Uppdrag Mission 1 2022: Återseendets glädje

Page 1

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2022 • årgång 176

Återseendets glädje ÖRSUNDSBRO NYA BARN I NY KYRKA  14 GREKLAND ”HOPPAS ATT DU INTE GLÖMMER OSS”  28 SIGTUNA EN VACKER DEL AV HELHETEN  24


”på återseende!” eller ”Vi ses!”–  så avslutar vi ofta möten.Vi har en önskan om att vi ska träffas snart igen. Under pandemin har många fått uppleva att detta återseende har blivit en oviss väntan. Inställda besök på äldreboenden eller begränsade möjligheter att få träffas i församlingsgemenskapen har gjort oss medvetna om att det är smärtsamt att inte få känna närhet till andra. Å andra sidan har den digitala tekniken gett oss möjligheter till nya möten med människor över hela världen. Att få se ett ansikte ger en ny dimension även om vi inte kan träffas fysiskt. Vi har alla genom pandemin och isoleringen blivit påminda om hur viktig den vanliga vardagen är, den som vi ofta tar för självklar. I detta nummer berättar Nokwanele Mbewu, samordnare för mentormammornas arbete i Kapstaden, om hur pandemin påverkat livet i Sydafrika. Mentormammorna har lyckats ställa om verksamheten men saknat möjligheten att kramas och att sjunga tillsammans. En rad svenskar som har fått vara med om återöppnandet av samhället här berättar om vad det vanliga ”normala” betyder: vikten av att få gå till sopplunchen, sjunga i kören och fira nattvard tillsammans. Under pandemin har vi alla också fått ana lite av den smärta som många flyktingar lever med, de som har tvingats lämna familj och vänner. Hoppet om att få träffas igen är ständigt närvarande, men för många är ovissheten påtaglig. Kommer vi att få ses? När och hur? För detta finns inget vaccin. Det är en uppgift som vi måste ta oss an tillsammans. Vi kan vara ett stöd för dem som lever i ovissheten och vara med och påverka samhällsutvecklingen så att medmänsklighet får vara i centrum. Jag önskar dig mycket spännande läsning. Vi ses! n

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS,

i samarbete med

Act Svenska kyrkan

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Åsa Egnér Agneta Hansson Margareta Koltai Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se

BILD: ANNA BRAW

TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087 OMSLAG Föräldrar och barn på öppen förskola i Mariakyrkan i Örsundsbro. Bild: Magnus Aronson

BILD: MAGNUS ARONSON

Det viktiga vanliga

Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

mats leijman Barnläkare, förtroendevald på flera nivåer i Svenska kyrkan och ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse

14

alltid

6 enkäten

22 recension

23 betraktelsen

32 stipendierapporten 34 stipendiaten 35 om LMS

14 nya barn i ny kyrka Mariakyrkan i Lagunda för-

samling invigdes under en av

4

restriktionernas sista veckor. Nu

u p p d r a g m i s s i o n n r  1

2022

10

fylls den med barnfamiljer och körsångare varje onsdag.

10 ”vi har inte mötts på riktigt än” Nokwanele Mbewu ser fram

emot den dag när alla Kapsta-

dens mentormammor kan ses

igen, sjunga, dansa, be och kra-

mas. Och beundra varandra.

24

BILD: ERIC MILLER

28 ”hoppas att du inte glömmer oss” Staden Mytilini på den grekiska ön Lesvos var Faiaz Dowlatzais

första möte med Europa när han

flydde från Afghanistan 2015. Nu har han rest tillbaka.

nokwanele mbewu svarar på mina frågor på en hackig WhatsApp-linje, och jag undrar gång på gång vad som händer runt henne på Philanis kontor. Hinner

hon med det här egentligen? Men när jag tackar henne för att hon har tagit sig tid att

24 en vacker del av helheten

svara på frågorna och berätta säger hon: ”Jag vill tacka dig. Du har fått mig att minnas

var två av de medverkande när

i Iowa. Nästan alla småbönder har tvingats sälja sina gårdar, och en församling

Peter Halldorf och Ingrid Ingas Kristna Fredsrörelsen bjöd in till ett reflektionsdygn på Sigtuna-

stiftelsen i början av hösten.

så mycket från den här tiden, och att reflektera. Det var fint att få göra det.”

I romanen Dwelling Places skriver Vinita Hampton Wright om en gudstjänst

bjuder in dem för att ta farväl av ett arbete och en livsstil och en epok – tacka och

sörja och berätta. Borde vi kanske samlas på det viset och berätta för varandra om pandemin också?

Men först: glädjen över att ses igen är så påtaglig. Hoppas att du känner den här.

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

2

28

4 krönikan

BILD: HANS HARTMAN

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

BILD: PRIVAT

(Och: tack, Magnus Aronson, för dina underbara bilder från Örsundsbro!)


krönika

krönika Ingen glädje är större

Ingen glädje är större ”Min tanke var att fara till er för att bistå med uppmuntran och kunskap i denna tid, men då gränserna är stängda och jag själv de senaste dagarna har upplevt förkylningssymptom stannar jag hemma. Jag längtar efter att få träffa er, men är förvissad om att det inte är mina ord som stärker er, utan Herrens egna: ’min nåd är allt ni behöver’.” 1 cor 3:4–5 vintern 2020 intog covid-19 världen, och framåt vårvintern var även vårt land ockuperat av denna främmande makt. Vi lärde oss att sprita händer och hålla avstånd, kyrkor och konsertlokaler stängdes och vi började umgås via Zoom istället. Den digitala omställningen var nödvändig, men tröttsam, och inte alltid så upplyftande för själen. Var fanns den andliga vägledningen i detta nya landskap? Hos Paulus så klart! Redan under pandemins första våg kom Första Coronabrevet, ett brev med tröst, förmaningar och budskap om hopp från den store aposteln. Tonen var varm, som alltid uppfordrande, och det gick inte att ta miste på Paulus engagemang för vår andliga hälsa i den svåra tiden. Han längtade efter att få träffa alla igen. när sommaren anlände med varma vindar och avklingande smitta var många av oss naiva nog att tro att vi hade den värsta delen av pandemin bakom oss. Men så snart det blev höst kom nyheter om eskalerande smittotal. Snart var andra vågen över

oss, och med den än hårdare restriktioner. De flesta församlingar stängde så gott som alla fysiska mötesplatser. Mitt i detta mörker kom Andra Coronabrevet med sin förbön för utsatta grupper och sin hyllning till vårdpersonalen. ”Ni har ju kämpat den goda kampen, bevarat omsorgen om individer och fullbordat den första och akuta delen av loppet. Ni har iklätt er Guds rymdutrustning, gripit räddningens visir, andats genom barmhärtighetens mask och gått med villighet till arbetet – dag som natt. Herren ska frimodigt belöna er med rätt­ färdighetens segerkrans för den trofasthet ni visat i tider av prövning.” 2 cor 3:13–15 Coronabreven var något av det bästa som hände i kyrkans värld under pandemin. Bakom denna geniala travesti på Paulus ursprungliga epistlar fanns Sussie Kårlin, kyrkoherde i Ryssby-Åby pastorat. Breven spreds snabbt och översattes till både engelska och finska. Kopieringstakten för texter är som bekant betydligt snabbare idag än år 60 e. Kr. drygt ett år efter Andra Coronabrevet har tillvaron nästan återgått till det normala igen. Vi får mötas till gudstjänst och konsert, till hemmafest och after work. Minnet av vissa restriktioner bleknar fort. Andra har satt djupare spår. En morgon när vi hade firat morgonmässa och jag skulle gå ner till sakristian såg jag hur en ung kvinna satt och grät i en bänk. Hon gav mig ett litet leende, och så sa hon: ”Förlåt mig, jag blev bara så berörd. Jag har inte tagit emot nattvarden på ett och ett halvt år.”

Nåden har en smak, en smak som inte kan förmedlas via en skärm. Och nåden är att erfara att vi hör ihop i en och samma kropp. På riktigt. För talet om församlingen som Kristi kropp är mer än bara en bild. Att vara Kristi kropp tillsammans handlar ju om inkarnationen, om att Gud vill ta plats i vår gemenskap och samverka med oss i kampen för livet på jorden. Mitt i denna tanke plingar det plötsligt till i mobilen. En helt ny hälsning från Paulus! ”Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, till er medborgare i Guds rike i denna tid då ett virus har manat världen till besinning. Nåd och frid från Gud, vår fa­ der och herren Jesus Kristus, vår broder och frälsare. Jag tackar alltid Gud när jag tänker på er, alltid, i alla mina böner för er alla. Det är med glädje som jag tar emot nyheten att covidpandemin börjar avklinga tack vare ett framgångsrikt vaccinationsprogram och att ni återigen kan samlas till gemensam lovsång och brödsbrytelse. I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva bara för att ni har tagit de före­skrivna vaccinsprutorna, utan ikläd er den ödmjukhet som anstår de heliga. Likaväl som ni nu tar varje chans till dans och fest, besinna också att många är i sorg och har förlorat nära och kära i pandemin. Gläd er med dem som glä­ der sig, och gråt med dem som gråter. Ha inte för bråttom att återgå till världens alla lockel­ ser, utan ta istället tillfället i akt att fördjupa de lärdomar som pandemin har fört med sig. Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör

vi, fastän många, en enda kropp i Kristus. Covid-19-pandemin har lärt oss att detta gäller både förbundsfolket och hedningarna. Både döpt och odöpt har drabbats av viruset,och det är endast gemensamt och med hjälp av Guds kraft och nåd som ni kan förebygga framtida pande­ mier och nå fram till den enhet som är av Gud. Ni vet vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Vi vet att hela skapelsen ropar i våndor, och att hoten är stora och många. Jag vet att många av era ledare har träffats i Glasgow den­ na höst för att ta avgörande beslut inför pla­ netens framtid. Var vaksamma mot de falska profeter som utlovar fortsatt köpfest och låg­ prisflyg, och lyssna istället till de unga profeter som kanske verkar ringa i världens ögon, men som talar sanningens ord. De är sända av Gud till er hjälp och förmaning. Mitt i denna allvarstimme vill jag också komma med hopp, för vår räddning är närma­ re än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut, och dagen är nära. Därför: håll er brinnande i anden och samverka med alla människor av god vilja. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Besinna att Kristus är vår fred och att han vill riva ner den skiljemur som skiljer människor från Gud, från skapelsen och från varandra. Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag. Jag har mycket mer att tala med er om, men det får anstå tills vi får mötas ansikte mot an­ sikte med varandra vid måltiden i Guds rike. Ingen glädje är större än återseendets glädje! Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud, och gemenskap från den heliga An­ den åt er alla.” n

caroline kyhlbäck är komminis­ ter i Västerås dom­ kyrkoförsamling. Hon är ordförande i Korsvei Sverige och har tidigare bland annat arbetat som projektsekreterare i Kristna Freds­ rörelsen. De första två Coronabrevs­ citaten i den här texten är alltså hämtade ur Sussie Kårlins första och andra Coronabrev, det tredje har Caro­ line skrivit.

