Uppdrag Mission #5 2015

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 5, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

TRIO MED FRAMTID KINA KUNSKAPSTÖRSTANDE UNGA FYLLER KYRKORNA 6 SWAZILAND SKOLAN GAV LÄRAREN NY KUNSKAP 22 ENKÄTEN HUR ÄR TRON EN RESURS FÖR DIG? 16

MISSIONS UPPDRAGET

I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA.

Uppdrag Mission en mötesplats för alla

DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Lars Micael Adrian, ordförande Anneli Dennersten Mika Vähäkangas Gunilla Kristiansson Lennart Hamark Kristiina Ruuti Urban Jorméus Ulrika Nylén Grafisk form Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-8180 85 Tryck Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087 Omslag Internationella tjejgruppen i Luleå Foto: Elena Sörbrand

2 UPPDRAG MISSION NR 5 2015

–Att pröva nya vägar kräver mod att ompröva beslut och vägval.

VID MITTEN AV 1800-TALET skakas Europa av kriser, inbördeskrig, hungersnöd, revolutioner. Den gamla världen där kyrka och kungahus var garanter för oföränderlighet skakas i grunden. Det lokala, den orörda hembygden, dras med i de nationella striderna, genomkorsas av revolutionärer, trupper, och flyktingar. Främlingsfientlighet och tillbakablickande nostalgi bryts mot radikala politiska enhetssträvanden. I kyrkan gungar strukturerna när kyrkoledningar utmanas av ett andligt sökande, en iver för ett evangelium som förändrar.

En av de ivrigaste var Peter Fjellstedt. Från ett fattigt torp i Dalsland hade han kommit till Lund för att läsa och 1829, som den förste svenske missionären, rest ut i världen för att förkunna frihet. Femton år senare reser han Sverige runt, talar till tiotusentals förväntansfulla och tänder en fönyelsens gnista. För att hålla elden levande och göra det möjligt för Fjellstedt att fortsätta förkunna bildas 1845 lms (Lunds Missionssällskap).

spred sig och visioner tog form. Unga män och kvinnor gav sig hän åt studier och gav sig ut i världen för att förändra den och förändras av den. Nyfikenhet skapade möten och mötena gav insikter, men också önskan om fördjupade studier och forskning. Att pröva nya vägar kräver mod att ompröva beslut och vägval. Möten med andra kräver mod att möta sig själv. Möten förändrar och förändras.

GNISTAN TÄNDE EN ELD, TROSVISSHET OCH HOPP

är och har hela tiden varit lms tidskrift i dess olika former. När vi nu inleder en närmare samverkan med Svenska kyrkans internationella arbete är det för att bredda mötesplatsen, inbjuda fler till samtal och reflektion, ge utrymme för fler erfarenheter och insikter. Uppdrag mission, att förkunna frihet, att fömedla hopp, att verka för upprättelse och försoning, kräver mötesplatser öppna för alla. Så välkomna hit. samuel rubenson Professor i kyrkohistoria, Lunds universitet Ordförande i Lunds Missionssällskap Ansvarig utgivare

EN AVGÖRANDE MÖTESPLATS

Kära läsare!

Alltid 16 ENKÄTEN

4

KYRKAN SPELAR ROLL ”Jag är en del av den här världen, som inte förmår skapa fred och trygghet för alla. När en kroppsdel lider, lider alla de andra.

Maktlösheten växer i magen. Men det ger mig hopp att få vara del av en global kyrka, som älskar och kämpar tillsammans med människor av olika tro.”

Marit Norén, präst och teolog på Svenska kyrkans internationella arbete, är gästkrönikör.

26 BETRAKTELSEN

28 I KORTHET

27 RECENSIONER

30 STIPENDIATEN

6

ANDLIGT VAKUUM EFTER MAO Det saknas offentliga mötesplatser i det kinesiska samhället där unga och vuxna kan träffas för att öppet samtala om ideologiska, existentiella och andliga frågor. Här har de kinesiska kyrkorna kommit att fylla ett skriande behov.

Den 7 oktober inleder Church and Peace, en europeisk, ekumenisk organisation, en konferens i Pristina i Kosovo.

Ett hundratal delegater från evangeliska, katolska och ortodoxa kyrkor möter representanter från muslimska och judiska församlingar.

Dagarna innan genomförs en pilgrimsvandring genom Serbien till Kosovo som en symbol för fredsarbetet på Balkan.

– Politiska förhandlingar pågår på hög nivå men kyrkan spelar en viktig roll med sina samarbetspartners – vi hamnar på gräsrotsnivå, säger Antje Heider-Rottwilm, ordförande i Church and Peace i intervjun på sidan 14.

Det arbetet är ett exempel på hur religionen kan vara en resurs i samhällsutvecklingen, som vi har valt som en röd tråd i det här numret. Här möter vi också kunskapstörstande unga kineser som fyller kyrkorna. Och internationella tjejgruppen (se omslagsbilden) som stärks på vägen in i det svenska samhället av engagemanget från domkyrkoförsamlingen i Luleå.

Trevlig läsning!

Marie Bosund Hedberg Redaktör

10

INTEGRATIONSPROJEKT STÄRKER KVINNOR Simning, kvinnokroppen, bästa utbildningsvägarna och vad händer under en rättegång i Sverige. Ämnena växlar när Internationella tjejgruppen i Luleå träffas.

– Vi får lära oss hur saker fungerar och vi kan ställa frågor om det vi undrar, säger 19-åriga Amal-ER-Rayhany från Marocko.

22

SKOLAN GAV LÄRAREN NY KUNSKAP ”Många kämpar varje dag för att överleva och oavsett hur tufft livet blir ser de ändå mot himlen och tackar Gud för allt som de har”, skriver Emelie Woodhouse i sin stipendierapport från Swaziland.

UPPDRAG MISSION NR 5 2015 3

KYRKAN SPELAR ROLL.

FLYKTINGAR I ETT UPPSAMLINGSLÄGER I BUDAPEST I UNGERN I SEPTEMBER 2015.

4 UPPDRAG MISSION NR 5 2015

Människor flyr för livet. De senaste dagarna har mitt flöde i sociala medier nåtts av nya bilder på hur människor springer hals över huvud, tränger igenom de makedonska polisernas barriärer, med små barn i famnen. ”Gud, ha förbarmande”, ber jag, och känner hur maktlösheten griper tag i mig. Den förlamande maktlösheten som frestar mig att titta bort och hoppas lite vagt att det blir bra till slut, att någon kommer att göra något.

Den passiviserande hopplösheten som frestar mig att tänka att det inte angår mig. Att det handlar om en annan sorts mammor, med en annan sorts barn. Det är ett sätt för min hjärna att skydda mig, kanske. Men det angår mig. Jag är en del av den här världen, som inte förmår skapa fred och trygghet för alla. När en kroppsdel lider, lider alla de andra. Maktlösheten växer i magen. Vad är det för fel på oss människor?

MEN SÅ TÄNKER JAG på Fitsum Zelalem, som jag mötte på Ethiopian Graduate School i Addis Abbeba. Han utbildar kyrkoledare – präster, ungdomsledare och kvinnogruppsledare – i genus, hälsa och teologi. Det är ett banbrytande program, som Svenska kyrkan stöder.

Fitsum och hans kollegor synliggör hur kvinnors hälsa och barnadödlighet hänger samman med kvinnors position i samhället. I ett djupt religiöst samhälle bottnar det också i en förståelse av heliga texter och med vad religionen predikar kring män och kvinnor, deras olika roller och vad de anses skapade till att vara. Om kyrkan säger att mannen är kvinnans huvud, och att det innebär att en man får kontrollera allt kring sin hustru eller sina döttrar, inklusive allt som gäller deras sexuella och reproduktiva hälsa, då bidrar kyrkan till den höga barnadödlighet och den svåra ohälsan många kvinnor lever med.

Men om kyrkan istället talar om hur vi är ett i Kristus, hur varje människa är Guds avbild, hur den människa som är utsatt, underordnad eller nedtystad måste upprättas, inkluderas och lyssnas till – då kan kvinnorna vara subjekt i sina egna liv och de får möjlighet att utvecklas, att få utbildning och hälsa. Det spelar roll, vad kyrkan säger.

JAG TÄNKER PÅ mentormammorna i Swaziland. Elisabeth och Mats Målqvist är utsända av Svenska kyrkan för att bygga upp en verksamhet där kvinnor från det lokala samhället besöker nyblivna mödrar och ger stöd, råd och förebyggande hälsovård. Mentormammorna utbildas för detta, men de stärks också i sin roll som företrädare för kyrkan. Med hjälp av samtal och kontextuell bibelläsning blir mentorerna teologer i sin omvärld, de blir kyrka i handling. Det ger kvinnorna gemenskap, styrka och självkänsla. Och jag tänker att om kyrkan består av och vandrar tillsammans med människor, då blir den sitt rätta jag. Det spelar roll, vem kyrkan är.

JAG TÄNKER PÅ Svenska kyrkans biskopar och klimatbrevet, som tar avstamp i bristen på rättvisa och i vår erfarenhet av att jorden blöder, men visar på vägar till förändring. Jag tänker på Ageravolontärerna som engagerar sig nationellt, globalt och lokalt för en bättre värld. Jag tänker på män och kvinnor genom historien, som med Jesus som förebild, har utmanat maktstrukturer och ifrågasatt orättvisor. Jag tänker också på Svenska kyrkans partner inom ACT Alliance, som möter flyktingarna från Syrien i detta nu, utan att fråga om de flyende är kristna, yazidier eller muslimer. Jag tänker på alla församlingar och enskilda som öppnar kyrkor, församlingshem och hem för människor som kommer.

Och jag tänker att det spelar roll, var kyrkan finns, och att den agerar och talar.

OCH JAG FÅR LITE HOPP ÄNDÅ. Det ger mig hopp att

få vara del av en global kyrka, som älskar och kämpar tillsammans med människor av olika tro. Det ger mig hopp att den består av operfekta människor, som går samman, i sin vilja att följa Jesus och varandra. ”Diabolos” – grundordet i djävulen – betyder ”det som splittrar, drar isär”. Det djävulska är när vi låter oss dras isär. Gud, däremot, finns i det som för samman, som inkluderar, som helar relationer. Människorna som flyr för livet hör samman med oss. Och vi är inte maktlösa. Vi är inte hopplösa. Vi är kyrka.

Marit Norén

Marit Norén är präst och teolog på Svenska kyrkans internationella arbete

UPPDRAG MISSION NR 5 2015 5

FOTO: DANIEL FEKETE/HIA-HUNGARY/ACT/IKON • FOTO MARIT: MAGNUS ARONSON/IKON

KUNSKAPST

Det saknas offentliga mötesplatser i det kinesiska samhället där unga och vuxna kan träffas för att öppet samtala om ideologiska, existentiella och andliga frågor. Här har de kinesiska kyrkorna kommit att fylla ett skriande behov. text och foto: lennart hamark

6 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: KINA

TÖRSTANDE UNGA FYLLER KYRKORNA

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: KINA 7

EFTER MAO ZEDONGS DÖD UPPSTOD ETT ANDLIGT OCH IDEOLOGISKT VAKUUM I KINA.

I BESÖKER EN KYRKA i västra Peking en mycket kall vinterkväll i januari. Den är fylld till sista plats trots att det är veckokväll och inte helg. Fem-sex hundra kinesiska kvinnor och män, alla ”unga vuxna” i åldern 18-35 år, sitter påpälsade i de trånga bänkarna för att hålla värmen i den ouppvärmda kyrkan.

Mötet börjar med en gemensam sång, inte mer. Den leds av tre försångare och en pianist, också de klädda i sina ytterkläder för att hålla värmen. Därefter börjar det som alla har kommit hit för: ett bibelföredrag om profeten Jeremia. Kyrkans präst föreläser (uppenbarligen skickligt och fängslande av auditoriet att döma) under en och en halv timme, utan paus eller ”bensträckare”. Därefter sjunger man ytterligare en sång tillsammans, och så är kvällens möte över.

Ingen fika, ingen övrig musikunderhållning. Endast ett avancerat föredrag. De 5-600 deltagarna samlas varje onsdag kväll, året runt, för bibelföredrag i kyrkan.

Vi pratar med några av de unga vuxna efteråt. Många är studenter, andra är arbetare.

Designstudenten Sharon berättar att hon kommer hit till kyrkans bibelföredrag varje vecka sedan fem år. På söndagarna deltar hon i den överfyllda kyrkans gudstjänstfirande.

– Men jag är inte döpt. Jag har ännu inte bestämt mig om jag vill bli kristen. Men jag vill inte missa de här föredragen.

AKADEMISKA FÖRELÄSNINGAR

Hon berättar att det var hennes lärare i filosofi på universitetet som för fem år sedan rekommenderade studenterna att gå på kyrkans bibelföredrag. ”De är de bästa akademiska föreläsningar ni kan få.” Liknande förklaringar hör vi från flera som vi talar med denna kväll.

Berättelserna från andra storstäder i Kina, där bibelföredragen samlar fulla hus, bekräftar samma sak; det är unga människors kunskapslängtan som fyller kyrkorna.

Den konfucianska kulturen, med sina

8 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: KINA

flertusenåriga rötter i Kina, präglar fortfarande dagens moderna kineser, såväl fostran i hemmen och skolorna som i samhället i stort.

Till konfucianismens värdegrund hör studier, flitiga studier. Det finns alltid mer att lära. En annan mycket central värdering är att ingen lever för sig själv; man lever för sin släkt.

Därför bör man alltid höja sina ambitioner – för sina föräldrars och släktens skull. ”Jag ska studera flitigare, jag ska göra bättre nästa gång” hör man ofta såväl unga studenter som vuxna professionella lova familj, lärare och chefer.

Plikten mot den egna släkten och de äldre varar livet ut.

Således jagar man i dagens Kina inte efter mer fritid eller ”egen-tid”. I stället går man från jobbet direkt till vidareutbildningar och kvällskurser. Detta ständiga kunskapsförkovrande – att ”spänna sin båge” – ger personlig mening och tillfredsställelse för den som lever i den konfucianska kontexten.

Men detta är bara en del av förklaringen till de fyllda kyrkorna i dagens Kina.

ANDLIGT VAKUUM EFTER MAO

En annan är det faktum att efter Mao Zedongs död uppstod ett andligt och ideologiskt vakuum i Kina. Denna troskris omfattar såväl tron på partiet och kommunismen som religiös tro i olika former.

Sedan 1980-90-talen har Kina visserligen öppnat upp mot väst, religionsfriheten (om än starkt villkorad) har återinförts och kommunistpartiet har framförallt rest sitt folk ur materiell fattigdom. Men den andliga och ideologiska fattigdomen består.

Kommunistpartiet har lyckats ge sitt folk pengar och prylar – men inte kunnat förmedla varken ideologi eller etisk-moralisk vardagsnäring. Korruptionen genomsyrar i stort sett all ekonomisk verksamhet i Kina, privat såväl som statlig. Och de som påpekar vanstyre riskerar att tystas och låsas in.

Detta ”andliga vakuum” erkänner även kommunistpartiet, och Kinas ledare har under de senaste tio åren försökt

Den gemensamma sången leds av en påpälsad grupp.

att framförallt återupprätta konfucianismen, i modifierad form.

Men det räcker inte. Många människor längtar efter öppna samtal om vad det innebär att vara människa och om hur man tillsammans skapar det goda samhället. Det saknas sådana offentliga ”vardagsfora” i det kinesiska samhället där unga och vuxna kan träffas för att öppet samtala om ideologiska, existentiella och andliga frågor.

Det är här som de kinesiska kyrkorna har kommit att fylla ett skriande behov.

DRYGT 60 MILJONER I GUDSTJÄNST

Detta är också en av flera förklaringar, menar jag, till varför antalet deltagare i kyrkornas söndagsgudstjänster ständigt fortsätter öka överallt i hela Kina. (Idag firar förmodligen 60-100 miljoner gudstjänst i Kina varje söndag) Det är inte bara kyrkans döpta medlemmar som samlas; även

kunskapstörstande unga och vuxna trängs i de överfulla kyrkorna för att lyssna till de oftast mycket välförberedda 45-minuters predikningarna, med fokus på etisk-moraliska frågor och levnadsregler. Något som passar den kinesisk-konfucianska kulturens visdomssökande människor som hand i handske.

I slutet av en sådan gudstjänst i min kinesiska ”hemkyrka” i Shanghai, vände sig en ung science-student till mig och ville tala om Calvins predestinationslära. Han var fascinerad av de olika tolkningarna av Calvins lära, vilket han debatterade flitigt med andra kinesiska tonåringar via nätet, berättade han.

När han hörde att jag var svensk, ville han nu veta ”vilken av Calvins tillämpningar som de svenska ungdomarna mest diskuterar i Sverige?”

Jag är fortfarande den unge kinesiske studenten svaret skyldig…

•

KOMMUNISTPARTIET HAR LYCKATS GE SITT FOLK PENGAR OCH PRYLAR – MEN INTE KUNNAT FÖRMEDLA VARKEN IDEOLOGI ELLER ETISK-MORALISK VARDAGSNÄRING.

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: KINA 9

Mitt möte med trion Det är fredag och klockan är strax efter ett.

Jag ska besöka Internationella tjejgruppen för första gången. När jag öppnar dörren till gamla domprostgården i Luleå möts jag av röster som talar på olika språk, jag hör någon som tolkar från ett språk till svenska. Det luktar kaffe och framför mig sitter ett tjugotal tjejer vid bord och umgås. Rätt snabbt är jag indragen i ett samtal och svarar på frågor om Svenska kyrkan. Det är ett stort intresse jag möter, frågor som kräver svar.

En stund senare pratar vi om olika yrken och universitetsutbildningar och hur söker man egentligen en utbildning, hur ska man veta vad man vill utbilda sig till? En annan fråga är, kan du berätta hur försäkringskassan fungerar? Tänk om jag hamnade i ett annat land, där alla talar ett komplicerat språk som jag bara kan förstå enstaka ord av, och dessutom ska lära mig hur motsvarande försäkringskassan fungerar. I ett annat land, i en annan världsdel, som kanske inte ens har försäkringskassan eller CSN. Det är svårt att inte bli ödmjuk inför tillvaron.

En tjej berättar att det är svårt att bli kompis med svenska tjejer, men i tjejgruppen är det inte svårt – där är alla sig själva och alla är intresserade, snälla och trevliga. Jag blir imponerad över att de kan så bra svenska, efter bara bott här i något år. Att de redan vet så mycket om Sverige, om de olika partierna, om kungahuset, kyrkan och de olika kristna samfunden, historia – långt tillbaka i tiden. ”Lär ni er sånt här i tjejgruppen?”, frågar jag, som sagt, rätt imponerad. Listan på vad de fått lära sig är lång och omfattande. Gruppen lever upp till sina ledord. Det är en sann glädje att få vara med och dela mötet, som annars kanske inte skulle ägt rum.

10 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: LULEÅ

Internationella i gemenskap Simning, kvinnokroppen, bästa utbildningsvägarna och vad händer under en rättegång i Sverige. Ämnena växlar när kvinnor med olika bakgrund träffas.

– Vi får lära oss hur saker fungerar och vi kan ställa frågor om det vi undrar, säger 19-åriga Amal-ER-Rayhany från Marocko. text och foto: elena sörbrand

a tjejgruppen stärks och glädje

F

ÖR ÅTTA ÅR SEDAN diskuterade Luleå domkyrkoförsamling vilka behov som nyanlända kunde ha och vad kyrkan kunde göra för dem. Ett lektionsbesök senare av skolkyrkan på individuella programmet språkinriktning, föddes Internationella tjejgruppen. En grupp bara för tjejer, i gymnasieålder. Sju flickor kom till första träffen och deras önskemål var att lära sig svenska, lära sig mer om Sverige, lära sig simma och cykla och att få svenska kompisar.

Ledorden för gruppen blev och är språk,

gemenskap, respekt, glädje, kunskap och likaolika. Ämnen som alla i gruppen är överens om och själva formulerat.

Mona Eriksson kom med i egenskap av sin pedagogiska profil.

– Jag blev tillfrågad om att berätta om olika religioner för tjejerna och fortsatte att hänga där, berättar hon. Målsättningen med gruppen är främst att stärka tjejernas självkänsla och på så sätt göra integrationen enklare. Men också att öva på språket och få ta del av ny kunskap och träffa andra tjejer.

MITT DRIV HAR VARIT ATT KUNNA SVARA UPP MOT DEN TÖRST EFTER KUNSKAP SOM TJEJERNA HAR.

MONA ERIKSSON, SKOLKYRKOPEDAGOG/ ARBETSLEDARE I LULEÅ DOMKYRKOFÖRSAMLING, HAR LETT INTERNATIONELLA TJEJGRUPPEN SEDAN STARTEN FÖR ÅTTA ÅR SEDAN. – JAG ÄR STOLT ÖVER VAD VI HAR ÅSTADKOMMIT TILLSAMMANS, SÄGER HON.

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: LULEÅ 11

FANNY FORSLIN, AMAL-ER-RAYHANY OCH FRIDA NILSSON KAN TALA MED VARANDRA OM ALLT NÄR DE MÖTS I INTEGRATIONSPROJEKTET SOM LULEÅ DOMKYRKOFÖRSAMLING LEDER.

– Vi tänkte mycket kring hur vi skulle lösa simningen, några tjejer kunde absolut inte under några som helst omständigheter tänka sig att vara i samma bassäng som en kille medan andra skämdes mycket över att vara vuxen och inte kunna simma, fortsätter hon. Lösningen blev helt enkelt att boka en bassäng ett antal gånger per termin, och då fick bara tjejerna vara där. Mona berättar om en tjej, som levt hela sitt liv i flyktingläger och aldrig varit i en bassäng. ”Vatten var det vi bar i hinkar, en till att tvätta oss med, den andra till matlagning”, citerar Mona flickan. Hon lärde sig simma, trots en skräckblandad förtjusning inför att befinna sig i vattnet. Samtalen i anslutning till badet är också viktiga. Då kommer bland annat sexualitet och kvinnokroppen upp som samtalsämnen, ämnen som annars kanske inte faller sig helt naturligt att prata om.

Gruppen gör regelbundna aktiviteter tillsammans, allt från att baka lussekatter till att besöka polisen och ungdomsmottagningen.

– Mitt driv har varit att kunna svara upp mot den törst efter kunskap som tjejerna har, säger Mona. Jag fick frågan om hur en domstol fungerar. Då besökte vi en rättegång. Jag har inte bara fått förmedla kunskap och själv lära ut, utan också fått mycket kunskap tillbaka.

19-åriga Amal-ER-Rayhany från Marocko är en av medlemmarna i Internationella tjejgruppen.

MÅLSÄTTNINGEN MED GRUPPEN ÄR FRÄMST ATT STÄRKA TJEJERNAS SJÄLVKÄNSLA OCH PÅ SÅ SÄTT GÖRA INTEGRATIONEN ENKLARE.

– Jag hörde talas om gruppen i skolan av mina kompisar som var med där, berättar hon.

– Tjejgruppen gör möten möjliga som annars kanske inte skulle ägt rum, säger Fanny Forslin, 19 år.

Frida Nilsson, 20 år, berättar om hur hon får öva sig på att förklara på svenska, så alla förstår.

– Jag förstår inte allt Frida säger alltid, men då förklarar hon med andra ord så jag ska förstå. Det kan ta ett tag ibland, men hon ger sig inte och det är bra att hon inte gör det. Mitt ordförråd har ökat jättemycket, säger Amal-ER-Rayhany.

Amal-ERRayhany berättar att det inte bara är språket som faktiskt blivit bättre, utan också kunskapen om Sverige.

– Vi får lära oss hur saker fungerar och vi kan ställa frågor om det vi undrar, säger hon.

Alla är helt överens om att det är berikande att lära känna tjejer från olika länder, kulturer och religioner och att respekt inför det är viktigt.

– Vi respekterar varandras olikheter och tar till vara på likheterna. Vi lär oss verkligen att se det positiva, istället för det negativa.

• UPPDRAG MISSION NR 5 2015: LULEÅ 13

NÄTVERK VÄV FREDSBAND Försoningsprocessen efter krigen i länderna i det forna Jugoslavien pågår fortfarande och många sår är svårläkta.

I oktober håller det ekumeniska nätverket Church and Peace en konferens i Pristina i Kosovo för att stärka dem som arbetar för en fredlig samhällsutveckling i regionen. text: marie bosund hedberg

foto: gunnar bremer

– KONFERENSEN I

Pristina ska stärka banden med vänner, partners och medlemmar i sydöstra Europa, säger Antje Heider-Rottwilm, ordförande i Church and Peace. Medlemmar från andra länder och regioner får träffa meningsfränder i deras egen politiska, sociala och religiösa miljö. Vi är väl medvetna om de spänningar och olösta anspråk som fortfarande finns i regionen och vi hoppas att vårt möte kan stärka dem på gräsrotsnivå som har arbetat i decennier med att försöka bygga upp det som krigen har förstört. Det är mycket viktigt att vi får höra deras historier.

Antje Heider-Rottwilm påminner om Desmond Tutus fråga som gäller Sydafrika: ”Hur bygger vi en gemensam framtid av ett delat förflutet?”

14 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: PRISTINA

– Mötet i Pristina kan bli ett tillfälle att ställa den här frågan och försöka besvara den tillsammans med utgångspunkt från vår gemensamma tro, säger hon.

I somras uppmärksammades tjugoårsdagen av folkmordet i serbiska Srebrenica, när mellan 7 000 och 8 000 bosnienmuslimska män mördades och lades i massgravar av bosnienserbiska trupper. När Kosovo valde självstyre från Serbien utbröt krig och vid slutet av 1998 hade över 300 000 albaner fördrivits från sina hem av serbiska styrkor.

Motståndarsidan Kosovos befrielsearmé anklagas också för krigsbrott, för mord, utpressning och organhandel under kriget mot Serbien och tidigare medlemmar kommer att ställas inför en nyinrättad krigsdomstol i Haag.

PILGRIMSVANDRING

Innan den fem dagar långa konferensen inleds den 7 oktober kommer en grupp av

ÄVER STARKA D I EUROPA

Church and Peaces medlemmar genomföra en pilgrimsvandring med start i Budapest den 29 september till Pristina genom olika städer i Serbien. De kommer att få sällskap längs vägen av regionala medlemmar från evangeliska, katolska och ortodoxa kyrkor tillsammans med representanter från muslimska och judiska församlingar. Syftet är att skapa ett vidare nätverk för det fortsatta arbetet. Pilgrimsvandringen är också en del av ”Pilgrimage of Justice and Peace” som Kyrkornas Världsråd har startat.

Church and Peace är ett europeiskt ekumeniskt nätverk som skapats av bland annat församlingar i olika trossamfund och fredsorganisationer. Medlemmarna delar övertygelsen om att Jesus sätt att predika ickevåld är Bibelns kärna och att arbeta för fred är det praktiska uttrycket för den övertygelsen. ”Kyrkans uppdrag är att vittna om Guds frid som segrar över nationella och etniska hinder i en värld som rivits sönder av våld och krig”.

sidorna ställde frågor som ”Varför hade inte kyrkorna kunnat förhindra två världskrig?” och ”Varför har de accepterat ett krig och till och med försökt rättfärdiga det?” och ”Skulle inte kyrkan erbjuda en annan möjlighet, en fredlig väg?”

Sedan dess har Church and Peace arbetat för att vara en internationell och interreligiös mötesplats för de församlingar, kyrkor och fredsorganisationer som vill fortsätta att förnya sitt löfte att leva som medlemmar i en fredskyrka. Idag har nätverket omkring hundra medlemmar i fjorton länder i västra, östra och sydöstra Europa.

•

JESUS SÄTT ATT PREDIKA ICKEVÅLD ÄR BIBELNS KÄRNA OCH ATT ARBETA FÖR FRED ÄR DET PRAKTISKA UTTRYCKET FÖR DEN ÖVERTYGELSEN.

”EN FREDLIG VÄG”

Church and Peace bildades 1978 men har rötter i de diskussioner som fördes efter andra världskriget.

Kyrkoledare från båda

Antje Heider-Rottwilm är ordförande i Church and Peace, ett interreligiöst nätverk som håller fredskonferens i Kosovo i oktober.

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: PRISTINA 15

enkät

FOTO: ERIK W GRAVER

Tron är en drivkraft och

som en konsekvens av

det måste man göra något för andra människor. Jag har just kommit från ett möte på flyktingförläggningen i Hammenhög och vi gläder oss åt att regeringen gett bildningsförbunden pengar för att flyktingarna ska kunna gå på sfi-kurser, svenska för invandrare. Vi har många flyktingar på Österlen just nu och det är angeläget att få hjälpa dem.

Jag har varit pastor sedan 1987 och arbetat inom både Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan. Jag märker hur min tro har förändrats under åren. Man är inte bara pastor på jobbet utan man måste tänka på hur man behandlar sina närmaste, sin familj, i det dagliga livet.

BENGT JÖRNLAND PASTOR SKILLINGE MISSIONSHUS KONSULENT I BILDA SKILLINGE

Gud är inte bara en resurs,

det handlar om att Gud

genomsyrar allt och utan honom vore vi ingenting. Att få finna en mening i ett annars meningslöst liv, att få ett innehåll som är större än man själv någonsin skull drömma om.

KATARINA BJÖRKLUND KOMMINISTER, BARN- OCH UNGDOMSARBETE VÄSTERLÖVSTA PASTORAT HEBY

HUR ÄR TRON EN RESURS FÖR DIG? 16 UPPDRAG MISSION NR 5 3 2015: ENKÄTEN

Min tro är ett ankare i

det dagliga arbetet,

på (minst) två sätt: Jag är lärare på Sankta Maria folkhögskola, en dagfolkhögskola på Rosengård i Malmö, och majoriteten av våra studerande har invandrat till Sverige. För mig personligen är bönen en resurs när tankarna fastnar i något individuellt livsöde. Jag får helt enkelt lämna över oron och funderingarna till Gud. Min tro ger mig också en tolkning av min uppgift: att jag behövs som lärare på skolan är en del av min kallelse i samhället (för att använda lite högtidliga ord). När jag var yngre trodde jag att en god kristen skulle längta efter att resa till fattiga länder och frälsa världen, och jag var lite orolig över min bristande entusiasm för detta. Jag kanske hellre ska använda de talanger och gåvor jag faktiskt har, och hjälpa kursdeltagarna att bli godkända i engelska och svenska, så att de kan gå vidare och ta sin roll i samhället.

Tron för mig är riktlinjer.

I vardagen, under året och

i mitt personliga liv. I synagogan, under bönerna, får jag eftertanke och klokhet. Det ger mitt liv mening för utan mening finns inget liv. Det hjälper mig att hantera alla utmaningar jag möter.

Jag hittar klokhet i Toran och i Talmud. Människor har under många tusen år mött samma eller liknande utmaningar och hittat lösningar. Det finns en fantastisk passage i Pirke Avot (Fädernas tänkespråk) ”Om inte jag är för mig, vem är det då?

Om jag bara är för mig, vem är jag då?

Om inte nu så när?” Detta är frågor jag ständigt ställer till mig själv och som får mig att vara a mench, eller i alla fall försöka vara det.

För mig är och har min tro

alltid varit en trygghet som

jag känner att jag har kunnat luta mig emot i både med och motgångar. Till exempel bad jag alltid Fader Vår inför varje match vilket gav mig trygghet. Jag har inte varit i kyrkan på över tio år, men min barnatro finns kvar, känslan av att kunna be om hjälp.

JEHOSHUA KAUFMAN LEG PSYKOLOG ORDFÖRANDE JUDISKA FÖRSAMLINGEN MALMÖ

MARKUS NÄSLUND F D SHOCKEYPROFFFS I NORDAMERIKANSKA NATIONAL HOCKEY LEAGUE, NHL ÖRNSKÖLDSVIK

INGER JOHANSSON NILSSON LÄRARE PÅ SANKTA MARIA FOLKHÖGSKOLA I MALMÖ VELLINGE

UPPDRAG MISSION NR 3 5 2015: ENKÄTEN 17

FREDSPRISTAGAREN MUHAMMAD YUNUS:

–Hjälp tiggarna ta ans – eu-migranterna som tigger på gatorna är ett utslag av vår tids fattigdom och den går att bekämpa, säger Muhammad Yunus, som prisats för sina ekonomiska hjälp-till-självhjälpsprojekt över hela världen. Men då måste de sluta se sig som jobbsökande och i stället bli jobbskapare för att klara sin försörjning. text: marie bosund hedberg

foto: martin garlöv

ekonomiprofessor och företagsledare från Bangladesh, fick Nobels fredspris 2006 ”för ansträngningarna att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån”. Han delade priset med banken som han själv grundat, Grameen Bank (Bybanken). I sitt Nobeltal konstaterade Muhammad Yunus att ”fattigdom är ett hot mot freden”. Han brukar kallas för mannen bakom mikrolånen, som innebär ekonomiskt stöd i form av räntefria lån för att starta ett företag. Under de senaste tio åren har han rest över hela världen och berättat om hur han vill utrota fattigdom.

För några veckor sedan var han i Lund, inbjuden av domprosten Kerstin Hesslefors Persson och föreningen Creative Lund, ett nätverk för mikrofinansiering. Mötet skedde i Diakonicentralen, där Svenska kyrkan öppnat Café Europa som hjälp åt eu-migranter. Dit kan de komma för att äta frukost, duscha och hämta rena kläder som skänkts av givmilda Lundabor. Muhammad Yunus visades runt i lokalerna och talade om ”ett bra initiativ”.

MUHAMMED YUNUS,

BISTÅND SKAPAR BEROENDE

– Men att ge pengar och kläder är bara tillfälliga 18 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: EU-MIGRANTER VÄGEN UT UR FATTIGDOMEN

svar för sin framtid

Muhammad Yunus har inlett affärer tillsammans med Michael Wallenberg, Creative Lund.

lösningar, sade han. Bistånd skapar dessutom ett beroende hos mottagarna. De vore mera framgångsrikt om man skänkte pengar till fonder som kan starta sociala företag som i sin tur kan skapa arbetstillfällen.

– Många av dem som tigger på gatorna i Europa är frustrerade över att de inte kan försörja sig på annat sätt, fortsatte han. Många av dem skulle kunna skapa sig en bättre framtid om de fick konkret hjälp, bli en del i ett företag och arbeta med något som de är duktiga på.

– Det blev ett mycket gott samtal med Muhammad Yunus, sade domprosten Kerstin Hesslefors Persson efteråt. Han har sett fattigdom i olika delar av världen och han kunde vidga perspektiven. Vi har en växande grupp av eu-migranter och flyktingar här i Lund och när man står mitt uppe i nöden blir perspektiven korta. Diakoni har mycket fokus på att hjälpa dem som behöver det här och nu men välgörenhet räcker inte. Vi behöver, om och om igen, hitta sätt att hjälpa människor

Domkyrkoförsamlingen i Lund, med domprost Kerstin Hesslefors Persson, andra till vänster, gladdes över mötet med Muhammad Yunus.

till självhjälp. Vi vill arbeta långsiktigt och där kan Muhammad Yunus inspirera. ”MYCKET ATT GÖRA PÅ HEMMAPLAN”

Föreningen Creative Lund, ett nätverk för mikrofinansiering, har haft mångårig kontakt med Muhammad Yunus och man driver redan flera olika joint ventures med företag i Bangladesh. Man har också planer på att starta en lånefond.

– Det finns mycket vi kan göra på hemmaplan, försäkrar Michael Wallenberg, generalsekreterare i Creative Lund. Yunus´ tankar om mikrolån skulle kunna erbjudas människor som flytt hit från sina hemländer likaväl som eu-migranter. Många flyktingar är högutbildade och hade kanske kunnat bli framgångsrika entreprenörer i sina hemländer.

Men de har svårt att få ett vanligt lån här, de är inte kreditvärdiga under rådande omständigheter. Då kan mikrolån bli en lösning.

•

”VI BEHÖVER, OM OCH OM IGEN, HITTA SÄTT ATT HJÄLPA MÄNNISKOR TILL SJÄLVHJÄLP.” KERSTIN HESSLEFORS PERSSON, DOMPROST I LUND

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: EU-MIGRANTER 19

”JAG HAR FÅTT EN VIDARE VÄRLDSBILD” Nyss hemkommen från ett tre månader långt äventyr i Filippinerna och Bangladesh.

Jag har haft chansen att lära känna båda dessa länders fram- och baksidor. text och foto: ebba klara eriksson

Under tiden i Filippinerna arbetade jag som volontär på ett flickhem, som drivs av organisationen Bahay Tuluyan, några timmar utanför huvudstaden Manilla. Det var ett mycket bra sätt att lära känna ett land och en kultur på; genom att umgås och arbeta med barn i åldrarna tre till arton år. Detta var en fantastisk upplevelse och att lämna flickorna en och en halv månad senare var mycket tungt. Jag har fått vänner för livet och sett vad hårt arbete, målmedvetenhet och många händer kan åstadkomma.

20 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: FILIPPINERNA/BANGLADESH

Så bar det så av till Bangladesh i sju veckor.

Här var intrycken och skillnaderna mot Sverige många. Även här arbetade vi på barnhem, ett pojk- och ett flickhem. Vi fick träffa och lära känna underbara barn och ta del utav deras liv och vardag. Det var tuffa veckor och många gånger svårt att förstå och acceptera de enorma orättvisor jag stötte på. Så mycket fattigdom, korruption och kvinnoförtryck. Att barn inte tillåts vara barn.

Jag har fått en vidare världsbild och många tankeställare i och med denna resa. Stipendiet gjorde det möjligt för mig att uppleva allt detta och gav mig en chans att hjälpa andra.

•

”Stoppa inte huvudet i sanden” Varför ska kyrkan engagera sig för klimatet?

– Religionen har en viktig roll i att påverka och mobilisera människor. I klimatfrågan är vi nu vid en viktig punkt där vi behöver komma överens. Där är aktiviteter, såsom vandringar, viktiga för att skapa medvetenhet.

När blev du intresserad av klimatfrågor?

– Jag växte upp i en liten by vid Himalayas fötter i norra Indien. Jag vet hur viktigt det är med ren luft och ren miljö. Det finns också en särskild dag då mitt intresse väcktes. Det var i februari 2005 när jag läste på nätet om Kyotoprotokollet. Idag forskar jag om vad tillväxtländer som Indien, Sydafrika och Brasilien gör för klimatet. Mitt budskap är att det händer mycket i de här länderna. Men tyvärr är vi alltför fokuserade på vad usa, eu och Kina gör. Det ger inte en fullständig bild av situationen.

Många har svårt att ta in klimatförändringarna.

– Idag ska det gå så snabbt. Vi lever i en kultur där budskap levereras med 140 tecken

ACT NOW FOR CLIMATE JUSTICE Ekovandringarna är en del av kampanjen «Act now for climate justicesom ska sätta press på världens ledare så att de säkrar ett rättvist och ambitiöst avtal.

Kampanjen drivs av Svenska kyrkan och Diakonia tillsammans med flera andra kyrkor och kyrkliga organisationer. Målet är att samla in minst 20 000 namnunderskrifter i Sverige som tillsammans med totalt en miljon underskrifter från systerkyrkor runtom i världen ska överlämnas i Paris. www.actnow.org

porträttet

Prabhat Upadhyaya, forskare i klimaträttvisa, lämnade skrivbordet och vandrade för klimatet tillsammans med kyrkliga aktivister. Målet är att påverka beslutsfattarna vid klimatmötet i Paris i december.

eller i två minutersfilmer på youtube. Därför känns klimatförändringarna abstrakta – vi ser det inte hända framför våra ögon. Därför är de här vandingarna viktiga. Vi behöver ta hem budskapet och motivera människor. Vi som är medvetna om klimatförändringarna får inte bete oss som strutsar och stoppa huvudet i sanden. Människan är den enda arten på jorden som känner till farorna som väntar. Därför har vi en plikt mot mänskligheten och mot andra arter på jorden.

Vad väntar du dig av Parismötet?

– I bakgrunden finns erfarenheterna från senaste klimatmötet i Köpenhamn 2009, där det var svårt att nå en överenskommelse. Det är bra om vi kan komma överens internationellt, men för om det ska hända något så måste det även ske lokalt.

Vad kan vi själva göra för klimatet?

– Vi kan göra mycket! Vi behöver framförallt arbeta in tre frågor i vår vardag: Vad kan jag minska/reducera? Vad kan jag återanvända?

Vad kan jag återvinna? Ett första steg är att minska vår konsumtion, till exempel av vatten, elektronik och bensin. Jag uppskattar väldigt mycket den infrastruktur för återvinning som finns i Sverige.

PRABHAT UPADHYAYA 31 år, bor i Linköping. Samhällsvetare, forskar om klimatpolitik och klimaträttvisa vid Linköpings universitet.

Aktuell: Deltog i «Ekovandringen» på 18 kilometer mellan Borensberg och Motala.

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: PORTRÄTTET 21

v a g n a l Sko läraren ny kunskap

Många kämpar varje dag för att överleva och oavsett hur tufft livet blir ser de ändå mot himlen och tackar Gud för allt som de har, skriver Emelie Woodhouse i sin stipendierapport från Swaziland. text och foto: emelie woodhouse

22 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: SWAZILAND

”DET HAR VARIT HÖGST INTRESSANT ATT STUDERA MIN EGEN KULTUR UTIFRÅN ETT ANNAT PERSPEKTIV.”

Jag studerar vid Mullsjö Folkhögskola på linjen Volontär Global. Under mitt år på denna utbildning har jag läst ämnen som mänskliga rättigheter, globalisering, internationella relationer, landkunskap, konflikthantering och teologi. Mitt program tillhör Svenska Alliansmissionen (sam) och det var genom dem som vi blev utskickade som volontärer. Jag har varit i Swaziland under tre månader tillsammans med Ewa Axelson.

Under min volontärperiod har jag varit stationerad i Magubheleni och arbetat på Magubheleni primary school, samt gjort studiebesök på klinikerna i Magubheleni och Cana. På skolan har jag arbetat som lärare i en tredjeklass på Magubheleni Primary School i ämnena matte, engelska, naturkunskap och religion. Skolan startades av Svenska Alliansmissionen under 1960-talet och har sedan dess drivits av bidrag från bland annat sam och av volontära insatser.

Swaziland är ett land med många utmaningar, som till exempel den höga arbetslösheten, fattigdomen och den utbredda spridningen av hiv/aids. Men människorna är starka och arbetar aktivt för att få det bättre.

De tackar Gud för allt de har och de blickar framåt.

När vi jobbade som lärare fick vi ta del av det swaziska skolsystemet och lärde oss mycket om barn i Swaziland. Deras situation i samhället, deras utsatthet, deras styrka och vad som driver dem. Vi fick chansen att under tre månader stärka barnen och undervisa dem på ett sätt som var fritt från hot och kränkningar.

BILDER MED TYDLIGT BUDSKAP

På skolan där vi arbetade undervisade man i rätten till sin egen kropp i ämnet samhällskunskap. Många av eleverna är föräldralösa och i och med det väldigt utsatta. I en svensk skola skulle man kanske inte kunna använda tecknade bilder med tydligt budskap som skolmaterial då de antagligen skulle anses vara för grova. Men i ett samhälle där övergrepp är

en verklig fara och där man inte har råd att blunda för den, väljer man istället att visa ett realistiskt scenario och lära utifrån det.

I Swaziland har lagen mot barnaga på skolor skärpts och det är inte längre tillåtet för lärare att slå eleverna. Det är endast tillåtet för rektorn att ”korrigera” med en pinne. En korrigering innebär vanligtvis slag på fingrarna men kan även betyda att piska med pinnen mot andra kroppsdelar.

När vi besökte olika kliniker fick vi lära oss om hur de arbetar inom sjukvården med väldigt begränsade resurser. Människorna i området lever på omkring tio kronor om dagen och lever ett väldigt annat liv i jämförelse med hur vi har det i Sverige. I stort alla patienter som besökte klinikerna var hivpositiva.

I och med att uppskattningsvis en dryg fjärdedel av den swaziska befolkningen är hivpositiv (2010) är diagnosen inte ovanlig, men det är fortfarande ett tabu- och skambelagt ämne. Klinikerna har blivit skickliga på att diagnostisera, behandla och utbilda nästa generation.

BRISTANDE UTRUSTNING

De kliniker vi besökte arbetar med väldigt begränsade resurser. De kan till exempel inte sy på grund av bristande utrustning och de som arbetar där är utbildade sjuksköterskor,

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: SWAZILAND 23

DETTA ÄR ETT KAPITEL I EN LÄROBOK I ÄMNET SAMHÄLLSKUNSKAP

DETTA KAPITEL LÄR ELEVERNA OM RÄTTEN TILL SIN EGEN KROPP.

SOM BEHANDLAR HIV. LÄROBÖCKERNA ÄR UTFORMADE EFTER HUR LIVET

OM ATT INGEN ANNAN HAR RÄTT ATT TA PÅ DERAS KROPPAR

LEVS I SWAZILAND OCH BEHANDLAR RELEVANTA SAMHÄLLSPROBLEM

ELLER BEHANDLA DEM ILLA.

PÅ ETT OGENERAT SÄTT.

EMELIE WOODHOUSE ÄR FYLLD AV NYA INTRYCK EFTER TRE MÅNADER SOM LÄRARE I SWAZILAND.

”VI FICK CHANSEN ATT UNDER TRE MÅNADER STÄRKA BARNEN OCH UNDERVISA DEM PÅ ETT SÄTT SOM VAR FRITT FRÅN HOT OCH KRÄNKNINGAR.”

inte läkare. Klinikerna får besök av en läkare ifrån Läkare utan gränser en gång i månaden.

Under resten av tiden får sjuksköterskorna arbeta med den utrustning och kunskap som finns tillgänglig.

Det är fantastiskt att se på vilket sätt de arbetar. De jobbar under förhållanden som i Sverige skulle anses vara oacceptabla. Trots det klagar de ytterst sällan. De kommer istället på kreativa sätt att ge sina patienter den bästa möjliga vården och utbildar hela byn i hygien och sjukdomar.

Utan klinikerna i dessa byar skulle många människor dö. För många av dem som jag mött är detta den enda form av sjukvård som de kommer att få ta del av under sin livstid.

Det finns inte pengar till något annat.

Under min volontärperiod har jag lärt mig mycket om det swaziska samhället, men även om det svenska. Det har varit högst intressant att studera min egen kultur utifrån ett annat perspektiv. Att jämföra dessa två samhällen i ett rättvist sken skulle vara en övermäktig uppgift, men under min tid i Swaziland har jag fått en av mina funderingar bekräftad. Vi har mycket att lära av varandra.

LÄRA AV VARANDRA

Inte bara så att Swaziland lär av Sverige, utan jag tror att vi kan lära oss mycket av dem om vi bara vågar se förbi vår egen stolthet. Vi skulle kunna lära oss av deras läroböcker till exempel. Övergrepp sker i Sverige, men vi får inte lära oss om det i skolan för att det är ”fult”. Synen på människokroppen är ytterligare en sak där vi skulle kunna ta lärdom av swazierna. En swazier menar att en kropp är vacker om individen mår bra. Inte om kroppen är tjock eller smal, kurvig eller spinkig. Utan om personen är nära Gud och tacksam för allt vad han eller hon har välsignats med. Då är personen vacker.

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt och vis. Att vi har gratis skolgång och en otroligt bra sjukvård är bara två av alla ting.

Men när det kommer till det sociala är Sverige ett väldigt krav- och prestationsfyllt land.

Swaziland har ett samhälle som ställer färre krav och istället för att fokusera på prestation, fokuserar man på att leva. Vilket är något jag beundrar och värdesätter högt. Många kämpar varje dag för att överleva och oavsett hur tufft livet blir ser de ändå mot himlen och tackar Gud för allt som de har. Det är något oförglömligt att få ta del av.”

•

SWAZILAND OFFICIELLT NAMN Umbuso weSwatini/ Umbuso wakaNgwane/ Kungariket Swaziland HUVUDSTAD MED ANTAL INVÅNARE: Mbabane 62 000 (uppskattning 2010) STATSSKICK Monarki, enhetsstat STATSCHEF Kung Mswati III REGERINGSCHEF Premiärminister Barnabas Sibusiso Dlamini Källa: Landguiden.se

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: SWAZILAND 25

betraktelsen

INVANDRARNA En En En En

kommer hit för att fly från nöden kommer hit för att undgå döden kommer hit av terror tvungen kom hit för att gifta sig med kungen.

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar Mest är dom snälla, andra är skurkar En del är ärliga, andra skumma En del är genier, andra dumma.

Mest är dom fredliga, andra vill slåss med andra ord: Så lika oss!

Med fel och brister, tuffa och mjuka fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier som köper sin bruna färg i solarier Vissa är svarta, andra gula Vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg é Är dom precis som vi i Sverige Och när dom vill jobba här är tacket: ”ni får inte jobba än för facket”.

En del är båtfolk från Vietnam som inte kan sjunga ”we shall overcome” och inte kan ”rulla di rulla” som vi och dom blir sällan fulla som vi En del är mer judar än vi en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket Det enda vi svenskar kan bättre är språket Det sägs att vi stammar från Adam & Eva som inte var svenskar – men ja må dom leva!

BOSSE PARNEVIK, UNDERHÅLLARE OCH IMITATÖR, 1992 HAN SKREV DIKTEN ”INVANDRARNA” NÄR DEN SÅ KALLADE ”LASERMANNEN” GRIPITS. UNDER NÅGRA MÅNADER BESKÖT HAN SAMMANLAGT ELVA PERSONER MED ETT LASERGEVÄR I STOCKHOLM OCH UPPSALA. EN DOG OCH FLERA FICK SKADOR FÖR LIVET. DET SOM OFFREN HADE GEMENSAMT VAR MÖRKT HÅR ELLER MÖRK HUDFÄRG. ”INVANDRARNA” HAR VARIT ETT INLÄGG PÅ FACEBOOK OCH FÅTT 15 000 DELNINGAR.

26 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: BETRAKTELSEN

läst sedan sist JENS ANDERSEN

DENNA DAGEN, ETT LIV EN BIOGRAFI ÖVER ASTRID LINDGREN Norstedts förlag, 2015 DJUPDYKNING I ASTRIDS LIV Det krävs ett särskilt intresse för att läsa de närmare 400 sidor som Jens Andersen skrivit om Astrid Lindgren, i kronologisk form utifrån det material författaren lämnade efter sig. Andersen lutar sig ofta mot den tidigare biografin över Astrid Lindgren, Astrid Lindgren – en levnadsteckning av Margareta Strömstedt (1977), som handlar mycket om Lindgrens professionella jag och skaparprocesser, med många tillbakablickar till Lindgrens barndom. Andersen gör en djupdykning i personen Astrid Lindgren och utifrån det ger perspektiv på liv och arbete, på ett gediget sätt och med känslan av att inget kan utelämnas. Han gestaltar en kvinna som på många sätt var före sin tid i kvinnofrågor och som blev föremål för samhällets normer. 17-åriga Astrid som blivit gravid med sin chef tvingas lämna sitt hem och senare även lämna bort sin son.

Boken är mycket detaljerad med privata fotografier och utdrag ur Astrids anteckningar och frågan är, om hon någonsin kom över sorgen i att behöva lämna bort sin son.

Det är ingen överdrift att säga att det här är ett stycke svensk historia, som utvecklar delar av Astrid Lindgrens liv, och som inte varit kända tidigare. Andersen målar upp en bild av en kvinna som inte bara skrev barnböcker utan av en mycket engagerad kvinna, som stred för rättvisa och fred.

Det går alltså att läsa boken ur en mängd olika perspektiv. Jag fastnar särskilt för den bild som målas upp av Astrid Lindgren som feminist, som trampade upp stigar för kvinnor flera år framöver – utan att kalla sig själv för feminist och kanske utan att ens vara helt medveten om det. De små detaljerna ur livsberättelsen visar på det: att klippa håret kort, ta anställning i mycket unga år då det inte var helt politiskt korrekt att kvinnor arbetade. Listan på Lindgrens gärningar ger goda exempel på handlingar i vardagen som faktiskt gör skillnad, som det skrivs mycket om idag.

Det går också att läsa delar av boken, även om texten är sammanhängande och uppdelad kronologiskt. Men framför allt tycker jag att boken ska läsas om man har ett brinnande intresse för Astrid Lindgrens person, som del i de källor som finns tillgängliga. Boken lämnar mig med en fråga, som jag också hört andra ställa: finns det människor som Astrid Lindgren idag, som på samma osjälviska sätt tar ställning för de utsatta, för barns rättigheter och för samhället? Så låt dig inspireras. Andersen gör det klart och tydligt.

ELENA SÖRBRAND Teologstudent, Umeå universitet

jag inte annat än applådera. Just på grund av dess provocerande tilltal, som både inspirerar och går att kritisera på flera punkter, tycker jag Som om Gud inte finns är en utmärkt diskussionsbok som bör läsas i alla kyrkliga sammanhang, framförallt arbetslag och kyrkoråd i församlingar. Men mest av allt hoppas jag att vi tar uppmaningen på allvar: att försöka leva som om Gud faktiskt finns.

MALIN PIHLGREN NYLANDER assistent och präst i Svenska kyrkan Dubai

SUSANNE OLSSON OCH SIMON SORGENFREI (RED.)

ISLAM – EN RELIGIONS-

MAGNUS MALM

VETENSKAPLIG INTRODUKTION

SOM OM GUD INTE FINNS

Liber förlag, 2015

Artos & Norma bokförlag, 2015 BÖR LÄSAS I ALLA KYRKLIGA SAMMANHANG Påståendet att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder börjar likna en utsliten kliché. Men trots detta är oron, över sekulariseringen och svikande deltagarantal, en ständig nervös tråd i den väv vi försöker väva inom kyrkan. I boken Som om Gud inte finns är det inte de snälla och tröstande orden som Magnus Malm låter läsaren möta utan ett försök till sanning. Malm hävdar att det är kyrkan som sekulariserar samhället genom att inte längre låta tron genomsyra varje del av livet. ”Sekularisering är inte ’att sluta tro på Gud’, en rent intellektuell process. Att uppfatta det så är ett tecken på hur sekulariserade vi har blivit. Sekularisering är relationernas gradvisa sönderfall: till Gud, till oss själva, till varandra, till skapelsen.” I detta är vi alla skyldiga, menar Malm, inte minst kyrkans företrädare.

Som om Gud inte finns är en utmanande, lättläst och inspirerande bok som för varje kapitel börjar med en kort berättelse om vanliga människors brottning med sekularisering och religion. Det blir enkelt, konkret och igenkännbart. Kapitlet som följer är en argumentation utifrån bibeln, naturvetenskap och teologer. Det intressanta (och möjligen farliga) med Malms bok är att den provocerar i två riktningar, dels det liberala och dels det konservativa.

Förhoppningsvis leder provokationen till en fördjupad Gudsrelation, som verkar vara Malms mål, och inte till ytterligare splittring, som verkar vara att spela sekulariseringen i händerna.

I flera avseenden håller jag inte med Magnus Malm om det han skriver, i andra kan

NY BOK SLÅR HÅL PÅ MYTEN OM ETT ISLAM Antologi tar ett helhetsgrepp om islam och muslimsk kultur. Redaktörer är religionsvetarna Simon Sorgenfrei på Södertörn högskola och Susanne Olsson på Stockholms universitet. Övriga författare är alla ledande svenska forskare inom ämnet.

Idag lever i världen uppskattningsvis 1,6 miljarder människor med muslimsk kulturbakgrund. De bor på jordklotets alla kontinenter och i nästan alla världens länder.

– Religion är ett uttryck för mänsklig kultur och färgas inte bara av de kulturer människorna lever i, utan även av deras kön, klass och andra sociala och biologiska faktorer. Det är den gemensamma utgångspunkten för bokens olika författare, säger Simon Sorgenfrei.

I boken ges både en historisk bakgrund till islams uppkomst och framväxt, liksom en inblick i nutida islamtolkningar och praktiker.

Likheter och skillnader mellan sunnitiska och shiitiska traditioner uppmärksammas genom hela boken. I boken lyfts också dagsaktuella frågor om islam och politik, terrorism och islamofobi.

Bokens första del behandlar Muhammads liv och islams grundläggande skrifter. Här tas också islamisk lag, teologi, rituellt liv och sufism upp. Den andra delen rör sig genom den senare medeltiden och den tidigmoderna perioden och gör nedslag i en rad olika regioner och traditioner; från Sydostasien till Sydafrika och Spanien, från osmaner till mongoler och safavider. Bokens tredje del rör sig in i vår egen samtid, med initierade kapitel om islam och modernism, politisk islam, och islam i Europa och Förenta staterna.

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: LÄST SEDAN SIST 27

i korthet

FOTO: MARTIN OLSON

Biskop Porfyrios av Neapel och Imam Fuat Tosun, regional mufti på Cypern, möttes vid återöppnandet av Jungfru Mariakyrkan i Palekythro på Cypern.

TROSSAMFUND SAMLAS FÖR FRED PÅ CYPERN Religionsfriheten är ett av offren i konflikten på Cypern. Samtidigt spelar religion en avgörande roll i det politiska och sociala livet. Därför är återöppnandet av Jungfru Mariakyrkan (Panagia) i Palekythro i augusti i år ett viktigt steg mot fred och försoning i det etniskt och religiöst delade landet.

Kyrkan har varit stängd i 41 år, då landet splittrades av en militärkupp och turkisk invasion.

Sedan i våras förhandlar grekiska och turkcypriotiska företrädare om fred. Religiösa ledare spelar en viktig roll i fredsbyggandet. De deltar aktivt i förhandlingarna och har med stöd från Kyrkornas världsråd och Svenska ambassaden arbetat för försoning och religionsfrihet. Bland annat har högt uppsatta muslimska ledare på Cypern

28 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: I KORTHET

Malmöbon Siavosh Derakhti uppmärksammas internationellt för sitt arbete i Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, en organisation som han själv grundat.

NYTT PRIS TILL SIAVOSH För två år sedan blev Malmöbon Siavosh Derakhti den första mottagaren av Raoul Wallenberg-priset för sitt engagemang mot rasism, antisemitism och främlingsfientlighet. Sedan dess har han fått flera uppmärksammade internationella utmärkelser, nu senast från den amerikanska organisationen Human Rights First som arbetar med frågor som gäller mänskliga rättigheter.

– Det pågår en dold strukturell rasism, det har blivit mer eller mindre accepterat att visa sin rädsla och okunskap på det här sättet. Det måste vi stå upp emot, sade han i en intervju i Uppdrag Mission nummer 1, 2014. www.uppdragmission.se

Bursa tecknad och färglagd av Maria Henje.

FOTO: MIKAEL STJERNBERG/SKR

FOTO: SALPY ESKIDJIAN WEIDERUD

personligen engagerat sig i de kristnas rätt att fira gudstjänst i kyrkan, som ligger på den turkiska sidan av ön.

Vid öppningsgudstjänsten sände både kristna och muslimer förhoppningar om fred och fortsatt gemensamt arbete för ett enat Cypern.

BILDLEXIKON OM KYRKANS FÖREMÅL I uppslagsverket Kyrkans föremål – beskrivande lexikon beskrivs kyrkliga föremål objektivt; hur stora de är, vilket material de är gjorda av, vad de används till och symboliserar. Det finns över 3 000 kyrkor som tillhör Svenska kyrkan, cirka 1 000 av dessa har medeltida anor.

– Lexikonet tar upp alla typer av föremål som funnits i bruk i svenska kyrkor från medeltiden fram till nutid.

Det är föremål som visar en viktig sida av det svenska kulturarvet, säger universitetslektor Charlotta Hanner Nordstrand vid institutionen för kulturvård på Göteborgs universitet.

Tillsammans med studenterna har Charlotta Hanner Nordstrand sett till att få identifierat saker som funnits gömda på undanskymda ställen som till exempel gamla vindar.

– Vi hittade ett oblatjärn för en tid sedan, det var verkligen spännande.

Fram till slutet av 1800-talet bakades oblaterna i kyrkan, järnen ser ut som våffeljärn men är mindre och med runda små fördjupningar, säger hon.

Källa: Göteborgs universitet

Akvamanile tecknad av Lotta Möller.

AKTION FÖR ÄLVDALSKA Nätverket Språkförsvaret uppmanar regeringen att ge älvdalska, som talas i det nordvästra hörnet av Dalarna, status som landsdelsspråk. Älvdalska är nämligen ett eget språk och inte enbart en svensk dialekt. Man påpekar också att älvdalska förmodligen har fler talare än minoritetsspråket jiddisch och vissa samiska varieteter i Sverige.

Det viktigaste skälet till varför älvdalskan ännu inte erhållit status som landsdelspråk är förmodligen att statsmakterna befarar en dominoeffekt, nämligen att fler inhemska språkvarieteter, som idag betraktas som dialekter, kommer att kräva samma status. Men detta kan bara avgöras från fall till fall.

En viktig faktor i detta sammanhang är den lokala uppslutningen bakom älvdalskan. Ulum Dalska (Föreningen för älvdalskans bevarande), som bildades 1984, är Sveriges förmodligen största språkförening med närmare 2000 medlemmar; Facebookgruppen har nästan 3 000 medlemmar, där medlemmarna skriver på älvdalska. Det finns ett lokalt språkråd, som har bidragit till att standardisera älvdalskan; det finns grammatikor och ordböcker och det har utgivits såväl böcker på älvdalska som undervisningsmaterial om älvdalska på universitetsnivå. Sist men inte minst: det finns ett stort intresse bland språkforskare både nationellt och internationellt för detta unika språk.

Källa: www.språkförsvaret.se

När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson talade i Almedalen slingrade sig ett tyst led av ungdomar med vimplar med texten: ”enade i tron på gränslös kärlek”.

AKTIVISTER I GUDS NAMN Ungdomar från olika organisationer och religioner möttes i Visby under Almedalsveckan för en gemensam, tyst manifestation i samband med Sverigedemokraternas tal. De troende aktivisternas budskap var ”enade i tron på gränslös kärlek”.

– Religionen har en inneboende uppmaning till människor att ta hand om varandra och jorden. För mig som troende blir det viktigt att vara en god människa och att påverka samhället till det bättre. För att kunna göra det behöver vi platser där människor kan mötas, säger Amir Dabboussi från Muslimer för fred och rättvisa.

Idén till ett aktivistmingel med gemensam manifestation föddes under Almedalsveckan förra året.

– Vi reflekterade kring vilket spännande event politikerveckan ändå är. Ur vårt samtal föddes idén om att skapa en mötesplats för aktivister från

olika organisationer med engagemanget och tron som gemensamma nämnare.

Om vi delar visionen om ett samhälle där allas mänskliga rättigheter respekteras har vi allt att vinna på att lära känna varandra och samarbeta för att nå målet, säger Ellen Skånberg från Sensus studieförbund.

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: I KORTHET 29

TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG

HJÖRDIS HÖGBERG BESÖKTE MAYANGUIKLINIKEN I CONGO BRAZZAVILLE FÖR NIO ÅR SEDAN. SNART ÅKER HON TILLBAKA FÖR ATT KNYTA IHOP KONTAKTERNA MELLAN MÖDRAVÅRDSCENTRALERNA, KYRKORNA OCH MYNDIGHETERNA I KONGO OM FÖREBYGGANDE DIALOGSAMTAL OM ALKOHOL OCH MISSBRUK UNDER GRAVIDITETEN.

Blivande föräldrar får hjälp mot alkoholmissbruk Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

Hjördis Högberg, aktiv i internationella gruppen i Stadionskyrkan i Malmö (Equmeniakyrkan) och doktorand vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet, har fått 79 000 kronor för inledningsfasen av ett alkoholprojekt vid Mayanguikliniken i Kongo Brazzaville. Det omfattar dialogsamtal om alkohol med blivande föräldrar, behandling för alkoholmissbruk under graviditeten och att samverka med den internationella nykterhetsorganisationen Blå Korset för att erbjuda blivande föräldrar med alkoholproblem deltagande i självhjälpsgrupper.

30 UPPDRAG MISSION NR 5 2015: STIPENDIATEN

VAD ÄR BAKGRUNDEN? – Mayanguiförsamlingen i Brazzaville (inom Eglize Evangelique du Congo) och Stadionkyrkan i Malmö är vänförsamlingar sedan mitten av 1980-talet. Mayanguikliniken ägs av församlingen och driver en mödravårdscentral, barnavårdscentral, vårdcentral, laboratorium, ögonklinik och sedan 2012 även en kvinnoklinik. Av en tillfällighet fick jag besöka kliniken 2006 och träffade barnmorskan Josephine Nzaou. Hon bad att få besöka Sverige och ta del av våra erfarenheter av att informera blivande föräldrar om att avstå från alkohol under graviditeten. Jag är också utbildad barnmorska och skrev för drygt femton år sedan en rapport om metoden barnmorskans alkoholsamtal på uppdrag av Folkhälsoinstitutet, och den översattes på begäran från barnläkaren vid Mayanguikliniken till franska. Man arbetar med metoden på kliniken sedan 2010.

VAD HAR HÄNT SEDAN DESS? – 2011 gjordes en pilotstudie med 25 gravida kvinnor och fem blivande pappor.

Föräldrarnas utvärdering i slutet på graviditeten visar att de är nöjda med barnmorskans arbetssätt. Jag gjorde studien ideellt tillsammans med barnmorskan och barnläkaren. För att göra en uppföljning krävs pengar och man måste söka bidrag. Nu vill vi försöka få igång ett samarbete mellan Blå Korset, kyrkorna, Alkoholforskargruppen i Brazzaville och Mayanguikliniken. Alkoholforskargruppen har kontakt med en forskningsgrupp i USA om gravida kvinnors missbruk och alkoholskador på barn. Man vill fokusera på barnmorskans förebyggande arbete med dialogsamtal om alkohol med båda föräldrarna i tidig graviditet och behandling av alkoholmissbruk.

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet.

Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda.

Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap.

Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Biskopen i Lund är hedersordförande och vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands.

Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap, och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi.

från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Kapstaden, Hongkong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och lösningar kan Malmö bidra med. I Hongkong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden bidrar vi till finansieringen av professuren The Desmond Tutu Chair vid den teologiska fakulteten vid University of Western Cape. I Jerusalem stöder vi Svenska teologiska institutet, STI, och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén i Rosengård och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU MEDARBETA?

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

– I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap.

Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning oh interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter

Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 2.

Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer.

Du kan också kontakta redaktionen, 0733-60 87 54.

TEMANUMMER: llskap lunds missionssä en tidskrift från

en tidskrift från lunds missionssällskap

Halva sanningen finns på den andra sidan

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

Birgit Bo rafael elsie kristina

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid!

Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

NÄSTA NUMMER UTE 10/12

KINA KUNSKAPSTÖ EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 KR RSTANDE UNGA FYLLER KYRKO SWAZILAND SKOLA RNA 6 N GAV LÄRAR EN NY KUNSK ENKÄTEN HUR AP 22 ÄR TRON EN RESUR S FÖR DIG? 16

Kapstaden BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN?

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

KAP • NR 5, 2015 • ÅRGÅN G 169 • 45 KR

TRIO MED FRAMTID

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

nr 4 • 2011 årgång 166

EN TIDSKR IFT FRÅN LUNDS MISSION SSÄLLS

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER

KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

PAKISTAN LÄNGST NER PÅ SKALAN 10 EGYPTEN OROLIGHETERNA ÄR INTE ÖVER 30 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER 40

UPPDRAG MISSION NR 5 2015: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31

POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

4� 1� 1� 1� 8� 6� 3� 0� 0�

SMS:a Ljus

FOTO: ERIC MILLER/IKON

till 72905 och ge 50 kr

LÅT FLER FÅ FYLLA FEM! Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år. Sisipho Sakawula är tre år och bor i ett av Kapstadens fattigaste områden. De första fem åren är de sköraste, då är mat, rent vatten och hälsa avgörande. Ge en gåva för alla barns rätt till ett tryggt liv!

SMS:a LJUS till 72905 och ge 50 kr.

Eller swisha valfritt belopp till 9001223.

pg 90 01 22-3 | bg 900-1223 Läs mer: svenskakyrkan.se/internationelltarbete