Uppdrag Mission #1 2018

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 1, 2018 • ÅRGÅNG 172 • 45 KR

GÄSTFRIHET

FINLAND STARTPAKET TILL ASYLSÖKANDES NYFÖDDA 18 KRÖNIKA FÖRSÖKA GE HOPP FÖR FRAMTIDEN 4 KINA ”PLÖTSLIGT FANNS DET EN KOPPLING!” 26

MISSIONS- MISSIONS UPPDRAGET

I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS, i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Lars Micael Adrian, ordförande Anneli Dennersten Mika Vähäkangas Lennart Hamark Agneta Hansson Jenny Zetterqvist Grafisk form sjunde.nu Prenumeration pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087 Omslag Shutterstock.com

Body of Christ for you!

Makaon kaon! You must eat!

BODY OF CHRIST FOR YOU har

jag hört många, många gånger.

Varje gång är dessa ord stora ord, men en gång i en kinesisk kyrka i Malaysia är de på något sätt större än någonsin.

Vi har pratat med fader Chong före mässan och berättat vilka vi är.

Efter mässan kommer han och undrar varför vi inte deltog i kommunionen. Jag säger att det var av respekt för hans kyrkas ordning. Då skrattar han och ber oss komma fram till knäfallet. Sedan tar han oblaten ur tabernaklet och ger den till oss med orden: Body of Christ for you!

Den direkta handlingen, i gästfrihet, i en anda av sådan värme och kärlek, gjorde att det blev och fortfarande är en av de starkaste nattvardsupplevelser jag haft. Gästfriheten överskuggade just då, i det ögonblicket, århundraden av nattvardsstrider.

”KAN DET VARA SÅ ATT GÄSTFRIHETEN RISKERAR ATT MINSKA JU MER VI

Vilket hus man än kommer till i de trakter där vi bodde i Filippinerna så är detta det första man hör: Makaon kaon! Inte: ”Hej!” Inte: ”Hur är det?” Inte: ”Kul att ses!” Utan just: Makaon kaon! ”Ät mat!”

Ungefär detsamma fick Gunilla och jag höra i den romska by som vi besökte i Rumänien för något år sedan. Där fanns nästan ingenting. Människorna lever under mycket svåra förhållanden, men när vi kom, vi som ju har allt i jämförelse med de människor vi besökte, dröjde det inte länge förrän de sa: You must eat! Man har nästan ingenting, men gästfrihet, det har man i överflöd!

Det är tillfällen när gästfriheten har överrumplat mig och samtidigt gjort att jag känt mig välkommen och inkluderad på ett sätt som förhoppningsvis har förändrat mig.

Kanske hemligheten med gästfrihet ligger i de här orden av Taizékommunitetens grundare, broder Roger: ”Du behöver så lite för att leva, så lite för att välkomna andra.”

Kan det vara så att gästfriheten riskerar att minska ju mer vi har?

Då bör ju vår bön vara att klara oss på mindre för att kunna visa gästfrihet till desto fler!

MAKAON KAON!

HAR?”

per kristiansson Präst och arbetsledare i Västra Skrävlinge kyrka, Malmö

2 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

FOTO: SVENSKA KYRKAN MALMÖ

Taxichauffören som skjutsar mig en morgon när det har kört ihop sig undrar över boken jag håller i handen.

Alltid 4 KRÖNIKAN 22 RECENSIONERNA 23 BETRAKTELSEN 24 STIPENDIERAPPORTEN

10

30 STIPENDIATEN 31 OM LMS

MED BRÖDER Yin-An Chen reste till Community of the Resurrection i Mirfield i England och fick både be och äta tillsammans med de anglikanska bröderna där.

6

VILKA ÄR BJUDNA? Har det kristna evighetshoppet något utrymme för människor som tror på andra sätt? Jakob Wirén har utforskat den språkliga och teologiska gästfriheten.

”Den handlar om gästfrihet”, säger jag. ”Du ska inte läsa böcker om gästfrihet. Du kan prata med mig om det istället!” säger han.

Han vill prata om att svenskar tror att allt måste vara perfekt för att gästerna ska få komma. I hans förra hemland, Pakistan, är det bara att gå hem till folk, förklarar han. ”Om de äter får du äta med dem.

Om de dricker te så dricker du te med dem. Om de inte ska äta just då så kan du prata en stund med dem. Det är inte krångligt alls”, säger han. ”Ni har för mycket pengar här. I Pakistan är nästan alla fattiga. Ingen är rädd för att ha gäster. Alla går bara hem till varandra.”

Det fortsätter ända tills jag kliver ur bilen och tackar. Då säger han: ”Det här skulle jag kunna prata om en hel dag!”

12

VÄLKOMMEN! Nio personer i olika delar av världen berättar om när de har varit glada gäster och om hur de själva vill ta emot andra.

Det hoppas jag att det här numret får dig också att vilja.

Och sedan – kanske prova något nytt sätt att vara gäst eller värd?

Anna Braw, redaktör

20 16

VÅGA LÅTA ANDRA BJUDA Församlingsnätverket Framtiden bor hos oss hjälper kulturantropologen Kristina Helgesson Kjellin att se hur Svenska kyrkan utvecklas.

EN NY ”BRY-DIG-OM-ATTITYD” Människor i fem församlingar har berättat för Kristina Hellqvist och Andreas Sandberg om det som hände hösten 2015 och fortsätter nu.

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 3

FOTO BARN: ELISABETH LARNEMARK. FOTO KAFFEKOPPAR: JENNI ANNA GUSTAFSSON

Gästfrihetens politiska dimensioner blev tydliga i Sverige hösten 2015.

Två år senare hämtade svensk polis papperslösa barnfamiljer på ett läger som några av Svenska kyrkans församlingar i Malmö hade ordnat.

Håkan Wilhelmsson, tf kyrkoherde i Malmö, skrev några dagar senare en debattartikel i tidningen Dagen. Uppdrag Mission sprider den vidare.

FÖRSÖKA GE HOPP FÖR FRAMTIDEN Samhället är komplext. Det har blivit så komplext att det för många av oss ligger nära till hands att bara se till den egna uppgiften och ignorera helheten. Svenska kyrkan har inte svar på alla vår tids frågor, men vi som är med i den vill gärna vara med som både en av aktörerna i samhället och en kritisk röst att diskutera dessa frågor med.

Den kristna tron ligger till grund för det rättsmedvetande som finns i Sverige och för svensk lagstiftning. Det är en självklarhet att Svenska kyrkan ska respektera och följa lagen.

Samtidigt är det varje människas uppgift att i samhället ständigt se kritiskt på hur lagar och processer i samhället följs. Varje människa måste också se vilka konsekvenser lagarna och processerna får – inte minst för de svagaste och mest utsatta i samhället.

Händelsen den 25 augusti, där några familjer omhändertogs av polis vid ett läger som hade ordnats av några Malmöförsamlingar, en så kallad inre gränskontroll, är inte bara en tragisk händelse för de drabbade. Den är också ett konkret exempel på frågor som har blivit så komplexa att vårt samhälle inte klarar att hantera dem utan offentliga konflikter.

Svenska kyrkan och dess verksamheter är öppna för alla, oavsett juridisk status. Svenska kyrkan gör inte skillnad på människor. Att arbeta för människor som befinner sig i utsatta situationer är en del av kyrkans diakonala uppdrag och inget som kyrkan kan eller vill göra avkall på. Det ligger i det kristna budskapet: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Oavsett människors juridiska status är kyrkans uppdrag att erbjuda en trygg plats för alla.

Spänningen i problematiken kring utvisningar – en spänning som återigen märktes i slutet av augusti i år – speglar ett moraliskt dilemma. Medmänskligheten kräver av mig att jag hjälper den som behöver hjälp. Kräver medborgarplikten något annat?

Såväl polisen som kyrkan tycker sig ha en bra grund att stå på. Polisen ska verkställa beslut, och kyrkans lagfästa plikt är att ta hand om svaga och utsatta människor.

När tolkningarna inte stämmer behövs samtal mellan parterna. Inte förhandlingar. Samtal.

Håkan E Wilhelmsson har varit domprost i Lund och är nu tf kyrkoherde i Malmö.

Han är vice ordförande i Lunds Missionssällskap.

4 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

PORTRÄTTFOTO: SVENSKA KYRKAN MALMÖ

KRÖNIKA

Svenska kyrkan har inte, och ska inte ha, någon rätt att stoppa utvisningar. Svenska kyrkan har ingen rätt att sätta sig över lagen. Men vi har plikten att hjälpa, värna och skydda.

Det betyder att Svenska kyrkan och andra aktörer måste samtala om den komplexa situationen. Vågar vi inte samtala om de svåra frågorna i samhället kommer vi aldrig att kunna förbättra något. Det finns inga givna svar eller lösningar på komplexa frågor.

Jag tror att vi gör hela samhället en björntjänst när vi utvisar människor som befinner sig i ett pågående trauma. Svenska kyrkan arbetar för att lindra lidandet för traumatiserade människor. Det som hände i Kågeröd den 25 augusti, när gränspolisen gjorde en inre gränskontroll, hamnar i skarp konflikt med kyrkans sätt att arbeta.

Det är lätt att rikta kritik mot polisen efter agerandet i Kågeröd, men det är inte det jag vill åt.

Det är tillåtet för polisen att gå in och hämta folk i kyrkor, skolor och på sjukhus.

Men det kanske inte är lämpligt. Mellan det att en människa får beskedet om utvisning och att utvisningen verkställs måste han eller hon ändå tillåtas leva ett mänskligt liv.

Svenska kyrkan är en av de organisationer som tar hand om dessa människor som mår fruktansvärt dåligt. Kyrkans medarbetare och församlingsmedlemmar försöker ge dem hopp inför framtiden. När vi nu gör det vill vi inte att kyrkan ska bli ett bete åt en annan funktion i samhället.

Därför är vi kritiska mot polisens agerande. Uppdrag ställs mot uppdrag. Vi måste samtala om det och se till helheten: hur ska Sverige kunna fortsätta vara ett humant samhälle och samtidigt följa lagen? Detta gäller både lokalt och nationellt.

Vad händelsen den 25 augusti får för konsekvenser för framtiden går ännu inte att överblicka eller utvärdera. Men att den att påverkar oss alla står klart redan nu.

Vi vill påminna om detta så att västerlandets självklara humana verklighetsbild blir tydlig också i olika samhällsfunktioner. När nya konflikter inträffar hoppas jag att alla parter kan samtala om de komplexa frågorna.

Kyrkan arbetar aktivt för att finnas som stöd i samhället såväl här hemma i Malmö som ute i världens oroshärdar.

Svenska kyrkan Malmös vision är att bidra till världens fred. Vår förhoppning är att vägen till fred börjar där vi står – och att vi alla, genom att ta små steg var för sig och tillsammans, bidrar till större samförstånd och till fred i vårt samhälle.

Håkan E Wilhelmsson

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 5

Ikon målad i Bolivia av okänd konstnär. Foto: Anna Braw

Religionsmötena och hoppet var ämnet för Jakob Wiréns doktorsavhandling.

Men när han skulle bearbeta den för utgivning blev den också större: det visade sig att gästfriheten måste få vara med. text: anna braw

6 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

målning på sidan 8: andrea riley

GÖRA UTRYMME

Gästfriheten har smugit sig in

ANSKA EXAKT FYRA ÅR efter

att Jakob Wiréns doktors avhandling blev klar kommer

den ut på ett bokförlag. Det

var i december 2013 han skrev

det sista, ändrade det sista, läste det sista och lämnade doktorandlivet i Lund bakom sig.

– Jag ville arbeta med religionsmöten i min avhandling, och hoppet är ett centralt kristet tema som också finns i andra religioner, berättar han. Det kristna hoppet är en spännande plats att börja på – framtiden är ju det som vi delar med alla. Det är något öppet och oavslutat, något lovande, med alla våra framtidsskildringar.

Avhandlingen och dess författare klarade sig igenom disputationen, och Jakob Wirén är numera både docent i systematisk teologi och ärkebiskopens teologiska sekreterare.

Så skulle den ges ut i bokform.

Då hände något oväntat: – Inbjudan till en fest är ju en metafor

för hoppet. Det finns en måltidsdimension i eskatologin – det saliga gästabudet, säger han.

Jag ville också utforska den språkliga eller teologiska gästfriheten, hur vi gör utrymme för den andre i berättelsen när vi talar om vårt hopp. Avhandlingen var ute på blind peer review (andra forskare läser utan att veta vem som har skrivit, red:s anm), och flera skrev att jag gärna fick utveckla temat gästfrihet mer. Det smög sig in på flera ledder!

”JAG VILLE OCKSÅ UTFORSKA DEN SPRÅKLIGA ELLER TEOLOGISKA GÄSTFRIHETEN, HUR VI GÖR UTRYMME FÖR DEN ANDRE I BERÄTTELSEN NÄR

NÅGOT LYHÖRT

VI TALAR OM VÅRT

Hope and Otherness – Christian Eschatology and Interreligious Hospitality blev den nya titeln, och omslaget är en bild av ett dukat bord.

– Det är en amerikansk konstnär, Andrea Riley, som har målat den. Jag tycker mycket om måltiden som en bild för hoppet och evighetshoppet. Det är handfast, kroppsligt, konkret. Man kan leka med metaforen.

Gästerna har inte kommit än. Vilka är bjudna?

Begreppet gästfrihet är ungefär detsamma på många språk, och Jakob Wirén har också

HOPP.”

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 7

FOTO: MAGNUS ARONSON

FOTO: ANNA BRAW

FOTO: STEFAN HÃ…KANSSON

16mm

Jakob Wirén Jeff Thoss

role of the the place and Jakob Wirén analyses In connection with this In Hope and Otherness, eschatology. of inclusion and in contemporary different levels religious Other and compares gies. He argues theme, he examines Muslim, and Jewish eschatolo issue between to this exclusion in Christian, be made in approaches going beyond should openness. By that a distinction and eschatological Jewish sources openness and to Muslim and soteriological gy, and also looking with eschatolo Christian theology religious Other in light of gy question of the the g by combinin g Christian eschatolo the threefold ways of articulatin slant to Wirén explores a new and vital , and provides that has been and pluralism religious otherness m, inclusivism paradigm of exclusivis theology of religions. the in prevalent c Theology Reader in Systemati of Sweden Ph.D. (2013), is Jakob Wirén, fellow at the Church , and research of Archbishop at Lund University also the theological advisor He is is Utmaningsdriven Research Unit. most recent book Jakob Wirén’s Antje Jackelén.

2017). s undervisning (Verbum of three discipline forward the frontiers ive religions and study pushes “Jakob Wirén’s of religions; comparatt book.” theology time: g and importan all at the same This is a challengin Professor of Catholic Theology eschatology. (…)

Bristol, University of — Gavin D’Costa, in Christian religious others for reflecting of the status of place explores “This book itself as a privileged but also Jewish of eschatology not only Christian, eschatology, and . Wirén mines y. Hope and on religious otherness develop an inclusive eschatolog to on to both theology and Muslim sources important contributi represents an Otherness thus comparative theology.”Professor of Comparative Theology of religions and Boston College, — Catherine Cornille,

coe 56

ess: Christian Hospitality Hope and Othern and Interreligious Eschatology

det ena till det andra. upptäckt att det är en stark åder i alla de stora Och så berättar han om ett exempel på religiösa traditionerna, inte något som den motsatsen. Den judiske teologen Abraham kristna tron ensam förfogar över.

Heschel fick i samband med Andra – Det innebär att jag öppnar Vatikankonciliet läsa utkastet till ett mig för den andre, bjuder in till : ess ern Hope and Oth hatology and Christian Esc ty tali spi dokument där den katolska kyrkans mitt hem, delar med mig av det som Ho s Interreligiou relation till judendomen beskrevs. är jag. Och det är något som inte Han reagerade starkt. ”Jag skulle sker på mina villkor, något lyhört. hellre uppleva Auschwitz en gång Jag kanske tänker att jag öppnar till än det tillintetgörande som det ytterdörren, men det är ju mer än så. här dokumentet innebär”, sa han.

Den andre behöver plats att vara sig – Det fanns inget eskatologiskt själv. rum för honom som jude i det Och det moderna svenska kristna dokumentet, säger samhället kan ha satt upp hinder för Jakob Wirén. en del av oss: Det är en av hans avhandlings huvudfrågor: – Behöver jag ha ett stort hus och ett om man vill arbeta med religionsmöten kulturellt och ekonomiskt kapital för att och själv har ett evighetshopp, hur gör man kunna visa gästfrihet? Måste jag ha något att utrymme för den som inte tror som man själv? visa upp?

– Jag har läst om hopp för hela skapelsen, och det är ju en inklusiv vision, en gästfrihet i EN GÅVA TILLBAKA någon bemärkelse. Men vi kristna lägger ofta Hösten 2015 kan ha blivit en början till något pusslet väldigt färdigt. Självklart kan vi inte tala nytt i Sverige. Många församlingar frågade om vårt kristna hopp utan att tala om Jesus. nyanlända från Mellanöstern och Afrika Samtidigt: om vi gräver djupt ser vi att vi inte om deras behov och startade språkcaféer, vet svaret. Gud ska bli allt i alla, men Sonens matlagningsgrupper och klädutdelning.

– Det var många olika ansatser, och många roll beskrivs olika i vår traditions texter och bilder: han är värden, han är brudgummen, människor upptäckte att när man är generös ibland är han inte ens med på festen. Vi har ett med sin tid blir det ofta en gåva tillbaka. hoppfullt ”att”, men vi behöver ett försiktigt Nu, poängterar Jakob Wirén, krävs ett ”hur”. långt och långsiktigt arbete.

– Det finns en fara med en professionaliserad kyrka där anställda visar gästfrihet inom FÖRSPRÅNG ramen för sin anställning. Ett framgångsrikt – I vissa fall kan gästfriheten vara ömsesidig, välkomnande till Sverige handlar också om säger han. Det kan finnas en symmetri. I vänskap. Att jag bjuder hem till mitt eget religionsmötena finns det möjligheter till det. köksbord! Målet måste ju vara vänskap. Jag På det viset har muslimska troende ett litet måste bjuda hem till mitt eget köksbord! hermeneutiskt försprång framför kristna och

judar, förklarar han: i de första muslimska skrifterna nämns juden och den kristne.

DET HELIGAS PLATS – Den andres ansikte finns redan med.

Han berättar om en muslimsk teolog, Mona Vi får springa ikapp och skapa den språkliga Siddiqui, som har sagt att gästfrihet i alla gästfriheten! • dess former är det som manifesterar och möjliggör det heligas plats – något som kan ha hänt både vid en språkträningskvällsmat i ett församlingshem och i samtal om tron och hoppet, kan man tänka. Ibland leder ju också jakob wirén

”JAG KANSKE TÄNKER ATT JAG ÖPPNAR YTTERDÖRREN, MEN DET ÄR JU MER ÄN SÅ. DEN ANDRE BEHÖVER PLATS ATT VARA SIG SJÄLV.”

35705-1 ISBN 978-90-04-

r – 56

Currents of Encounte brill.com/coe

fotnot Jakob Wiréns avhandling Hope and Otherness – Christian Eschatology and Interreligious Hospitality ges ut av förlaget Brill i Nederländerna.

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 9

”VI ÄR INTE EN Att ta emot gäster mitt i gudstjänstliv, samtal och måltider är en uppgift för många kloster och kommuniteter. Yin-An Chen har besökt Community of the Resurrection i engelska Mirfield. text: anna braw

”VI HÖR TILL EN UNIVERSELL KYRKA SOM SPRIDER ORDET. DET INNEBÄR ATT VI ENGAGERAR OSS I DEN VÄRLD DÄR VI LEVER.”

foto: community of the resurrection

– EN AV DE MEST inflytelserika teologerna i Oxfordrörelsen i den anglikanska kyrkan var Charles Gore, berättar Yin-An Chen.

När han stöttade de bröder som ville grunda Community of the Resurrection i Mirfield var det inte bara för att han ville att den romersk-katolska klostertraditionen skulle få nytt liv i den anglikanska kyrkan utan också för att bröderna ville tjäna de fattiga och arbetarklassen och vara med och förvandla det brittiska samhället.

Yin-An Chen, som är från Taiwan och studerar teologi i Canterbury, kom till kommuniteten som gäst tidigare i år. Han läste Charles Gores bok Lux Mundi medan han var där och beskriver Gores teologi som byggd runt inkarnationen men samtidigt i ett ständigt pågående samtal med naturvetenskap, historia och etik, ”mycket öppen och inspirerande”.

ALLA GÄSTER

– Precis som i andra kristna kommuniteter är bönerna och den dagliga mässan det som sätter rytmen, berättar han. Det är alltid det viktigaste för mig. Och kommuniteten tar hand om sina gäster. Alla äter tillsammans med bröderna varje dag och bor tillsammans

i retreathuset. De är verkligen gästfria och varma. Jag tror att de flesta av dem arbetar medvetet för att bryta ner olika sorters separation.

Läsningen under retreaten fick honom att fundera över vad ”katolsk”, ”allmän”, innebär.

– Jag tror att det viktigaste är att vi inte är ensamma, inte bara individer avskilda från varandra. Guds inkarnation gör det synligt hur Gud älskar världen och allt som han har skapat. Vi hör till en universell kyrka som sprider Ordet. Det innebär att vi engagerar oss i den värld där vi lever. När jag var i Mirfield kände jag mig som en del av kommuniteten snarare som en gäst eller en förbipasserande.

Och maten som de bjöd på var inte alls ”monastisk” – den var otroligt god.

Uppståndelsescones Kommunitetens sconesrecept kom till Sverige med Erik Wallerstein, som var volontär i Mirfield hösten 2004, och publicerades i boken Brödglädje. ”Tetiderna, klockan elva på förmiddagen och klockan fyra på eftermiddagen, är något av en institution”, skrev han. ”Bröderna får en kort paus i sitt arbete. På förmiddagen dricker de teet under

10 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

FOTO YIN-AN CHEN: PRIVAT

ENSAMMA”

KLOSTERTRADITIONER OCH GÄSTFRIHET Den monastiska rörelsen, som uppstod tidigt i de kristna kyrkorna, har alltid haft gästfrihet (hospitality på engelska) som en av sina uppgifter. Några exempel på hur det har yttrat sig genom åren:

tystnad, men på eftermiddagen småpratar de lite om dagens händelser. På lördagen blir det alltid hembakat. Eftermiddagsteet med scones är det första avbrottet inför helgens stora dag.”

Ugn: 225°, 10–12 minuter 8–10 scones 225 g vetemjöl 1 msk bakpulver en nypa salt 50 g smör 25 g socker ca 1 1/2 dl mjölk mjölk till pensling

Sikta mjöl, bakpulver och salt ner i en bunke.

Skär smöret i bitar och arbeta ihop det med mjölblandningen till en smulig deg. Tillsätt sockret och sedan så mycket mjölk att degen blir mjuk. Vält upp på mjölat bakbord och knåda en mycket kort stund.

Kavla ut degen centimetertjockt och ta ut åtta–tio scones med ett runt kakmått, 6 cm i diamater (samla ihop överbliven deg och kavla ut den igen för att få ut de sista). Lägg dem på plåt täckt med bakplåtspapper och pensla dem med mjölk. Grädda dem genast i 225 graders ugnsvärme i 10–12 minuter eller tills de jäser upp och blir gyllenbruna. Låt dem svalna på galler. Servera dem med smör (eller clotted cream) och marmelad.

Fruktscones gör man genom att tillsätta 50 gram russin (gärna ljusa) eller hackad torkad frukt i degen.

Ospedale i Venedig var skolor för föräldralösa flickor, som kunde få en kvalificerad utbildning där. En del finansierade skolorna genom att spela på konserter som drog mycket folk. Antonio Vivaldi var lärare och huskompositör på en av skolorna.

Anthony Trollope berättar i romansviten The Barchester Chronicles om Hiram’s Hospital, ett ålderdomshem för män som saknar inkomst.

Hospital på svenska var under en period begreppet för psykiatriska sjukhus.

Greycoats Hospital i London började som en skola för föräldralösa barn och är numera en av Londons mest välrenommerade flickskolor.

I Malmö drev franciskanbröder under medeltiden ett hospital på nuvarande Stortorget. Det var ett sjukhus för spetälska, och ordet spetälsk kommer från ordet hospital.

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 11

Jag har så många minnen

av att ha blivit välkomnad,

men jag tror att jag ändå

väljer välkomnandet på en retreatgård. Du får ett eget rum, sängen är bäddad, allt är förberett.

Ibland har du en egen plats vid matbordet och i kapellet. Du är väntad, och ingen prestation förväntas av dig.

Jag tänker också på Taizé, som har välkomnat mig och många andra år efter år. De har låtit gästfriheten prägla hela sitt liv.

För mig är enkelhet ett viktigt ord när det gäller gästfrihet. Det är inte alltid de stora middagarna, fint framdukade, som väcker den varmaste känslan av att vara välkommen. Jag skulle vilja bjuda gäster i ett slags enkelhet, gärna med en vardagskänsla, där vi delar livet med varandra. Om gästen känner att jag kan komma som den jag är, utan att förställa mig, då kan något vackert ske.

ULLA KÄLL DIAKON, MUSIKER OCH RETREATLEDARE, GAMLE FREDRIKSTAD, NORGE

Hur har du själv upplevt gästfrihet, och hur vill du välkomna andra människor in i ditt liv och ditt hem?

Människor i olika sammanhang svarar.

Vad är gästfrihet? intervju: anna braw

foto: privata om inget annat anges

12 UPPDRAG MISSION NR 1 2018: ENKÄTEN

ENKÄTEN

Mitt lyckligaste minne

av gästfrihet är från

en födelsedag

hemma hos mig.

En vän hade lagat mat och väntade på mig. När jag började äta hoppade fyra vänner till fram!

Alla gav mig något som de själva hade gjort, och sedan åt vi tillsammans. I Japan finns det ett bord som heter shabu-dai, och ett sådant har jag. Vi satt på kuddar runt det och pratade.

Omotenashi är det japanska sättet att ta emot gäster. Jag försöker möta alla med respekt, värme och förståelse oavsett om de är nya bekantskaper, arbetskontakter, vänner eller lite mer avlägset bekanta.

Kärnan i omotenashi är att vara uppmärksam på andras behov. Det innebär att läsa av atmosfären och stämningen och känna den osynliga energin i situationen.

Vi har fyra årstider i Japan, och jag brukar laga mat med årstidens ingredienser och duka på ett sätt som återspeglar årstiden.

Jag tycker mycket om att ha gäster!

YURIKO INOUE MUSIKLÄRARE I FUKUOKOPREFEKTUREN, JAPAN

Jag har rest mycket i olika

delar av världen och varit

coach-surfing-gäst hemma

hos många människor. I den sortens gästfrihet ingår det ofta att gästen och värdarna gör något tillsammans på kvällen, till exempel tittar på en film eller lagar mat och äter.

Men den finaste gästfriheten upplevde jag hemma hos en vän för några månader sedan. Jag var höggravid med mitt andra barn och kände mig så sliten. Hon bjöd hem mig till sig för att jag skulle få vila i några timmar.

Hon hade lagt fram handdukar i badrummet, och jag fick ta en dusch i lugn och ro. Sedan åt vi tillsammans, och efter maten tog hon fram färger och papper så att vi kunde måla en stund. Det var precis vad jag behövde för att orka lite till där hemma.

Just nu bor jag och min familj så smått att vi inte kan ge en gäst ett eget rum hemma hos oss, så vi försöker vara gästfria genom att åtminstone bjuda hem människor på en måltid. Jag hoppas att vi snart ska kunna göra mer än så.

ESTHER TING SING SEE BARNLEDIG TVÅBARNSMAMMA I BRYSSEL, BELGIEN

I början av 70-talet var jag

tjänstebiträde i norra Värmland.

En sommardag cyklade jag

och min familj över berg och dal för att komma till Högåsen. Där skulle jag få leda en friluftsgudstjänst. Väl framme på gården bjöds vi in i huset. Efter en stunds tystnad möttes jag av ett trefrågeprov.

Värden på stället frågade allvarligt: Snusar han? Nästa fråga blev: Smakar han starkt?

Tredje frågan löd: Är han dansant? Svaren måste ha varit tillfredsställande, för sedan togs kaffet fram och karamellerna som de hade sparat sedan invigningen av Ölandsbron! Ute i glesbygden kunde man behöva veta vad det var folk som dök upp innan besökaren blev rejält mottagen.

Innerligt och varmt blev välkomnandet.

Ett oförglömligt mottagande ägde rum 1984 när jag på uppdrag av Svenska ekumeniska nämnden reste till Sydafrika för att möta South African Council of Churches. Vi åkte långt ut på landsbygden för att besöka byn Mogopa som regimen kallade en ”black spot”, ett svart samhälle med många vita landägare runt omkring. Sådan ”fläckar” skulle utplånas, men under sken av att tvångsförflyttningen ägt rum frivilligt.

Först firades en gudstjänst under ett stort träd. Sedan visades vi runt. Hus hade rivits med bulldozers, kvar fanns bara husgrunder och sten. Skolhuset var krossat men redan under återuppbyggnad. Förföljelsen ägde rum utan hänsyn till att byn hade lagfart och äganderätt till marken. Bakwena ba Mogopas utsatthet med ständiga hot och stora umbäranden hindrade inte att vi bjöds in som vore vi släkt och familj. En festmåltid delades med en generositet som jag önskar att jag själv förmådde visa.

Senare samma år kom beskedet att regimen hade fortsatt riva hus och hällt dieselolja i byns brunn. Under gevärshot hade man tvingat människor in i bussar som fullbordade tvångsförflyttningen. Enligt apartheidregimen en frivillig flytt!

LARS B STENSTRÖM KONTRAKTSPROST EMERITUS, ÖREBRO

UPPDRAG MISSION NR 1 2018: ENKÄTEN 13

För mig är gästfrihet inget minne utan något som

jag upplever i vardagen. Här i Växjö finns Diakoni centrum som varje dag året om slår upp portarna

för alla som behöver värme, mat och gemenskap.

Varje morgon doftar det nybryggt kaffe och nybakat bröd, skänkt av till exempel vår gourmetkrog PM. Jag kan gå dit och dela frukost med mina vänner som jag ofta möter på stadens gator eller på biblioteket: Benny, Johnny och Tommy. Det blir en stund av levande och varm gemenskap och värme.

Gästfriheten är så självklar i mitt liv eftersom jag är uppvuxen i en prästgård på landet där alla slags människor var välkomna: luffare, biskopar, musiker och missionärer förutom alla församlingsbor som ständigt var i behov av samtal och kaffe.

Prästgårdsandan har flutit in i mina barns blod, och trots att de är i musik-, nöjes- och restaurangbranschen finns det ett varmt stråk av gästfrihet i allt de gör. Som till exempel när Kafé Deluxe delar ut kulturstipendium till dragspelaren på gatan så att han kan åka hem till sin familj i Rumänien och sedan tillbaka. Kanske han förgyller vår julafton när vi har öppet hus och julbord för alla?

CARIN HECTOR MÅNGSYSSLARE OCH MADAM DELUXE, VÄXJÖ

När jag kom till Taizé som

volontär första gången 1991 fick

jag en ny erfarenhet av ordet

”välkommen”. Dels erfarenheten av att själv bli välkomnad, dels en grundkurs i att välkomna andra. Att bli välkomnad som gäst i Taizé innebar inte att bli ompysslad och servad, utan att bli satt i arbete. De vuxna litade på oss ungdomar.

Jag fick en plats som en nödvändig del i ett maskineri. Och varje dag hade jag på något sätt i uppgift att göra detsamma för andra.

Att hjälpa dem finna sin uppgift och sin plats.

I mitt familjeliv försöker jag leva ut samma erfarenhet igen, tillsammans med min man och mina barn, och med alla som kommer på besök. Eftersom vi bor i Frankrike, i en liten by nära Taizé, har vi ofta besök av släkt och vänner som stannar åtminstone några dagar. Hos oss får gästerna sällan lägga upp fötterna och bli serverade en kopp kaffe. Istället passar de våra fyra barn, skjutsar folk till tåget, diskar, dammsuger och blir skickade till bageriet för att köpa

14 UPPDRAG MISSION NR 1 2018: ENKÄTEN

bröd klockan sju på morgonen så att vi kan äta frukost allihop. Det skapar en delaktighet. Vi delar livet så som det är med våra gäster. Det blir mindre av en vacker fasad och mer av närhet och inlevelse.

Gästerna åker inte hem utvilade och pigga, men de tar med sig en erfarenhet av att ha varit viktiga delar i maskineriet som är vårt liv.

Det är den gästfriheten jag har lärt mig i Taizé. Gästfrihet för mig är att våga vara på riktigt med människor. Numera när jag åker upp på kullen där Taizé ligger ser jag alla dessa skrattande och stojande ungdomar som rör sig där. Jag tänker på att de är de som gör att Taizé kan existera från dag till dag. Så önskar jag mig att gästfrihet ska se ut mellan människor.

JENNIFER LANTZ HERSTEK SMÅFÖRETAGARE OCH FYRABARNSMAMMA, PRÄSTVIGD I SVENSKA KYRKAN, SAINT-GENOUX-LE-NATIONAL, FRANKRIKE

FOTO: MAGNUS ARONSON

Mitt bästa minne av

gästfrihet är när jag inför

en konfirmandresa bad om

tips. Den jag frågade är medlem i en katolsk sammanslutning i Franciskus-anda i Belgien, Dag Zus, Dag Broer (”hej syster, hej bror”). Jag frågade om det fanns någon liknande gemenskap som vi kunde besöka. ”Välkomna!” blev svaret. Under flera dagar bodde vi hos belgiska klarissor, och Dag Zus, Dag Broer delade frikostigt med sig av sin omsorg, humor och värme – inte minst när det gällde bönen. De är fortfarande min förebild när det gäller att välkomna gäster.

För mig som är förälder i en småbarnsfamilj är gästfriheten ett ständigt dåligt samvete för att jag inte kan vara så öppen som jag skulle vilja.

CARL-JOHAN FALK KYRKOHERDE I JÖNÅKER NÄRA NYKÖPING

En sak som gör mig förundrad

är att jag inte kan komma ihåg

en enda situation under mina

resor i världen (egentligen Europa, för jag har aldrig rest utanför Europa) när jag har känt mig lite mindre välkommen. Och fastän jag har underbara minnen från länder som ligger så långt ifrån varandra som Spanien och Island är mitt favoritminne ett från Portugal.

Förra året skulle jag resa till en liten by på landet 25 mil från min hemstad. En vän hade bett mig att komma och sjunga vid en högtid i hans församling, och jag bestämde mig för att ta ledigt och lära känna det området lite grann. Det var egentligen inte någon bra idé just då, för en kraftig storm närmade sig, och myndigheterna hade skickat ut varningar. Jag kände hur bilen svajade i vinden, och på ett ställe stannade

Mitt favoritminne av

gästfrihet är det varma

välkomnande jag upplevde

när jag var gäst hos en familj i Sverige i några månader. Jag kände mig hemma där, jag kände att de trodde på mig, jag kände mig accepterad.

Hur kan jag göra så att andra får uppleva något liknande?

Jag tror att jag får tänka på att var och en av de människor jag möter är värdefull och att försöka förstå olika kulturella bakgrunder och olika sätt att tro.

Den familj som jag besökte har jag inte träffat på länge nu, men jag tänker ofta på dem.

PHEBBY MUSAKA LÄRARE I KITWE, ZAMBIA

jag och ringde till mina värdar för att berätta för dem att jag skulle bli sen. Allt de sa var ”lova att du kör försiktigt”.

kan komma på är att jag kände att välkomnandet var äkta, att det kom från hjärtat.

Det var jättesent när jag kom fram, och jag hade inte ätit något. Lidia, en kvinna i 35-årsåldern, tog emot mig och tog genast med mig till den del av huset där det fanns en brasa (i Portugal använder vi samma ord för brasa som för hem, lar) för att jag skulle få vila och bli varm igen – som om jag hade kommit vandrande.

Det är så jag vill försöka leva i gästfrihet själv också: ta emot var och en med ett öppet hjärta och ett öppet leende.

”Har du ätit? Ska jag ordna något?” sa hon.

Jag kände att hennes omsorg kom från hjärtat. Hon var inte bara artig. Vi hade aldrig tidigare träffats, men hon brydde sig lika mycket om mig som min mormor skulle ha gjort.

Och så kändes det varje minut jag var kvar där. Det bästa sättet att beskriva det jag

JOAQUIM SILVA GRAFISK FORMGIVARE, PORTO, PORTUGAL

UPPDRAG MISSION NR 1 2018: ENKÄTEN 15

NÄR DIAKONIN FLYTTAR IN Kristina Hellqvist berättar om rapporten En tid av möten text: anna braw

000 nya asylsökande 2015 nådde nästan 10 I oktober och november på flykt blev en Möten med människor Sveriges gräns varje vecka. om i landet. Många svenskars vardag runt påtaglig del av många nätverk för att i olika organisationer och frivilliga engagerade sig ar utökade Svenska kyrkans församling möta de akuta behoven. och volontärer re medarbeta mobiliserade befintlig verksamhet och städer. ”En tid av i glesbygd som i större till nya insatser, så väl arbete med en av Svenska kyrkans möten” belyser omfattning Studien i Sverige 2015 och 2016. asylsökande och nyanlända r men också utmaninga tid av stora tecknar bilden av en intensiv ”En tid av möten” i mötet mellan människor. stor glädje, inte minst av fem enkätstudie och fallstudier är baserad på en nationell förutsättningar. församlingar med olika

En tid av möten

En tid av möten

av arbetet med till dig som är intresserad Denna studie riktar sig ar. i Svenska kyrkans församling asylsökande och nyanlända , av hur verksamheten organiseras Studien ger en rik beskrivning i arbetet. Studien glädjeämnen som finns och vilka utmaningar och av civilsamhället intresserad allmänt är som riktar sig också till dig Den ger en eller större samhällsförändringar. akuta under aktör som och hur omfattning och inriktning fördjupad bild av arbetets i lokalsamhällen. resurser kan mobiliseras

foto: ingrid del castillo

HÖSTEN 2015 FICK många svenska församlingshem en ny funktion: de blev platser där asylsökande och andra nyanlända kunde få sin första kontakt med ”vanliga ten mö En tid av svenskar”, träna språk och lära känna samhället.

Kristina Hellqvist arbetade fram till nyligen som utredare på Kyrkokansliet i Uppsala och blev i våras klar med rapporten En tid av möten, som handlar om det stora mottagandet av människor som sökte asyl i Sverige 2015 och 2016 och om hur det har engagerat Svenska kyrkans församlingar. och nyanlända i Arbetet med asylsökande lingar 2015–2016 Svenska kyrkans försam

2017

S SANDBERG IST OCH ANDREA K R I S T I N A H E L LQV

Kristina, på vems uppdrag gjorde du utredningen, och tillsammans med vilka?

Rapporten är gjord på uppdrag av Svenska kyrkans kyrkostyrelse. Jag arbetade på analysenheten på Svenska kyrkans kansli i Uppsala och gjorde rapporten tillsammans

16 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

med min kollega Andreas Sandberg. Syftet var att samla lärdomar från den här tiden och att synliggöra det stora arbete som görs i Svenska kyrkans församlingar i mötet med människor som söker asyl i Sverige.

Hur samlade ni in underlaget?

Vi skickade en nationell enkät med frågor om arbetet till alla kyrkoherdar i Svenska kyrkan, och vi studerade särskilt fem församlingar där vi gjorde fem–tio intervjuer med medarbetare, volontärer och förtroendevalda.

De fem församlingarna valdes utifrån olika kriterier, till exempel geografisk spridning och typ av samhälle. Alla församlingar har berörts av ett ganska stort mottagande av asylsökande.

De fem församlingarna är Hammarby församling i Upplands Väsby, Karlskoga församling, Pajala församling, S:t Johannes församling i Norrköping och Teckomatorps församling i Svalöv.

Det var jättespännande att besöka de här platserna, höra om arbetet och intervjua

fördomar har raserats och att församlingen upptäckt vad det innebär att älska sin nästa. Är det något som har gjort dig förvånad (eller extra glad eller arg)?

Jag har jobbat länge med flyktingfrågor i Svenska kyrkan, och jag känner igen mycket.

Det har varit väldigt roligt att få fördjupa sig mer. Det som är mest frustrerande för människor är alla ständiga uppbrott, att det arbete som påbörjas och de vänskapsband som knyts gång på gång slits av eller sätts under press på grund av att myndigheter behöver flytta runt asylsökande mellan olika orter och boenden och att nu många ska utvisas från Sverige. Ändå är det trösterikt som en kvinna säger att ”jag fick i alla fall vara med en bit på vägen” – och det är väl ofta det som möten mellan människor handlar om. Ibland blir de korta, men de kan ändå betyda väldigt mycket.

Fotoverkstad på flyktingförläggningen. Bild ur En tid av möten.

människor som ofta har upplevt mötet med asylsökande som livsförändrande på ett positivt sätt. De berättar verkligen om att bygga gemenskap över olika typer av gränser.

Det är inte alltid enkelt.

Tyvärr har vi inte haft möjlighet att också intervjua människor som är asylsökande och kommer till Svenska kyrkans församlingar, men några av de medarbetare och volontärer som vi har intervjuat har själva den bakgrunden.

Vad var ditt starkaste intryck medan du arbetade med En tid av möten?

Hur berikande och viktigt det har varit för församlingarna att möta människor som har kommit som asylsökande till deras ort. Det är verkligen den dominerande bilden. Det finns väldigt starka vittnesbörd i vårt material om vad som händer när diakonin på riktigt flyttas in i församlingsverksamhetens hjärta.

Någon berättar att det har utvecklats en ny ”bry-sig-om-attityd” i församlingen, att

”… ATT FÖRDOMAR HAR RASERATS OCH ATT FÖRSAMLINGEN UPPTÄCKT VAD DET INNEBÄR ATT

Är det något som har framträtt extra tydligt senare, medan du har skrivit och redigerat?

Ja, till exempel vikten av att vara en utåtriktad församling med medarbetare som inte bara sitter i församlingshemmet och uppdaterar hemsidan utan som verkligen är ute och visar sig på stan, presenterar sig, knyter kontakter, arbetar upp goda relationer, bjuder in, ber om hjälp. Alla våra särskilt studerade församlingar har medarbetare som är extra bra på det, och det har betytt enormt mycket.

ÄLSKA SIN NÄSTA.”

Stämmer din bild av vad som händer nu överens med de intryck som du får om du öppnar en dagstidning eller tittar på nyheter på TV? Vår rapport speglar ju en speciell tid. Nu har det stora mottagandet och ”refugees welcome” på många sätt vänts till en annan typ av politik som snarare vill skicka signalen ”kom inte hit”.

Det skapar ett annat klimat.

Kanske att rapporteringen om ”människors oro” dominerar för mycket i media. Många vill ändå engagera sig och tycker att det är fantastiskt att få mötas mellan länder och kulturer och ställa upp för varandra.

•

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 17

FOTO KRISTINA HELLQVIST: SVENSKA KYRKAN

! n e m m o k l ä v t Varm MARIA ORDNAR ALTERNATIVA STARTPAKET TILL NÅGRA AV FINLANDS NYASTE INVÅNARE

I Finland kan nyblivna föräldrar hämta ut en moderskapsförpackning – men inte om de är asylsökande. Maria Blomberg ville visa att deras nyfödda också är välkomna. Hon blev garnmorska. text: anna braw

18 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

foto: privata

DEN FINSKA MODERSKAPS-

kom till efter krigen, när många barnfamiljer hade det svårt och det var viktigt för Finland att snabbt återhämta sig.

Finland var en ung nation då – under år 2017 har det stora 100-årsjubileet firats. ”Förpackningen är en social trygghetsförmån som grundar sig på lagen om moderskapsunderstöd”, står det på Fpa:s webbplats (Fpa är den finska motsvarigheten till Försäkringskassan).

Alla barn som föds i Finland får en moderskapsförpackning om deras föräldrar omfattas av vad som på finlandssvenska heter den sociala tryggheten och om de hämtar ut den. De ungefär 50 delarna är packade i en stadig låda som kan användas som säng under den första tiden, och bland plaggen finns en vinteroverall, en tunnare vadderad overall, en ylleoverall och många basplagg. Sängkläder, rumstermometer och febertermometer, nagelsax, leksak, salva och en variant av ”barnets första bok” ingår också.

Men barn som föds i Finland av asylsökande omfattas inte av den sociala tryggheten och har inte rätt till lådan.

Maria Blomberg i Solf bestämde sig för att göra något åt det, åtminstone på sin hemort. Snart utvidgade hon verksamheten så att alla ortens nyanlända som behövde värmande plagg skulle kunna få något.

FÖRPACKNINGEN

Hur började du som hjälpstickare, Maria?

Vad håller du på med nu?

Det började för några år sedan med en misslyckad julförsäljning och ett stort lager stickat och virkat. Stickhumöret sjönk som en sten, och handarbetet som varit min vila och min återhämtning blev till ett lagerproblem.

Då tänkte jag att jag lika gärna kunde skänka det jag tillverkar till dem som behöver.

Ett samtal senare fick jag kontakt med Annica som arbetar med nyanlända här. Vi fortsätter vårt samarbete än idag, och det växer hela tiden. Jag organiserar, är logistikansvarig

och håller vårt nätverk av stickare igång, men hinner nog hålla i garn själv också.

Du kallar dig garnmorska. Vad är det för något?

Benämningen garnmorska föddes ur en ordlek.

Alla garnvänner har säkert upplevt kalvningen då man försöker ta tråden inifrån ett nystan och ett helt nytt litet nystan kommer ut. En födsel i behov av garnmorska.

Vi är många garnmorskor nu. Att vara garnmorska innebär att jag månar om de små här i världen, har ögonen öppna för dem som behöver extra omsorg och gör något åt det.

Nu gör du startlådor till nyfödda barn bland de nyanlända. Vad får du för respons på det?

Nyanlända mödrar är ofta uppvuxna i en varmare kultur och är inte vana vid vårt system att klä på barnen i lager på lager, gärna med ull, för att de ska hållas varma i den nordiska kylan. Genom att förse de allra minsta med en omgång ullkläder – kofta, mössor, vantar, byxor, sockor och en filt – kan vi hälsa dem välkomna och visa att vi vet att de finns. Vi vill hjälpa till att hålla dem varma.

Det är med stolthet som lådorna hämtas ut, och responsen har varit mycket god. Jag lägger stor vikt vid användarvänlighet, vid kvaliteten och vid hur kläderna ser ut. Det är också viktigt att det är ett standardiserat innehåll i paketen så att ingen avundsjuka får möjlighet att slå rot.

Vi är alla människor.

Innehållet är inte alls lika digert som i moderskapsförpackningarna, men tanken föddes där.

Utöver babylådorna hinner vi värma så gott som alla barn upp till sex år med sockor, vantar, mössor och nu i år även tröjor. Och jag tror vi lyckats värma alla vuxenfötter i år också. Vi gör goda försök att förse varje huvud med en mössa och alla händer med vantar. Alla storlekar får något. Speciellt herrsockor ligger mig varmt om hjärtat.

Vi hjälpstickare gör något viktigt. Vi bygger relationer och nätverk, visar omsorg och inger hopp. Vi bygger ett samhälle av mjuka värden där alla får rum. Vi är tillsammans.

•

”VI BYGGER ETT SAMHÄLLE AV MJUKA VÄRDEN DÄR ALLA FÅR RUM. VI ÄR TILLSAMMANS.”

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 19

EN STÖRRE GEMENSKAP KRISTINA HELGESSON KJELLIN STUDERAR FRAMTIDSFULLA FÖRSAMLINGAR

– Det är en utmaning för så kallade majoritetssvenskar.

Vi är vana vid att definiera och planera hur allt ska gå till, säger Kristina Helgesson Kjellin.

Hon är kulturantropolog och studerar församlingars mångfaldsarbete. text: anna braw

porträttfoto: magnus aronson

jag gör fältstudier nu finns det kaldéer från Irak och Syrien, berättar Kristina Helgesson Kjellin. De umgås i kyrkan, har med sig mat. Och flera svenskar ger uttryck för avundsjuka: ”De har något som vi inte har – en större gemenskap.”

Kristina Helgesson Kjellin är kulturantropolog på Kyrkokansliet i Uppsala och gör fältstudier i Svenska kyrkans församlingar på olika platser. Eftersom det är mångfald och mångfaldsarbete hon studerar hamnar hon ofta i församlingar som ligger i områden där det bor människor från olika länder och med olika trostillhörighet.

Det finns ett nätverk för sådana församlingar, Framtiden bor hos oss. 2016 kom hennes stora studie av Skärholmens församling ut som bok. Nu pågår en fortsättningsstudie i en annan församling.

– I DEN FÖRSAMLING DÄR

20 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

KONTINUITET OCH TILLIT

Den större gemenskapen – kan den påverka de traditionellt svenska sammanhangen? Vad kommer att hända i de församlingar där, enligt nätverksnamnet, framtiden bor?

– Det som har hänt församlingen är att också kaldéerna bjuder in till olika samlingar, säger Kristina Helgesson Kjellin. Det är inte bara svenskarna som gör det. Andra sätt att umgås på och uttrycka gästfrihet utmanar det som vi tar för givet. På sikt kan det säkert leda till förändring. Det är mycket som redan har förändrats i den församlingen.

Gästfriheten har blivit en del av hennes forskning. I de församlingar där hon har varit händer det mycket. De har jämförelsevis

låga medlemssiffror och få anställda. Därför arbetar flera av dem med att få med fler ideella medarbetare i verksamheterna.

– Jag tycker att jag har sett att det är viktigt med anställda i kyrkan, det är viktigt med en kontinuitet, det skapar tillit. Men församlingen är så mycket mer än de anställda.

Det är också viktigt med de ideella som har bott i området länge.

GIVARROLLEN

Ett av de förhållanden som hon har studerat är maktförhållandet mellan den som ger och den som tar emot.

– Det är jätteviktigt att visa på positiva exempel, och det är också viktigt att ta upp det som är svårt, säger hon.

Språkcafévolontärer och läxhjälpare i församlingarna skulle nog inte beskriva sig som makthavare, men att vara den som har något att ge, något som andra behöver, placerar en människa i en sådan position.

– Vi måste vara medvetna om att vi har givarrollen. Vi måste alltid komma ihåg maktrelationen. Som kristna i ett rikt land, i en rik kyrka, är vi så vana vid att vara de som ger. En del är vana vid att alltid vara den starka och alltid ge – hur är det att ta emot?

Det är nyttigt att vara i den positionen också.

DEFINIERA OCH PLANERA

För en del av de så kallade majoritetssvenskarna som är med i församlingar i församlingsnätverket Framtiden bor hos oss har mångfalden inneburit en utmaning, berättar hon.

– Vi är vana vid att definiera och planera hur det ska gå till. Men att våga vara mottagaren, att våga låta andra bjuda och se vad som händer …

Samtidigt som svenska församlingsmedlemmar berättar för Kristina Helgesson Kjellin om kaldéernas mat och måltidsgemenskap i församlingens lokaler får hon höra vittnesbörd från människor som är nya i Sverige eller nya på orten: – En del är förbryllade. I kyrkans

sammanhang finns en sådan total öppenhet. Alla är välkomna! Men de har aldrig varit hembjudna till en svensk familj. I det privata är det istället en total slutenhet. Några syrier knackade på i sin nya trappuppgång och lämnade mat till grannarna.

Ingen bjöd in dem, ingen kom på att de kunde äta tillsammans.

En berättelse som hon har delat med sig av i olika sammanhang är den om sidoaltaret i Skärholmens kyrkorum. Det dök upp där som en gåva till församlingen.

– Och det passade inte in, det störde, det hade en annan estetik – men det blev viktigt för många. Vad innebär det att vara öppen för mångfald?

• Läs Kristina Helgesson Kjellin • I boken Vi ska slåss mot Goliat, utgiven som en del av Svenska kyrkans satsning Dela tro, dela liv 2016: artikeln ”Att våga mötet med det okända”. Finns på issuu.com, publicerad av nätverket Framtiden bor hos oss.

• En bra plats att vara på – en antropologisk studie av mångfalds-arbete och identitetsskapande inom Svenska kyrkan, utgiven av Artos Academic 2016.

• Gåvans komplexitet – mångfaldsarbete i Svenska kyrkan, en artikel i Svensk Kyrkotidning nummer 2 2017.

• Kristina Helgesson Kjellin är också, tillsammans med Niclas Blåder, redaktör för antologin Mending the World? – Possibilities and Obstacles for Religion, Church, and Theology, resultatet av den konferens som Svenska kyrkans forskningsenhet och Internationella avdelningen genomförde hösten 2015.

GÄSTFRIHET – NÅGRA INITIATIV INVITATIONSDEPARTEMENTET finns på många orter och matchar sfi-studerande på nivå C eller D med svensktalande familjer som bjuder på en måltid. Fortsatt kontakt är frivillig.

KULTURKOMPIS finns på flera orter och matchar nyanlända med svensktalande för gemensamma kultupplevelser, till exempel teatereller konsertbesök.

INLÖPARNA arrangerar löparpass där svensktalande tränar löpning med alla som vill, ofta i hastighetsindelade grupper. Finns bland annat i Malmö.

VÄLKOMSTVERKET samlar ihop det som behövs till startpaket för nyfödda vars föräldrar inte har haft möjlighet att skaffa det som behövs och förser förlossningsavdelningar i främst Stockholmsområdet med dem. I bland annat Örebro och Malmö tar personal på avdelningarna emot babykläder, filtar och annat direkt.

MAT & PRAT ÄR en verksamhet i Fjugesta församling – svensktalande och asylsökande (och andra nyanlända) lagar mat, äter, pratar, pysslar och diskar tillsammans i församlingshemmet.

SPRÅK-OCH-STICK-CAFÉ Stickcaféet i Hyllie Park kyrka i Malmö samlade bara svenskar, så initiativtagarna ändrade det till eftermiddagstid och flyttade det till en av stadens sfi-skolor.

Liknande finns i bland annat Malung och Dala-Floda.

FRIVILLIGA FAMILJEHEM matchar volontärfamiljer som har plats hemma med ensamkommande ungdomar som befinner sig i asylprocessen och som tvingas lämna kommunen i samband med 18-årsdagen.

Finns i Huddinge, Täby, Väsby och Österåker.

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 21

TILLSAMMANS FÖR FRED I 70 år har konflikterna pågått i Myanmar.

Spänningar mellan landets över 130 etniska grupper utnyttjas i politiska syften. Mikael Wiking berättar om Svenska kyrkans arbete där. text: mikael wiking, bearbetad av anna braw

foto: mikael wiking

22 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

NATURBILD FOTO: SHUTTERSTOCK.COM

började nyheterna komma: tiotusentals människor var på flykt i och från delstaten Rakhine i Myanmar. Under hösten har flykten fortsatt.

Människorna i Rakhine flyr efter nya strider mellan rebellgruppen ARSA och Myanmars militär. Konfliktens mekanism är tyvärr välbekant: den börjar med att rebeller attackerar polis- och gränsposteringar. De statliga säkerhetsstyrkorna svarar med så kallade upprensningsaktioner. De aktionerna skapar rädsla och panik för övergrepp hos civilbefolkningen, som ser som sin enda räddning att försöka korsa gränsen och fly till Bangladesh.

Våldet ökar i sin tur polariseringen mellan buddhister och muslimer i Rakhine. Detta gör att det blir svårare och svårare att fortsätta arbetet med fredsbyggande initiativ. Rädslan och hatet mot muslimer riskerar också att öka i resten av landet.

AUGUSTI 2017

130 ETNISKA GRUPPER

I somras kom jag och min familj hem från Yangon i Myanmar (Burma) där vi hade bott i nästan två år. Min uppgift där var att vara landrepresentant för Svenska kyrkans internationella arbete, och jag arbetade särskilt med att utveckla Svenska kyrkans landprogram för Myanmar med stöd inom områdena Rättvis fred och Hållbar försörjning.

För mig är Myanmar mångfald och variation. Landet har över 130 etniska grupper.

På morgnarna när jag och min son var på väg till hans förskola mötte vi människor från många av de grupperna, hörde flera olika språk talas och såg olika traditionella klädstilar blandas med de ungas hippa Japaninfluerade klädstil. Vi kände lukterna från utemarknaden: fräscha blommor, mango och fisk.

I kvarteren där vi bodde fanns det buddhistiska pagoder, men också kyrkor, moskéer och hindutempel. Myanmar har flera

religiösa minoriteter jämte den buddhistiska majoriteten.

Ett fokus i mitt arbete var alltså det område som kallas Rättvis fred. För att kunna stötta människorna i Myanmar på bästa möjliga sätt i fredsprocessen försöker vi i Svenska kyrkan välja strategiskt bland de insatser som vi har möjlighet att vara med på. Vi väljer dem där vi som religiös aktör kan spela en särskild roll. En av de saker som vi arbetar med är att stödja organisationers och nätverks arbete med interreligiös dialog eller religionsdialog.

MOTSTÅNDSKRAFT

Myanmar är alltså ett multireligiöst samhälle, och interna väpnade konflikter har pågått i landet i nästan 70 år. Tro, religioner och fördomar utnyttjas ofta av aktörer som vill skapa polarisering och rädsla för ”den andre”. Bland annat kan de skylla på religiösa motsättningar och påstå att militärens närvaro är en förutsättning för invånarnas säkerhet.

Konflikterna mellan regeringen, militären och de etniska beväpnade grupperna har pågått länge. Många anser att en av orsakerna till att konflikter en gång började och att nya konflikter uppstår är att människor i Myanmar inte har religionsfrihet och att många grupper upplever att de är diskriminerade på grund av sin tro.

Därför är det så viktigt med interreligiös dialog, och vår uppgift blir att hjälpa till med att skapa förutsättningar för den. När den fungerar kan den vara ett viktigt fredsbyggande verktyg. Den kan bidra till att rädslan och hatet minskar. Den kan bygga upp de religiösa ledarnas motståndskraft så att de kan klara sig undan när politiska krafter vill utnyttja dem för att förstärka polariseringen mellan olika grupper.

ROHINGYER PÅ FLYKT Sedan augusti och fram till början av november 2017 har över 600 000 rohingyer, hälften kvinnor och barn, sökt skydd i Bangladesh.

Majoriteten bor nu i tillfälliga bostäder med liten tillgång till hjälp. De flesta som lämnat Myanmar har vandrat över 50 kilometer och många lider av trauma, utmattning, sjukdomar och hunger. Nio av tio av de nyanlända flyktingarna har bara mat för en måltid per dag. På grund av att de tvingas bo trångt och utan rent vatten och säker sanitet är risken för smittsamma sjukdomar är mycket hög.

NÄRVARO

Svenska kyrkans internationella arbete samlar in pengar till utdelning av näringsrik mat i säkra miljöer, tak över huvudet, filtar och varma kläder inför vintern, rent vatten och toaletter samt hygienartiklar, mediciner och sjuk- och hälsovård, psykosocialt stöd, bland annat genom mötescenter, teater och säkra lekplatser, utbildning om genderbaserat våld, trafficking och våld i hemmet samt trygga platser för att ammande mammor.

I maj kom monsunsäsongen som vanligt och svepte in landet i kraftiga regn och grå skyar. Samtidigt ökade spänningarna mellan buddhistiska och muslimska invånare drastiskt.

En av orsakerna till detta var MaBaTha-

Svenska kyrkan arbetar också med projektet ”Jämställdhet och försörjning” i distrikten Kayin, Chin och Irrawaddy-deltat, där många människor lever i stor fattigdom.

UPPDRAG MISSION NR 1 2018 23

Aung San Suu Kyi är fortfarande populär i stora delar av befolkningen. I höst har hon får mycket kritik internationellt för sin passivitet och för hanteringen av religiösa minoriteter och av fredsprocessen. Kvällsföredrag av en populär burmesisk författare i Yangon. Kulturella föredrag är ett relativt nytt fenomen, och åhörarskaran består av människor från flera olika etniska och sociala samhällsgrupper.

rörelsen, en munkledd rörelse som består av buddhistiska nationalister. Medlemmarna gav sig in i muslimska kvarter i Yangon och stängde muslimska skolor och moskéer med förevändningen att de var illegala. Detta gjorde de med myndigheternas goda minne.

De sökte också igenom muslimska hem på jakt efter papperslösa internflyktingar från det konfliktdrabbade Rakhine.

Svenska kyrkan har kontakt med olika organisationer och grupper i Myanmar, en del ledda av buddhister, en del ledda av muslimer, en del kristna. Medlemmar i några av de organisationerna engagerade sig och försökte stoppa våldet. Deras strategi var att visa sin närvaro i kvarteren, vara synliga vittnen när övergrepp begicks och rapportera till polisen.

REFERENSPUNKTER

fotnot Det första utkastet till artikeln skrevs i slutet av augusti 2017. Mikael Wiking avslutade sin anställning i Svenska kyrkan några veckor senare och arbetar nu som programsamordnare på Plan Sverige.

24 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

Sedan gjorde några av dessa organisationer en konfliktförebyggande satsning. I varje kvarter valde de ut några personer som de visste att människor från de olika religiösa grupperna respekterade. De utvalda bjöds in till en grundläggande utbildning i konfliktlösning.

Efter utbildningen blev de utvalda ett slags referenspunkter i sina respektive kvarter. Alla som la märke till något oroväckande kunde gå till dem och berätta – till exempel om de såg att någon som de inte kände igen försökte agitera eller mobilisera människor.

På det här sättet ökade sammanhållningen i kvarteren, och muslimer och buddhister som

hade levt länge sida vid sida kunde stå emot uppviglingsförsök utifrån.

För mig är det tydligt att vi alla måste ha tålamod med fredsarbetet i Myanmar om det ska kunna fortsätta – och att det dessutom krävs ett antal olika inriktningar och metoder.

Till exempel behövs det mycket stöd till de aktörer som arbetar med att reformera rättsväsendet och till dem som arbetar för att göra befolkningen och makthavarna mer medvetna om mänskliga rättigheter. Ett annat exempel är stödet till de aktörer som arbetar för att kvinnor ska kunna delta mer i fredsarbetet och för att människor ska förstå vad demokrati och federalism innebär – det är frågor som är viktiga för fredsprocessen.

Vad är Svenska kyrkans uppgift i Myanmar? Vilka möjligheter har vi att påverka konflikterna och det som händer just nu?

Jag hoppas att vi kan göra en särskild insats genom att fortsätta stödja den interreligiösa dialogen och göra den möjlig.

Vi har erfarenhet av arbete för religionsfrihet och övertygelsefrihet i andra länder, och många kontakter, och dem kan vi dela med oss av.

Vi kan också stödja kyrkorna, de nationella kyrkorörelserna och de organisationer som arbetar för att fler kvinnor ska kunna delta mer i fredsarbetet. Det finns flera områden där vår identitet som kyrka kan vara en tillgång och där vi kan bidra till att fredsprocessen fortsätter. •

”När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.” TREDJE MOSEBOKEN 3:22

”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas.”

JESAJA 58:7–8

”När du bjuder på middag eller någon annan måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse.”

JESUS I LUKASEVANGELIET 14:12–14

”Var gästfria mot varandra utan att knota.”

PETRUS I FÖRSTA PETRUSBREVET 4:9

BIBELTEXTURVALET ÄR INSPIRERAT AV KAREN BURTON MAINS BOK OPEN HEART – OPEN HOME, SOM GAVS UT AV DAVID C COOK PUBLISHING I USA OCH ÖVERSATTES TILL SVENSKA AV MAJKEN JOHANSSON I BÖRJAN AV 1980-TALET. DEN SVENSKA TITELN BLEV ÖPPNA HJÄRTAN, ÖPPNA HEM. TEXTERNA HÄR ÄR HÄMTADE UR BIBEL 2000, © SVENSKA BIBELSÄLLSKAPET.

UPPDRAG MISSION NR 1 2018: BETRAKTELSEN 25

BETRAKTELSEN

GRYNINGSLJUSET BRYTER FRAM

FOTO: NARIN FÖRLAG

Janeric Johansson: ”Ljuset i tunneln”. Foto ur boken Bilder av hopp.

”PLÖTSLIGT FANNS DET FÖRSAMLING I SHANGDONG-PROVINSEN BYGGER MUSEUM

EN KOPPLING!” 26 UPPDRAG MISSION NR 1 2018: JIAOZHOU

Konstnären Janeric Johansson fick en fråga: kunde han hjälpa till med att bygga ett missionsmuseum i staden Jiaozhou i Kina?

Det blev första länken i en ny kedja berättelser. intervju: anna braw foto: privata resbilder där inget annat anges

är ett språk som gör att man plötsligt kan stå och prata om saker som annars skulle ha kunnat dröja länge, säger Janeric Johansson.

Han har just varit på en folkhögskola för att komplettera en utställning där med ännu ett verk, en stor duk med de hästar som har blivit ett av hans kännetecken.

– Några kursdeltagare kom fram och började prata. De kom från Syrien och Irak. Det är en märklig situation att plötsligt ha en sådan publik!

Det är inte ens tjugo år sedan Janeric Johansson var i Kina för första gången, och han har bara bott där på riktigt i ett år, men kontakterna mellan villan vid Öresund i Malmö och Kina har varit intensiva ända sedan dess, och resorna har blivit många.

Våren 2017 kom hans bok Bilder av hopp – svenskarna som förändrade Kinas historia ut. I den berättar han både om svenska missionärer och geologer i Kina – tack vare att missionären Maria Pettersson och geologen Johan Gunnar Andersson möttes på ett tåg för ungefär hundra år sedan upptäcktes Kinas stenålder, som fram till dess hade betraktats som något som inte fanns – och om hur han KONSTEN

själv ramlar över spåren av dem och börjar forska i deras öden under sina resor.

Missionshistoriker har han inte varit förut. Det är konstnärsyrket som tar honom till nya platser och skapar nya kontakter. Och sedan han skrev boken har det blivit nya – i en helt annan del av Kina.

– Xiaorong, en av mina kinesiska vänner, arbetar med Bibeläventyret. Hon var på en konferens i Beijing och träffade en kvinna från Shangdong-provinsen, en stad som heter Jiaozhou. Den kvinnan var gift med en pastor och sa att deras församling var grundad av svenskar, och Xiaorong föreslog att hon skulle ta kontakt med mig.

Den första resan till Jiaozhou blev omtumlande – Janeric reste från Kunming i tron att han skulle hålla ett föredrag, och mycket sent fick han reda på att församlingen hade planerat för ett timslångt föredrag, sedan ett på ytterligare fem timmar och så en predikan. Han insåg att de hade tagit för givet att de hade en pastor eller teolog som gäst.

– Först blev de lite chockade, men sedan sa pastorn att de behöver exempel på ett annat sätt att tala.

Det är Svenska Baptistmissionens skolbyggnad från 1923 som är kyrka, för kyrkan som byggdes 1913 revs under kulturrevolu-tionen. Skolan är stadens äldsta byggnad.

Samtalen under det första besöket mynnade ut i en fråga: pastorn hade länge funderat på att inreda en del av skolbyggnaden som en utställning om UPPDRAG MISSION NR 1 2018: JIAOZHOU 27

PORTRÄTTFOTO: ANNA BRAW

Överst till vänster: Alice Rinell tillsammans med församlingens pastorsfamilj. Överst till höger: Kontraktet som de svenska missionärerna skrev under när de köpte tomten i Jiangzhou.

Foto: Narin förlag Nederst till vänster: Missionärsfamiljen Stålhammar.

Nederst till höger: Janeric Johanssons ”Faces of China”.

Foto: Narin förlag

missionens historia, och nu bad han Janeric om hjälp med att genomföra det.

– Jag visste ju inget om den delen av Kina eller om missionen där … Men när jag berättade om det för en man i min församling här i Malmö sa han att vår församling har haft en pastor som hade varit missionär i Jiaozhou.

Plötsligt fanns det en koppling!

Lite senare hörde mannen av sig igen. Han hade kommit att tänka på att han på 1950-talet, när han läste en missionärskurs, hade haft en klasskamrat som hette Alice Rinell. Hon var född och uppvuxen i samma stad.

– Jag letade på Eniro, hittade Alice Rinell Hermansson och ringde. Hon berättade att hennes farföräldrar hade kommit till Jiaozhou 1896, att hon hade varit 17 år när familjen blev tvungen att fly och att hon fortfarande talar kinesiska. Sedan sa hon att hon är volontär i baptisternas arkiv i Bromma.

28 UPPDRAG MISSION NR 1 2018

Hon har alltså tillgång till allt material!

Ett stipendium från Lunds Missionssällskap gjorde en gemensam resa möjlig – 86-åriga Alice Rinell Hermansson tvekade inför strapatserna, men så bestämde sig hennes syster i USA och en annan missionärsdotter för att följa med.

– Hon hade gjort i ordning en USB-sticka med massor av bilder, och alla hade bildtexter på svenska och engelska. Och så hade hon massor av arkivmaterial, bland annat kontraktet på tomten, skisser på byggnaden, handmålade planscher, handmålade kartbilder … Vilken grej att se deras miner när hon började plocka upp saker ur väskan. ”Hur har du hittat henne?” frågade de mig. Och när hon höll tal i församlingen gjorde hon det på deras dialekt. Nu fortsätter de arbetet med museet på egen hand, men vi har gett dem allt material och håller kontakten.

•

PIERRE ERIKSSON

LÄST SEDAN SIST

TILLSAMMANS

JAN GUNNARSSON OCH OLLE BLOHM

DET GODA VÄRDSKAPET

Argument förlag 2016

Dialogos (flera utgåvor)

VARM KONTRAST I Tillsammans – en reportagebok om tio församlingars integrationsarbete tar journalisten Pierre Eriksson oss med på en resa från Broby i söder till Piteå i norr.

Vi får möta tio församlingar som på olika sätt har valt att svara på det behov av integration de ser i sitt samhälle. Istället för att låsa sina dörrar i rädsla har de valt att välkomna och öppna dörren på vid gavel.

Vi får besöka allt från språkcaféer och sfikurser till arbetsträning och ett projekt med interreligiöst samarbete.

Pierre Eriksson visar att det finns många vägar för en lyckad integration.

Att vi inte behöver göra det så komplicerat vittnar en av bokens eldsjälar om: ”Det handlar om att sätta sig in i de nyanländas situation, att fråga sig själv vad man skulle ha behövt och hur man skulle vilja bli bemött om man själv var tvungen att lämna sitt land. Att tänka att vi alla är samma människor i grund och botten.”

Boken är en varm kontrast till de ansiktslösa siffrorna, statistiken och fördomarna som så ofta skriker högst i debatten i massmedia.

Ingen sticker under stol med att det tidvis är svårt, men den eftersmak som boken lämnar kvar är hur vackert det är när vi vågar öppna våra liv för att hjälpa andra och välja att se likheterna istället för olikheterna.

Flera av dem vi får möta vittnar om hur deras arbete har förändrat livet både för våra nysvenska grannar och för församlingen och samhället i stort. En röst från Torsby sammanfattar bokens innehåll och pekar ut riktningen för Sveriges kyrkor: ”Vi måste våga prata om det som fungerar och det som inte fungerar och samtidigt visa på goda exempel. Jag tänker att det är ett av kyrkans viktigaste uppdrag.”

Att läsa denna bok och låta sig inspireras skulle kunna vara ett första steg i riktning mot förändring.

Josefine Hagby

ATT TA EMOT ALLA SOM GÄSTER ”Vi hälsar varandra välkomna till gudstjänst”, säger många kyrkvärdar som har lärt sig att man inte ska signalera att gudstjänstdeltagare är på besök utan att alla har kommit hem för att vara med.

Det kan verka som om Jan Gunnarsson och Olle Blohm säger tvärtemot i Det goda värdskapet – konsten att få människor att känna sig välkomna, men jag undrar om det inte är att kräva för mycket av deras resonemang. Värdskapet innebär visserligen att var och en av oss alltid ska behandla alla medmänniskor som gäster, men det är snarare en tydlig bild av vänlighet och välvillighet än en exkludering eller ett maktspråk.

I bokens inledning berättar Jan Gunnarsson om några upplevelser som ledde honom fram till insikten att han ville vara en god värd och att de människor som han hade uppskattat mest var de som tog emot honom som en gäst.

Han bad på ett tidigt stadium Olle Blohm att hjälpa honom att skriva en bok om värdskap, och sedan dess har den kommit ut i flera reviderade utgåvor och också i flera översättningar. Värdskapet har blivit ett föredragsämne – och ett registrerat varumärke som förvaltas av ett företag.

Har värdskap något med gästfrihet att göra? Med kyrkans gästfrihet?

Det kan det absolut ha. Inte när Jan Gunnarsson skriver om att det inte är det som händer utan hans egen reaktion på det som händer som är det avgörande – det är farligt likt många självutnämnda profeters budskap och kan bli en mycket, mycket tung börda för människor som har drabbats hårt och söker sig till kyrkan som en trygg gemenskap.

Men i en församling där personal och frivilliga arbetar tillsammans med välkomnande kan Jan Gunnarssons berättelser och resonemang fungera som inspiration och utgångspunkt för samtal. Finns det bra sätt att säga just välkommen, finns det ord att undvika, finns det internjargong eller annat som inte passar, ska vi till exempel fungera som serveringspersonal eller visa redan från början att här är alla välkomna att hjälpas åt och hjälpa till?

Kom ihåg bara: också den som är ny kan ha kommit hem just den dagen. Vi är alla gäster, och samtidigt är ingen av oss det.

Anna Braw

FOTO: ARAB CINEMA IN SWEDEN

SVÄRFAMILJER ”Årets bästa romantiska komedi” kallade Sydsvenskans recensent Den syriska förlovningsringen, Sophie Boutros regidebut. ”Gästen är värdens fånge” lyder ett arabiskt talesätt, och det blir verklighet när en ung kvinna från Libanon och en ung man från Syrien ska fira sin förlovning hemma hos hennes föräldrar. Hon har bett sin far att förvarna hennes mor, men det är inte gjort, och han har goda skäl att vara rädd: modern hatar syrier sedan hennes älskade lillebror dog i Syrien. Falska leenden, stela poser i soffan och vid matbordet, tonårsminnen som blir påtagliga igen och en pappa med alldeles egna problem omger förlovningsparet, och irritationen mellan dem växer. I bakgrunden finns kriget, klanfejder, en pittoresk turiststads problem …

EN UDDA VÄN Vid ett av sina jubileer fick drottning Victoria tjänare i present från en av sina kolonier, Indien. En av dem blev mycket nära vän med henne, så nära att hennes familj och hovet blev oroliga – och så nära att hon satte hans curry på sin matsedel och lät måla hans porträtt mer än en gång. I filmen Victoria & Abdul spelar Judi Dench drottning Victoria igen (förra gången var i Mrs. Brown, som också den handlar om en oväntad vänskap), och Ali Fazal spelar den unge man som lyssnar på henne, berättar för henne, ställer frågor och ger råd med hela sin optimistiska energi. Stephen Frears har regisserat. Den som vill veta mer kan också läsa journalisten Shrabani Basus bok med samma titel.

FRÅN RÄTTVIK TILL NORRA KINA I boken Kärleken drev henne (Narin förlag) berättar Bo Lenells om Elna Lenell, som när hon var 23 år förstod att hon skulle bli missionär i Kina.

Elna Lenell föddes i Lenåsen norr om Rättvik 1894, reste till Kina strax efter första världskrigets slut för att arbeta för Svenska Missionen i Kina (senare Evangeliska Östasienmissionen) och tjänstgjorde i norra Kina i 28 år. Hon blev mördad där. Bo Lenells har dokumenterat hennes liv och hennes arbete.

UPPDRAG MISSION NR 1 2018: LÄST SEDAN SIST 29

STIPENDIATEN FOTO: LARS BÄCKMAN (PORTRÄTT) OCH MAGNUS ARONSON TEXT: ANNA BRAW

”VAD KAN VI LÄRA OSS AV ANDRA?” Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

I november reste Anna Tronêt, stiftsjurist i Visby stift, till Canberra i Australien för att vara med på ”4th International Conference on Receptive Ecumenism”.

– Jag hade hört och läst om receptiv ekumenik, berättar Anna Tronêt. Det är ett förhållandevis nytt begrepp. Jag ville gärna delta i konferensen, så jag sökte ett stipendium hos Lunds Missionssällskap.

Tre konferenser har alltså hållits tidigare – två i England, 2006 och 2009, och en i USA, 2014. Den här var det största ekumeniska mötet i Oceanien sedan Kyrkornas Världsråds konferens där 1991.

Vad är receptiv ekumenik? Här är en hälsning från konferensen 2014: ”Den viktigaste principen är att det ekumeniska ansvaret är att inte fråga ’Vad kan de andra traditionerna lära sig av oss till att börja med?’ utan ’Vad skulle vi behöva lära oss av dem?’. Vårt antagande är att om alla ställde den frågan på allvar och handlade därefter skulle vi röra oss i riktningar som

30 UPPDRAG MISSION NR 1 2018: STIPENDIATEN

skulle fördjupa våra respektive identiteter och dra oss in i nära relationer.”

– Min förhoppning är att kunna ta med mig de nya kunskaperna in i de andra ekumeniska projekt där jag är engagerad, säger Anna Tronêt. Konferenser ger ju också nya kontakter med engagerade människor. Och som kyrkojurist kan jag förhoppningsvis ha något att bidra med.

HUR BÖRJADE DITT INTRESSE FÖR EKUMENISKT ARBETE? – Under gymnasietiden engagerade jag mig i ekumeniska sammanhang, framför allt i församlingssammanhang och inom Focolarerörelsen, och det har jag fortsatt med.

Sedan 2008 arbetar jag med kyrkorätt som stiftsjurist i Svenska kyrkan.

VAD GÖR DU JUST NU SOM EKUMENISKT ENGAGERAD JURIST? – Sedan 2013 deltar jag i ett pionjärprojekt med tolv kyrkojurister från åtta olika kyrkofamiljer. Vi arbetar med att hitta regler och principer som vi kan se är gemensamma i våra olika kyrkorättsliga regelverk. Nyligen har vi träffat företrädare för Kyrkornas Världsråd som var mycket uppskattande till det vi åstadkommit hittills.

OCH VAD HAR DU TAGIT MED DIG HEM FRÅN KONFERENSEN I CANBERRA? – Det var många olika aspekter och erfarenheter av metoden ”receptiv ekumenik” som presenterades. Jag var på föreläsningar av akademiker som talade om hur metoden kan förstås ur ett teoretiskt perspektiv och andra programpunkter där deltagare på ett mer praktiskt sätt beskrev hur metoden kan användas i olika sammanhang. Den har bland annat blivit en del av dialoger som pågår sedan länge, som ARCIC-dialogen mellan anglikaner och katoliker, och den har använts i nya ekumeniska initiativ, till exempel av Sveriges Kristna Råd. Att i relationen med en annan kyrka uppriktigt bejaka att den kyrkan har något att lära ens egen, och att försöka hålla fast vid den inställningen, lyssna och på djupet försöka förstå, är en inställning och metod som förutsätter ödmjukhet och tålamod. Den har något viktigt att bidra med i den ekumeniska dialogen. För mig blev det tydligt att ett delvis förändrat ekumeniskt landskap föder nya initiativ och att receptiv ekumenik är en metod att ta vara på.

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet.

Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda.

Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap.

Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete och har biskopen i Lund som hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt utifrån de breda nätverk som Svenska kyrkan och styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands.

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

– I första hand stöder vi ungdomar och deras utbildning för tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och utbyten av olika slag, bidrag till projekt med inriktning på bland annat utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, inklusive musik, konst och film.

Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape. I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi, bland annat genom medfinansiering av en professur i religionsteologi. I Malmö stöder sällskapet olika projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU BLI MEDLEM? Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (5 nummer/år) som speglar sällskapets arbete. Du får också kallelser till givande årsmöten där du är med och väljer ordförande och styrelse. På det viset kan du påverka inriktningen på styrelsens arbete och vilka projekt som ska få stöd.

Medlemsavgiften är 50 kr/år alternativt en engångssumma på 500 kr för livslångt medlemskap. Skicka ett mail till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se om du vill bli medlem och ange namn och adress.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

Du kan anmäla dig genom att maila till red@uppdragmission.se. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 073-998 23 27.

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid!

Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning och interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

VILL DU MEDARBETA?

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

Vill du recensera en bok, göra en intervju eller bidra till Uppdrag Mission på något annat sätt? Hör av dig till red@uppdragmission.se!

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

VÅRA TEMANUMMER:

NÄSTA NUMMER UTE 2/3 EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKA P • NR 4, 2016 • ÅRGÅNG 170 • 45 KR

en tidskrift från lunds missionssällskap

nr 4 • 2011 årgång 166

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

Halva sanningen finns på den andra sidan

KR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 MISSIONSSÄLLSKA P • NR EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS

LLSKAP LUNDS MISSIONSSÄ EN TIDSKRIFT FRÅN

166 • 45 KR • NR 4 • 2012 • ÅRGÅNG

Kapstaden

–DETTA ÄR MIT T MAL MÖ!

ANN ILMAR NILS PER MARTIN SHIFAA

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

ANDREAS SONJA CECILIA LINA RICHARD BOB

JEHOSHUA KARIN TONY MARIE JONAS SANDRA

BIRGIT BO RAFAEL ELSIE KRISTINA

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

6 SIN KÄRLEK TILL MALMÖ 16 ILMAR REEPALU OM D ÄR EN DEL AV MALMÖ PER BRINKEMO SOMALILAN 20 ÄR OLIKA I MALMÖ BOB HANSSON ALLA 39 OM FRAMTIDENS MALMÖ KRISTINA OLSSON

BLIR DET SOMMARTEMA: FÖR KRISTNA IDET GODA MELLANÖSTERN?MÖTET

SKALAN 10 PAKISTAN LÄNGST NER PÅ ÄR INTE ÖVER 30 EGYPTEN OROLIGHETERNA 40 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER

MALMÖ DÄRFÖR TIGGER MARIA FRÅN RUMÄNIEN 4 LIMA GATUBARNET LUIS ENRIQUE BLEV SKOLBARN 26 1 UPPDRAG MISSION NR 4 2015: DET GODA MÖTET HAMMENHÖG ERIC STARTADE ASYLHJÄLPEN 34

Vattenlinjer

KONTAKTA ANNA BRAW 073-998 23 27 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

DÄRFÖR ÄR VATTEN EN KYRKLIG RITUAL 10 HOLLAND VÄXER UPP UR HAVET 12 DE MARSCHERAR FÖR RÄTTEN TILL VATTEN 36

2014-06-11 19:00 nr4_2014.indd 1

UPPDRAG MISSION NR 1 2018: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31

POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

Jag är ett liv Min röst ska höras.

Min önskan är enkel.

Alla barn har rätt till ett liv utan hot, våld och övergrepp.

Tillsammans ger vi kraft till en bättre framtid.

Ge en gåva & förändra liv!

SMS:a LIV till 72 905 och ge 100 kr Swisha valfritt belopp till 9001223 PG 90 01 22-3

BG 900-1223

svenskakyrkan.se/julkampanjen

foto: kat c. palasi/ikon

4 1 1 1 8 6 3 0 0