n r 1

2022

uppdrag mission

5


enkät

enkät ”Väntan och längtan bubblar upp” BILD: PRIVAT

BILD: PRIVAT

BILD: PRIVAT

BILD: MAGNUS ARONSON

BARBRO WINGÅRD

BJÖRN CEDERSJÖ

MÅD ÖSTBERG

BOR I: UPPLANDS VÄSBY SEDAN FYRA

BOR I: ÖREBRO

BOR I: VÄSTERÅS

ÅR (TIDIGARE I GNESTA I 45 ÅR)

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR ORDFÖRANDE

ÄGNAR MIG ÅT: HANDARBETE

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR EN PENSIONE-

I ÖREBRO STADSMISSION OCH I

OCH MATLAGNING SOM JAG

RAD LÄRARE SOM GENOM LIVET

ÖREBRO KRISTNA SAMARBETSRÅD

ÄLSKAR – OCH EFTERSOM MAN

HAFT IDEELLA ENGAGEMANG I FÖRSAMLINGSVERKSAMHETEN – NYLIGEN AVSKILDES JAG TILL VIKARIERANDE VICE FÖRESTÅNDARE I PINGSTFÖRSAMLINGEN UPPLANDS VÄSBY. GIFT MED BO SEDAN 49 ÅR, HAR TRE BARN MED FAMILJER I LIVET, DEN YNGSTA DOTTERN GICK HEM TILL HERREN FÖR 10 ÅR SEDAN, 29 ÅR GAMMAL.

Korsvei är ett kristet sammanhang

där jag känner mig hemma. Korsveis

fyra vägvisare – söka Jesus Kristus, bygga gemenskap, leva enklare

och främja rättfärdighet – ger mig

riktning i livet. Mötet tillsammans med andra Korsveiare gjorde att

jag åkte hem och tänkte: Tack Gud

i kyrkan. Tillsammans tillverkar vi

jord!

livsbejakande. Mer himmel och mer

NAMN: PERNILLA

INTE KAN STICKA ELLER VIRKA TILL FAMILJEN HELA TIDEN BLIR DET IBLAND SOCKOR, VANTAR OCH MÖSSOR TILL GÄSTERNA PÅ SOPPKÖKET ELLER HJÄRTEKATT OCH SYSKONDJUR TILL PROJEKTET HJÄRTEKATTEN

n n n Jag har arbetat med

Västerås soppkök i sju år, men så

kom corona, och vi volontärer var

över sjuttio år nästan hela bunten,

så vi fick slå igen. Som tur var

kunde Citykyrkan i Västerås ta över

verksamheten. Jag har kokat soppa

med ut till sjukhus på olika håll i värl-

som vi lämnat vid dörren hos dem

efter nästan ett års uppehåll träffas

sprutor och lättade restriktioner,

Tänk att det ”vanliga” känns lyxigt

servera mat. Som jag hade längtat!

tänkvärda reflektioner över livet. När

såg att det var vi som stod där. Så

hade tillverkat under året samlades

Nu kommer vi att servera mat en

den. Skaparglädjen är påtaglig. När vi

igen är det mycket skratt och glädje!

nu. Det har gett upphov till många

Elva som upplever den och ser den berättar.

deltog jag i Korsvei Sveriges årsmöte.

för ett sammanhang som är så

baby­paket som Human Bridge tar

Hur tar sig återseendets glädje uttryck?

n n n För några veckor sedan

n n n Stickkontakten har blivit

en samlingsplats, en låg tröskel in

”Väntan och längtan bubblar upp”

BILD: MAGNUS NYSTEDT

allt som Stickkontaktens deltagare

ihop kunde vi packa 126 babypaket!

en gång i månaden. Nu, med två

FÖRSAMLINGSPEDAGOG I KARLSKRONA-ASPÖ PASTORAT

n n n Jag har mött många tack­

samma och glada föräldrar i höst.

De är så glada att våra verksamheter har dragit igång igen. Jag minns

särskilt en familj där mamman nu

har fått en efterlängtad praktikplats. Därför träffar vi bara pappan och

barnen i veckorna. Men när vi firade

tacksägelsedagen på Aspö hade

mamman tagit bussen in till stan

och därefter kyrkskjutsen och färjan

ut till Aspö så att vi kunde ses. Vi var

så glada allihop att vi fick träffas igen!

Många glada tillrop när gästerna

mycket kärlek tror man knappt finns. gång i månaden framöver. Gästerna

är så underbara och kärleksfulla.

men nyinköpta garner blir snart nya

för en hel vecka.

filtar, koftor och mössor.

BOR I: KALMAR ÄGNAR MIG ÅT: ÄR

vågade vi oss till Citykyrkan för att

Ett rekord för vår del. Tårtkalas blev det också. Nu är förråden tömda,

ALEXANDERSSON

Man får verkligen kärlek som räcker

Under året har vi firat

församlingens gudstjänster via

Zoom. När vi nu kan ses i kyrkan

igen är återseendets glädje mycket

påtaglig och tacksamheten stor.

n r 1

2022

uppdrag mission

7


BILD: PRIVAT

BILD: PRIVAT

BILD: SAMARITERHEMMET

BILD: CARINA ETANDER RIMBORG

BILD: ESTER SJÖGREEN

LARS LYRVALL BOR I: BORLÄNGE ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PENSIONERAD TANDLÄKARE, AKTIV I VÅR LEKMANNAKÅR OCH SOM SOMMARVÄRD I STORA TUNA KYRKA, HAR TIDIGARE VARIT KYRKOPOLITIKER OCH KYRKVÄRD

n n n Under en lugnare period

av pandemin förra hösten startade prästen Antje Bernhardt en bibel­

studiegrupp här i Borlänge. Att läsa och förstå Bibeln på egen hand är

inte alltid så lätt, och nu klarnade

ÅSA WIGERVALL OLSSON

BOR I: UPPSALA

BOR I: HEBY TILLSAMMANS

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BITRÄDANDE

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DIREKTOR FÖR

MED MIN MAN DAVID OCH

KYRKOHERDE I STRÄNGNÄS

SAMARITERHEMMET DIAKONI I

VÅRA DÖTTRAR MIRIAM, ESTER,

DOMKYRKOFÖRSAMLING MED

UPPSALA, EN AV SVENSKA KYRKANS

LYDIA OCH JUDIT

ASPÖ, BRINNER FÖR BARNS PLATS I

FEM DIAKONIINSTITUTIONER

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KANTOR

FÖRSAMLING SAMT LÄRARE

FÖRSAMLINGSHEM* TVÅ GÅNGER

I HELGA TREFALDIGHETS

I KYRKOMUSIK PÅ SVENSKA

I VECKAN

KYRKAN OCH FUNDERAR MYCKET PÅ ANDLIG VÄXT, UTBILDAR I GODLY PLAY SOM VILL GE PLATS FÖR JUST ANDLIG VÄGLEDNING FÖR BARN

n n n Församlingen har hela tiden

firat mässa med förlängd nattvard, så det har varit en annan karaktär

på mötena med människor – stort

räddningen – en bra lösning, men

få vara många på samma plats

inte optimal. Det märker vi nu när

frågorna, funderingarna, röstläget,

minspelet och bekräftande ord och

blickar är sådant som bara kommer

fram när vi möter varandra. Det

lyfter våra träffar till en ny nivå. Vi

människor är sociala varelser, och den mänskliga kontakten ger oss

glädje och styrka.

Men 19 månaders väntan och

ERIK ECKERDAL

BOR I: STOCKHOLM

fysiskt avstånd men närmare på

vi åter får träffas fysiskt. De små

BILD: ANNA BRAW

JENNY SJÖGREEN

mycket. Tyvärr slog viruset till med en andra våg. Digitala träffar blev

BILD: PRIVAT

enkät ”Väntan och längtan bubblar upp”

enkät ”Väntan och längtan bubblar upp”

andra sätt. Nu uppskattar jag att

samtidigt. Och barnen är tillbaka!

n n n Distans är pandemins

ledord. Inte minst inom äldre­

omsorg, i sociala verksamheter,

på arbetsplatser och i kyrkans

sakramentala liv. Att gå tillbaka till det normala, om än med

försiktighet, är en glädje. Ibland

är den glädjen större och starkare än vad vi har föreställt oss under distansens exil. Det gäller till

exempel tre­barnsmamman som för

första gången på ett och ett halvt år

FÖRSAMLING I UPPSALA, OCH DET BÄSTA MED MITT ARBETE ÄR ATT JAG FÅR MÖJLIGHETEN ATT HELA TIDEN UTVECKLAS I DET JAG TYCKER ALLRA MEST OM: MÖTEN OCH MUSIK, ATT FÅ VARA MEDMÄNNISKA OCH PEDAGOG, ATT FÖRSÖKA HITTA NYA VÄGAR ATT SPRIDA EVANGELIUM GENOM

längtan bubblar upp och ger kraft åt

sången, och jag märker hur de växer för varje gång när allas stämmor

äntligen får ljuda tillsammans igen.

SUSANNE LUNDSTRÖM BOR I: ALGUTSRUM PÅ ÖLAND ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DIREKTOR FÖR KALMAR STADSMISSION

n n n På Kalmar Stadsmission har

det varit livsviktigt att ha en öppen

verksamhet även under pandemin

med bland annat frukostcafé,

diakonimottagning, ateljé och

SÅNG OCH MUSIK.

second hand. Vi anpassade

n n n Oktober har nästan känts

vårt öppna julfirande och våra

Den nervösa glädjen i en barnkör

firar den heliga mässan kroppsligen

som en lång fest – alla som vill

sommarläger för barn och familjer

gången, de större barnens glädje

se, erfara och känna den levande

i kyrkans verksamheter och

också. Vi har såklart hållit oss till alla

församlingens glädje över myllret

och blod. Eller på vårt äldrecenter,

Jag möter ständigt varma, glada

varit isolerade i sina hem äntligen

jag får känslan av en ännu starkare

som ska sjunga i mässa för första att få sjunga sitt liv och Guds lov, och sorlet. Det är fint!

får träffas och vara tillsammans

för att kunna genomföra dem

gudstjänster igen.

rekommendationer och riktlinjer,

leenden och positiva tillrop, och

skulle konsekvenserna av stängd

kan komma till träffarna, samtala,

samhörighet i mina körer och i

ha vårt första storpersonalmöte i

sammans. Så föds gemenskap

tidigare till körövningarna och

beskriva som återseendets glädje!

i kyrkan, överväldigad av att på nytt

församlingen och Kristi kropp

där äldre som av försiktighet har

skratta, dricka kaffe och äta till­ och sammanhang.

församlingen. Koristerna kommer dröjer sig kvar längre efteråt för att

förlänga gemenskapen.

