Uppdrag Mission #3 2016

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 3, 2016 • ÅRGÅNG 170 • 45 KR

Utbildning =jämlikhet?

KAPSTADEN/LUND ALLA HAR RÄTT TILL UTBILDNING 6 LUNNAVAARA BESÖK I SVERIGES NORDLIGASTE KLOSTER 26 ENKÄTEN HUR SER FRAMTIDENS UTBILDNING UT? 16

MISSIONS UPPDRAGET

I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

”Ingen röst väger tyngr AV OLIKA SKÄL var

det länge sedan jag besökte Yallatrappan; kvinnokooperativet i Rosengård i Malmö som har möjliggjort för trettio kvinnor, tillhörande den grupp i vårt samhälle som står längst från arbetsmarknaden, att komma i arbete. Ett arbete som har gett dem mening, sammanhang och självständighet. För att inte tala om vad det har betytt för döttrar som ser att mamma går till jobbet, att hon kommer tillbaka, och att hon är glad och stark.

FÖR ATT INTE TALA OM VAD DET HAR BETYTT FÖR DÖTTRAR SOM SER ATT MAMMA GÅR TILL JOBBET,

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Kilian Zollsgatan 11A 217 56 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Lars Micael Adrian, ordförande Anneli Dennersten Mika Vähäkangas Lennart Hamark Agneta Hansson Kristiina Ruuti Urban Jorméus Sara Holmberg Grafisk form sjunde.nu Prenumeration pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087

mot föreningens årsmöte och möjligheten att återse många av kvinnorna som med åren blivit vänner. Traditionella årsmötesförhandlingar kan i vissa sammanhang upplevas lite torra och inte så givande i sig. I det här sammanhanget blir det plötsligt tydligt vilken styrka dessa strukturer för en förening är. Och hur viktigt det är att, i nätverkens tidevarv, hålla fast vid dem, också om de kan upplevas stelbenta och för att de ”trögar upp” processer. Här är de ingenting mindre än en skola i demokrati och medbestämmande. Alla har en röst och ingen röst väger tyngre än den andra när beslutet om ansvarsfrihet för styrelsen fattas.

När årsmötet är över vidtar mingel, mat och dryck.

Här stöter jag på en kille som är föreståndare för ett hem för ensamkommande flyktingbarn i Sjöbo, en kvinna som jobbar med möjliga framtidsvägar för ”hemmasittare”; det vill säga ungdomar som inte lämnar sitt hem för att de inte orkar, vill eller vågar kliva ut i världen. Här finns den välbärgade investeraren som inte längre jobbar, men som sliter för att höja omsättningen på Yalla, allt för att kunna anställa ytterligare en. Och mitt i alltihop initiativtagaren; en fantastisk kvinna med hjärna och hjärta av stora mått.

DÄRFÖR SÅG JAG FRAM

ATT HON KOMMER TILLBAKA, OCH ATT HON ÄR GLAD OCH STARK.

så stora utmaningar finns så många goda och hoppfulla krafter. Med lätta steg studsade jag ut i vårkvällen. Fåglarna sjöng, det var kallt och jag hade fått tanka energi i ett koncentrat av engagemang och medmänsklighet. På det kan jag leva länge. ann aldén Församlingsherde, Malmö

I DETTA OMRÅDE MED

Omslag Shutterstock

2 UPPDRAG MISSION NR 3 2016

re än den andra”

Kära läsare!

Alltid 9 BETRAKTELSEN

6

”ALLA HAR RÄTT TILL UTBILDNING” Lerato Kobe växte upp i ett fattigt hem i Sydafrika. Hon ser sambandet och är starkt engagerad i att ta folk ur fattigdom genom utbildning.

– Svarta är fortfarande inte en del av den akademiska världen och det måste vi ändra på, säger hon.

20

STIPENDIERAPPORTEN Mick Lidbeck har kinesiska band.

Hennes farfar var missionär i Yuncheng för hundra år sedan och tillsammans med sin man Magnus har hon följt i de svenska missionärernas spår under flera resor. Den senaste gjorde de i höstas med bidrag från Lunds Missionssällskap.

16 ENKÄTEN

25 I KORTHET

24 PORTRÄTTET

30 STIPENDIATEN

12

MAMMOR STÄRKS AV KUNSKAP Sedan 2002 har Philani utvecklat en modell med så kallade mentormammor. Idag finns det mentormammor i de informella bosättningarna, kåkstäderna, runt Kapstaden, på landsbygden i Östra Kapprovinsen samt i Etiopien och Swaziland.

26

SVERIGES NORDLIGASTE KLOSTER – Jag kände att någon måste be för Sverige och att denna någon var jag, säger syster Amada Mobergh som en förklaring till varför hon grundat klostret Marias Lamm i den gamla skolan i Lannavaara.

Snart är det dags för sistaårseleverna på gymnasiet att rusa ut på skolgården och sjunga om att ”den ljusnande framtid är vår”. Men hur ljus är den egentligen? Även om regeringen tycker att ”elever utifrån sina olika förutsättningar och behov ska få utbildning så att de uppnår kunskapskraven och därmed får möjlighet att utvecklas så långt som möjligt” så är det förstås inte självklart att det blir så för alla.

Här hemma har forskarna i flera decennier talat om skillnaderna i skolresultaten för killar och tjejer och hur det påverkar deras framtid.

I skolan är tjejerna bättre på att plugga och de får bättre betyg men ute på arbetsmarknaden blir de ofta förbisprungna av männen som får bättre jobb och högre lön.

En dansk forskare har nyligen visat på varför färre kvinnor än män gör karriär i den akademiska världen.

Kvinnor har inte lika starka band till akademiska makthavare och män rekryterar helst personer som liknar dem själva. Kvinnorna hade större möjligheter och rekryterades oftare när tjänsterna blev offentligt utlysta.

Det är alltså inte självklart att utbildning leder till jämställdhet.

I vår enkät frågar vi några experter om hur de vill beskriva framtidens skola. Är de realistiska eller har vi väckt dem mitt i en dröm?

Trevlig läsning! önskar Marie Bosund Hedberg Redaktör

UPPDRAG MISSION NR 3 2016 3

I flera decennier har forskare i västvärlden noterat att flickor både i grundskolan och på gymnasiet har högre betyg än pojkar i motsvarande åldrar.

– Kön är ett trubbigt mätinstrument, säger Elisabet Öhrn, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Social bakgrund och skillnad mellan skolor är viktigare faktorer när betygsskillnader ska förklaras.

ELISABET ÖHRN HAR LÄNGE forskat om könsmönster i

utbildningen.

– Som doktorand på 80-talet fastnade jag för frågor kring kön och jämställdhet och jag kunde inte tro på beskrivningarna som gällde då om flickors tystnad i klassen. Det fanns generella tendenser men också betydande variationer mellan till exempel ämnen och skolklasser.

Just nu diskuteras könsskillnaderna i skolresultaten – igen. Enligt Elisabet Öhrn kommer ämnet upp med jämna mellanrum i så kallade travelling discourses.

Hur det går för olika grupper sprids mellan olika länder och blir plötsligt aktuella i media.

– När det i slutet av 90-talet blev medial uppståndelse över flickornas högre betyg som grupp var det dock inget nytt. Flickor som grupp hade högre betyg redan på 60-talet. Det nya är att flickorna i snitt nu har högre betyg i fler ämnen, även i teknik, matematik och naturorienterande ämnen. Bara i idrotten har pojkarna som grupp fortfarande högre betyg.

ELISABET ÖHRN, PEDAGOGIKFORSKARE:

JKAR O P N A K T E D N E M , N A K R O – FLICK TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG

4 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: UTBILDNING=JÄMLIKHET?

FÄRSK STATISTIK VISAR samtidigt att både svenska

– 90-TALETS NEDSKÄRNINGAR av skolresurser har fått

flickor och pojkar presterar sämre generellt idag än för tio år sedan. Den internationella undersökningen PISA 2012 visar att resultatutvecklingen för både flickor och pojkar har varit negativ inom både matematik, naturkunskap och läsning men pojkarna har i genomsnitt försämrat sina resultat mer än flickorna. Störst är skillnaderna i läsförståelse. Flickor presterar numera även bättre än pojkar i naturvetenskap. I matematik finns inga signifikanta skillnader i resultat mellan könen.

