EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 3, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR
♥
KAMBODJA PHYMEANS KAMP FÖR SKOLA ÅT ALLA 6 RUMÄNIEN MISSIONSRESA TILL EN ROMSK BY 22 ENKÄTEN VAD GÖR DU MED DIN TID? 16
MISSIONS UPPDRAGET I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA.
Möten gav liv åt min missionärsdröm
DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.
Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Gunilla Kristiansson Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2015 ISSN 2001-0087
– både du och jag är missionärer, oavsett om det är här hemma eller i ett främmande land.
MÖTET MED MÄNNISKOR HAR alltid fascinerat mig, speciellt om de kom från främmande länder, länder som jag kunde se på världskartan, men som jag nog aldrig skulle få besöka. Men ändå, en nyfikenhet, en längtan var född. Efter studenten blev det lärarhögskolan i Malmö. En lärarutbildning var ju bra att ha om jag skulle åka ut som missionär. Jag gjorde ett tappert försök att lära amarinja, språket som talas i Etiopien, men det gick inget vidare, så jag gav upp. Mitt uppdrag i livet skulle bli ett annat. Under åren som följde mötte jag många vilsna barn, som inte bara behövde en lärare utan kanske mer en vuxen, som hade tid att lyssna på just deras problem. Det kändes meningsfullt och tiden som lärare gav mig mycket, men efter tjugo år i skolan var det så dags för en ny förändring. KVINNOR INOM KYRKAN Under 1990-talet arbetade jag med kvinnor inom kyrkan. Jag anordnade konferenser och utbildningar för kvinnor i Sverige. Med kvinnor från andra länder, bland annat Tyskland, Israel/Palestina, Egypten, Sudan och Indien, utbytte vi erfarenheter och bearbetade våra livsfrågor. Nya sätt att gestalta den kristna tron växte också fram, till exempel i heliga danser och i meditativt målande. Mitt liv tog åter en ny vändning år 2000. Jag prästvigdes i Lunds domkyrka och hade sedan förmånen att få tjänstgöra som präst i fjorton år. Jag blev inte missionär, i traditionell bemärkelse, men både du och jag är missionärer, oavsett om det är här hemma eller i ett främmande land. Vi har ett uppdrag och det är att vittna och dela varandras berättelser om Guds kärlek och hans handlande med oss människor här på jorden.
ulla bengtsson Sekreterare i Lunds Missionssällskap
Omslag Maria Kjellgren på hundpromenad Foto: Martin Olson
2 UPPDRAG MISSION NR 3 2015
Kära läsare! – Har du tänkt på att frågan ”Vad gör du med din tid?” är ett äkta barn av vår tidsanda? Denna har i sin tur hamnat i en återvändsgränd utifrån sina alltmer patetiska försök att hantera livet för sig och tiden för sig.
Alltid
Det går förstås inte. Får man för sig att man har ”ont om tid” finns det alltså alla skäl i världen att fundera över om man egentligen har ”ont om liv”.
4 KRÖNIKAN 16 ENKÄTEN
29 I KORTHET
21 BETRAKTELSEN
30 STIPENDIATEN
11 6
BÄTTRE LIV FÖR BARNEN Att behöva se några barn slåss om matrester på en soptipp i Phnom Penh förändrade Phymean Nouns liv. Nu är hon nominerad till World’s Children’s Prize 2015 för sin långa kamp för barnen i Kambodja och deras rätt till utbildning.
12
HUNDPROMENAD PÅ SCHEMAT När Maria Kellgren Attariani upptäckte att eleverna som hon träffade som läxhjälpare behövde frisk luft och motion lät hon dem följa med när hon rastade sina hundar. Hennes privata initiativ har blivit en succé med glädje, samhörighet och trygghet som extra plus.
ELDSJÄL I SOPPKÖKET För tre år sedan var Jocke Larsson hemlös. Mötet med Soppkök Malmö blev en vändpunkt – nu har han tak över huvudet och han lägger all tid han kan på att hjälpa olycksbröder och systrar med mat och kläder.
Så inleder Bodil Jönsson, professor emerita, sitt enkätsvar på vår fråga ”Vad gör du med din tid?” (sidorna 16-17). För henne är det naturligt att resonera så här – hon är expert på tid efter flera olika böcker om tid som begrepp. Men vad är det som gör att en del människor inte ser tiden och visarnas varv runt klockan som en begränsning – utan snarare som en utmaning? De från civilsamhället som träder in när det officiella valsverket får brist på tid, pengar och resurser. Ni möter några eldsjälar i olika åldrar i det här numret av Uppdrag Mission. Inspirerande läsning! önskar Marie Bosund Hedberg Redaktör
22
STIPENDIERAPPORTEN Ett första besök i en romsk by i Rumänien för två år sedan var så omtumlande att ungdomarna från två olika missionsförsamlingar i Småland återvände dit för att stärka romerna i deras vardag.
UPPDRAG MISSION NR 3 2015 3
När jag tog upp telefonen efter gudstjänsten hade jag fyra missade samtal. Ahmed hade ringt fyra gånger under 50 minuter. När jag äntligen fick tag i honom på telefon var det första han sa; jag behöver er hjälp.
SÅ BÖRJADE ALLT. Jag lärde känna Ahmed för ett år sedan, då han började komma till den kyrka där jag arbetar som präst. Han hade kommit från Afghanistan tre år tidigare, och hade sökt uppehållstillstånd i Sverige men fått avslag. När Ahmed kom till vår kyrka berättade han att han blivit döpt två år tidigare i en annan del av Sverige. Men eftersom han nu flyttat till Malmö ville han gå i gudstjänst i vår kyrka. När han ringde mig så var det för att polisen gripit honom, och nu satt han frihetsberövad eftersom han vistats olagligt i Sverige. Jag minns hur tankarna for runt i mitt huvud redan där under vårt första telefonsamtal. Vad kunde vi som kyrka göra för honom? Vad var det viktigaste att göra i nuläget? När jag lade på luren hade jag ingen aning om vad vi kunde göra för honom. Det enda som kändes viktigt var att träffa honom så snart som möjligt.
FÖRSAMLINGSGRÄNSEN – VAR GÅR DEN? 4 UPPDRAG MISSION NR 3 2015
FÖRSTA BESÖKET Två dagar senare åkte vi tre personer från kyrkan och besökte honom på förvaret förvar. Det var Alla hjärtans dag, och det kändes makabert att stiga innanför förvarets låsta dörrar. Men så fort Ahmed såg oss omfamnade han oss alla tre, hårt och intensivt. Vi satte oss ner i soffan. Vi pratade om allt som hade hänt. Vi frågade vad vi kunde göra för honom. Och det enda han önskade var att församlingen bad och tände ljus för att han skulle få stanna i Sverige. Det var det enda han bad om; att vi skulle be. I bilen på väg hem fladdrade många tankar förbi. Jag minns att jag för ett ögonblick tänkte tillbaka på tiden då jag arbetade som präst för Svenska kyrkan i New York. Där mötte jag många unga vuxna i 20-30-årsåldern som kommit till New York för att förverkliga sin dröm. De ville bli musiker, skådespelare och musikalartister. New York var staden där drömmar kunde förverkligas. Men New York var också en plats där drömmar kunde raseras. Höga hyror och dyra visum tvingade en del att överge drömmen om äventyret och återvända hem till den svenska tryggheten igen. I Ahmeds fall var det precis tvärtom. Sverige var inget äventyr för honom, utan Sverige var drömmen om trygghet. Den trötta tanken fladdrade förbi på väg hem från första besöket.