Det ger mycket energi både till

mig som körledare och till kören

men för människor i utsatthet

verksamhet ha varit farligare. Att

början på oktober var vad jag skulle

DAG VIDEKE

GUNILLA SAHLÉN

BOR I: LUND

BOR I: BALLTORP I MÖLNDAL

ÄGNAR MIG ÅT: KYRKOMUSIK

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRTIDS­

– ÄR ORGANIST, KÖRLEDARE

PENSIONÄR OCH HJÄLPER TILL

OCH SÅNGARE I LANDSKRONA

MED MATDELNINGEN I FÄSSBERGS

KYRKANS UTBILDNINGSINSTITUT I LUND, PAPPA TILL TVÅ TONÅRS­ DÖTTRAR, HAR DELAD VÅRDNAD OM KATTERNA TUSSAN OCH

n n n Under pandemin var det

väldigt ledsamt att inte kunna vara

här, och det var tufft för mig. Jag

kunde inte träffa mina barnbarn om

SIXTEN

de var sjuka. Det var så tråkigt.

som om livet har kommit tillba-

här igen. Jag nästan springer hit,

n n n På många plan känns det

Men nu är jag glad att få vara

så roligt tycker jag det är. Det är så

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KYRKO­

det skulle varit körrepetitioner

en insats för samhället, och det är

SIMMAR MYCKET (HAR ÄGNAT

i stället. Nu är kalendern välfylld

så bra av att komma hit. Alla är så

CYKLAR MYCKET OCH SPRINGER

gosskör till oratoriekör stimulerar

verkligen gör en insats. Det finns

plötsligt få massor av tid över då

gav ingen vila utan stressade mig

igen. Möten med sångare från

och utlöser kreativiteten igen. I

undervisningen på Svenska kyrkans utbildnings­institut är skärmtittan-

skönt att få vara delaktig och göra ett oerhört lyft för mig, jag mår

VARJE DAG SEDAN SNART ETT ÅR

alltid någon att prata med, och det

vi vår konfirmationsupptakt, och

är både gamla och unga som är här. * Matdelningen i Fässbergs

jag får möta dem personligen, och

2019. Det är Svenska kyrkan i

Gud för prövningens tid, och tack för

hushåll per vecka, och de får hjälp

samtalen djupnar. Jag tänker: ”Tack att den är slut!”

FYRA ÅR ÅT DE FYRA SIMSÄTTEN),

underbara, och jag känner att jag

dets tid äntligen över. Studerande

är inte längre huvudfotingar, utan

HERDE I HALLSBERGS PASTORAT,

församlingshem började hösten

n n n Den 21 september hade

det var nästan overkligt att träffa

20 konfirmander och ett gäng

unga ledare. Som vi hade längtat efter att få att träffas i verklig-

heten och inte bara digitalt! De

Mölndal som stöttar ungefär 100

senaste åren har vi har haft en

varannan vecka. Stadsmissionen

så vi vågade inte hoppas på så

i Göteborg och Solikyl bidrar med

mat. De ungefär 200 hushåll som

nedgång i antalet konfirmander, många i år. Men kyrkorådets

ordförande Niklas Nilsson, som

alltså får hjälp två gånger varje

arbetar som SO-lärare, hade gjort

berättat om att de tappat lite av

600 personer.

Kvällen blev lyckad fastän jag

självförtroendet under pandemin

månad består av sammanlagt drygt

ett bra förarbete som inkastare.

blev avkastad av den mekaniska

och inte vet om de vågar sjunga.

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

BOR I: ÅBYTORP NÄRA KUMLA

ka. Energin, drivet och lusten! Att

att få vara många som sjunger och utvecklas tillsammans. Flera har

8

JONAS AHLSSON

tjuren!

n r 1

2022

uppdrag mission

9


reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”

reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”

”Vi har inte mötts på riktigt än”

nnn

– nu kommer de snart till kontoret igen, säger Nokwanele Mbewu. De kommer varje morgon för att hämta sina mappar i arkivskåpen, och sedan kommer de för att låsa in mapparna när arbetsdagen är slut. I bakgrunden ringer en telefon med en uppfordrande signal. Nokwanele Mbewu, eller Kwanie som alla kallar henne, har tagit en paus i arbetet med Kapstadens mentormammor för att berätta om ungefär ett och ett halvt år med mycket annorlunda förutsättningar för arbetet. – Vår modell bygger på relationer och kontakt, så Sydafrikas restriktioner blev verkligen en chock för oss, säger hon.

nya uppgifter för mentormammorna i Kapstaden

10

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

BILD: ERIC MILLER

tomma gator Organisationen Philani fanns när Kwanie Mbewu kom för att hjälpa till som volontär i slutet av 1990-talet, men det mesta av mentormammornas verksamhet har hon varit med och utvecklat. – Man kan säga att jag är mentor men inte mentormamma, säger hon. De senaste tio åren har jag varit handledare för våra mentormammor i deras arbete. De sydafrikanska pandemirestriktionerna har varit stränga, men eftersom mentormammorna räknas som ett slags vårdpersonal har de kunnat ta sig in i områdena där de arbetar och röra sig där. – Annars har gatorna varit tomma, säger Kwanie Mbewu. Det var nästan overkligt de dagar när jag inte arbetade hemifrån utan körde in till kontoret. Men jag fick också känslan att poliserna vid vägspärrarna tyckte att det var roligt när vi kom. Vi har blivit bra behandlade av dem hela tiden.

medicinleveranser Dels har Philanis personal prioriterat telefonstöd och telefonrådgivning och ägnat mycket tid åt att svara på samtal från både mentormammor och familjer under arbetsdagarna, dels har mentormammorna tagit på sig en del nya arbetsuppgifter. – De har ringt upp sina familjer regelbundet och stämt av hur alla mår, berättar Kwanie Mbewu. Dessutom började de leverera medi­ ciner till familjerna – de kom varje morgon och hämtade de medicinpaket som skulle ut. Och så har de hjälpt till med smittspårning när någon har fått ett positivt testsvar. Samtalen i hemmen, handledningen som en erfaren mamma ger en yngre mamma, de personliga mötena – allt sådant ersattes av korta stunder utanför familjernas hus. – Ibland, när människor i områdena har varit mycket oroliga, har våra mentormammor fått höra att det är konstigt att de får gå omkring fritt när ingen annan får och att det säkert är de som sprider smittan. Men vi har ju inte kunnat stänga verksamheten, vi har varit tvungna att försöka minimera alla risker för att kunna fortsätta arbeta. Något som har påverkat arbetet mycket är regeln att alla ska bära andningsskydd. – Vi ser ju leendena i varandras ögon istället, men det är annorlunda, säger Kwanie Mbewu. Också vi som mest arbetar här på kontoret har haft andningsskydd på oss hela tiden. kan inte sörja tillsammans Kapstaden är Sydafrikas näst största storstadsområde – bara Johannesburg är större. Ungefär 4,7 miljoner människor bor här, och många av dem lever under mycket enkla förhållanden.

n r 1

2022

uppdrag mission

11


reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”

BILD: ERIC MILLER

reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”

Nokwanele Mbewu BILD: PHILANI

dubbel fattigdom Hon jämför pandemitraumat med det som hände när hiv drabbade många länder i Afrika – att barn har blivit föräldralösa kommer att få konsekvenser under många år framöver. Men nu har också många arbetstillfällen försvunnit, bland annat eftersom restauranger har gått i konkurs. – Det blir en dubbel fattigdom, säger hon. Och många mår så dåligt psykiskt, särskilt barn och unga. Det är inte självklart hur man kan få tag på mat längre, och många är kon-

12

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

stant oroliga och rädda. Många vuxna har också varit mycket misstänksamma mot sjukhusen – det har spridits rykten om att alla som hamnar på sjukhus dör, och mycket har ju hänt på ett så snabbt och dramatiskt sätt. När de har blivit sjuka har de absolut inte velat åka in.

samarbete med stanford university Den dag vaccinerna äntligen kom fick mentormammorna ytterligare en ny arbetsuppgift: de har informerat om vaccinering och sett till att alla familjer vet hur det går till och vart man kan gå. – Vi kunde ju inte samla alla och genomföra en utbildning, så som vi alltid har gjort tidigare, berättar Kwanie Mbewu. Och det kunde inte myndigheterna heller. Men vi var tvungna att nå ut med informationen. Lösningen blev ett samarbete med Stanford University i usa. Philani fick ta emot surfplattor till alla mentormammor, och animerade informationsfilmer skickades ut. På det viset fick alla som arbetar i organisationen samma kunskaper om viruset och vaccineringssatsningen, och Kwanie Mbewu och mentormammornas gruppledare kunde följa upp med samtal. – I början fanns det många vaccinmotståndare i Sydafrika och här i Kapstaden, säger

BILD: PHILANI

Mentormammaidén är att lite äldre kvinnor som har lyckats bra med att ta hand om sina barn blir förebilder för yngre och kontinuerligt får utbildning för att kunna stötta dem. Men liksom i de flesta storstadsområden i världen har många av invånarna flyttat till staden från andra platser, ofta på landsbygden, och har föräldrar och släkt kvar där. – Tre av våra mentormammor har dött i covid-19, berättar Kwanie Mbewu. En reste hem till sina föräldrar för att vara med på en begravning men blev smittad och dog där. Vårt sätt att sörja är ju att gå hem till den som har förlorat en familjemedlem och be och gråta tillsammans. Nu har vi inte kunnat göra det alls.

BILD: ERIC MILLER

Fotnot: Förra våren var mentor­ mammor temat för ett helt

nummer av Uppdrag Mission.

hon. Bland mentormammorna är i stort sett hundra procent vaccinerade, ingen har dött i år, ingen har behövt sjukhusvård i år, men bland Kapstadens invånare har det funnits många som inte tror att covid-19 finns, och i en del religiösa sammanhang har det talats om att pandemin är Guds straff. Det som kan förändra båda delarna är när någon i den egna familjen drabbas. Då förstår de flesta att det är på riktigt och att det är bra att bli vaccinerad. Nu kan alla som är över 12 år bli vaccinerade.

Lisbeth Gustafsson, som har

skrivit biografin över Philanis

grundare Ingrid le Roux, berät­

tade om sina intryck efter ett

besök i Kap­staden. Det numret

finns, liksom alla andra, i

tidskrifts­arkrivet på www.upp­

dragmission.se, och alla artiklar

går också att läsa och skriva ut

separat från webbplatsen.

BILD AV NOKWANELE MBEWY, IMAGE COPYRIGHT © KIERAN E. SCOTT FROM 200 WOMEN: WHO WILL CHANGE THE WAY YOU SEE THE WORLD, FÖRMEDLAD AV BLACKWELL & RUTH, BLACKWELLANDRUTH.COM.

”vi behöver ju varandra” I slutet av oktober, när den här telefonintervjun görs, närmar sig sommaren i Kapstaden. Den senaste tiden har restriktionerna lättat lite, och mentormammornas smågrupper har börjat kunna genomföra sina möten på plats i Philanis lokaler igen – då är det 15 mentormammor och en handledare som ses. De kan också gå in i hemmen om de har andningsskydd och håller avstånd.

– Det är bra, men de stora mötena som vi har regelbundet med alla mentormammor och handledare har vi inte kunnat återuppta, säger Kwanie Mbewu. Vi brukar sjunga och dansa och be tillsammans, och det saknar vi. Det är en stor sak för oss, känslomässigt. Vi behöver ju varandra för att kunna utföra vårt arbete. Än är det inte som vanligt – många är oroliga för en fjärde våg, en del tror att den kommer i december, och hur ska det gå då, kommer jag att överleva? De som har föräldrar och släkt i Östra Kapprovinsen funderar på hur länge det kommer att dröja innan de kan resa hem och hälsa på. Kwanie Mbewu berättar om en samling som hon var med på, fredagen före intervjun, med en mindre grupp mentormammor. De var glada att få samtala om det som händer. – Men en av dem sa: ”Vi som älskade varandra … vi måste börja älska varandra igen!” När de är ute och arbetar har de sina uniformer på sig, men när vi samlas till de här större mötena brukar vi komma i våra egna kläder, och alla beundrar varandra och berömmer varandra. Då insåg jag att vi inte har setts igen på riktigt än. Vi känner inte att vi har mötts. För att det ska vara på riktigt måste vi få be och kramas och sjunga. Jag längtar efter den sortens möte. n

n r 1

2022

uppdrag mission

13


reportage

reportage Nya barn i ny kyrka

Nya barn i ny kyrka

Lagunda hittar vägen till församlingslivet efter restriktionerna

TEXT ANNA BRAW BILD MAGNUS ARONSON

andra söndagen i september var biskop Karin i Örsundsbro och invigde Lagunda församlings nya kyrka, Mariakyrkan. Den söndagen var noggrant planerad så att så många som möjligt skulle kunna vara med utan att det blev så trångt att något bröt mot restriktionerna. Den här onsdagen är entrén full av små och stora skor, och en flicka som ganska nyss har lärt sig gå tar emot. – Hon är ett typiskt pandemibarn, hon har inte sett såhär mycket folk förut! säger hennes mamma som kommer efter. nnn

lätt att nå barnfamiljerna Lagunda församling i Örsundsbro satsade sig igenom pandemin med utomhusaktiviteter, specialkameror som gjorde att vaktmästarna kunde sända gudstjänster från medeltidskyrkorna, adventskalender på gräsmattan och ett stort byggprojekt. – Vi har tio medeltidskyrkor ute på landsbygden, och de är ganska otillgängliga, berättar Sofia Imberg Kelhoffer. Mariakyrkan är byggd för att kunna användas för barnsamlingar också.

14

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

Hon är församlingens kommunikatör och babysångledare. I höst är hon på väg till en annan arbetsgivare, men allt det nya har hunnit bli klart och presenterat för församlingens invånare. I början av oktober blev det också dags för babysångstund på det nya kyrkgolvet. – Det är en del som har frågat när vi skulle börja igen, säger hon, och det är lätt att nå ut till barnfamiljerna här. Vi har en Facebook-grupp, och vi skriver i ett par Örsundsbro-grupper på Facebook. – Vi är så glada att få göra något igen, säger Judit Nymansson Warpe som är en av församlingens pedagoger. Det är jättekul att komma igång. Många har varit så ensamma.

storasyskon pysslar Kyrkbygget var planerat sedan länge och ser från utsidan ut som om den röda träbyggnaden har fått en ny andra halva. Nu när pandemirestriktionerna är borttagna används den stora salen av gudstjänstfirande församling, soppgäster och grupper av äldre och yngre. Den elektroniska altartavlan, där konst från alla församlingens kyrkor visas på tre skärmar, är igång hela tiden.

n r 1

2022

uppdrag mission

15


reportage Nya barn i ny kyrka

reportage Nya barn i ny kyrka

Barnen som kommer på onsdagar är alla födda under pandemin. På fredagarna är det också öppen förskola, men då är många av storasyskonen i Örsundsbro hemma från förskolan och följer med till kyrkan. Volontären Cathrine Svanberg har med sig sin fyraårige son Benjamin, och tillsammans har de hand om det rum där alla som tycker om att pyssla kan göra något med anknytning till den kommande helgen. – Han är så duktig på att hålla ordning där! säger Judit. Sofia och Judit är överens om att det har gått bra att börja på nytt – barnfamiljerna kommer, och många föräldrar har talat om hur roligt det är att kunna vara med. En del av dem har varit i de gamla lokalerna med storasyskon, en del är förstagångsföräldrar.

16

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

från wuhan till örsundsbro En trebarnspappa var bortrest i några veckor hösten 2019 – han ledde ett av de svenska lag som tävlade i militär-OS i Wuhan. På det viset har världshändelserna blivit extra verkliga i Örsundsbro. – Det var ett helt enormt evenemang med nybyggd stadion och 9 000 deltagare, berättar han. Men vi undrade varför de som serverade maten hade visir. Det har jag tänkt på i efterhand. Och en del av oss hade luftrörsproblem när vi kom hem. tio barnstolar Nu sitter han på golvet tillsammans med en annan trebarnspappa och många barn och mammor och ser vad Sofia plockar upp ur sångpåsen. Kyrkbänkarna har motats ihop för att det ska bli plats för alla framför altaret. – Hej allihopa! Det är onsdag idag! börjar Sofia.

n r 1

2022

uppdrag mission

17


reportage Nya barn i ny kyrka

reportage Nya barn i ny kyrka

”Bä bä vita lamm” ska också vara med, och ”Dansa, lilla nallebjörn”. När sångpåsen är tömd påminner Judit om att det är öppen förskola igen på fredag och om söndagens gudstjänster här i Mariakyrkan och på andra platser i församlingen. Sedan är det dags för fika, och Cathrine ser till att det finns höga stolar åt alla barn som behöver. – Vi har tio, säger hon. – Nästan alla andra möbler här är gamla, berättar Sofia. Kyrkbänkarna har vi köpt från en Equmenia-församling, men annars kommer det mesta från olika ställen i församlingen. Hon visar bordet där allt till fikat är framställt – den slitna, ådrade ytan har blivit hennes fotobakgrund när det ska tas detaljbilder.

18

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

Judit Nymansson Warpe.

Judit slår sig ner i en av fåtöljerna, som under öppna förskolans timmar får ett extra tyg­ överdrag. Majken i nyckelpigeklänningen vill inte fika riktigt än – hon har upptäckt att ett av kon­ sekrationskorsen på väggen sitter i hennes höjd och måste undersökas närmare.

– Men den film som har spridits absolut mest är den där vi klippte ihop alla våra felsägningar! säger Sofia.

felsägningssuccé – Äldreboendet är vår närmaste granne, och många av mammorna i öppna förskolan arbetar där, berättar Sofia. Det stängde för besökare den 12 mars förra året, och vi spelade in den första gudstjänsten för dem som bor där den 13 mars, så det gick fort. Sedan har vi gjort mycket utomhus – semmelcafé och våffelcafé och adventskalender och andra träffar. Barngruppernas pysselpaket kompletterades med uppackningsfilmer, och öppna förskolans sångstunder blev också filmer istället.

antependium av mässhake Tanken att hela Lagunda församling ska finnas med i den nya kyrkan tar sig många uttryck – Sofia visar också antependiet, sytt av en gammal mässhake som har varit undanhängd i en av medeltidskyrkorna eftersom den inte gick att använda längre. – Men våra äldsta textilier finns på Historiska museet, berättar hon. Biskopskulla var prebendekyrka till Uppsala, och det finns delar av en korkåpa från 1100-talet. Den är fransk, och det skulle kunna vara så att den var biskop Stefans. Sofia Imberg Kelhoffer.

n r 1

2022

uppdrag mission

19


BILD: MARCELO SCHNEIDER KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

”EN ETISK OCH ANDLIG FRÅGA”

Inför COP26 skrev representanter för en rad kyrkor, samfund och andra

Inger Knecht.

”Vi befinner oss i ett klimatnöd-

läge. (…) Vi måste reagera med

vetenskapens kunskaper och andlig-

hetens vishet – ta reda på mer och

”Vi ser idag att klimatförändringar är

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

afrika, och på grund av pandemi­

restriktioner blev det ett hybridmöte

”MÄNNISKOR ÄR INTE SPELPJÄSER”

genom videosändningar. South

Flyktinghjelpen (Norwegian Refu-

en etisk och andlig fråga.”

Senare i brevet står det också:

”Som troende människor har vi

kallelsen att ta hand om vårt hem,

Moder Jord. När vi bryr oss om vårt

hem tar vi också hand om de mest

utsatta, världens fattiga, kommande generationer och de ekosystem som

inte har någon egen röst.”

KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN KYRKORNAS

VÄRLDSRÅD

Jan Egeland, generalsekreterare i

där vissa deltog på plats och andra

Voices inledde det med en sång

bry oss mer om det”, står det i brevet.

20

ägde rum i Johannesburg i Syd­

av James Bhagman, som är präst

och generalsekreterare i The Pacific

Församlingens egna textilhantverkare har på senare år tagit sig an ett uppdrag som aldrig tar slut: de syr tygkassar till alla nyfödda i församlingen och lägger i stickade strumpor och handstöpta ljus. Sedan fyller prästen Nadja Elhousny Nygårdh och Judit på med ett blad om församlingens barnverksamhet och en broschyr och en bok om dopet. – Tidigare har vi åkt ut till alla nyfödda när de är ungefär en månad, berättar Judit. Nu skickar vi brev och bjuder in dem att komma och hämta sina kassar. Men Nadja satsar mycket på att berätta att det inte är för sent också, och vi har skickat ut inbjudan igen, med

of the Churches on International

Affairs (CCIA) till sitt 58:e möte. Det

African Council of Churches var

Conference of Churches.

andakt på äldreboende Tidigt på eftermiddagen sätter Inger Knecht upp sitt piano där två pappor satt och fikade med sina barn någon timme tidigare. Stolar i en halvcirkel får också plats – och så har kyrkans bakre del blivit körens övningsrum. – Idag har Birgit namnsdag, säger hon. I lördags var det Inger och Ingrid. Det är ganska bra när nästan en hel kör har namnsdag samtidigt! Damkören med daglediga har just kommit igång igen, nästan som barngrupperna. Skillnaden är att här är det Inger som är ny. Hon kom till Lagunda församling i slutet av våren. – Ni har säkert snurrat rockring, säger hon och visar en uppvärmningsövning. – Ja, men det var länge sedan, säger en av sångarna. Det som kören övar till den här dagen är en andakt på Liljegården, för nu går det ju att komma på besök på äldreboendena igen. – Och så tog jag med lite advent också! säger Inger. n

Kyrkornas värdsråds Commission

religiösa rörelser ett gemensamt

brev, och under mötet lästes det upp

en bild av ett lite större barn. Hon är med här på öppna förskolan, och nästan varje gång är det någon som bokar ett dop.

LÄKA VÄRLDENS DJUPA SÅR

I början av november samlades

gee Council, NRC), är en av många

NY KURS I EXISTENTIELLA SAMTAL

som har blivit upprörd av att se

på xhosa: ”Mamelani, niyabizwa

första svenska kursen i Clinical

gränsen mellan Belarus och Polen

ner från himlen”).

med stöd från bland andra Lunds

minde om kommissionens uppgift,

sjukhuspräst i Malmö, har själv

i arbetet med att formulera kristen-

den i Malmö tillsammans med

värd för mötet, och Soweto Melodic

Tidigare i år genomfördes den

Pastoral Education, CPE, i Sverige

ezulwini” (ung. ”lyssna, vi kallar dig

det drama som har utspelat sig vid

under hösten.

– Det är chockerande att se Euro-

Missionssällskap. Corinna Friedl,

pas oförmåga att på ett vettigt sätt

som är att stötta de kristna kyrkorna

gått kursen i USA och genomförde

som de som har fastnat vid den

hetens syn på aktuella samhälls-

sjukhusimamen Alen Delic och

konflikter ska kunna undvikas och

Le som är buddhist.

är kallade till. Han berättade om en

har det visat sig att det finns

tid i CCIA och sa:

mer om existentiella samtal i

sår och peka på möjliga lösningar,

exempel på sjukhus eller vårdhem,

Moderatorn Frank Chikane på-

frågor, att arbeta för att krig och

att utföra det arbete som kyrkorna rad situationer och möten från sin

afghaner om dagen. Några tusen

följa upp det. Min fråga är: finns det

församling, säger Corinna Friedl.

sedan också stanna kvar tills såren

och den ges på heltid under tre

Nu planeras en repris av kursen,

något sätt att röra vid såren och att

är läkta?

Iran som tar emot upp till 5 000

människor vid Europas östra gräns, och många av dem har flytt undan

några av de värsta av de kriser som pågår i världen just nu – det är en

droppe i havet när man jämför med det antal människor som lever som

flyktingar på andra håll, i länder som är mycket fattigare.

Han kommenterar också den

veckor med början i mitten av maj.

belarusiska strategin:

För information och anmälan,

ranter och flyktingar för politiska

Sista anmälningsdag är 31 januari.

KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN KYRKORNAS

VÄRLDSRÅD

i ett uttalande den 11 november.

– Inte minst under pandemin

på samtalsmottagning eller i

men vi har inte alltid möjlighet att

polsk-belarusiska gränsen, sa han

Särskilt som jag just kommer från

en mångkulturell kontext, till

– Vi har kunnat röra vid varandras

hantera ett så litet antal flyktingar

Röda korset-samtalsledaren Mai

ett stort behov av att lära sig

kontakta sjukhuskyrkan.malmo@

svenskakyrkan.se.

– Belarus sätt att använda mig-

syften är lika upprörande. Människor som är utsatta är inte spelpjäser

som kan användas i en geopolitisk maktkamp. Men detta befriar inte Europa från ansvaret att se till

BILD: IVARS KUPCIS KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

kortkort

reportage Nya barn i ny kyrka

att människor som dyker upp vid gränserna kan söka asyl och bli

behandlade på ett mänskligt sätt.

Alltför många europeiska länder är

fixerade vid att resa murar och lägga

ut ansvaret för att skydda människor

på flykt på fattigare länder.

KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN NORWEGIAN REFUGEE COUNCIL

n r 1

2022

uppdrag mission

21


recension

betraktelse

att få vandra tillsammans med

Gunnel Vallquist på Roms gator och lyssna på alla samtal och debatter

under Andra Vatikankonciliet. Lika

spännande är det att läsa om hur hon och några andra hängivna

ekumener experimenterar och söker

den enhet som inte kyrkornas ledare

förmår nå. Jag hoppas och ber att

mer av det modet skulle prägla vår

tid och oss som ofta är så upptagna

av att söka vår egen identitet att vi stilla leder hon oss i de yttre och

inre landskap där Gunnel Vallquist

färdades. Det är en personlig

vandring med Gunnel Vallquist, men

bland annat på Uppsala möte 1968.

hamnat mitt i dem.

näring till mitt hopp nu.

ungdoms sökande. Hon misstror

Vallquist liv på ett sätt som gör att

sin tids skolundervisning om den

katolska kyrkan, och det leder fram

– GUNNEL VALLQUISTS LIV OCH LIVSHÅLLNING ELLERSTRÖMS

Västra Skrävlinge kyrka tillsammans

henne” – Gunnel Vallquists ord från

med Gunnel Vallquist. Ja, det var inte

ensamheten och kampen med

1956 blev min långfredagspredikan

så att hon och jag höll något slags

2021.

men hon var med där i kyrkan. Jag

och nyfikenhet som jag började läsa

dialogpredikan – hon dog ju 2016 –

Det var därför med stor glädje

jag också hamnar på platser dit

jag inte själv skulle ha sökt mig.

velat veta mer på djupet hur hon

Gunnel Vallquist. Jag hade gärna

arbetarpräster och till relationer

(som så klockrent kunde kritisera

anar man den soppa av religion,

klädda i dyrbara och till på köpet

kärlek, skönhet, hängivenhet, erotik

sida i den sista ensamheten, delar

Alva Dahl för oss genom Gunnel

och intellektuella kretsar, till

rör hon sig vidare till Paris kyrkor

människas dödskamp; därför står han också vid varje människas

Mig ger deras engagemang då

Det jag saknar är en resa mer in i

som inte är helt okomplicerade. Här

utkämpade Kristus varje enskild

längtade efter och manifesterade

till att den blir hennes kyrka. Så

”Under ångesten i Getsemane

längtan efter enhet

Långfredagen 2021 predikade jag i

och klosterlängtan som inte är så

kyrkans ledare ”vars dignitärer går löjliga kostymer, mångenstädes bor

i palats fyllda med konstskatter och

ovanlig i unga vuxnas liv.

åker lyxbilar, medan befolkningarna

kallelse: att översätta Marcel Prousts

under bördor”) tänkte när hon själv

Sedan kommer hennes stora

På spaning efter den tid som flytt.

Det arbetet kommer att följa henne i mer än 30 år och ger henne både

professorstitel och en stol i Svenska

omkring dem svälter, dignande

blev äldre och etablerad och åkte med privatchaufför till Svenska

Akademiens möten där löjligheten

hos kostymerna inte kommer långt

recension hade just läst hennes essäsamling

från 1956, Något att leva för. En av essäerna, ”Den heliga ångesten”,

Alva Dahls biografi över henne, Slå rot i förvandlingen.

Jag blev inte besviken. Alva Dahl

handlar om Georges Bernanos

för oss genom Gunnel Vallquists

att jag inte kunde släppa den utan

På en och samma gång tydligt och

författarskap, och den grep mig så

långfredagspredikan.

illojala när de tog egna tydliga steg

skeden för Kyrkan. Gunnel Vallquist

Vi får följa med henne i hennes

SLÅ ROT I FÖRVANDLINGEN

hennes vänner var både naiva och

för att förverkliga den enhet de

verkar på något sätt ständigt ha

var tvungen att ta med den in i min

Idag finns det säkert många som

tycker att Gunnel Vallquist och

också en vandring genom en tid

som inneburit många omvälvande

ALVA DAHL

inte ser alla andra vi hör ihop med.

22

u p p d r a g m i s s i o n n r  1

2022

liv som den bästa pilgrimsledare.

Akademien.

Alva Dahl för oss vidare i Gunnel

efter. Sådana frågor får man inte

riktigt svar på, men det kanske

Vallquists värld av litteratur och tro.

säger mer om Gunnel Vallquists och

var de mest gyllene avsnitten

Dahls fina och värdefulla biografi.

Här beror det nog mycket på läsaren

finns. För mig är det fantastiskt

människans gåtfullhet än om Alva

n PER KRISTIANSSON

Vi möts igen när man säger hejdå till en vän har man nästan alltid förhoppningen att mötas igen. Man har tron att det alltid finns tid återse varandra. Ibland blir det inte så. För mig blev det uppenbart när mina första barn föddes. Vi hade efter lite kämpande blivit gravida, och glädjen blev stor när vi fick reda på att vi väntade tvillingar. Vilka var de där personerna som snart skulle få börja sin livsvandring? Vilka personligheter skulle de ha? Tankar och förhoppningar är något som hör en graviditet till, och det är nog meningen att det ska gå nio månader så att alla tankar får hitta sin plats i ens medvetande. För oss blev det inte en nio månader lång graviditet. Istället fick vi åka akut till sjukhuset efter komplikationer. Efter några timmar på sjukhuset föddes barnen tre månader för tidigt. Vi förstod att det var ett kritiskt läge, så vi beslöt omedelbart att barnen skulle döpas. Dopet blev en fin stund mitt i allt kaos vi kände inombords. Som jag minns det sjöng vi psalm 189, ”Bliv kvar hos mig”, vid dopet. På något sätt kände vi oss inte övergivna trots att det inte var så här det skulle bli. Dopet var en stilla stund, men redan efter åtta timmar gick det inte längre för Gabriel. Han fick ta sina sista andetag i sin mammas famn. Så här skulle det ju inte bli. Vad hände med att lära känna personen och personligheten? Det blev ett kort hej och därefter ett ofrivilligt hejdå. Vid begravningen sjöng vi samma psalm som vi hade sjungit vid dopet, men nu sjöng vi inte bara första versen, utan också psalmens sista vers:

Ditt kors skall skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar. Vid begravningen talade den sista raden särskilt starkt till mig: i liv och i död finns Gud med. Jag minns inte om det var den natten eller någon av de efterföljande som jag drömde. En dröm som var knivskarp i vissa konturer men oskarp i andra. I drömmen var jag i himlen och fick möta Gabriel. Det var ingen tvekan om att det var Gabriel jag mötte, och jag minns också att vi satt och talade med varandra. Däremot kan jag i efterhand inte alls komma ihåg vad vi pratade om eller hur Gabriel såg ut. Allt det är skymt i minnet av drömmen. Drömmen har varit en stor tröst för mig. För mig blev det tydligt att det inte är viktigt hur vi ser ut i himlen och inte heller vad vårt samtal berör. Vi kommer att kunna ha gemenskap med varandra. Det finns fortfarande hopp. Vi är många som kommer att gå ut till våra kyrkogårdar under de mörka månaderna som kommer för att tända ljus på våra gravar. Ljusen får bli en påminnelse om att i liv och död är Herren kvar hos oss. I kyrkan skriver vi inte punkt efter döden. Vi skriver kolon. Efter ett kolon måste man fortsätta skriva, och vi skriver: Vi möts igen.

n

martin ahlqvist är präst i Bymarks­ kyrkan i Jönköping.

n r 1

2022

uppdrag mission

23


reportage

reportage

”En vacker del av helheten”

Samling för gemensam reflektion

TEXT KRISTINA HELLQVIST

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2 BILD: MAGNUS ARONSON

n n n Under

rubriken ”Våldsmotstånd och fredslängtan” samlade Kristna Fredsrörelsen och Sigtunastiftelsen i mitten av september ett femtontal personer till ett reflektionsdygn. Syftet var att fördjupa perspektiven på några av vår tids avgörande frågor, och fokus för samtalen var ”fred med jorden” och ”fred utan vapen”. Samlingen präglades verkligen av återseendets glädje – att den kunde genomföras i det fysiska rummet fördjupade utbytet. Hur kan vi sluta misshandla vår livsmiljö och skapa fred med jorden? Att ta vara på ur­ folkens relation till naturen som en nyckel för att kunna återfinna en förlorad balans vad gäller människans plats i ekosystemet och skapelsen blev en viktig ingång. – Naturen erbjuder inte bara välbefinnande, utan den är mitt vara, sa Ingrid Inga. Hon är ordförande i samiska rådet i Svenska kyrkan. – Våra livsvillkor är beroende av naturen, av renbetesland, örter, kallkällor, myrmarker, sa hon. Vi känner stor ödmjukhet för vad naturen ger oss och vad naturen tar ifrån oss. Vi tackar ofta när vi är i naturen. Om vi bara tänder en eld för att koka kaffe så tackar vi dem som har gått före oss för att vi får vara med om detta. Vi signar också platser, djur och människor, för

det är en del av vår andlighet att leva i fred med naturen, ráfi med ett samiskt ord.

förvaltarskapstanken kan leda oss fel Peter Halldorf, pingstpastor och författare, såg en omedelbar parallell till urkyrkans ökenmödrar och deras kontemplativa förhållningssätt till naturen. – De såg den som genomsyrad av Guds närvaro, sa han. Förvaltarskapstanken riskerar att leda oss fel och tro att vi ska vara herrar över jorden. I urkyrkan fanns tanken om människan som ”skapelsens präst”, ett led mellan det jordiska och det gudomliga. I nattvarden lyfter prästen upp de jordiska gåvorna för väl­ signelse och får tillbaka löftet om evigt liv. Han fortsatte: – Kanske borde vi inte fråga oss i första hand vad vi ska göra i relation till miljöfrågor, utan istället fråga oss vilka vi vill vara. naturligt att vilja ge Pella Thiel är ekolog och engagerad bland annat i initiativet ”Faith in Ecocide Law”, som arbetar för att storskalig miljöförstöring (ekocid) ska bli ett lagbrott. Hon berättade om de

n r 1

2022

uppdrag mission

25


Ingrid Ingas

många unga människor som hon möter i sitt arbete och som ser människor som onda och destruktiva och tycker att det vore bättre om människan inte fanns. – Det är ju fruktansvärt! sa Pella Thiel. Vi behöver också för oss själva se att vi kan vara en vacker del av helheten, att vi kan ge till naturen. I hållbarhetssammanhang idag handlar det ofta om att vi ska minska vårt fotavtryck, ta mindre. Men har vi en relation till helheten blir det naturligt att vi också vill ge. Hur skulle ett sådant givande kunna se ut? I samtalet framträdde förhållningssätt som att vandra varsamt på Moder Jord, att tacka för rastplatser, plocka upp skräp i naturen, försona och hela. Genom förinspelade filmer fick vi också lyssna till urfolksrepresentanter som Kristna Fredsrörelsen stöttar genom medföljning. Padre Marcelo Pérez Pérez från Mexiko och Elodia Castillo Vasquez från Guatemala betonade båda vikten av organisering och internationell soli­daritet.

övertro på militära lösningar I lokala demokratirörelser i Sudan, Hongkong och Belarus, och i transnationella och tematiska rörelser som #Metoo, Black Lives Matter och Fridays for Future, ser vi att motstånd genom ickevåld växer.

26

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

Isak Svensson, professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala universitet, berättade om forskning som visar att ickevåldsrörelser når sina mål i större utsträckning än våldsamma uppror men att framgångsfaktorn för alla typer av proteströrelser har minskat de senaste åren. En annan aspekt är att ickevåldsrörelser ibland misslyckas därför att de inte bygger konstellationer som inkluderar utan blir sekteriska. Ickevåldslig disciplin är också avgörande – våldsamma flanker kan förstöra mycket. Den upprustning som pågår globalt kan tillsammans med en övertro på militära lösningar få effekter tvärtemot de avsedda: under 20 år av ”krig mot terrorism” har antalet jihad­grupper ökat från två till 22. Multilateralt samarbete minskar, och Kina och Ryssland utgör alternativa maktcentra.

frälsning för hela skapelsen Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan, reflekterade över om förändringen också kan bero på att förtryckarna har förändrat sina metoder. – Ett tag var det väldigt starkt att ickevåldsrörelser kunde bli mycket effektivare genom att använda sig av sociala medier, men diktaturerna har lärt sig av de här metoderna. Peter Weiderud, som är rådgivare på ud och har lång erfarenhet av internationell ekumenik, talade om att de kyrkor och kristna som odlar internationella kontakter och finns med i de ekumeniska sammanhangen verkar vaccineras mot nationalism och sällan stödjer krigföring. – De tyska präster som dödades i koncentrationslägret i Dachau var i flera fall ekume-

BILD: NATHALY SALAS

BILD: MARTINA LÖÖV

reportage ”En vacker del av helheten”

Eva-Maria Munck vid pianot.

niska frontgestalter, berättade han. De kyrkor i usa som propagerade för kriget i Irak som Guds vilja var i hög grad ganska isolerade och inåtvända kyrkor, utanför den ekumeniska rörelsen. Fredrika Gårdfeldt, präst i Svenska kyrkan, instämde i tankegångarna om vikten av öppen­het gentemot världen, och kallade interreligiöst samarbete ett motgift mot rasism och sekterism. Hon betonade att Jesus predikade frälsning, inte bara för människan utan för hela skapelsen, i detta livet, här och nu. – När kyrkan på 300-talet började fokuse­ra på himmelriket som något efter döden istället för som en möjlighet för rättvisa och upprättelse här på jorden innebar det en fokusförflyttning som vi behöver ta tillbaka, sa hon.

Fotnot: Två av samtalen

under reflektionsdygnet spelades in och kan ses

på Kristna fredsrörelsens

webbplats, www.krf.se.

resultat visar på den militära maktens begränsning vad gäller förändring och förvandling. Ytterligare en röst från Kristna fredsrörelsens internationella arbete var Lupayi James Serve. Han är ickevåldsutbildare på onad, Kristna Fredsrörelsens systerorganisation i Sydsudan, och han påminde om att militarisering inte är ett svar på våldsproblematiken i samhället: – Vi kan inte lösa ett problem med ett annat problem, sa han. Martin Nates, direktor för Kristna fredsrörelsens systerorganisation i Colombia, Justa­ paz, betonade i sin hälsning till deltagarna vikten av att stå upp för vår befriande och transformerande tro. – Vi måste mobilisera hopp för att kunna stå emot våld, sa han. – Kanske är detta en hoppfull tid? sa Karin Wiborn som är pastor och kyrkoledare för Equmeniakyrkan. Vi närmar oss ett momentum, ett metanoia, en andlig omvändelse. När underströmmarna blir tillräckligt starka spräcker de ytan. n BILD: MARTINA LÖÖV

reportage

”vi måste mobilisera hopp” Kristna Fredsrörelsens ordförande Sara Lindblom, rådgivare på Sida, betonade att våldslösningar idag är en reflexmässig utgångspunkt i samhället fastän de borde vara det sista alter­ nativet. – Som ekumenisk rörelse behöver vi bli mycket tydligare i att kritisera den enorma upprustning som äger rum, sa hon. 20 år av militär intervention i Afghanistan utan bestående Celina Falk, Lotta Sjöström Becker,

Sara Lindblom

n r 1

2022

uppdrag mission

27


reportage

reportage

”Hoppas att du inte glömmer oss”

Efter sex år återvänder Faiaz Dowlatzai till Lesvos som var hans första anhalt i europa på flykten från Afghanistan till Sverige.

TEXT FAIAZ DOWLATZAI BILDER PRIVATA

Faiaz Dowlatzai är född i Balkh i Afghanistan och

kom till Sverige hösten

2015. Hans böcker Resan – bortom de månlösa

nätterna (2019) och

Under den blå kupolen

(2021) är utgivna

på Semafor förlag.

Han är engagerad i

Ensamkommandes

Förbund och i En värld

Klockan är kvart i åtta på kvällen när jag med tom mage och värkande huvud kliver av planet på den grekiska ön Lesvos. ”Framme i Mytilini”, skriver jag till Maria och min svenska mormor Yvonne när jag kopplat upp mobilen mot flygplatsens trådlösa nätverk. Jag har sparat ner en bild på en karta över ön på telefonen och visar den för damen bakom informationsdisken. Hon ger mig en forskande blick när hon förstår att jag tänker gå men visar sedan med fingret på mobil­skärmen hur jag kan ta mig till centrum. Utanför flygplatsen faller min blick på havet och dess stora, mörka vågor. Mina öron känner igen ljudet, och mitt ansikte är bekant med den ljumma vinden. Jag korsar vägen, närmar mig havet, ställer ryggsäcken bredvid mig på marken och står där, tyst. Längre bort, åt vänster, ser jag några lampor. Centrum. Dit ska jag. ■ ■ ■

av grannar och har

medverkat i Uppdrag

Mission vid två tidigare

tillfällen.

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

tjugo timmars vandring Bortom lamporna från centrum kan jag se ett annat, dimmigare, ljus. Turkiet. Jag minns det där ljuset. En dag stod jag under lamporna där, tittade mot ljuset på den här sidan av havet och önskade att jag var här! En natt tog vi oss över. Och för exakt sex år och en månad sedan kom jag till Mytilini för första gången.

Det var hösten 2015. Det var en ovanligt het dag, solen brände och mina uttorkade läppar sprack. Jag och två av mina syskon hade vandrat i mer än tjugo timmar för att ta oss från platsen där vi landsteg till Mytilini. Hela tiden stack taggar in genom mina sandaler, och fötterna blödde.

första europeiska staden Vi var så hoppfulla och fyllda av förväntan. Mytilini var den första europeiska stad som vi skulle få se, och vi fantiserade om höga byggnader, snabba bilar, lyxiga restauranger, fina och färgrika gator och människor som tillhörde en annan klass, som hade en annan, ”finare”, kultur. När vi väl kom fram till staden grusades våra drömmar. Det fanns ett obehag i luften. Överallt såg vi människor ligga i smutsiga tält. Sjuka barn grät och hostade. Urin och avföring överallt. Män bråkade med varandra. Uppgivna mammor tvättade kläder och ammade sina nyfödda bebisar mitt i eländet. Jag stod vid Frihetsgudinnan och såg ner på staden där människor mållöst vandrade omkring, och jag förstod att Lesvos inte var det paradis som jag hade drömt om, utan ett enormt fängelse. Och att vi alla – både flyktingar och greker – var dess fångar.

n r 1

2022

uppdrag mission

29


reportage ”Hoppas att du inte glömmer oss”

”varför är du ens här?” Klockan är kvart över tio, och jag har vandrat i över två timmar. Ryggsäcken är tung, och mina axlar och min nacke har börjat göra ont. Huvud­värken har blivit värre. Jag plockar fram chokladen som jag köpte i en mataffär för en stund sedan. Mamma sa alltid att socker är bra mot huvudvärk. Havet är lugnare här. Inga vågor. På bänkarna sitter ungdomar och pratar med varandra på grekiska. Restaurangerna och barerna är öppna, men det är glest mellan kunderna. Framför mig ser jag två unga killar komma gående. Först tror jag att de är greker, men när de kommer närmare hör jag en av dem gnola en sång som jag känner igen. De kommer från samma land som jag, talar samma språk och har samma dialekt som jag. Ändå är vi främlingar. De går förbi utan att se på mig, och jag fortsätter gå min väg som om jag inte har sett dem. Och plötsligt säger en röst i mitt huvud: Varför är du ens här?

30

BILD: HAMZA YAKUPOGLU, UNSPLASH

gatorna ropade på mig För bara ett år sen fick jag fortfarande gåshud när jag tänkte på Grekland, speciellt när jag tänkte på Mytilini. De skarpa minnena av allt som jag varit med om på ön höll mig vaken om nätterna, och när jag lyckades somna drömde jag mardrömmar.

u p p d r a g m i s s i o n n r 1

2022

reportage ”Hoppas att du inte glömmer oss”

När jag skrev boken Resan var det som om jag levde två liv samtidigt, ett liv på väg till Sverige, och ett liv i Sverige. Hur mycket jag än försökte fokusera på mitt liv i Sverige kunde jag inte skaka av mig minnena. Det var som om gatorna i Mytilini ropade på mig. Till slut bestämde jag mig för att det var dags att packa ryggsäcken och besvara ropet. Nu sitter jag här igen som för sex år sedan, vid foten av Frihetsgudinnan, och ser ner på staden. Den känns inte längre som ett fängelse, men inte heller som en vanlig stad. Gatorna är renare, det luktar inte avföring. Inga familjer sover i parkerna eller under träden på gatorna. Men människor med drömmar om ett annat liv finns kvar. Dagen därpå går jag till Lidl för att handla, och där träffar jag en sjuttonårig flicka som heter Moska. Hon är lika gammal som jag var när jag kom till ön första gången. ”Hoppas att du inte försvinner och glömmer oss”, säger hon.

tittar inte över axeln Jag träffar fler unga människor utanför det nya flyktinglägret, och jag känner igen despe­ rationen i deras ögon. De ser på mig med förväntan. I deras ögon är jag en som tillhör en annan klass, en med en annan, ”finare”, kultur. En som har makt över sitt liv och sina beslut. Vi går på samma gata,

skrattar åt samma skämt och dricker ur samma vattenkran. Men inget av det kan ändra på det faktum att jag inte är en av dem. Jag vet inte om det var ett smart beslut att göra den här resan. För nu, när jag har återsett staden, vandrat samma långa gator med tom mage och träffat andra flyktingungdomar för att höra om deras svårigheter, känner jag mig mer nedtyngd än tidigare. Jag tror att jag kom hit med ett mål: att kunna stifta fred med det förflutna och gå vidare med livet. Men kan man verkligen göra sig av med det som har hänt? Tjugosju timmar senare sitter jag på färjan mot Aten. Det är samma färja och samma långa färd som för sex år sedan. Skillnaden är att nu när jag sitter och skriver på min dator tittar jag inte över axeln var femte sekund för att se om polisen är på väg för att ta mig. Nu har jag en bunt papper som visar att jag är ”legal”, att jag ”tillhör” ett land, att jag är värd någonting. n.

Genom programmet En värld av grannar

– Inter­religiös praktik

för fred arbetar Svenska kyrkan för att främja

fredlig samexistens och

ett humant Europa som

präglas av social och

andlig hållbarhet, ett

samhälle där människor

värnar om sin nästa och försvarar demokratiska grundvärderingar.

Magdalena Wernefeldt

är kommunikatör för En

värld av grannar. Under

2022 fortsätter En värld

av grannar med sin med­

verkan i varje nummer av Uppdrag Mission.

n r 1

2022

uppdrag mission

31


stipendierapport

stipendierapport En gemensam historia

KÄLLA: ERIC KNUTSON

Evangelistfamilj i Zululand.

Missionsflyget Ansgar.

Två tredjedelar av alla svenska missionärer har varit varit kvinnor.

Högskolan i Taohualun, Kina.

Ruth Nathorst på väg till Guling.

Cael Ouchterlony.

En gemensam historia Svenska missionärer i flera världsdelar INTERVJU ANNA BRAW

– vi berättar den svenska delen av missionshistorien, vår egen historia, säger Klas Lundström, och samtidigt berättar vi om hur kyrkorna i missionsländerna har vuxit fram. Klas Lundström är lektor vid Johannelunds teologiska högskola och hade nyligen blivit klar med en bok om mission i Tanzania när han nämnde sin idé för Göran Janzon, som har varit lärare och rektor vid Örebro teologiska högskola. Hösten 2017 kom de båda överens med Jan-Åke Alvarsson och Kajsa Ahlstrand, professorer i kulturantropologi respektive missionsvetenskap i Uppsala, om att skriva en ny svensk missionshistoria.

”försökt att inte skönmåla” Svensk mission och kyrkorna som växt fram har de fyra som redaktörer och blev till slut drygt 700 sidor. Omslagsbilden består av nio fotografier, och i mitten ler Denis Mukwege mot kameran. Han fick Nobels fredspris 2018 för sitt arbete mot sexuellt våld mot kvinnor och barn, ett arbete som han leder från Panzisjukhuset i Kongo. Stora delar av verksamheten där har länge finansierats med gåvor från svenska pingstvänners insamlingar och med stöd från Läkarmissionen, och Denis Muk-

32

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

wege är själv son till en pingstpastor och har vid många tillfällen berättat om hur hans fars arbete fick honom att vilja bli läkare. – Vi har gjort 73 personrutor i boken, och det är både män och kvinnor och både svenska missionärer och inhemska kyrkoledare, berättar Klas Lundström. Vi har försökt att inte skönmåla dem, men det finns några som är oerhört fascinerande. Nils Fredrik Höijer är det exempel Klas Lundström nämner först – ”en av de märkligaste svenska missionärerna” är orden som inleder presentationen i boken, och ett missionsuppdrag som inleddes i ett slags sjömans­ kyrkoverksamhet i Kronstadt och sedan tog honom till Ryssland, Georgien, västra Kina och usa. – Han var en typisk äventyrare, säger Klas Lundström. Sammanlagt har ungefär två tredjedelar av alla svenska missionärer varit kvinnor.

hälften själva missionärer De fyra redaktörerna hjälptes åt med att sätta samman en del av författarskaran, elva personer som fick ansvar för olika kapitel och som sedan i sin tur rekryterade fler skribenter.

Svensk mission och kyrkorna som växt fram utgör Studia Missionalia Svecana CXXII och är utgiven på Artos.

Lunds Missionssällskap har

– Ungefär 20 av våra 36 författare har doktorerat i missionsvetenskap, berättar Klas Lundström, och så är det en religionshistoriker, ett par kulturantropologer och en sinolog. Jag kände de flesta sedan tidigare. Kajsa Ahlstrand var min handledare när jag skrev min avhandling, och många av oss har setts i olika konstellationer. Ungefär hälften har själva varit missionärer.

varit med och finansierat utgivningen.

tillväxt efter avkoloniseringen I början av den svenska missionshistorien, förklarar han, var det ibland flytande gränser mellan samfunden. – Det var flera missionärer som flyttade mellan samfund, och det kunde bero på tillfälligheter ibland, men det var också flytande gränser mellan rörelserna. Till och med missionsstationer kunde byta samfund – en pingststation övergick till Svenska kyrkan, till exempel. Det är fascinerande, tycker jag. Missionärernas yrken och uppgifter har också varit många: – Byggare, lärare, elektriker – alla räknades som missionärer. De allra första var teologiutbildade, och några hade gått sjukvårdskurser i London. Så småningom började läkare och

Klas Lundström.

sjuksköterskor skickas ut. De byggde kliniker och små sjukhus. Fortfarande utförs mycket sjukvård i flera av de länderna av kyrkor – i Tanzania, till exempel, är det ungefär hälften. 700 sidor kan låta som mycket, men den svenska missionshistorien sträcker sig ut i över 100 länder, och flera av de kyrkor som svenska missionärer har grundat har numera en egen kyrkohistoria värd att berätta. – Man hör ju ibland att missionen var ett kolonialt projekt, men den största tillväxten i de kyrkorna har kommit under de senaste 50–60 åren, efter avkoloniseringen, säger Klas Lundström. På många håll är kyrkornas tillväxt snabbare än befolkningstillväxten. I östra Afrika – Etiopien, Tanzania, Rwanda och östra Kongo – är det över 25 miljoner. I Brasilien, Mexiko och Argentina finns det pingstsamfund som har svenska rötter och som har bortåt 28 miljoner medlemmar. n

n r 1

2022

uppdrag mission

33


en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2021 • årgång 175

BILD: THE UPPER ROOM MISSION

• 2021 • årgång 175 missionssällskap • nr 4 en tidskrift från lunds

BISKOP JOHAN TYRBERG: HÄR BÖRJAR KYRKAN 4 HELSINGBORG: TABERNAKLET VID TEGELKYRKAN 30 ETIOPIEN: ÖVER ALLA GRÄNSER 42

Bjud in en vän!

SÄLLSKAPS STIPENDIER

Lunds Missionssällskap delar varje

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2021 • årgång 175

Har du någon vän som borde få bli bekant med Uppdrag Mission? Hör av dig, så åker ett provnummer iväg med posten!

år ut resestipendier till i första

Mission som vetenskap

Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare

hand ungdomar under utbildning

MAN HADE TÄNKT SIG 4 KRÖNIKAN ALLT ÄR INTE ALLTID SOM 18 INDIEN ”GUDS FOLK MÅSTE SYNAS” 30 GUATEMALA FARLIG FÖRÄNDRING

och grupper vars resa är en del av

temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar

ll

lun

d

175 år

mellan kyrkor och ekumeniska

ri t

f

Lunds Missionssällskap, antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap.

m

ett ömsesidigt utbytesprogram

tidsk

Naturligtvis är du och din vän också välkomna som medlemmar i

s

is s i onssä

aps

200 kronor inom Sverige. Skriv till pren@uppdragmission.se! BILD: STI

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS­

En kyrka driven av mission

sk

Hoppets tecken

ift en tidskr

organisationer. Sällskapet ger också

4 KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE åGETT g 1 74 g å nUPP” 2020 • r 5 • TRO n rMIN p • PÅ SYDSUDAN ”DETnÄR SÅ PÅ KRISTUS” 20 s k aSER l lJAG ssio ssä l u n d s m i ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16 f r å n BRASILIEN

stipendier till vissa projekt, till

Tidskriften ingår i medlemsavgiften!

studier och till tryckning av skrifter.

Ansökan ska vara väl förberedd,

ingå i en långsiktig informations-

”Vi kan inte föreställa oss alla följder” ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR

covid-19, är det ännu värre. Östra

OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS

Sverige för att komma igång.

Jerusalems ekonomi har länge varit

HÖR TILL LUNDS MISSIONS­

OCH VAD ÄR THE UPPER ROOM

beroende av turismen – de flesta

SAMHETER.

The Upper Room Mission i Jerusalem,

HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS

SÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERK­

MARIA LEPPÄKARI, DIREKTOR FÖR

MISSION?

vi förkortar det URM, är ett

mycket sårbar eftersom den är helt

kristna i staden arbetar som guider, på resebyråer eller som chaufförer.

Konsthantverkarna, souvenirbutiks-

ekumeniskt initiativ som har tagits

ägarna, hotellägarna och alla deras

I JERUSALEM, VAD ÄR DET NI GÖR

som ska uppmuntra unga kristna

utlandet för att kunna försörja sina

HANG NU?

konkret behov. URM är ett fristående

SVENSKA TEOLOGISKA INSTITUTET I DITT EKUMENISKA SAMMAN­

Vi har startat en lokal, ekumenisk

biståndsorganisation som heter The

kristna här i staden – ett projekt

familjer. När restriktionerna kom

kristet ekumeniskt initiativ.

ter. Det kommer att märkas under

Organisationen är registrerad

som biståndsorganisation, NGO, i

nationell rådgivare. Tony Khashram,

bankkonto och följer statens

staten Israel, och den har israeliskt

som också arbetar för Aeolus Tours,

skatteregler och riktlinjer.

tors Association, Jerusalem Christian

VARFÖR VILL NI UPPMUNTRA DE

The Holy Land Incoming Tour OperaCommunity Development Associ-

ation och Jerusalem International

anställda förlitar sig på turister från

här att bli entreprenörer. Vi ser ett

Upper Room Mission. Jag har varit

med och grundat den och är inter-

UNGA TILL JUST ENTREPRENÖR­ SKAP?

förlorade nästan alla sina inkoms­

äldsta missionssällskap. Missions­

mer, såsom musik, konst och film.

islam och kristendom.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

egna företag.

idag samarbeten, dialog och

KUNSKAPSUTBYTEN

staden så att de kan starta och driva

HUR HAR NI ORDNAT VERKSAMHETEN?

grundades 1845 och är Sveriges

arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en

världsvid gemenskap. LMS har ett

Vi genomför coachningen i samråd

nära samarbete med Act Svenska

grammet Ensimetri, erfarna lokala

stift är dess hedersordförande.

med det finska entreprenörspro-

företagare, jurister och skatteexperter och internationella företagscoacher.

kyrkan, och biskopen i Lunds

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

gärna i en mångfald av uttrycksfor-

Lunds Missionssällskap arbetar med

fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett

centrum för studiet av mötet mellan

kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning

för de många minoritetskyrkorna i

Jerusalem. I till exempel Norden er-

Antalet sökande har ökat markant

och ekonomiska osäkerheten. Nu

service, men det finns ingen instans

har fått bidrag från Lunds Mis-

ten utsatt, och nu, i kölvattnet av

av befolkningen nu. Vi grundade The

2022

kvinnor, i Jerusalem och regionen runt

att stötta unga arabkristna, speciellt

före pandemin kämpade Östra

antalet kristna krymper allt snabb-

många att migrera utomlands, och

are – de utgör mindre än två procent

www.lundsmissionssallskap.se/

stipendier. Ansökningsportalen

ORGANISATION KAN TILLFÖRA?

tomhet framför sig. På grund av den

med inriktning på dialog och ökad

förståelse mellan olika religiösa

Företagarrådgivning existerar inte i

ser många av dem bara en stor

Missions­sällskaps ansökningsportal,

ning, integration och fredsarbete,

som inte är direkt påverkad. Redan

Jerusalems befolkning i den politiska

Ansökan görs via Lunds

I Malmö stöder sällskapet projekt

Lunds Missionssällskap

The Desmond Tutu Chair vid

Västbanken är hopplös. Redan

u p p d r a g m i s s i o n n r  1

utgivning med inriktning på utbild-

året delas rese- och projektbidrag

i den lutherska församlingen Church

tidigare var den kristna minorite-

EKUMENISKT ARBETE

och bidrag till projekt, studier och

i december 2020, med målsättningen

VAD TROR NI ATT NI SOM

socioekonomiska situationen väljer

of Redeemer är andlig rådgivare. Vi

Upper Room Mission under pandemin,

föreställa oss alla följder det får. Det

Arbetssituationen för de unga kristna här i Jerusalem och på

GLOBALT NÄTVERK STÖDER

Sydostasien.

finns inte ett företag, inte en familj

genomförandet.

INTERVJU ANNA BRAW

de gåvor som har testamenterats

många år framöver – vi kan inte ens

YMCA, är vår verkställande direktör,

och Fursan Ayed Zu’mot som är präst

34

sionssällskap och Johanniterorden i

innehålla en realistisk budget för

I4 EN ANNAN PANDEM 16 VÄNNER” 22 KRÖNIKAN SAMLAS DEM FÖR VÅRA DÄR TVÅ FÅR KARIN: ”VI KALLAR HONGKONG GRANNAR SYSTER EN VÄRLD AV

till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.

I Kapstaden finansierar sällskapet

University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska

bjuds ju företagscoachning som gratis

under de senaste tio åren.

i Östra Jerusalem eller Palestina som

UNGDOMAR VIKTIGA

firma eller som kan hjälpa unga att

människor som vill göra tjänst i

utbildningssatsningar på Anafora

Det här projektet fyller en stor lucka

ning på möten över kultur- och

med Université Catholique i Lyon

uppmuntrar kvinnor att starta egen

arbeta fram kreativa företagsidéer. i samhället. n

I första hand stöder LMS unga

den globala kyrkan med en beto-

religionsgränser. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser

teologiska institutet och dess

traditioner, framför allt judendom,

är öppen 15 januari–15 februari,

samt 15 oktober–15 november.

Fyll i ansökningsformuläret

VILL DU BLI MEDLEM?

enligt anvisningarna och skicka

sällskap, LMS, får du tidskriften

– ett svarsmeddelande bekräftar

Som medlem i Lunds Missions­

det genom att trycka på ”Skicka”

Uppdrag Mission (fem nummer per

att ansökan har kommit fram.

år). Du blir också kallad till årsmötet

Svar kan förväntas inom en

där ordförande och styrelse väljs.

månad efter att ansökningstiden

Medlemsavgiften är 50 kronor

gått ut för respektive period.

per år, alternativt en engångs­

summa på 500 kronor för livslångt

DOKUMENTATION

medlemskap.

När resan eller projektet har

lundsmissionssallskap.se!

stipendia­terna kunna dokumentera

Skriv till styrelsen@

avslutats ska stipendiaten/

sina er­farenheter i text och bild,

arbete med religionsdialog och

rapporter som kan komma att

religionsteologi.

I Egypten stöder sällskapet

kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

ummer an t u äs

25 februari

n

Entreprenörskap ska ge Jerusalems unga kristna en ny chans

eller utbildningsverksamhet och

oss alla Gud,var med

te

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

stipendiaten Corinna Friedl

publiceras i Uppdrag Mission

och/eller på hemsidan. Skicka

text och högupplösta bilder till

rapport@lundsmissionssallskap.se!

n r 11

2022

uppdrag mission

35


Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

Foto: Ligistfilm

POSTTIDNING B

BRYT EN TRADITION Det är hög tid att bryta skadliga traditioner Vi lever alla under samma himmel. Men verkligheten ser olika ut. Legenden om Lucia berättar om en flicka som protesterade mot att bli bortgift. Lucia hävdade rätten till sin egen kropp, sin tro och sina egna val. Det kan kännas länge sedan men fortfarande gifts över 30 000 flickor bort, varje dag. Tillsammans kan vi stoppa tvångsäktenskap, könsstympning och andra övergrepp. Var med i kampen för alla flickors rätt till ett värdigt liv!

36

SWISHA TILL

u p p d r a g m i s s i o n n r 1  2 0 2 2

900 1223

Tillsammans kan vi göra skillnad. Din gåva gör det möjligt.


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.