en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2022 • årgång 176
Återseendets glädje ÖRSUNDSBRO NYA BARN I NY KYRKA 14 GREKLAND ”HOPPAS ATT DU INTE GLÖMMER OSS” 28 SIGTUNA EN VACKER DEL AV HELHETEN 24
”på återseende!” eller ”Vi ses!”– så avslutar vi ofta möten.Vi har en önskan om att vi ska träffas snart igen. Under pandemin har många fått uppleva att detta återseende har blivit en oviss väntan. Inställda besök på äldreboenden eller begränsade möjligheter att få träffas i församlingsgemenskapen har gjort oss medvetna om att det är smärtsamt att inte få känna närhet till andra. Å andra sidan har den digitala tekniken gett oss möjligheter till nya möten med människor över hela världen. Att få se ett ansikte ger en ny dimension även om vi inte kan träffas fysiskt. Vi har alla genom pandemin och isoleringen blivit påminda om hur viktig den vanliga vardagen är, den som vi ofta tar för självklar. I detta nummer berättar Nokwanele Mbewu, samordnare för mentormammornas arbete i Kapstaden, om hur pandemin påverkat livet i Sydafrika. Mentormammorna har lyckats ställa om verksamheten men saknat möjligheten att kramas och att sjunga tillsammans. En rad svenskar som har fått vara med om återöppnandet av samhället här berättar om vad det vanliga ”normala” betyder: vikten av att få gå till sopplunchen, sjunga i kören och fira nattvard tillsammans. Under pandemin har vi alla också fått ana lite av den smärta som många flyktingar lever med, de som har tvingats lämna familj och vänner. Hoppet om att få träffas igen är ständigt närvarande, men för många är ovissheten påtaglig. Kommer vi att få ses? När och hur? För detta finns inget vaccin. Det är en uppgift som vi måste ta oss an tillsammans. Vi kan vara ett stöd för dem som lever i ovissheten och vara med och påverka samhällsutvecklingen så att medmänsklighet får vara i centrum. Jag önskar dig mycket spännande läsning. Vi ses! n
UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se
Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS,
i samarbete med
Act Svenska kyrkan
www.lundsmissionssallskap.se
ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Åsa Egnér Agneta Hansson Margareta Koltai Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se
BILD: ANNA BRAW
TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087 OMSLAG Föräldrar och barn på öppen förskola i Mariakyrkan i Örsundsbro. Bild: Magnus Aronson
BILD: MAGNUS ARONSON
Det viktiga vanliga
Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.
mats leijman Barnläkare, förtroendevald på flera nivåer i Svenska kyrkan och ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse
14
alltid
6 enkäten
22 recension
23 betraktelsen
32 stipendierapporten 34 stipendiaten 35 om LMS
14 nya barn i ny kyrka Mariakyrkan i Lagunda för-
samling invigdes under en av
4
restriktionernas sista veckor. Nu
u p p d r a g m i s s i o n n r 1
2022
10
fylls den med barnfamiljer och körsångare varje onsdag.
10 ”vi har inte mötts på riktigt än” Nokwanele Mbewu ser fram
emot den dag när alla Kapsta-
dens mentormammor kan ses
igen, sjunga, dansa, be och kra-
mas. Och beundra varandra.
24
BILD: ERIC MILLER
28 ”hoppas att du inte glömmer oss” Staden Mytilini på den grekiska ön Lesvos var Faiaz Dowlatzais
första möte med Europa när han
flydde från Afghanistan 2015. Nu har han rest tillbaka.
nokwanele mbewu svarar på mina frågor på en hackig WhatsApp-linje, och jag undrar gång på gång vad som händer runt henne på Philanis kontor. Hinner
hon med det här egentligen? Men när jag tackar henne för att hon har tagit sig tid att
24 en vacker del av helheten
svara på frågorna och berätta säger hon: ”Jag vill tacka dig. Du har fått mig att minnas
var två av de medverkande när
i Iowa. Nästan alla småbönder har tvingats sälja sina gårdar, och en församling
Peter Halldorf och Ingrid Ingas Kristna Fredsrörelsen bjöd in till ett reflektionsdygn på Sigtuna-
stiftelsen i början av hösten.
så mycket från den här tiden, och att reflektera. Det var fint att få göra det.”
I romanen Dwelling Places skriver Vinita Hampton Wright om en gudstjänst
bjuder in dem för att ta farväl av ett arbete och en livsstil och en epok – tacka och
sörja och berätta. Borde vi kanske samlas på det viset och berätta för varandra om pandemin också?
Men först: glädjen över att ses igen är så påtaglig. Hoppas att du känner den här.
ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION
2
28
4 krönikan
BILD: HANS HARTMAN
Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.
BILD: PRIVAT
(Och: tack, Magnus Aronson, för dina underbara bilder från Örsundsbro!)
krönika
krönika Ingen glädje är större
Ingen glädje är större ”Min tanke var att fara till er för att bistå med uppmuntran och kunskap i denna tid, men då gränserna är stängda och jag själv de senaste dagarna har upplevt förkylningssymptom stannar jag hemma. Jag längtar efter att få träffa er, men är förvissad om att det inte är mina ord som stärker er, utan Herrens egna: ’min nåd är allt ni behöver’.” 1 cor 3:4–5 vintern 2020 intog covid-19 världen, och framåt vårvintern var även vårt land ockuperat av denna främmande makt. Vi lärde oss att sprita händer och hålla avstånd, kyrkor och konsertlokaler stängdes och vi började umgås via Zoom istället. Den digitala omställningen var nödvändig, men tröttsam, och inte alltid så upplyftande för själen. Var fanns den andliga vägledningen i detta nya landskap? Hos Paulus så klart! Redan under pandemins första våg kom Första Coronabrevet, ett brev med tröst, förmaningar och budskap om hopp från den store aposteln. Tonen var varm, som alltid uppfordrande, och det gick inte att ta miste på Paulus engagemang för vår andliga hälsa i den svåra tiden. Han längtade efter att få träffa alla igen. när sommaren anlände med varma vindar och avklingande smitta var många av oss naiva nog att tro att vi hade den värsta delen av pandemin bakom oss. Men så snart det blev höst kom nyheter om eskalerande smittotal. Snart var andra vågen över
oss, och med den än hårdare restriktioner. De flesta församlingar stängde så gott som alla fysiska mötesplatser. Mitt i detta mörker kom Andra Coronabrevet med sin förbön för utsatta grupper och sin hyllning till vårdpersonalen. ”Ni har ju kämpat den goda kampen, bevarat omsorgen om individer och fullbordat den första och akuta delen av loppet. Ni har iklätt er Guds rymdutrustning, gripit räddningens visir, andats genom barmhärtighetens mask och gått med villighet till arbetet – dag som natt. Herren ska frimodigt belöna er med rätt färdighetens segerkrans för den trofasthet ni visat i tider av prövning.” 2 cor 3:13–15 Coronabreven var något av det bästa som hände i kyrkans värld under pandemin. Bakom denna geniala travesti på Paulus ursprungliga epistlar fanns Sussie Kårlin, kyrkoherde i Ryssby-Åby pastorat. Breven spreds snabbt och översattes till både engelska och finska. Kopieringstakten för texter är som bekant betydligt snabbare idag än år 60 e. Kr. drygt ett år efter Andra Coronabrevet har tillvaron nästan återgått till det normala igen. Vi får mötas till gudstjänst och konsert, till hemmafest och after work. Minnet av vissa restriktioner bleknar fort. Andra har satt djupare spår. En morgon när vi hade firat morgonmässa och jag skulle gå ner till sakristian såg jag hur en ung kvinna satt och grät i en bänk. Hon gav mig ett litet leende, och så sa hon: ”Förlåt mig, jag blev bara så berörd. Jag har inte tagit emot nattvarden på ett och ett halvt år.”
Nåden har en smak, en smak som inte kan förmedlas via en skärm. Och nåden är att erfara att vi hör ihop i en och samma kropp. På riktigt. För talet om församlingen som Kristi kropp är mer än bara en bild. Att vara Kristi kropp tillsammans handlar ju om inkarnationen, om att Gud vill ta plats i vår gemenskap och samverka med oss i kampen för livet på jorden. Mitt i denna tanke plingar det plötsligt till i mobilen. En helt ny hälsning från Paulus! ”Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, till er medborgare i Guds rike i denna tid då ett virus har manat världen till besinning. Nåd och frid från Gud, vår fa der och herren Jesus Kristus, vår broder och frälsare. Jag tackar alltid Gud när jag tänker på er, alltid, i alla mina böner för er alla. Det är med glädje som jag tar emot nyheten att covidpandemin börjar avklinga tack vare ett framgångsrikt vaccinationsprogram och att ni återigen kan samlas till gemensam lovsång och brödsbrytelse. I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva bara för att ni har tagit de föreskrivna vaccinsprutorna, utan ikläd er den ödmjukhet som anstår de heliga. Likaväl som ni nu tar varje chans till dans och fest, besinna också att många är i sorg och har förlorat nära och kära i pandemin. Gläd er med dem som glä der sig, och gråt med dem som gråter. Ha inte för bråttom att återgå till världens alla lockel ser, utan ta istället tillfället i akt att fördjupa de lärdomar som pandemin har fört med sig. Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör
vi, fastän många, en enda kropp i Kristus. Covid-19-pandemin har lärt oss att detta gäller både förbundsfolket och hedningarna. Både döpt och odöpt har drabbats av viruset,och det är endast gemensamt och med hjälp av Guds kraft och nåd som ni kan förebygga framtida pande mier och nå fram till den enhet som är av Gud. Ni vet vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Vi vet att hela skapelsen ropar i våndor, och att hoten är stora och många. Jag vet att många av era ledare har träffats i Glasgow den na höst för att ta avgörande beslut inför pla netens framtid. Var vaksamma mot de falska profeter som utlovar fortsatt köpfest och låg prisflyg, och lyssna istället till de unga profeter som kanske verkar ringa i världens ögon, men som talar sanningens ord. De är sända av Gud till er hjälp och förmaning. Mitt i denna allvarstimme vill jag också komma med hopp, för vår räddning är närma re än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut, och dagen är nära. Därför: håll er brinnande i anden och samverka med alla människor av god vilja. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Besinna att Kristus är vår fred och att han vill riva ner den skiljemur som skiljer människor från Gud, från skapelsen och från varandra. Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag. Jag har mycket mer att tala med er om, men det får anstå tills vi får mötas ansikte mot an sikte med varandra vid måltiden i Guds rike. Ingen glädje är större än återseendets glädje! Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud, och gemenskap från den heliga An den åt er alla.” n
caroline kyhlbäck är komminis ter i Västerås dom kyrkoförsamling. Hon är ordförande i Korsvei Sverige och har tidigare bland annat arbetat som projektsekreterare i Kristna Freds rörelsen. De första två Coronabrevs citaten i den här texten är alltså hämtade ur Sussie Kårlins första och andra Coronabrev, det tredje har Caro line skrivit.
n r 1
2022
uppdrag mission
5
enkät
enkät ”Väntan och längtan bubblar upp” BILD: PRIVAT
BILD: PRIVAT
BILD: PRIVAT
BILD: MAGNUS ARONSON
BARBRO WINGÅRD
BJÖRN CEDERSJÖ
MÅD ÖSTBERG
BOR I: UPPLANDS VÄSBY SEDAN FYRA
BOR I: ÖREBRO
BOR I: VÄSTERÅS
ÅR (TIDIGARE I GNESTA I 45 ÅR)
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR ORDFÖRANDE
ÄGNAR MIG ÅT: HANDARBETE
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR EN PENSIONE-
I ÖREBRO STADSMISSION OCH I
OCH MATLAGNING SOM JAG
RAD LÄRARE SOM GENOM LIVET
ÖREBRO KRISTNA SAMARBETSRÅD
ÄLSKAR – OCH EFTERSOM MAN
HAFT IDEELLA ENGAGEMANG I FÖRSAMLINGSVERKSAMHETEN – NYLIGEN AVSKILDES JAG TILL VIKARIERANDE VICE FÖRESTÅNDARE I PINGSTFÖRSAMLINGEN UPPLANDS VÄSBY. GIFT MED BO SEDAN 49 ÅR, HAR TRE BARN MED FAMILJER I LIVET, DEN YNGSTA DOTTERN GICK HEM TILL HERREN FÖR 10 ÅR SEDAN, 29 ÅR GAMMAL.
Korsvei är ett kristet sammanhang
där jag känner mig hemma. Korsveis
fyra vägvisare – söka Jesus Kristus, bygga gemenskap, leva enklare
och främja rättfärdighet – ger mig
riktning i livet. Mötet tillsammans med andra Korsveiare gjorde att
jag åkte hem och tänkte: Tack Gud
i kyrkan. Tillsammans tillverkar vi
jord!
livsbejakande. Mer himmel och mer
NAMN: PERNILLA
INTE KAN STICKA ELLER VIRKA TILL FAMILJEN HELA TIDEN BLIR DET IBLAND SOCKOR, VANTAR OCH MÖSSOR TILL GÄSTERNA PÅ SOPPKÖKET ELLER HJÄRTEKATT OCH SYSKONDJUR TILL PROJEKTET HJÄRTEKATTEN
n n n Jag har arbetat med
Västerås soppkök i sju år, men så
kom corona, och vi volontärer var
över sjuttio år nästan hela bunten,
så vi fick slå igen. Som tur var
kunde Citykyrkan i Västerås ta över
verksamheten. Jag har kokat soppa
med ut till sjukhus på olika håll i värl-
som vi lämnat vid dörren hos dem
efter nästan ett års uppehåll träffas
sprutor och lättade restriktioner,
Tänk att det ”vanliga” känns lyxigt
servera mat. Som jag hade längtat!
tänkvärda reflektioner över livet. När
såg att det var vi som stod där. Så
hade tillverkat under året samlades
Nu kommer vi att servera mat en
den. Skaparglädjen är påtaglig. När vi
igen är det mycket skratt och glädje!
nu. Det har gett upphov till många
Elva som upplever den och ser den berättar.
deltog jag i Korsvei Sveriges årsmöte.
för ett sammanhang som är så
babypaket som Human Bridge tar
Hur tar sig återseendets glädje uttryck?
n n n För några veckor sedan
n n n Stickkontakten har blivit
en samlingsplats, en låg tröskel in
”Väntan och längtan bubblar upp”
BILD: MAGNUS NYSTEDT
allt som Stickkontaktens deltagare
ihop kunde vi packa 126 babypaket!
en gång i månaden. Nu, med två
FÖRSAMLINGSPEDAGOG I KARLSKRONA-ASPÖ PASTORAT
n n n Jag har mött många tack
samma och glada föräldrar i höst.
De är så glada att våra verksamheter har dragit igång igen. Jag minns
särskilt en familj där mamman nu
har fått en efterlängtad praktikplats. Därför träffar vi bara pappan och
barnen i veckorna. Men när vi firade
tacksägelsedagen på Aspö hade
mamman tagit bussen in till stan
och därefter kyrkskjutsen och färjan
ut till Aspö så att vi kunde ses. Vi var
så glada allihop att vi fick träffas igen!
Många glada tillrop när gästerna
mycket kärlek tror man knappt finns. gång i månaden framöver. Gästerna
är så underbara och kärleksfulla.
men nyinköpta garner blir snart nya
för en hel vecka.
filtar, koftor och mössor.
BOR I: KALMAR ÄGNAR MIG ÅT: ÄR
vågade vi oss till Citykyrkan för att
Ett rekord för vår del. Tårtkalas blev det också. Nu är förråden tömda,
ALEXANDERSSON
Man får verkligen kärlek som räcker
Under året har vi firat
församlingens gudstjänster via
Zoom. När vi nu kan ses i kyrkan
igen är återseendets glädje mycket
påtaglig och tacksamheten stor.
n r 1
2022
uppdrag mission
7
BILD: PRIVAT
BILD: PRIVAT
BILD: SAMARITERHEMMET
BILD: CARINA ETANDER RIMBORG
BILD: ESTER SJÖGREEN
LARS LYRVALL BOR I: BORLÄNGE ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PENSIONERAD TANDLÄKARE, AKTIV I VÅR LEKMANNAKÅR OCH SOM SOMMARVÄRD I STORA TUNA KYRKA, HAR TIDIGARE VARIT KYRKOPOLITIKER OCH KYRKVÄRD
n n n Under en lugnare period
av pandemin förra hösten startade prästen Antje Bernhardt en bibel
studiegrupp här i Borlänge. Att läsa och förstå Bibeln på egen hand är
inte alltid så lätt, och nu klarnade
ÅSA WIGERVALL OLSSON
BOR I: UPPSALA
BOR I: HEBY TILLSAMMANS
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BITRÄDANDE
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DIREKTOR FÖR
MED MIN MAN DAVID OCH
KYRKOHERDE I STRÄNGNÄS
SAMARITERHEMMET DIAKONI I
VÅRA DÖTTRAR MIRIAM, ESTER,
DOMKYRKOFÖRSAMLING MED
UPPSALA, EN AV SVENSKA KYRKANS
LYDIA OCH JUDIT
ASPÖ, BRINNER FÖR BARNS PLATS I
FEM DIAKONIINSTITUTIONER
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KANTOR
FÖRSAMLING SAMT LÄRARE
FÖRSAMLINGSHEM* TVÅ GÅNGER
I HELGA TREFALDIGHETS
I KYRKOMUSIK PÅ SVENSKA
I VECKAN
KYRKAN OCH FUNDERAR MYCKET PÅ ANDLIG VÄXT, UTBILDAR I GODLY PLAY SOM VILL GE PLATS FÖR JUST ANDLIG VÄGLEDNING FÖR BARN
n n n Församlingen har hela tiden
firat mässa med förlängd nattvard, så det har varit en annan karaktär
på mötena med människor – stort
räddningen – en bra lösning, men
få vara många på samma plats
inte optimal. Det märker vi nu när
frågorna, funderingarna, röstläget,
minspelet och bekräftande ord och
blickar är sådant som bara kommer
fram när vi möter varandra. Det
lyfter våra träffar till en ny nivå. Vi
människor är sociala varelser, och den mänskliga kontakten ger oss
glädje och styrka.
Men 19 månaders väntan och
ERIK ECKERDAL
BOR I: STOCKHOLM
fysiskt avstånd men närmare på
vi åter får träffas fysiskt. De små
BILD: ANNA BRAW
JENNY SJÖGREEN
mycket. Tyvärr slog viruset till med en andra våg. Digitala träffar blev
BILD: PRIVAT
enkät ”Väntan och längtan bubblar upp”
enkät ”Väntan och längtan bubblar upp”
andra sätt. Nu uppskattar jag att
samtidigt. Och barnen är tillbaka!
n n n Distans är pandemins
ledord. Inte minst inom äldre
omsorg, i sociala verksamheter,
på arbetsplatser och i kyrkans
sakramentala liv. Att gå tillbaka till det normala, om än med
försiktighet, är en glädje. Ibland
är den glädjen större och starkare än vad vi har föreställt oss under distansens exil. Det gäller till
exempel trebarnsmamman som för
första gången på ett och ett halvt år
FÖRSAMLING I UPPSALA, OCH DET BÄSTA MED MITT ARBETE ÄR ATT JAG FÅR MÖJLIGHETEN ATT HELA TIDEN UTVECKLAS I DET JAG TYCKER ALLRA MEST OM: MÖTEN OCH MUSIK, ATT FÅ VARA MEDMÄNNISKA OCH PEDAGOG, ATT FÖRSÖKA HITTA NYA VÄGAR ATT SPRIDA EVANGELIUM GENOM
längtan bubblar upp och ger kraft åt
sången, och jag märker hur de växer för varje gång när allas stämmor
äntligen får ljuda tillsammans igen.
SUSANNE LUNDSTRÖM BOR I: ALGUTSRUM PÅ ÖLAND ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DIREKTOR FÖR KALMAR STADSMISSION
n n n På Kalmar Stadsmission har
det varit livsviktigt att ha en öppen
verksamhet även under pandemin
med bland annat frukostcafé,
diakonimottagning, ateljé och
SÅNG OCH MUSIK.
second hand. Vi anpassade
n n n Oktober har nästan känts
vårt öppna julfirande och våra
Den nervösa glädjen i en barnkör
firar den heliga mässan kroppsligen
som en lång fest – alla som vill
sommarläger för barn och familjer
gången, de större barnens glädje
se, erfara och känna den levande
i kyrkans verksamheter och
också. Vi har såklart hållit oss till alla
församlingens glädje över myllret
och blod. Eller på vårt äldrecenter,
Jag möter ständigt varma, glada
varit isolerade i sina hem äntligen
jag får känslan av en ännu starkare
som ska sjunga i mässa för första att få sjunga sitt liv och Guds lov, och sorlet. Det är fint!
får träffas och vara tillsammans
för att kunna genomföra dem
gudstjänster igen.
rekommendationer och riktlinjer,
leenden och positiva tillrop, och
skulle konsekvenserna av stängd
kan komma till träffarna, samtala,
samhörighet i mina körer och i
ha vårt första storpersonalmöte i
sammans. Så föds gemenskap
tidigare till körövningarna och
beskriva som återseendets glädje!
i kyrkan, överväldigad av att på nytt
församlingen och Kristi kropp
där äldre som av försiktighet har
skratta, dricka kaffe och äta till och sammanhang.
församlingen. Koristerna kommer dröjer sig kvar längre efteråt för att
förlänga gemenskapen.
Det ger mycket energi både till
mig som körledare och till kören
men för människor i utsatthet
verksamhet ha varit farligare. Att
början på oktober var vad jag skulle
DAG VIDEKE
GUNILLA SAHLÉN
BOR I: LUND
BOR I: BALLTORP I MÖLNDAL
ÄGNAR MIG ÅT: KYRKOMUSIK
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRTIDS
– ÄR ORGANIST, KÖRLEDARE
PENSIONÄR OCH HJÄLPER TILL
OCH SÅNGARE I LANDSKRONA
MED MATDELNINGEN I FÄSSBERGS
KYRKANS UTBILDNINGSINSTITUT I LUND, PAPPA TILL TVÅ TONÅRS DÖTTRAR, HAR DELAD VÅRDNAD OM KATTERNA TUSSAN OCH
n n n Under pandemin var det
väldigt ledsamt att inte kunna vara
här, och det var tufft för mig. Jag
kunde inte träffa mina barnbarn om
SIXTEN
de var sjuka. Det var så tråkigt.
som om livet har kommit tillba-
här igen. Jag nästan springer hit,
n n n På många plan känns det
Men nu är jag glad att få vara
så roligt tycker jag det är. Det är så
ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KYRKO
det skulle varit körrepetitioner
en insats för samhället, och det är
SIMMAR MYCKET (HAR ÄGNAT
i stället. Nu är kalendern välfylld
så bra av att komma hit. Alla är så
CYKLAR MYCKET OCH SPRINGER
gosskör till oratoriekör stimulerar
verkligen gör en insats. Det finns
plötsligt få massor av tid över då
gav ingen vila utan stressade mig
igen. Möten med sångare från
och utlöser kreativiteten igen. I
undervisningen på Svenska kyrkans utbildningsinstitut är skärmtittan-
skönt att få vara delaktig och göra ett oerhört lyft för mig, jag mår
VARJE DAG SEDAN SNART ETT ÅR
alltid någon att prata med, och det
vi vår konfirmationsupptakt, och
är både gamla och unga som är här. * Matdelningen i Fässbergs
jag får möta dem personligen, och
2019. Det är Svenska kyrkan i
Gud för prövningens tid, och tack för
hushåll per vecka, och de får hjälp
samtalen djupnar. Jag tänker: ”Tack att den är slut!”
FYRA ÅR ÅT DE FYRA SIMSÄTTEN),
underbara, och jag känner att jag
dets tid äntligen över. Studerande
är inte längre huvudfotingar, utan
HERDE I HALLSBERGS PASTORAT,
församlingshem började hösten
n n n Den 21 september hade
det var nästan overkligt att träffa
20 konfirmander och ett gäng
unga ledare. Som vi hade längtat efter att få att träffas i verklig-
heten och inte bara digitalt! De
Mölndal som stöttar ungefär 100
senaste åren har vi har haft en
varannan vecka. Stadsmissionen
så vi vågade inte hoppas på så
i Göteborg och Solikyl bidrar med
mat. De ungefär 200 hushåll som
nedgång i antalet konfirmander, många i år. Men kyrkorådets
ordförande Niklas Nilsson, som
alltså får hjälp två gånger varje
arbetar som SO-lärare, hade gjort
berättat om att de tappat lite av
600 personer.
Kvällen blev lyckad fastän jag
självförtroendet under pandemin
månad består av sammanlagt drygt
ett bra förarbete som inkastare.
blev avkastad av den mekaniska
och inte vet om de vågar sjunga.
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
BOR I: ÅBYTORP NÄRA KUMLA
ka. Energin, drivet och lusten! Att
att få vara många som sjunger och utvecklas tillsammans. Flera har
8
JONAS AHLSSON
tjuren!
n r 1
2022
uppdrag mission
9
reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”
reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”
”Vi har inte mötts på riktigt än”
nnn
– nu kommer de snart till kontoret igen, säger Nokwanele Mbewu. De kommer varje morgon för att hämta sina mappar i arkivskåpen, och sedan kommer de för att låsa in mapparna när arbetsdagen är slut. I bakgrunden ringer en telefon med en uppfordrande signal. Nokwanele Mbewu, eller Kwanie som alla kallar henne, har tagit en paus i arbetet med Kapstadens mentormammor för att berätta om ungefär ett och ett halvt år med mycket annorlunda förutsättningar för arbetet. – Vår modell bygger på relationer och kontakt, så Sydafrikas restriktioner blev verkligen en chock för oss, säger hon.
nya uppgifter för mentormammorna i Kapstaden
10
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
BILD: ERIC MILLER
tomma gator Organisationen Philani fanns när Kwanie Mbewu kom för att hjälpa till som volontär i slutet av 1990-talet, men det mesta av mentormammornas verksamhet har hon varit med och utvecklat. – Man kan säga att jag är mentor men inte mentormamma, säger hon. De senaste tio åren har jag varit handledare för våra mentormammor i deras arbete. De sydafrikanska pandemirestriktionerna har varit stränga, men eftersom mentormammorna räknas som ett slags vårdpersonal har de kunnat ta sig in i områdena där de arbetar och röra sig där. – Annars har gatorna varit tomma, säger Kwanie Mbewu. Det var nästan overkligt de dagar när jag inte arbetade hemifrån utan körde in till kontoret. Men jag fick också känslan att poliserna vid vägspärrarna tyckte att det var roligt när vi kom. Vi har blivit bra behandlade av dem hela tiden.
medicinleveranser Dels har Philanis personal prioriterat telefonstöd och telefonrådgivning och ägnat mycket tid åt att svara på samtal från både mentormammor och familjer under arbetsdagarna, dels har mentormammorna tagit på sig en del nya arbetsuppgifter. – De har ringt upp sina familjer regelbundet och stämt av hur alla mår, berättar Kwanie Mbewu. Dessutom började de leverera medi ciner till familjerna – de kom varje morgon och hämtade de medicinpaket som skulle ut. Och så har de hjälpt till med smittspårning när någon har fått ett positivt testsvar. Samtalen i hemmen, handledningen som en erfaren mamma ger en yngre mamma, de personliga mötena – allt sådant ersattes av korta stunder utanför familjernas hus. – Ibland, när människor i områdena har varit mycket oroliga, har våra mentormammor fått höra att det är konstigt att de får gå omkring fritt när ingen annan får och att det säkert är de som sprider smittan. Men vi har ju inte kunnat stänga verksamheten, vi har varit tvungna att försöka minimera alla risker för att kunna fortsätta arbeta. Något som har påverkat arbetet mycket är regeln att alla ska bära andningsskydd. – Vi ser ju leendena i varandras ögon istället, men det är annorlunda, säger Kwanie Mbewu. Också vi som mest arbetar här på kontoret har haft andningsskydd på oss hela tiden. kan inte sörja tillsammans Kapstaden är Sydafrikas näst största storstadsområde – bara Johannesburg är större. Ungefär 4,7 miljoner människor bor här, och många av dem lever under mycket enkla förhållanden.
n r 1
2022
uppdrag mission
11
reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”
BILD: ERIC MILLER
reportage ”Vi har inte mötts på riktigt än”
Nokwanele Mbewu BILD: PHILANI
dubbel fattigdom Hon jämför pandemitraumat med det som hände när hiv drabbade många länder i Afrika – att barn har blivit föräldralösa kommer att få konsekvenser under många år framöver. Men nu har också många arbetstillfällen försvunnit, bland annat eftersom restauranger har gått i konkurs. – Det blir en dubbel fattigdom, säger hon. Och många mår så dåligt psykiskt, särskilt barn och unga. Det är inte självklart hur man kan få tag på mat längre, och många är kon-
12
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
stant oroliga och rädda. Många vuxna har också varit mycket misstänksamma mot sjukhusen – det har spridits rykten om att alla som hamnar på sjukhus dör, och mycket har ju hänt på ett så snabbt och dramatiskt sätt. När de har blivit sjuka har de absolut inte velat åka in.
samarbete med stanford university Den dag vaccinerna äntligen kom fick mentormammorna ytterligare en ny arbetsuppgift: de har informerat om vaccinering och sett till att alla familjer vet hur det går till och vart man kan gå. – Vi kunde ju inte samla alla och genomföra en utbildning, så som vi alltid har gjort tidigare, berättar Kwanie Mbewu. Och det kunde inte myndigheterna heller. Men vi var tvungna att nå ut med informationen. Lösningen blev ett samarbete med Stanford University i usa. Philani fick ta emot surfplattor till alla mentormammor, och animerade informationsfilmer skickades ut. På det viset fick alla som arbetar i organisationen samma kunskaper om viruset och vaccineringssatsningen, och Kwanie Mbewu och mentormammornas gruppledare kunde följa upp med samtal. – I början fanns det många vaccinmotståndare i Sydafrika och här i Kapstaden, säger
BILD: PHILANI
Mentormammaidén är att lite äldre kvinnor som har lyckats bra med att ta hand om sina barn blir förebilder för yngre och kontinuerligt får utbildning för att kunna stötta dem. Men liksom i de flesta storstadsområden i världen har många av invånarna flyttat till staden från andra platser, ofta på landsbygden, och har föräldrar och släkt kvar där. – Tre av våra mentormammor har dött i covid-19, berättar Kwanie Mbewu. En reste hem till sina föräldrar för att vara med på en begravning men blev smittad och dog där. Vårt sätt att sörja är ju att gå hem till den som har förlorat en familjemedlem och be och gråta tillsammans. Nu har vi inte kunnat göra det alls.
BILD: ERIC MILLER
Fotnot: Förra våren var mentor mammor temat för ett helt
nummer av Uppdrag Mission.
hon. Bland mentormammorna är i stort sett hundra procent vaccinerade, ingen har dött i år, ingen har behövt sjukhusvård i år, men bland Kapstadens invånare har det funnits många som inte tror att covid-19 finns, och i en del religiösa sammanhang har det talats om att pandemin är Guds straff. Det som kan förändra båda delarna är när någon i den egna familjen drabbas. Då förstår de flesta att det är på riktigt och att det är bra att bli vaccinerad. Nu kan alla som är över 12 år bli vaccinerade.
Lisbeth Gustafsson, som har
skrivit biografin över Philanis
grundare Ingrid le Roux, berät
tade om sina intryck efter ett
besök i Kapstaden. Det numret
finns, liksom alla andra, i
tidskriftsarkrivet på www.upp
dragmission.se, och alla artiklar
går också att läsa och skriva ut
separat från webbplatsen.
BILD AV NOKWANELE MBEWY, IMAGE COPYRIGHT © KIERAN E. SCOTT FROM 200 WOMEN: WHO WILL CHANGE THE WAY YOU SEE THE WORLD, FÖRMEDLAD AV BLACKWELL & RUTH, BLACKWELLANDRUTH.COM.
”vi behöver ju varandra” I slutet av oktober, när den här telefonintervjun görs, närmar sig sommaren i Kapstaden. Den senaste tiden har restriktionerna lättat lite, och mentormammornas smågrupper har börjat kunna genomföra sina möten på plats i Philanis lokaler igen – då är det 15 mentormammor och en handledare som ses. De kan också gå in i hemmen om de har andningsskydd och håller avstånd.
– Det är bra, men de stora mötena som vi har regelbundet med alla mentormammor och handledare har vi inte kunnat återuppta, säger Kwanie Mbewu. Vi brukar sjunga och dansa och be tillsammans, och det saknar vi. Det är en stor sak för oss, känslomässigt. Vi behöver ju varandra för att kunna utföra vårt arbete. Än är det inte som vanligt – många är oroliga för en fjärde våg, en del tror att den kommer i december, och hur ska det gå då, kommer jag att överleva? De som har föräldrar och släkt i Östra Kapprovinsen funderar på hur länge det kommer att dröja innan de kan resa hem och hälsa på. Kwanie Mbewu berättar om en samling som hon var med på, fredagen före intervjun, med en mindre grupp mentormammor. De var glada att få samtala om det som händer. – Men en av dem sa: ”Vi som älskade varandra … vi måste börja älska varandra igen!” När de är ute och arbetar har de sina uniformer på sig, men när vi samlas till de här större mötena brukar vi komma i våra egna kläder, och alla beundrar varandra och berömmer varandra. Då insåg jag att vi inte har setts igen på riktigt än. Vi känner inte att vi har mötts. För att det ska vara på riktigt måste vi få be och kramas och sjunga. Jag längtar efter den sortens möte. n
n r 1
2022
uppdrag mission
13
reportage
reportage Nya barn i ny kyrka
Nya barn i ny kyrka
Lagunda hittar vägen till församlingslivet efter restriktionerna
TEXT ANNA BRAW BILD MAGNUS ARONSON
andra söndagen i september var biskop Karin i Örsundsbro och invigde Lagunda församlings nya kyrka, Mariakyrkan. Den söndagen var noggrant planerad så att så många som möjligt skulle kunna vara med utan att det blev så trångt att något bröt mot restriktionerna. Den här onsdagen är entrén full av små och stora skor, och en flicka som ganska nyss har lärt sig gå tar emot. – Hon är ett typiskt pandemibarn, hon har inte sett såhär mycket folk förut! säger hennes mamma som kommer efter. nnn
lätt att nå barnfamiljerna Lagunda församling i Örsundsbro satsade sig igenom pandemin med utomhusaktiviteter, specialkameror som gjorde att vaktmästarna kunde sända gudstjänster från medeltidskyrkorna, adventskalender på gräsmattan och ett stort byggprojekt. – Vi har tio medeltidskyrkor ute på landsbygden, och de är ganska otillgängliga, berättar Sofia Imberg Kelhoffer. Mariakyrkan är byggd för att kunna användas för barnsamlingar också.
14
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
Hon är församlingens kommunikatör och babysångledare. I höst är hon på väg till en annan arbetsgivare, men allt det nya har hunnit bli klart och presenterat för församlingens invånare. I början av oktober blev det också dags för babysångstund på det nya kyrkgolvet. – Det är en del som har frågat när vi skulle börja igen, säger hon, och det är lätt att nå ut till barnfamiljerna här. Vi har en Facebook-grupp, och vi skriver i ett par Örsundsbro-grupper på Facebook. – Vi är så glada att få göra något igen, säger Judit Nymansson Warpe som är en av församlingens pedagoger. Det är jättekul att komma igång. Många har varit så ensamma.
storasyskon pysslar Kyrkbygget var planerat sedan länge och ser från utsidan ut som om den röda träbyggnaden har fått en ny andra halva. Nu när pandemirestriktionerna är borttagna används den stora salen av gudstjänstfirande församling, soppgäster och grupper av äldre och yngre. Den elektroniska altartavlan, där konst från alla församlingens kyrkor visas på tre skärmar, är igång hela tiden.
n r 1
2022
uppdrag mission
15
reportage Nya barn i ny kyrka
reportage Nya barn i ny kyrka
Barnen som kommer på onsdagar är alla födda under pandemin. På fredagarna är det också öppen förskola, men då är många av storasyskonen i Örsundsbro hemma från förskolan och följer med till kyrkan. Volontären Cathrine Svanberg har med sig sin fyraårige son Benjamin, och tillsammans har de hand om det rum där alla som tycker om att pyssla kan göra något med anknytning till den kommande helgen. – Han är så duktig på att hålla ordning där! säger Judit. Sofia och Judit är överens om att det har gått bra att börja på nytt – barnfamiljerna kommer, och många föräldrar har talat om hur roligt det är att kunna vara med. En del av dem har varit i de gamla lokalerna med storasyskon, en del är förstagångsföräldrar.
16
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
från wuhan till örsundsbro En trebarnspappa var bortrest i några veckor hösten 2019 – han ledde ett av de svenska lag som tävlade i militär-OS i Wuhan. På det viset har världshändelserna blivit extra verkliga i Örsundsbro. – Det var ett helt enormt evenemang med nybyggd stadion och 9 000 deltagare, berättar han. Men vi undrade varför de som serverade maten hade visir. Det har jag tänkt på i efterhand. Och en del av oss hade luftrörsproblem när vi kom hem. tio barnstolar Nu sitter han på golvet tillsammans med en annan trebarnspappa och många barn och mammor och ser vad Sofia plockar upp ur sångpåsen. Kyrkbänkarna har motats ihop för att det ska bli plats för alla framför altaret. – Hej allihopa! Det är onsdag idag! börjar Sofia.
n r 1
2022
uppdrag mission
17
reportage Nya barn i ny kyrka
reportage Nya barn i ny kyrka
”Bä bä vita lamm” ska också vara med, och ”Dansa, lilla nallebjörn”. När sångpåsen är tömd påminner Judit om att det är öppen förskola igen på fredag och om söndagens gudstjänster här i Mariakyrkan och på andra platser i församlingen. Sedan är det dags för fika, och Cathrine ser till att det finns höga stolar åt alla barn som behöver. – Vi har tio, säger hon. – Nästan alla andra möbler här är gamla, berättar Sofia. Kyrkbänkarna har vi köpt från en Equmenia-församling, men annars kommer det mesta från olika ställen i församlingen. Hon visar bordet där allt till fikat är framställt – den slitna, ådrade ytan har blivit hennes fotobakgrund när det ska tas detaljbilder.
18
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
Judit Nymansson Warpe.
Judit slår sig ner i en av fåtöljerna, som under öppna förskolans timmar får ett extra tyg överdrag. Majken i nyckelpigeklänningen vill inte fika riktigt än – hon har upptäckt att ett av kon sekrationskorsen på väggen sitter i hennes höjd och måste undersökas närmare.
– Men den film som har spridits absolut mest är den där vi klippte ihop alla våra felsägningar! säger Sofia.
felsägningssuccé – Äldreboendet är vår närmaste granne, och många av mammorna i öppna förskolan arbetar där, berättar Sofia. Det stängde för besökare den 12 mars förra året, och vi spelade in den första gudstjänsten för dem som bor där den 13 mars, så det gick fort. Sedan har vi gjort mycket utomhus – semmelcafé och våffelcafé och adventskalender och andra träffar. Barngruppernas pysselpaket kompletterades med uppackningsfilmer, och öppna förskolans sångstunder blev också filmer istället.
antependium av mässhake Tanken att hela Lagunda församling ska finnas med i den nya kyrkan tar sig många uttryck – Sofia visar också antependiet, sytt av en gammal mässhake som har varit undanhängd i en av medeltidskyrkorna eftersom den inte gick att använda längre. – Men våra äldsta textilier finns på Historiska museet, berättar hon. Biskopskulla var prebendekyrka till Uppsala, och det finns delar av en korkåpa från 1100-talet. Den är fransk, och det skulle kunna vara så att den var biskop Stefans. Sofia Imberg Kelhoffer.
n r 1
2022
uppdrag mission
19
BILD: MARCELO SCHNEIDER KYRKORNAS VÄRLDSRÅD
”EN ETISK OCH ANDLIG FRÅGA”
Inför COP26 skrev representanter för en rad kyrkor, samfund och andra
Inger Knecht.
”Vi befinner oss i ett klimatnöd-
läge. (…) Vi måste reagera med
vetenskapens kunskaper och andlig-
hetens vishet – ta reda på mer och
”Vi ser idag att klimatförändringar är
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
afrika, och på grund av pandemi
restriktioner blev det ett hybridmöte
”MÄNNISKOR ÄR INTE SPELPJÄSER”
genom videosändningar. South
Flyktinghjelpen (Norwegian Refu-
en etisk och andlig fråga.”
Senare i brevet står det också:
”Som troende människor har vi
kallelsen att ta hand om vårt hem,
Moder Jord. När vi bryr oss om vårt
hem tar vi också hand om de mest
utsatta, världens fattiga, kommande generationer och de ekosystem som
inte har någon egen röst.”
KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN KYRKORNAS
VÄRLDSRÅD
Jan Egeland, generalsekreterare i
där vissa deltog på plats och andra
Voices inledde det med en sång
bry oss mer om det”, står det i brevet.
20
ägde rum i Johannesburg i Syd
av James Bhagman, som är präst
och generalsekreterare i The Pacific
Församlingens egna textilhantverkare har på senare år tagit sig an ett uppdrag som aldrig tar slut: de syr tygkassar till alla nyfödda i församlingen och lägger i stickade strumpor och handstöpta ljus. Sedan fyller prästen Nadja Elhousny Nygårdh och Judit på med ett blad om församlingens barnverksamhet och en broschyr och en bok om dopet. – Tidigare har vi åkt ut till alla nyfödda när de är ungefär en månad, berättar Judit. Nu skickar vi brev och bjuder in dem att komma och hämta sina kassar. Men Nadja satsar mycket på att berätta att det inte är för sent också, och vi har skickat ut inbjudan igen, med
of the Churches on International
Affairs (CCIA) till sitt 58:e möte. Det
African Council of Churches var
Conference of Churches.
andakt på äldreboende Tidigt på eftermiddagen sätter Inger Knecht upp sitt piano där två pappor satt och fikade med sina barn någon timme tidigare. Stolar i en halvcirkel får också plats – och så har kyrkans bakre del blivit körens övningsrum. – Idag har Birgit namnsdag, säger hon. I lördags var det Inger och Ingrid. Det är ganska bra när nästan en hel kör har namnsdag samtidigt! Damkören med daglediga har just kommit igång igen, nästan som barngrupperna. Skillnaden är att här är det Inger som är ny. Hon kom till Lagunda församling i slutet av våren. – Ni har säkert snurrat rockring, säger hon och visar en uppvärmningsövning. – Ja, men det var länge sedan, säger en av sångarna. Det som kören övar till den här dagen är en andakt på Liljegården, för nu går det ju att komma på besök på äldreboendena igen. – Och så tog jag med lite advent också! säger Inger. n
Kyrkornas värdsråds Commission
religiösa rörelser ett gemensamt
brev, och under mötet lästes det upp
en bild av ett lite större barn. Hon är med här på öppna förskolan, och nästan varje gång är det någon som bokar ett dop.
LÄKA VÄRLDENS DJUPA SÅR
I början av november samlades
gee Council, NRC), är en av många
NY KURS I EXISTENTIELLA SAMTAL
som har blivit upprörd av att se
på xhosa: ”Mamelani, niyabizwa
första svenska kursen i Clinical
gränsen mellan Belarus och Polen
ner från himlen”).
med stöd från bland andra Lunds
minde om kommissionens uppgift,
sjukhuspräst i Malmö, har själv
i arbetet med att formulera kristen-
den i Malmö tillsammans med
värd för mötet, och Soweto Melodic
Tidigare i år genomfördes den
Pastoral Education, CPE, i Sverige
ezulwini” (ung. ”lyssna, vi kallar dig
det drama som har utspelat sig vid
under hösten.
– Det är chockerande att se Euro-
Missionssällskap. Corinna Friedl,
pas oförmåga att på ett vettigt sätt
som är att stötta de kristna kyrkorna
gått kursen i USA och genomförde
som de som har fastnat vid den
hetens syn på aktuella samhälls-
sjukhusimamen Alen Delic och
konflikter ska kunna undvikas och
Le som är buddhist.
är kallade till. Han berättade om en
har det visat sig att det finns
tid i CCIA och sa:
mer om existentiella samtal i
sår och peka på möjliga lösningar,
exempel på sjukhus eller vårdhem,
Moderatorn Frank Chikane på-
frågor, att arbeta för att krig och
att utföra det arbete som kyrkorna rad situationer och möten från sin
afghaner om dagen. Några tusen
följa upp det. Min fråga är: finns det
församling, säger Corinna Friedl.
sedan också stanna kvar tills såren
och den ges på heltid under tre
Nu planeras en repris av kursen,
något sätt att röra vid såren och att
är läkta?
Iran som tar emot upp till 5 000
människor vid Europas östra gräns, och många av dem har flytt undan
några av de värsta av de kriser som pågår i världen just nu – det är en
droppe i havet när man jämför med det antal människor som lever som
flyktingar på andra håll, i länder som är mycket fattigare.
Han kommenterar också den
veckor med början i mitten av maj.
belarusiska strategin:
För information och anmälan,
ranter och flyktingar för politiska
Sista anmälningsdag är 31 januari.
KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN KYRKORNAS
VÄRLDSRÅD
i ett uttalande den 11 november.
– Inte minst under pandemin
på samtalsmottagning eller i
men vi har inte alltid möjlighet att
polsk-belarusiska gränsen, sa han
Särskilt som jag just kommer från
en mångkulturell kontext, till
– Vi har kunnat röra vid varandras
hantera ett så litet antal flyktingar
Röda korset-samtalsledaren Mai
ett stort behov av att lära sig
kontakta sjukhuskyrkan.malmo@
svenskakyrkan.se.
– Belarus sätt att använda mig-
syften är lika upprörande. Människor som är utsatta är inte spelpjäser
som kan användas i en geopolitisk maktkamp. Men detta befriar inte Europa från ansvaret att se till
BILD: IVARS KUPCIS KYRKORNAS VÄRLDSRÅD
kortkort
reportage Nya barn i ny kyrka
att människor som dyker upp vid gränserna kan söka asyl och bli
behandlade på ett mänskligt sätt.
Alltför många europeiska länder är
fixerade vid att resa murar och lägga
ut ansvaret för att skydda människor
på flykt på fattigare länder.
KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN NORWEGIAN REFUGEE COUNCIL
n r 1
2022
uppdrag mission
21
recension
betraktelse
att få vandra tillsammans med
Gunnel Vallquist på Roms gator och lyssna på alla samtal och debatter
under Andra Vatikankonciliet. Lika
spännande är det att läsa om hur hon och några andra hängivna
ekumener experimenterar och söker
den enhet som inte kyrkornas ledare
förmår nå. Jag hoppas och ber att
mer av det modet skulle prägla vår
tid och oss som ofta är så upptagna
av att söka vår egen identitet att vi stilla leder hon oss i de yttre och
inre landskap där Gunnel Vallquist
färdades. Det är en personlig
vandring med Gunnel Vallquist, men
bland annat på Uppsala möte 1968.
hamnat mitt i dem.
näring till mitt hopp nu.
ungdoms sökande. Hon misstror
Vallquist liv på ett sätt som gör att
sin tids skolundervisning om den
katolska kyrkan, och det leder fram
– GUNNEL VALLQUISTS LIV OCH LIVSHÅLLNING ELLERSTRÖMS
Västra Skrävlinge kyrka tillsammans
henne” – Gunnel Vallquists ord från
med Gunnel Vallquist. Ja, det var inte
ensamheten och kampen med
1956 blev min långfredagspredikan
så att hon och jag höll något slags
2021.
men hon var med där i kyrkan. Jag
och nyfikenhet som jag började läsa
dialogpredikan – hon dog ju 2016 –
Det var därför med stor glädje
jag också hamnar på platser dit
jag inte själv skulle ha sökt mig.
velat veta mer på djupet hur hon
Gunnel Vallquist. Jag hade gärna
arbetarpräster och till relationer
(som så klockrent kunde kritisera
anar man den soppa av religion,
klädda i dyrbara och till på köpet
kärlek, skönhet, hängivenhet, erotik
sida i den sista ensamheten, delar
Alva Dahl för oss genom Gunnel
och intellektuella kretsar, till
rör hon sig vidare till Paris kyrkor
människas dödskamp; därför står han också vid varje människas
Mig ger deras engagemang då
Det jag saknar är en resa mer in i
som inte är helt okomplicerade. Här
utkämpade Kristus varje enskild
längtade efter och manifesterade
till att den blir hennes kyrka. Så
”Under ångesten i Getsemane
längtan efter enhet
Långfredagen 2021 predikade jag i
och klosterlängtan som inte är så
kyrkans ledare ”vars dignitärer går löjliga kostymer, mångenstädes bor
i palats fyllda med konstskatter och
ovanlig i unga vuxnas liv.
åker lyxbilar, medan befolkningarna
kallelse: att översätta Marcel Prousts
under bördor”) tänkte när hon själv
Sedan kommer hennes stora
På spaning efter den tid som flytt.
Det arbetet kommer att följa henne i mer än 30 år och ger henne både
professorstitel och en stol i Svenska
omkring dem svälter, dignande
blev äldre och etablerad och åkte med privatchaufför till Svenska
Akademiens möten där löjligheten
hos kostymerna inte kommer långt
recension hade just läst hennes essäsamling
från 1956, Något att leva för. En av essäerna, ”Den heliga ångesten”,
Alva Dahls biografi över henne, Slå rot i förvandlingen.
Jag blev inte besviken. Alva Dahl
handlar om Georges Bernanos
för oss genom Gunnel Vallquists
att jag inte kunde släppa den utan
På en och samma gång tydligt och
författarskap, och den grep mig så
långfredagspredikan.
illojala när de tog egna tydliga steg
skeden för Kyrkan. Gunnel Vallquist
Vi får följa med henne i hennes
SLÅ ROT I FÖRVANDLINGEN
hennes vänner var både naiva och
för att förverkliga den enhet de
verkar på något sätt ständigt ha
var tvungen att ta med den in i min
Idag finns det säkert många som
tycker att Gunnel Vallquist och
också en vandring genom en tid
som inneburit många omvälvande
ALVA DAHL
inte ser alla andra vi hör ihop med.
22
u p p d r a g m i s s i o n n r 1
2022
liv som den bästa pilgrimsledare.
Akademien.
Alva Dahl för oss vidare i Gunnel
efter. Sådana frågor får man inte
riktigt svar på, men det kanske
Vallquists värld av litteratur och tro.
säger mer om Gunnel Vallquists och
var de mest gyllene avsnitten
Dahls fina och värdefulla biografi.
Här beror det nog mycket på läsaren
finns. För mig är det fantastiskt
människans gåtfullhet än om Alva
n PER KRISTIANSSON
Vi möts igen när man säger hejdå till en vän har man nästan alltid förhoppningen att mötas igen. Man har tron att det alltid finns tid återse varandra. Ibland blir det inte så. För mig blev det uppenbart när mina första barn föddes. Vi hade efter lite kämpande blivit gravida, och glädjen blev stor när vi fick reda på att vi väntade tvillingar. Vilka var de där personerna som snart skulle få börja sin livsvandring? Vilka personligheter skulle de ha? Tankar och förhoppningar är något som hör en graviditet till, och det är nog meningen att det ska gå nio månader så att alla tankar får hitta sin plats i ens medvetande. För oss blev det inte en nio månader lång graviditet. Istället fick vi åka akut till sjukhuset efter komplikationer. Efter några timmar på sjukhuset föddes barnen tre månader för tidigt. Vi förstod att det var ett kritiskt läge, så vi beslöt omedelbart att barnen skulle döpas. Dopet blev en fin stund mitt i allt kaos vi kände inombords. Som jag minns det sjöng vi psalm 189, ”Bliv kvar hos mig”, vid dopet. På något sätt kände vi oss inte övergivna trots att det inte var så här det skulle bli. Dopet var en stilla stund, men redan efter åtta timmar gick det inte längre för Gabriel. Han fick ta sina sista andetag i sin mammas famn. Så här skulle det ju inte bli. Vad hände med att lära känna personen och personligheten? Det blev ett kort hej och därefter ett ofrivilligt hejdå. Vid begravningen sjöng vi samma psalm som vi hade sjungit vid dopet, men nu sjöng vi inte bara första versen, utan också psalmens sista vers:
Ditt kors skall skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar. Vid begravningen talade den sista raden särskilt starkt till mig: i liv och i död finns Gud med. Jag minns inte om det var den natten eller någon av de efterföljande som jag drömde. En dröm som var knivskarp i vissa konturer men oskarp i andra. I drömmen var jag i himlen och fick möta Gabriel. Det var ingen tvekan om att det var Gabriel jag mötte, och jag minns också att vi satt och talade med varandra. Däremot kan jag i efterhand inte alls komma ihåg vad vi pratade om eller hur Gabriel såg ut. Allt det är skymt i minnet av drömmen. Drömmen har varit en stor tröst för mig. För mig blev det tydligt att det inte är viktigt hur vi ser ut i himlen och inte heller vad vårt samtal berör. Vi kommer att kunna ha gemenskap med varandra. Det finns fortfarande hopp. Vi är många som kommer att gå ut till våra kyrkogårdar under de mörka månaderna som kommer för att tända ljus på våra gravar. Ljusen får bli en påminnelse om att i liv och död är Herren kvar hos oss. I kyrkan skriver vi inte punkt efter döden. Vi skriver kolon. Efter ett kolon måste man fortsätta skriva, och vi skriver: Vi möts igen.
n
martin ahlqvist är präst i Bymarks kyrkan i Jönköping.
n r 1
2022
uppdrag mission
23
reportage
reportage
”En vacker del av helheten”
Samling för gemensam reflektion
TEXT KRISTINA HELLQVIST
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2 BILD: MAGNUS ARONSON
n n n Under
rubriken ”Våldsmotstånd och fredslängtan” samlade Kristna Fredsrörelsen och Sigtunastiftelsen i mitten av september ett femtontal personer till ett reflektionsdygn. Syftet var att fördjupa perspektiven på några av vår tids avgörande frågor, och fokus för samtalen var ”fred med jorden” och ”fred utan vapen”. Samlingen präglades verkligen av återseendets glädje – att den kunde genomföras i det fysiska rummet fördjupade utbytet. Hur kan vi sluta misshandla vår livsmiljö och skapa fred med jorden? Att ta vara på ur folkens relation till naturen som en nyckel för att kunna återfinna en förlorad balans vad gäller människans plats i ekosystemet och skapelsen blev en viktig ingång. – Naturen erbjuder inte bara välbefinnande, utan den är mitt vara, sa Ingrid Inga. Hon är ordförande i samiska rådet i Svenska kyrkan. – Våra livsvillkor är beroende av naturen, av renbetesland, örter, kallkällor, myrmarker, sa hon. Vi känner stor ödmjukhet för vad naturen ger oss och vad naturen tar ifrån oss. Vi tackar ofta när vi är i naturen. Om vi bara tänder en eld för att koka kaffe så tackar vi dem som har gått före oss för att vi får vara med om detta. Vi signar också platser, djur och människor, för
det är en del av vår andlighet att leva i fred med naturen, ráfi med ett samiskt ord.
förvaltarskapstanken kan leda oss fel Peter Halldorf, pingstpastor och författare, såg en omedelbar parallell till urkyrkans ökenmödrar och deras kontemplativa förhållningssätt till naturen. – De såg den som genomsyrad av Guds närvaro, sa han. Förvaltarskapstanken riskerar att leda oss fel och tro att vi ska vara herrar över jorden. I urkyrkan fanns tanken om människan som ”skapelsens präst”, ett led mellan det jordiska och det gudomliga. I nattvarden lyfter prästen upp de jordiska gåvorna för väl signelse och får tillbaka löftet om evigt liv. Han fortsatte: – Kanske borde vi inte fråga oss i första hand vad vi ska göra i relation till miljöfrågor, utan istället fråga oss vilka vi vill vara. naturligt att vilja ge Pella Thiel är ekolog och engagerad bland annat i initiativet ”Faith in Ecocide Law”, som arbetar för att storskalig miljöförstöring (ekocid) ska bli ett lagbrott. Hon berättade om de
n r 1
2022
uppdrag mission
25
Ingrid Ingas
många unga människor som hon möter i sitt arbete och som ser människor som onda och destruktiva och tycker att det vore bättre om människan inte fanns. – Det är ju fruktansvärt! sa Pella Thiel. Vi behöver också för oss själva se att vi kan vara en vacker del av helheten, att vi kan ge till naturen. I hållbarhetssammanhang idag handlar det ofta om att vi ska minska vårt fotavtryck, ta mindre. Men har vi en relation till helheten blir det naturligt att vi också vill ge. Hur skulle ett sådant givande kunna se ut? I samtalet framträdde förhållningssätt som att vandra varsamt på Moder Jord, att tacka för rastplatser, plocka upp skräp i naturen, försona och hela. Genom förinspelade filmer fick vi också lyssna till urfolksrepresentanter som Kristna Fredsrörelsen stöttar genom medföljning. Padre Marcelo Pérez Pérez från Mexiko och Elodia Castillo Vasquez från Guatemala betonade båda vikten av organisering och internationell solidaritet.
övertro på militära lösningar I lokala demokratirörelser i Sudan, Hongkong och Belarus, och i transnationella och tematiska rörelser som #Metoo, Black Lives Matter och Fridays for Future, ser vi att motstånd genom ickevåld växer.
26
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
Isak Svensson, professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala universitet, berättade om forskning som visar att ickevåldsrörelser når sina mål i större utsträckning än våldsamma uppror men att framgångsfaktorn för alla typer av proteströrelser har minskat de senaste åren. En annan aspekt är att ickevåldsrörelser ibland misslyckas därför att de inte bygger konstellationer som inkluderar utan blir sekteriska. Ickevåldslig disciplin är också avgörande – våldsamma flanker kan förstöra mycket. Den upprustning som pågår globalt kan tillsammans med en övertro på militära lösningar få effekter tvärtemot de avsedda: under 20 år av ”krig mot terrorism” har antalet jihadgrupper ökat från två till 22. Multilateralt samarbete minskar, och Kina och Ryssland utgör alternativa maktcentra.
frälsning för hela skapelsen Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan, reflekterade över om förändringen också kan bero på att förtryckarna har förändrat sina metoder. – Ett tag var det väldigt starkt att ickevåldsrörelser kunde bli mycket effektivare genom att använda sig av sociala medier, men diktaturerna har lärt sig av de här metoderna. Peter Weiderud, som är rådgivare på ud och har lång erfarenhet av internationell ekumenik, talade om att de kyrkor och kristna som odlar internationella kontakter och finns med i de ekumeniska sammanhangen verkar vaccineras mot nationalism och sällan stödjer krigföring. – De tyska präster som dödades i koncentrationslägret i Dachau var i flera fall ekume-
BILD: NATHALY SALAS
BILD: MARTINA LÖÖV
reportage ”En vacker del av helheten”
Eva-Maria Munck vid pianot.
niska frontgestalter, berättade han. De kyrkor i usa som propagerade för kriget i Irak som Guds vilja var i hög grad ganska isolerade och inåtvända kyrkor, utanför den ekumeniska rörelsen. Fredrika Gårdfeldt, präst i Svenska kyrkan, instämde i tankegångarna om vikten av öppenhet gentemot världen, och kallade interreligiöst samarbete ett motgift mot rasism och sekterism. Hon betonade att Jesus predikade frälsning, inte bara för människan utan för hela skapelsen, i detta livet, här och nu. – När kyrkan på 300-talet började fokusera på himmelriket som något efter döden istället för som en möjlighet för rättvisa och upprättelse här på jorden innebar det en fokusförflyttning som vi behöver ta tillbaka, sa hon.
Fotnot: Två av samtalen
under reflektionsdygnet spelades in och kan ses
på Kristna fredsrörelsens
webbplats, www.krf.se.
resultat visar på den militära maktens begränsning vad gäller förändring och förvandling. Ytterligare en röst från Kristna fredsrörelsens internationella arbete var Lupayi James Serve. Han är ickevåldsutbildare på onad, Kristna Fredsrörelsens systerorganisation i Sydsudan, och han påminde om att militarisering inte är ett svar på våldsproblematiken i samhället: – Vi kan inte lösa ett problem med ett annat problem, sa han. Martin Nates, direktor för Kristna fredsrörelsens systerorganisation i Colombia, Justa paz, betonade i sin hälsning till deltagarna vikten av att stå upp för vår befriande och transformerande tro. – Vi måste mobilisera hopp för att kunna stå emot våld, sa han. – Kanske är detta en hoppfull tid? sa Karin Wiborn som är pastor och kyrkoledare för Equmeniakyrkan. Vi närmar oss ett momentum, ett metanoia, en andlig omvändelse. När underströmmarna blir tillräckligt starka spräcker de ytan. n BILD: MARTINA LÖÖV
reportage
”vi måste mobilisera hopp” Kristna Fredsrörelsens ordförande Sara Lindblom, rådgivare på Sida, betonade att våldslösningar idag är en reflexmässig utgångspunkt i samhället fastän de borde vara det sista alter nativet. – Som ekumenisk rörelse behöver vi bli mycket tydligare i att kritisera den enorma upprustning som äger rum, sa hon. 20 år av militär intervention i Afghanistan utan bestående Celina Falk, Lotta Sjöström Becker,
Sara Lindblom
n r 1
2022
uppdrag mission
27
reportage
reportage
”Hoppas att du inte glömmer oss”
Efter sex år återvänder Faiaz Dowlatzai till Lesvos som var hans första anhalt i europa på flykten från Afghanistan till Sverige.
TEXT FAIAZ DOWLATZAI BILDER PRIVATA
Faiaz Dowlatzai är född i Balkh i Afghanistan och
kom till Sverige hösten
2015. Hans böcker Resan – bortom de månlösa
nätterna (2019) och
Under den blå kupolen
(2021) är utgivna
på Semafor förlag.
Han är engagerad i
Ensamkommandes
Förbund och i En värld
Klockan är kvart i åtta på kvällen när jag med tom mage och värkande huvud kliver av planet på den grekiska ön Lesvos. ”Framme i Mytilini”, skriver jag till Maria och min svenska mormor Yvonne när jag kopplat upp mobilen mot flygplatsens trådlösa nätverk. Jag har sparat ner en bild på en karta över ön på telefonen och visar den för damen bakom informationsdisken. Hon ger mig en forskande blick när hon förstår att jag tänker gå men visar sedan med fingret på mobilskärmen hur jag kan ta mig till centrum. Utanför flygplatsen faller min blick på havet och dess stora, mörka vågor. Mina öron känner igen ljudet, och mitt ansikte är bekant med den ljumma vinden. Jag korsar vägen, närmar mig havet, ställer ryggsäcken bredvid mig på marken och står där, tyst. Längre bort, åt vänster, ser jag några lampor. Centrum. Dit ska jag. ■ ■ ■
av grannar och har
medverkat i Uppdrag
Mission vid två tidigare
tillfällen.
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
tjugo timmars vandring Bortom lamporna från centrum kan jag se ett annat, dimmigare, ljus. Turkiet. Jag minns det där ljuset. En dag stod jag under lamporna där, tittade mot ljuset på den här sidan av havet och önskade att jag var här! En natt tog vi oss över. Och för exakt sex år och en månad sedan kom jag till Mytilini för första gången.
Det var hösten 2015. Det var en ovanligt het dag, solen brände och mina uttorkade läppar sprack. Jag och två av mina syskon hade vandrat i mer än tjugo timmar för att ta oss från platsen där vi landsteg till Mytilini. Hela tiden stack taggar in genom mina sandaler, och fötterna blödde.
första europeiska staden Vi var så hoppfulla och fyllda av förväntan. Mytilini var den första europeiska stad som vi skulle få se, och vi fantiserade om höga byggnader, snabba bilar, lyxiga restauranger, fina och färgrika gator och människor som tillhörde en annan klass, som hade en annan, ”finare”, kultur. När vi väl kom fram till staden grusades våra drömmar. Det fanns ett obehag i luften. Överallt såg vi människor ligga i smutsiga tält. Sjuka barn grät och hostade. Urin och avföring överallt. Män bråkade med varandra. Uppgivna mammor tvättade kläder och ammade sina nyfödda bebisar mitt i eländet. Jag stod vid Frihetsgudinnan och såg ner på staden där människor mållöst vandrade omkring, och jag förstod att Lesvos inte var det paradis som jag hade drömt om, utan ett enormt fängelse. Och att vi alla – både flyktingar och greker – var dess fångar.
n r 1
2022
uppdrag mission
29
reportage ”Hoppas att du inte glömmer oss”
”varför är du ens här?” Klockan är kvart över tio, och jag har vandrat i över två timmar. Ryggsäcken är tung, och mina axlar och min nacke har börjat göra ont. Huvudvärken har blivit värre. Jag plockar fram chokladen som jag köpte i en mataffär för en stund sedan. Mamma sa alltid att socker är bra mot huvudvärk. Havet är lugnare här. Inga vågor. På bänkarna sitter ungdomar och pratar med varandra på grekiska. Restaurangerna och barerna är öppna, men det är glest mellan kunderna. Framför mig ser jag två unga killar komma gående. Först tror jag att de är greker, men när de kommer närmare hör jag en av dem gnola en sång som jag känner igen. De kommer från samma land som jag, talar samma språk och har samma dialekt som jag. Ändå är vi främlingar. De går förbi utan att se på mig, och jag fortsätter gå min väg som om jag inte har sett dem. Och plötsligt säger en röst i mitt huvud: Varför är du ens här?
30
BILD: HAMZA YAKUPOGLU, UNSPLASH
gatorna ropade på mig För bara ett år sen fick jag fortfarande gåshud när jag tänkte på Grekland, speciellt när jag tänkte på Mytilini. De skarpa minnena av allt som jag varit med om på ön höll mig vaken om nätterna, och när jag lyckades somna drömde jag mardrömmar.
u p p d r a g m i s s i o n n r 1
2022
reportage ”Hoppas att du inte glömmer oss”
När jag skrev boken Resan var det som om jag levde två liv samtidigt, ett liv på väg till Sverige, och ett liv i Sverige. Hur mycket jag än försökte fokusera på mitt liv i Sverige kunde jag inte skaka av mig minnena. Det var som om gatorna i Mytilini ropade på mig. Till slut bestämde jag mig för att det var dags att packa ryggsäcken och besvara ropet. Nu sitter jag här igen som för sex år sedan, vid foten av Frihetsgudinnan, och ser ner på staden. Den känns inte längre som ett fängelse, men inte heller som en vanlig stad. Gatorna är renare, det luktar inte avföring. Inga familjer sover i parkerna eller under träden på gatorna. Men människor med drömmar om ett annat liv finns kvar. Dagen därpå går jag till Lidl för att handla, och där träffar jag en sjuttonårig flicka som heter Moska. Hon är lika gammal som jag var när jag kom till ön första gången. ”Hoppas att du inte försvinner och glömmer oss”, säger hon.
tittar inte över axeln Jag träffar fler unga människor utanför det nya flyktinglägret, och jag känner igen despe rationen i deras ögon. De ser på mig med förväntan. I deras ögon är jag en som tillhör en annan klass, en med en annan, ”finare”, kultur. En som har makt över sitt liv och sina beslut. Vi går på samma gata,
skrattar åt samma skämt och dricker ur samma vattenkran. Men inget av det kan ändra på det faktum att jag inte är en av dem. Jag vet inte om det var ett smart beslut att göra den här resan. För nu, när jag har återsett staden, vandrat samma långa gator med tom mage och träffat andra flyktingungdomar för att höra om deras svårigheter, känner jag mig mer nedtyngd än tidigare. Jag tror att jag kom hit med ett mål: att kunna stifta fred med det förflutna och gå vidare med livet. Men kan man verkligen göra sig av med det som har hänt? Tjugosju timmar senare sitter jag på färjan mot Aten. Det är samma färja och samma långa färd som för sex år sedan. Skillnaden är att nu när jag sitter och skriver på min dator tittar jag inte över axeln var femte sekund för att se om polisen är på väg för att ta mig. Nu har jag en bunt papper som visar att jag är ”legal”, att jag ”tillhör” ett land, att jag är värd någonting. n.
Genom programmet En värld av grannar
– Interreligiös praktik
för fred arbetar Svenska kyrkan för att främja
fredlig samexistens och
ett humant Europa som
präglas av social och
andlig hållbarhet, ett
samhälle där människor
värnar om sin nästa och försvarar demokratiska grundvärderingar.
Magdalena Wernefeldt
är kommunikatör för En
värld av grannar. Under
2022 fortsätter En värld
av grannar med sin med
verkan i varje nummer av Uppdrag Mission.
n r 1
2022
uppdrag mission
31
stipendierapport
stipendierapport En gemensam historia
KÄLLA: ERIC KNUTSON
Evangelistfamilj i Zululand.
Missionsflyget Ansgar.
Två tredjedelar av alla svenska missionärer har varit varit kvinnor.
Högskolan i Taohualun, Kina.
Ruth Nathorst på väg till Guling.
Cael Ouchterlony.
En gemensam historia Svenska missionärer i flera världsdelar INTERVJU ANNA BRAW
– vi berättar den svenska delen av missionshistorien, vår egen historia, säger Klas Lundström, och samtidigt berättar vi om hur kyrkorna i missionsländerna har vuxit fram. Klas Lundström är lektor vid Johannelunds teologiska högskola och hade nyligen blivit klar med en bok om mission i Tanzania när han nämnde sin idé för Göran Janzon, som har varit lärare och rektor vid Örebro teologiska högskola. Hösten 2017 kom de båda överens med Jan-Åke Alvarsson och Kajsa Ahlstrand, professorer i kulturantropologi respektive missionsvetenskap i Uppsala, om att skriva en ny svensk missionshistoria.
”försökt att inte skönmåla” Svensk mission och kyrkorna som växt fram har de fyra som redaktörer och blev till slut drygt 700 sidor. Omslagsbilden består av nio fotografier, och i mitten ler Denis Mukwege mot kameran. Han fick Nobels fredspris 2018 för sitt arbete mot sexuellt våld mot kvinnor och barn, ett arbete som han leder från Panzisjukhuset i Kongo. Stora delar av verksamheten där har länge finansierats med gåvor från svenska pingstvänners insamlingar och med stöd från Läkarmissionen, och Denis Muk-
32
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
wege är själv son till en pingstpastor och har vid många tillfällen berättat om hur hans fars arbete fick honom att vilja bli läkare. – Vi har gjort 73 personrutor i boken, och det är både män och kvinnor och både svenska missionärer och inhemska kyrkoledare, berättar Klas Lundström. Vi har försökt att inte skönmåla dem, men det finns några som är oerhört fascinerande. Nils Fredrik Höijer är det exempel Klas Lundström nämner först – ”en av de märkligaste svenska missionärerna” är orden som inleder presentationen i boken, och ett missionsuppdrag som inleddes i ett slags sjömans kyrkoverksamhet i Kronstadt och sedan tog honom till Ryssland, Georgien, västra Kina och usa. – Han var en typisk äventyrare, säger Klas Lundström. Sammanlagt har ungefär två tredjedelar av alla svenska missionärer varit kvinnor.
hälften själva missionärer De fyra redaktörerna hjälptes åt med att sätta samman en del av författarskaran, elva personer som fick ansvar för olika kapitel och som sedan i sin tur rekryterade fler skribenter.
Svensk mission och kyrkorna som växt fram utgör Studia Missionalia Svecana CXXII och är utgiven på Artos.
Lunds Missionssällskap har
– Ungefär 20 av våra 36 författare har doktorerat i missionsvetenskap, berättar Klas Lundström, och så är det en religionshistoriker, ett par kulturantropologer och en sinolog. Jag kände de flesta sedan tidigare. Kajsa Ahlstrand var min handledare när jag skrev min avhandling, och många av oss har setts i olika konstellationer. Ungefär hälften har själva varit missionärer.
varit med och finansierat utgivningen.
tillväxt efter avkoloniseringen I början av den svenska missionshistorien, förklarar han, var det ibland flytande gränser mellan samfunden. – Det var flera missionärer som flyttade mellan samfund, och det kunde bero på tillfälligheter ibland, men det var också flytande gränser mellan rörelserna. Till och med missionsstationer kunde byta samfund – en pingststation övergick till Svenska kyrkan, till exempel. Det är fascinerande, tycker jag. Missionärernas yrken och uppgifter har också varit många: – Byggare, lärare, elektriker – alla räknades som missionärer. De allra första var teologiutbildade, och några hade gått sjukvårdskurser i London. Så småningom började läkare och
Klas Lundström.
sjuksköterskor skickas ut. De byggde kliniker och små sjukhus. Fortfarande utförs mycket sjukvård i flera av de länderna av kyrkor – i Tanzania, till exempel, är det ungefär hälften. 700 sidor kan låta som mycket, men den svenska missionshistorien sträcker sig ut i över 100 länder, och flera av de kyrkor som svenska missionärer har grundat har numera en egen kyrkohistoria värd att berätta. – Man hör ju ibland att missionen var ett kolonialt projekt, men den största tillväxten i de kyrkorna har kommit under de senaste 50–60 åren, efter avkoloniseringen, säger Klas Lundström. På många håll är kyrkornas tillväxt snabbare än befolkningstillväxten. I östra Afrika – Etiopien, Tanzania, Rwanda och östra Kongo – är det över 25 miljoner. I Brasilien, Mexiko och Argentina finns det pingstsamfund som har svenska rötter och som har bortåt 28 miljoner medlemmar. n
n r 1
2022
uppdrag mission
33
en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2021 • årgång 175
BILD: THE UPPER ROOM MISSION
• 2021 • årgång 175 missionssällskap • nr 4 en tidskrift från lunds
BISKOP JOHAN TYRBERG: HÄR BÖRJAR KYRKAN 4 HELSINGBORG: TABERNAKLET VID TEGELKYRKAN 30 ETIOPIEN: ÖVER ALLA GRÄNSER 42
Bjud in en vän!
SÄLLSKAPS STIPENDIER
Lunds Missionssällskap delar varje
en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2021 • årgång 175
Har du någon vän som borde få bli bekant med Uppdrag Mission? Hör av dig, så åker ett provnummer iväg med posten!
år ut resestipendier till i första
Mission som vetenskap
Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare
hand ungdomar under utbildning
MAN HADE TÄNKT SIG 4 KRÖNIKAN ALLT ÄR INTE ALLTID SOM 18 INDIEN ”GUDS FOLK MÅSTE SYNAS” 30 GUATEMALA FARLIG FÖRÄNDRING
och grupper vars resa är en del av
temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar
ll
lun
d
175 år
mellan kyrkor och ekumeniska
ri t
f
Lunds Missionssällskap, antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap.
m
ett ömsesidigt utbytesprogram
tidsk
Naturligtvis är du och din vän också välkomna som medlemmar i
s
is s i onssä
aps
200 kronor inom Sverige. Skriv till pren@uppdragmission.se! BILD: STI
SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS
En kyrka driven av mission
sk
Hoppets tecken
ift en tidskr
organisationer. Sällskapet ger också
4 KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE åGETT g 1 74 g å nUPP” 2020 • r 5 • TRO n rMIN p • PÅ SYDSUDAN ”DETnÄR SÅ PÅ KRISTUS” 20 s k aSER l lJAG ssio ssä l u n d s m i ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16 f r å n BRASILIEN
stipendier till vissa projekt, till
Tidskriften ingår i medlemsavgiften!
studier och till tryckning av skrifter.
Ansökan ska vara väl förberedd,
ingå i en långsiktig informations-
”Vi kan inte föreställa oss alla följder” ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR
covid-19, är det ännu värre. Östra
OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS
Sverige för att komma igång.
Jerusalems ekonomi har länge varit
HÖR TILL LUNDS MISSIONS
OCH VAD ÄR THE UPPER ROOM
beroende av turismen – de flesta
SAMHETER.
The Upper Room Mission i Jerusalem,
HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS
SÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERK
MARIA LEPPÄKARI, DIREKTOR FÖR
MISSION?
vi förkortar det URM, är ett
mycket sårbar eftersom den är helt
kristna i staden arbetar som guider, på resebyråer eller som chaufförer.
Konsthantverkarna, souvenirbutiks-
ekumeniskt initiativ som har tagits
ägarna, hotellägarna och alla deras
I JERUSALEM, VAD ÄR DET NI GÖR
som ska uppmuntra unga kristna
utlandet för att kunna försörja sina
HANG NU?
konkret behov. URM är ett fristående
SVENSKA TEOLOGISKA INSTITUTET I DITT EKUMENISKA SAMMAN
Vi har startat en lokal, ekumenisk
biståndsorganisation som heter The
kristna här i staden – ett projekt
familjer. När restriktionerna kom
kristet ekumeniskt initiativ.
ter. Det kommer att märkas under
Organisationen är registrerad
som biståndsorganisation, NGO, i
nationell rådgivare. Tony Khashram,
bankkonto och följer statens
staten Israel, och den har israeliskt
som också arbetar för Aeolus Tours,
skatteregler och riktlinjer.
tors Association, Jerusalem Christian
VARFÖR VILL NI UPPMUNTRA DE
The Holy Land Incoming Tour OperaCommunity Development Associ-
ation och Jerusalem International
anställda förlitar sig på turister från
här att bli entreprenörer. Vi ser ett
Upper Room Mission. Jag har varit
med och grundat den och är inter-
UNGA TILL JUST ENTREPRENÖR SKAP?
förlorade nästan alla sina inkoms
äldsta missionssällskap. Missions
mer, såsom musik, konst och film.
islam och kristendom.
15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti
egna företag.
idag samarbeten, dialog och
KUNSKAPSUTBYTEN
staden så att de kan starta och driva
HUR HAR NI ORDNAT VERKSAMHETEN?
grundades 1845 och är Sveriges
arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en
världsvid gemenskap. LMS har ett
Vi genomför coachningen i samråd
nära samarbete med Act Svenska
grammet Ensimetri, erfarna lokala
stift är dess hedersordförande.
med det finska entreprenörspro-
företagare, jurister och skatteexperter och internationella företagscoacher.
kyrkan, och biskopen i Lunds
Sällskapet verkar ekumeniskt.
LMS förvaltar avkastningen på
gärna i en mångfald av uttrycksfor-
Lunds Missionssällskap arbetar med
fem noder:
I Hongkong ges stöd till ett
centrum för studiet av mötet mellan
kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning
för de många minoritetskyrkorna i
Jerusalem. I till exempel Norden er-
Antalet sökande har ökat markant
och ekonomiska osäkerheten. Nu
service, men det finns ingen instans
har fått bidrag från Lunds Mis-
ten utsatt, och nu, i kölvattnet av
av befolkningen nu. Vi grundade The
2022
kvinnor, i Jerusalem och regionen runt
att stötta unga arabkristna, speciellt
före pandemin kämpade Östra
antalet kristna krymper allt snabb-
många att migrera utomlands, och
are – de utgör mindre än två procent
www.lundsmissionssallskap.se/
stipendier. Ansökningsportalen
ORGANISATION KAN TILLFÖRA?
tomhet framför sig. På grund av den
med inriktning på dialog och ökad
förståelse mellan olika religiösa
Företagarrådgivning existerar inte i
ser många av dem bara en stor
Missionssällskaps ansökningsportal,
ning, integration och fredsarbete,
som inte är direkt påverkad. Redan
Jerusalems befolkning i den politiska
Ansökan görs via Lunds
I Malmö stöder sällskapet projekt
Lunds Missionssällskap
The Desmond Tutu Chair vid
Västbanken är hopplös. Redan
u p p d r a g m i s s i o n n r 1
utgivning med inriktning på utbild-
året delas rese- och projektbidrag
i den lutherska församlingen Church
tidigare var den kristna minorite-
EKUMENISKT ARBETE
och bidrag till projekt, studier och
i december 2020, med målsättningen
VAD TROR NI ATT NI SOM
socioekonomiska situationen väljer
of Redeemer är andlig rådgivare. Vi
Upper Room Mission under pandemin,
föreställa oss alla följder det får. Det
Arbetssituationen för de unga kristna här i Jerusalem och på
GLOBALT NÄTVERK STÖDER
Sydostasien.
finns inte ett företag, inte en familj
genomförandet.
INTERVJU ANNA BRAW
de gåvor som har testamenterats
många år framöver – vi kan inte ens
YMCA, är vår verkställande direktör,
och Fursan Ayed Zu’mot som är präst
34
sionssällskap och Johanniterorden i
innehålla en realistisk budget för
I4 EN ANNAN PANDEM 16 VÄNNER” 22 KRÖNIKAN SAMLAS DEM FÖR VÅRA DÄR TVÅ FÅR KARIN: ”VI KALLAR HONGKONG GRANNAR SYSTER EN VÄRLD AV
till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.
I Kapstaden finansierar sällskapet
University of Western Cape.
I Jerusalem ges stöd till Svenska
bjuds ju företagscoachning som gratis
under de senaste tio åren.
i Östra Jerusalem eller Palestina som
UNGDOMAR VIKTIGA
firma eller som kan hjälpa unga att
människor som vill göra tjänst i
utbildningssatsningar på Anafora
Det här projektet fyller en stor lucka
ning på möten över kultur- och
med Université Catholique i Lyon
uppmuntrar kvinnor att starta egen
arbeta fram kreativa företagsidéer. i samhället. n
I första hand stöder LMS unga
den globala kyrkan med en beto-
religionsgränser. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser
teologiska institutet och dess
traditioner, framför allt judendom,
är öppen 15 januari–15 februari,
samt 15 oktober–15 november.
Fyll i ansökningsformuläret
VILL DU BLI MEDLEM?
enligt anvisningarna och skicka
sällskap, LMS, får du tidskriften
– ett svarsmeddelande bekräftar
Som medlem i Lunds Missions
det genom att trycka på ”Skicka”
Uppdrag Mission (fem nummer per
att ansökan har kommit fram.
år). Du blir också kallad till årsmötet
Svar kan förväntas inom en
där ordförande och styrelse väljs.
månad efter att ansökningstiden
Medlemsavgiften är 50 kronor
gått ut för respektive period.
per år, alternativt en engångs
summa på 500 kronor för livslångt
DOKUMENTATION
medlemskap.
När resan eller projektet har
lundsmissionssallskap.se!
stipendiaterna kunna dokumentera
Skriv till styrelsen@
avslutats ska stipendiaten/
sina erfarenheter i text och bild,
arbete med religionsdialog och
rapporter som kan komma att
religionsteologi.
I Egypten stöder sällskapet
kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt
Mariadöttrarnas arbete i Kairo.
ummer an t u äs
25 februari
n
Entreprenörskap ska ge Jerusalems unga kristna en ny chans
eller utbildningsverksamhet och
oss alla Gud,var med
te
LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP
stipendiaten Corinna Friedl
publiceras i Uppdrag Mission
och/eller på hemsidan. Skicka
text och högupplösta bilder till
rapport@lundsmissionssallskap.se!
n r 11
2022
uppdrag mission
35
Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg
Foto: Ligistfilm
POSTTIDNING B
BRYT EN TRADITION Det är hög tid att bryta skadliga traditioner Vi lever alla under samma himmel. Men verkligheten ser olika ut. Legenden om Lucia berättar om en flicka som protesterade mot att bli bortgift. Lucia hävdade rätten till sin egen kropp, sin tro och sina egna val. Det kan kännas länge sedan men fortfarande gifts över 30 000 flickor bort, varje dag. Tillsammans kan vi stoppa tvångsäktenskap, könsstympning och andra övergrepp. Var med i kampen för alla flickors rätt till ett värdigt liv!
36
SWISHA TILL
u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 2
900 1223
Tillsammans kan vi göra skillnad. Din gåva gör det möjligt.