OVISSHET Att leva i ovisshet är nog bland det värsta en människa kan utsättas för. Och Ahmed visste inte säkert vad som skulle hända med honom sedan han kommit till förvaret. Han hade ett juridiskt ombud som arbetade oavbrutet för att han skulle få stanna i Sverige. Men ovissheten tärde på honom konstant. Han befann sig i ett ingenmansland där han pendlade mellan hoppet att få stanna, och ovissheten att tvingas resa tillbaka. Eftersom Ahmeds ombud arbetade med det juridiska, så kom våra besök att handla om att hjälpa och stödja Ahmed att uthärda i ovissheten. Vi var tre, fyra personer från kyrkan som åkte och besökte honom så ofta vi kunde. Tiden gick, och varken vi eller Ahmed visste vilken tidsram som fanns innan han skulle få besked. Men efter att ha besökt honom i förvaret under tre veckors tid, så kom plötsligt bakslaget. Vi fick veta att Ahmed fanns inräknad på ett flyg som skulle till Afghanistan om en vecka. Därefter blev allt overkligt. De sista två dagarna innan deportationen tillbaka till Afghanistan förflyttades Ahmed från Skåne till Stockholm. Så enda möjligheten för oss att fortsätta kommunicera var via telefon. Huden kring hjärtat är tunn, och det kändes märkligt hur det som börjat med ett telefonsamtal, också skulle sluta så. Vi var många från kyrkan och hans vänkrets som talade med honom på telefon den sista dagen. Det fanns egentligen inga ord som var tillräckliga den dagen. Kanske var de samtalen framförallt ett sätt att upprätthålla ett uns av medmänsklig närvaro in i det sista. I EFTERHAND Vid vårt allra första besök hos Ahmed på förvaret, bad han oss att be och tända ljus för honom. Och det tändes otaliga ljus i vår kyrka under Ahmeds veckor av ovisshet. Dagen då planet lyfte tändes ett ljus för honom i vårt församlingshem. Och ljusen för Ahmed ska fortsätta tändas i vår kyrka.”
Stellan Ponnert Fotnot: På omvägar har Ahmed hört av sig till vänner sedan han kommit till Afghanistan.
UPPDRAG MISSION NR 3 2015 5
PHYMEAN NOUN, IDAG 44 ÅR GAMMAL, HAR GRUNDAT PEOPLE IMPROVEMENT ORGANIZATION I KAMBODJA.
6 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: KAMBODJA
BARNEN MÅSTE FÅ EN CHANS
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: KAMBODJA 7
Ett bortkastat kycklingben blev den indirekta starten på organisationen People Improvement Organization (pio). Att behöva se några barn slåss om matrester på en soptipp i Phnom Penh förändrade Phymean Nouns liv. Nu är hon nominerad till World’s Children’s Prize 2015 för sin långa kamp för barnen i Kambodja och deras rätt till utbildning. text: johanna hallin/wcpf
foto: alexandra ellis/wcpf
ÄR PHYMEAN var liten var all utbildning förbjuden i Kambodja. Hon drömde om att få gå i skolan och lyckades till slut skaffa sig utbildning. När Phymean förstod att det fortfarande finns barn i Kambodja som måste kämpa för sina liv, slutade hon sitt välbetalda jobb för att hjälpa dem. Barnen som hon hjälper bor på huvudstaden Phom Penhs soptippar och på gatorna i slumområden. De riskerar sina liv när de samlar sopor och många barn har mist livet när de blivit påkörda av sopbilar eller begravts i sopberget. Phymean vet precis hur det känns för barnen på soptippen. När hennes mamma Malis dog var hon 15 år och måste kämpa för att få utbildning i ett land utan skolor och för att skaffa mat till sig själv och sin lilla systerdotter Malyda. Phymean minns varje dag av arbete och rädsla. Så när hon hade mött barnen på tippen åkte hon tillbaka till stan och sade upp sig från sitt jobb som sekreterare på ett kontor. – Jag kan inte låta bli att göra något när jag ser att barnen lever på sopor. Jag fick aldrig någon hjälp, men nu ska jag hjälpa dem.
SKOR AV BILDÄCK
Phymeans berättelse börjar i april 1975, när hon är fyra år. Det kommer soldater med svarta
8 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: KAMBODJA
kläder. De viftar med vapen och säger att alla måste lämna staden. – Bara för tre dagar, säger de, sen får alla komma hem igen. Phymeans mamma och pappa packar inget, bara en liten matsäck och en trampmotorcykel. Det är så fullt på vägarna att de nästan inte kan ta sig fram. Soldaterna manar på dem, längre och längre bort. Någonting är fel. De hör gevärsskott på avstånd. De som försöker vända tillbaka blir skjutna. Soldaterna har lurat dem. De kommer inte att få återvända hem. När de vandrat i många dagar får de stanna på ett stort jordbruk. De får svarta kläder och skor av bildäck. Det är den uniform som Röda Khmererna vill att alla ska bära från och med nu. Röda Khmererna är namnet på den militärgrupp som tagit makten. Phymeans mamma är väldigt vaksam. Hon har hört att de inte tycker om människor med utbildning. Mamma är inte bara välutbildad, hon har även studerat på universitet i Frankrike. Ingen får veta det. Därför ljuger Phymeans mamma. Hon säger att hon inte kan läsa och att hon växte upp på en bondgård. Hon skojar med soldaterna och erbjuder sig att laga deras kläder. Många välutbildade eller rika människor hade aldrig lärt sig att göra saker
En soptipp i Phnom Penh är de här barnens arbetsplats.
med händerna. Men Phymeans mamma kan skära skor och klippa ut mönster till soldatjackor, väva korgar och fånga fisk. SLÄKTINGAR MÖRDAS
En dag är mamma grå och ögonen verkar inte se någonting. Hon har just fått veta att alla hennes elva syskon, som var läkare, jurister, poliser och lärare är döda. Hela deras familjer har dödats av Röda Khmererna. Phymean fyller sex år, men får inte börja i skolan. Röda Khmererna tillåter inga skolor och inga böcker. En dag, när Phymean är åtta år, hör de bomber i fjärran. Det är vietnameserna som kommer. – Skynda er! säger mamma och föser dem till ett hörn av trädgården. Där finns ett underjordiskt rum, med mat och filtar. Phymean har aldrig sett det förut. Mamma har grävt det i hemlighet och vävt en port av bambu, så att den blir osynlig i trädgårdens grönska. I en vecka sover de i jordhålan.
När de vietnamesiska soldaterna kommer kliver Phymeans pappa fram. Han kan vietnamesiska, för när han var ung lärde han sig att meka på en verkstad i Vietnam. Han blir vietnamesernas översättare och hela familjen får lift av en pansarvagn tillbaka till sin hemstad. HON KASTAR SINA FÅR BÖRJA SKOLAN
KYCKLINGBEN PÅ
Nio år gammal får Phymean äntligen börja skolan. Hon vill läsa varenda bok i hela världen och flyttas snabbt uppåt, från tvåan till fyran till sjuan. De vietnamesiska ledarna utser Phymeans pappa till borgmästare över provinsen, men hennes mamma tycker inte om att han går i deras ledband. Dödandet fortsätter, fastän han nu är den som bestämmer. – Du måste sätta stopp, jag kan inte leva med en man som skickar medmänniskor i döden, säger hennes mamma. Men pappa vill inte lämna sin post, istället lämnar han familjen. När Phymean fyller tretton år förändras allt igen. Hennes syster Hangleap flyr till Thailand
EN HÖG AV SOPOR OCH PLÖTSLIGT KOMMER FEM BARN. DE SLÅR OCH KLÖSER VARANDRA FÖR ATT KOMMA ÅT KYCKLINGRESTERNA. PHYMEAN BLIR FÖRSKRÄCKT. BARNEN SLÅSS OM CHANSEN ATT ÄTA SOPOR.