Könsskillnaderna har ökat mer i Sverige än i OECD i genomsnitt.

konsekvenser. De elever som har möjlighet att få hjälp med skolarbetet hemma eller har tillgång till klasskamraternas strategier lyckas bäst. Det kommer att bli ännu tydligare under de närmaste åren när många nyanlända barn och ungdomar, i många fall utan tidigare skolerfarenhet, ska utbilda sig. Just nu genomför vi ett forskningsprojekt som handlar om elever i landsorten och vi undersöker bland annat en klass med trettio elever varav tio är ensamkommande flyktingbarn. Vi har bara påbörjat studien och ännu inte sett några resultat men de kommer troligen att skilja sig från hur det ser ut i en homogen klass i en storstad.

Att flickorna skulle ha fördel av att många lärare är kvinnor, liksom att undervisningen skulle vara mer i samklang med flickors intressen hittar forskningen inga belägg för, enligt Elisabet Öhrn. Det finns dock visst stöd för att det ställs olika krav på flickor och pojkar i skolan, liksom att det är svårare för pojkar att hantera den individualiserade skolundervisningen, med studier på egen hand utan lärarledda lektioner, som tar en allt större plats.

I sin forskning har hon visat på att även den sociala bakgrunden spelar en stor roll när det gäller elevernas prestationer i skolan.

– Det krävs förstärkta resurser och jag önskar att det hade funnits en tydligare dialog med politikerna, fortsätter hon.

Skolverket och utbildningsdepartementet tar hänsyn till forskningsresultaten men den politiska synen handlar ofta om hur det bör vara, inte hur det är.

– Dagens skola har ett betydligt större utbud av program än tidigare, eleverna ska fatta viktiga beslut om framtiden redan som 15-16-åringar när de ska välja gymnasieprogram. Här får den sociala bakgrunden också en betydelse. Förr kunde tekniskt-praktiska linjer på högstadiet leda ungdomarna direkt ut på arbetsmarknaden. Idag måste en större andel unga ha betyg och större grupper stanna kvar i skolan.

ELISABET ÖHRN HAR OCKSÅ studerat hur ungdomarna själva ser på sina studieprestationer. Bland pojkar finns ett starkt avståndstagande mot plugg. Att anstränga sig för att prestera väl, att arbeta hårt med skoluppgifter, värderas inte högt av andra heller. Att kunna prestera utan att plugga anses tyda på begåvning och ger genomgående status. Eftersom flickor förväntas plugga mer är detta att vara högpresterande flicka en ambivalent position som inte självklart ger status i skolpraktiken.

– Generellt beskrivs flickor ha tydligare fokus på framtiden och satsa mer på sina studier. Det sägs bero bland annat på att flickor mognar tidigare och därmed inser betydelsen av att planera för framtiden.

Men eleverna hänvisar också till att flickor behöver betyg i högre utsträckning, både för att de oftare söker utbildningar som kräver höga betyg och för att en ojämlik arbetsmarknad gör att de inte kan se framtiden an med samma tillförsikt som pojkar. Pojkarna talar oftare om framtiden som något som ”ordnar sig” och en del hänvisar direkt till att de kommer att ha lättare att få jobb än flickorna – även om dessa just nu har bättre betyg.

O C KS Å Elisabet Öhrn är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: UTBILDNING=JÄMLIKHET? 5

FOTO ELISABET: JOHAN WINGBORG/GÖTEBORGS UNIVERSITET

Lerato Kobe växte upp i ett fattigt hem – både ekonomiskt och kunskapsmässigt – i Sydafrika.

Hon ser sambandet och är starkt engagerad i att ta folk ur fattigdom genom utbildning.

– Svarta är fortfarande inte en del av den akademiska världen och det måste vi ändra på, säger hon. text och foto: marie bosund hedberg

6 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: KAPSTADEN/LUND

HON KÄMPAR FÖR ALLAS RÄTT TILL UTBILDNING NDER DE SENASTE

har studenter och lärare på flera olika universitet i Sydafrika protesterat mot att bara tre av hundra svarta studenter i genomsnitt har råd att gå på universitet och högskolor. Man talar om att det finns en ”hundraårig kolonial syn” på utbildningssystemet och även om det är mer än tjugo år sedan som Sydafrika blev en demokrati är inte alla delaktiga i det nya samhället utan får kämpa för att få livet att gå ihop.

28-åriga Lerato Kobe berättar om den omvälvande resa hon har gjort. Från byn Butterworth i Östra Kapprovinsen där mammans moster gav familjen pengar så att de skulle klara sig, till teologistudier på Western Cape-universitetet i Kapstaden, studier som hon bland annat finansierade med att arbeta som telefonförsäljare.

– Jag har befunnit mig i två vitt skilda världar, förklarar hon. Jag var duktig i skolan och jag bestämde mig tidigt för att utbilda mig för att min familj skulle få det bättre.

Från början tänkte jag återvända hem men nu är jag mera övertygad om att jag kan göra större nytta i Kapstaden. ÅREN

AVHANDLING OM FÖRSONING

Vi möts över en kopp kaffe på Centrum för Teologi och Religionsvetenskap i Lund.

Sedan september förra året är hon här som utbytesdoktorand för att börja skriva på sin avhandling om Desmond Tutus och Allan Boesaks teologier om försoning och undersöker hur de stämmer in med hur dagens Sydafrika ser ut. Det afrikanska ordet ”ubuntu”, som fritt översatt betyder ”medmänsklighet” eller ”jag är den jag är på grund av vad vi alla är” är centralt i hennes forskning.

– Afrikaner kan inte sin egen historia, vi vet inte vem vi är, säger hon. Det är historien som media gjort känd i väst med profiler som Nelson Mandela, Allan Boesak och Desmond Tutu som lyfts fram. Nu måste nya starka ledare och lärare komma fram.

Vid Nelson Mandelas begravning påpekade biskop Ivan att någon annan måste ta på sig Mandelas fallna mantel. En reaktion blev bildandet av Freedom Mantle, en organisation för unga ledare som inte bara har tagit upp manteln utan även arbetar aktivt för en förändring. Freedom Mantle samarbetar med studentaktivister, unga yrkeverksamma ledare, kristna politiker och kyrkliga ledare och internationella aktivister med samma agendor.

Freedom Mantle är en gren inom South African Christian Leaders Initiative, sacli.

Lerato Kobe är aktiv och en tongivande person inom Freedom Mantle. Hon har

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: KAPSTADEN/LUND 7

har burit frukt och har fått symbolisera att en ny fruktbar generation växer fram i Sydafrika.

Freedom Mantle har också funnits med flera av de senaste årens prostestaktioner på sydafrikanska universitet, bland annat Rhodes, Cape Town, Stellenbosch, Pretoria och Western Cape. Via twitter och hashtags som #RhodesMustFall, #Open Stellenbosch och ”FeesMustFall spreds protesterna och engagerade både studenter och lärare.

– Alla universitet var med till slut och det var mycket intressant att se att de här frågorna har sådan kraft, säger Lerato.

FÖLJER MED PÅ NÄTET

Lerato Kobe är utbytesdoktorand på Centrum för Teologi och Religionsvetenskap vid Lunds universitet.

deltagit vid flera teologiska diskussioner och rundabordssamtal om kyrkans roll i det nya Sydafrika. ”VILL ENGAGERA MIG”

– Det är viktiga frågor för mig, berättar hon.

Jag är fostrad inom Metodistkyrkan och jag har fått leda morgonböner i skolan och som vuxen predikat i kyrkan. Det är här jag har fått mitt mod och min vilja att engagera mig, att hjälpa till.

Freedom Mantle har funnits med vid flera olika omskrivna aktioner. På ettårsdagen av Mandelas död planterade ett tjugotal unga ledare ett äppleträd i Mandelas trädgård på Robben Island, där han satt fängslad i många år. Det planterades på samma plats där Mandela en gång planterade ett likadant träd men som hade dött året innan Mandela avled. Det nya trädet

Det är ett år sedan som aktivisterna på Cape Town-universitetet lyckades välta den stora statyn av Cecil Rhodes, en gång premiärminister i brittiska Kapprovinsen och i dag sedd som en symbol för kolonialtiden.

På Stellenbosch-universitetet agerade man för att skolsystemet skulle öppnas även för svarta studenter och man bar plakat med texten ”Open your ancient gates”. I januari i år samlade Freedom Mantle ett trettiotal aktiva studenter från olika universitet till ett möte med kristna politiker och ledare inom media, näringsliv och tidigare antiapartheid-aktivister för att diskutera studentaktivism.

– Jag följer händelserna via nätet hela tiden, säger Lerato. Det kan vara ett bra sätt att se allting utifrån ett tag. Här i Lund har jag fått studiero och upptäckt en ny studiemiljö. Här finns ingen hierarki, ingen diskriminering, studenterna hjälper varandra och det är inspirerande. Jag hittade Lund när jag var här för några år sedan på en interreligiös konferens och föll för lugnet som finns här – och att man kan ta sig var som helst på cykel. •

Plakat från demonstration utanför universitet i Sydafrika.

8 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: KAPSTADEN/LUND

OM EN PLAN FÖR ETT ANNORLUNDA SAMHÄLLE. EN RÄTTVISARE VÄRLD. EN VÄRLD MED LYCKLIGARE MÄN OCH LYCKLIGARE KVINNOR

betraktelsen

”JAG SKULLE VILJA ATT VI BÖRJAR DRÖMMA

SOM ÄR ÄRLIGARE MOT SIG SJÄLVA. OCH DET ÄR SÅ HÄR VI SKA BÖRJA: VI MÅSTE UPPFOSTRA VÅRA DÖTTRAR ANNORLUNDA. VI MÅSTE ÄVEN UPPFOSTRA VÅRA SÖNER ANNORLUNDA.”

CHIMAMANDA NGOZI ADICHIE (FÖDD 1977), NIGERIANSK FÖRFATTARE I BOKEN ”ALLA BORDE VARA FEMINISTER” SOM KOM UT 2015.

I FEBRUARI I ÅR SKICKADES BOKEN SOM EN GÅVA TILL ALLA ELEVER I ÅRSKURS 2 PÅ GYMNASIET EFTER ETT SAMARBETE MELLAN ALBERT BONNIERS FÖRLAG, SVERIGES KVINNOLOBBY, FN-FÖRBUNDET, TCO, LO, TESKEDSORDEN, UNIZON OCH GERTRUD ÅSTRÖM, JÄMSTÄLLDHETSEXPERT.

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: BETRAKTELSEN 9

Det började med en vedugn, och var det slutar vet inte Daw Wah Wah. – Jag har ett enda mål.

Att min dotter ska få ett annat liv än det jag har haft. text: anna wahlgren foto: magnus aronson/ikon

” DRÖMMARNA HANDLAR OM MIN DOTTERS FRAMTID” 10 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: BURMA

AW WAH WAH TILLHÖRDE DE

allra fattigaste i byn Sar Oh Chaung.

– Innan jag gick med i själv hjälpsgruppen var min familjs ekonomiska situation en katastrof. Vi hade inga pengar, och inte alltid mat för dagen.

Min man jobbar på en båt och jag minns hur min dotter mötte honom vid båten för att ta emot pengarna som han hade tjänat under dagen. Sen sprang hon till marknaden och köpte så mycket ris och grönsaker som vi hade råd med. Vi visste aldrig om det skulle bli någon middag.

Daw Wah Wah bor med sin man, dotter och svärföräldrar i ett rangligt hus på pålar.

Det senaste året har familjens liv förändrats, och Daw Wah Wah är stolt när hon berättar: – Jag har lärt mig att tillverka vedugnar, som jag säljer. Jag går upp klockan fem på morgonen och jobbar med ugnarna. Jag jobbar så mycket att jag inte har tid att laga mat hemma. Jag instruerar mina svärföräldrar om vilken mat de ska laga och vilka kläder som måste tvättas.

TJÄNA MERA PENGAR

– Jag lånade 200 000 kyat, cirka 1 600 kronor, från byns nystartade sparfond. Jag köpte grisar, som fick kultingar, och jag kunde betala tillbaka lånet. Jag jobbar fortfarande med grisuppfödning. Nu vill jag bara göra affärer, tjäna mer pengar.

När Daw Wah Wah tänker på sina drömmar får hon tårar i ögonen. Drömmarna handlar om dottern. Hennes framtid, hennes utbildning.

– Återstoden av mitt liv går ut på att jobba för att min dotter ska få det bra.

Just då kommer dottern Kay Thwe Soe, 12 år, hem från skolan.

– Jag gillar att gå i skolan. Vi är 45 i klassen, jag är alltid bland de bästa. Jag vill bli lärare i den här byn. Jag vill stanna här med min mamma, och jag vill att andra flickor och pojkar ska få möjlighet att gå i skolan.

Daw Wah Wah tillhörde de allra fattigaste i byn Sar Oh Chaung. Hon har fått hjälp tack vare ett mikrolån.

Ansiktsmålningen skyddar mot sol och gör huden mjuk.

– När jag inte går i skolan så hjälper jag mamma.

Båda tänker på hur livet har förändrats.

– Sen mamma började engagera sig i kvinnogruppen är hon aldrig hemma. Nästan varje kväll är hon på något möte, säger Kay Thwe Soe. – Sparfonden var avgörande för mig. Att jag kunde låna pengar till en rimlig ränta.

Förr var jag tvungen att vända mig till privata investerare med räntor på tjugo procent. Jag var tvungen att ställa in mig hos dem, läsa av deras ansiktsuttryck, kolla vilket humör de var på – allt för att få låna pengar. Det var ovärdigt, säger Daw Wah Wah. STÄRKA KVINNORNA

Kvinnorna och deras döttrar drabbas hårdast av fattigdom. Därför riktar sig Lutherska världsförbundet och Svenska kyrkan specifikt till kvinnor i vissa projekt.

– Vi jobbar mycket med att stärka kvinnorna. Självhjälpsgrupperna spelar stor roll för byarnas utveckling. Tillsammans sparar kvinnorna pengar. De lånar av sitt gemensamma kapital, och de samarbetar, säger projektledaren Thit Lwin.

– Och med pengarna kommer självförtroendet. När kvinnorna vet att de kan tjäna pengar, blir de också tryggare med att lämna hemmet, delta i möten, våga ta ordet på möten, säga sin åsikt, säger Thit Lwin.

I Daw Wah Wahs grannby har en grupp kvinnor startat en kvinnogrupp.

Samtliga i gruppen möter upp för att träffa oss. ”Mingalaba!” – säger de i kör. Det är den burmesiska hälsningsfrasen.

– Vi träffas en gång i veckan, och delar tankar och erfarenheter. Det är viktigt att tjäna egna pengar, att inte vara beroende av sin man.

Alla i familjen tjänar på att båda jobbar, säger Ma Aye Sondar.

– Vi män tycker också att det är bra att kvinnorna tjänar pengar. Om kvinnorna jobbar så kommer det ju mer pengar till familjen, säger Ko Kyaw Min Naing.

•

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: BURMA 11

Kunskap st채rker mammor och barn text och foto: herman hallonsten SISTER MACABA, UTBILDARE, OCH NOKWANELE MBEWU, MANAGER.

Berättelser om utveckling som skapar hopp är viktiga för mentormammornas motivation att fortsätta stötta andra mammor i att skapa en hållbar livssituation för sig och sina barn.

Och de flesta kvinnor är kapabla och motiverade till detta. Tillgång till egna medel, bra hälsovård och utbildning är det som behövs – sen ordnar många kvinnor resten. och reproduktiv hälsa, särskilt barnoch mödrahälsa, fortsätter att vara en av de största globala utmaningarna och finns med under mål 3 i fns nya hållbarhetsmål. Världen har fått en djupare förståelse för de komplexa samband och den politiska ovilja som gör det svårt att förbättra barns och kvinnors hälsa. Hälsofrågorna hör intimt samman med fattigdom, jämställdhet och utbildning.

Philani, som har sitt hjärta i Kapstadens största kåkstad, Khayelitsha, grundades 1979 för rehabilitering av undernärda barn i områden som ignorerades av myndigheterna under apartheid. Idag adresserar Philani i flera program ett flertal faktorer som tillsammans påverkar barns och kvinnors hälso- och livssituation. Arbetet utgår från de behov som har identifierats och efterfrågats av kvinnorna i lokalsamhället. Alla Philanis program bygger på kontinuerlig utbildning och fortbildning, och har deltagande samt växelverkan mellan teori och praktik som ledstjärnor. ÄTTIGHETER TILL SEXUELL

ARBETAR MED EGENMAKT

Jag ber Nomakhaya Mfundisi, sjuksköterska och utbildare på Philani, att beskriva

vilka metoder som används. Hon säger att Philanis utbildningar handlar om att utveckla färdigheter som att förbereda vätskeersättning, hur att väga barn eller utveckla kunskap om varför barn ska vaccineras.

– Vi arbetar med att stärka kvinnorna, empowerment, för i vissa kulturer, som vår här, är kvinnor underdåniga och tysta.

Nomakhaya beskriver att metodiken är lik den i vuxenutbildning, och utgår från deltagarnas frågor och erfarenheter. Genom detta skapas intresse och de kan identifiera kunskap och färdigheter de redan har. Om inte blir de uttråkade, menar Nomakhaya och skrattar. Hon har ett smittande skratt och använder ofta humor under sina lektioner.

Sedan 2002 har Philani framgångsrikt utvecklat en modell med så kallade mentormammor. Utvärdering och forskning har visat att undernärda barn upp till fem år, vars mödrar fick stöd av en mentormamma, hade fem gånger högre chans att nå en hälsosam vikt för barnets ålder inom tre månader, jämfört med barn vars mamma inte fick stöd.

Mentormammornas arbete kan beskrivas som en ambulerande mödra- och barnavårdscentral.

Idag finns det mentormammor i de informella bosättningarna, kåkstäderna, runt Kapstaden, på landsbygden i Östra Kapprovinsen samt i Etiopien och Swaziland.

ALLA PHILANIS PROGRAM BYGGER PÅ KONTINUERLIG UTBILDNING OCH FORTBILDNING, OCH HAR DELTAGANDE SAMT VÄXELVERKAN MELLAN TEORI OCH PRAKTIK SOM LEDSTJÄRNOR.

UPPDRAG MISSION NR 3 2016 :PHILANI 13

MENTORMAMMAN ANDISWA HJÄLPER COMMUNITY HEALTH WORKERS ATT RÄTT DOSERA SALT OCH SOCKER I EN VÄTSKEERSÄTTNING.

NOMAKHAYA MFUNDISI, SENIOR TRAINER PÅ PHILANI UNDERVISAR OM VIKTEN AV AMNING.

BULELWA PUTUMANI OCH NOLUSINDISO NYABA, COMMUNITY HEALTH WORKERS UTBILDAS I MÖDRA- OCH BARNHÄLSA.

PHILANI KHAYELITSHA I MORGONSOL.

TRAINING OF TRAINERS PÅ PHILANI MED 6 PERSONER FRÅN ETIOPIEN, FR V NOMAKHAYA, NICOLA, CHALTU, SARA, WOSENE, KHANYISA, RUTH, YOHANNES, SEBLEWENGEL.

BLIVANDE MENTORMAMMOR FÅR LÄRA SIG ATT VÄGA MAMMOR OCH BARN PÅ RÄTT SÄTT.

Utgångspunkt för modellen och utbildningen är idén om att kvinnor som själva har barn som frodas och utvecklas bra är bäst lämpade att själva stödja andra i sina egna grannskap.

– Vårt projekt utgår från idén att i en lokal gemenskap finns förmåga att lösa lokala problem, förklarar Nokwanele Mbewu, Senior Programme Manager för mentormammaprogrammet.

Denna filosofi har mycket gemensamt med den nordiska folkbildningen och syftar förutom att stödja mentormammornas hälsoinsatser också till att främja demokrati och jämställdhet. Mentormammorna blir informella ledare i sina grannskap, bidrar till den sociala sammanhållningen, får respekt från andra som ser att insatserna leder till bättre hälsa. De visar att förändring är möjlig även i de fattigaste miljöer, och att bildning och utbildning leder till befrielse och kan vara första steget mot verklig frihet – ett tillstånd där varje enskild kvinna kan tala med stark röst, ha tillgång till egna medel och påverka sin egen och andras livssituation.

– JAG FICK NY KUNSKAP, MINA ATTITYDER FÖRÄNDRADES OCH JAG FICK LÄRA MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG OCH VARA ICKE-DÖMANDE

GODA FÖREBILDER

På Philani tar vi dagligen del av berättelser på hur död vänds till liv för de barn och kvinnor som mentormammorna besöker, och på hur utbildningen och arbetet även ger mentormammorna en möjlighet att vända sin familjs situation från misströstan till hopp. När vi utvärderar arbetet så frågor vi mentormammorna hur de ser på utbildningarna. Något som många återkommer till är hur den utbildning de får gagnar hela grannskapet när de delar sin kunskap.

– Utbildningen var utmärkt. Jag fick ny kunskap, mina attityder förändrades och jag fick lära mig att känna mig trygg och vara icke-dömande, säger en mentormamma i Swaziland.

När vi rekryterar nya kvinnor för utbildning så söker Philani efter mammor som har en positiv attityd, är empatiska,

icke-dömande med god förmåga att lyssna och med egna liknande erfarenheter. Respektfullt bemötande är avgörande för relationsskapandet i ett samhälle som fortfarande präglas av brist på tillit, en av de värsta konsekvenserna av apartheids avhumanisering.

– Vad jag lärt mig som mentormamma på Philani har också inneburit att en svår och mörk situation i min egen familj har vänts till ljus och lett till en bra och tillitsfull relation.

Orden är Vuyelwa Salmans. Hon berättar hur det hon lärt sig på utbildningen också kom till nytta då hennes egen dotter blev gravid men inte berättade att hon var hivpositiv. Dottern blev allt sämre och Vuyelwa såg tecknen och kunde övertala sin dotter att berätta och uppsöka vård. Dottern och barnet klarade sig och Vuyelwa säger stolt att i familjen och i grannskapet kallar de henne nu för sjuksköterska.

•

FOTO GUSTAV HELLSING

DEMOKRATI OCH JÄMSTÄLLDHET

Herman Hallonsten, är socionom och präst, utsänd av Svenska kyrkan och programansvarig för kvalitetssäkring och replikering av modellen med mentormammor på Philani.

UPPDRAG MISSION NR 3 2016 :PHILANI 15

enkät

Debatten kring vad som är en bra skola pågår ständigt. Internationella mätningar visar att svenska skolungdomars prestationer försämras jämfört med andra västländers. Att fler flickor än pojkar avslutar gymnasiet är ett accepterat faktum. Lokalerna där elever, lärare och annan skolpersonal vistas uppfyller inte alltid fastställa krav på vad som är god arbetsmiljö.

Det saknas resurser för att ge alla barn och ungdomar, oberoende etnicitet och kunskapsmässiga förutsättningar, en bra start i livet.

Hur ser framtidens skola ut?

16 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: ENKÄTEN

I framtidens skola

får alla elever

möjlighet att

bygga en god kunskapsgrund för sitt fortsatta liv. Möjligheterna till en bra utbildning i Sverige ska vara desamma oavsett om din familj har en stark eller svag studietradition, om du är pojke eller flicka eller om du har en svensk eller utländsk bakgrund. Så kan skolan bidra till att ta tillvara framtidens möjligheter, både för den enskilde och för samhället i stort.

ANDERS FREDRIKSSON TF SAMORDNARE AVDELNINGSLEDNINGEN SKOLVERKET, STOCKHOLM

Sakta men säkert ökar

varje lärares insikt om

att alla barns förmågor

ska tas tillvara och utvecklas. Mer och mer anstränger man sig att anpassa undervisningen så att alla hittar sin plats. Det är ett komplext arbete som tar tid och ofta önskar jag att det kunde landa i alla instanser och på alla nivåer när det gäller att ge möjligheter till alla lärare att kunna ge alla barn en optimal skolgång.

MAJE ALTHIN SPECIALPEDAGOG, HELSINGBORG

Framtidens skola är en kunskaps skola där alla elever får plats och

tar ansvar. Skolan ska vara en

trygg miljö och du ska som elev få de kunskaper och färdigheter som livet och arbetsmarknaden kräver. Fria och starka individer utvecklas i en miljö av sammanhållning. Det kompensatoriska uppdraget förstärks och skolan ger barn från alla uppväxtmiljöer chansen att nå sina drömmar. I framtidens skola har lärarna tid och resurser och läraryrkets status har den rättmätiga status som yrket förtjänar.

Jag tror på en politik med generella insatser för likvärdighet och kunskap i skolan. Att killar många gånger släpar efter är djupt oroväckande. Vi behöver ha lika höga förväntningar och ställa lika höga krav på killarna i skolan som vi ställer på tjejerna.

Lärarna är nyckeln. Den här regeringen satsar stort på att höja läraryrkets status genom att bland annat höja lärarlönerna.

Regeringen tillskjuter nu mer resurser till skolan genom den stora höjningen av statsbidragen till kommunerna.

Skolresultaten måste vända. Ska vi lyckas behövs ett batteri av insatser och en skola där kunskap är i fokus och där skolmiljön är lugn och trygg.

Och vad händer när vi får alltfler nyanlända flyktingar in på gymnasieskolorna?

Det är ingen tvekan om att vi står inför en stor utmaning. De som kommit till Sverige måste in i det svenska samhället. De måste lära sig språket, få en bra utbildning och därefter etablera sig på arbetsmarknaden. Ökar antalet elever så måste vi givetvis också öka resurserna. Till år 2017 anslår regeringen 10 miljarder extra till kommuner och landsting. Anslagen är generella men det är ingen vågad gissning att skolan får en stor del av dessa tillskott.

AIDA HADZIALIC (S) GYMNASIEMINISTER, STOCKHOLM

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: ENKÄTEN 17

MARIA LEPPÄKARI, NY DIREKTOR PÅ STI 18 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: JERUSALEM

Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem firar i slutet av maj att det var 65 år sedan institutet startade. Och nu har institutet fått en ny direktor, teologie doktor Maria Leppäkari från Finland. text och foto: lars micael adrian

ENOM ÅREN HAR mängder med svenska och internationella studenter tillbringat kortare eller längre tid på sti. Kurserna omfattar kontakter med lokala kristna, skrifttolkning, fördjupning i kristna och judiska traditioner och dialog med muslimer i staden som är helig för alla tre religionerna.

En av studenterna i början av 1990-talet hette Maria Leppäkari från Finland. Hon blev så fascinerad av både sti och staden att hon sedermera återvände och doktorerade på Jerusalem som symbol, en stad som länkar samman det förflutna, nuet och framtiden och har närmast en apokalyptisk funktion.

GUDS RIKE OCH VÄRLDENS UNDERGÅNG I JERUSALEM

– Vilken roll spelar Jerusalem och vilken betydelse tillskriver vi staden? frågade sig Maria Leppäkari i sina fältstudier och fördjupade sig i The International Christian Embassy och den judiska gruppen The Temple Mount Foundation syn på Jerusalem. Christian Embassy identifierar dagens Jerusalem med Bibelns Jerusalem, medan Temple Mount Foundation spetsar in sig på att bygga det tredje templet på Tempelberget, just där Klippmoskén ligger.

– Jerusalem förknippas med världens undergång men också med Guds rike i både judisk och kristen teologi, konstaterar Maria Leppäkari.

Och nu har Maria återvänt, denna gång

som direktor för sti. Hon kommer att kunna förmedla och använda sina kunskaper om staden i det dialogarbete som ständigt pågår i Bet Tabor.

EN FYSISK MÖTESPLATS

– Vi för faktiskt en trialog här varje dag eftersom vi har både judar, kristna och muslimer anställda. Här möter vi varandra som människor, det är en fysisk mötesplats. Men här möts också företrädare för de tre religionerna.

Vi bistår Svenska kyrkan med närvaro genom att finnas på plats här i Jerusalem och ge undervisning på hög akademisk nivå, säger Maria Leppäkari, som det första året vill lära känna verksamheten innan hon tar till de stora orden om vad hon vill med sti.

– Till hösten tror jag att jag fått så mycket begrepp att jag kan svara på vilka frågor jag vill driva här på Svenska teologiska institutet.

Till dess leder hon tillsammans med professor Jesper Svartvik de kurser som är inplanerade och planerar som bäst för 50-årsjubileet av institutets tillblivelse.

– Jerusalem i sig är en stad som alla har någon form av relation till – även om man aldrig varit här. Det finns så många mentala bilder. Nyheter om konflikter mellan palestinier och israeler i Jerusalem och i övriga landet får ett oerhört genomslag i världens media, en uppmärksamhet som knappast står i proportion till den geografiska storleken på området, säger Maria Leppäkari.

•

Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem är beläget i ett av Jerusalems vackraste hus, Bet Tabor, på Profeternas gata i västra Jerusalem.

fotnot Lunds Missionssällskap har Jerusalem och STI som en av sina noder och stöder institutet finansiellt på olika sätt, bland annat genom professuren till Krister Stendahls minne.

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: JERUSALEM 19

Mick Lidbeck, aktiv i Evangeliska Östasien Missionen, eöm, har kinesiska band. Hennes farfar Verner Wester var missionär på missionsstationen i Yuncheng för hundra år sedan och tillsammans med sin man Magnus har hon följt i de svenska missionärernas spår under flera resor. text: mick lidbeck

foto: magnus lidbeck

”I DAG ÄR MISSIONÄR 20 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: KINA VÄGEN UT UR FATTIGDOMEN

RERNA FÖREBILDER”

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: KINA 21

KÖREN I DEN NYBYGGDA KYRKAN I WEINAN SOM RYMMER 2000 PERSONER.

MICK OCH MAGNUS LIDBECK TILLSAMMANS MED SYSKONEN DANG VARS FARFAR BODDE GRANNE MED MICKS FARFAR 1914.

EN VÄGG I YONGJI STADS NYA MUSEUM ÄR TÄCKT AV BILDER FRÅN SVENSKA MISSIONÄRERS ALBUM.

JAG HAR ETT ARV ATT FÖRVALTA,

eöm har ett arv att förvalta och kinesiska kristna har ett arv att förvalta. Vi gör det på olika sätt.

Upptäckten är att det är samma arv.

Magnus och jag var i Kina 2001 för första gången. Med oss hade vi några fotografier ur farmor och farfars album. Det är nu jag får uppmaningen att åka hem och skriva farfars berättelse.

De säger att de behöver den. Bilden som ges av de gamla missionärerna som utsugare är inte sann. Allt det här hör vi tolken berätta.

Hemma igen läser jag drygt trettio årgångar av missionstidningen Sinims land och mer än 100 brev skrivna av farmor och farfar. Deras liv som jag bara vagt känt till blir mer och mer tydligt för mig. Farmor berättar om vardagen med småbarnen och skolflickorna som hon undervisar, torgmöten med bibelkvinnan och grottorna i bergen dit de flyttar för att komma undan sommarhettan i den muromgärdade missionsstationen. Farfar skriver brev till sin 22 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: KINA

lilla pojke som fått resa till Sverige sedan hans mamma och småsyskon dött. Det är tydligt att han vill att pojken ska komma ihåg sitt liv i Kina. Han berättar om missionärer och nödhjälpsarbete, kocken och skolbarnen. Och han hoppas att de någon gång ska kunna leva tillsammans igen. Vi vet att det inte blev så.

Jag skriver och det blir boken Min farfar i Kina 1903–1930 – ett stycke svensk missionshistoria.

BESÖK PÅ HUVUDSTATIONEN

Vi hade tre olika syften för vår resa i höstas. Besök i församlingar för att stärka kontakten mellan kyrkan i Kina och vår kyrka. Undervisning i själavård. Att bidra till ”historieprojekt” som pågår i några församlingar i det som en gång var Svenska Missionen i Kinas fält, i synnerhet i storkommunen Yuncheng i provinsen Shanxi. Där låg huvudstationen från vilken verksamheten spreds till de en gång femtio orterna med missionsverksamhet.

Vi menar att förväntningarna infriats väl.

BIBELSKOLAN I ZHOUKOU. REDOVISNING AV GRUPPARBETE SOM ANTECKNATS I MOBILTELEFONEN.

STUDENTER I ZHOUKOU. ALLA FÅR INTE PLATS I MATSALEN, EN DEL STÅR UTANFÖR OCH ÄTER.

Liu Hong, pensionerad engelsklärare och översättare har varit tillsammans med oss hela tiden. Han var till ovärderlig hjälp för tolkning såväl som en god vän som kunde förklara för oss värdet av vad vi var med om. Han har översatt flera böcker om den svenska missionen via engelska till kinesiska.

Vi besökte församlingarna Pucheng och Weinan i Shaanxi provinsen, Zhoukou i Henan och Yuncheng, Haizhow och Yong Ji i Shanxi. På alla platserna mötte vi vänner vi träffat tidigare. På några platser predikade vi, överallt framförde vi hälsningar från grupper i Sverige och fick med oss hälsningar tillbaka.

På bibelskolan i Zhoukou hade vi undervisningsdagar med 120 engagerade studenter som går sitt första år av två. De jobbade på i smågrupper, något de aldrig varit med om tidigare. Vidare har vi haft korta

undervisningspass i hemgrupp och för frivilliga ledare i någon församling och för besöksgrupp på ett vårdhem.

KULTURUTBYTESCENTRUM

Den längsta tiden tillbringade vi i Yuncheng stad. Där deltog vi i möten kring byggandet av ett kinesiskt-svenskt kulturutbytescentrum. Byggföretaget som har kommunens uppdrag att utveckla ett stort rekreationsområde där centret ska ligga och de lokala kyrkorna står för planerna. Vår roll var att som representanter för den gamla svenska missionen ta del av planer, avsiktsförklaring och festivitas.

Vi besökte platser som nämns i min bok om min farfar. Sedan Liu Hong översatt den till kinesiska är mycket mer känt. Historieintresserade möttes kring möjligheten att kunna restaurera de gamla missionärsgravarna, där bland andra sju ur min familj är begravda.

Vi har mött glädje över vårt besök överallt och vi har fått ta emot så mycket tacksamhet över vad missionärerna uträttade. När församlingar och kommuner söker sina rötter och vill manifestera historien på olika sätt är det inte för att tillfredsställa oss. Det är för att de vill berätta för dagens kineser om människor som levde osjälviska liv. De ser missionärerna som föredömen för moderna människor. De vill sprida kunskapen bland annat genom att göra den återskapade gravgården känd för turister.

Vi glömmer lätt att Kina är ett relativt stängt land och att kontakter med andra länder och kyrkor är viktigt för dem. Besöket hos svenska kyrkan från ccc och tspm, Kinas kyrka på nationell nivå, i september 2015 kan vara värdefullt när de bearbetar hur de kan vara kyrka i det kinesiska samhället idag. •

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: KINA 23

porträttet

Jenny Piedad Neme Neiva är generalsekreterare för det ekumeniska nätverket för fred, DiPaz, i Colombia.

Trots att det pågår våldsamma demonstrationer mot att fredsförhandlingarna har inletts mellan regeringen och Farc-gerillan är hon optimistisk.

Fredsängeln i Colombia

Regeringen och Farc gick med på att träffa tio olika grupper som representerar urfolk, svarta, bönder och i synnerhet kvinnor som har drabbats hårt av det långa inbördeskriget.

Båda parter har godkänt att det bildades en underkommission för genus. Den har en rådgivande funktion och förbereder ärenden som ska upp i förhandlingarna.

Kommissionen består av fem representanter för regeringen och fem från Farc-gerillan.

Jenny arbetar också med att ta fram förslag från den kyrkliga sektorn till fredsförhandlingarna. Flera av Colombias icke-katolska kyrkor har samlats i Justapaz, som är ett ekumeniskt nätverk. Justapaz har hela tiden skrivit till och kommunicerat med förhandlarna. I krisögonblick har de bett både parterna och Gud om att förhandlingarna måste fortsätta.

Hur ser du på fredsprocessens möjligheter att lyckas?

– Jag är positiv till fredsprocessen. Den är annorlunda nu än tidigare, därför att två parter förhandlar direkt utan medlare. En överenskommelse är möjlig, det går att övervinna svårigheter. Till en början ville parterna inte veta av någon inblandning och inga kvinnor satt runt förhandlingsbordet.

Kvinnorörelsen är bland grupperna som har fått det största genomslaget. Regeringen och Farc har nu två kvinnor var i processen.

Svenska kyrkan och act hjälpte till med

24 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: PORTRÄTTET

JENNY PIEDAD NEME NEIVA Generalsekreterare för det ekumeniska nätverket för fred, DiPaz, i Colombia Ålder: 43 år Aktuell med: Övervaka vapenstillestånd mellan colombianska regeringen och Farc-gerillan

DET EKUMENISKA STÖDET ÄR VIKTIGT OCH DET TEOLOGISKA PERSPEKTIVET HAR STOR BETYDELSE FÖR FÖRSONING.

att arrangera ett internationellt ekumeniskt möte för fred i Bogota i april 2015. Enligt Jenny är det viktigt att visa att DiPaz har det stödet.

– I möten med regeringen har det stor betydelse att vi har med oss besökande dignitärer från utlandet. Internationella deltagare har kunnat dela med sig av sina erfarenheter. Deltagande från systerkyrkor är oerhört värdefullt. Det ekumeniska stödet är också viktigt och det teologiska perspektivet har stor betydelse för försoning.

Vilka utmaningar har fredsprocessen?

– Det kommer att bli en folkomröstning om fredsavtalet och många grupper i Colombia är skeptiska. Sedan ska avtalet implementeras och det kommer att ta lång tid. Colombia har stora utmaningar och den colombianska staten är inte närvarande i stora delar av landet. Det är viktigt att vi får folk att förstå att fredsavtalet kommer att förändra människors liv. Det kommer att märkas i de delar som har påverkats mest av kriget.

Jenny berättar att det är en utmaning för nätverk som DiPaz och Justapaz att övervaka ett vapenstillestånd. Nätverkets olika kyrkor och organisationer övervakar Farcs eldupphör.

De har erfarenheter från att dokumentera övergrepp mot mänskliga rättigheter, men detta visste man inte hur man skulle göra. DiPaz studerade jämförbara system och har bland annat lärt av hur man utfört sådana uppgifter i Sydafrika.

Text: Erik W Graver

i korthet VILL DU AGERA FÖR GLOBAL RÄTTVISA? Är du ung vuxen och vill engagera dig i internationella rättvisefrågor?

Ageravolontärerna är unga vuxna från 18 år och uppåt som agerar lokalt för global rättvisa. Genom aktion, information, livsstilsarbete och insamling jobbar vi för en rättvisare värld.

Nästa utbildningstillfälle är på Kyrkokansliet i Uppsala 13–15 maj.

På grundutbildningen får du en introduktion till alla de delar som Svenska kyrkans Internationella arbete jobbar med. Du får också lära känna andra med ett starkt engagemang för globala rättvisefrågor. Under utbildningen står vi för boende, resa, mat samt allt utbildningsmaterial.

Anmäl dig senast 8 maj på svenskakyrkan.se/ageravolontar

KULTURARVSDAGEN 2016 Folkrörelser och engagemang är i fokus på årets upplaga av de europeiska kulturarvsdagarna i Sverige. Kulturarvsdagen är en del av Europarådets och Europeiska kommissionens gemensamma program European Heritage Days som årligen lockar 20 miljoner besökare runt om i Europa. Riksantikvarieämbetet är samordnare i Sverige och genomför arrangemanget i samverkan med Sveriges Hembygdsförbund och Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd.

I Sverige firas Kulturarvsdagen 9–11/9.

Aktiviteterna genomförs av engagerade hembygdsföreningar, museer och andra kulturhistoriskt intresserade. Förra året besökte över 17 000 personer de olika arrangemangen.

NY DOKUMENTÄR SPEGLAR LIVSÖDEN I KAKUMA I mars släppte Svenska kyrkan dokumentären Om du kommer härifrån som utspelar sig i Kakuma, ett av världens största flyktingläger.

Just nu lever över 60 miljoner människor på flykt. Det är det högsta antalet sedan andra världskriget och de allra flesta bor i närområden till sina hemländer. Svenska kyrkan arbetar med att möta flyktingars behov både ute i världen och här i Sverige. I dokumentären Om du kommer härifrån får vi följa tre livsöden i flyktinglägret Kakuma i norra Kenya.

Svenska kyrkan var tillsammans med Lutherska Världsförbundet med och byggde upp Kakuma 1992. Då var det tänkt som en tillfällig lösning för att ta hand om unga pojkar som riskerade att tvångsrekryteras som barnsoldater. Idag är lägret hem till nästan 200 000 människor som flytt undan våld, fattigdom, förföljelse och matbrist från länder som Sudan, Sydsudan, Eritrea, Somalia, DR Kongo, Uganda, Burundi m.fl.

Filmskaparna Marika Griehsel och Lollo Jarnebrink har arbetat med dokumentären under tre års tid på uppdrag av Svenska kyrkan. Genom regelbundna besök skildras på ett unikt sätt hur livet i lägret förändras över tid.

Som en underliggande röd tråd genom

filmen lyfts behovet av psykosocialt stöd – ett av Svenska kyrkans fokusområden inom humanitärt arbete.

Filmen lämpar sig att användas i församlingar och grupper intresserade av internationella frågor. Filmen ger ökad kännedom om Svenska kyrkans globala flyktingarbete och hur människor genom psykosocialt stöd hjälper varandra och sig själva till en tryggare och mer meningsfull tillvaro.

Se filmen på svenskakyrkan.se/kakuma.

MAYAFOLKETS ARKITEKTUR PÅVERKADE SPANJORERNA Mayaindianerna hade inflytande över de spanska kolonisatörernas religiösa arkitektur. Det visar en avhandling i arkeologi som har jämfört spanska koloniala kyrkor med Mayabostäder på Yucatánhalvön i Mexiko och Belize. − Koloniala kyrkor och kapell representerade makten i form av byggnader och arkitektur som användes för att kontrollera Mayasamhället.

Att omvända mayaindianerna till kristendomen var en viktig del i spanjorernas politik och riktlinjer när det gällde kolonialiseringen i Mexiko, säger avhandlingens författare Teobaldo Ramirez Barbosa. − Mayaindianer har använt samma byggmaterial i sina bostäder sedan den förspanska perioden fram till idag. Mina resultat visar att denna byggtradition med murverk eller stucco, stuckatur, halmtak eller ramadas, samt halvrunda, runda och fyrkantiga husformer är möjliga att observera i vissa typer av spanska kyrkor.

Källa: Göteborgs universitet

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: I KORTHET 25

– Jag kände att någon måste be för Sverige och att denna någon var jag, berättar syster Amada Mobergh på Marias Lamm. text och foto: elena sörbrand

HON GRUNDADE SVERIGES NORDLIGASTE KLOSTER 26 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: LANNAVAARA

LANNAVAARA LIGGER I KIRUNA kommun

och har under hundra invånare. Det är mycket enkelt att hitta klostret Marias Lamm, högt benäget på en kulle med ett lysande kors på taket, som syns från nästan hela byn. Den gamla skolan är nu ett kloster, med allt vad det innebär.

Vägen till Lannavaara har varit lång och började för flera tiotals år sen. Syster Amada beskriver sig själv som ung som ganska lik

andra tjejer, intresserad av

idrott och hon planerade att studera sociologi. Uppvuxen i en sekulär familj i Stockholm.

– Svenska kyrkan hade inte vad jag sökte, så jag lämnade den, förklarar hon.

Medan sökandet efter det rätta sammanhanget pågick, råkade hon hitta en bok på biblioteket. En biografi om en nunna.

– Det var ju mitt liv, så som jag ville leva det, som beskrevs! Men jag förstod inte att det handlade om katolska kyrkan.

Efter gymnasiet skulle Amada och en kompis resa till Indien.

– Men jag sa att jag måste resa själv, jag måste hitta Gud, mig själv och var jag ska vara.

Syster Amada fick kallelsen på en marknad fylld av människor, ljud, ljus och dofter i Calcutta, efter att ha besökt ett kloster.

– Jag sprang tillbaka allt vad jag kunde och bankade på dörren. Vad ska jag säga, tänkte jag? En syster öppnade och sa att hon skulle hjälpa mig, allt löste sig.

För att konvertera till katolska kyrkan krävdes inläsning och konfirmation, något som Amada ville göra i England.

– Jag blev kvar där. Jag har varit borta från Sverige i trettio år och arbetat med missionerande verksamhet i olika länder och bara besökt Sverige och min familj en gång var tionde år.

Hon tror att det var jobbigare för familjen och vännerna än vad det var för henne själv att lämna Sverige. Fördomar och okunskap bidrar

till en rädsla och oro, som är obefogad.

De två veckorna som skulle spenderas hemma en sommar ägnade syster Amada åt att besöka kloster i Skåne, där de flesta av Sveriges kloster finns.

– Jag hade inte haft ett katolskt liv i Sverige, bara i England, jag visste inte vad som fanns här och var tvungen att undersöka det.

Hon fick höra talas om ett tomt hus i Nattavaara, en bit från Lannavaara. Nunnorna i Skåne gav henne pengar till nattåget upp till Nattavaara, så hon kunde se på huset men det var inte rätt för det kloster hon ville bygga.

Hon visste att hon var tvungen att ta steget och lämna in en orden, för att starta klostret.

Till att börja med gav påven henne dispens från sin orden i tre år, en prova-på period, med möjlighet att återvända ifall det visade sig inte vara Guds vilja att starta ett nytt kloster.

– Jag åkte och hämtade syster Karla i Polen, vi hyrde en bil och bilade upp till Nattavaara.

Systrarna delade den gemensamma tanken om ett bönecenter i Norrbotten, där det inte vara någon liknande verksamhet.

De letade och hittade till slut den gamla skolan i Lannavaara. Utgångspriset sattes högt, något som byns invånare inte tyckte om och fick kraftigt nedsatt.

– Fast det handlade ju fortfarande om att få tag i pengarna, vi hade ju inga, berättar Amada.

Några dagar innan beloppet skulle vara betalt, fanns summan på kontot, skänkt av en givare från Norge.

Syster Amada berättar att det handlar om en djup och innerlig längtan att vara inför Gud i bön, något som blivit bortglömt i Sverige.

– Bönen når människan på ett djupare plan.

Gud är Gud och Gud måste tillbedjas”, säger Amada och tycker det är fint att kunna vara den personen för den, som inte vet hur man gör.

Systrarna hoppas att fler kvinnor ska känna sig kallade till Marias Lamm, men det är inte ett utåtriktat kloster utan de lever sina liv i stillhet och bön.

•

Syster Karla och syster Amada.

Vy över landskapet kring klostret.

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: LANNAVARA 27

Efter tre månader som ekumenisk följeslagare på Västbanken letade Gunlög Galmén, 67, efter nya sätt att kanalisera sitt engagemang för fred och rättvisa.

Hon hittade Kristna Fredsrörelsens kurs i ickevåld och anmälde sig själv och sin syster. text och foto: kerstin bergeå

Gunlög stärks t f a r k s t e d l å v e k c i av NÄR JAG SER GUNLÖG lotsa folkhögskoleelever genom Israels checkpoints på Västbanken konstaterar jag i mitt stilla sinne att det verkligen inte är alla pensionärer som spelar bridge och golf. Inget ont sagt om bridge och golf men Gunlög är en riktig vardagshjälte.

Hemma i Västerås är hon engagerad i församlingens flyktingarbete och hon är en av Kristna Fredsrörelsens (KrF:s) utbildare i ickevåld. Det fanns ingen lokalgrupp i Västerås, så Gunlög startade en sådan tillsammans med Caroline Kyhlbäck, som gick ickevåldsutbildningen 2011 och nu är präst i Västerås domkyrkoförsamling.

Kristna Fredsrörelsens kurs för utbildare är en fördjupad utbildning som ger praktiska redskap för att åstadkomma förändring genom ickevåld. Den bygger på erfarenhetsbaserat lärande och deltagande pedagogik.

Utbildningen pågår under cirka ett halvår och är uppbyggd med tre helgträffar i Sverige och ca tio dagar i Israel och Palestina eller Västsahara, inklusive praktik i form av

28 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: ICKEVÅLD

att hålla i workshops på egen hand.

Redan under utbildningen håller deltagarna i delar av undervisningen för att maximera lärandet, men också för att utjämna maktövertaget som ledare automatiskt har.

Ickevåld handlar ofta om att bryta mot just maktstrukturer och ersätta dem med mer demokratiska alternativ. Att deltagarna själva håller workshops och får handledning i metodik och upplägg gör att de efter utbildningen blir diplomerade ickevåldsutbildare. Sedan är det meningen att de också ska inspireras till ett ickevåldsligt engagemang i praktiken. Därför inkluderas ofta något moment av att prova på ickevåldsmetoder i praktiken under utbildningen.

På kursen 2015 genomförde deltagarna en ”die-in”-aktion i protest mot det svenska handelsavtalet med vapen till Saudiarabien.

– Jag måste säga att jag blev lite överrumplad av att vi skulle gå ut på gator och torg och spela döda i protest mot svensk vapenhandel, berättar Gunlög. Men efter att ha gjort det kändes det mycket bra att jag varit med och gjort ett viktigt inlägg i debatten.

Gunlög Galmén är utbildare i ickevåld i Västerås.

När det sedan kom på tal att det svenska biståndet kraftigt skulle minskas blev Gunlög så upprörd att hon skrev en insändare om det som publicerades i lokaltidningen Vestmanlands Läns Tidning.

– Den här utbildningen har nog gjort mig till en fredsaktivist, konstaterar Gunlög.

Efter utbildningen fortsätter många av utbildarna att hålla i workshops och de får kontinuerlig vidareutbildning i Kristna Fredsrörelsens ickevåldstränarnätverk som träffas några gånger per år.

Gunlög har just slutfört sitt uppdrag att leda en kurs om fred, ickevåld och ledarskap under tre veckor på Västbanken med elever från Härnösands folkhögskola.

– Det känns oerhört meningsfullt att få förmedla min kunskap till eleverna som går på folkhögskolan, säger Gunlög. Även de som Gunlög har utbildat ska sprida sina upplevelser vidare på hemmaplan.

Det ingår som en viktig del i utbildningen att berätta om de ickevåldsinitiativ som faktiskt finns. Förra året nådde Kristna Fredsrörelsen ut med ickevåldsworkshops till 1 750 personer vid 70 olika tillfällen.

•

FAKTA: ICKEVÅLD

Ickevåld är mer än att bara avstå från våld – det är att aktivt försöka avslöja och motverka våld och orättvisor genom fredliga medel. Det har också en dimension av att försöka praktisera förändringen Be the change (Var förändringen) som Mahatma Gandhi utryckte det. Ickevåld innebär därför att försöka tillämpa den ickevåldsliga framtiden/den förändring du vill se i nuet, som alternativ till och motstånd mot det nuvarande samhällets våld och förtryck.

Ickevåld har historiska rötter i de stora världsreligionerna och hos humanistiska tänkare som Henry D Thoreau. Utifrån maktanalys argumenterade Thoreau för ickevåldssamarbete som exempelvis vapenvägran, som en metod för förändring. Under 1900-talet utformade Mahatma Gandhi begreppets innehåll och praktik.

Idag visar forskning att ickevåldskampanjer är mer effektiva än våldsamma kampanjer för att åstadkomma önskad förändring. Skillnaden är stor: åren 1976–2006 visade det sig att ickevålds-revolutioner lyckades med uppsatta mål i 57% av fallen, medan väpnade kampanjer enbart lyckades i 26% av fallen under samma period.

fotnot Med fortsatt projektstöd från Lunds Missionssällskap arbetar Kristna Fredsrörelsen med en bok om ickevåld och religion.

Skribenter är Isak Svensson, professor vid Institutionen för fredsoch konfliktforskning i Uppsala, Bitte Hammargren, journalist och Mellanösternexpert, Joel Halldorf, teologidoktor, och Sofia Walan, tidigare generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen.

Boken ligger till grund för en diskussion om vad det innebär att vara en kristen fredsrörelse idag och ges ut av Marcus förlag i början av hösten 2016.

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: ICKEVÅLD 29

TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG FOTO: ADAM LUNDBERG

MARIA HAMMARSTRÖM, PROJEKTLEDARE OCH FÖRSAMLINGSPEDAGOG, PETER SAMUELSSON, MYEMMA NILSSON, DIAKON OCH PROJEKTLEDARE, OCH RASMUS SAVEMAN SER FRAM EMOT STUDIERESAN TILL SÖDRA BRASILIEN I OKTOBER.

DE SER FRAM EMOT MÖTEN MED DEN VÄRLDSVIDA KYRKAN I PRAKTIKEN Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

Umeå Stadsförsamling och Svenska kyrkans unga i Umeå Stadsförsamling får 72 000 kronor för att en grupp ungdomar, som på olika sätt är aktiva i församlingen, ska kunna möta och dela tro och liv i Brasilien.

Brasiliengruppen genomför sin resa i oktober efter noggranna förberedelser med studiecirkelträffar som på olika sätt ska stärka gruppen inför resan.

– Genom mötet med människor i en annan kultur hoppas vi få växa som troende och som människor, förklarar Myemma Nilsson, diakon i Umeå Stadsförsamling och projektledare för Brasiliengruppens verksamhet. Vi vill uppleva att vi är en del av den världsvida kyrkan och tillhör en kristen gemenskap som är större än

30 UPPDRAG MISSION NR 3 2016: STIPENDIATEN

det sammanhang som vi hittills har fått möta i vårt engagemang i församlingen.

Tillsammans med Brasiliengruppen har programmet utformats av Adriana Gastellu Camp, ekumenikhandläggare på Asien och Latinamerika i Svenska kyrkan, och tidigare utsänd till Latinamerika. Gruppen besöker Rio de Janeiro under några dagar men basen för resan är staden Sao Leopoldo i södra Brasilien.

– Vi ser också fram emot möten med urbefolkningen och att få en större förståelse för deras levnadsvillkor, både på bortaplan och här hemma, säger Myemma Nilsson. Det finns en stor samisk befolkning i vårt stift och under en studieträff före resan ska vi få besök av Moa Lango som ska berätta om urfolksutbyte mellan Sverige och Brasilien.

– Under resan ska gruppen också utmanas i sitt sätt att läsa och tolka bibeln genom

att få praktisera folklig bibelläsning samt bibelläsning med genusperspektiv, alltså utifrån vårt eget sammanhang och den tid vi lever i.

De elva resenärerna planerar att föra en gemensam resedagbok och kommer att ansvara för Svenska kyrkans instagramkonto under resan. Efter resan ska deltagarna berätta om sina erfarenheter i olika församlingssammanhang.

– Vi ser den här resan som en språngbräda till ett större internationellt engagemang i församlingen och inte minst bland Svenska kyrkans unga, säger Myemma Nilsson. Vi åker till Taizé varje år men resan till Brasilien kommer ge oss nya perspektiv.

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet.

Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda.

Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap.

Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete och har biskopen i Lund som hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt utifrån de breda nätverk som Svenska kyrkan och styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands.

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

– I första hand stöder vi ungdomar och deras utbildning för tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och utbyten av olika slag, bidrag till projekt med inriktning på bland annat utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, inklusive musik, konst och film.

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning oh interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i

Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape. I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi, bland annat genom medfinansiering av en professur i religionsteologi. I Malmö stöder sällskapet olika projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU BLI MEDLEM? Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (5 nummer/år) som speglar sällskapets arbete. Du får också kallelser till givande årsmöten där du är med och väljer ordförande och styrelse. På det viset kan du påverka inriktningen på styrelsens arbete och vilka projekt som ska få stöd.

Medlemsavgiften är 50 kr/år alternativt en engångssumma på 500 kr för livslångt medlemskap. Skicka ett mail till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se om du vill bli medlem och ange namn och adress.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 2. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 0733-60 87 54.

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

Skicka in din ansökan i god tid!

Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

resmålet (obligatoriskt) Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

E-post (obligatoriskt)

Resans budget (obligatoriskt)

VILL DU MEDARBETA?

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 KR

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKA P • NR 4, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

Kapstaden

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se

Privat initiativ eller genom

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

llskap lunds missionssä en tidskrift från

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

NÄSTA NUMMER UTE 23/6

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

Samarbetspartner på

VÅRA TEMANUMMER: en tidskrift från lunds missionssällskap

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

Birgit Bo rafael elsie kristina

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN? PAKISTAN LÄNGST NER PÅ SKALAN 10 EGYPTEN OROLIGHETERNA ÄR INTE ÖVER 30 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER 40

TEMA:

KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

DET GODA MÖTET MALMÖ DÄRFÖR TIGGER MARIA FRÅN RUMÄNIEN 4 LIMA GATUBARNET LUIS ENRIQUE BLEV SKOLBARN 26 1 UPPDRAG MISSION NR 4 2015: DET GODA MÖTET HAMMENHÖG ERIC STARTADE ASYLHJÄLPEN 34

UPPDRAG MISSION NR 3 2016: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31

POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

foto: magnus aronson/ikon

4� 1� 1� 1� 8� 6� 3� 0� 0�

– för allas rätt till mat Khine Wut Hmone Kyaw är två år gammal. Hon är en av 795 miljoner människor som ofta äter för lite, för näringsfattigt och för sällan. Trots att mat är en mänsklig rättighet. Trots att jordens resurser skulle kunna föda oss alla. Var med och bekämpa en av världens största orättvisor!

SMS:a MAT till 72905 och ge 100 kr

FÖR ALLAS RÄTT TILL MAT

Swisha till 9001223 PG 90 01 22-3 BG 900-1223 www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete