Uppdrag Mission #3 2017

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 3, 2017 • ÅRGÅNG 171 • 45 KR

Urfolk i den världsvida kyrkan SÁPMI BIRGITTAS STOLTHET ÖVER SINA RÖTTER 14 SYRIEN ÖVERLEVAREN FADER JACQUES 11 SYDAFRIKA NY VÄG TILL FÖRSONING 4

MISSIONS UPPDRAGET

I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS, i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Kilian Zollsgatan 11A 217 56 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Lars Micael Adrian, ordförande Anneli Dennersten Mika Vähäkangas Lennart Hamark Agneta Hansson Kristiina Ruuti Almut Bretschneider-Felzmann Anna Martinengo Grafisk form sjunde.nu Prenumeration pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087 Omslag Närbild av taket på en samisk kyrka i Sverige.

Foto: Wouter van den Broek

2 UPPDRAG MISSION NR 3 2017

Fokuserade på Uppdrag VI ÄR INNE PÅ SJUNDE året med tidskriften Uppdrag Mission. Det går så lätt på rutin allting; ett uppdrag blir en vana, ett arbete tas för givet och ett förtroendeuppdrag bara löper på.

Inget arbete och ingen förtroendepost – nej ingenting ska tas för givet – inte ens utformningen av tidskriften Uppdrag Mission.

förmånen att bilda redaktionsråd för Lunds Missionssällskaps tidskrift, träffas inför varje nummer för att idéspruta och planera.

För dem som kanske bara råkar kliva in på redaktionsmötet förfaller det nog vara lite av ”hela havet stormar”; tonläget är högt, associationerna fria och smått galna – men det är väl just det som kännetecknar en kreativ, bejakande atmosfär? Med deltagare som har var sitt tätt nätverk och massor av erfarenheter att ösa ur.

Via videolänk mellan Malmö och Uppsala i ett samarbete mellan Lunds Missionssällskap och Svenska kyrkans internationella arbete möts vi vars namn framgår av redaktionsrutan här intill. Vår redaktör får på något märkvärdigt sätt ner våra spretiga tankar på pränt, sammanfattar och så – några veckor senare kommer ett korrektur där vi häpnar över hur hon kunnat koka ner dessa mötens tankar till ett läsvärt nummer av uppdraget som vi alla är besjälade av.

Som Marie själv skriver i Redaktörens ord på nästa sida är detta hennes sista nummer. Dock består vårt uppdrag – uppdragsfokuserade som vi är – att fördjupa, sprida och inspirera människor i olika åldrar och livssituationer till en vidare utblick över kultur- och religionsgränser.

VI SOM HAR

UPPDRAGET FÖR SÅVÄL tidskriften som sällskapet är att ge rum för internationella reflektioner, religionsmöten och berika varandra av olika kulturella miljöer.

Varför finns vi här?

Jo, för att världen genom sällskapet och tidskriften ska bli lite bättre att leva i, att våra olikheter ska få berika varandra, att Gud ska bli synlig också i den minsta yttring av mänsklig kreativitet.

Gud är större! lars micael adrian

TONLÄGET ÄR HÖGT, ASSOCIATIONERNA FRIA OCH SMÅTT GALNA.

Ordf i Uppdrag Missions redaktionsråd Administrativ chef Svenska kyrkan Malmö Styrelseledamot i Lunds Missionssällskap

get

Kära läsare!

Alltid

4

VÄGEN TILL FÖRSONING Det har gått 23 år sedan apartheid avskaffades i Sydafrika och debatten präglas av självkritiska reflektioner över vad som hänt, eller snarare inte hänt sedan 1994. Det är dags att hålla utkik efter ett nytt begrepp som kan ge hopp, skriver Herman och Gunilla Hallonsten i sin analys.

18

17 BETRAKTELSEN

28 I KORTHET

22 PORTRÄTTET

30 STIPENDIATEN

24 STIPENDIERAPPORTEN

31 OM LMS

8

SMÄRTSAMT FÖRLORA FRIHETEN Den syriske prästen fader Jacques Mourad överlevde 143 dagar som fånge hos IS. Han lyckades fly genom öknen – utklädd till muslim. Han besökte nyligen Sverige för att ge mod till de kristna från Mellanöstern och Syrien som är här.

VEM ÄGER VATTNET? Den lutherska kyrkan i Guatemala arbetar för att stödja Maya Chortí-befolkningen i deras rätt till vatten.

– Man vill flytta urfolken så att mark och vatten hamnar i privata händer, säger José Pilar Álvarez Cabrera.

14

SAME I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN – Ingen ska behandlas sämre än någon annan, bara för att ursprunget inte tillhör normen, säger Birgitta Simma, präst med samiska rötter.

20

OLA BILDADE SKOLA FÖR KACHINFOLKET Den skånske missionären Ola Hanson kom till Kachinfolket i Burma för 125 år sedan. Han producerade en grammatik och ett kachinsktengelskt lexikon. Nu studerar Seng Ja och hennes man Zaw Rat teologi i Hongkong för att kunna återvända och fortsätta Ola Hansons arbete.

I den sevärda filmen ”Sameblod” utsätts huvudpersonen ElleMarja för en rasbiolog från Uppsala och att märkas i örat som en renkalv. Hon får höra att ”lappar” inte kan studera vidare i den vanliga svenska skolan eftersom de inte kan lära sig samma saker. Okunnighet och rädsla är grogrund för dem som vill markera att den som inte hör till flocken är annorlunda och ointelligent. Elle-Marja flyr och byter namn för att aldrig behöva kopplas ihop med sitt ursprung.

Birgitta Simma är stiftsadjunkt för samiskt kyrkoliv i Luleå stift och i en intervju på sidorna 14-17 betonar hon hur viktigt det är att förebygga diskriminering och utanförskap genom att öka kunskapen om samerna och deras historia.

– Det finns en styrka i att tillhöra ett ursprungsfolk, som är så fast rotad i sin kultur, säger hon.

Jag har så mycket med mig från begynnelsen, av mina förfäder, som gått i arv i generationer till mig.

Med det här numret om urfolk i den världsvida kyrkan som en röd tråd (sidorna 12-21) lämnar jag över mitt uppdrag som redaktör. Det har blivit sammanlagt 33 nummer av Uppdrag Mission och inget har – som tur är – varit det andra likt. Från och med vårt stora sommarnummer som kommer i juni är det Anna Braw, journalist i Malmö, som tar hand om tidningen och er läsare på allra bästa sätt.

Varma hälsningar från Marie Bosund Hedberg, redaktör

UPPDRAG MISSION NR 3 2017 3

Ta tillbaka

framtiden

I BÖRJAN AV APRIL GENOMFÖRDES FREDLIGA DEMONSTRATIONER I KAPSTADEN OCH FLERA ANDRA SYDAFRIKANSKA STÄDER.

4 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: ANALYS SYDAFRIKA

Det är dags att hålla utkik efter ett nytt begrepp som kan ge hopp, skriver Herman och Gunilla Hallonsten i sin analys. Man talar om restitution, som i en biblisk mening kan betyda gottgörelse.

Det har gått 23 år sedan apartheid avskaffades och debatten präglas av dels självkritiska reflektioner över vad som hänt, eller snarare inte hänt sedan 1994, dels sökande efter ny inspiration för de förändringar som många fortfarande längtar efter.

Befrielsen ledde inte automatiskt till frihet och de första årens eufori och hopp om snabba förändringar har sedan länge övergått i en insikt om att iver måste kombineras med tålamod. Inte bara förtryckarens medvetande måste omprogrammeras så att överordning ersätts av samordning. Även i den förtrycktes medvetande måste en internaliserad, förvärvad, underordning lyftas bort till förmån för ett självbestämmande som kan övergå i en insikt om rätten till medbestämmande. Och vad är kyrkornas roll? Vi kommer att beskriva utmaningar och möjligheter inom några aktuella frågor – och avsluta med en spännande framtidsväg.

OGRÄS MED MÅNGA RÖTTER Unga intellektuella beskriver hur den öppna rasismen från apartheidtiden idag har ersatts av en lika öppen arrogans inför fortsatt extrema skillnader i levnadsstandard. Och detta gäller sydafrikaner av alla färger, även om de vita som tjänade mest på apartheid, fortfarande är de stora vinnarna. I alla samhällsgrupper, och särskilt bland de rikaste, finns en förnöjsamhet med små förändringar.

Denna brist på inlevelse i de fattigastes brist på social trygghet, utbildning och rätt till hälsa, är ett arrogant förhållningssätt till medmänniskan och resulterar i en avhumanisering inte olik den som präglade apartheid, och tidigare kolonialismen. En viktig faktor är den fortsatta segregationen, särskilt inom boende och utbildning.

FORTSATT SEGREGATION FÖR BARN OCH UNGA En av de viktigaste långsiktiga åtgärderna för att minska rasism och arrogans inför olika livsvillkor är att låta barn och unga mötas i skolor och fritidsaktiviteter. Men här är vägen lång för Sydafrika, även om det sker framsteg.

Kanske är utbildningsintegrationen samt tillgängligheten och kvaliteten på utbildning Sydafrikas största misslyckande sedan 1994. Nelson Mandela betonade vikten av utbildning – från förskola till forskning – som nyckel till ett mer jämlikt och rättvist Sydafrika där fler blir delaktiga i byggandet av en ny demokrati. Misslyckandet med utbildningsreformer lyfts fram som en av de viktigaste orsakerna till att Sydafrika fortfarande toppar mätningar över den så kallade GINI- koefficienten, det index med vilket Världsbanken uppskattar klyftan mellan ett lands rikaste och fattigaste femtedel? Brasilien, som 1994 också var topp tre, har idag ”rasat” på rankingen och ligger idag på plats 13 och anledningen är att Brasilien till skillnad från Sydafrika lyckats med satsningar på utbyggnad och kvalitet av utbildningssystemet.

FRI- OCH RÄTTIGHETER – BARA I TEORIN? Sydafrikas nya grundlag från 1996 innehåller en radikal kontextualisering av de mänskliga rättigheterna – för alla. Men för att detta skall förverkligas så måste de civila och politiska friheterna som omfattar bland annat yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet åtföljas av realiserade ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter såsom till exempel lika och rättvisa möjligheter till utbildning, hälsa, social trygghet, boende och en näringsrik kost. En stor del av befolkningen står fortfarande utanför dessa möjligheter. Det finns bland de fattiga en växande insikt och otålighet med att det sociala kontraktet mellan stat och medborgare inte förverkligas genom en successiv omfördelning och utjämning, och en alltmer utbredd korruption lyfts fram som den viktigaste orsaken till misslyckandet. Staten uppfyller inte sina skyldigheter gentemot befolkningen och regeringspartiet African National Congress (ANC) fick i kommunalvalen 2016 en första signal om att folkets tålamod har en ände då ANC röstades bort från makten i stora kommuner såsom Pretoria och Nelson Mandela Bay (Port Elizabeth).

Den tidigare ungdomsledaren i ANC, Julius Malema och hans nya parti Economic Freedom Fighters (EFF) profiterar framgångsrikt på detta missnöje och vinner mark liksom även det liberala partiet Democratic Alliance (DA), ett tidigare ”vitt” parti som år 2015 fick sin första svarta ordförande.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: ANALYS SYDAFRIKA 5

ANALYS SYDAFRIKA

De demokratiska förtecknen i dagens Sydafrika kan inte dölja problem med rasism och segregation och som liknar situationen under apartheid och tidigare kolonialismen.

FATTIGDOMEN DRIVS AV BRIST PÅ JÄMSTÄLLDHET Sydafrika karaktäriseras av ett starkt juridiskt och konstitutionellt utrymme för att skydda och ge egenmakt till kvinnor. Trots detta ges fortsatt utrymme för diskriminerande praktiker och sociala normer att forma ojämlika villkor kring tillgång till resurser, makt och möjligheter för flickor och kvinnor. Genusbaserat våld är dessutom ett problem med pandemiska proportioner som inbegriper att 50-70 procent av alla sydafrikanska kvinnor upplevt våld i nära relationer. Om Sydafrika skulle arbeta med GBV-prevention, skydd mot våld i nära relationer, skulle det enligt FNs befolkningsfond United Nations Population Fund, som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa världen över, innebära både hivprevention, fattigdomsbekämpning och socio-ekonomisk utveckling.

FRAMTRÄDELSEFORM OCH VERKLIG RÖRELSE Framträdelseformen är att de mörka molnen hopar sig politiskt och att berättelserna om korruption får allt större rubriker. Och detta är ett verkligt problem, men på lång sikt är den verkliga rörelsen att på gräsrotsnivå forma en motkraft och motmakt av pionjärer och förändringsagenter som tillsammans driver ett socialt förändringsarbete nerifrån och upp. Det finns alltid flera parallella berättelser som visar på alternativ och som framträder tydligt då man närmar sig det lokala sammanhanget. Hos Philani i Kapstaden har ett tålmodigt arbete med mödra- och barnhälsa, den så kallade Mentor Mother-modellen, visat så goda resultat att Hälsovårdsdepartementet nu ber Philani att utbilda alla statliga community health workers. De kvinnor och barn som få besök av en Mentor Mother rehabiliteras snabbare från undernäring, ammar i högre utsträckning, testar sig för hiv och tuberkulos samt blir väl förberedda för skolan, för att nämna några exempel.

FAKTA Begreppet ’restitution’ har olika betydelse beroende på sammanhang men har inom juridik och ekonomi att göra med återuppbyggande, återbördande eller kompenserande för någon form av vinst eller förlust. I en mer abstrakt mening kan ’restitution’ även relatera till ett återskapande av inte primärt materiella ting utan förhållanden och livssituationer, och därmed inbegripa t ex språk, utbildning, möjligheter och identitet. I Sydafrika används begreppet i syfte att adressera de kvarstående ojämlikheter och orättvisor som är resultat av orättfärdiga beteenden under apartheid och kolonialismen.

6 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: ANALYS SYDAFRIKA

RESTITUTION GER HOPP Vad är då nytt och inspirerande? Vad skapar hopp om att visionen om the rainbow nation (myntat av Desmond Tutu i samband med Nelson Mandelas presidentinstallation), ett samhälle där mångfald är en tillgång som driver utvecklingen, inte bara en utopi? Kritiken har vuxit mot Truth and Reconciliation Commission (sannings- och försoningskommissionen som genomfördes 1996-1998), och handlar om att försoning inte är möjlig utan rättvisa, och att rättvisan dröjer.

I november 2016 anordnades en första nationell samling kring restitution, ett begrepp som placerar sig mellan rättvisa och försoning. Restitution kan vara ’återbetalning’ eller i en mer biblisk mening ’gottgörelse’. Tolkningen av restitution i Sydafrika är omfattande och inkluderar även nyskapande av möjligheter till annat kapital än bara ekonomiskt, till exempel språk, tillhörighet, utbildning och identitet för dem som tidigare berövats eller aldrig fått tillgång till dessa möjligheter. Prästen Deon Snyman är direktor på The Restitution Foundation, ett ekumeniskt initiativ, och en av arrangörerna av konferensen. Deon beskriver skillnaden mellan välgörenhet, som bygger på transaktioner, och restitution, som bygger på relationer. I det nya Sydafrika kan inte välgörenhet vara den främsta modellen. Den leder inte till utjämning och enbart transaktioner ger inte de fattiga redskap att själva förändra sin situation. Deon säger: ”När människor med makt visar arrogans inför skillnaderna reproducerar de rasism. Idén om restitution handlar om att söka efter en gemensam mänsklighet.” Kanske kommer arbetet med restitution att bli en väg framåt mellan rättvisa och försoning. Och kanske kan detta arbete samla kyrkorna kring ett nytt gemensamt engagemang för rättvisa och solidaritet.

The Restitution Foundation i Sydafrika bildades 2002 av ett antal kyrkligt aktiva personer med syfte att skapa ett instrument som skulle kunna uppmuntra både kyrkor och andra organisationer i samhället att mer aktivt arbeta med restitution som en väg mellan rättvisa och försoning.

The Resitution Foundation har provat olika modeller och var en av initiativtagarna till Sydafrikas första Restitution Conference i november 2016.

Läs mer på restitution.org.za

OM SKRIBENTERNA Herman Hallonsten är socionom och präst, utsänd av Svenska kyrkans internationella arbete till Sydafrika för att arbeta med kvalitetssäkring och replikering av Philanis mentor mother modell.

Gunilla Hallonsten är präst och teol dr, och arbetar under ett år som senior rådgivare med att utveckla genusprogram för ACT Alliance, med placering i Kapstaden.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: ANALYS SYDAFRIKA 7

–Bara att förlora friheten är en stor smärta

Den syriske prästen fader Jacques Mourad överlevde 143 dagar som fånge hos IS. Han lyckades fly genom öknen utklädd till muslim. text: susanne grimheden

foto: henrik grimheden och inga-lill rubenson

ETTAN DALLRAR I DET flacka ökenlandskapet om eftermiddagen. Mitt i all den ljusa sanden går en bilväg. Den leder till samhället Qaryatayn. Den ligger liksom utslängd på all den platta sanden.

Bland hus från den typiska lådformade byggnadsstilen i Mellanöstern av idag, sticker något upp som inte är en minaret utan en kyrka. I anslutning till kyrkan med gamla anor; ett kloster i samma enkla byggnadsstil som övriga hus. Här lever muslimer och kristna sida vid sida i harmoni sedan länge. Men det är den 21 maj 2015 och under den senaste tiden har våldet kommit allt närmare dem. Vi befinner oss inte långt från staden Palmyra i Syrien.

Och Palmyra har nyss intagits av den Islamiska Staten. Hotmeddelanden har infunnit sig.

Rädslan likaså.

Det sker vid tvåtiden på eftermiddagen.

En grupp unga beväpnade och maskerade motorcyklister kommer körande på ökenvägen som leder till samhället. De stannar framför klostret och tar sig in. Klostret är fullt med folk. De maskerade männen banar sin väg igenom den långa korridoren. De går in i ett

8 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: SYRIEN

av rummen i bortre ändan av korridoren. Det är fader Jacques privata rum. Jacques Mourad.

Född i Aleppo. Universitetsexamen i Libanon.

Syrisk-katolsk präst.

Jo, en sak till. Kanske den allra viktigaste för oss: Han är medgrundare av ett kloster tillsammans med den italienske jesuiten Paolo Dall’Oglio. De skapade en mötesplats mellan muslimer och kristna. Nu har fader Jacques sin egen dotterkommunitet här. Här har fram till idag mötet praktiserats i vardagslivet. Om nu krigstillstånd kan räknas som vardagsliv.

Muslimska internflyktingar har haft en tillflykt i klostret. Men nu är klosterfriden bruten. För i detta nu tillfångatas han med vapen riktat mot sig. Rummet är inte stort. Avståndet mellan vapnet och hans ögon ännu mindre.

FYRA DAGAR I BIL

Klostrets andra invånare; volontären, hämtas också. Ögonbindlar och handfängslen sätts på dem. De förs genom korridoren och ut genom dörren. Där står klostrets bil. Där blir de inlåsta. Motorcyklarna startas och omringar bilen. I all hast förs de bort längs vägen som leder ut ur samhället och bort till stenöknen.

– Alla människor har rätt att leva i fred, säger Jacques Mourad. Utan barmhärtighet kan vi inte få fred.

Fader Jacques grundade klostret Mar Musa tillsammans med den jesuitprästen Paolo Dall´Oglio. En ekumenisk mötesplats precis som klostret i Qaryatayn.

De tvingas att vistas där inne i bilen i fyra dagar. Då kan många tankar och känslor hinna tränga sig på. Nätterna kan bli mörka och kalla i maj uppe bland bergen.

Sedan börjar en ökenfärd, som han benämner det; mot det okända. Han tror att han inte ska återvända levande. Mitt i alla rädslor för att avrättas, all oro och all ilska springer plötsligt ord om frihet upp ur hans inre – hans undermedvetna. Orden ger honom ett uns av frid. När han första gången berättar detta är det fortfarande som en färsk hemlighet av hopp och tillförsikt: Han ska få nå frihet!

Tystnaden omfamnar orden mellan oss.

Bilfärden leder dem till ett fängelse i Raqqah. Men det visste han inte då. Ögonbindlarna och handfängslen är fortfarande på.

Det är under de 84 dagarna här i IS fäste som livet står som mest på spel. Speciellt de första

två veckorna. Bara att förlora friheten är en stor smärta. Han är outsägligt rädd och irriterad – enerverad. Han utsätts för hot. Han utsätts för våld. Han utsätts för skenavrättning. Men han är samvetsfånge. Nästan varje dag får han höra: ”Om du inte konverterar till islam hugger vi huvudet av dig.” Han svarar med tystnad.

Bara att förlora friheten är en stor smärta.

Men han får också vad han benämner som en gåva: JIHADIST I SVART

På den åttonde dagen får de två kidnappade besök i cellen, som också är toalett. Det är en jihadistledare klädd i svart precis som bödlarna i propagandan som visas på Youtube.

När denne öppnar järndörren in till dem och ställer sig i dörröppningen så att de får syn på honom, tror fader Jacques att hans sista stund

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: SYRIEN 9

är kommen. Men de hälsas på muslimskt vis, såsom IS gör sinsemellan muslimer endast – med: ”Frid vare med er.” Dialekten är inte den inhemska. De börjar föra ett samtal på det sätt som människor gör som vill lära känna varandra. Och de talar om teologi, om politik och om revolutionen. Till slut vågas frågan ställas: Varför är vi här – fångna? Han får ett svar som han inte förväntat sig. Svaret inleds med orden: ”Käre fader…” Och hövligt ombes han att se vistelsen som en andlig retreat.

Så en dag får han, vad han kallar, frid i hjärtat, när han gång efter annan stilla börjar repetera en viss bön. Sedan kan goda ord och citat som han bär med sig i sitt inre, i minne och hjärta, börjar dyka upp som blixtar på en klar himmel precis i rätt ögonblick när han som mest behöver dem. Orden stärker honom.

Friden lämnar honom inte. Och fängelsecellen, ja; toaletten, blir faktiskt till något av en retreatplats.

Under fängelsevistelsen erfar han en närvaro av sin italienske medgrundare, Paolo Dall’Oglio, som varit kidnappad och försvunnen sedan juli 2013. Det var här i Raqqah han försvann. Ska historien upprepa sig?

Här släpper han fullständigt taget om sig själv – om varje uns av egot. En specifik bön, från en annan öken, i ett annat sekel, som han burit med sig genom åren, hjälper honom att acceptera framtiden. Han är beredd att halshuggas. Hans känsla av frid kvarstår.

DE KRISTNA VÄNTAR

Berättelsen om kidnappningen är hämtad från ett telefonsamtal 2015 med Jacques Mourad då han befann sig i Rom efter att ha rymt ur fångenskapen.

Den 11 augusti kommer en person in i cellen och frågar honom om han är fader Jacques.

Han svarar jakande. Personen fortsätter: ”Qaryatayns kristna går oss på nerverna. De frågar efter dig.” Orden ger honom ett reellt hopp om frihet – för första gången. Och denna gång sätts ingen ögonbindel på. Men han förs bort i en minibuss som han känner igen. Den är från Qaryatayn. Och han förstår genast att orten intagits. Hoppet om frihet rinner som sand mellan fingrarna och han tänker att han kanske ska tillbaka dit för att avrättas. Så pendlar det i hans inre mellan hopp om frihet

10 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: SYRIEN

och acceptans av död.

Efter fyra timmars resa i öknen passerar de Palmyra. De fortsätter upp i bergen och kommer fram till en stor järnport som öppnas och framför sig har han alla Qaryatayns kristna. Han fylls av smärta, av medlidande för dem och deras umbäranden. Bland dessa inlåsta och utsatta finns spädbarn och gamla, handikappade och svårt sjuka. Hans egna omtumlande känslor kolliderar fullständigt och hårt med de övrigas glädje över att få se honom igen. Han säger att det ögonblicket är svårare för honom än vad alla de egna dödsrädslorna varit. Han står knappt ut.

Smärtan är enorm. Snart nog får han begrava en av dessa svårt sjuka människor som han håller av.

GEMENSAM MÄSSA

De tillbringar tre veckor tillsammans där i instängdheten i stenöknen. De ortodoxa förenar sig med katolikerna och alla firar för första gången någonsin mässan tillsammans.

Den 1 september förs de tillbaka till Qaryatayn för husarrest. Detta sker på order av IS ledare al-Baghdadi.

Men maten är på väg att ta slut, människorna behandlas inte väl och bombningar pågår. Det är alltför farligt att vara kvar. Han planerar flykt för kvinnor och barn, för att förhindra tvångsäktenskap med jihadister. Så inser han att han själv måste ge sig av för att finna andra vägar att hjälpa dem alla – men bara två och två i taget så att jihadisterna inget ska märka. Och snabbt får det gå. Tiden är knapp.

Det är härifrån Qaryatayn han lyckas fly på motorcykel utklädd till muslim - efter 143 dagar av fångenskap. Han flyr för att rädda de andra. Beduiner som känner sin öken visar vägen. Flyktvägen leder till Rom. Hans liv är räddat – med muslimers hjälp.

Hettan dallrar i det flacka ökenlandskapet om eftermiddagen. Mitt i all den ljusa sanden går en bilväg. Den leder till samhället Qaryatayn. Den ligger liksom utslängd på all den platta sanden. Utbombad. Nästan öde. •

– ENDA VÄGEN FRAMÅT ÄR DIALOG – IDAG MÅSTE VI föra

Fader Jacques Mourad besökte nyligen Lund, Jönköping, Södertälje och Stockholm för att visa sitt stöd för de många syriska flyktingar som lever här nu.

en dialog där vi öppnar våra hjärtan innan vi kopplar på hjärnan.

Samtal är av nöden. Och samtal är inte realistiska utan respekt och utan kärlek för då släpper vi inte in den vi talar med, betonar munken och prästen Fader Jacques.

– Det svenska folket är en förebild för oss i Syrien. Ni är högt utvecklade på både ett mänskligt och ett andligt plan. Ni har öppnat era hjärtan, era portar och ert land för att ta emot syriska flyktingar.

Syrien är ett öppet och blödande sår i människors medvetanden. Vad är din bild av läget?

– Jag har en bild av det förstörda Aleppo, min hemstad. Från arkeologisk synpunkt är det världens äldsta stad som nu ligger i ruiner. Staden är förstörd, de syriska och ryska bomberna faller ner och ingen gör något. Folket känner sig övergivet. Det är det lidandet som är orsaken till vår smärta.

Situationen präglas av ett ständigt lidande och av en konflikt som inte finner någon lösning, konstaterar Fader Jacques.

– Vi bär på smärtan, vi försöker göra motstånd men tyngden som vi bär på är större än vår tro. Men den enda vägen framåt är dialog.

Hur ser det ut för de kristna i Syrien?

– De kristna är offer för kriget som alla andra.

De vill leva och stanna kvar i Mellanöstern och är medvetna om hur viktigt det är med en kristen närvaro i regionen. Ingen väljer att lämna sitt hem, sin familj och sitt land. Ingen vill ge upp allt detta, bli en flykting och känna sig utan värde.

– Jag besöker Sverige för att ge mod till de kristna från Mellanöstern och Syrien som är här. De är vittnen med ett uppdrag att berätta om sin tro och om det som sker i deras hemländer för det svenska folket.

Ett annat skäl för Fader Jacques besök är att driva på makthavare för att se till så att de blir möjligt för splittrade syriska familjer att återförenas.

Vad kan kyrkan och församlingarna här göra för er?

– Ni kan göra tre saker. Be för oss. Fortsätt att hjälpa det syriska folket. Och sist men inte minst ha modet att ta tydlig ställning mot krig och mot våld.

– Rent praktiskt måste vi alla göra så stora ansträngningar vi kan för att stänga vapenfabrikerna. Produktionen fortsätter, krigen fortsätter och människor dör.

• Text och foto: Maria Lundström

ÖPPNA FÖR PROJEKT FÖR SYRIENS FRAMTID – FADER JACQUES BESÖK var

ett sätt att ge framtidshopp åt de många syrier som flytt till Sverige under de senaste åren, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap, lms. Medan de skapar ett nytt liv här ska de också förbereda sig för att kunna återvända hem och bygga upp sitt land igen. Med ny kunskap och nya relationer.

Den syriske prästen besökte även

universitet och församlingar i Italien, Tyskland och Holland, de länder i Europa som tagit emot flest flyktingar sedan inbördeskriget bröt ut i Syrien för sex år sedan. Han betonade vikten av att göra tiden på flykt meningsfull så att den kan bära frukt när man kommer hem.

– Det går inte att arbeta i det krigshärjade landet men det går att göra mycket på ett lokalt plan här i Sverige,

inte minst för utbildning, säger Samuel Rubenson. Lunds Missionssällskap tar inte egna initiativ men vi är öppna för ansökningar från andra som vill starta projekt som kan stärka relationerna mellan Syrien och Sverige. Vi vill vara en mötesplats som präglas av kampen för frihet, fred, försoning, förståelse och framtid. •

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: SYRIEN 11

– Klimatförändringarna hota Biskop Mark L MacDonald, urfolkspräst från Kanada, deltog i Teologifestivalen i Uppsala. Det här är ett utdrag ur hans predikan i Uppsala domkyrka den 27 februari i översättning av Jennie Nordin.

Mark L MacDonald är biskop i Anglican Church of Alaska.

Han har indianska rötter och 2007 utsågs han till den första urfolksprästen, National Indigenous Anglican Bishop, i Kanada. Han är också nordamerikas representant i Kyrkornas Världsråd.

BOOZHOO, NINDINEWEMAGANUG. På Ojibwespråket betyder min hälsning till er: ”Hej, ni är alla mina släktingar.”

Denna hälsning har våra äldre i det indianska ursprungsfolket i Kanada lärt oss för att uttrycka respekt gentemot människor. För att visa vår avsikt att leva i släktskap, i ett med varandra. I dag är det värt att påpeka att detta inkluderar både människor och andra delar av skapelsen. Vi ska leva i släktskap med allt och alla i skapelsen.

Dagens evangelietext, Mark 10:32-45, som knyter an till att vi har en global miljökris, ställer en skarp och närgången fråga: ”Är vi villiga att dricka samma bägare som Jesus, är vi villiga att döpas i det dop han döptes med?”

Vad som slutligt väntar oss ryms i vårt svar.

Den romersk-katolske teologen Aloysius Pieris påpekade att Jesus kallelse och uppdrag visar sig i de två dopen – hans dop i Jordan och hans dop i lidande och död.

Jesus första dop i Jordanfloden blir en djupdykning i mänsklighetens och skapelsens liv. En ny skapelse föds i vattnet som Skaparen rört, i Ord och Ande. Mänskligheten och skapelsen förnyas. Det är en händelse som pekar mot det yttersta livsödet för all

12 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN 2016: URFOLK VÄGEN UT UR FATTIGDOMEN

skapelse i Jesus: sammanfogningen av livet såsom vi känner det nu och livet som ska komma genom Guds levande ord vid tidens slut.

Jesu dop i Jordanfloden visar också vår kallelse i honom och vårt eget dop. Vårt uppdrag är att låta oss genomsyras av det mänskliga livet och skapelsen, att delta i dess förnyelse och helande. Att bli ett med mänskligheten; att bli ett med skapelsens levande ord i livets återställelse.

Det andra dopet är Jesus dop i mänsklighetens lidande. Även detta uppenbarar för oss hans liv och kallelse. Det visar hans identitet med människors lidande, särskilt de fattiga och de marginaliserade.

I klimatorättvisans tid förenas de två dopen och den kallelse som uppenbarar sig i dem till en invecklad enhet. Att försjunka i dessa tankar, som en del av skapelsen, i livet, är att uppnå kännedom om lidandet.

Mänsklighetens och skapelsens lidande. I en tid av klimatorättvisa visar sig Skapelsen och människors lidande vara ett.

Det är en del av den särskilda ondska som klimatorättvisan utgör: att de som är minst ansvariga för orättvisorna är de första som drabbas och blir mest skadade.

Fattigdomen fördjupas; kvardröjande effekter av kolonialisering förstärks och påverkar två/ tredjedelsvärlden, där gapet mellan rika och fattiga växer; och globaliseringens löfte, vilket

ar urfolken

väst njutit av så mycket, spelar fattiga och marginaliserade ett grymt spratt.

Detta är en särskild fråga här i norr, Arktis och Subarktis. Vi vet att Arktis visar märken och får ta emot den första och brutala bördan av klimatorättvisan. Vad som är mindre känt är vilken inverkan detta har på ursprungsbefolkningar i norr: samer, innuiter, första nationens folk i Kanada och Alaskas urfolk.

Det är många som beklagar fördrivningen av urfolk, hur de allt oftare har fått lämna sin mark och sitt sätt att leva, kanske allra mest människor som har varit med om denna kulturella och fysiska tragedi. En klagolåt i biblisk bemärkelse som måste lyssnas in.

Nu är det inte militär eller hårt förtryck som fördriver People of the Land, de rättmätiga landägarna. Det är i stället ekonomi, politik, utvinningsindustrier och kulturella fördomar. Det som blivit värst av allt är den fördrivning som följer med klimatorättvisan. Det hotar den bindning som People of Land har med marken. Den hotar kulturen, den hotar livet själv och vårt sätt att leva.

Detta är något av det särskilt onda med klimatorättvisan och som innebär att de som är mest ansvariga för orättvisan också själva skadas av livsstilen som orsakar orättvisan. Ja, vi som är ansvariga kommer också att lida av klimatförändringen. Men livsstilen som föder klimatorättvisa leder också till minskad andlighet i det västerländska samhället. Förvärvandets ande som blir ett bränsle för konsumtion hotar oss alla och hotar Skapelsen. Den leder också till en andlig kris, en förlust av mänsklighet, en förlust av medkänsla. Fast i det konsumtionsträsk som hemsöker den andliga välfärden i väst, tycks människor i allt större utsträckning vara blinda för det pris de betalar för en livsstil som påverkar Skapelsen, de fattiga och deras hälsa.

Mitt i denna kris – för de fattiga, för skapelsen, för väst – kallar Jesu röst oss med klarsynthet och kraft: ”Är du villig att döpas i mitt dop?”

Det finns ett löfte om en ny Skapelse. Ett nytt liv väntas på att födas i krisen – för väst, för fattiga, för urfolk och för skapelsen. Om vi låter oss genomsyras av skapelsen, i det lidande som finns hos både skapelsen och fattiga, kommer vi då att se den nya skapelsen?

•

FAKTA URFOLK

LÄSTIPS OM URFOLK I Svenska kyrkans vitboksprojekt ingår boken Samerna och Svenska kyrkan.

Underlag för kyrkligt försoningsarbete (Daniel Lindmark och Olle Sundström red.)

Gidlunds förlag 2017.

Den är tänkt att kunna användas som samtalsunderlag om försoningsfrågor i bland annat församlingar.

En annan publikation i vitboksprojektet är När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka. Minnesbilder från samernas skoltid.

Kaisa Huuva, Ellacarin Blind, (red.) Verbum förlag 2015.

Boken handlar om nomadskolor och Svenska kyrkans roll i dess utformning. Med den vill man ”dokumentera och synliggöra kyrkans roll i den koloniala historien och det förtryck som utövats mot samerna genom nomadskolesystemet” framför allt under tidsperioden 1910–1950. (www.svenskakyrkan.se/ nomadskolan-fortrycktesamer)

Minst 370 miljoner av jordens befolkning består av olika urfolk, ursprungsbefolkningar.

Benämningen urfolk handlar inte om ”vem som var först” utan är en juridisk definition.

Dagens urfolk härstammar från folkgrupper som levde i vissa områden då de koloniserades eller innan de nutida statsgränserna drogs upp. De ska också ha behållit egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.

Idag arbetar urfolken genom FN och andra internationella organ för sina rättigheter.

Mycket handlar om makten över markområden och naturtillgångar, om att värna traditionell kunskap och traditionella livsformer. Men det handlar också om rätten att få förändras och många urfolk verkar för att behålla sin identitet även i andra miljöer än de ursprungliga.

FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter satte i augusti 1982 upp en arbetsgrupp för ursprungsfolk (WGIP) för att lyssna på ursprungsfolkens problem och arbeta för deras rättigheter. År 2002 etablerades FN:s permanenta forum för ursprungsfolk.

FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter antogs 2007 av generalförsamlingen med 143 ja-röster mot 4 nej-röster.

USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien röstade emot.

Deklarationen fastslår rätten till självbestämmande och att urfolkens marker ska skyddas mot exploatering, men den är inte juridiskt bindande.

Källor: un.org/development/desa/ indigenouspeoples/ nationellaminoriteter nordiskamuseet.se wikipedia.org

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN 13

– DET FINNS EN STYRKA I ATT TILLHÖRA ETT URFOLK – Det är viktigt att bryta tystnaden kring vardagsrasism och diskriminering som samer och andra urfolk ofta upplever, säger Birgitta Simma, stiftsadjunkt för samiskt kyrkoliv i Luleå stift. Ingen ska behandlas sämre än någon annan, bara för att ursprunget inte tillhör normen. text: elena sörbrand foto: svenska kyrkan och elena sörbrand

SAMER ÄR EN DEL AV DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN OCH MITT ARBETE HANDLAR OM ATT SYNLIGGÖRA OCH MARKERA DET I OLIKA SAMMANHANG.

14 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN

utstrålar glädje och energi när hon tar emot mig i sitt arbetsrum i Stiftets hus i Luleå.

– Mitt arbete är varierat, förklarar hon. Förutom kärnan i uppdraget att ge ut evangelium och tolka teologin i den samiska kontexten, är det allt från att besöka församlingar och bistå med sådant de efterfrågar kring samiskt kyrkoliv, som gudstjänstutveckling, till att medverka i översättnings- och remissarbeten med kyrkliga böcker.

Luleå stift består av en tredjedel av Sveriges yta och har störst andel samisk befolkning.

– Samer är en del av den världsvida kyrkan och mitt arbete handlar om att synliggöra och markera det i olika sammanhang. I maj firar vi samiska kyrko- och kulturdagar i Luleå domkyrka och Nederluleå kyrka, som ett samarbete mellan Luleå stift och Luleås två församlingar. Ett initiativ som handlar om att försöka stärka banden mellan samerna och kyrkan och är således ett inslag av försoningsarbetet.

Birgitta ger exempel på vad hon kan föreläsa om i olika sammanhang och berättar att det är något hon ofta gör, från olika perspektiv av samisk historia, kultur och kyrkoliv.

BIRGITTA SIMMA

– Det behövs, och särskilt studenter till kyrklig tjänst och stiftets gäster från afrikanska länder visar ett stort intresse och vill lära sig mer. Det är roligt!

KYRKLIGA MÖTESPLATSER

Sápmi, som betyder Sameland på nordsamiska, utgörs av de nordligaste delarna av Sverige, Finland, Norge samt delar av Ryssland.

– Vi har ett samarbete med övriga delar av Sápmi och skapar mötesplatser inom kyrkan, exempelvis de nordiska samiska kyrkodagarna.

Fast vi inte bor i samma land, så bär vi på liknande erfarenheter och längtan. Det delar vi med andra ursprungsfolk och det finns ett stort lärande i det, att bara få mötas och snart upptäcka att ”sådär har jag också tänkt!”, och ”det där har jag också varit med om”. I den bästa av världar får kanske den enskilda individen nya redskap att använda sig av i sitt eget möte med livet.

KYRKAN MÅSTE VINNA FÖRTROENDE HOS SAMERNA OCH DET ÄR ETT STÄNDIGT PÅGÅENDE ARBETE SOM GÅR FRAMÅT.

BIRGITTA SIMMA ÄR STIFTSADJUNKT FÖR SAMISKT KYRKOLIV I LULEÅ STIFT SEDAN SEX ÅR TILLBAKA.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN 15

LEVA NÄRA SKAPELSEN ÄR NÅGOT DEN SAMISKA BEFOLKNINGEN KAN LÄRA UT TILL ANDRA, RESPEKTEN FÖR SKAPELSEN SOM HELHET.

BIRGITTA SIMMA PREDIKAR I KRYPTAN I STIFTETS HUS I LULEÅ.

SAMISKA VÄRDERINGAR

LIVETS OLIKA ANSIKTEN

– Ingen ska behandlas sämre än någon annan, bara för att ursprunget inte tillhör normen.

Ohälsan bland unga samer har ökat. Det är viktigt att bryta tystnaden kring vardagsrasism och diskriminering, som samer och andra ursprungsbefolkningar ofta upplever. Det finns ett nätverk jag är delaktig i som arbetar med hälsofrågan, bestående av fyra landsting – Sametinget, Samernas riksförbund och Saminuorra. Det finns ett stort värde i det jag gör, att informera och ge kunskap om traditionella samiska värderingar om skapelsen, Gud och människans ansvar till kommande generationer och verksamma idag inom kyrkan.

Birgitta berättar om dialogmöten med församlingarna som ett led i försoningsarbetet, mellan samer och kyrkan. Kyrkan måste vinna förtroende hos samerna och det är ett ständigt pågående arbete som går framåt.

– Det handlar om att förebygga diskriminering och utanförskap genom att öka kunskapen om samerna och deras historia.

Samt skapa nätverk som tillsammans kan påverka, engagera, sammanföra och inspirera till en fortsatt utveckling.

– Det finns en styrka i att tillhöra ett ursprungsfolk, som är så fast rotad i sin kultur.

Jag har så mycket med mig från begynnelsen, av mina förfäder, som gått i arv i generationer, till mig. Det finns en enorm trygghet i det, att fått verka och vara i samernas åtta årstider har lärt mig att det finns olika ansikten av livet. Årstiderna går att applicera på livets gång.

Leva nära skapelsen är något den samiska befolkningen kan lära ut till andra, respekten för skapelsen som helhet. Att se och värna om skapelsens gåvor och varande och bli medvetna om att där finns också vi människor. Hur vi är mot varandra och mot oss själva. Samer har den förförståelsen, att brister jag mot skapelsen så skadar jag livet och allt vad det tillhör, oss och kommande generationer och är respektlös mot Gud. Vi har lånat den här världen, den är inte vår och den ska föras vidare till dem efter mig och går inte det, har vi missbrukat tanken med skapelsen.

•

16 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN

BETRAKTELSEN

Oroa dig inte för att ingen känner dig; försök att vara någon värd att känna.

KONFUCIUS, MÄSTARNAS KUNG, KINESISK FILOSOF, GRUNDARE AV KONFUCIANISMEN, 551–479 F. KR. HAN ANSÅG ATT MAN SKULLE VISA RESPEKT UPPÅT, VÄLVILJA NEDÅT. HANS FILOSOFI VAR OCKSÅ ATT ALLA FÖDS LIKA, OCH FORMAS GENOM UTBILDNING OCH ÖVNING. NYLIGEN GAVS ”KONFUSIUS SAMTAL” UT I NYÖVERSÄTTNING AV TORBJÖRN LODÉN PÅ APELL FÖRLAG.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: BETRAKTELSEN 17

Vem äger vattnet i Gua Den lutherska kyrkan i Guatemala arbetar för att stödja Maya Chortí-befolkningen i deras rätt till vatten.

– Man vill flytta urfolken så att mark och vatten hamnar i privata händer, säger José Pilar Álvarez Cabrera. text: sofia nordenmark foto: svenska kyrkan

befinner oss är mycket torrt, det kallas för Guatemalas torra korridor.

Ett stort problem är vatten, tillgång till vatten, distribution av vatten och rätten till vatten. Det är en mänsklig rättighet som nekas urfolken på grund av skogsavverkning och kommersiell verksamhet som försäljning av trä och odling av monokulturer, ensidiga odlingar, förklarar José Pilar Álvarez Cabrera, från den Lutherska kyrkan i Guatemala (ilugua).

Kyrkan arbetar i södra Guatemala, i departementen Zacapa och Chiquimula. En stor majoritet (84 procent) av dem som bor i området där kyrkan verkar är urfolket Maya Chortí. De flesta är småbönder som odlar småskaligt för sin egen försörjning och säljer det överskott som blir. Området är det torraste i Centralamerika och drabbas ofta av torka.

Därför är befolkningen helt beroende av den i princip enda vattenkällan i området som ligger i bergsområdet Las Grenadillas.

– Man vill flytta på urfolken som lever där så att skogen och vattnet hamnar i privata händer, hos människor med mycket politisk, ekonomisk och militär makt, fortsätter José Pilar Álvarez Cabrera. Så vi har tillsammans MRÅDET DÄR VI

18 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN

med andra kyrkor skapat ett nätverk för att förhindra de hot som försätter lokalsamhällena i stor fara. Vi försöker skapa uppmärksamhet kring situationen för att statens representanter ska förstå att rätten till vatten, naturen, marken och skogen är något som vi delar med varandra, alla vi som bor här.

SKYDDAT OMRÅDE

Sedan nästa tio år tillbaka har de som den lutherska kyrkan arbetar med fört en kamp för rätten till vatten. Trots att området är skyddat på grund av miljön, så har lokala och regionala myndigheter gett företag rätt att avverka skog där. De lokala organisationer som ilugua arbetar med har gått till domstol för att stoppa skogsavverkningen. Trots att domstol har slagit fast att området är skyddat och att avverkningsrätter inte ska ges där, fortsätter företag att avverka skog och de hindrar också befolkningen från att komma åt sina vattentäkter. Denna konflikt har eskalerat och de som kräver rätten till vatten och att skogen inte ska avverkas hotas till livet, får vattenledningar förstörda och ledare anklagas för fabricerade brott.

Situationen som Maya Chortí-befolk-

atemalas torra korridor?

ningen upplever i Guatemala är tyvärr inte unik. På allt fler håll i Latinamerika och även andra platser på jorden märker urfolk och andra att priset för att kämpa för sina mänskliga rättigheter kan bli högt. I mars 2016 mördades Berta Caceres. Hon var engagerad i organisationen copinh, som arbetade för urfolksgruppen Lenka i Honduras. Deras traditionella mark hotas också av företag som vill utvinna naturresurser och använda vattentillgångar. Berta Caceres fick världen att öppna ögonen för urfolken och andra som kräver ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Under det senaste året har uppmärksamhet ägnats åt och diskussioner har förts om staters skyldighet att skydda människorättsförsvarare så att de kan utföra sitt arbete.

som står under hot. José Pilar har också haft skydd av statliga livvakter, men sommaren 2016 beslutade guatemalanska staten att ta bort personskyddet för de människorättsförsvarare som haft det. José Pilar väljer att vara en av frontfigurerna bland dem som arbetar för rätten till vatten i bergen Las Grenadillas. Han anser att det faktum att han är präst ger honom större skydd än många andra. För José Pilar ligger det i identiteten att vara kyrka att arbeta tillsammans med och ta ställning för de mest utsatta.

Utifrån det blir kyrkans arbete för mänskliga rättigheter centralt och självklart för honom.

EKUMENISKT NÄTVERK

SVENSKA KYRKAN MEDFÖLJARE

I Guatemala samarbetar den lutherska kyrkan och den katolska kyrkan. De arbetar tillsammans med lokala urfolksorganisationer i ett ekumeniskt nätverk. Med stöd från nationella organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter driver de sitt ärende juridiskt och jobbar med påverkansarbete. 2011 begärde de en audiens inför interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter angående rätten till vatten.

Den lutherska prästen José Pilar Alvarez står, precis som Berta Caceres gjorde, under dödshot. Han har också utsatts för fabricerade åtal där han anklagas för brott han inte har begått, såsom stöld och misshandel.

Organisationen Peace Brigades International följer ilugua och de urfolksorganisationer

För José Pilar och ilugua betyder kontakterna med Svenska kyrkan, medlemskapet i Lutherska världsförbundet och kontakter med andra kyrkor mycket. Svenska kyrkan vill i sitt internationella arbete vara en medföljare. Ett sätt att följa med sina partner i deras arbete är att stötta dem när de utsätts för risker på grund av sitt arbete. I slutet av januari bjöd därför ilugua och Svenska kyrkans internationella arbete in Sveriges ambassadör i Guatemala, Georg Andrén. Gemensamt firade man gudstjänst och vandrade i bergen Las Grenadillas. Ambassadören gav viktig synlighet åt ilugua och visar att kyrkan och organisationerna de arbetar med har internationella kontakter som följer deras situation.

•

José Pilar Álvarez Cabrera arbetar för urfolkens rätt till vatten i Guatemala.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN 19

Ola bildade skola för – Får jag säga hej? Jag vill hälsa på svenskar, säger den unga kvinnan som väntar vid kyrkporten efter morgonbönen. Att hon har fått komma till Hongkong för att läsa teologi på det lutherska seminariet beror på att en svensk missionär kom till hennes by i norra Myanmar för mer än 125 år sedan. text: anna braw foto: ingrid smeyrick ET KRISTNA CENTRET Tao

Fong Shan och det lutherska seminariet är grannar i stadsdelen Sha-tin i Hongkong. När den skandinaviska buddhistmissionen började bygga här för ungefär hundra år sedan fick materialet bäras upp på slingriga vägar – det mesta av kvinnor från ett urfolk som var känt som just bärarkvinnornas folk.

När det teologiska seminariet byggdes på 1990-talet var transportförutsättningarna lite annorlunda, men berget hade fortfarande sin form, så mellan Tao Fong Chan och seminariet är det en trappa med över hundra steg.

Tao Fong Chans morgonbön äger rum i lotuskapellet och består av växelläsningar och sånger från Taizé. Efter den kan man gå direkt uppför trapporna till seminariets kyrka och vara med på en morgonbön som simultantolkas i hörlurar och innehåller sånger ur väckelsetraditionen.

Myanmar är ett namn som har införts av militärregimen.

Oppositionen använder namnet Burma.

TAO FONG CHANS ARBETE med religionsdialog har samlat människor från Norden, engelskspråkiga länder och stora delar av Kina i många år, och nu bedriver det lutherska seminariet pastorsutbildning och andra

20 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN

teologiska utbildningar för studenter från en lång rad länder.

Så kommer det sig att studenten Seng Ja står kvar vid kyrkporten när de flesta andra har skyndat iväg till biblioteket och till olika lektioner.

– Jag tillhör Kachinfolket i Myanmar.

Det var en svensk missionär som kom till oss.

Ola Hanson hette han.

Seng Ja och hennes man Zaw Rat har blivit skickade till Hongkong och seminariet av den kyrka som Ola Hanson grundade tillsammans med deras förfäder. och svenskamerikan – han föddes i Åhus 1864 och kom till USA som tonåring. Där studerade han bland annat vid det svenska baptistseminariet St. Paul i Minnesota, och när han fyllde 26 var han klar med sina studier vid Madison Theological Seminary i Hamilton i delstaten New York.

Det var då det stora äventyret började.

I det land som nu oftast kallas Myanmar, också känt som Burma, hade American Baptist Missionary Union placerat en missionär. Han

OLA HANSON VAR SKÅNING

r kachinfolket

arbetade i staden Bhamo och var inriktad på att nå Kachinfolket eller Jinghpawfolket, en av de etniska grupper som befolkar landets nordligaste delstat, Kachin. Ola Hanson blev hans medarbetare. Kachin-språket blev Ola Hansons första stora utmaning – han och hans medarbetare började skriva det med västerländska skrivtecken. De producerade en grammatik och ett kachinskt-engelskt lexikon innan de satte igång med sin huvuduppgift: att översätta Bibeln.

EFTER TJUGO ÅR flyttade Ola Hanson till en annan del av landet och fortsatte att arbeta där. Samtidigt som han skötte allt som missionärsuppdraget innebar skrev han två böcker på engelska om det han såg: The Kachins, Their Customs and Traditions kom ut i USA 1913 och finns fortfarande att köpa. Nio år senare var Missionary Pioneers among the Kachins färdig.

I 28 år levde Ola Hanson och hans fru tillsammans med Kachinfolket. Det var amerikanska baptister som bekostade deras arbete, men han måste ha nämnt Sverige då och då eftersom Seng Ja ”minns” honom som svensk. •

Ola Hanson från Skåne var missionär som kom till kachinfolket för 125 år sedan.

Seng Ja och hennes man Zaw Rat tillhör kachinfolket i norra Myanmar och har skickats till Hongkong för att studera teologi.

Sedan intervjun gjordes har Seng Ja blivit klar med sin doktorsavhandling i Hongkong.

Hon har även besökt USA, Ola Hansons andra hemland.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: URFOLK I DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN 21

I Olaus Petri församling i Örebro är ungdomsverksamheten nyckeln till engagemang för Svenska kyrkans internationella arbete. Församlingspedagog Oskar Lundberg arbetar enträget med att lyfta fram Svenska kyrkan som en stark aktör på internationella arenor och en del av den världsvida kyrkan.

Ovärderligt församlingsarbete Hur har ni lyckats skapa så stort engagemang för det internationella arbetet?

– Främst handlar det om att vi arbetar mycket metodiskt med konfirmander och andra ungdomsgrupper inför olika insamlingar. En annan faktor är att vi tillsammans med lokala idrottsföreningar synliggör Svenska kyrkans internationella arbete och samlar in medel till välgörande ändamål.

OSKAR LUNDBERG Ålder 31 Familj Min fru Emma.

Bakgrund Har gymnasielärarexamen med inriktning historia och religion vid Karlstads universitet. Läste senare till församlingspedagog vid Sigtuna folkhögskola.

Axplock ur församlingens ”internationella” aktiviteter Det finns en konfirmandgrupp som kallas ”Global”, som bland annat bakar för försäljning och skramlar med bössor på stan. Församlingen har också en gemensam höstkonfirmanddag för pastoratet där fokus ligger på det internationella arbetet. Dessutom uppmuntras ungdomar aktivt att söka sig till olika internationella arenor, till exempel utbytesprogrammet Ung i världsvida kyrkan.

Bibelord att dela med andra Luk 23:42-43: Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Motto Den som räddar en människa räddar en hel värld.

22 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: PORTRÄTTET

Sedan får vi självklart också väga in det faktum att internationellt engagemang överlag har en lång tradition i Örebros församlingar.

Varför ska Svenska kyrkan ägna sig åt internationellt arbete runt om i världen när det finns så många problem att hantera på hemmaplan?

– Till att börja med bör vi aldrig ställa nödställda mot nödställda, det drabbar i slutändan den redan utsatte. Jag tänker att vi har olika behov av hjälp på olika platser i världen. Dessutom bör vi alltid ha med oss att Jesus alltid hjälpte människor i nöd och att han aldrig ställde frågan om trostillhörighet, politisk hemvist eller härkomst.

Varför är Svenska kyrkan som trossamfund en relevant aktör när det gäller humanitära insatser och biståndsprojekt?

– För det första är det positivt att vi är en ickestatlig aktör och således inte heller en politisk aktör i den bemärkelsen. Vi har ingen dold agenda. För det andra kan vi erbjuda en annan form av krisstöd än sekulära organisationer. För oavsett vilken trosinriktning du själv har är det ofta lättare i en kris att samtala med någon som har en trosövertygelse.

Vad driver dig personligen att engagera dig för det internationella arbetet?

– Att jag tänker att vi är en världsvid kyrka, en enda mänsklig kropp. Lider en kroppsdel lider de andra kroppsdelarna. Vår värld är lidande

PORTRÄTTET

lyfter det internationella och så är också vi. Då måste vi fråga oss vad vi kan göra för att dämpa lidandet. Vi är alla skapade till Guds avbild, oavsett var vi får växa upp. Du kan inte själv bestämma var i världen du ska komma att födas, det är lite en form av livets lotteri.

Varför valde du att arbeta inom Svenska kyrkan som församlingspedagog?

– I samband med min egen konfirmation kände jag en kallelse av Gud, att ”här”, kyrkan, var min hemvist. Efter konfirmationstiden blev jag ideell konfirmandledare och kyrkvärd. När jag sedan började läsa till gymnasielärare kände jag ganska snart saknaden till församlingstjänst och Gud kallade tillbaka mig till kyrkan. Att jag valde att utbilda mig till just församlingspedagog beror till stor del på att jag vill ge ungdomar och unga människor verktyg för sin tro.

Dessutom är det givande att få finnas med som en extra vuxen i ungdomars liv.

Tonårstiden är en turbulent period med många brytskeden i livet och då är det viktigt att få ha fler vuxna än enbart sina föräldrar och lärare att vända sig till. Och vart ska de kunna gå med sina stora frågor om livet om inte till kyrkan?

Text: Anna Martinengo Foto: Svenska kyrkan OSKAR LUNDBERG I VIT HATT LEDER EN GRUPP FÖRSAMLINGSUNGDOMAR I ROM.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: PORTRÄTTET 23

– Det finns hopp i all orättvisa BESÖK HOS URFOLK I BRASILIEN

text och foto: maria hammarström och myemma nilsson

24 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: STIPENDIERAPPORTEN

VIDUNDERLIG UTSIKT I NATURPARKEN I SAO LEOPOLDO.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: STIPENDIERAPPORTEN 25

Promenad i Sao Leopoldo.

Utsikt från CEBI.

Urbefolkningens kyrka. Överst: Möte med en ungdomsgrupp i Porte Alegre.

Under två veckor hösten 2016 fick vi, åtta ungdomar och två ledare från Umeå Stadsförsamling, göra vårt livs resa i Brasilien. Till vår hjälp hade vi Adriana Gastellu Camp, ekumenikhandläggare för Asien och Latinamerika, Svenska kyrkan. Hon bokade in besök hos olika organisationer och var ovärderlig för oss när resan förbereddes. Vår bas under resan var staden Sao Leopoldo, som ligger i södra Brasilien.

Efter ett dygn i Sao Leopoldo begav vi oss iväg till området kring staden Tenente Portela. Efter en bussresa på skumpande vägar kom vi fram till en liten by. Där fick vi möta en av alla urfolksgrupper som finns i Brasilien. Vi togs emot av deras andliga ledare och en grupp med kvinnor, män och barn. De berättade om sina liv och sin vardag och vi inbjöds också att dansa med några av dem. Urbefolkningen i Brasilien har det enormt svårt och drabbas av orättvisa efter orättvisa. Många lever i extrem fattigdom och behandlas illa av människor runt omkring dem. Den organisation som gjorde det möjligt för oss att göra besöket heter comin (Conselho de Missão entre Povos Indígenas) och deras

26 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: STIPENDIERAPPORTEN

uppdrag är att arbeta med urfolket och för deras mänskliga rättigheter. I allt det orättvisa finns det också hopp. I många byar finns det en statlig skola och vi fick besöka en av dem.

Här arbetar både lärare som tillhör urbefolkningen och de som inte gör det. Barnen lär sig portugisiska, eftersom de har ett annat modersmål, samt alla vanliga skolämnen. Dessutom får de undervisning om sin egen kultur. Varje dag får de också ett lagat mål mat och alla har sin egen tandborste.

Den andra organisationen vi fick möta var cebi (Centro de Estudos Biblicos). De använder Bibeln för att driva kampen för social rättvisa.

KOPPLADE TILL LUTHERSKA KYRKAN

Den tredje organisationen vi fick besöka var faculdades est (Escola Superior de Teologia) och deras genus- och religionsprogram. Här arbetar bland andra Marcia med frågor kring genus, hbtq och kvinnors rättigheter. Vi pratade om hur situationen ser ut både i Brasilien och i Sverige, vilka utmaningar vi möter, framsteg som gjorts och vad vi har att lära av varandra. På hela est arbetas det aktivt med jämställdhetsfrågor, bland annat finns det krav på ett inkluderande språk i studenternas arbeten. Frågan om kvinnors situation är också aktiv och när vi var där samlades det bland annat in berättelser om våld och övergrepp som kvinnor har varit med om. Dessa berättelser skulle sedan lyftas fram vid ett särskilt forum senare under året.

Flera av organisationerna som vi besökte i Brasilien är

kopplade till den lutherska kyrkan ieclb (Igreja Evangélica de Confissão Luterana no Brasil). Här firades minnet av Reformationen stort. Överallt fanns det affischer och information. Vi besökte även en ungdomsgrupp som tillhör ieclb. De samlades i Igreja Matriz (huvudkyrkan) i staden Porto Alegre. Där fick vi upptäcka att saker inte är så annorlunda som vi ibland kan föreställa oss. Sång, undervisning, bön och fika stod på programmet, liksom det också ofta gör hemma.

SPRIDA VIKTIG KUNSKAP

Mellan alla besök och möten fick vi också tid att stanna upp och begrunda allt vi varit med om. Vi pratade om vad vi bär med oss, vad vi blir ledsna, glada och arga över. Vad vi vill ta med oss hem och hur vi kan sprida den viktiga kunskap vi har fått. Brasilien brukar kallas de stora kontrasternas land. Under vår resa fick vi uppleva allt från stor misär till medelklassens helgnöjen, från nedklottrade städer till magnifik natur. Allt från dem som kämpar för rättvisa och allas inkluderande till de som helst skulle vilja göra sig av med delar av befolkningen. Före vår resa till Brasilien visste vi inte ens en bråkdel av allt som händer där, men nu förstår vi lite mer. Och med oss bär vi bönen från en kvinna som tillhör urbefolkningen: ”Säg till folket där i Sverige att de inte glömmer oss och att de hjälper oss i vår kamp”.

De sista dagarna på resan ägnade vi särskilt åt reflektion och rekreation. Vi lämnade södra delarna av Brasilien och landade i Rio de Janeiro där vi, utöver reflektionstid även fick möjlighet att besöka den berömda Kristusstatyn och Copacabana Beach.

Vi avslutade varje kväll under resan med följande bön: Jag lägger mitt huvud att vila och när jag gör så lägger jag också vid dina fötter de ansikten jag har sett, de röster jag har hört, de ord jag har sagt, de händer jag har skakat, det arbete jag har gjort, den glädje jag har delat, den sorg jag har upplevt.

Jag lägger detta vid dina fötter och när jag gör så kan jag också lägga mitt huvud att vila. ur böner från kelterna Argument förlag 2011

KOMMENTARER FRÅN NÅGRA AV DELTAGARNA

– Jag tar med min kunskap, för innan jag kom hit visste jag absolut ingenting om Brasiliens urbefolkning och nu känns det som att jag ändå har lite större förståelse. Och jag tar med mig att även om vi är olika så kan vi ändå enas i musiken.

Sara Isaksson – Det jag tar med mig mest är hur de använder bibeln i sina liv och i sina politiska övertygelser. För att förändra det samhälle de lever i så läser de bibeln och det är sjukt häftigt.

Det är något jag kommer ta med mig i mitt liv i alla fall, att läsa bibeln utifrån min egen livssituation, att människor ska göra det tycker jag är viktigt. Att ingen kan komma från någon högre position och berätta hur saker och ting ska vara, utan det står i kontext till livet.

Peter Samuelsson – Vi har pratat om kvinnliga gudsbilder. Jag tycker att det har varit väldigt viktigt för mig. Vi pratar vi väldigt ofta om att Gud kan ha många ansikten. Det behöver inte vara en man, det behöver inte vara ett kön överhuvudtaget egentligen. Det kan vara svårt som kvinna att identifiera sig med den bibliska bilden av Gud. Man får oftast höra att den kvinnliga bilden bara är Gud som en höna, Gud som en öm moder. Men jag tycker att det har varit väldigt viktigt att få se bibeln med mer kritiska ögon ur en feministisk syn. Det har betytt väldigt mycket för mig och jag har fått mer vilja att läsa bibeln nu och det har jag inte haft förut för jag har inte kunnat se mig själv i Gud. Men efter den här dagen har jag verkligen fått inspiration och vilja att läsa bibeln.

Mimmi Gider – Vi har pratat om jämställdhet och det tycker jag är väldigt viktigt att prata om. I Sverige tycker vi ofta att vi har det ganska jämställt som det är och att vi har det bra och har kommit långt. Här i Brasilien har de kanske inte riktigt kommit lika långt. Men de har kommit långt på andra punkter än i Sverige. Och även om vi i Sverige har det ganska jämställt så kan vi inte ge upp och sluta kämpa, för vi har fortfarande mycket att jobba på. Det är verkligen något som jag tar med mig, att vi i Sverige måste fortsätta jobba på jämställdhet. Och inte bara inom Sveriges gränser, utan också genom att hjälpa till runt om i världen. För när vi är klara och har fått det jämställt så betyder inte det att vi kan strunta i resten av världen och lämna det till dem.

Sara Granskär

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: STIPENDIERAPPORTEN 27

I KORTHET

FOTO: SIMON STANFORD/IKON

ERIK LYSÉN, CHEF VID SVENSKA KYRKANS INTERNATIONELLA ARBETE.

GENERALFÖRSAMLING I UPPSALA

28 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: I KORTHET

ÄR NÅGRA AV MÅNGA FLYKTINGAR FRÅN SYDSUDAN, DÄR STRIDIGHETER FÖRSVÅRAR HJÄLPINSATSER TILL SVÄLTDRABBADE.

och andra internationella frågor. actalliansen bildades 2010 när över hundra organisationer med kyrklig bakgrund gick samman. act står för Action by Churches Together och betyder kyrkor tillsammans i handling.

FORTSATT BEHOV AV STÖD TILL SVÄLTDRABBADE I Sydsudan, Somalia och flera andra intilliggande länder hotas mer än 20 miljoner människor av svält. Torka har under flera år drabbat länderna hårt.

Allra värst drabbat av krisen är Sydsudan där många miljoner helt saknar mat. Rapporter har kommit från flera biståndsorganisationer om att människor sedan en tid tillbaka nu dör av svält.

Sydsudan plågas sedan flera år tillbaka av våld och stridigheter, vilket har försvårat hjälpinsatserna som har stoppats av stridande parter. Svenska kyrkans internationella arbete finns på plats genom lokala partners i bland

annat Sydsudan samt i Uganda, dit många människor flytt stridigheterna.

Sida har beslutat att utöka biståndet till området. Men Anna Garvander, Anna Garvander chef för det humanitära teamet vid Svenska kyrkans internationella arbete, framhåller att det behövs ännu mer finansiella resurser till nödhjälp.

– I Sydsudan är läget akut med mer än 3 miljoner människor som flytt landet och nära 7,5 miljoner människor i behov av humanitär hjälp och skydd.

Svenska kyrkan finns på plats via våra lokala partners och ditt stöd behövs så att vi kan fortsätta att dela ut mat, vatten och tält och även hjälpa människor att leva ett värdigt liv med möjligheter till egen försörjning och att barnen kan få fortsätta gå i skolan. Detta lägger en mycket viktig grund för framtiden och ingjuter hopp och livsmod i den svåra situationen, säger hon.

FOTO: MAGNUS ARONSON/IKON

act-alliansens generalförsamling, med cirka 300 deltagare från hela världen, kommer att hållas i Uppsala hösten 2018. Värdar för mötet blir Svenska kyrkan och Diakonia. Svenska kyrkans internationella avdelning håller i planeringen och arbetet pågår för fullt.

Generalförsamlingen kommer att hållas 28–31/10. Därefter, 1/11, äger ytterligare ett arrangemang rum i Uppsala på temat Ekumenisk diakoni, organiserat av Kyrkornas Världsråd och act-alliansen. Slutligen sammanträder Kyrkornas Världsråds exekutiva kommitté i Uppsala 2–7/11 med Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan och Sveriges Kristna Råd som värdar.

– Det här är ett unikt tillfälle att berätta om act-alliansens stora betydelse i humanitärt katastrofarbete, långsiktigt utvecklingssamarbete och påverkansarbete i globala rättvisefrågor, säger Erik Lysén, chef vid Svenska kyrkans internationella arbete.

Nästa år är det 50 år sedan Kyrkornas Världsråd höll sin generalförsamling i Uppsala, ett möte som varit vägledande för Kyrkornas Världsråds arbete med rättvisa, fred

ESTHER PONI OCH HENNES DOTTER KIDE DINA

FOTO: JULIO BARRERAS

ALBERTO DUQUE I COLOMBIA VANN EN ARVSTVIST OCH DOMEN BLIR PREJUDIKAT.

HISTORISK DOM FÖR HBTQPERSONER Svenska kyrkans internationella arbete har genom att stödja Alberto Duques rättsprocess bidragit till att hbtqpersoner kan få historiska rättigheter i Colombia. Alberto Duque nekades efterlevandepension när hans partner avled, men efter år av processer gav ett domslut honom rätt.

Alberto Duque och hans partner Óscar Jiménez hade levt tillsammans i ett decennium när en kombination av hiv och bukspottkörtelcancer tog Óscars liv. Alberto Duque fick avslag på sin ansökan om efterlevandepension med motivering att den rätten endast omfattar partner i heterosexuella förhållanden. Alberto Duque valde att gå till domstol och Svenska kyrkans internationella arbete bidrog ekonomiskt för att processen skulle kunna drivas vidare till den Inter-amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, vars utslag ska beaktas av hela kontinenten.

– Domslutet är viktigt. Det utgår från icke-diskriminering som en rättighet och en fundamental utgångspunkt för hela systemet för mänskliga rättigheter. Domen slår fast att hbtqpersoner har rätt till social trygghet på lika villkor som heterosexuella personer, säger Sofia Nordenmark, handläggare vid Svenska kyrkans internationella arbete, med fokus på Latinamerika.

Alberto Duque berättigas enligt domen tretton års retroaktiv efterlevandepension, plus 10 000 dollar i skadestånd. Pengar som det emellertid fortfarande är oklart när den colombianska staten avser betala ut. Arbetet med att se till att domen får genomslag i praktiken kvarstår. Men Alberto Duque själv ser ändå utslaget som en seger.

– Den visar Colombias regering att hbtq-personer har rättigheter. Och inte bara Colombias regering, utan alla regeringar på den amerikanska kontinenten. Det är en seger för mig och hela hbtq-samhället, säger han.

DAWIT ISAAK PRISAD Den svensk-eritrianske journalisten Dawit Isaak blir 2017 års pristagare av Guillermo Cano-priset, unescos pressfrihetpris. Den internationella oberoende juryn lyfte särskilt fram hans mod, motstånd och hängivna engagemang för yttrandefriheten.

Dawit Isaak har suttit fängslad utan rättegång i Eritrea i mer än femton och ett halvt år.

Guillermo Cano-priset bär namn efter en redaktör vid den colombianska tidningen El Espectador. Han mördades i december 1986 efter att ha rapporterat kritiskt om landets organiserade brottslighet.

SHERIN KHANKAN, DANMARKS FÖRSTA KVINNLIGA IMAM.

MOSKÉ MED KVINNOFOKUS Skandinavien har fått sin första moské med enbart kvinnliga imamer och fredagsbön exklusivt för kvinnor – Mariammoskén i centrala Köpenhamn.

Sherin Khankan, en av grundarna, förklarar att hon aldrig känt sig hemma i de moskéer som finns Danmark – den patriarkala strukturen har gett henne en känsla av utanförskap. Den religiösa sfären har inte följt med utvecklingen när kvinnor med muslimsk bakgrund i Danmark kunnat avancera inom alla andra områden.

I TUTUS FOTSPÅR Professor Sarojini Nadar har utsetts till den första innehavaren av Desmond Tutuprofessuren i ekumenisk Sarojini Nadar teologi och social förändring vid universitetet i Western Cape, Kapstaden.Hon är prisbelönt genusforskare med inriktning på religionens betydelse för könsbaserat våld.

Sedan 2012 är Lunds Missionssällskap en av finansiärerna av professuren som fått sitt namn efter den förre ärkebiskopen Tutu som också var universitetets kansler i nästan 25 år.

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: I KORTHET 29

STIPENDIATEN Anna Rehnberg besökte flyktingläger i Algeriet i höstas och träffade NOVAs representanter.

Överst: Anna Rehnberg, ickevåldsutbildare på Kristna Fredsrörelsen.

ICKEVÅLD PÅ VÄG MOT FRED Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

Kristna Fredsrörelsen får 339 000 kronor i projektbidrag för att stötta tre lokala organisationer som under pågående eller just avslutade konflikter arbetar för att skapa förutsättningar för rättvis och hållbar fred. I Sydsudan med över två miljoner människor på flykt har organisationen ONAD bland annat byggt fredsklubbar på skolor där elever får lära sig om ickevåld och mänskliga rättigheter. I Colombia arbetar Justapaz bland annat för att stärka rätten till att samvetsvägra militärtjänst. I Algeriet lever omkring hundra tusen västsaharier sedan mer än 40 år i flyktingläger.

Ungdomsorganisationen NOVA försöker fånga upp de ungas röster och engagera dem för rätten till självbestämmande.

– Gemensamt för våra partners är att de engagerar unga på gräsrotsnivå och arbetar för förändring med ickevåldsliga medel, säger

Anna Rehnberg, ickevåldsutbildare på Kristna Fredsrörelsen.

– Tillsammans med tolv av våra blivande ickevåldstränare åker jag till de västsahariska flyktinglägren för att träffa NOVA. Jag besökte lägren i höstas och märkte då att många unga är frustrerade eftersom situationen mellan Västsahara och Marocko är så låst. Då frustrationen kan få unga att vilja ta upp den väpnade kampen som Polisario inledde vill NOVA i stället kanalisera den genom ickevåldsmetoder.

VAD HANDLAR KONFLIKTEN OM? – När Spanien lämnade Västsahara, som då hette Spanska Sahara, 1975 gick Marocko in i området och har ockuperat det sedan dess. Befolkningen riskerar ständigt att utsättas för förföljelser och andra grova människorättskränkningar. Efter en fredsöverenskommelse mellan Marocko och Västsahara 1988 initierade FNs säkerhetsråd en folkomröstning där västsaharierna själva skulle få bestämma om sin självständighet.

Den har fortfarande inte genomförts.

30 UPPDRAG MISSION NR 3 2017: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

VAD ÄR SYFTET MED PROJEKTET? – Vårt mål är att nyckelaktörer i civilsamhället i Västsahara, Sydsudan och Colombia får ökad kapacitet och kunskap att arbeta självständigt för fred, ickevåld och mänskliga rättigheter.

VAD HÄNDER SEDAN? Vi ska öka kunskapen om vad som pågår i de tre konfliktområdena och de viktiga exempel på fredsbyggande insatser som finns. När det gäller konflikten i Västsahara vill vi betona vikten av att folkomröstningen genomförs. I april kommer representanter från NOVA till Sverige och de ska berätta om sitt arbete, bland annat på Uppsala universitet och utrikesdepartementet. Våra ickevåldstränare ska informera i sina nätverk runt om i Sverige.

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se Text: Marie Bosund Hedberg.

Foto: Anette Grinde (porträtt) samt privata bilder

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet.

Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda.

Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap.

Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape. I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi, bland annat genom medfinansiering av en professur i religionsteologi. I Malmö stöder sällskapet olika projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete och har biskopen i Lund som hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt utifrån de breda nätverk som Svenska kyrkan och styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands.

VILL DU BLI MEDLEM?

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

– I första hand stöder vi ungdomar och deras utbildning för tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och utbyten av olika slag, bidrag till projekt med inriktning på bland annat utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, inklusive musik, konst och film.

Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (5 nummer/år) som speglar sällskapets arbete. Du får också kallelser till givande årsmöten där du är med och väljer ordförande och styrelse. På det viset kan du påverka inriktningen på styrelsens arbete och vilka projekt som ska få stöd.

Medlemsavgiften är 50 kr/år alternativt en engångssumma på 500 kr för livslångt medlemskap. Skicka ett mail till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se om du vill bli medlem och ange namn och adress.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

Du kan anmäla dig genom att maila till red@uppdragmission.se. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 073-998 23 27.

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid!

Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning och interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

VILL DU MEDARBETA?

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till red@uppdragmission.se.

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

VÅRA TEMANUMMER:

NÄSTA NUMMER UTE 29/6 EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKA P • NR 4, 2016 • ÅRGÅNG 170 • 45 KR

en tidskrift från lunds missionssällskap

nr 4 • 2011 årgång 166

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

Halva sanningen finns på den andra sidan

KR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 MISSIONSSÄLLSKA P • NR EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS

llskap lunds missionssä en tidskrift från

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

Kapstaden

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

Birgit Bo rafael elsie kristina

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN?

Vattenlinjer

KONTAKTA ANNA BRAW 073-998 23 27 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

TEMA:

DET GODA MÖTET

MALMÖ DÄRFÖR TIGGER MARIA FRÅN RUMÄNIEN 4 LIMA GATUBARNET LUIS ENRIQUE BLEV SKOLBARN 26 1 UPPDRAG MISSION NR 4 2015: DET GODA MÖTET HAMMENHÖG ERIC STARTADE ASYLHJÄLPEN 34

DÄRFÖR ÄR VATTEN EN KYRKLIG RITUAL 10 HOLLAND VÄXER UPP UR HAVET 12 DE MARSCHERAR FÖR RÄTTEN TILL VATTEN 36

SKALAN 10 PAKISTAN LÄNGST NER PÅ ÄR INTE ÖVER 30 EGYPTEN OROLIGHETERNA 40 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31

POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

4 1 1 1 8 6 3 0 0

ko-effekten i 7 steg 1

Familjen ansöker om en dräktig kviga från kyrkan.

2 Om kvinnan är den som får utbildning och ansvar för kon, kan detta bidra till att stärka kvinnans ställning i samhället.

En i familjen får utbildning i hållbart jordbruk och koskötsel.

3

4 Kon ger mjölk som de kan dricka och sälja.

En trygg inkomst gör att barnen kan gå i skolan.

5 6

Familjen kan sedan investera i hus, fler djur, grödor, vattenrening och biogasanläggning, eller annat som familjen behöver.

Kon får kalvar, som skänks vidare till andra familjer genom kyrkan. Övriga kalvar kan familjen sälja.

7

– för allas rätt till mat

Kan en ko förändra liv? Genom ko- och kalvprojektet i Tanzania får familjer som lever i fattigdom en möjlighet till förändring. Läs mer om ko-effekten på svenskakyrkan.se/fastekampanjen.

SMS:a KO till 72 905 och ge 100 kr Swisha valfritt belopp till 9001223

PG 90 01 22-3

BG 900-1223

Sms:a KO till 72 905 & ge 100 kr