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: KAMBODJA 9
och lämnar sin nyfödda dotter, Malyda, som inte skulle klara den farliga resan genom djungeln. Hennes mamma blir svårt sjuk och dör och då är Phymean ensam i världen. Hon har varit med om många hemska saker, men aldrig har hon varit så här rädd. Hur ska hon kunna skaffa mat till sig och Malyda? Hur ska hon kunna gå i skolan? SAMLAR DRICKSVATTEN
WCP-PROGRAM Reportaget är från tidningen Globen, som används av de miljoner barn jorden runt som deltar i det årliga World’s Children’s Prize-programmet (www. worldschildrensprize. org). Hittills har WCPprogrammet utbildat och stärkt 36,4 miljoner barn som medmänskliga förändringsaktörer för alla människors lika värde, barnets rättigheter och demokrati. Nära 600 000 svenska barn har deltagit i programmet. WCP-programmet avslutas med den årliga världsomröstningen Global Vote, i vilken barnen utser sin barnrättshjälte. 2015 är Phymean Noun en av de tre slutkandidaterna.
Allt Phymean har kvar är husets fyra väggar och en cykel. Varje morgon före gryningen samlar hon vatten från trädgården och fyller en vattentank. När den är full säljer hon vattnet som dricksvatten. Phymean får jobb som sekreterare. Hon tjänar inte mycket, men får ta med sig sin tvååriga systerdotter, som hela dagen sitter under skrivbordet. Efter arbetet cyklar Phymean till en kvällsskola. Hon har lovat sig själv och sin mamma att gå i skolan, och hon tänker göra det, fastän ögonen vill stängas av trötthet. När de kommer hem lagar Phymean ris åt sig och sin systerdotter. Sen tar hon fram sitt tredje arbete, att kopiera sagoböcker för hand, ord för ord. Det finns inga kopieringsapparater, och förlaget tycker mycket om Phymeans fina handstil. Hon arbetar till långt in på natten. Under många år kämpar Phymean. Hon får en utbildning och hittar sin syster Hangleap igen, så att Malyda får sin mamma tillbaka. Phymean får ett fn-jobb och arbetar med det första fria valet i Kambodja. Hon flyttar till huvudstaden Phnom Penh, jobbar på ett kontor, har ett eget hus, köper en bil och har pengar på banken. Livet är plötsligt enkelt. KYCKLING TILL LUNCH
En dag äter Phymean en grillad kyckling till lunch vid Mekongflodens strand. Hon kastar sina kycklingben på en hög av sopor och plötsligt kommer fem barn. De slår och klöser varandra för att komma åt kycklingresterna. Phymean blir förskräckt. Barnen slåss om chansen att äta sopor.
10 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: KAMBODJA
– Stopp, stopp! ropar hon. Sluta! Jag köper en ny kyckling åt er, kom och sätt er. När de äter berättar de att de kommit från landsbygden, för att deras föräldrar söker jobb. Men det enda jobb som finns är att leta sopor på soptippen, där de också bor. De berättar om hur de kämpar varje dag för att överleva. Nästa dag åker Phymean till Phnom Penhs största soptipp, som är hög som ett berg. Hon möter barn och föräldrar, ser tältdukarna som de sover under, ser lastbilarna som kör sina rutter oavsett om det kommer ett barn i vägen eller inte. Hon ser öppna sår, som aldrig läker. Stanken letar sig in överallt. Det är som att komma till helvetet, tänker Phymean. Hon säger upp sig från sitt jobb, tar ut alla sina pengar från banken och börjar arbetet på soptippen. De flesta barnen vill förtvivlat gärna gå i skolan, men föräldrarna tvekar. Barnen måste hjälpa till med försörjningen, annars svälter familjen. STARTAR SKOLA
Första dagen kommer tjugofem barn till Phymeans skola. Sedan fler och fler. Phymean ser till att koppla in den första kranen som ger rent vatten på soptippen. De behöver också mat och lärare. Phymean är på soptippen varje dag. Hon är lärare, ledare, vaktmästare, kurator, hon är allt för barnen. Sakta byggs skolan upp. Det blir fler barn och fler lärare, och efter ett par år öppnar Phymean ännu en skola. Nu har det gått fjorton år sedan Phymean startade sin organisation. Det finns tre skolor och ett barnhem för föräldralösa eller övergivna barn. Organisationen hjälper också familjer och hela samhället runt soptippen. – Ge aldrig upp! Så tänker jag själv och det säger jag till barnen på skolan. Barnen här har ett hårt liv. Det finns gäng, droger och mycket otrygghet. Men vi hjälper barnen att se sina drömmar och att kämpa för att nå dem. Om jag kunde göra det, så kan de göra det. Och allt vi kan lära oss kan vi klara av! •
Soppan värmde både kropp och själ För tre år sedan stod Jocke Larsson i kö bland många andra hemlösa för att få en skål varm soppa. Mötet med de frivilliga i Soppkök Malmö blev en vändpunkt. Nu har han tak över huvudet och han lägger all tid han kan på att hjälpa olycksbröder och systrar med mat och kläder. – JAG HAR VUXIT som människa, säger han. Jag är en individ som andas och finns. Joakim ”Jocke” Larsson är flitig på sociala medier och efter den första sopplunchen skrev han sin historia och skickade den till Soppkök Malmös Facebook-sida. Han berättade om hur han levt på gatorna sedan han förlorat först bostad och sedan arbete. Allt hände inför vintern 2010 – ”en av de kallaste i mannaminne”, som han uttrycker det, och
Joakim ”Jocke” Larsson utsågs nyligen till ”Månadens eldsjäl” av nätverket Soppkök Malmö. Han är evigt tacksam mot nätverket, inte minst dess grundare, Janni Bjödstrup.
lagom till hans 43-årsdag. Han erbjöd sig också att hjälpa till när Soppkök Malmö serverar soppluncher i en av stans parker sista söndagen varje månad. – Jag är ett slags allt-i-allo, förklarar han, eller en packåsna. Jag bär stolar och bord, sätter upp köket och är sedan med och delar ut kläder som har skänkts till de hemlösa.
Jag promenerar flera timmar om dagen och sätter upp lappar som informerar om Soppkök Malmö. – Jag brinner för det här, fortsätter han. Jag vill göra något för mina medmänniskor men jag kan inte ge dem några pengar. Efter några månader på ett härbärge bor Jocke Larsson numera på ett gruppboende och väntar på att kunna återvända till ett vanligt liv som han en gång har haft. Han söker jobb och även en egen lägenhet men för att få en lägenhet måste han ha ett jobb. – Jag får ett enormt stöd av dem som driver Soppkök Malmö, säger han. Jag har fått hjälp med att skriva ett ordentligt cv som visar min erfarenhet av truckkörning och lagerarbete. Men jag är kanske inte den mest efterfrågade på arbetsmarknaden just nu. Soppkök Malmö är ett ideellt nätverk som startade för tre år sedan och som inspirerats av Soppkök Stockholm. De engagerade arbetar för att avskaffa hemlösheten i Sverige genom att lyfta fram frågan så att politiker och andra makthavare ska börja agera. Soppkök Malmö tar inte emot pengar som hjälp eftersom man inte vill se aktiviteterna som välgörenhet. • text: marie bosund hedberg UPPDRAG MISSION NR 3 2015: MALMÖ 11
KRISTJAN, SHIMA, DIANA, ANTONIO OCH SARA PÅ HUNDPROMENAD.
Maria har ti 12 UPPDRAG MISSION NR 3 1 2015: 2015: VÄGEN MALMÖUT UR FATTIGDOMEN
När Maria Kellgren Attariani upptäckte att eleverna som hon träffade som läxhjälpare behövde frisk luft och motion lät hon dem följa med när hon rastade sina hundar. Hennes privata initiativ har blivit en succé med glädje, samhörighet och trygghet som extra plus.
id att hjälpa
text: marie bosund hedberg
foto: martin olson
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: MALMÖ 13
KLOCKAN ÄR FYRA OCH
som suttit böjda över sina läxböcker plockar ihop dem och allt annat som de haft med sig. Det är ingen som tvekar utan alla rör sig målmedvetet mot ytterdörren. Skoldagen är slut och nu övergår den i något helt annat – en frivillig aktivitet som de är ensamma om att få vara med om. Det blir minst en timme, kanske två, på promenad genom villakvarter, parker och höghusområden i Malmö. Med varandra, med Maria och hennes två hundar. – Det här har vuxit fram till något riktigt bra, säger Maria. Vi kallar oss för Powerteam och det kan tolkas på lite olika sätt. Vi samlar kraft för att lyckas med våra mål och vi ger också varandra kraft bara genom att vara tillsammans. – Vi talar mycket om allas lika värde, berättar Kristjan. Vi i gruppen har väldigt olika bakgrunder, både när det gäller etnicitet och religion. I början pratade vi mycket om det och vi hade nog en del fördomar om varandra. Men nu är vi överens om att vi inte lämnar någon i sticket. ELEVERNA
NÄRA VÄNNER
HON ÄLSKAR JU BARN OCH UNGDOMAR OCH VILL HJÄLPA DEM ATT MÅ BRA.
– I den här gruppen blir vi nära vänner, förklarar Antonio. Innan vi startade Powerteam hade Kristjan och jag bara nickat åt varandra när vi möttes i korridoren. Nu är vi jättekompisar. Sara gillar att få vara tillsammans med de andra, det är mycket roligare att promenera när man inte behöver göra det ensam. Det är ett tiotal högstadieelever som är med på hundpromenaderna två gånger i veckan. Från början vandrade man på onsdagar och lördagar men eftersom lördagstiden kolliderade med tiden när en av ungdomarna skulle gå i kyrkan flyttades den till söndagen. Maria Kellgren Attariani ser inget märkvärdigt i att hon lägger ner så mycket
14 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: MALMÖ
MARIA KELLGREN ATTARIANI.
av sin privata, lediga tid på det här projektet. Hon älskar ju barn och ungdomar och vill hjälpa dem att må bra. Hennes arbetsdagar är också fyllda av människor; hon är anställd av stiftelsen Drivkraft Malmö som projektledare för Läxhjälpen och hon är också anställd på Talent Me, ett nätbaserat rekryteringsföretag. Förutom eleverna som kommer till Läxhjälpen är hon fadder på frivillig basis åt två andra elever på samma skola. – Det är en ära att få stödja dem, förklarar hon. Att ge avtryck i någons liv. MÖTEN MED SAMTAL
Hon visar ett brev som hon fått av en av eleverna som är med i Powerteam. ”Jag är otroligt och evigt tacksam för att ha träffat dig. Jag uppskattar att du är som du är. Jag uppskattar att du trodde på och stöttade mig i mina hårda perioder. Jag kan inte någonsin ge det du har gett till oss”. Hundpromenaderna har utvecklats till möten med samtal om stort och smått och det är inte alls ovanligt att någon av ungdomarna ber att få prata med Maria lite mera ostört. Det kan handla om olycklig kärlek, tråkigheter där hemma, funderingar om hur framtiden kan se ut. – Den här gruppen betyder trygghet för många av ungdomarna. Och det blir en nyttig terapi för dem att få trava på ute i friska luften och låta tankarna virvla fritt, säger Maria. •
DEN HÄR GRUPPEN BETYDER TRYGGHET FÖR MÅNGA AV UNGDOMARNA.
KRISTJAN TAR TILLFÄLLET I AKT OCH VILL PRATA LITE OSTÖRT MED MARIA.
ANTONIO VAR RÄDD FÖR MARIAS HUNDAR I BÖRJAN. NU LÄNGTAR HAN BÅDE TILL PROMENADERNA OCH ATT HON HJÄLPER HONOM MED LÄXORNA.
FOTO: HÅKAN E BENGTSSON
Har du tänkt på att frågan ”Vad gör du med din tid?” är ett äkta barn av vår tidsanda? Denna har i sin tur hamnat i en återvändsgränd utifrån sina alltmer patetiska försök att hantera livet för sig och tiden för sig.
Det går förstås inte. Livet är i varje ögonblick, långt eller kort, en enda kompromiss där man efter bästa förmåga försöker just kompromissa i förhållande till de rådande förutsättningarna. Vilka förändras ständigt – enligt själva livets grundlagar. Får man för sig att man har ”ont om tid” finns det alltså alla skäl i världen att fundera över om man egentligen har ”ont om liv”. Jag försöker så gott jag någonsin kan ägna mig åt mina nära, mina ideella engagemang (främst på funktionshindersområdet) och min livsnerv: tankarna, kunskaperna, det obändigt kreativa. Det enda nya när jag övergick från att vara professor-i-tjänst till att bli professor emerita var att jag alltmer avskalat började gå i riktningen mot ”forward to basics” – mot det som är viktigt, svårt och roligt. Till det yttre kan det förefalla som om jag gör samma sak som tidigare: jag läser och lär, tänker, forskar, skriver böcker, föreläser. Men inriktningsmässigt går jag alltmer avskalat i riktningen ”forward to basics” – mot det som är viktigt, svårt och roligt. Med stor förundran fördjupar jag mig sedan några år i hur oerhört förmånligt det är att få bli gammal i vår tid. BODIL JÖNSSON PROFESSOR EMERITA, FÖRFATTARE, DALBY
Jag har alltid tänkt att jag efter pensionen skulle fortsätta att engagera mig i människor. Jag har i hela mitt yrkesverksamma liv arbetat med psykiskt funktionshindrade, men även folkhälsa för kommuninnevånare och kultur i vården inom äldreomsorgen. En arbetskamrat berättade för mig att hon lyssnat på ett föredrag som en kvinna från Frida Kvinnojour i Hässleholm hållit. Hennes historia grep mig och jag skrev ett brev till kvinnojouren och förklarade att jag gärna ville hjälpa till. Det var för ett år sedan och jag finns med i en grupp som arbetar med fritidsaktiviteter, till exempel smyckekurser och underhållning. Det är härligt att se hur kvinnorna för en stund glömmer bort situationen som de och kanske deras barn har hamnat i. Vi träffas oftast på kvällstid, under helgerna, när det inte händer så mycket annat. Alla borde få göra något sådant här. Det är en handling som ger något tillbaka till en själv. Och på en kvinnojour behövs det väldigt många fler krafter. KERSTIN JEPPSSON PENSIONÄR, BALLINGSLÖV
16 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: ENKÄTEN
enkät
Under den här våren är jag i Chang Mai i Thailand som volontär. Jag undervisar i engelska samtidigt som jag försöker lära mig lite thailändska. Innan jag åkte hit så arbetade jag ideellt hos Ronald McDonalds hus och IMs läxhjälp. Innan dess var jag formbestämmare inom bilindustrin. Det var ett intressant yrke men jag kände att jag behövde ut och röra på mig så jag sade upp mig på jobbet. Jag mår bra av att få hjälpa andra och jag känner att det här är en del av min personliga utveckling. Jag hittade mina uppdrag på Volontärbyrån när jag letade efter volontärarbete i Sverige och utomlands på internet. Det finns många organisationer som behöver hjälp och det kan vara klokt att bestämma sig för vad man vill göra och hålla utkik efter event och projekt som kan leda i rätt riktning. VIKTOR HULTÉN VOLONTÄR, GÖTEBORG
Jag är engagerad i Försoningsgruppen i Malmö, en icke vinst drivande ideell organisation som verkar för försoning genom arbete med reparativ rättvisa och mot kriminalitet och missbruk. Försoningsarbetet mellan brottsförbrytare och brottsoffer är den mest meningsfulla diakonala uppgift jag haft. Att jag som före detta brottsoffer har egen erfarenhet av vad en förlåtelse- och försoningsprocess kan betyda förstärker säkerligen min drivkraft. Jag använder delar av min semester och komptid för att kunna medverka på våra försoningsveckor och tog tjänstledigt för att utbilda mig i reparativ rättvisa i Sydafrika förra året. EBBA ÄLVERBRANDT DIAKON, LUND
Min mesta tid lägger jag på arbete och familj. Eftersom jag är forskare innebär det mycket egen tid för att läsa vad andra skrivit och skriva själv. Samtidigt ingår i mitt arbete att hålla kontakt med en mängd olika människor, dels vid Lund och Uppsala universitet men också runt om i världen. Via Svenska kyrkans internationella arbete har jag under det senaste året haft förmånen att arbeta som teolog i samverkan med forskare från University Kwa Zulu Natal och vid Stellenbosch i Sydafrika. Inom Pilotprojektet kring Genus, hälsa och religion samverkade vi med fyra olika länder, Tanzania, Etiopien, Sydafrika och Swaziland. I samverkan med lärare och forskare vid UKZN och Stellenbosch fick jag möjlighet att under en period vistas som gästforskare vid Stellenbosch Institute for Advanced Study, STIAS. Att vara vän och kollega med dessa forskare i Sydafrika är oerhört stimulerande. En hel del kontakter sker via mail, men det är först när man träffas som allt tar fart. – Jag har också varit med om att skapa ett globalt nätverk av forskare som arbetar inom luthersk tradition, där särskilt kvinnorna är mycket aktiva. Jag har alltså fått vänner över hela världen som jag gärna delar min tid med. ELISABETH GERLE DOCENT I ETIK, LUNDS UNIVERSITET
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: ENKÄTEN 17
HANS ENGDAHL ÄR EXTRA ORDINARIE PROFESSOR I TEOLOGI VID UWC OCH HAN HAR ARBETAT MED ATT UTFORMA TUTU-PROFESSUREN I SNART TIO ÅR.
PROFESSUR I TUTUS NAMN
Stärkta band mellan Lund och Kapstaden Lunds Missionssällskap har donerat nio miljoner kronor till University of the Western Cape och en professur i Desmond Tutus namn. Effekterna för utbildningen blir bland annat en fast ekonomisk grund att stå på och större attraktionskraft bland sydafrikanska och utländska studenter och forskare. text: marie bosund hedberg
foto: lunds missionssällskap
spelar en roll men även själva ämnet, säger Hans Engdahl, extra ordinarie professor i teologi vid University of the Western Cape, uwc. Frågor om försoning och rättvisa som är högaktuella idag kommer att få NAMNET TUTU
hög prioritet. – Jag har varit här på universitetet i Kapstaden sedan 2005 och vi började prata om en möjlighet att få till en professur i Desmond Tutus namn under 2006. I samband med Tutus 75-årsdag samma år fick vi ett godkännande av honom och sedan dess har vi arbetat ganska intensivt med att få den till stånd. Kapstaden och University of the
Western Cape är sedan flera år en av Lunds Missionssällskaps noder i världen och där man stöder olika utbildningsprojekt. De andra är Jerusalem, Hongkong och Malmö. – Utbildning är inte ett privilegium för det rika västerlandet, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Sydafrika är ett bra exempel på hur utbildning kan förena olika kulturer, inte minst religiösa, och på så sätt minska konflikterna. Utbildning fostrar till lösningar. Samuel Rubenson påpekar också att människor som Desmond Tutu behövs som ledstjärnor i den här utvecklingen. Hans tankar om försoning och upprättelse får leva vidare.
– SYDAFRIKA ÄR ETT BRA EXEMPEL PÅ HUR UTBILDNING KAN FÖRENA OLIKA KULTURER, INTE MINST
STORT BIDRAG
RELIGIÖSA, OCH PÅ
Det är inte så vanligt att en icke-statlig organisation ger ett så stort bidrag till en utbildning.
SÅ SÄTT MINSKA KONFLIKTERNA.
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: KAPSTADEN 19
KG Hammar, ledamot i Lunds Missionssällskap, mötte nyligen Desmond Tutu i Kapstaden. ”So fantastic” är en av hans reaktioner på att en professur med fokus på försoning och rättvisa bär hans namn på University of the Western Cape, där han var kansler i nästan 25 år.
IDAG ÄR UWC ETT AV DE MEST BLANDADE UNIVERSITETEN I SYDAFRIKA OCH ÄVEN UTLÄNDSKA STUDENTER LOCKAS AV ÄMNESUTBUDET
– Det vanliga, om man ser det historiskt, är att en donation, ofta genom ett testamente, ges till universitetet och kanske även med en önskan om hur professuren bör tituleras. Vårt universitet som bara är drygt 50 år och som hittills har haft mestadels fattiga studenter har inte fått några sådana donationer – ännu, säger Hans Engdahl. En teologisk professur som denna hamnar mellan två stolar: i akademiska och andra sekulära sammanhang säger man att detta borde olika kyrkor ta ansvar för, trots att det är frågan om en universitetstjänst, medan man inom kyrkliga kretsar säger att detta borde universitetet ta ansvar för. 1960 öppnade University of the Western Cape som det första universitetet i Sydafrika för färgade. Från början var det ett ”bush collage”, med några hus utslängda på slätten utanför Kapstaden. Idag är uwc ett av de mest blandade universiteten i Sydafrika och även utländska studenter lockas av ämnesutbudet som förutom religion och teologi omfattar språk, juridik, ekonomi, naturvetenskap, hälsolära, utbildning och odontologi.
20 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: KAPSTADEN
ATTRAKTIVT ÄMNE
– Den nya professuren, som har fått namnet The Desmond Tutu Chair in Ecumenical Theology and Social Transformation, kommer att göra ämnet attraktivt både för studenter här i Sydafrika och internationellt, säger Hans Engdahl. Det viktigaste med professuren är dock detta: De allra flesta universitet i Afrika har många bilaterala kontakter med andra universitet i Europa och Nordamerika. Men dessa är nästan alltid kortvariga och oftast gynnas de europeiska och amerikanska universiteten som får forskningsmaterial och erfarenheter av fältstudier och dessutom lockar de till sig afrikanska studenter. – En professur som The Desmond Tutu Chair har en egen tyngd och ger en stabil långsiktighet och kan bidra till att utbytet blir mer ömsesidigt. Här finns en heltidstjänst i ett viktigt ämne och kring tjänsten kommer det att finnas plats för studenter från när och fjärran att studera och forska. Utbyten med andra universitet över hela världen kommer att bli mera jämlikt. Professuren kommer att attrahera studenter utan några tillfälliga, bilaterala stöd utifrån. •
Do not go gentle into that good night, Old age should burn and rave at close of day; Rage, rage against the dying of the light. Though wise men at their end know dark is right, Because their words had forked no lightning they Do not go gentle into that good night.
betraktelsen
DO NOT GO GENTLE INTO THAT GOOD NIGHT
Good men, the last wave by, crying how bright Their frail deeds might have danced in a green bay, Rage, rage against the dying of the light. Wild men who caught and sang the sun in flight, And learn, too late, they grieved it on its way, Do not go gentle into that good night. Grave men, near death, who see with blinding sight Blind eyes could blaze like meteors and be gay, Rage, rage against the dying of the light. And you, my father, there on the sad height, Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray. Do not go gentle into that good night. Rage, rage against the dying of the light.
DYLAN THOMAS WALESISK FÖRFATTARE OCH POET (1914-1953)
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: BETRAKTELSEN 21
Ett första besök i en romsk by i Rumänien för två år sedan var så omtumlande att ungdomarna från två olika missionsförsamlingar i Småland återvände dit för att stärka romerna i deras vardag. text: hanna stridsman
Missionsresan
22 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: RUMÄNIEN
n till Rumänien
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: RUMÄNIEN 23
METRO MINISTRIES Metro Ministries är en kristen icke-vinstdrivande organisation som finns till för barn, unga och familjer i behov av olika sorters stöd. I Rumänien är de speciellt inriktade på romer. MM försöker nå ut med Guds kärlek genom tro, hopp och stöd till utbildning – allt för att människorna de möter ska lära känna sig själva, veta sitt värde, bli självständiga och växa i livet. Fritt översatt från deras hemsida, www.metroministries.ro
KORT EFTER MIDSOMMAR förra året lämnade ett nervöst gäng Landvetter flygplats med sikte på den vackra staden Sighisoara i Transsylvanien i centrala Rumänien. Vi var två ungdomsgrupper, en från Equmeniakyrkan i Habo och en från Ansgariikyrkan i Jönköping, och vi var mycket spända inför vår uppgift. Efter flera träffar då vi lärt känna varandra, lärt känna den rumänska och romska kulturen, febrilt pluggat in rumänska glosor, förberett läger och andakter så var det äntligen dags. Vi kom fram och gjorde oss hemmastadda i den kristna organisationen Metro Ministries högkvarter och lade oss att sova med en hel hjord fjärilar i magen. De första dagarna höll vi, tillsammans med ett stort lokalt team, i ett läger för romska barn. Vårt uppdrag var att göra ett spännande läger för dem. Vi skulle finnas där och se dem men också rent konkret hålla i tävlingar, fotbollsmatcher, göra pärlplattor, hålla i draman och visa det bästa av vårt hemland under en storslagen Sverigekväll. Lägrets tema var ”Dröm med Gud”. Det var stort att få höra vad barnen som inte har de bästa förutsättningarna i livet drömde om. De kommer från fattiga familjer som, för att de är romer, väldigt ofta ses som andra eller femte klassens medborgare i sitt eget hemland. Barnen drömde om att bli allt från taxichaufför och läkare till att ha en familj – eller att få en egen, blå ballong. Alla kan vi drömma och för Gud är ingenting omöjligt!
äventyr. Dagarna där handlade om att visa så mycket som möjligt på hur mycket Gud älskar alla sina barn genom att ge den kärleken vidare till barnen, genom att krama, trösta, dansa, hoppa hopprep, hjälpa dem bygga drakarna. Vilken fantastisk frihet och glädje de utstrålade när de sedan sprang fram och tillbaka på den smala grusvägen med drakarna flaxandes i luften bakom sig! SVED I HJÄRTAT
En stor utmaning för oss var såklart språket. Det var klurigt att inte kunna kommunicera med barnen och en del av de rumänska ledarna, men med kreativitet, kroppsspråk och massa skratt så gick det ändå. Det var tungt att se hur hemmen i Albesti såg ut och att veta att det är barnens vardag. Vi återvände snart till vår bekvämlighet i Sverige, men de var kvar i samma svårigheter. Det var inte bara en gång det sved i hjärtat och tårarna lurade i ögonvrån. Ett glädjeämne är att det syns en viss förbättring sen vi var där i fjol och att Metro Ministries är kvar och fortsätter jobba för att förbättra romernas situation. Det var en resa i utgivandets tecken, men jag är säker på att vi alla kan skriva under på att vi fått så otroligt mycket tillbaka. För oss ledare var det intressant att se hur ungdomarna inte bara klev utan hoppade ut ur sina bekvämlighetszoner för att ge allt för barnen, se hur än mer av tron trillade ner från hjärnan till hjärtat och hur deras tro blev så konkret.”
FATTIG BY
Efter lägret hade vi fyra dagar i den romska byn Albesti, nordost om Sighisoara, framför oss. Det är en otroligt fattig by, enkelt beskrivet, och också där var det barnen som vi riktade in oss på att nå. Tillsammans med ett team från Belgien ledde vi olika kreativa projekt; målade väskor, tillverkade garndockor och pärlarmband och det bästa av allt – drakar! Det var många (även bland de vuxna) som aldrig förr hållit i en pensel så bara det var ett
24 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: RUMÄNIEN
Staden Sighisoara ligger i Transsylvanien i centrala Rumänien.
LÄGRETS TEMA VAR ”DRÖM MED GUD”.
DET VAR KLURIGT ATT INTE KUNNA KOMMUNICERA MED BARNEN OCH EN DEL AV DE RUMÄNSKA LEDARNA, MEN MED KREATIVITET, KROPPSSPRÅK OCH MASSA SKRATT SÅ GICK DET ÄNDÅ.
BARNEN KOMMER FRÅN FATTIGA FAMILJER SOM SES SOM FEMTE KLASSENS MEDBORGARE I SITT EGET HEMLAND.
RELIGIONER BL Kan man vara både kristen och buddhist? Eller finns det bara rena religioner? Vad betyder det för dagens kristna tro när den interreligiösa dialogen växer sig allt starkare? Svaren på frågorna kom från teologer och forskare från olika delar av världen när Centrum för Teologi och Religionsvetenskap, ctr, arrangerade ett seminarium om synkretism nyligen. text: marie bosund hedberg
foto: martin olson
som en blandning av olika religioner. I många religiösa traditioner finns det en stark vilja att försöka bevara religionernas renhet men det blir allt tydligare att det inte finns något som kan kallas för ren religion, säger Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap med ekumenik vid Lunds universitet och seminariets arrangör. Efter hand som kristendomen har upplevt en demografisk förflyttning med tyngdpunkten på södra halvklotet har det också lett till en ökad debatt om en av de förändringar som det för med sig – övergången från konstantiniansk kristendom till postkonstantiniansk global kristenhet. Förändringen sker inte bara genom kristna demografiska processer i majoritetsvärlden utan även av befolkningsökningen i de nya tillväxtområdena och befolkningsstagnationen tillsammans med sekularisering och religiös mångfald i den tidiga kristendomens regioner. YNKRETISM KAN BESKRIVAS
26 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: LUND
I dagens värld är det väldigt svårt att inte se de andra religionerna när man talar om teologi. Därför har den här inställningen om rena religioner blivit alltmer sällsynt. – Vi har alla flera olika identiteter och det är viktigt att vi visar öppenhet mot andra tankegångar, förklarar Gavin D´Costa, teolog och interreligiös forskare vid universitet i Bristol. Jag är själv katolik, min fru är kväkare och hon lyckades få med mig på ett buddhistiskt läger där jag blev fascinerad av meditationsövningarna. NYA STRATEGIER BEHÖVS
– När det gäller mission så förnekar jag inte all den ondska som har följt med missionsarbetet, fortsätter han. Religiösa kulturer som har svärtats ner, imperialism och arrogans, social-politisk exploatering av dem som är troende genom att förneka evangeliet och att inte kunna respektera religiös frihet. Listan kan göras längre. Det är en lista som inte får glömmas bort. Hur som helst så måste
LANDAS EFTER NYA RECEPT PETER C. PHAN, GEORGETOWN UNIVERSITY, I SAMSPRÅK MED MARJAANA TOIVIAINEN, DOKTORAND VID CTR.
TAN SANG-SAN, KUALA LUMPUR.
KRISTENDOMEN MÖTER BUDDHISMEN. MIKA VÄHÄKANGAS, CTR, ARRANGERADE SEMINARIET.
JONAS A JØRGENSEN, KÖPENHAMNS UNIVERSITET.
missionsvetenskapen ta fram strategier där dessa och andra missförhållanden inte finns med. Men man kan inte ge upp den centrala uppgiften – att dela Kristus, evangeliet och den treeniga guden utan våld. Tan Kang-San, teolog från Kuala Lumpur, Malaysia, representerar en annan del av världen, och andra religioner. Han är praktiserande evangelikal och buddhist. Han växte upp i ett buddhistiskt hem men blev kristen sedan han deltagit i en gudstjänst som 17-åring. – De otvetydiga fallen av buddist-kristna med dubbel religiös tillhörighet praktiserar båda religionerna. De tillhör både en kristen och en buddhistisk församling, och de identifierar sig som både fullvärdiga buddhister och fullvärdiga kristna, berättar han. – Inom forskningen som handlar om evangelikal missionsteologi har man en nedsättande syn på synkretism och ser den som en tendens till hedendom inom kristendomen eller ingen riktig kristendom. Synkretism är en mycket viktig process där människor lär av varandra och det är tankar där religioner växer i visdom och förståelse och det är något som är mycket efterlängtat. ÄNDÅ GÅR DET INTE ATT SKILJA MELLAN
ANDLIG KRIGFÖRING
RELIGION OCH
– Mötet mellan globaliserad kristendom och västvärldens postmoderna kultur har inte resulterat i särskilt många studier om synkretism, påpekar Jonas Adelin Jørgensen, fil dr och specialiserad på interkulturell teologi vid Köpenhamns universitet. Men det finns ett intressant undantag. Kwabena AsamoahGyadu har fokuserat på olika former av
ÖVRIG KULTUR. VAD SOM BEHÖVS ÄR ATT TEOLOGERNA ÖVERVÄGER HUR MAN TEOLOGISKT SKULLE KUNNA RELATERA TILL SYNKRETISM AV OLIKA SLAG
28 UPPDRAG MISSION NR 3 2015
pentekostalism i Ghana. Han beskriver hur de afrikanska pentekostala kyrkorna tas emot i internationella sammanhang som ”exportörer” av religiös makt, och hur ghananer i exil, liksom icke ghananer, använder dessa resurser för att överleva under rådande immigrationsförhållanden i den sekulariserade västvärlden. Detta sker via internet men under processen har internet utrustats med helt nya kvaliteter: nätet har blivit en plats för andlig krigföring. Att åberopa synkretism i det här sammanhanget är inte att rikta uppmärksamheten på ”hemmagjorda” former av religiöst liv som syftar till att foga en kristen kärna till ett yttre skal av europeisk kultur. Snarare, genom att åberopa synkretism till en djupare förståelse av vad som är på gång i de här ”exporterna av religiös makt” kan man markera omfattningen av den nya religiösa expansionen. ROLL I KRISTEN TEOLOGI
– Religionsvetenskaplig forskning har tydligt visat hur religionerna tar idéer från varandra och hur den interreligiösa samlevnaden påverkar både religiösa människors praktiska liv och kyrkornas liv och läror, säger Mika Vähäkangas. Ändå har man oftast antingen struntat i att behandla synkretism teologiskt eller betraktat det negativt. Det har varit vanligare att tala om kontextualisering där allt icke-religiöst har varit acceptabelt att inkludera i den kristna tron medan det religiösa ska rensas bort. Ändå går det inte att skilja mellan religion och övrig kultur. Vad som behövs är att teologerna överväger hur man teologiskt skulle kunna relatera till synkretism av olika slag. Inte att man skulle bortse från synkretismen helt och hållet för det går inte, utan bestämma sig för vilken sorts synkretism som är acceptabel och vilken roll den skulle spela i kristen teologi. •
i korthet INTERKULTURELL INTEGRATION I BOTKYRKA I januari 2015 antog Europarådets ministerråd en rekommendation till medlemsstaterna om interkulturell integration, med status som Soft European Law. Botkyrka har, som enda svenska kommun, varit med och drivit fram beslutet. Botkyrka i Stockholms län, var först i Sverige med att anta en interkulturell strategi år 2010 och har de senaste åren varit pilot i Europarådets program Intercultural Cities. Programmets medlemmar ses av Europarådets ministerråd som pionjärer för en interkulturell samhällsutveckling. Den nya lagstiftningen bygger på Botkyrka och de andra medlemmarnas erfarenheter. Den nya lagstiftningen är ett tydligt ställningstagande på Europanivå för interkulturell integration, där fokus ligger på att bejaka en mångfald av livsstilar och kulturella kontexter, men att fokusera på det gemensamma. Det gemensamma får sin inramning och sin minsta gemensamma nämnare genom respekten för alla invånares mänskliga rättigheter. –Vi har fått ett erkännande på Europanivå att Botkyrka har valt rätt väg. Det är stort! Vi har med hjälp av vår strategi och vårt medlemskap i Intercultural cities kunna slå oss fria från den nationella debatten som inte ser att Sverige och svenskhet sedan länge ser annorlunda ut än den nationella självbilden. Vi hoppas och tror nu att fler svenska kommuner följer efter, säger Katarina Berggren (S), ordförande i kommunstyrelsen i Botkyrka.
Den nya lagstiftningen (soft law) omfattar särskilt att främja ett offentligt samtal som betonar gemensamma värderingar och strävar efter att bygga upp en stadsidentitet som tar sin utgångspunkt i mångfald, att säkra att politik, institutioner och tjänster speglar en blandad befolkning och att tjänstemän har interkulturell kompetens samt att civilsamhället lokalt tillerkänns en roll som kunskapsbärare av lokala samhällsutmaningar och dess lösningar. www.botkyrka.se
WHO: FRÅN JORD TILL BORD Den 7 april firades Världshälsodagen och fn-organet World Health Organization (who) belyser utmaningar och möjligheter som gäller matens kvalitet och därmed säkerhet. – Livsmedelstillverkningen har industrialiserats och mattransporterna har globaliserats, säger Margaret Chan, whos generalsekreterare. De förändringarna kan göra att maten smittas av skadliga bakterier, virus, parasiter eller kemikalier. Det innebär i sin tur att lokala problem snabbt kan bli en internationell kris. Det är betydligt mera komplicerat att undersöka ett utbrott av sjukdomar som orsakats av livsmedel när en enskild matpartion eller förpackning innehåller ingredienser från många olika länder. Mat som är förorenad kan orsaka mer än 200 sjukdomar, alltifrån diarré till cancer. Ohälsosam mat kan till exempel vara kött som inte tillagats på rätt sätt, frukt och grönsaker som inte sköljts och skaldjur som kommer från förorenade vatten. whos forskargrupp presenterar en
rad data om effekterna och skadorna som följer av dålig matkvalitet från 2010. 582 miljoner fall av 22 olika sjukdomar som orsakats av förorenad mat och 351 000 dödsfall. Salmonella ledde till flest dödsfall och värst drabbade var befolkningarna i Afrika, följt av Sydostasien. Mer än 40 procent av dem som drabbats av tyfussjukdomar som orsakats av förgiftad mat var barn under fem år. Källa: www.who.int
SÖKES: HÖGUTBILDADE INVANDRARE Det behövs en fortsatt hög nettoinvandring på 64 000 personer per år för att finansiera välfärden, visar Arbetsförmedlingens prognoser. Samtidigt ökar sysselsättningsgraden bland utrikesfödda med hög utbildning, medan de som har kort utbildning får allt svårare att hitta ett arbete. Arbetsförmedlingen har granskat invandringens betydelse för Sverige ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Sedan 2005 har utrikesfödda stått för 75 procent av ökningen av sysselsättningen, drygt 240 000 personer. Fram till år 2025 kommer utrikesfödda att stå för hela ökningen. De närmaste tio åren kommer det att behövas en fortsatt hög nettoinvandring om vi ska upprätthålla de senaste årens utveckling av sysselsättningen. Arbetsförmedlingen räknar med att det behövs 64 000 personer om året i arbetsför ålder (16-64 år), som kompensation för det sjunkande antalet inrikesfödda. Källa: Arbetsförmedlingen UPPDRAG MISSION NR 3 2015: I KORTHET 29
”UTBILDNING ÄR KOPPLAT TILL VARJE MÄNNISKAS
TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG
UNIKA VÄRDE”
I HÖST STARTAR FOLKHÖGSKOLAN EFTER SVENSK FÖREBILD PÅ ANAFORA I EGYPTEN.
FOLKHÖGSKOLA I EGYPTISKA ÖKNEN Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. Helsjöns folkhögskola i Västergötland får ett projektbidrag på 150 000 kronor för utbildning av personal, rekrytering av studenter och förberedelser för att starta en folkhögskola på det egyptiska retreatcentret Anaforas utbildningscenter Anastasia. Tanken bakom Anastasia är möjligheten till bildning och utbildning, både för dem som idag arbetar på Anafora men även för andra. Under de senaste åren har den första byggnaden med skolsalar kompletterats med fler klassrum, föreläsningssal och ett bibliotek. – Målet är att folkhögskolan ska kunna starta under hösten 2015, berättar Peter Landgren, pedagogisk utvecklare på Helsjöns folkhögskola och huvudansvarig för folkhögskoleprojektet i Egypten. Det är en idé som har fått växa fram med både små och stora steg sedan sommaren 2000.
kyrkans riksmöte i Göteborg. Vid ett tillfälle beskrev vi folkhögskoletanken och då utbrast en av de koptiska prästerna att ”det här måste vi ha i Egypten”. I samma veva tog biskop Thomas på Anafora kontakt med oss och jag kunde känna igen den människosyn och pedagogiska grundtanke som är den samma som jag själv brinner för. Den innebär att bildning och utbildning är kopplat till varje människas unika värde så att jag kan få vara den jag är och få möjlighet att växa i riktning mot vad jag kan bli – tillsammans med andra. HUR LÅNGT HAR PROJEKTET KOMMIT? – Vi har på plats arbetat med planläggning inför starten med sådana konkreta frågor som vilka studerandekategorier vi ska rekrytera, boende, scheman och ämnesinnehåll. Jag har också träffat de blivande lärarna som ska tillbringa senare delen av vårterminen på Helsjön för att ”leva folkhögskola”.
VAD BETYDER DET? – Det är viktigt att de får erfarenheter av det helhetstänk som präglar livet på en folkhögskola och föra över det till Anastasia, som ju inte ska vara en svensk folkhögskola utan en egyptisk. Folkhögskolestudier handlar om mycket mera än ämneskunskap. Lärandeprocessen pågår också utanför schemalagd skoltid och därför är internatboendet för de studerande på Anastasia viktigt. STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se
VAD HÄNDE DÅ? – Då hade vi sju gäster från den koptiska kyrkan på besök i samband med Svenska
30 UPPDRAG MISSION NR 3 2015: STIPENDIATEN
BISKOP THOMAS (T.V.) PÅ ANAFORA BAD PETER LANDGREN, PEDAGOGISK UTVECKLARE PÅ HELSJÖNS FOLKHÖGSKOLA, ATT GRUNDA EN FOLKHÖGSKOLA PÅ ANAFORA.
GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet. Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda. Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap. Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Biskopen i Lund är hedersordförande och vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap, och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi.
från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Kapstaden, Hongkong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och lösningar kan Malmö bidra med. I Hongkong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Kapstaden bidrar vi till finansieringen av professuren The Desmond Tutu Chair vid den teologiska fakulteten vid University of Western Cape. I Jerusalem stöder vi Svenska teologiska institutet, STI, och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén i Rosengård och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se
VILL DU MEDARBETA?
UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.
Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.
VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.
KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning oh interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter
Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 2. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 0733-60 87 54. EN TIDSKR IFT FRÅN LUNDS MISSION SSÄLLS
TEMANUMMER: lunds en tidskrift från
en tidskrift från lunds missionssällskap
nr 4 • 2011 årgång 166
Halva sanningen finns på den andra sidan
EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR
–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa
andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB
jeHosHua karin tony marie jonas sandra
6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson
Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6
Birgit Bo rafael elsie kristina
Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se
pendium ansökan om resestismissionssallskap.se
0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)
ansök an om
projektbidrag
Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)
Beslutsdatum (fylls
Sökandes namn (obligatoriskt)
Telefon (obligatoriskt)
Sökandes namn
Adress (obligatoriskt)
(obligatoriskt)
Telefon (obligatoriskt
)
E-post (obligatoriskt)
Adress (obligatoriskt
)
Resans längd, alternativt
datum för utresa och
hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt
)
Samarbetspartner på
resmålet (obligatoriskt)
Privat initiativ eller genom
Projektets längd
(obligatoriskt)
en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner
Resans budget (obligatoriskt)
Privat initiativ eller
Syfte med resan (obligatoriskt)
Projektets budget
(obligatoriskt)
genom en organisation
(obligatoriskt)
(obligatoriskt)
Syfte med projektet
(obligatoriskt)
KAP • NR 3, 2015 • ÅRGÅN G 169 • 45 KR
1 (2)
1 (2)
www.lundsmissionssallskap.se
NÄSTA NUMMER UTE 25/6
♥
166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång missionssä llskap
SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER
KAMBODJA PHYME ANS KAMP FÖR SKOLA ÅT ALLA RUMÄNIEN MISSIO 6 NSRESA TILL EN ROMSK BY ENKÄTEN VAD 22 GÖR DU MED DIN TID? 16
EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 KR
KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE
Kapstaden BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN?
HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38
PAKISTAN LÄNGST NER PÅ SKALAN 10 EGYPTEN OROLIGHETERNA ÄR INTE ÖVER 30 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER 40
UPPDRAG MISSION NR 3 2015: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31
POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg
foto: magnus aronson/ikon
4 1 1 1 8 6 3 0 0
Tusentals barn dör varje dag av undernäring och brist på mat, trots att jordens resurser skulle kunna räcka åt oss alla. Hungern är ett problem som världen kan lösa. Dela med dig, SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr till utbildning, lån och sparande samt hållbara jordbruksmetoder.
SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr PG 90 01 22-3 | BG 900-1223 | Swisha valfritt belopp till 9001223
www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete