Uppdrag Mission #4 2014

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 KR

BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN? PAKISTAN LÄNGST NER PÅ SKALAN 10 EGYPTEN OROLIGHETERNA ÄR INTE ÖVER 30 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER 40

MISSIONS UPPDRAGET

I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

TRON SOM EN FLÖDANDE KÄLLA JAG STÅR VID SMÖRJELSESTENEN , vid dörren till Uppståndelsens kyrka, där man varsamt la ner hans torterade kropp. Ingenstans i Jerusalem är det lika tydligt.

Han dog, utstött och smädad. Stenhård och våt av gråt ligger den där, märkt av århundraden av kyssar och ömma smekningar. För pilgrimen är målet nått, att röra vid stenen, att beröras av den död som ger hopp. Här är det på riktigt. För landets kristna är den en ständig påminnelse: även han var utanför, även han blev misshandlad av makthavare, dödad för fredens skull.

och ser ut över den syriska öknen, stillhetens och dödens plats.

Här mötte jag fader Paolo, jesuiten från Sicilien som gav upp allt, hem och ägodelar, trygghet och tradition, av kärlek till islams folk, som älskade sina fiender så att han gick den extra milen rakt in i lejongropen. Runt om mig förblöder Syrien i en cynisk maktkamp där inget längre är heligt, där rädslan gör tron till politisk övertygelse och min granne till min fiende, där martyrer är våldsverkare, inte offer. Tystnaden efter fader Paolo är öronbedövande, ingen vågar säga något.

JAG STÅR I KLOSTRET

som ligger inträngd mellan husen längst in i en trång gränd i en liten oansenlig stad i Mellanegypten. Längst fram står ett stiligt brudpar, krönta med kronor. På ett sällsamt sätt förenas den genom seklen ljudande koptiska sången med den splitternya videokamerans strålkastare.

Djupt rotat i det gamla föds nytt liv. Härinne andas allt glädje och hoppfullhet.

Men utanför porten till kyrkans område står tungt beväpnad militärpolis. Landet håller andan, ett felsteg och du kan råka illa ut, bli offer för oppositionen eller för makthavarna.

JAG STÅR I KYRKAN

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2014 ISSN 2001-0087

i utgrävningarna av det grekisk-romerska Alexandria, i en av lärosalarna där en gång lärare i nyplatonsk och i kristen filosofi turades om att föreläsa, där kristen teologi mejslades fram på 200- och 300-talet. Förundrad över det mod, över den kreativitet och frihet som den tidens lärare visade blir jag stum.

Var kom rädslan för den oliktänkande från, varifrån idén om att min tro och tankevärld är ett slutet system, en vattentank, inte en flödande källa? Om greker och judar kan vara kristna och ändå bevara sin tro, varför inte muslimer och hinduer?

JAG STÅR I HETTAN

MELLANÖSTERNS KRISTNA STÅR ,

liksom vi, vid avgörande vägskäl. Ska vi lita till Mammons goda, den västerländska kapitalismens sekulära ideal, för att i våra revir freda tro och tradition, eller ska vi våga steget ut i det okända, ta på oss den andres mantel och gå en extra mil i tron på att det levande vattnet inte förgiftas av att flyta i nya fåror? Ska vi retirera in i det europeiska fortet med en liten öppning för liktänkande, eller är det dags att gå ut på gator och torg och bjuda in också de som egentligen inte är bjudna.

Omslag Kvinnor på Tahrirtorget 2011 Foto: Mia Gröndahl

2 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN

samuel rubenson Professor i kyrkohistoria, Lunds universitet Ordförande i Lunds Misisonssällskap

Kära läsare!

Det här temanumret tillägnar vi de kristna minoriteterna i Mellanöstern som i många länder förföljs och även dödas för sin tros skull. På många håll går kristna i spetsen för kampen för mänskliga rättigheter vilket har sitt pris.

”UTBILDNINGS”GRÄNSERNA VAR

NIVÅN PÅ KRISTNA

”POLARISERINGEN

INTE GEOGRAFISKA

VARIERAR”.

HAR ÖKAT”.

UTAN RELIGIÖSA”.

DAN-ERIK

SARA KAYSER 30

SAMUEL RUBENSON 4

ANDERSSON 40

STRAFF FÖR DEM SOM

INTE HELLER KVINNOR MED

SKADAR DEN KRISTNA

SLÖJA GÅR FRIA FRÅN SEXUELLA

GRUPPEN”.

TRAKASSERIER.

KATHERINE SAPNA 8

CECILIA UDDÉN 35

ANALYS

ATT BEJAKA DEN ANDRE När kristna förföljs för sin tros skull är inställningen till religionens roll i samhället central.

Utvecklingen blir ett vågspel mellan arabiska traditioner och kristen sekularisering.

8 RELIGIONENS ROLL

LÄNGST NER PÅ LISTAN I Pakistan utsätts de kristna för diskriminering och kränkande behandling. Det kan röra sig om allt från direkt våld till falska brottsanklagelser.

Den 4 januari 2011 brände sig den tunisiske grönsaksförsäljaren Mohammed Bouazizi till döds som protest mot den höga arbetslösheten i sitt hemland.

Det blev inledningen på den arabiska våren och det blev uppenbart för hela världen att politik och religion är ingredienser som under århundradena har jäst till ett bröd som inte smakar lika bra överallt.

Kan det bli sommar för de kristna i Mellanöstern?

”DET FINNS INGA

4

Våra ledord är religionens roll, jämställdhet, framtid och hopp och vi möter människor i den föränderliga vardagen.

Marie Bosund Hedberg Redaktör

30 JÄMSTÄLLDHET

REVOLUTIONENS DÖTTRAR Mia Gröndahl fanns på Tahrirtorget i Kairo när revolutionen bröt ut 2011. Hon har fångat den i massor av bilder och berättelser.

40 FRAMTID OCH HOPP

Antalet kristna i Mellanöstern blir allt färre och det beror delvis på den ökade emigrationen. Det är lättare att fly till en region där det finns en möjlighet att leva som kristen.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN 3

MELLANÖSTERN ANALYS

ATT BEJAKA DEN ANDRE 2000 F. KR. Abraham vandrar från Ur till Hebron, Assyrien och Egypten stormakter.

1400 F. KR. Mose leder folket ut ur Egypten.

1000 F. KR. Davids kungadöme.

4 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN

597-540 F. KR. Den babyloniska fångenskapen, Perserriket stormaktstid börjar.

334-323 F. KR. Alexander den stores fälttåg: den Hellenistiska epoken börjar.

4 F. KR. Jesu födelse.

(Enligt tideräkning som konstruerades på 500-talet.)

303-311 Den stora förföljelsen av de kristna.

Religion och politik smälte samman när Mellanöstern islamiserades. Nationsgränserna var inte geografiska utan religiösa. Idag, när kristna i Mellanöstern förföljs för sin tros skull, är inställningen till religionens roll i samhället central. Utvecklingen blir ett vågspel mellan arabiska traditioner och kristen sekularisering. text: samuel rubenson RÅN DEN ARABISK-

islamiska erövringen av Mellanöstern på 600-talet till modern tid har relationen mellan judar, kristna och muslimer bestämts av begreppen dhimmi ”skyddsfolk” och millet ”nation”. I islamisk teologi bestäms judars och kristnas rättigheter och skyldigheter i det islamiska samhället av att de är ”skyddsfolk”.

De har rätt till skydd till liv och lem utan någon skyldighet att delta i försvaret mot yttre fiender, de har rätt att leva efter sina traditioner, fira sina gudstjänster och råda över sina inre angelägen­heter. Samtidigt skall de betala särskilda skatter, inta en

325 Första ekumeniska konciliet under ledning av kejsar Konstantin.

451 Konciliet i Chalkedon, första bestående kyrkosplittringen.

Hela den av islam erövrade världen utgjorde en enhet, ett mångkulturellt eller pluralistiskt samhälle med universalistiska drag. Alla människor hör egentligen samman, men eftersom lagen utgår från den religiösa traditionen måste judar och kristna få utgöra egna samhällen, inte geografiskt, utan juridiskt avgränsade. Det är ju människorna, inte geografin som skall styras. Även för judar och kristna var detta naturligt, deras lag var dem given som Guds folk och gällde därför dem och inte andra. Identiteten hörde samman med det primära samhället, dess traditioner och uttryck: familjen, släkten och kulten, inte någon nationalstat, inte den sekulära

underordnad ställning i samhället och i konflikter med muslimerna dömas enligt muslimsk lag. Med tiden kom detta att utvecklas till det s.k. millet-systemet, som innebar att de religiösa minoriteterna hade ställning som nationer inom nationen: en judisk nation, och bland de kristna en armenisk nation, en grekisk nation, en koptisk nation och så vidare. Varje minoritetsnation hade sitt religiöstpolitiska överhuvud som ansvarade för hela sin nation. Kristna och judar kom så att utgöra konserverade öar av underkuvade stater.

Detta betyder att i det islamiska Mellanöstern var nationsgränserna inte geografiska utan religiösa.

636-641 Den arabiska erövringen.

1071 Slaget vid Manzikert.

Den turkiska erövringen av Mindre Asien.

1099 Första korståget intar Jerusalem.

1291 Korsfararna drivs ut ur Palestina.

1453 Konstantinopels fall. Ottomanska imperiets stormaktstid börjar.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN 5

MELLANÖSTERN ANALYS

litteraturen och musiken, ekonomin eller geografin.

ETNISKT RENA OMRÅDEN

Mot bakgrund av såväl äldre europeisk historia med dess fördriv­ning av folk, som den moderna historiens etniska rensningar, är det värt att reflektera över denna åtskillnad mellan land och nation i islamisk tradition. För muslimska härskare har det ofta varit naturligt, ibland säkert politiskt nödvändigt, att förtrycka de judiska och kristna under­såtarna. Men det har aldrig varit naturligt att fördriva dem, att hävda att ett geografiskt område skall vara etniskt eller religiöst rent. Tanken på att ett land skall vara homogent kom till Mellanöstern med den europeiska nationa­lismen, först i den ungturkiska rörelsen med dess program för ett turkiskt Turkiet utan plats för greker, armenier, syrer eller kurder, och sedan i kraven på en judisk stat. Skall den västerländska uppfattningen om lagens giltighet inom ett geografiskt område samsas med ett hävdande av lagens giltighet för en religiös grupp blir följden krav på religiöst och etniskt homogena samhällen.

Sekularisering, eller snarare åtskillnad mellan religiöst och politiskt, är ett grunddrag som skiljer kristen tradition från judendom och islam. Redan i kristendomens brott med judendomens nationella

1740 Frankrike blir skyddsmakt för kristna i Mellanöstern, unierade kyrkor etableras.

identitet, liksom i dess accepterande av romarriket som politisk storhet, är uppdelningen mellan nationellt och politiskt å ena sidan och kyrkligt och religiöst å andra grundlagd. Kyrkan som gemenskap och organisation har sin egen identitet skild från nationen eller staten. För judendomen var däremot idealet den religiöst legitimerade och rena nationen, det ideal som framträder i gamla Testamentets historiska böcker. Folket skulle vara rent, det vill säga religiöst renlärigt och skulle leva i ett rent land, det vill säga utan att blandas med andra. Under romerskt och senare islamiskt styre skapades visserligen en slags gemensam religiös struktur, ett judiskt patriarkat, men en med kristendomen jämförbar fristående församlings- eller kyrkotanke saknas.

Detta gäller även islam, men till skillnad från judisk historia erkände muslimerna de religiösa traditioner de besegrade folken hade eftersom deras existens var en del av islams historia.

myndigheterna blev deras religiösa ledare, biskopar och patriarker, även ett slags guvernörer: religion och politik smälte samman. Därmed blev man på sätt och vis mer lika judarna: folket var religionen, att vara kristen var liktydigt med att vara kopt eller syrier.

Detta blir inte minst tydligt när de europeiska idealen sprids under slutet av 1800- och 1900-talen. De kristna i Mellanöstern krävde nu sina egna sekulära folkföreträdare, patriarker som inte är munkar utan den slags liberala politiker ett modernt folk behöver.

Liksom sekulärt influerade muslimer och judar vill man en demokratisk sekulär nation, eller i vissa fall till och med som judarna ett eget kristet land.

Men till skillnad från den judiska och muslimska världen finns det inga kristna som driver teokratiska ideal där religiös och politisk makt identifieras.

Kyrka och nation förblir två skilda ting också hos de mest fundamentalistiska kristna.

SEKULÄRT OCH RELIGIÖST

FOLKET VAR RELIGIONEN

Med islamiseringen av Mellanöstern kom de lokala kristnas inställning att förändras, islamiseras, om man så vill. Givna en position som eget folk, kollektivt ansvariga inför

1842 England och Tyskland tillsätter gemensamt en protestantisk biskop av Jerusalem.

6 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN

1917 Allenby tågar in i Jerusalem, det ottomanska makten i Mellanöstern bruten.

Genom mötet mellan det av islam präglade millet-systemet och det västerländska, av kristen tradition präglade, sekularistiska samhället, lever alla stater i Mellanöstern i en slags dubbelhet: sekulärt och religiöst skall både åtskiljas och hållas ihop, å ena sidan demokratisk rättsstruktur, å andra sidan enhet mellan stat och synagoga, stat och moské. Den moderna liberala

1964 Mötet mellan påven Paulus VI och patriarken Athenagoras i Jerusalem, exkommunikationerna från 1054 upphävda.

2011 Den arabiska våren.

hållningen, att religion är en privat livsåskådning och rit, skall samsas med religiösa traditioner som inte kan se annat än att religion är nation och samhällssystem. Vid sidan av den folkliga, nationella renässans västerlandet i hög grad bidragit med: arabismen, sionismen, assyrianis­men, finns den religiösa renässansen, där den teokratiska staten sätts mot det moderna samhällets förfall. Inte minst på muslimskt, men även på judiskt håll, kan det religiösa idealet näras av ett förakt för och ibland hat mot det västerland som så länge styrt, utnyttjat och brutit ned det gamla samhället.

Skulden till att det i världen inte är som idealet, den forntida guldåldern, kan så enkelt placeras hos de andra, hos dem som inte är rättrogna. Det är avgörande för konflikterna i Mellanöstern idag att judar, kristna och muslimer finner vägar till en djupare insikt om sig själva och varandra uttryckt i en religionsteologi som verkligen kan bejaka den andre och utgöra en stark underbyggnad för en sann och utbredd religionsfrihet. För att detta skall vara möjligt krävs å ena sidan en vidare religionsdefinition än den det sekulära västerlandet erbjuder, en där den som slår vakt om sin religion inte genast blir utdefinierad och ställd mot väggen. Å andra sidan krävs en öppenhet för de religiösa berättelsernas och de heliga platsernas mångtydighet.

•

LÄS MER OM KRISTNA MINORITETER I MELLANÖSTERN INGMAR KARLSSON Mellanösterns religiösa minoriteter ur ett politiskt perspektiv, ingår i antologin Mellanöstern, red Lars-Erik Åse

JOHN L ALLEN JR The global war on Christians.

Dispatches from the front lines of anti-Christian persecution.

Image, 2013

Svenska sällskapet för antropologi och geografi 1997

MIA GRÖNDAHL (RED) Inget är bara för män SILC förlag, 2013

EL HASSAN BIN TALAL Kristendomen i arabvärlden

ANH NGA LONGVA OCH ANNE SOFIE ROALD Religious minorities in the Middle East: domination, self-empowerment, accommodation 2012

Alhamra, 1995+1998

INGMAR KARLSSON Gud med oss.

Religion och politik i Mellanöstern Askelin & Hägglund, 1984

KLAUS WIVEL Den siste nadver (Den sista nattvarden) – en rejse blandt de efterladte kristne i den arabiske verden Kristeligt dagblads forlag, 2011

SVANTE LUNDGREN Stanna eller inte stanna: de kristna i Mellanöstern

JOHN JOSEPH Muslim-Christian Relations and Inter-Christian Rivaltries in the Middle East State Univeristy of New York Press, New York 1983

Artos förlag, 2011

LÄNKAR:

TINA THUNANDER Resa i sharialand Leopard förlag, 2011

KOPTISKA KYRKAN I EGYPTEN www.amnesty.org/en/library/info/ MDE12/058/2013/en

SVANTE LUNDGREN I svärdets tid: det osmanska folkmordet på kristna minoriteter

KRISTNA I IRAK www.hrw.org/print/ reports/2009/11/10/vulnerable-ground

Sahlgren, 2009

INGMAR KARLSSON Korset och halvmånen: En bok om de religiösa minoriteterna i Mellanöstern och i Sverige

KRISTNA I SYRIEN www.hrw.org/by-issue/ publications/238?date_filter%5Bvalue %5D%5Byear%5D=2014

Wahlström &Widstrand, 2005.

– Rev. och utök. utg.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN 7

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

text och foto: jon andersson

Kristna Saba tvingades gifta sig med en muslimsk man och konvertera till islam. Hon är bara en av de kristna som utsatts för diskriminering och kränkande behandling i Pakistan. Det kan röra sig om allt från direkt våld till falska brottsanklagelser.

LÄNGST NER

8 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: PAKISTAN

BISKOP MANO VÄLSIGNAR I S:T PAUL’S CHURCH UTANFÖR LAHORE.

R PÅ SKALAN

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: PAKISTAN 9

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

i baksätet på en bil på väg ut från Pakistans näst största stad Lahore. Vi är på väg mot ett skyddat boende som den kristna välgörenhetsorganisationen claas satt upp för att hjälpa förföljda kristna att gömma sig. Efter en halvtimmes resa är vi framme vid ett hus i en förort till Lahore.

Inne i ett sovrum träffar jag Saba. Vid tiden för vårt möte har det gått nästan två år sedan hon kidnappades av en muslimsk man utanför den skönhetssalong hon jobbade på.

Mannen tog henne till en okänd plats där han våldtog henne. Efter den första natten tvingade mannen Saba att följa med hem till hans familj och efter en vecka hade hon tvingats gifta sig med honom och konvertera till islam.

– Jag var rädd för att återvända till min familj eftersom han sa åt mig att min familj skulle döda mig då. Och om jag inte omvände mig till islam så hotade han att döda mig, säger Saba med ett sorgset ansiktsuttryck där hon sitter på sängen i sovrummet.

I sex månader höll mannen och hans familj Saba gömd i en by för att inte upptäckas av polisen. Sedan flyttade de till Islamabad där Saba födde en dotter.

– Jag försökte leva ett liv med honom eftersom vi hade en dotter ihop. Men det var svårt. Han misshandlade mig både fysiskt och mentalt, säger hon.

Till sist stod hon inte ut längre. Trots hoten rymde hon hem till sina föräldrar. När jag träffar Saba är det ungefär tio månader sedan hon rymde. Jag frågar om hon tänker på sin dotter som hon lämnade.

– De lät mig aldrig hålla eller krama henne så därför är jag inte så känslomässigt bunden till henne. Men ibland känns det som att det är ett straff och att det är dåligt för henne att vara där.

AG BEFINNER MIG

DET ÄR DEN YTTERSTA DISKRIMINERINGEN NÄR DINA MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER BERÖVAS DIG PÅ GRUND AV DIN RELIGION.

10 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: PAKISTAN

700 KRISTNA KVINNOR

Men Saba är långt ifrån ensam. Enligt en rapport från människorättsorganisationen Movement for Solidarity and Peace (msp) så kan det röra sig om så mycket som 700 kristna flickor och kvinnor i Pakistan som tvingas konvertera till islam varje år. Enligt Katherine Sapna på claas går det ofta till på samma sätt som för Saba. Kvinnorna eller flickorna kidnappas och våldtas och blir sedan tvungna att konvertera till islam. Att försöka få dessa män dömda är svårt. Dels för att polisen sällan prioriterar den typen av ärenden och dels för att många pressas av gärningsmannen att ta tillbaka sina anklagelser.

– Det är svårt för flickorna att få rätt i den här typen av fall, konstaterar Katherine Sapna.

Men tvångskonverteringar är bara ett exempel på svårigheterna för den kristna minoriteten i Pakistan. Ett annat problem är landets strikta hädelselagstiftning. En lag som bland annat innebär att man kan dömas till döden om man talat nedsättande om profeten Muhammed. Lagen har drabbat den kristna minoriteten särskilt hårt. En analys av 361 fall av hädelse som registrerats mellan 1986 och 2007 visar att i över 20 procent av fallen var det kristna som anklagades. Det trots att mindre än två procent av befolkningen är kristen. Ofta är anklagelserna falska och lagen utnyttjas för att bedriva personliga vendettor och för att komma åt mark. Det är också vanligt att hela den kristna gruppen utpekas när någon anklagats för hädelse.

– När en muslim anklagas för hädelse är det bara den anklagade som råkar illa ut. När kristna anklagas är det inte bara den anklagade utan även personens familj och hela samhället där personen bor som får lida, säger Katherine Sapna.

Ett exempel på det är de kravaller som bröt ut efter att en kristen man i mars förra året anklagats för att ha talat nedsättande om profeten Muhammed. En mobb gick till attack mot bostadsområdet Joseph Colony där den anklagade mannen bodde och tände eld på runt hundra hus.

SABA TVINGADES KONVERTERA TILL ISLAM OCH GIFTA SIG MED GÄRNINGSMANNEN. HON LYCKADES FLY HEM TILL SINA FÖRÄLDRAR.

BISKOP HUMPREY S. PETER BERÄTTAR OM ATTENTATET MOT EN KYRKA I PESHAWAR.

GUDSTJÄNST I S:T PAUL’S CHURCH UTANFÖR LAHORE.

BISKOP MANO FÖRRÄTTAR ETT DOP.

EN VAKT UTANFÖR S:T PAUL’S CHURCH UNDER GUDSTJÄNSTEN.

BÖN I S:T PAUL’S CHURCH.

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL MOBB TILL ATTACK

– Det finns inga straff för dem som skadar den kristna gruppen. Straffriheten gör att folk uppmuntras att begå den här typen av brott, säger Katherine Sapna.

Lyckligtvis var det ingen person som dog under kravallerna i Joseph Colony. Samma tur hade inte de människor som besökte en gudstjänst i Peshawar nära gränsen till Afghanistan, ett halvår efter kravallerna i Joseph Colony. Över hundra personer dödades då två självmordsbombare utlöste sprängladdningar vid kyrkan. Jag träffar Humprey S. Peters, biskop i Peshawar i ett konferensrum i den pakistanska kyrkans lokaler i Lahore. Han har rest söderut för en kristen konferens som hålls i staden. Biskopen får direkt en bekymrad min när jag ber honom att berätta om den tragiska händelsen.

– Jag befann mig i en annan kyrka och predikade när jag fick beskedet. Gång på gång kom det nya samtal om att antalet döda hade ökat. Till slut stängde jag av min mobiltelefon.

Jag klarade inte av att höra mer.

Av de nästan 500 personer som befann sig i kyrkan dog 104 och över 150 personer skadades. Flera personer dog på sjukhuset mitt framför ögonen på biskop Humprey.

– Talibanerna sade att de inte låg bakom attacken. Samtidigt sade de att det som skett var enligt sharia. De ville inte ge intrycket att de är blödiga mot kristna.

Det ständiga hotet mot de kristna gör sig påmint överallt i Pakistan. Som i kyrkan Cathedral of praying hands, bara några hundra meter från konferensrummet där jag träffar biskopen.

VAKTER UTANFÖR KYRKAN

Varje söndag patrullerar beväpnade vakter utanför kyrkan för att öka säkerheten för kyrkobesökarna. Små kyrkor utanför städerna har också beskydd men är mer sårbara. Som St Paul’s Church utanför Lahore. Här vaktar två personer med gevär på ryggen den lilla kyrkan som står uppsmälld mellan järnvägsspåren och bostadskvarteren. Frågan

är vad vakterna kan göra om någon extremist verkligen bestämt sig för att begå ett nytt sprängdåd.

Men hotbilden verkar inte ha någon större påverkan på de omkring hundra besökare som har tagit sig till kyrkan den här söndagen.

Stämningen i kyrkan är livlig och folk sjunger, klappar händerna och ber inlevelsefullt. På den ena sidan sitter männen på träbänkar och på den andra sitter kvinnorna på golvet. Utanför samlas de som inte får plats i den överfulla kyrkan. Just den här söndagen har kyrkan fått fint besök. Mano Rumalshah, biskop emeritus i Peshawar har kommit för att predika, till stor glädje för församlingsmedlemmarna. Han ser allvarligt på diskrimineringen av kristna.

– Vad som verkligen gör mig ledsen är att mitt medborgarskap är baserat på vad jag tror på. Här i Pakistan är kristna längst ner på skalan. Det är den yttersta diskrimineringen när dina mänskliga rättigheter berövas dig på grund av din religion.

Men det finns trots allt hopp. Över allt träffar jag kristna som vägrar ge upp kampen för att få utöva sin tro.

Som i Peshawars stift. Ett område som ända sedan den amerikanska invasionen i Afghanistan 2001 varit en central plats för oroligheterna mellan talibaner och andra grupper.

– Obama kallar det här för den farligaste platsen i världen. Det är ett mirakel att vi kan ha så många kyrkor i området.

Att kyrkorna finns där är en stark signal. Vad som än händer i den islamska världen så måste kyrkan spela en roll, säger biskop Humprey. •

Jon Andersson är frilansjournalist och specialiserad på utrikespolitik.

KATHERINE SAPNA ARBETAR PÅ DEN KRISTNA VÄLGÖRENHETSORGANISATIONEN CLAAS.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: PAKISTAN 13

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

REVOLUTIONEN ETT HÖGT PRIS FÖR KOPTERNAS FRIHET Sameh Egyptson växte upp i en koptiskt kristen familj i Kairo. Han var aktiv i studentrörelsen vid Ain Sham-universitetet och deltog i ett misslyckat uppror mot den egyptiska regimen 1989. Han tvingades fly och fick politisk asyl i Sverige 1990 men har täta kontakter med sitt hemland. Här är hans beskrivning av kopternas situation i Egypten idag. text: sameh egyptson

president Mubarak bröt ut i januari 2011 meddelade både Muslimska brödraskapet och den koptiska kyrkan att de inte skulle delta i revolutionen. När unga liberala egyptier fick stöd från många medborgare anslöt sig dock många unga brödraskapsanhängare till folket på Tahrirtorget och deltog i förhandlingen med egyptiska staten, som revolutionärer.

I april 2011 försäkrade den andliga

ÄR PROTESTERNA MOT

14 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN

ledaren, Badea, att Muslimska brödraskapet inte var intresserat av att styra landet utan endast ville delta i politiken med andra politiska falanger. Detta visade sig vara fel och de kandiderade till alla parlamentsplatser samt till presidentposten. När det visade sig att Muhammed Mursi, deras kandidat, skulle ställas mot general Shafiq i slutomgången av valet och opinionen var osäker, stämde Mursi möte med de liberala, socialistiska, sekulära krafterna på hotell Fairmont i Kairo. Där

lovade han att arbeta för en civil demokratisk stat och att han bland annat skulle ha två vicepresidenter, en kristen och en kvinna.

Konstitutionen skulle vara demokratisk och civil och alla krafter skulle presenteras likartat i konstitutionsorganet.

Så fort Mursi kom till makten visade det sig att dessa löften inte var värda någonting.

Den konstitutionella församlingen bestod av så många islamister att de hade majoritet att välja vilken konstitution de ville. De koptiska kyrkorna bojkottade den konstitutionella församlingen som protest.

TVÅNGSFÖRFLYTTNINGAR

På andra minnesdagen av revolutionen, 25 januari 2013, delades det egyptiska samhället i två delar. Den ena sidan bestod av islamister och den andra av sekulära, kristna och demokratiska krafter. Våldsamheter mot kristna ökade markant. Kidnappning av unga kristna, kristna kvinnor samt välbärgade kristna skedde över hela landet.

Tvångsförflyttning av kristna familjer samt utrensning av kristna i vissa egyptiska samhällen skedde för första gången i historien.

Kyrkor attackerades. Den allvarligaste attacken ägde rum utanför Kairo när fem kristna mördades, varav en brändes ihjäl levande utanför en kyrka, utan att polisen ingrep. Begravningsceremonierna för dessa fem skedde i den stora Markuskatedralen, där påven har sitt residens. På väg till kyrkogården besköts begravningståget och en av deltagarna dog. Attacken fortsatte med brandbomber och tårgas. Attacken filmades och sändes live över hela världen och då kunde man se att polisen till och med skyddade attentatsmännen.

Den koptiska synoden protesterade i ett skarpt uttalande och anklagade presidenten och staten för delaktighet i det som skedde och för att skydda attentatsmännen. Den koptiska medelklassen kände sig förtvivlad.

De som hade råd och möjlighet att lämna landet började förbereda sig. Man räknar med att över 100.000 kopter lämnade landet under Mursis tid. De som inte hade möjlighet

att komma till väst sökte sig till Ryssland, Georgien och Israel. Man befarade att den koptiska minoriteten, som utgör ca tio procent av befolkningen i Egypten, skulle gå samma öde till mötes som de egyptiska judarna, som drevs från Egypten med början på 40-talet.

DEN NYVALDE PRESIDENTEN EL-SISI HAR SAGT ATT BRÖDRASKAPET INTE SKA FINNAS

PÅVEN OCH IMAMEN TILLSAMMANS

När proteströrelsen Tamarod började samla namn för att kräva Mursis avgång fanns det kristna bland dem. Brödraskapets ledning anklagade de kristna för att leda protesterna.

Den 30 juni stod miljontals människor på gatorna och den 3 juli 2013 gav general elSisi sitt stöd till folkets uppror. Den koptiska patriarken stod tillsammans med den stora imamen av al-Azhar och ledande liberala personer för att hålla ett gemensamt tal till nationen i vilket man avsatte president Mursi, stoppade konstitutionen och införde en övergångsplan inför nyval till presidentposten, parlamentet och en ny konstitution.

Muslimska brödraskapet anklagade den koptiska kyrkan för att ligga bakom kuppen mot Mursi och hämndattentat skedde på många håll. När egyptiska militären skulle skingra Mursis anhängare från deras protestläger på Rabahtorget i Kairo i mitten av augusti mördades flera hundratals protesterande. Dagen efter tog Brödraskapet hämnd mot kristna. Enligt en rapport från organisationen Masspiro mördades 120 kristna, 182 kidnappades, det genomfördes 146 attacker mot kyrkor och 700 kristna familjer tvingades fly sina hem under 2013. Detta var priset för att Muslimska brödraskapet utövade makten i Egypten under ett år. Ett högt pris för kristna i Egypten, men kan inte jämföras med andra länder i regionen, till exempel Syrien. Förhoppningen är att ett nytt politiskt, demokratiskt system ska skapas i Egypten och att medborgerliga rättigheter inte kopplas till någon religiös identitet. Den nyvalde presidenten el-Sisi har sagt att Brödraskapet inte ska finnas i ett framtida Egypten. Det nya Egypten ska enligt honom stå för jämlikhet oavsett religiös tillhörighet.

•

I ETT FRAMTIDA EGYPTEN. DET NYA EGYPTEN SKA STÅ FÖR JÄMLIKHET OAVSETT RELIGIÖS TILLHÖRIGHET.

Sameh Egyptson, forskare vid Interreligiösa relationer, Lunds universitet. Grundaren till Swedish Culture Center och Swedish House i Kairo.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN 15

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

Pingstpastorn försöker älska sina fiender ”Skriv!” sa han. ”Skriv! Du måste skriva!

Folk i Väst måste få veta hur vi har det.

De förstår inte. Ingen förstår.” Han böjde sig lätt framåt och riktigt borrade ögonen i mig. Blicken var uppfodrande. Han menade vad han sa. Jag måste skriva. Han förväntade sig det.

Pastorns ord lyder man. Åtminstone i Mellanöstern. text och foto: martina prosén

som auktoritet han befallde mig att skriva om de kristnas situation i landet. Det var också av smärta och frustration. När skulle någon ta deras kamp på allvar? När skulle någon lyssna på dem? Han hade för länge sedan slutat förvänta sig någon hjälp från regimen, rättssystemet och polisen. Han hade inget att hämta från lokala media och ynkligt lite från oppositionen. Det lidande han såg omkring sig verkade gå spårlöst förbi hela världen. Kanske känner man till att kristna i Irak förföljs och att konvertiter lever under dödshot i Iran och Sudan. Men vem talar om den kristna befolkningen i hans land? Landet med en månghundraårig kristen historia och Mellanösterns största kristna minoritet. Landet där Mose och Josef en gång levde. Landet om vilket Gud säger genom profeten Jesaja att det EN DET VAR INTE BARA

16 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN

är välsignat. Känner någon till att också i detta land pågår diskriminering och trakasserier dagligen? Känner någon till hur de kristna lider? Han ville få någon att se och förstå. Så han borrade ögonen i mig.

När revolutionen kom var pingstpastorn en av alla dem som demonstrerade på gator och torg. Han välkomnade den arabiska våren och ställde sig på barrikaderna mot diktatur, förtryck och orättvisor. Han gladdes över den förnyade enheten mellan kristna och muslimer och han gjorde gemensam sak med muslimska imamer som också ville störta Mubarak. Han hoppades på demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet. Ett par år senare möter jag honom och hans fru igen. Deras nyvunna hopp har bytts i förtvivlan. Särskilt oroade är de för den ökande förföljelsen från islamistiska grupper. ”Det har redan börjat” säger pastorn. ”I södra Egypten har det redan börjat. Vi får rapporter hela tiden. Kristna affärsmän blir av med sina butiker, bönder blir av med sin mark, doktorer blir av med sina privatkliniker.

Universitetsstudenter erbjuds jobb och pengar i utbyte mot att de konverterar till islam.” De berättar hur kristna flyr landet i stort antal, också de som aldrig hade trott att de skulle lämna sitt hemland ser inget annat val. För barnens skull. De själva väljer att stanna, åtminstone ett tag till.

Jag möter en annan kristen ledare, medlem i den största evangelikala kyrkan i landet. ”Försoning” säger han. ”Vi behöver försoning.”

Han fortsatte: Många har verkligen lidit.

Många har djupa sår. Det är naturligt att reagera med misstro och fördomar, med avståndstagande och isolering. De svåra berättelserna finns överallt. De förs vidare

VAD BETYDER DET ATT ÄLSKA SINA FIENDER I DEN TID OCH DEN VÄRLD VI LEVER I IDAG?

genom generationer och de sprids ständigt via kristen media. Tillsammans skapar de en kollektiv ilska. Och ur ilskan föds hat. Också bland troende kristna. ”Försoning” sa han. ”Vi behöver försoning.

Vår attityd mot muslimen borde inte få styras av bittra erfarenheter och ilska, vi borde istället lyssna till Guds hjärta. Gud älskar muslimen.

Jesus dog för varje muslim och längtar efter honom och henne. Han vill försoning.” Hans ansikte strålade av värme och entusiasm. I hans ögon var det lätt att se Guds kärlek.

Och ändå är han en av dem som på ett ytterst påtagligt sätt fått känna av orättvisorna. Han har varit utsatt för hot och sabotage och han har vänner som blivit både torterade och dödade för sin tro. Men han har bestämt sig för att fortsätta visa kärlek. Tillsammans med sitt team besöker han sjukhus, barnhem och äldreboenden med små presenter och ord av uppmuntran. Tillsammans driver de hemsidor och besöker internetfora för att tala om kärlek och försoning.

I mötet med dessa egyptiska vänner får Jesu ord i Bergspredikan ett nytt djup: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er”.

För dem är det mer än vackra fraser, det är på riktigt. Mitt liv utmanas av deras. Det kan tyckas omöjligt för människan att älska sina fiender. Ändå säger Jesus så.

Vad betyder det att älska sina fiender i den tid och den värld vi lever i idag? Vem är min fiende? Hur kan våra hjärtan förändras, försonas, så att denne min fiende istället blir min vän? Så att jag möter honom och henne med ett försonat sinne, istället för med bitterhet, misstänksamhet och hat? Hur kan Guds kärlek bli synlig genom mitt liv?

Gud – befria oss från hat och ge oss ett hjärta som älskar vår nästa utan förbehåll, så som Du älskar hela världen och varje människa.

Hjälp oss Gud, att bry oss om dem som lider och hörsamma deras rop på hjälp. Ge oss varma hjärtan och ögon fulla av kärlek.

•

Martin Prosén är doktorand i Missionsvetenskap med ekumenik Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds Universitet

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN 17

Rädslan för att bli upptäckta gjorde medlemmarna i den hemliga katolska församlingen i Riyadh sammansvetsade.

– Vi tog stora risker men det var viktigt för oss att få träffas och hålla mässa. När vår präst greps av den religiösa polisen trodde vi att allt var slut.

AMOUD ÄR MEDICINSK

forskare efter flera års studier i usa och tjänsten på en medicinsk klinik i Riyadh, Saudiarabiens huvudstad, var lockande då i början på 1990-talet. Han är född i Egypten och växte upp i ett katolskt hem.

Han fostrades i jesuitisk skola där undervisningen skedde på franska och han säger att det är hans kristna tro, utom under de sökande tonåren, som leder honom genom livet.

Men i Saudiarabien är islam statsreligion och det är förbjudet att praktisera någon annan religion.

Två tredjedelar av befolkningen

är sunnimuslimer och en tredjedel är shiiter. Sharia är lag, inte bara Muhammeds råd och föreskrifter ur Koranen, och den civilklädda religiösa polisen mutawa kontrollerar att lagarna följs. De stränga sharialagarna innebär bland annat att brott som i andra länder kan leda till böter eller fängelse bestraffas med stympning och kvinnornas rättigheter har i alla sammanhang kraftigt beskurits.

– Det finns inga kyrkor eller andra byggnader där landets 1,25 miljoner kristna kan fira gudstjänst. Den som är kristen får inte bära kors eller göra korstecknet och inte fira religiösa högtider, till exempel jul. Invånarna

i Saudiarabien har fått höra av sina religiösa ledare att det är förbjudet att önska en kristen vän eller kollega god jul.

LÄNGTAN ATT GÅ I KYRKAN

– Det är många från usa och Europa som, liksom jag själv, kommer till Saudiarabien för att arbeta med ett specialistuppdrag under några år. Vi har med oss våra traditioner och det blir en längtan att få gå i kyrkan, att sjunga, att be och ta nattvarden tillsammans.

Efter hand blir den där längtan för stark och det blir nödvändigt att göra något åt den. Jag var med och bildade den franska katolska församlingen i

text: marie bosund hedberg

–VI LEVDE SOM DE I KATAKOMBERNA MELLANÖSTERN 18 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: SAUDIARABIEN

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

Riyadh och det är snart tjugo år sedan.

Sedan dess har det även bildats andra kristna grupper och det har varit viktigt att samarbeta. Ambassaderna från till exempel usa och Europa ger grupperna sitt stöd, de vill hjälpa de förtryckta kristna minoriteterna. I västvärlden är det en mänsklig rättighet att få utöva sin religion.

– Det hände att vi fick låna rum på ambassaden där vi kunde genomföra våra gudstjänster men oftast träffades vi i hus ute på stan fast vi visste att det var väldigt riskfyllt. Vi bytte ställe varje vecka för att inte bli upptäckta. Det

var frustrerande att behöva praktisera sin tro i smyg och det kunde också bli väldigt känslosamt. Vi kände oss som de första kristna, de som gömde sig i Roms katakomber för att inte bli upptäckta.

– När vår präst blev överfallen och gripen av representanter från mutawa blev vi livrädda.

Han sattes i fängelse och vi var oroliga för vad som skulle hända med honom. Han släpptes efter en natt och han har aldrig velat berätta vad han utsattes för.

STOPPAR RELIGIÖS MÅNGFALD

För ett år sedan fick Yamoud ett nytt

jobb, hans specialistkompetens var efterfrågad på ett sjukhus i Abu Dhabi, i grannlandet Förenade Arabemiraten.

– Här är situationen helt annorlunda. Det finns kyrkor för de flesta samfund – katolska, anglikanska, protestantiska, ortodoxa – i alla emiraten. Här lever andra kyrkors folk helt öppet och man håller på att bygga två nya kyrkor.

– Jag kommer nog att återvända till Riyadh igen även om jag tycker att de styrande i Saudiarabien agerar märkligt.

Samtidigt som de stoppar all religiös mångfald på hemmaplan så är man gärna med och finansierar moskéer som byggs i till exempel Frankrike, England, Spanien och Tyskland.

– Det är svårt att se att det sker några förbättringar för icke-muslimer i Saudiarabien. Jo kanske – om vår präst i den katolska församlingen i Riyadh hade gripits för tio år sedan så hade han fått sitta minst en månad i fängelse. •

FÖRSTA KRISTNA UPPDRAG MISSION NR 4 2014: SAUDIARABIEN 19

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

TUSENTALS TRAPPSTEG LEDER UPP TILL DET ISOLERADE KLOSTRET MED ANOR FRÅN 500-TALET.

20 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN

FADER JACQUES BER FÖR FRED OCH HÄLSA text: susanne grimheden

foto: henrik grimheden med flera

Den Helige Moses kloster norr om Damaskus är en fristad för dem som flyr för sin tros skull under inbördeskriget i Syrien.

Både kristna och muslimer.

– Jag känner hopp när jag kramar mina barn, säger 26-åriga Amira som flytt från sitt nerbrända hem. Men jag finner ingen möjlighet att återvända hem. Det är inte säkert där.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: SYRIEN 21

VAD HAR HAN OCH HANS KOMMUNITET GJORT FÖR VAL I ETT LAND SOM JUST NU ÄR HÄRJAT AV KRIG?

ARKEN ÄR HISTORISK. Byarna har varit bebodda sedan 3000-talet före vår tideräkning. Stridigheterna varade i arton dagar. De måste alla fly från sina byar. Deras hem förstördes – av armé och beväpnad opposition. Sina hus hade de kunnat bygga genom tidigare arbete i Saudiarabien. 47 familjer. 400 civila flyktingar – av tusentals. De finner en fristad två mil bort genom klipp- och sandöken i den närmaste kyrkan i Qariatayn.

Jag satt på golvet i beduintältet som fungerar som måltidsplats i klostret. Jag hade precis kommit dit för en längre tid av tystnad i en av klostrets små gamla eremitgrottor och skulle bara dela en måltid med de andra före det att jag gick in i tystnaden. En av bröderna i klostret kom fram till mig i slutet av måltiden och sade att fader Jacques vill prata med mig.

Det var visserligen bara andra gången jag var där, men någon Jacques hade jag inte hört talas om. Jag åtföljs till hans plats vid andra änden av tältet. När mina ögon ser honom svarar min ande an. Här är en människa av guds nåde. Det blir en bön att få tala med honom. En kommunion att få vistas i hans närhet. En salighet att höra honom sjunga fornkyrkliga och hans egna liturgiska sånger i mässan. En nåd att stilla bedja om att vara tillsammans i tystnad med honom. Att resa tillsammans med honom, att dag efter dag se hur han bemöter de människor som kommer

22 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: SYRIEN

i hans väg skapar både tro, hopp och kärlek.

Han leder mig ned i källarvalven i det berg som klostret är byggt på och i. Där nere finns det klosterbibliotek som han byggt upp och är så stolt över. Han för med en öm hand över bokryggarna. Borstar bort ett tunt lager. Även hit inne i berget når ökendammet.

ANDLIG STYRKA

Denne syrisk-katolske präst och stiftets liturgikexpert med fokus på klassisk syriska, är genomsyrad av den trygga och jämlika ödmjukhet som kärleken själv - gud – ger den som vistas i det gudomligas absoluta och mest intima närhet. Han lever i guds kärlekskraft: Han lever i anden – dit där stressen inte når.

Han är i 45-årsåldern och märkt av en så kallad obotlig sjukdom, men stark i anden.

Hur tar sig denna andliga styrka uttryck?

Vad har han och hans kommunitet Deir Mar Musa, den Helige Moses kloster, gjort för val i ett land som just nu är härjat av krig?

Fristaden två mil bort genom klippoch sandöken är en del av det ekumeniska klostret Mar Musa. De 400 flyktingarna är alla muslimer. Fyra familjer är fåraherdar, men de flesta är utan jobb. När de försökte återvända hem fann de sina hus länsade på allt – och nedbrända. Syster Houda på Mar Musa-klostret säger: När de kom tillbaka till oss tackade de gud för att deras barn var välbehållna.

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

Det är nu ett halvår sedan de kom.

Platsen är Syrien – en dryg timmes resa från Damaskus. Houda kommenterar: Krisen växer för varje dag. Som klosterkommunitet erfar vi idag frukterna av tidigare års dialog mellan muslimer och kristna. I dagens konflikt lever vi denna dialog genom deras lidande som ger oss möjlighet att älska dem.

Mässa i kyrkan på Deir Mar Musa.

Fader Jacques till höger och längst vänster sitter syster Houda.

HUSET BRÄNDES NER

Amira Um Muhammad, från en by utanför den nordliga staden Homs, är 26 år, gift och har tre små barn. Maken arbetar i Libanon och har inte hälsat på familjen det senaste året eftersom han tagit beslut att inte återvända till Syrien, då han senast blev fängslad och svårt slagen vid gränsen. En dag, när Amira kom hem från sina studier, fann hon liksom andra sitt hem förstört. Till och med dörrarna var borttagna. Senare brändes hennes hus ner. Hennes familj och släktingar var i samma situation. Hennes barndomshem med alla minnen var totalförstört. Sju personer dödades. Fylld av rädsla kom hon en kväll till kommuniteten. Amira säger: Jag känner hopp när jag kramar mina små barn. Jag känner glädje och tacksamhet. Men jag finner ingen möjlighet att återvända hem. Det är inte säkert där.

Houda, som varit en del av den ekumeniska kommuniteten i mer än ett decennium, tillägger: Amiras framtid är så osäker, men ändå vågar hon lita på det goda – gud. Hon vågar lita på att det goda kan födas.

Amira bekräftar sin tillit: Jag känner att gud är med.

Jacques är medgrundare till klostret Mar Musa, andlig ledare och ansvarig för den del av kommuniteten som tagit emot Amira och som för sex månader sedan också tog emot de 47 familjerna från grannbyarna. Han säger: Ett hundratal av de 400 personerna är barn under tio år.

BEHOV AV VATTEN

När vi kommunicerar erfar jag en kärlek till alla och till skapelsen i sin helhet. Den

avslöjar sig i hans ordval. Den visar sig i hans uppenbara livsriktning. Jacques begränsar inte sitt liv. Han lider, likt Jesusgestalten i bibeln, med allt och alla dem som lider av egoismens ondska. Det kan han inte svika.

De har akut behov av pengar nu. Pengar till en vattencistern för att kunna upprätthålla skyddet för flyktingarna på och runt omkring klostret. Pengar till en traktor som kan forsla vattencisternen med nytt färskvatten ut till klostret i stenöknen. Vatten som kan ge de törstande internflyktingarna mod att leva vidare kriget till trots. Vatten som kan ge ny skörd på de karga ekologiska odlingarna av bulgurvete runt klostret. Vatten för tillverkningen av klostrets ekologiska getost.

På sina bara knän står han nu dagligen i den gamla klosterkyrkan och ber i riktning mot kärleken och i kärlek – för fred och hälsa för sin omvärld. Livet i anden har för honom avslöjat egoismens ondska var än den uppenbarar sig. Att vara kyrka är för honom och hans kommunitet att med självklarhet våga leva i, med och för det allra mest utsatta. Han kallar anden för solidaritetens ande.

Mellan stunderna i kyrkan arbetar han intensivt även för att försöka samla in pengar till de 400 flyktingar som nu är tillbaka i sina förstörda hem. Ett av de akuta projekten är att bygga upp hundra av de delvis förstörda hem där de fattigaste och mest sjuka familjerna bor.

Jaques avslutar: Roten till konflikten är definitivt politisk. Den har ingen religiös grund alls. Motstridigheterna mellan företrädare för de två religionerna kom senare för att dölja det onda som regimen gör.

•

HENNES BARNDOMSHEM MED ALLA MINNEN VAR TOTALFÖRSTÖRT. SJU PERSONER DÖDADES. MELLAN STUNDERNA I KYRKAN ARBETAR HAN INTENSIVT FÖR ATT SAMLA IN PENGAR TILL DE 400 FLYKTINGAR SOM NU ÄR TILLBAKA I SINA FÖRSTÖRDA HEM.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: SYRIEN 23

”DEN NYE PÅVEN HAR VÄCKT TILL LIV RÄTTVISE-IDÉERNA INOM DEN KATOLSKA KYRKAN OCH HAN PREDIKAR FAKTISKT DET SOM JESUS PREDIKADE, MED FOKUS PÅ ATT HJÄLPA DE FATTIGA. DET VAR ETT RADIKALT BUDSKAP FÖR 2000 ÅR SEDAN, OCH DET FÖRBLIR ETT RADIKALT BUDSKAP IDAG.” REZA ASLAN, FÖRFATTARE, AKTUELL MED ”UPPRORSMAKAREN, BERÄTTELSEN OM HUR JESUS FRÅN NAZARET BLEV JESUS KRISTUS”.

”IDAG ÄR DE KRISTNA VÄRLDENS MEST UTSATTA MINORITET”.

ANGELA MERKEL, TYSK FÖRBUNDSKANSLER

”JAG SER INTE FOLK SOM MUSLIMER ELLER KRISTNA, HÄVDADE HAN, JAG SER DEM FÖRST OCH FRÄMST SOM MÄNNISKOR.”

DEN HOLLÄNDSKE JESUITPRÄSTEN FRANS VAN DER LUGT SKÖTS TILL DÖDS I SITT HEM I DEN SYRISKA STADEN HOMS I BÖRJAN AV APRIL. HAN HADE VÄGRAT ATT LÄMNA STADEN SÅ LÄNGE DET FANNS NÅGRA KRISTNA KVAR DÄR. FRANS VAN DER LUGT BODDE NÄSTAN FYRTIO ÅR I SYRIEN OCH HAN MOTIVERADE SIN VÄGRAN ATT BLI EVAKUERAD MED ATT DET SYRISKA FOLKET HADE GETT HONOM SÅ MYCKET VÄNLIGHET OCH NÄR DE NU LED I KRIGET VILLE HAN DELA DERAS SMÄRTA.

FESTIVAL PÅ KRUBBANS TORG I BETLEHEM.

PILGRIMSCENTRET VID QASR AL-YEHUD UTANFÖR JERIKO HAR BYGGTS AV DEN EVANGELISKA LUTHERSKA KYRKAN I JORDANIEN OCH DET HELIGA LANDET, ELCHJL. PLATSEN BETRAKTAS SOM ETT AV DE ALLRA VIKTIGASTE KRISTNA PILGRIMSMÅLEN.

PRESENNINGSIKONEN SOM SVENSKA KYRKAN GAV NÄR PILGRIMSCENTRET VID JORDANFLODEN INVIGDES I JANUARI ÄR MÅLAD AV MATS HERMANSSON, DOMPROST I VISBY.

– DET ÄR VIKTIGT ATT SÄKRA KONTINUITETEN AV ARABISKA KRISTNA I MELLANÖSTERN, SÄGER MUNIB YOUNAN, BISKOP FÖR DEN LUTHERSKA KYRKAN I JORDANIEN OCH DET HELIGA LANDET.

Redan under de unga kristna kyrkans första tid brukade man rita en fisksymbol på marken som ett sätt att skilja vän från fiende. En troende ritade halva fisken i sanden (helt enkelt bara en båglinje) och en annan färdigställde teckningen (med en likadan linje från motsatta hållet) för att bekräfta att man delade samma tro.

UPPSTÅNDELSEKYRKAN, DEN HELIGA GRAVENS KYRKA, I JERUSALEM VAR DET POPULÄRASTE MÅLET FÖR DE TVÅ MILJONER KRISTNA, DÄRAV MÅNGA

Den främsta anledningen till att motivet blev så populärt bland de kristna var troligen att själva ordet för fisk hade sin egen magi.

PILGRIMER, SOM BESÖKTE ISRAEL FÖRRA ÅRET. NYLIGEN RESTE PÅVEN

På grekiska heter fisk nämligen ichtys, och bokstäverna i ordet ansågs stå för begynnelsebokstäverna i Iesos Christos Theou Yios Soter, ”Jesus Kristus, Guds son, Frälsaren”.

GRAVEN. UPPSTÅNDELSEKYRKAN ÄR SÄTE FÖR DEN GREKISK-ORTODOXA

Källa: www.alltombibeln.se

FRANCISKUS RUNT I DET HELIGA LANDET OCH KOM ÄVEN TILL DEN HELIGA KYRKAN I JERUSALEM, LIKSOM FÖR DE ROMERSK-KATOLSKA, ARMENISKAPOSTOLISKA, KOPTISK-ORTODOXA, ETIOPISK-ORTODOXA OCH SYRISKORTODOXA KYRKORNA I STADEN.

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

KR ISTNA I LIBANON:

KLÄMDA MELLAN ARABISM OCH ISLAMISM text: johan gärde

foto: mia gärde med flera

Libanon är ett land med många olika grupperingar bland kristna och muslimer. Den kristna minoriteten garanteras majoritet i parlamentet och många kristna libaneser är framgångsrika inom näringslivet i Mellanöstern.

– Samtidigt finns det fler kristna libaneser utomlands än i Libanon, skriver religionssociologen Johan Gärde i sin rapport.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: LIBANON 27

OM MAN FRÅGAR EN KRISTEN LIBANES HURUVIDA HAN/ HON ÄR ”ARAB” SÅ KAN SVAREN BLI ANTINGEN ETT BESTÄMT ”JA”, ELLER ETT LIKA BESTÄMT ”NEJ” OCH I EN DEL FALL ”NJA”.

MUSLIMSKA OCH ARABISKA IDENTITETER A: Arab och muslim Exempel: En saudisk sunnimuslim B. Arab och Non-Muslim Exempel: En palestinskt kristen C. Icke-Arab och Muslim Exempel: En iransk shiamuslim D. Non-Arab och Non-Muslim Exempel: En armenier

ÄR JAG FÖR NÅGRA ÅR sedan bodde i Libanon träffade jag en vän som är katolsk präst från en stor och välkänd beduinfamilj i Jordanien. Han hade just blivit utnämnd till biskop i Tunisien och det var första gången en arab och inte en europé höll den posten på närmare tusen år. Han berättade om sitt första möte med de tunisiska myndigheterna: – När jag anlände till Tunis blev jag väl mottagen av tunisiska regeringen som var överväldigad. ”Äntligen har påven i Rom förstått vår situation i Nordafrika: han har skickat en muslim att bli katolsk biskop i Tunisien”.

Min vän som heter Fouad Twal och just nu är latinsk patriark i Jerusalem har en mycket unik historia, men som också visar på svårigheten att förstå och definiera olika identiteter såsom att vara ”arab”, ”muslim” eller ”kristen” i Mellanöstern och Nordafrika.

För vem har tolkningsföreträde när det gäller att tolka och kategorisera etnicitet i mångkonfessionella länder som exempelvis Libanon, Syrien och Irak eller regioner såsom Mellanöstern?

Hur ser det ut för de kristna i Libanon och vilka är de kristna i Libanon? Det handlar om en mångkulturell och dynamisk värld som inte bara består av majoritets- och minoritetsfolk.

Den kategoriseringen är förlegad och hjälper oss inte att förstå mänsklig interaktion och identitet i Mellanöstern i allmänhet och i Libanon i synnerhet.

MELLANÖSTERNS FOLK

Den orientaliska kontexten består emellertid av några sociala, kulturella och religiösa markörer som spelar en central roll för närmare en halv miljard människor i ett 20-tal länder från Mauretanien i väst, till Pakistans gränser i öst, från Turkiet i nord ända ner till Somalia och ögrupper som Komorerna i Indiska Oceanien.

Modellen här intill visar utifrån de arabiska och muslimska identiteterna en kategorisering av identiteter, som kan vara till vägledning för att bättre förstå den konfessionella blandningen och mångfalden i Mellanöstern:

28 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: LIBANON

Om man frågar en kristen libanes huruvida han/hon är ”arab” så kan svaren bli antingen ett bestämt ”ja”, eller ett lika bestämt ”nej” och i en del fall ”nja”. Det finns en stark arabisk identitet bland främst orientaliska ortodoxa och även melkitiska kristna, som för övrigt är unierade med Rom och brukar kallas grek-katoliker med sin bysantinska rit.

Här finns också en långvarig tradition med patriarksäten i Damaskus och en modern politisk rörelse som ledde till att flera ortodoxa aktivister på 1900-talet, i samband med att det moderna Mellanöstern fick nya självständiga nationalstater, engagerade sig och skapade panarabiska partier och grupperingar. Den viktiga markören här var inte religion och islam, men det gemensamma arvet att vara araber, att tala arabiska och ha arabiska traditioner som enande faktorer. Dessa partier (som Ba’aath-partiet) blev sedan i flera länder såsom Syrien och Irak statsbärande under flera decennier, med kristna politiker på ledande poster. Dessa kristna skulle i min modell tillhöra B-kategorin. Även den palestinska nationalismen har flera framträdande kristna som spelar centrala roller i den egna regeringen och sin kamp att bygga en palestinsk stat.

FENICISKA RÖTTER

I Libanon finns det stora skillnader mellan olika kristna riter och kyrkor i synen på den egna identiteten. Majoriteten av maroniterna, det vill säga det största kristna samfundet i Libanon, som länge varit i majoritet och var med att grunda den moderna staten Libanon 1943, skulle definitivt säga att de inte är araber. ”Vi var här långt innan araberna kom till Levanten från den arabiska halvön och vi har i själva verket feniciska rötter.” En del av inbördeskriget i Libanon 1975-90 handlade just om detta, det vill säga synen på den arabiska identiteten och huruvida Libanon är en arabisk stat. Andra kristna i Libanon, speciellt de redan nämnda grek-ortodoxa, betonar sin arabiska identitet, medan de syrisk-ortodoxa i Libanon som ofta kommer från nordöstra Syrien (Kamishli och Hassake) betonar andra

MELLANÖSTERN RELIGIONENS ROLL

libaneser boende i exempelvis Latinamerika, i länder som Brasilien, Argentina, Mexico och Colombia. Kontakterna med omvärlden är täta och libaneserna älskar att besöka sitt hemland, ha kontakt med sina släktingar, nära och kära, även i tredje- och fjärde generation av migranter. Att lämna Libanon och flytta till ett annat land är därmed inget nytt fenomen, de kristna i Libanon har alltid tagit chansen när man haft möjligheten att röra på sig, att få ett bättre liv, ett nytt jobb, utbildning, nya möjligheter. Detta har skett i tider av hot och krig, men även när gränser var öppna och Libanons situation var bättre än nu.

KRISTNA FRÅN SYRIEN

delar av sin syrianska identitet, med ett eget språk, kultur och historia som går tillbaka tusentals år.

FRAMTRÄDANDE POSITIONER

Libanon är alltså ett mångkonfessionellt land med en mycket speciell konstitution som garanterar de kristna 50 procent av parlamentsplatserna, trots att man nu befolkningsmässigt är färre än 40 procent kristna. Totalt finns sju olika kristna grupperingar representerande i parlamentet och fyra i det muslimska blocket. De kristna i Libanon har allmänhet en hög utbildningsnivå och framträdande positioner inom näringslivet och handel. På grund av sin sociala och mångkulturella kompetens bedriver de handel både i arabvärlden, i Irak och med länder i Gulfområdet, men också i Väst- och centrala Afrika, där libaneser har sina affärer, export-import, arbete inom mineral- och diamantindustrierna och många andra områden. De kristna i Libanon är del av transnationella familjer med en stor diaspora, med flera miljoner kristna

Libanon idag präglas av en dramatisk socioekonomisk situation med befolkningsförflyttningar av episka mått, som vi inte sett på hundratals år. Att så många människor flyttat och varit tvungna att fly från Syrien till Libanon, under så kort tid, är något som kommer att prägla vår nutid, långt utanför Libanons gränser. Alla som kommit till Libanon lever inte i misär, men denna lilla nation har varken resurser eller möjligheter att ensamt klara av detta mottagande. Många av dem som kommit är syriska kristna och de söker nu ett nytt hem i Libanon. Landet är därmed åter ett transitland för folk som vill vidare, men som fastnat i någon by eller stad i detta 10 000 kvm lilleputtland. Dessutom finns det stora politiska spänningar mellan de kristna libaneserna och andra konfessionella grupper. Ungefär hälften av de kristna har valt att alliera sig med prosyriska och shiitiska grupperingar medan den andra hälften är i allians med sunniter och mot den nuvarande regimen i Syrien. Kriget i Syrien har vid flera tillfällen spillt över på den libanesiska sidan.

Delar av Libanon anses som ”farliga”, medan andra regioner är ”lugna” och liknar vilket Medelhavsland i Europa som helst med en stor skillnad: Libanon har just tagit emot över en miljon människor från Syrien och framtiden är ytterst oviss när det gäller detta lilla, men så stolta land.

•

MÅNGA AV DEM SOM KOMMIT ÄR SYRISKA KRISTNA OCH SÖKER NU ETT NYTT HEM I LIBANON.

Johan Gärde är fil. dr i religionssociologi och verksam vid Ersta Sköndal högskola

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: LIBANON 29

–Oroligheterna är inte över SVENSKA SARA KAYSER I KAIRO:

text: marie bosund hedberg

– Polariseringen mellan brödraskapet och andra egyptier, både kristna och muslimer, har ökat sedan förra sommaren.

Många fruktar för ett religiöst och politiskt inbördeskrig i Egypten.

30 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN

foto: martin olson samt privat bild

MELLANÖSTERN JÄMSTÄLLDHET

i Kairo i

nio år. Eller sex

plus tre som

hon själv

säger. Före

och efter revolutionen 2011.

Hon har läst arkeologi på Köpenhamns universitet och hon har arbetat med utgrävningar i Syrien och Turkiet.

Hon har just avslutat ett projekt på det nyinrättade antikvitetsministeriet i Kairo som har kopplingar till det välkända Egyptiska museet. Hon bor i en tvårummare på Zamalek, ön i Nilen, tillsammans med sin engelske fästman Andrew. Han är journalist och researcher och arbetar åt ett internationellt företag med att analysera det ekonomiska läget i länderna i Mellanöstern, framför allt Gulfstaterna.

Det märks att de trivs i Kairo – med intensiteten, dofterna, färgerna, värmen hos människorna och i luften.

Men när Sara var ny i stan blev bullret och alla människor så påträngande att hon valde att sätta på sig hörlurarna och lyssna på musik när hon gick till och från jobbet. Deras vänner är andra västerlänningar, journalister, bankfolk, jurister och diplomater som arbetar här.

Man träffas ute på en bar men då finns sällan några egyptiska kollegor med.

Många dricker såklart inte och träffas på kaféer istället och det är vanligt att ogifta kvinnor har utegångsförbud efter klockan elva.

Till och från Zamalek tar man sig över en bro och polis och militär finns till hands och kan stänga av vägar om det ser ut att bli oroligheter. Och utanför nästan alla hus på ön, där även många ambassader ligger, finns det en bawab, en portvakt.

ARA KAYSER HAR BOTT

– Det är en trygghet men det är kanske inte så roligt för en ung egyptisk kvinna om alla vet när hon har haft herrbesök, säger Sara. ”Tänk att ni fortfarande är kvar” är en kommentar som de fått ofta på senare tid, nu när många av deras västerländska vänner har valt att lämna det oroliga Egypten. För mycket har blivit annorlunda sedan revolutionen inleddes på Tahrirtorget den 25 januari 2011.

NÄRA TAHRIRTORGET

– Det är bara femton minuters promenad hemifrån oss till torget och vi har kunnat följa utvecklingen genom fönstret, kunnat se hur alltfler människor har samlats.

Förra sommaren, på ettårsdagen av Muhammad Mursis styre, lär drygt en miljon människor ha kommit till torget, några aktivister satte eld på Muslimska brödrafolkets kontor, och några dagar senare avsattes presidenten av militären. Samma militär som i övergångsperioden mellan den störtade presidenten Hosni Mubarak och president Mursi hade arresterat och torterat revolutionärer, utfört oskuldstest på unga kvinnor och mördat kristna egypter, kopter, under en demonstration. Under Mursis styre intensifierades kampen mot kopterna, och man har mördat dem och bränt kyrkor. Folk dör helt i onödan, och tyvärr så blir man avtrubbad. ”Det var bara fyra som miste livet idag”.

Sara var den enda från väst på antikvitetsministeriets kontor, där hon ledde arbetet med att skapa ett databassystem för att katalogisera alla kända utgrävningsplatser och göra dem sökbara. Som mest var tre av de anställda kopter och

övriga 30 var muslimer.

– De var allihop väldigt tydliga med vilken grupp de tillhörde, inte bara genom sin klädsel, berättar Sara. De tre kristna kvinnorna hade det typiska lilla svarta korset på insidan av den vänstra handleden, de hade bilder av Jesus på datorn och de skrev ut Bibelcitat som de fäste på väggen vid sin plats. Många stödde Mubarakregimen, både kristna och muslimer, även efter revolutionen och de kollegor som tillhörde Muslimska brödraskapet fick försvara sig både under och efter Mursis styre.

Jag brukade få höra att vi i väst borde stödja al-Sisi, som då gick mot en självklar seger i presidentvalet i slutet av maj i år.

– Det talas mycket mera politik nu än vad man gjorde före revolutionen, fortsätter hon. Innan dess bara viskade man…

REVOLUTIONÄRER BLEV TERRORISTER

När Mursi hade avsatts ändrades vokabulären och värderingarna av dem som kämpat för förändringar.

Revolutionärerna, som två år tidigare kallats för aktivister, är numera terrorister och spioner. När 50 kopter hade mördats i september 2011 berodde det på vilken grupp man tillhörde om man skulle känna medlidande eller inte: ”De var terrorister – vår militär skulle aldrig ha ihjäl riktiga egyptier”.

Likadant lät det när militären bekämpade brödraskapet: ”Det är bra att de sätts i fängelse eller avrättas.”

– En kvinnlig koptisk kontorschef på ett advokatkontor tyckte att de västerländska regeringarna borde vara mer förstående för situationen i Egypten och stödja regimen, berättar Sara. Men jag svarade att det är

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN 31

MELLANÖSTERN JÄMSTÄLLDHET

svårt för demokratiska länder att göra något för ett land som fängslat hundratals journalister och dömt flera hundra medlemmar av Muslimska brödraskapet till döden. Hon var väldigt förvånad över att jag som kristen kunde säga så.

Internationellt sett har Egypten klassats som det land där flest kvinnor utsätts för sexuellt ofredande. Sara säger, att hon aldrig kan sluta vänja sig att för henne okända män tilltalar henne, sjunger och stirrar när hon går förbi dem på väg till jobbet. Enda chansen att koppla av är att ta på sig hörlurarna…

– Deras kvinnosyn är svår för oss att förstå men hur kan den vara annorlunda när de unga pojkarna uppfostras till att tro att de är störst, bäst och vackrast? Jag har också träffat många egyptiska kvinnor som verkar leva i ett annat århundrade efter våra mått. Kvinnor i 25-30-årsåldern blir

SARA OCH HENNES FÄSTMAN ANDREW TURISTAR GÄRNA I SIN HEMSTAD. HÄR PÅ BESÖK I AL-ANWAR- MOSKÉN VID BAB AL-FOUTOH I ISLAMISKA KAIRO.

överlyckliga över att få babydockor i födelsedagspresent. De vill bara få gifta sig så att de kan ha riktiga bebisar.

BAKOM DEN PRYDLIGA FASADEN

Man har sått nytt gräs på Tahrirtorget och militärpolisorganisationen som var skyldig till det mesta våldet har rest ett monument över alla dem som dog under sammandrabbningarna.

32 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN

Sara har erfarenheter som kvinnlig, västerländsk chef både från Syrien och Turkiet.

– I Syrien deltog jag i utgrävningen av ett palats från järnåldern och jag är tacksam för att jag fick se det vackra landet innan det blev förstört av inbördeskriget. I östra Turkiet arbetade jag med kurdiska arkeologer och de var mycket vänliga mot mig. Men jag fick också höra att bakom den prydliga fasaden var det vanligt att fruar misshandlades och unga flickor stenades till döds. De kunde stå ut med att ha mig som chef – men de hade aldrig låtit sina egna kvinnor ta en sådan position. Det var samma sak i Egypten – många män vägrade att arbeta under kvinnor i högre position – men jag var relativt respekterad som västerländsk kvinna. Och dessutom satt jag på pengarna!

Efter det nyligen genomförda presidentvalet i Egypten finns det skäl att titta tillbaka på vad som hänt efter revolutionen för drygt tre år sedan.

– Man har sått nytt gräs på Tahrirtorget och militärpolisorganisationen som var skyldig till det mesta våldet har rest ett monument över alla dem som dog under sammandrabbningarna. Gemene man i Kairo verkar ha gett upp hoppet längs vägen, man underskattade Muslimska brödraskapets popularitet och revolutionärerna gick hem för tidigt.

De syns på twitter, det är deras sista kanal.

– Konspirationsteorierna frodas – det heter bland annat att usa och Qatar styrde det senaste presidentvalet och att amerikanerna planerar att mörda den nya presidenten. Egyptierna har inte lärt sig att tänka kritiskt eller att sortera information. Det är så i storstaden Kairo men det är ännu värre ute på landsbygden. Där är man isolerade och ofta outbildade och det blir de religiösa ledarna som sätter dagordningen.

•

ETT SYMBOLFYLLT KONSTVERK FRÅN DET KVINNLIGA GRAFFITIPROJKETET. LÄNGST TILL HÖGER SITTER EN MAN OCH RÖKER VATTENPIPA. KVINNAN SOM GÅR FÖRBI NÄSTAN KVÄVS AV KÖNSORDEN HAN SKRIKER EFTER HENNE OCH NÄR HON KOMMER HEM ÄR HON TVUNGEN ATT TA ETT BAD OCH SKRUBBA BORT DET HON UPPLEVT.

Revolutionens döttrar skapar för frihet text: marie bosund hedberg

När den egyptiska revolutionen bröt ut i januari 2011 fanns Mia Gröndahl på plats på Tahrirtorget i Kairo med sin kamera. Efter tre veckor var demonstrationerna över och hon hade fångat den i 17 000 bilder och många intervjuer.

foto: mia gröndahl

författare och fotograf och Mia Gröndahl bestämde sig för att skildra det som skedde på torget, mellan demonstranter, militärer och poliser och mellan olika grupper av människor.

– Jag träffade kvinnor och män, gamla och unga, rika och fattiga, kristna och muslimer som stod sida vid sida under de här långa dagarna och nätterna, berättar hon. Men det var då, idag är egyptierna ett djupt splittrat folk.

– Kvinnorna syntes under revolutionen och man hoppades på att det skulle leda till ökad jämställdhet, minskad diskriminering och färre övergrepp. Men kvinnorna har fått sämre möjligheter än tidigare att föra sin talan – män attackerar kvinnor för att skrämma bort dem från

HON ÄR JOURNALIST,

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN 33

MELLANÖSTERN JÄMSTÄLLDHET

det offentliga livet. Det kallas för helvetets cirklar när en grupp män sluter sig kring en kvinna som de vill komma åt. Jag fick veta att en sådan gruppvåldtäkt hade förekommit bara fem meter från där jag stod på torget, utan att jag hade märkt det.

Sedan tolv år tillbaka bor Mia Gröndahl i Kairo under den största delen av året. Hon är intensiv och när man hör hennes berättelser om de egyptiska kvinnornas situation, det spelar ingen roll vilken religion de tillhör, så förstår man hennes engagemang. Hon har själv fått könsord kastade efter sig på gatorna i Kairo men hon väljer att visa sitt missnöje genom att svara på klingande skånska. ”De ser på mitt kroppsspråk vad det är jag säger”.

FRÅN TORGET TILL HUSVÄGGARNA

När Mia gick omkring på Tahrirtorget för drygt tre år sedan såg hon hur den frihetslängtande rörelsen flyttade sig, ut från torget och upp på husväggarna.

Graffitimålningarna blev fler och fler – till slut var de över 400. Det var ord, symboler, porträtt, Warholoch Banksy-inspirationer, citat och bilder ur egyptiska filmklassiker från 1950-talet. Det var både manliga och kvinnliga konstnärer som gav sina bidrag till revolutionen och i många fall symboliserades kvinnan som en frihetsgestalt.

– Jag blev fascinerad av graffiti som konstform när jag bodde i Gaza, berättar Mia. Det var 1987, under den första intifadan, det palestinska upproret mot Israels ockupation av palestinska områden. Det fanns inga tidningar, ingen radio eller tv på Gazaremsan och det var också långt före internet och Facebook. Att måla på väggarna var ett sätt att berätta för

34 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN

NÅGRA AV DELTAGARNA I GRAFFITIPROJEKTET WOW-WOMEN ON WALL – MEST KVINNOR ÄVEN NÅGRA UNGA MANLIGA KONSTNÄRER ÄR MED OCH MÅLAR MUREN TILL EN PARKERINGSPLATS I CENTRALA KAIRO.

varandra vad som hände – så effektivt att Hamas arrangerade kvällskurser i graffiti vid den tiden.

Mia samlade under sju år de bästa graffitiverken på bild och gav ut boken ”Gaza Graffiti – Meddelanden om kärlek och politik” som uppmärksammades stort. Med den erfarenheten som stöd har hon kommit med en som visar de egyptiska motsvarigheterna,”Revolution Graffiti – Street Art of the new Egypt” och en annan bildreportagebok, ”Tahrir Square – the Heart of the Egyptian Revolution”.

KVINNLIGT GRAFFITIPROJEKT

Graffiti var ett okänt fenomen före revolutionen och många av målningarna spreds över världen via sociala medier. Men nu är allt som skapades under revolutionsveckorna bortskrubbat och övermålat. Graffiti är förbjudet i Egypten. Men det har inte hindrat Mia från att dra igång graffitiprojektet wow – Women on Wall – som ska stärka kvinnliga konstnärer.

– Även några unga manliga konstnärer är med och projektet rullar på, berättar Mia. Vi lyckades

övertala en man som äger en stor parkeringsplats mitt i Kairo att vi skulle få använda muren som omslöt den som ”målarduk” och vi får också måla i ett garage som är tomt på kvällarna.

Jag har anlitat Carolina Falkholt, en av Sveriges mest internationellt kända graffitimålare, som handledare. I Mariestads hamn har hon arbetat med ett 30-tal unga konstnärer på ett sätt som hon nu för över till förhållandena i Kairo.

– Inledningsvis bad hon de unga konstnärerna att skriva det värsta glåpordet som de hade fått höra om sig själva på väggen. De flesta blev skrämda och förklarade att så hemska ord vågade de inte skriva. Till slut skrev ändå en av tjejerna ett könsord med pytteliten stil och hon uppmanades av Carolina att måla över ordet med färg så att det inte skulle synas längre.

När projektet löpt vidare ritade en annan kvinna ett stort öga och skrev runt det på arabiska: ”Ditt öga äger inte mig”.

• Mia Gröndahl är journalist, fotograf och författare och är starkt engagerad i de egyptiska kvinnornas väg till jämställdhet.

Flickornas drottning text: cecilia uddén

Så heter det

visst på svenska. En batong

som avger elchocker. Cattle

prod på engelska. De används på djur. Och fångar. I det här fallet kvinnliga fångar som var ovilliga att klä av sig. Men grispiskade med elchocker gjorde de det.

– Jag stod där naken – inför ett tiotal okända människor. Det var som om de tvingat mig att klä av mig mitt på Tahrirtorget. Jag trodde jag skulle dö, säger Samira Ibrahim.

Jag träffar henne på ett café vid pyramiderna utanför Kairo. Det är vinter och hon har en lång stickad lila tröja som går ner över höfterna, och matchande lila sjal som täcker håret.

Samira Ibrahim är troende muslim och skulle aldrig visa ens håret för en främmande man. Men då, den 9 mars 2011, befann hon sig i den egyptiska militärens våld. Nåja, det var ingen regelrätt gruppvåldtäkt, tvärtom hävdade militären att det hon utsattes för i förhörsrummet var ämnat att hindra henne från att anklaga militären för våldtäkt. Därför tvingades hon upp på en brits för att få sin oskuld kontrollerad.

– Jag tvingades att stå där naken - inför soldater och kvinnliga fångvaktare. Sen kom mannen som sa att han var militärläkare. Han förde in sitt finger i mig. Jag ville bara dö. Jag önskade då att jag dött av hjärtattack.

Hon är sammanbiten, stark och arg och hon gör allt för att vreden ska överrösta skammen och förnedringen, men hon lyckas inte hålla tillbaka ett

GRISPISKA.

foto: mia gröndahl

par heta tårar av ilska och smärta när hon återigen tvingas minnas.

Samira Ibrahim greps av militären och togs till förhör i militärfängelset den 9 mars 2011 när hon demonstrerade tillsammans med hundratals andra aktivister på Tahrirtorget. En månad hade gått sedan Mubaraks fall och militären, som tagit makten i Egypten, red ännu på en popularitetsvåg som i många egyptiers sinnen rentvådde militären från alla misstankar. Då var det ingen som ville tro på historierna om övergrepp. Då var det ingen som ville höra talas om att generalerna offrat Mubarak för att bevara regimen - snarare än för att bidra till dess störtande. Då talade man inte om den djupa staten eller om dinosaurierna i militärrådet. Inte heller om att både kvinnor och den unga revolutionsgenerationen riskerade att marginaliseras.

Det skulle ännu dröja flera månader till det parlamentsval som gav kvinnor två procent av platserna i den folkvalda församlingen. Och senare - i den kommitté som parlamentet tillsatte för att skriva förslag till ny författning. Till den utsågs 23 personer med namnet Mohammed. Kanske inte orimligt i ett land där Mohammed är det vanligaste namnet, kan man tycka. Men det är lite svårt att acceptera att personer med namnet Mohammed skulle vara tre gånger vanligare i Egypten än personer med könet kvinna. Bland de hundra personer som skulle få uppdraget att skriva en ny egyptisk konstitution, fanns sju kvinnor och 23 Mohammed.

Men i mars 2011 visste vi inget om detta och när Samira Ibrahim låg på britsen och fick sin oskuld undersökt, ville ytterst få egyptier tro att sådana undersökningar verkligen existerade.

Jag gjorde en enkät på Kairos gator under våren 2011 och frågade unga kvinnor vad de tyckte om militärens påstådda oskuldstester. Av de ca 100 personer jag intervjuade, mötte jag bara två, båda kvinnliga advokater, som alls trodde på anklagelserna mot militären.

Det var i detta klimat som Samira Ibrahim bestämde sig för att inleda en rättsprocess mot militärläkaren som så förnedrat henne.

– Först skämdes jag bara. Men när skammen övergick i ilska tänkte jag: jag måste ta honom till domstol – jag måste krossa denna skammens barriär som förhindrar unga kvinnor att säger ifrån! För det är ju militärläkaren som borde skämmas och inte jag. Det är hans rykte som borde vara nedsmutsat för all framtid, inte mitt.

Sju kvinnor utsattes tillsammans med Samira för samma förnedring. Men bara en av de andra har vågat träda fram. För det krävs ett enormt mod.

– Det kanske är svårt för västerländska kvinnor att förstå, säger den kända aktivisten Mona

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN 35

MELLANÖSTERN JÄMSTÄLLDHET

36 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN

Också den tuffa och modiga Samira är präglad av traditionella hedersbegrepp när hon beskriver sin skam.

Seif som jag möter utanför militärdomstolen under en av rättegångsdagarna. Människorättsorganisationer, kvinnogrupper och aktivister har samlats utanför domstolen för att visa sitt stöd för Samira Ibrahim.

– Att som ung ogift kvinna offentligt medge att man blivit berörd av en man gör att man blir stämplad för livet, säger Mona Seif.

Detta är också förklaringen till att så få egyptiska kvinnor anmäler sexuella trakasserier. Sextrakasseraren går fri från skam, medan kvinnans rykte svärtas. Detta är även förklaringen till att palestinska kvinnor som suttit i israeliskt fängelse inte får hjältestatus när de återvänder hem till Gaza (vilket manliga fd fångar automatiskt får) – kvinnorna blir till och med isolerade och kan inte gifta sig, eftersom alla i Gaza utgår ifrån att kvinnorna blivit våldtagna eller åtminstone avklädda eller berörda av israeliska fångvaktare.

Mona Seif är övertygad om att den egyptiska militärens syfte med oskuldstesterna var att bryta ner de unga kvinnornas revolutionära övertygelse.

– Förnedring är ett av de mest effektiva vapen som finns mot kvinnor.

Förklaringen från militären har varit

grumlig. Vissa talesmän har förnekat att oskuldstester alls ägt rum. Andra har förklarat att detta är rutin - för att inga unga kvinnor ska kunna beskylla soldaterna för våldtäkt när de senare friges. En general sa också till den egyptiska journalisten Shahira Amin att ”de här flickorna är inte som min eller din dotter, förstår du”.

Militären deltog ivrigt i ryktesspridningen kring de flickor som övernattade i tältlägret på Tahrirtorget under revolten. Över hela Kairo visste man strax att vissa tält på torget var rena bordeller där unga västerländskt frigjorda egyptiska kvinnor bjöd ut sig.

Jag mötte själv flera välutbildade och vidsynta män – unga som gamla – som var övertygade om att detta var sant och som inte kunde föreställa sig att också unga kvinnor såg det som sin uppgift att ”beskydda revolutionen och Tahrirtorget”.

– Militären försökte först anklaga mig för brottet ”prostitution”, säger Samira Ibrahim. Men efter oskuldstestet ändrades brottsrubriceringen till ”huliganism”.

Samira Ibrahim förlorade målet mot militärläkaren. Rättegången ägde rum i en militärdomstol och det var egentligen ingen som inbillade sig att militären skulle döma en av sina egna.

Men Samira Ibrahim vann ändå en stor seger för egyptiska kvinnliga aktivister.

I samband med militärrättegången, föll en dom i en civil domstol – där man införde ett strängt förbud mot oskuldstester i egyptiska fängelser och häkten.

Samira Ibrahim utsågs 2011 av time Magazine till en av världens 100 modigaste kvinnor. Men hur blev då denna 25-åriga kvinna från södra Egypten så modig? Hon tillhör inte den välutbildade revolutionsgenerationen i Kairo – de som kallas ”facebook-

freedom-fighters” och gått på amerikanska universitetet eller studerat utomlands. Samira talar inte engelska. Hennes mamma är analfabet och hennes pappa en fd islamistisk fackföreningskämpe. Hennes egen förklaring är den rättspatos föräldrarna gett henne: – Det var min pappa som insisterade på att jag skulle gå vidare med fallet. Hade han inte gjort det, hade jag kanske inte vågat, eftersom det som hänt mig inte bara drar vanära över mig utan över hela min familj och släkt.

Också den tuffa och modiga Samira är präglad av traditionella hedersbegrepp när hon beskriver sin egen förnedring och skam.

– Det är inte bara kvinnan som förnedras, utan också hennes fars, hennes makes, och hennes brors heder trampas på.

Hon nämner här inte sin mammas heder, men hon säger att hon är präglad av sin mammas sunda förnuft.

– Min mamma är analfabet. Men hon är smartare än alla i parlamentet.

Samira berättar om när hon en eftermiddag satt hemma och tittade på tv med sin mamma. Det var direktsändning från parlamentet och en av de bokstavstrogna salafisterna talade sig varm för att Egypten borde införa förbud mot dels porr och dels undervisning i det engelska språket i skolan - eftersom engelska är kolonialismens och imperialismens språk.

– Är de inte kloka? sa min mamma, berättar Samira. Hur skulle barnen klara sig i livet utan engelska? Och vad skulle i så fall hända om vi verkligen blev ockuperade? Hur skulle vi då kommunicera med ockupanterna?

Och Samira själv lägger till: och det där med pornografi! Gissa hur många

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN 37

MELLANÖSTERN JÄMSTÄLLDHET

unga män som kastade sig över sina datorer för att ladda ner porrfilmer efter det där uttalandet?

Samira Ibrahim kallar sig alltså för troende muslim, men hon är emot alla typer av förbud och att avslöja islamisterna är hennes senaste projekt, vid sidan av att avslöja militären.

– Jag är så trött på alla som ständigt hittar ursäkter för det Muslimska brödraskapet, säger Samira. Visst – de har suttit i fängelse, och det gjorde min egen pappa också för att han var aktiv inom politisk islam. Och visst, de har lidit under Mubarak. Men nu när de har så mycket makt, är det inte vår plikt att känna sympati och ha förståelse. Vi måste ha tummen i ögat på dem. De är nästan farligare än Mubarak eftersom de gömmer sig bakom religionen!

– Religionen är en privatsak.

Jag kommer aldrig att acceptera att Egypten förvandlas till en islamistisk stat där de kristna är andra klassens medborgare. Och även om jag är övertygad på djupet om att det är rätt att bära hijab så kan jag inte acceptera tvång. Den dag Egyptens härskare inför slöjtvång tar jag av mig min sjal, säger hon.

Som så många andra unga revolutionärer i Egypten, ser sig Samira Ibrahim klämd mellan islamisterna och militären. Men utmaningen verkar ge henne energi snarare än att göra henne uppgiven, precis som utmaningen att gå vidare med rättsprocessen mot militärläkaren. Jag ska vända mig till en internationell domstol, säger hon.

– Jag ger inte upp, den egyptiska säkerhetstjänsten har försökt knäcka mig sedan jag var 15 år, säger hon.

Då kallades Samira till förhör efter att ha skrivit en kritisk uppsats i skolan. Uppsatsen handlade om Arabförbundets hyckleri, om hur inget

38 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN

Den egyptiska ”kvinnan i blå behå” har aldrig trätt fram, aldrig intervjuats. arabland gör något för palestinierna, hur Egypten gav sitt tysta samtycke till ockupation, våld, tortyr av palestinier och hur ihålig den så kallade panarabismen är.

– Jag kallade arabländerna och dess arméer ynkryggar, sen dess har jag haft ögonen på mig, säger Samira.

Medan vi sitter och pratar vid Keops pyramidens fot, ringer det flera gånger i Samira Ibrahims mobiltelefon.

- Hallå, flickornas drottning, hör jag henne säga. sitt el banat på arabiska, betyder att man är en tjej som alla ser upp till. Och personen som ringer är ingen mindre än den mytomspunna ”kvinnan i den blå behån”. Hon som blev känd över hela världen efter övergreppet den 18 december i Kairo där hon filmades liggande på marken med bar mage och blå behå. Hon hade också deltagit i en demonstration på Tahrir. Hon överfölls av soldater som slet av henne jacka och blus, och låg på rygg omgiven av soldater. På bilden som spreds över hela världen syns hennes blå behå och annars bara överkropp, och soldaten som gör sig beredd att sparka henne i magen.

Bilden blev ett slags ikon och tema för flera konstverk. Den egyptiske konstnären Mohammed Abla målade scenen och på internet spreds en bild där någon hade satt en symbolisk blå behå på den klassiska franska

revolutionsmålningen Liberté av Eugène Delacroix, där en barbröstad kvinna med fana i hand leder folket över barrikaderna med stupade kamrater.

Men den egyptiska ”kvinnan i blå behå” har aldrig trätt fram, aldrig intervjuats. Många egyptier, de som ännu har stort förtroende för militären, tvivlar också på bilden - de säger att den är photoshoppad och att soldaterna aldrig skulle uppföra sig så.

Men Samira Ibrahim känner kvinnan i blå behå.

– Hon är den som stått vid min sida under hela rättsprocessen mot militären, säger Samira. Men jag kommer aldrig att avslöja vem hon är.

Det räcker med att hon är hjälte. För det var när hon låg där med blottad mage som hela världen förstod vad det är militären gör med oss här. Vi är många som utsatts för övergrepp, men inga av dem har filmats. Hon blev symbolen för oss alla.

Kvinnan i den blå behån ställer inte upp på intervjuer.

– Hon är lika skeptiskt till media som jag, säger Samira Ibrahim och skrattar. Jag ställer inte gärna upp på intervjuer heller. Ni journalister är så bra på att förenkla. Jag vill inte reduceras till ”hon med oskuldstestet”, jag är så mycket mer än så, säger Samira.

Samira Ibrahim är inte bara skeptisk till media utan också till dem som ställer upp för media, kvinnor som sitter i tv-soffor och säger sig företräda Egyptens kvinnor. Hon härmar dem hånfullt, alla dessa ”tanter” som ingår i den etablerade oppositionen, den etablerade kvinnorörelsen.

– Det är inte de som kommer att försvara oss, försvara mina rättigheter, säger Samira argt. De lever i sin egen värld. Jag litar mer på de fattiga

kvinnorna som säljer tomater på gatan eller te på Tahrirtorget. På dem som anklagats för prostitution, dem som gripits av militären. Det är dessa kvinnor som vågar säga ifrån, inte de privilegierade som vant sig vid att vara en artig opposition. Det är ruccolaförsäljerskan på gatan som kommer att se till att Egypten inte blir en strängt islamistisk stat. För om en bokstavstrogen salafist vågar sig på henne och och säger ”täck ditt ansikte, syster”, då kommer hon att ge honom en örfil med sin shibshib, flipflopsandal, säger Samira.

Egypten har gott om starka kvinnor. Och inte bara bland tomat- och ruccolaförsäljare, utan också i kvinnoorganisationer, bland journalister, författare, konstnärer, intellektuella. Men det är bara ett fåtal som vågar utmana och bryta ner skammens barriärer. Samira Ibrahim är den främsta av dem. Och före henne: ett långt gap på flera år, tillbaka till år 2008, då en annan ung egyptiska också bröt en barriär: den då 26-åriga Noha el-Ostaz, som anmälde sin sextrakasserare och fick honom ställd inför rätta och dömd för att ha antastat en kvinna på gatan.

Trots att 83 procent av Egyptens kvinnor säger att de utsätts för sexuella trakasserier, hör det till ovanligheterna att män anmäls. Återigen skammens grepp om samhället. Men när Noha el-Ostaz drabbades, reagerade hon med vrede istället för skam. Hon stod med resväskor på trottoaren utanför sitt hem i Heliopolis utanför Kairo och väntade på en kompis när en man i en pick-uplastbil svängde in mot gatkanten.

– Han sträckte ut handen genom bilfönstret, grabbade tag i mitt bröst och flinade, berättade Noha för mig hösten 2008.

Noha blev ursinnig. Hon hängde

sig fast på pickupens sidospegel och skrek när han försökte köra därifrån.

En stor folksamling bildades runt dem och det blev omöjligt för mannen att fly.

Till sist lyckades hon också övertala ett par unga män att hjälpa till och få mannen till polisstationen två kvarter längre bort. Det var visserligen inte lätt, de flesta bland åskådarna ansåg att Noha gick för långt.

– Låt honom gå, han har ju bett om ursäkt, vi kan spöa upp honom åt dig, men tvinga honom inte till polisen, sa de i folksamlingen.

Noha stod på sig men på polisstationen upprepades scenen: – Nu överdriver du väl ändå, tycker du inte att han kan få gå nu när han bett om ursäkt? frågade polisen.

– Och förresten inleder vi ingen förundersökning – inte innan din pappa kommer hit, sa polisen i hopp om att Noha skulle låta sig avskräckas när de hotade med att kalla dit pappan.

Men Noha svarade kallt: OK. När pappan anlände, insinuerade polisen att det vore skadligt för Nohas rykte att driva fallet vidare. Men Noha gav inte upp och i oktober 2008 ställdes mannen inför rätta och dömdes till tre års fängelse.

Noha fick flera gånger frågan om hon inte hade dåligt samvete för att hon satt dit en fattig man, en pick-uplastbilsförare?

– Inte ett dugg, svarade hon, jag ville lära honom en läxa, och för övrigt anser jag inte att klassfrågan kan användas som ursäkt, sexuella trakasserier i Egypten är inte klassrelaterade, sa Noha el Ostaz.

Vid den tiden bedrevs en affischkampanj i Egypten med bilder på två godisklubbor. En med och en utan papper. Den nakna klubban hade dragit till sig flugor, medan klubban

med slöja lämnats ifred. Texten undertill löd: ”du kan inte stoppa dem, men du kan skydda dig själv!”

Flera år senare vet vi att inte heller kvinnor med slöja går fria från sexuella trakasserier. Inte ens kvinnor med niqab, den heltäckande ansiktsslöjan.

De anses till och med mer utsatta eftersom de garanterat inte kommer att reagera med annat än skam om en främmande man tafsat på dem.

Men i dagens Egypten är det fler unga kvinnor än någonsin som utmanar skammens barriärer. Efter flera uppmärksammade fall av sextrakasserier på Tahrirtorget har unga kvinnor – med och utan slöja –samlats till demonstrationer där de kräver ett stopp för sextrakasserarna och där de sturskt säger emot när unga män flinar åt de ”snygga brudarna som står och ropar slagord” eller insinuerar att tjejer borde hålla sig hemma.

Utan Samira Ibrahim hade flera av dessa tjejer inte vågat berätta protestera och öppet berätta att de blivit sexuellt trakasserade.

Grispiskan har misslyckats.” •

”Flickornas drottning” av Cecilia Uddén är ett kapitel ur antologin ”Inget är bara för män”, där sju svenska kvinnliga författare och sju kvinnliga egyptiska författare skriver om kvinnliga förebilder i Egypten, ofta kallat för ”Världens moder”.

Boken kom ut 2013 på Silc förlag.

Cecilia Uddén är journalist och författare och Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern. Hon har utsetts till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet.

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: EGYPTEN 39

Varför är det svårt att se kristna som förföljda och marginaliserade? Men det är ett faktum i Mellanöstern och utvecklingen går mot att antalet kristna i området blir allt färre.

Det beror till viss del på den ökade emigrationen – det är lättare att fly till en region där det finns en framtid och en möjlighet att få leva som kristen. text: dan-erik andersson

just nu med (larm) rapporter om läget för kristna i Mellanöstern. Det är lite av en ketchupeffekt och det är verkligen på tiden. För antalet kristna i Mellanöstern minskar kraftigt. Det finns dock anledning att vara lite skeptisk till uppgifter om att Mellanöstern snart kommer att vara tömt på kristna.

Det ger sken av att en region bestående av ett flertal länder trots alla sina interna motsättningar skulle vara

ET DUGGAR TÄTT

överens om att trakassera och fördriva kristna från sina länder. Verkligheten är mycket mer komplex än så.

Inte desto mindre är jag förundrad över hur svårt det är för mig själv, och uppenbarligen många andra, att ta till sig att kristna skulle vara förföljda och förtryckta, ja kanske till och med utgöra den religiösa grupp i världen som utsätts för mest förföljelse!? Varför är det så svårt att ta till sig deras utsatta situation och deras lidande? Vad hindrar att de får ta del av samma förståelse och engagemang som andra grupper i liknande situationer?

MAKTLÖSA KRISTNA

Det är svårt att ta till sig att kristendomen idag inte i första hand representeras av en vit och europeisk eller nordamerikansk person i maktställning, utan att hon istället ofta lever

KOMMER MELLANÖSTERN ATT TÖMMAS PÅ KRISTNA? 40 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN

MELLANÖSTERN FRAMTID OCH HOPP

under förtryck i ett sammanhang där reell makt saknas. Att kristna genom mission, och som stödideologi i imperialism och kolonialism, gjort sig skyldiga till övergrepp i bland annat de länder där de nu förföljs går att ta in, men inte att kristna skulle utgöra den mest förföljda gruppen i världen. Det går inte ihop för oss att en kristen är maktlös och beroende av omgivningens tolerans och respekt. Av osäkerhet och förvirring och för att inte riskera att bli tagna för att tala i egen sak låter vi bli att yttra oss och särbehandlar därför just kristna i Mellanöstern negativt!

Kan det vara så att vi identifierar oss för mycket med det kristna och vad det stått för och kan stå för och glömmer bort det medmänskliga?

För det går inte att på något enkelt sätt förhålla sig till ”kristna i Mellanöstern”.

Det är ju över 15 länder och antalet kristna grupper är mångdubbelt fler. Att enkelt liera sig med eller ta avstånd från alla dessa kristna är ju omöjligt. Därför måste man precisera vad som avses. Det finns vissa likheter mellan olika grupper och stater men det finns också betydande skillnader.

skolor och sjukhus. De har hög status och är inte sällan välbärgade. Kristna i till exempel Irak, Turkiet och Syrien innehar mindre ofta privilegierade positioner i samhället. Här är de också mer isolerade, eller har valt att isolera sig, från det omgivande samhället, säkert beroende på att kristna historiskt varit mer förföljda. I Libanon och på Västbanken kommer kristna i kontakt med det omgivande samhället, inte minst då via att de driver skolor och universitet. På ett så pass statusfyllt universitet som American University of Beirut, vilket jag nyligen besökte, startat av kristna missionärer 1862, finns idag en betydande del muslimska studenter, vilket givetvis påverkar dynamiken i samhället.

De stora skillnaderna mellan olika kristna i Mellanöstern gör att det är svårt att ge ett enkelt svar på varför deras antal minskar så drastiskt. Det är dock viktigt att veta att detta inte är en ny process, utan antalet kristna har minskat stadigt under de senaste 150 åren. Men varför?

STATUSEN OCH UTBILDNINGSNIVÅN PÅ KRISTNA VARIERAR TILL EXEMPEL FRÅN LAND TILL LAND.

RADIKALA MUSLIMER

För det första handlar det om att de kan och vill!

OLIKA KRISTNA MILJÖER

Statusen och utbildningsnivån på kristna varierar ju till exempel från land till land.

I till exempel Libanon, Egypten och på Västbanken är kristna ofta välutbildade och driver inte sällan

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN 41

MELLANÖSTERN FRAMTID OCH HOPP

Emigration leder till emigration och det är naturligtvis mycket lättare att ge sig av om man har en förankring utanför regionen. På grund av den omfattande emigrationen under det senaste seklet är det ofta enklare för kristna att bejaka så kallade pull-effekter.

För det andra handlar det om att de förföljs! För det finns ju också så kallade push-effekter, att man flyr från snarare än till något. Den ständigt tilltagande turbulensen i området och den radikalisering som skett i muslimska grupper är givetvis inte oväsentliga i sammanhanget. Även om det inte finns någon officiellt sanktionerad politik som driver på förföljelse och kränkningar så finns det reella motsättningar mellan grupper. Det är till synes oskyldig vardagsdiskriminering som föder tankar på att flytta för att få det bättre någon annanstans. Att systematiskt utsätta människor för nedvärderande behandling är ju det som i förlängningen leder till att människor finner sig i att vara offer, vilket i sin tur ger förövarna rätt och så är den onda spiralen igång. Det kan tyckas trivialt, men folkmord börjar med vardagsdiskriminering och är därför oerhört viktigt att agera emot.

OHÅLLBART I IRAK

Push-effekterna är kanske inte alltid så tydliga för blotta ögat. Det har inte dött relativt fler kristna än muslimer i Irak sedan USAs invasion 2003, snarare tvärtom. Inte desto mindre är situationen för kristna i Irak ohållbar och det är nog där som risken är störst för att det inte kommer att finnas några kristna kvar i framtiden. Grova kränkningar mot kristna äger rum i det lilla och i det stora.

Detta är inte bara tyckanden och hörsägen, utan flera av de mer etablerade och välrenommerade

organisationerna, såsom Amnesty International och Human Rights Watch har uppmärksammat situationen i ett flertal länder.

Så, hur ser då framtiden ut för kristna i Mellanöstern? Ja det går inte att bortse ifrån att problemen och farorna är många. Det var krångligt redan tidigare och den omvälvning som ägt rum under de senaste åren gör det ju inte lättare att förutse. Min prognos är att emigrationen kommer att fortgå och kanske också accentueras.

Men det finns också något hoppfullt i de transnationella flödena mellan dem som stannat och de som inte stannat.

I någon mån vidmakthålls en närvaro av fler människor genom att länkarna ut i världen upprättas. Ingen kan ju tvingas stanna för att det måste finnas kristna i Mellanöstern. Dynamiken är inte minst tydlig för kvinnor, där utbyte och kontakt med kvinnor som emigrerat utgör inspiration för kvinnor som stannat.

KRISTEN STAT I MELLANÖSTERN?

Det finns de som kämpar för en kristen stat i Mellanöstern. Det är inte en särskilt kraftfull kamp. Vid ett besök i norra Irak kunde jag själv se den kampglöd för självbestämmande och autonomi som drev kurderna.

Samtidigt är de kristna stukade.

Självklart går det inte att tänka bort den betydelse som folkmordet på armenier och andra kristna 1915 och andra där på följande massakrer har haft för möjligheterna att våga och kunna ställa krav på självständighet och autonomi. Till detta ska läggas den mångfald av olika kyrkor som finns i regionen. De interna stridigheterna har ju varit omfattande i kyrkohistorien och inte minst i Mellanöstern. En kristen stat i mellanöstern är nog avlägsen. Men kanske kan större

42 UPPDRAG MISSION NR 4 2014: MELLANÖSTERN

autonomi i vissa regioner vara möjligt? Även om en egen stat är avlägsen så är det transnationella engagemanget inte betydelselöst. Uppmärksamheten på de kristna i Mellanöstern har varit mycket begränsad, men samtidigt har Sveriges riksdag erkänt folkmordet på bland andra armenier, assyrier, syrianer och kaldéer. Erkännandet bygger på att frågorna blivit synliga i Sverige tack vare den stora gruppen kristna assyrier, syrianer och kaldéer som valt att bosätta sig här. De transnationella banden inger hopp för många som idag funderar på att flytta från Mellanöstern. Vi antar att det leder till en accentuerad emigration, men det kan också göra det lättare att stanna.

Och öka möjligheterna för den som vill flytta tillbaka.

I allt detta ska vi inte glömma bort den långa tradition av samlevnad som präglat många länder. Kristna och muslimer i Egypten och Etiopien har lyckats leva sida vid sida på ett sätt som inte kan annat än imponera på resten av världen. Visst har det funnits tider av spänningar och hårda motsättningar, och vi är inne i en sådan tid nu, men totalt sett utmärks Mellanöstern av förmågan att härbärgera olika kultur och religion parallellt i sina samhällen.

Låt oss arbeta för att det blir så också i framtiden! •

Dan-Erik Andersson är universitetslektor, biträdande föreståndare för Centrum för Mellanösternstudier (CMES) vid Lunds universitet

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet.

Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda.

Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap.

Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Biskopen i Lund är hedersordförande och vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands.

Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap, och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi.

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

– I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap.

Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning oh interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter

från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Kapstaden, Hongkong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och lösningar kan Malmö bidra med. I Hongkong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden bidrar vi till finansieringen av professuren The Desmond Tutu Chair vid den teologiska fakulteten vid University of Western Cape. I Jerusalem stöder vi Svenska teologiska institutet, STI, och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén i Rosengård och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU MEDARBETA? Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3.

Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54.

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid!

Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

EN TIDSKR IFT FRÅN LUNDS MISSIO NSSÄLL

SKAP • NR 4, 2014 • ÅRGÅN G 168 • 45 KR

www.lundsmissionssallskap.se

NÄSTA NUMMER UTE 25/9 llskap lunds missionssä en tidskrift från

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

1 (2)

TEMANUMMER: en tidskrift från lunds missionssällskap

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

Birgit Bo rafael elsie kristina

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

Kapstaden

BLIR DET SOMM AR FÖR KRISTNA MELLANÖSTERNI ?

PAKISTAN LÄNGS T NER PÅ SKALA N 10 EGYPTEN OROLI GHETERNA ÄR INTE ÖVER 30 ANALYS EMIGR ATIONEN FORTS ÄTTER 44

KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

UPPDRAG MISSION NR 4 2014: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 43

POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Foto: Per Kristiansson/IKON

Unga kristna i Pakistan Under senare år har situationer där människor trakasseras och hotas på grund av sin religiösa tillhörighet fått ökad uppmärksamhet.

I Pakistan känner sig de unga kristna hotade.

Sharoon Stephen från Pakistan läser teologi och vill arbeta för ett Pakistan där alla ska kunna känna sig trygga och ha samma rättigheter.

På institutet för teologi och kristen utbildning, ITCF, arbetar man på olika sätt för att stärka kristen identitet och stärka kyrkornas bidrag för fred, försoning och mänskliga rättigheter.

Svenska kyrkans internationella arbete ger människor som lever i utsatthet möjlighet att själva förändra sina liv. www.svenskakyrkan.se/p215

Svenska kyrkan är en del av

Ge en gåva!

90 01 22-3 Pg 900-1 223 Bg

Det är särskilt viktigt för de unga kristna i Pakistan att få utbildning så de kan delta i samhällsfrågorna. Sharoon Stephen är en av dem.