Uppdrag Mission #4 2018

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2018 • ÅRGÅNG 172 • 45 KR

DEMO KRATI TEMANUMMER ZIMBABWE KENNETH MTATA: ”JAG BER, JAG RÖSTAR” 40 USA NUNNORNA SOM BYGGER NÄTVERK 8 LONDON INTEGRATION MELLAN GENERATIONER 34

MISSIONS-

UPPDRAGET

I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS, i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Lars Micael Adrian Anneli Dennersten Mika Vähäkangas Lennart Hamark Agneta Hansson Jenny Zetterqvist Grafisk form Anneli Dennersten Prenumeration pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087 Omslag Foto: Shutterstock.co, collage

2 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

Alla får plats MAN VET INTE VAD MAN HAR förrän man saknar det, sägs det.

Det gäller i hög grad demokratin, som känns så självklar för oss att vi knappt tänker på hur bra vi har det.

Vi i Sverige har, förvisso, blivit uppfostrade i skola och i samhällets olika instanser att demokrati är bäst – ingen protest. Det är så hårt inpräntat i oss att vi har svårt att förstå att det faktiskt är ganska ovanligt att man låter demokrati vara en så stor del av samhället.

AV OCH TILL HÖR VI någon

som utmanar demokratin som det bästa möjliga sättet att leda ett land, ibland på ett skämtsamt sätt, ibland skrämmande allvarligt.

På ytan finns det klara fördelar med andra styrelsesätt. När jag och min man bodde i Förenade Arabemiraten såg vi vägar byggas på några få veckor, från första planeringsstadiet till att den första suv:ens däck nötte den varma asfalten. Beslut kan fattas snabbt när man inte behöver enas, i alla fall när det inte är så många som behöver enas. Vi tyckte också att det var skönt att slippa svordomar, såväl ute på stan som i radio och tv, trots att vi förstod att censuren rensar bort annat än bara fula ord.

I DET LURIGA, LOCKANDE LJUSET, i diktaturers officiella sanningar, kan det vara svårt att se nackdelarna. Tills man är på fel sida om denna sanning. För det som byggs hastigt byggs på andras ryggar – oavsett om det är de fattiga arbetarnas ryggar eller ryggarna hos de barn som ska ta över jorden en dag.

Det är lätt för oss i demokratidyrkande Sverige att ondgöra oss över andra länders ledarstrukturer, men låt oss inte glömma att demokratins styrka ligger i att alla förväntas delta och få plats. Så fort vi börjar exkludera och stänga ute är både vår medkänsla och, i slutändan, vår demokrati i fara.

Då blir vår inlärda vördnad för demokratin ett extra stort problem, för den tar det vi har för givet och utmanar oss inte att kämpa för demokratiska värden, vare sig på andra platser eller på hemmaplan. malin pihlgren nylander föräldraledig präst i Svenska kyrkan ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse

”Vi är magsyran i Kristi kropp”, säger syster Simone Campbell.

Hon och de andra nunnorna i Network följer med i alla politiska beslutsprocesser i Washington, DC. De ringer upp politiker, går till deras kontor, skriver brev och ordnar kampanjer.

Och så publicerar de rapporter där de visar hur politikerna har röstat och agerat i ärenden som hör ihop med deras – systrarnas, alltså – hjärtefrågor.

Det är lobbying de håller på med, och politiken är full av lobbyister.

I Sverige talas det om politikerförakt och politikerhat.

Jag har en kollega vars man är lokalpolitiker och önskar att människor skulle höra av sig till honom. Han säger att han skulle vilja veta mycket mer om vad kommunens invånare tycker.

Det finns många sätt att visa det under de nästan 1 500 dagar som går mellan våra val. Vi behöver inte vara professionella lobbyister för att berätta vad som är viktigt för oss, eller hur?

Kanske blir det syster Simone som inspirerar dig. Eller Kailean och tomaterna. Eller …

Anna Braw, redaktör

ALLTID 4 KRÖNIKAN 38 RECENSION OCH LÄSTIPS 39 BETRAKTELSEN 44 STIPENDIERAPPORTEN 46 STIPENDIATEN 47 OM LMS

32

TRÄDET SOM LYSER Våren 1968 skulle Martin Luther King, Jr., ha predikat i Uppsala domkyrka. Istället kom Folkförsoningens träd, mer känt som ljusbäraren, till.

24

DEMOKRATIPIONJÄRER I jungfruföreningen i Asker nära Örebro samlades på 1860-talet kvinnor med olika bakgrunder – och alla hade en röst var.

6

BRÖD FÖR SAMTAL Baka det busiga brytbrödet för att gestalta gemenskapen och få igång pratet runt borden.

28

ODLA TILLSAMMANS När få ville samtala om klimathotet hittade Kailean Khongsai en ödetomt och bad människor om hjälp att förvandla den till en gemensam trädgård.

22

GEMENSAMT ÄRENDE Ibland spelar politisk färg ingen roll – Stiftelsen Fistulasjukhuset är en grupp kvinnliga politiker som vill stötta förlossningsskadade kvinnor i Etiopien.

14

DEMOKRATINS HISTORIA Följ med på en svindlande resa som börjar när Perikles håller tal om Atens föredömlighet år 430 f Kr. Vem får vara med och bestämma?

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 3

MED GLÄDJE Vem behöver mig?

Finns inget svar på den frågan öppnar sig ett tomrum i människan, en avgrund.

Att försöka trösta med ord är frestande. ”Gud behöver dig!”

Ja, förhoppningsvis, men hur?

Att vara kyrka är att materialisera Guds längtan efter människor – alla människor. Det sker inte genom ord, åtminstone inte enbart. Inte heller sker det genom att släktingar, vänner och bekanta som redan funnit trygghet i kyrkans hägn nöjer sig med att bekräfta varandra.

Att vara kyrka är att öppna sin dörr för främlingen, xenos på grekiska, både för att främlingen behöver kyrkan och för att kyrkan behöver främlingen. I detta ömsesidiga behov, denna från båda håll besvarade längtan, måste äkthet och balans finnas.

Längtan kan aldrig uppammas genom formella beslut och strategier, och den måste bygga på verklig hunger, verklig törst. Gud törstar efter människan så som kyrkan törstar efter främlingen – en främling som kan vila ut och öppna dörrar, visa vägar och fråga efter dem.

Vem är hon? Var är han? Naturligtvis finns hon i alla och överallt, det är ingen nyhet för den som vill missionera.

Ut och sprid det glada budskapet! Varför? Av längtan, men efter vad?

Det duger inte med låtsassvar på dessa frågor. Kyrkan måste behöva främlingen på riktigt. Främlingen vill inte bli hjälpt och omhändertagen, hon vill bidra. Fråga henne inte vad hon förväntar sig, utan vad hon konkret kan och vill göra.

Det gäller även den mest utsatta, kanske i synnerhet henne, jag vet det eftersom hon finns i mig – precis som i den frommaste av präster, den mest uppsatta av kyrkoledare. Vi finns i varandra, vi längtande, det är därför vi på lika villkor delar bröd och vin.

4 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

ILLUSTRATION: SHUTTERSTOCK.COM

Vem behöver jag? Jag behöver människan, vem hon än är.

Gudsinsikt innebär också insikt på ett både mystikt och praktiskt plan om att alla vi människor är förbundna med varandra i ett samspel där balans måste upprättas och upprätthållas, ständigt, det är ett kontinuerligt arbete.

Allt hänger ihop med allt. Allt är ett. Skadar jag min nästa eller min värld så skadar jag mig själv i lika mån. Därför är den existentiella fråga som dominerar samtiden, ”Vem är jag?”, så mycket ointressantare än den tyvärr mindre vanliga ”Vem är du?”.

Att med uppriktig nyfikenhet fråga en annan människa vem hon är – rakt ut, eller bildligt talat genom lyhördhet och samspel – det tillhör kärnan i den kristna människans uppdrag. Det är ett krav som ställs på oss.

Krav kan kännas betungade, men hur är det nu vi brukar säga? Det glada budskapet. Tjäna Herren med glädje. Var glad i din herre och Gud.

Att ge rum åt det som växer, att skydda det växande mot sådant som hotar förgöra det, att röra sig i världen och tala med kärlekens röst mot orättfärdighet, att vända sig inåt sin egen kyrka eller sig själv och finna glädje i stället för tomrum och avgrund, att öppna sin dörr för det okända utan fruktan – det är ett arbete i glädje.

Detta arbete är per definition demokratiskt. Att härska över andra i stället för att samarbeta får inte Andens frukter att växa, och det glada budskapet kan inte åläggas någon annan, lika lite som längtan kan det. ”Tjäna Herren med glädje!” är ingen order. ”Tjäna Herren med glädje!” uttrycker en önskan.

Jag önskar att du och jag och de andra människorna tillsammans ska få tjäna Herren med glädje. Kanske är det en alltför from förhoppning. Människan är ett brustet kärl, skapelsen också. Det kommer inte att bli som vi trodde.

Vi kommer att bli besvikna. Vi kommer att tvingas börja om, gång på gång. Det ska inte få hindra oss från att åtminstone försöka.

Uppgivenhet kan vara en rastplats vi behöver när vi har gått vilse och utmattats, men bli inte kvar där, jag önskar att vi i stället förmår samla ny kraft.

Kom, vi går. Vi fortsätter. Vart går vi? Vi är på väg mot himlen, tillsammans. Det är himlens ljus som leder oss, också genom den mörkaste dal. Resten är en praktisk fråga. Vad behöver vi göra?

MARIA KÜCHEN

Maria Küchen är författare och medverkar i flera tidningar och i Sveriges Radio. Några av hennes böcker har fått stor spridning i de kristna samfundens sammanhang och gjort att hon ofta gör författarbesök i församlingar – efter den självbiografiska Anteckningar

efter en frontalkrock med Gud (Cordia 2006) har hon bland annat gett ut Ett liv i din dag (Libris 2010) och Söndagarna (Artos 2015).

En av hennes senaste böcker är Att flyga (Natur och Kultur 2016), som har belönats med Samfundet De nios specialpris.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 5

FOTO: ULRIK FALLSTRÖM/NATUR OCH KULTUR

KRÖNIKA

I samtidens dån och larm tillhör jag de materiellt rikaste.

Därför behöver jag dem som inte har. Det låter lika riskabelt som det är. Har jag för avsikt att använda de fattiga till något? Till självbekräftelse kanske? Nej, men jag behöver deras undervisning, lika mycket som de behöver få del av brödet jag har börjat kalla ”mitt”, brödet som är allas – jordens tillgångar, himlens ord.

ETT BRÖD FÖR ALLA Bjud på en påminnelse 6 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

Ibland kan diskussioner, omröstningar eller hela årsmöten behöva kompletteras med något helt annat. En stund med kaffe, te och något att äta har blivit en i stort sett obligatorisk del av den svenska vardagsdemokratin.

Här är ett bröd som kan sätta igång många samtal om demokrati eller fungera som bränslepåfyllning för redan påbörjade. text: anna braw

foto: fredrik j karlsson och magnus aronson

Ett långpannestort brytbröd Jäsning: 30 + 30 minuter Ugn: 175–200°, minst 20–30 minuter 50 g smör 5 dl mjölk 50 jäst 1 tsk salt ½ dl sirap 13–14 dl rågsikt ett par msk smör + ev örtkrydda 1 ägg så många olika sorters fröer som möjligt: solrosfrön, sesamfrön, ljusa vallmofrön, svarta vallmofrön, linfrön några andra dekorationer att doppa i: grovt rågmjöl, rågflingor, havgregryn, kruskakli, havrekli Smält smöret och värm det med mjölken till fingertemperatur.

Smula jästen och rör ut den i vätskan.

Tillsätt övriga ingredienser, mjölet lite i taget, och arbeta degen tills den blir slät. Täck över den och låt den jäsa i en halvtimme.

Häll upp ett par matskedar vardera av dekorationerna på fat eller i en muffinsplåt.

Ta upp den på mjölat bakbord, arbeta den lite och baka ut den enligt Karins beskrivning:

Jag tycker att rågsiktsdegar är väldigt behagliga att arbeta med, så jag har en vanlig bröddeg med rågsikt som utgångspunkt. När den har jäst tar jag upp den på bakbordet, arbetar in lite mer mjöl i den och rullar ut den till fyra längder.

En av dem kavlar jag ut till en avlång platta.

På den brer jag lite smör – man kan lägga på någon örtkrydda om man vill – och så rullar jag ihop den som till kanelsnäckor.

Sedan skär jag alla längderna i ungefär lika stora bitar.

Snurrorna från rullen får vara som de är, och resten av bitarna formar jag på olika sätt: en del rullar jag ut till små ormar som jag slår knut på, några får bli runda bullar, några blir som lussekatter, några gör jag kringlor av, och så vidare.

I fördjupningarna i en muffinsplåt har jag hällt upp olika fröer och annat som är dekorativt: linfrön, solrosfrön, ljusa vallmofrön, svarta vallmofrön, ljusa och svarta vallmofrön blandade, grovt rågmjöl, kruskakli, sesamfrön …

Jag penslar varje färdig bulle med ägg och doppar den i någon av dekorationerna.

Sedan sätter jag dem tillsammans i en långpanna – det är roligast om två likadana bullar inte hamnar sida vid sida, förstås.

De får jäsa ihop i ungefär en halvtimme, och så gräddar jag dem som vanligt i 175–200 graders ugnsvärme i minst 20–30 minuter.

fotnot Detta recept publicerades ursprungligen i boken Brödglädje (Libris 2005) med namnet Busiga brytbrödet.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 7

Jesus och rättvisa NUNS ON THE BUS MÖTER STÄNDIGT NYA VÄNNER

En buss full med nunnor styr mot Mar-a-Lago, Donald Trumps lyxanläggning i Florida, i slutet av sommaren.

– Vi är här, vi är medborgare, vi försöker få demokratin att fungera i en svår tid, säger syster Simone Campbell som leder Network. intervju: anna braw

8 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

foto: network

ET BLEV INGEN busstur förra året.

– Det var alldeles för mycket att göra här i dc, säger syster Simone Campbell.

Den här eftermiddagen har hon haft ett möte om en kampanj som ska lanseras dagen efter: det är en omröstning om mathjälp på gång på nationell nivå.

– Vi vill stoppa förslaget, vi vill att de ska rösta nej, och vi talar om för kongressledamöterna att vi ser vad de gör. Vi har gått från kontor till kontor. På onsdag skickar vi ut ett meddelande till alla vänner och stödjare som vi har på vår lista om att de ska ringa sina kongressledamöter och tala om att det rätta är att rösta nej. Sedan skickar vi ut samma uppmaning till 10 000 mobiltelefonnummer – det är det som är mest effektivt just nu. ”Ring nu!” skriver vi, och folk gör det. Vi är här, vi är medborgare, vi försöker få demokratin att fungera i en svår tid.

47 SYSTRAR

Network har sitt kontor i Washington, dc, därför att det är hemstaden för den nationella och internationella politiken i usa. 20 anställda och några volontärer arbetar med lobbying och opinionsbildning på alla nivåer i samhället.

– Jag kom hit 2004, men Network har funnits sedan 1971, berättar syster Simone.

Det är faktiskt ett ganska bra namn – folk frågar om det, och vi får berätta. Det var så att vår biskop skickade ut en skrivelse där han bland annat uppmanade kommuniteterna att engagera sig mer i samhällsfrågor. Systrar i flera ordnar insåg att det han ville att de skulle göra bara var att leva ut evangeliet på ett nytt sätt. De ville göra det, men de tyckte inte att det behövdes någon ny organisation för det, bara ett nätverk. 47 systrar var de då. Vi har hetat Network sedan dess, och vi är alla sorters katolska systrar, mest från östkusten.

MEDBORGARRÄTTSRÖRELSEN

Det systraskap som hon själv lovade att leva sitt liv med som ung vuxen heter Sisters of

Social Service och grundades i Budapest 1923.

– När jag gick med i kommuniteten var medborgarrättsrörelsen igång, säger syster Simone. För mig hör Jesus och rättvisa ihop – det var det som drog mig dit. Politik har alltid varit en del av min ordens identitet. Jag är inte lärare eller sjuksköterska, så jag började som socialarbetare. Lite senare läste jag till jurist.

Det finns fler juristsystrar i Network, till exempel dominikansystern Bernadine som undervisade i engelska som andraspråk.

Till slut hade hon fått så många frågor om migrationsjuridik av sina elever att hon började studera igen trots att hon var mer än dubbelt så gammal som de andra juridikstudenterna.

– Vi arbetar på Capitol Hill och med de federala politikerna för att säkerställa att rättvisefrågorna alltid är med, säger syster Simone.

En rad frågor är alltid synliga i Networkarbetet: de federala budgetarna, vård och hälsa, bostäder, löner, skatter, röstningsförfaranden och demokrati, kvinnofrågor och familjefrågor.

– Miljöfrågorna är integrerade i dem, på ungefär samma sätt som frågor om kollektivtrafik är integrerade i bostadsfrågorna, säger hon. Under 2001 och 2002, innan Irakkriget bröt ut, var hela organisationens fokus att försöka stoppa det kriget, men sedan dess har vi arbetat med de här huvudfrågorna hela tiden. ”SOM ETT TROLLERI”

Network hade funnits i över 30 år när Nuns on the Bus plötsligt blev ett begrepp i usa och en nyhet i många andra länder också.

– Det var som ett trolleri, det som hände, säger syster Simone. 2012 skrev Vatikanen till 800 systrar som leder kommuniteter i usa och varnade dem för vårt dåliga inflytande – vi var ”radikala feminister”. Jag bad: ”Hur ska vi kunna använda det här?” Vi hade ett möte, bara en och en halv timme, och kom på att vi skulle åka ut med en buss och möta människor.

Vi visste inte vad vi gjorde. Det var den heliga Anden. Det är bara den heliga Anden! Nu har vi gjort fem resor, och i sommar åker vi igen.

Syster Simone Campbell

NETWORK Network grundades av systrar från en rad katolska ordnar i USA 1971 och räknas som en lobbyingorganisation.

Den har sitt huvudkontor i Washington, DC, och använder delvis samma lobbyingmetoder som andra organisationer – bland annat följer systrarna noga beslutsprocesserna i kongressen och publicerar regelbundet en sammanställning av hur alla kongressledamöter har röstat i Networks hjärtefrågor.

Network arbetar också med bland annat församlingsmaterial om mänskliga rättigheter och påverkansmöjligheter. Det här numrets betraktelse, en bön som syster Simone har skrivit, är hämtad ur ett sådant församlingshäfte.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 9

10 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

Syster Simone berättar att hon hade sett en gammaldags skolbuss framför sig, men Nuns on a Bus hamnade genast i en sorts buss som är specialbyggd för kampanjer.

Fyra eller fem saker händer varje arbetsdag under resan (”vi har massor att göra”): ett besök hos till exempel en organisation som arbetar med matutdelning, en presskonferens, ett möte med ledarredaktionen på en tidning, ett lobbyingbesök hos en eller flera politiker och en ”friend raiser” där systrarna möter lokalbefolkningen för att lära känna människor och höra om deras tillvaro och om vilka frågor som är viktiga för dem.

INLEVELSEFÖRMÅGA

Resorna har fått sina teman genom aktuella frågor – den första var en protest mot ett förslag som skulle innebära en sämre ekonomisk säkerhet för redan utsatta i samhället, och hösten 2014 kampanjade systrarna för att få människor som inte brukar rösta att göra det.

– Det finns ju regler som man måste följa när man arbetar med lobbying, men vi försöker ta med oss vår inlevelseförmåga in i arbetet, säger syster Simone. Och det faktum att vi är nunnor är ofta ett litet överraskningsmoment.

Sommarens resa har Mar-a-Lago, Donald Trumps lyxanläggning i Florida, som mål.

– Det är en sådan kontrast! Det blir kul. Vi börjar på västkusten och reser i tre veckor. Det är 12–13 lobbyingbesök planerade, och så ska vi besöka platser som påverkas av skattebesluten: skolor, sjukhus … Vi träffar folket, media träffar folket, det gör att frågorna får mer uppmärksamhet än annars.

Det här blir den första resan i ett usa styrt av Donald Trump.

– Det är en mycket svår tid, med så stor polarisering, säger syster Simone. De rika blir rikare, och människor är rädda, känner sig utelämnade, blir arga. Polariseringen beror mycket på rädslan för att hamna utanför.

Eftertänksamma samtal är inget för Trump, men om han skulle försvinna betyder det inte

att problemen försvinner. Demokrati handlar ju alltid om att kompromissa, och det är många som inte vill det nu.

Kampanjdag tillsammans med Mid Ohio Foodbank i Columbus, Ohio.

FEM TECKEN PÅ HELIGHET

Systrarna i Network berättar gärna om sitt arbetes rötter – begreppet ”Catholic social justice”, som används för att sammanfatta deras arbete, har vuxit ur en 800-talspåves efterlämnade skrifter, och påven Franciskus inspirerar dem mycket nu.

– Jag hade bara hört hans namn innan han blev vald, men nu är jag hans hejaklacksledare, absolut. Han är så fantastisk – han utmanar oss verkligen, och skakar om oss. När han skrev om tecken på helighet räknade han upp inre styrka från Herren, en glädjefylld humor, passionerad djärvhet, gemenskap och ständig bön. Är inte det vackert?

De berättar också om de människor som de har träffat på sina bussturnéer – att kunna vittna om hur de människor som få räknar med lever är ett av syftena med resorna.

– Jag har så många ögonblick som jag minns, men ett är från en ”friend-raiser” i Cincinnati. Två kvinnor kom dit från en begravning. Deras syster, Margaret, hade dött för att hon inte hade råd med vård. De hade ett fotografi av henne med sig. ”Margaret’s Right” har blivit ett begrepp för oss. Jag har lärt känna familjen, vi har mötts igen efter det. Bussen skapar kontakter och gemenskap.

•

NUNS ON THE BUS En av Networks mest synliga verksamheter under de senaste åren har varit Nuns on the Bus, en opinionsbildningskampanj där katolska nunnor reser runt i USA i en buss för att träffa politiker, ledarredaktioner, frivilligorganisationer och lokalbefolkning. En av bussresorna var en kampanj för att få människor som inte brukar rösta att använda sin rösträtt, och flera andra har satt fokus på allas rätt till sjukvård.

FILMEN Syster Simone Campbell har blivit inbjuden till en rad talkshows i nordamerikanska TV-kanaler, och flera reportage om nunnornas bussresor har gjorts. Det finns också ett smakprov från en tänkt längre dokumentärfilm om nunnorna – sök på ”Nuns on the Bus” på Youtube.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 11

FOTO: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

ÖST OCH VÄST, SYD OCH NORD

”SE TILL ATT ALLA KAN VARA MED”

Ungefär 1 000 delegater från alla världsdelar samlades på ett konferenscenter halvvägs mellan Arusha och Moshi i Tanzania i mars i år. Conference on World Mission and Evangelism – ”Moving in the Spirit: called to transforming discipleship” var överskriften för veckan. Den sammanfattades i ett dokument som arbetades fram med en rad konsensusmetoder och som nu kan läsas på Kyrkornas Världsråds webbplats.

– När ni planerar en samling eller gudstjänst, se till att alla kan vara med, säger Samuel George. Räkna med de svårigheter och utmaningar som människor med funktionsnedsättningar ställs inför. Mission kan inte vara exkluderande – missionsarbete måste alltid genomföras på ett inklusivt sätt.

Samuel George är professor i teologi vid Allahabad Bible Seminary i Indien och har ägnat mycket tid åt ämneskombinationen funktionsnedsättning och teologi.

Nyligen gick han igenom publicerat material från de indiska teologiska institutionerna och konstaterade att det finns 70 masteruppsatser och två doktorsavhandlingar om detta. De 52 institutioner som ingår i Kyrkornas Världsråds edan-program runtom i världen har allihop kurser i ämnet.

– Jag kom med i arbetet 2006, när jag var student, säger Samuel George.

Nu när jag tittar tillbaka blir jag förundrad över hur mycket som har hänt sedan dess.

Källa: nyhetsbrev från Kyrkornas Världsråd

BARNKÖR PÅ VÄG Barnkören Nova, som hör hemma i Jönköping och som åkte till Tanzania med resestipendium från Lunds Missionssällskap förra året, är på väg till Tyskland i juni.

– Att människor träffas över gränser är oerhört viktigt om vi ska kunna fortsätta arbetet med både demokrati och globalisering. Vi måste se till att våra barn träffar andra barn, i olika situationer, om de ska lära sig att förstå och respektera olikheter, säger körledaren Edward Eklöf. Ett sätt att

göra det är att packa våra väskor och åka iväg för att umgås med andra barn i andra länder.

Kören ger en konsert i Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche i Berlin men åker sedan till Bräckel nära Hannover för att samarbeta med en annan barn- och ungdomskör och utforma ett konsertprogram som ska framföras i Marienkirche under festivalen Flot-art.

– Jag tycker att just körsång passar bra för utbyte med andra länder eftersom musiken är en snabb väg in i ett samarbete, säger Edward Eklöf.

Det behövs inga långa utläggningar – det går bra att börja sjunga direkt.

Kärlek och musik är två språk som inte behöver översättas. När kontakten är etablerad är det mycket lättare att börja det goda samtalet. Om vi inte bygger en plattform där våra barn och ungdomar får chans att utveckla en förståelse för människors olikheter underminerar vi demokratin.

12 UPPDRAG MISSION NR 4 2018: LÄST, SETT OCH HÖRT

LAGLIGT ELLER OLAGLIGT – Situationen för civilsamhället i Egypten har försämrats de senaste åren, och det märks på olika sätt, berättar pmu:s medarbetare i Egypten.

På grund av säkerhetsrisker kan denne medarbetare inte namnges.

– Nya regler har gjort det väldigt svårt för organisationer att ta emot bidrag, både från utländska givare och inom Egypten, säger han i samarbetsorganisationen Concords demokratirapport.

Rapporten offentliggjordes i maj, och då höll pmu också ett seminarium där situationen i Egypten var ett huvudämne.

– Det värsta är att gränserna för vad som är tillåtet hela tiden ändras, så det går inte riktigt att veta vad som är lagligt eller olagligt längre, säger medarbetaren. De nya lagarna ger utrymme för tolkningar. Till exempel kan man bli anklagad för att hota den ”nationella harmonin”, något som kan betyda nästan vad som helst. En aktivist kan hamna i fängelse på väldigt vaga grunder. Utvecklingen skapar en atmosfär av rädsla som får människor att tveka inför att engagera sig.

Källa: pressmeddelande från PMU

1868 grundades de första svenska folkhögskolorna – det var Östergötlands folkhögskola (numera Lunnevads folkhögskola), Folkhögskolan Hvilan och Önnestads folkhögskola.

En skolform där vuxna kan läsa in grundskole- eller gymnasiekurser, förbereda sig för högskolestudier eller fördjupa sig i något specialämne blev ett populärt koncept, och många av de tidiga folkhögskolorna byggdes på vackra platser och hade internat där de flesta av kursdeltagarna flyttade in.

Trots att Sverige inte fick friskolor förrän under sent 1900-tal har folkhögskolorna hela tiden varit präglade av olika ideologier – några av dem har drivits av landsting, men de flesta har kyrkor eller samfund, politiska organisationer, intresseorganisationer eller fackförbund som huvudmän.

Deras framväxt är sammanflätad med väckelserörelsens, arbetarrörelsens och nykterhetsrörelsens.

Många av de kristna folkhögskolorna har bibellinjer, ledarkurser och pastorsutbildningar, och flera av Svenska kyrkans har kyrkomusikerutbildningar. År 2018 finns det 154 folkhögskolor i Sverige, och många av dem finns helt eller delvis i städer. Ett exempel är Fryshusets folkhögskoleutbildningar och S:ta Clara kyrkas lärjungaskola i Stockholm.

TUSEN FRÅGOR I januari lanserade biståndsorganisationen Diakonia Barnens tankesmedja, och under våren har workshops genomförts på mellanstadieskolor och i scoutgrupper på olika platser i Sverige. Barnen har fått en grundkurs i mänskliga rättigheter och formulerat frågor som de vill ställa till svenska politiker. Från och med början av juni finns tre av barnens frågor på en webbplats, och allmänheten kan välja en av dem och skicka den direkt till någon av de ungefär 1000 politiker som kandiderar i riksdagsvalet i höst.

– Barn är så otroligt smarta, och de har också haft spännande diskussioner om de här frågorna, säger Sara Hugosson som är projektledare för Barnens tankesmedja. Det var jättesvårt att välja ut bara tre frågor, men vi försökte hitta tankeväckande frågor som återspeglar barnens intressen.

[Deras] frågor handlar i huvudsak om yttrandefrihet, krig och jämställdhet – viktiga frågor att ta på allvar från röster som sällan blir hörda inför att politiska beslut ska fattas.

På webbplatsen ska man också kunna se om politikern besvarat frågan och annars skicka påminnelser.

– Politikerna måste svara rakt, för de har bara 200 tecken på sig per fråga, och de måste ju svara så att barn förstår, säger Sara Hugosson.

Källa: pressmeddelande från Diakonia

UPPDRAG MISSION NR 4 2018: LÄST, SETT OCH HÖRT 13

LÄST, SETT OCH HÖRT

FOTO NILS HUGO PRODUKTION

150 ÅR FOLKHÖGSKOLA

SMÅ OCH STORA FRAMSTEG

DEMOKRATINS Vem får vara med och välja vilka som får förtroendet att leda och bestämma? Vägen fram till år 2018 har varit full av överenskommelser, idéskrifter, nya begrepp, konflikter, starka personligheter – och minst en namngiven häst. text: daniel braw

1295 Det första parlamentet sammankallas i England.

Till parlamentet kallas bland andra två medborgare från varje stad.

430 F KR Statsmannen Perikles håller ett tal över de fallna i det peloponnesiska kriget. I detta tal framhäver han Atens föredömlighet, bland annat med hänvisning till att dess författning gynnar de många och inte de få; det är därför, säger han, som Aten kallas en demokrati. Talet, som återges av historikern Thukydides, ligger till grund för ”senare släktleds idealistiska föreställningar om det ljusa, fria och djärva livet i Perikles republik” (Alf Henrikson).

1215 Magna Carta förhandlas fram i England mellan kung Johan och baronerna. Till dokumentets bestämmelser hör förbudet mot godtycklig bestraffning. Här läggs grunden till en rättsstat med rättigheter och friheter – och dokumentet har därmed kommit att anses ligga till grund för demokratin.

14 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

1435 Arboga möte sammankallas; också bönder deltar, varför mötet ofta kallas Sveriges första riksdag. Engelbrekt Engelbrektsson väljs till rikshövitsman.

1690 Filosofen John Lockes Second Treatise of Civil Government publiceras, ett verk i vilket han argumenterar för politisk jämlikhet, demokrati och majoritetsstyre.

1738 Sveriges första politiska partier – hattar och mös�sor – uppstår, och med dem en ny politisk kultur i Sverige med en mer utåtriktad politisk debatt, med pamfletter och med opinionsbildning.

1748 Charles-Louis de Secondat Montesquieu publicerar De l’esprit des lois (Om lagarnas anda), där han bland annat förespråkar maktdelning mellan lagstiftande, exekutiv och dömande makt.

Montesquieus tänkande får stort inflytande, bland annat i USA, och hans bok har kallats den viktigaste politiska skriften under hela 1700-talet.

1766 Den svenska tryckfrihetsförordningen röstas igenom, och innebär att censuren upphör på alla områden utom teologins.

Tryckfrihetsförordningen innefattar även offentlighetsprincipen, det vill säga att information som inte är hemligstämplad ska vara fritt tillgänglig.

1787 Den amerikanska konstitutionen, den äldsta skrivna nationella konstitutionen som fortfarande gäller, skrivs. Här fastslås till exempel att det ska finnas två kammare i den lagstiftande församlingen, en senat och ett representanthus. I en serie artiklar, de så kallade Federalist Papers, försvarar och förklarar Alexander Hamilton, John Jay och James Madison konstitutionens principer.

1789 Den franske kungen Ludvig XVI sammankallar generalständerna, och det som hade börjat som spänningar mellan monarki och aristokrati förvandlas till en konflikt mellan det tredje ståndet (jordbrukare, hantverkare med flera) och de privilegierade. Det tredje ståndets företrädare utropar sig i juni till nationalförsamling.

HISTORIA

1832 Det engelska politiska systemet reformeras genom den så kallade Reform Act, som bland annat innebär att fler människor (affärsinnehavare till exempel) får rätt att rösta i parlamentsval.

1838 I den brittiska kolonin Pitcairn i Polynesien får kvinnor rätt att rösta i allmänna val.

1848 Ett tyskt nationellt parlament möts i Frankfurt och försöker (men misslyckas) att lägga grunden till en enad tysk stat. Parlamentet ska komma att anta en författning för Tyskland 1849 i vilken bland annat allmän rösträtt ingår, men eftersom parlamentet varken erkänns av Preussen eller Österrike rinner ansträngningarna ut i sanden.

1848 Ett konvent för kvinnors rättigheter hålls i Seneca Falls i USA. Det ska komma att bli upptakten till den organiserade kvinnorörelsen i USA. Ett av rörelsens mål är rösträtt.

1848 Deutscher Evangelischer Kirchentag samlas i Wittenberg i Tyskland i september – det är ett möte för de protestantiska kyrkorna i Tyskland och Österrike, och anledningen är ett behov av politisk samsyn.

Ungefär 500 delegater från de lutherska och reformerta kyrkorna, herrnhutarna och den protestantiska unionen deltar.

Femton sådana ”kyrkoriksdagar” ska komma att arrangeras fram till 1870-talet.

1863 Det svenska kyrkomötet, bestående av både präster och lekmän, inrättas. 1982 införs direktval till kyrkomötet.

1865 Den svenska ståndsriksdagen avskaffas och ersätts med ett tvåkammarsystem, den första kammaren indirekt vald. Rösträtt vid val till andra kammaren har män som äger fast egendom eller betalar inkomstskatt.

1869 Kvinnor får rätt att rösta i delstaten Wyoming i USA. 1870 Före detta slavar i USA ges rätt att rösta genom det så kallade femtonde tillägget (men många stängs fortfarande ute genom exempelvis test på läsförmåga).

1870 Utah blir den andra delstaten i USA att införa kvinnlig rösträtt.

1879 Arbetare på sågverken runt Sundsvall går ut i strejk när de får veta att deras löner ska sänkas – de vill behålla föregående års nivå. Visserligen är det depression, men sågverksägarna har just fått ett statligt stödlån på tre miljoner och firat det med en överdådig fest. Den 26 maj börjar arbetarna på Heffners sågverk strejka, eller strixa som det också heter vid den här tiden, och som mest deltar 5 000 arbetare i strejken.

Sågverksägarna får stöd av den svenska staten, och militär och kanonbåtar kallas in.

Landshövding Curry Treffenberg ger de strejkande ett ultimatum: om de inte återgår till arbetet kommer de att vräkas från sågverkens bostäder och fängslas för lösdriveri.

Det brukar sägas att efter Sundsvallsstrejken har väckelserörelsen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen skilts åt.

1884 Den tredje Reform Act röstas igenom i Storbritannien. Principen en man – en röst fastslås. Dock gäller inte motsvarande för kvinnor.

1893 Kvinnlig rösträtt på nationell nivå införs på Nya Zeeland, och därmed brukar landet räknas som den första självständiga nationen i världen att göra detta.

1899 Fredrika Bremer Förbundet lämnar in en petition om rösträtt till den svenska regeringen.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 15

TIDNINGSKLIPP: SUNDSVALLS MUSEUM

1902 Nya Zeelands stora grannland Australien inför också rösträtt för kvinnor – men inte för landets utbefolkning, aboriginerna. Aboriginska män får inte heller rösta i nationella val.

1902–03 Rösträttsrörelsen organiseras i Sverige, först lokalt och sedan nationellt i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

1906 Kvinnor i Finland får både rösträtt och rätt att ställa upp i val. Finland är först i Europa med denna reform.

1911 Musikern och kompositören Ethel Smyth (1858–1944), som har gått med i The Women’s Social and Political Union ett år tidigare och kämpar för kvinnors rösträtt i Storbritannien, skriver kampsången ”The March of the Women”. När Emmeline Pankhurst 1912 uppmanar medlemmarna i kvinnounionen att slå sönder en fönsterruta hos någon politiker som är emot kvinnlig rösträtt är Ethel Smyth en av de drygt 100 som genomför sådana aktioner, och hon sätts i Holloway Prison i två månader för detta. En vän berättar senare att hon vid ett tillfälle leder en kör genom gallret med en tandborste som dirigentpinne.

1948 ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap” – så lyder artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antas av FN:s generalförsamling den 10 december.

1913 Emily Davison, engelsk förkämpe för kvinnors rösträtt, dör vid Epsomkapplöpningen efter att ha sprungit ut på banan framför kungens häst Anmer.

1918 Den 6 februari röstas Representation of People Act 1918 igenom i Storbritannien. Den ger alla män som är äldre än 21 år och ungefär två femtedelar av alla kvinnor rätt att rösta.

1919 Den svenska riksdagen beslutar om allmän och lika rösträtt, en rätt som sedan kommer att utövas för första gången i valet 1921. Fem kvinnor väljs in: Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Bertha Wellin, Agda Östlund och Nelly Thüring.

1940 Khertek Anchimaa-Toka blir världens första demokratiskt valda kvinnliga statschef. Hon är verksam i Folkrepubliken Tannu Tuva, en vid denna tid självständig (om än inte allmänt erkänd) stat som senare går upp i Sovjetunionen.

16 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

1949 Det självständiga Indiens konstitution, influerad av såväl den brittiska som den amerikanska, antas och landet blir därmed världens största demokrati.

I konstitutionen definieras Indien som en självständig socialistisk sekulär demokratisk republik. Konstitutionen är en av de mest omfattande i världen.

1949 Det första förbundsdagsvalet efter kriget genomförs i Västtyskland.

Kristdemokraterna får 31 procent av rösterna, socialdemokraterna drygt 29 och liberalerna knappt 12. Valdeltagandet är 78,5 procent.

1949 Evangeliska kyrkor i Tyskland återupptar en 1800-talstradition och bjuder in till Kirchentag, ett slags öppen kristen riksdag (namnet ska alltså översättas ”kyrkodag” och inte ”kyrkodagar”).

Arrangemanget fortsätter vartannat år i någon tysk stad och växer snart till en enorm konferens.

1962 Rösträtt för Australiens urbefolkning, aboriginerna, införs.

1965 Den amerikanska Voting Rights Act, som förbjuder all etnisk diskriminering vid röstning, träder i kraft.

1968 Martin Luther King, Jr., kommer till Memphis, Tennessee, för att stötta de renhållningsarbetare som strejkar där. Den 3 april håller han ett tal i Mason Temple och hänvisar både till den amerikanska konstitutionen och till Bibelns berättelse om Mose som får se in i det förlovade landet. Nästa dag skjuts han till döds av en prickskytt.

1968 Unga vuxna i stora delar av västvärlden demonstrerar mot Vietnamkriget och gör revolt mot sin föräldragenerations livsstil.

1970 Chilenaren Salvador Allende blir den förste marxisten att vinna ett demokratiskt val. Han avsätts tre år senare i en militärkupp.

1973 Tvåkammarriksdagen hade avskaffats 1971 och ersatts av en kammare med 350 ledamöter.

Riksdagsvalet i Sverige 1973 blir dock ”oavgjort” – det socialistiska blocket och det borgerliga blocket får 175 mandat var – och somliga beslut måste fattas genom lottdragning. 1976 minskas antalet platser i riksdagen till 349.

1975 Franco dör och Spanien påbörjar övergången från militärdiktatur till konstitutionell monarki.

1979 Direktval till Europaparlamentet införs.

1980 Vigdis Finnbogadottir vinner presidentvalet i Island och blir därmed den första kvinnan i världen på en sådan post.

Hon ska också komma att bli den kvinnliga president som hittills (2018) har suttit längst.

1986 Corazon Aquino vinner presidentvalet i Filippinerna, och Ferdinand Marcos auktoritära styre tar slut.

1990 Lech Walesa vinner det första fria presidentvalet i Polen, tillika det första valet i Östeuropa där väljarna har flera postkommunistiska kandidater att välja bland. Adam Michnik, känd polsk intellektuell, framför farhågan att Walesa kan bli ett nytt slags diktator.

1989 Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama skriver essän ”The End of History?” (senare utökad till en bok utan frågetecken i titeln). Fukuyama framför teorin att mänskligheten har nått slutet på sin ideologiska utveckling och att den liberala demokratin är det slutgiltiga politiska systemet.

1990 De första fria valen i den ”tyska demokratiska republiken” (DDR) sedan dess grundande hålls. Den konservativa alliansen får 48 procent av rösterna, socialdemokraterna 22 procent.

1993 De svenska mandatperioderna förlängs från tre till fyra år.

1994 Det första valet i Sydafrika där alla, oavsett etnisk bakgrund eller hudfärg, får rösta genomförs. ANC vinner stort och Nelson Mandela blir president.

En flerpartiregering för nationell enhet bildas. 1995 skapas sannings- och försoningskommissionen.

2004 Val genomförs i Afghanistan för första gången sedan talibanernas maktövertagande. Året därpå genomförs val i Irak, det första på ett halvt sekel.

2006 Ellen Johnson Sirleaf väljs till president i Liberia och blir den första kvinnliga statschefen i Afrika.

2014 Ett så kallat Spitzenkandidatsystem provas i valet till Europaparlamentet.

De europeiska partigrupperna lanserar på förhand varsin kandidat till posten som ordförande i EU-kommissionen. Den partigrupp som vinner valet får också makten att tillsätta kommissionsordförande. Jean-Claude Juncker från Luxemburg blir först om att tillsättas på detta sätt.

2016 15 länder som har försummat att göra sin årliga insättning mister sin rösträtt i FN. Venezuela, som vid detta tillfälle är medlem i säkerhetsrådet och just ska inleda sitt ordförandeskap där, är ett av dessa länder, och tre andra är Komorerna, Guinea-Bissau och Libyen.

2018 Kommunalval hålls i Tunisien, de första valen efter att president Ben Ali avsattes i samband med den så kallade arabiska våren 2011.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 17

Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Nio personer i olika delar av Sverige, Europa och världen svarar. enkät: anna braw

FRAMTIDSHOPP 18 UPPDRAG MISSION NR 4 2018: ENKÄTEN

BAKGRUNDSBILD: SHUTTERSTOCK.COM

ENKÄTEN

FOTO: SCOTT WHITHER

NAMN: JENNIFER THOMPSON BOR I: NORTH CAROLINA, USA ÄGNAR MIG ÅT: LEDER ORGANISATIONEN HEALING JUSTICE SOM ARBETAR FÖR FÅNGAR SOM HAR BLIVIT FELAKTIGT DÖMDA Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

NAMN: SEI ISOMINE BOR I: OITA, JAPAN ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BITRÄDANDE PROFESSOR I ÄMNET INTERNATIONAL EDUCATION Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

I mitt arbete vill jag

använda utbildning för att

arbeta för mångfald och

förståelse mellan människor över hela jorden. Jag försöker uppmuntra alla att se till att de har den attityd, de kunskaper, de färdigheter och den erfarenhet som behövs för att de ska kunna göra världen till en bättre plats. Om vi ska kunna skapa en demokratisk värld tror jag att det är särskilt viktigt med lyhördhet och omsorg i kontakten med minoritetsgrupper – oavsett om grupptillhörigheten grundar sig på etnisk tillhörighet, gender, sexuell identitet, ålder eller funktionsvariationer. Om många unga lär sig att värdesätta mångfalden och engagerar sig i omsorgen kan vi hoppas på en ljusare framtid.

NAMN: ZSÓFIA SZÉNA BOR I: BUDAPEST, UNGERN ÄGNAR MIG ÅT: ÄR EKONOM Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Folk sa förr att demokrati

är något som händer en

gång vart fjärde år. Men

demokrati bygger på jämställdhet – vi har alla samma rätt att fatta beslut om framtiden, och de som leder samhället måste lyda folkets vilja. I vår historia har människor lidit i årtionden, till och med århundraden, när olämpliga ledare har haft makten över dem. Det har lett till tragedier, krig, fattigdom och folkmord. Nu ser jag hur Europa försöker hitta en sekulariserad frihet, men jag tror inte att det är någon verklig lösning. Guds frihet skulle vara en bättre väg. Europa måste vakna, rädda de människor som inte kan rädda sig själva, och rädda vår vackra planet. Demokrati kan ge oss ett bra ramverk för det arbetet.

Demokrati är och borde

vara majoritetsstyre,

men ofta är det de som

har mest makt och högst inkomster som styr. För att en statsapparat ska fungera måste alla människors röster räknas som lika viktiga. Varje människa är betydelsefull, från de fattigaste av våra medborgare till de rikaste, och var och en av oss borde bli betraktad som en fullvärdig medlem. Om vi på riktigt tror att varje barn föds som Guds avbild och att Gud är perfekt, då är alla barn perfekta och borde inte ses som något annat. Mina förhoppningar för framtiden är att varje barn, varje människa verkligen skulle bli sedd som den person han eller hon föds att bli.

Våra kroppar, våra liv och våra röster skulle skyddas och tillmätas lika värde.

Oavsett vad vi har för hudfärg, kön, religion eller sexuell identitet skulle vi alla räknas. Inte förrän det är så kan vi säga att vi har demokrati. Vi är alla ”We The People”* – folket är inte bara de få som kan köpa sin väg genom omröstningarna. *Jennifer Thompson refererar till inledningsorden i USA:s grundlag.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018: ENKÄTEN 19

NAMN: SAMUEL LINDH BOR I: VARBERG ÄGNAR MIG ÅT: ÄR REGIONSEKRETERARE I REGION HALLAND Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

I demokratin finns en

inbyggd förhoppning om

att vi löser problem

bäst om vi gör det tillsammans, genom lyssnande och kompromisser. Demokrati är för mig en förutsättning för att mänskligheten ska kunna lösa flera av de stora utmaningar vi står inför, som global rättvisa, fred och att avvärja klimathotet.

NAMN: SOFIA IMBERG KELLHOFFER BOR I: UPPSALA ÄGNAR MIG ÅT: KOMMUNIKATION OCH MUSIK – ÄR OCKSÅ FÖRTROENDEVALD I SVENSKA KYRKAN PÅ FÖRSAMLINGS- OCH PASTORATSNIVÅ NAMN: LISE LIDBÄCK BOR I: STOCKHOLM ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRBUNDSORDFÖRANDE I NEUROFÖRBUNDET Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Jag drömmer om ett

samhälle tillgängligt

för alla, oavsett bakgrund

och funktionalitet. I mitt demokratiska samhälle har också allas röster lika stort värde.

20 UPPDRAG MISSION NR 4 2018: ENKÄTEN

Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Demokrati handlar för mig

om gemensamt ansvar: vi

behöver alla vara villiga

att lyssna, att försöka förstå komplexa frågor, att respektera varandra och mänskliga rättigheter och att försöka se en helhet snarare än små lösa delar. Jag vill hoppas att vi människor är kapabla till att inte sätta oss själva först utan hjälpas åt att skapa ett bra samhälle för många, både idag och i framtiden.

NAMN: MAY WIKSTRÖM BOR I: HELSINGFORS, FINLAND ÄGNAR MIG ÅT: ÄR VD FÖR FÖRLAGET FONTANA MEDIA OCH CHEFREDAKTÖR FÖR VECKOTIDNINGEN KYRKPRESSEN, SOM GÅR TILL NÄRMARE 88 000 FINLANDSSVENSKA HEM Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Jag tror på ett samhälle

som tryggar lösningar

där basfunktioner som

skolgång och hälsovård ska vara så jämlika som möjligt. Jag har själv gjort en klassresa ur ett arbetarhem, där böckerna i hyllan var snabbt räknade. Den prisade finska grundskolan är min bildningsväg.

Det förutsätter en allmän moral där det känns befogat att betala skatt – något som i sin tur är helt beroende av ansvarsfulla politiker. Det är därför populismen är så skadlig och farlig: för att den raserar tilltron till det gemensamma ansvarsbärandet.

NAMN: MARIANNA KASTAN BOR I: PRAG, TJECKIEN ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRLAGSREDAKTÖR, GÖR MYCKET VOLONTÄRARBETE SOM ÖVERSÄTTARE OCH REDAKTÖR I EKUMENISKA SAMMANHANG

NAMN: PER ERIK LUND BOR I: STORVRETA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR REDAKTIONSCHEF PÅ EQUMENIAKYRKANS TIDNING SÄNDAREN

Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Som en av dem som

har sitt ursprung i ett land

som har lidit under

diktatorer genom stora delar av sin historia när jag en djup förhoppning om att demokratin inte bara ska stanna kvar här i Tjeckien utan också blomma och slå rot. Just nu ser jag runt omkring mig att vår demokrati fortfarande är mycket ung och svag, och vi måste fortsätta lära oss hur vi kan leva den och verkligen sätta värde på den.

Självklart gör de det.

Förhoppningarna jag har

på politikerna är dock

att de förutom att driva sina frågor kan medge inför motståndarna att ”... det ligger något i vad du säger”. Mera måttfullhet i både agerande och reaktioner. Och Fälldins lugna och pragmatiska inställning, ”Nu får vi se till att lösa problemen allteftersom de uppkommer”, som han sa, ungefär, i en intervju efter att han hade tillträtt som statsminister 1976.

NAMN: BÖRJE STRÖM BOR I: ÖREBRO ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PENSIONERAD FÖRSAMLINGSMUSIKER, 2:E VICE ORDFÖRANDE I KULTURNÄMNDEN I ÖREBRO, STYRELSELEDAMOT I LÄNSMUSIKEN I ÖREBRO AB Hur hör demokrati och dina förhoppningar för framtiden ihop?

Demokrati är en grund förutsättning för mitt

framtidshopp. Där finns

andlig frihet, materiell frihet och ett välfärdssystem för människor som behöver omsorg och stöd. Men idag ifrågasätts demokratin av unga i västvärlden, och de vänder sig alltmer till auktoritära alternativ.

Det är oroande. Försvaret för demokratin hör ihop med hopp för framtiden.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018: ENKÄTEN 21

PARTIERNAS KVINNOFÖRBUND GICK IHOP FÖR ATT HJÄLPA

Förlossningsskadorna bland kvinnor i Etiopien blev ett gemensamt ärende för kvinnliga politiker i Sverige. Nu har de samarbetat i 30 år för att stötta Hamlin Fistula Hospital i Etiopien. text: anna braw

foto: stiftelsen fistulasjukhuset

ENTERKVINNOR, Fredrika Bremer

Förbundet, Kristdemokraternas Kvinnoförbund, Liberala Kvinnor, Miljöpartiet de Gröna, Moderat kvinnorna, Riksförbundet Hem

och Samhälle, s-kvinnor och Svenska Kvinnors Vänsterförbund – vad har de gemensamt utöver att de har sina medlemmar i Sverige?

Jo, ett engagemang för etiopiska kvinnor som är drabbade av förlossningsskador, så kallade fistlar.

– Jag blev vald till ordförande nu i mars, berättar Kerstin Engle som har suttit i riksdagen för socialdemokraterna.

Trots listan är Stiftelsen Fistulasjukhuset partipolitiskt och religiöst helt obunden. ”Sammansättningen förklaras”, står det på dess webbplats, ”av att en delegation från det dåvarande Kvinnorådet för Internationellt Bistånd, kib, besökte sjukhuset 1984.

Deltagarna blev så berörda av makarna Hamlins arbete att de beslöt att stödja sjukhuset genom att skapa en tvärpolitisk stiftelse.”

Mycket kan gå snett under en förlossning, särskilt om mamman är ung tonåring eller undernärd, och några av de skador som kan uppkomma gör att det läcker urin eller avföring genom en fistel, en smal gång som utgår från en hålighet i kroppen och slutar i en annan (i det här fallet i vagina). Kvinnor som drabbas av fistlar har tidigare ofta blivit utstötta ur familj och samhälle.

Kvinnorådet från Sverige var på en större

resa i Afrika, och stunden på Hamlin Fistula Hospital var ett av många studiebesök.

– kib var ett rådgivande organ som samlade kunskap om hur bistånd till kvinnor främjar utvecklingen i länder världen runt, berättar Kerstin Engle. Deltagarna var inte beredda på chocken när de mötte kvinnorna i sjukhussängarna och förstod hur många som behövde hjälp. Fistulaskador var ett totalt okänt område här i Sverige. De blev så gripna av upplevelsen och av de två läkarnas kärleksfulla omsorgsfilosofi, och när de kom hem började de planera för att kunna stötta arbetet i Addis.

Catherine och Reginald Hamlin kom till Addis Abeba från Australien och Nya Zeeland 1959, såg stora behov och grundade på 1970-talet sitt sjukhus som fortfarande är det enda i världen med gratis specialistvård av förlossningsskador. Tillsammans utvecklade de en vårdfilosofi och operationstekniker som har spridits till fler länder. Nu finns det också filialsjukhus på fler platser i Etiopien.

– Vår viktigaste uppgift är att samla in pengar till behandling, rehabilitering och förebyggande arbete, säger Kerstin Engle.

Det finns insamlingsstiftelser i flera andra länder också. Det förebyggande arbetet är utbildning av barnmorskor som sedan arbetar ute i olika delar av landet med mödra- och förlossningsvård. Rehabilitering innebär att varje behandlad kvinna får stöd i att återvända till sin familj eller i andra åtgärder. Catherine Hamlin lever fortfarande – hon är 94 år och bor kvar i ett hus på sjukhusområdet.

•

Kerstin Engle

HAMLIN FISTULA HOSPITAL Berättelsen om hur läkarparet Catherine och Reginald Hamlin kom att bygga ett sjukhus för en av de mest utsatta grupperna kvinnor i världen finns beskriven i böckerna The Hospital by the River och Catherine’s Gift, som Catherine Hamlin och författaren John Little har skrivit tillsammans.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 23

PORTRÄTTFOTO: SVERIGES RIKSDAG

ALLA HAR EN RÖST UNGA KVINNOR I ASKER BLEV DEMOKRATIPIONJÄRER

De är unga, de är ogifta, de är kvinnor – och deras tro får dem att gå samman och bilda en förening där allas röster är lika mycket värda. Ämnet för Mats Larssons doktorsavhandling är Askers Jungfruförening. intervju: anna braw

24 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

foto: arkivbilder

AN EN UNG KRISTEN kvinna studera? Kan en kristen kvinna sätta in pengar på banken? Och, kanske det mest brännande akuta: ”Kunna vi känna oss lyckliga under alla förhållanden? Om så är, huru komma derhän?”

Det är några av de frågor som medlemmarna Askers Jungfruförening ställde när de hade frågestund och alla som ville kunde lämna in anonyma frågor på lappar.

– De uttalar sig hela tiden med den kristna tron som utgångspunkt, de har en förförståelse, säger Mats Larsson. När pastorn är med väger hans ord tungt, men föreningen är de unga kvinnornas, och den är demokratisk.

55 ÅR FÖRE KVINNLIG RÖSTRÄTT

Mats Larsson är lärare vid Götabro, en bibelskola som tillhör Örebro folkhögskola.

Det var när han studerade religionsvetenskap i Linköping runt millennieskiftet som han började fördjupa sig i den svenska baptiströrelsens historia.

– Min handledare på d-uppsatsen tyckte att jag skulle fortsätta, och jag arbetade på Örebro teologiska högskola och fick pengar till ett projekt. Jag gick till ett arkiv i Örebro och hittade mycket material från Asker, så jag skrev om församlingens identitet.

På aningen krokiga vägar fick han drygt tio år senare en doktorandtjänst i Uppsala men bara två år på sig att bli färdig med avhandlingen. Då blev det naturligt att fortsätta med samma församlings arkiv.

– Och jungfruföreningens protokoll är ju fruktansvärt spännande! säger han. Unga

kvinnor bildar en förening 1865, 55 år innan kvinnor får rösträtt, och samlas och samtalar.

SOM EN HERRGÅRD

Asker är inte någon stor ort, men baptistförsamlingen där hade flera hundra medlemmar i mitten av 1800-talet. Kapellet är en tvåvåningsbyggnad som nästan ser ut som en herrgård, och samlingssalen där rymde över 500 personer.

– Jungfruföreningen hör ju till baptistförsamlingen, men ändå inte, för det är en fri förening, den har en egen styrelse, berättar Mats Larsson.

Hälften är medlemmar i församlingen också. Kriteriet för att vara med är att man är kristen. Reglerna är lite olika också: församlingen utesluter medlemmar ibland, men föreningen gör det inte.

Hans avhandling bygger på protokollböckerna, men för att få reda på vilka medlemmarna var har han gått vidare till annat arkivmaterial från församlingen och till folkbokföringen.

– Det som förenar dem är att de är kristna, kvinnor och unga, fast ungdomsbegreppet har förändrats – det verkar mest betyda ogift.

Den yngsta är en åttaåring som är dotter till pastorn, och den äldsta är 57. De är allt från backstugusittare till lärarinnor – det får jag fram från kyrkböcker, för det står inte i medlemslistan, det finns inga titlar där, bara en lärarinna som kallas mamsell. De flesta är bonddöttrar och pigor, men döttrarna gör pigjobb hos sina föräldrar så länge de bor kvar där, och i föreningen syns ingen skillnad mellan dem.

Mats Larsson

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 25

En av föreningens medlemmar, Alma Johansson, gick på Örebro Bibelinstitut i början av 1890-talet.

Lärarinnorna blir ofta invalda i styrelsen, och Mats Larssons uppskattning är att en majoritet av dem som får förtroendeuppdrag är bonddöttrar.

– Men det är ju jätteradikalt att det är en grupp kvinnor som på demokratisk väg väljer en styrelse med bara kvinnor och att de betonar att det är viktigt att var och en får komma till tals, säger han.

KONSENSUS

fotnot Mats Larssons avhandling finns för gratis nedladdning på uu.diva-portal.org.

26 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

Avhandlingen har fått titeln ”Vi kristna unga qvinnor” – Askers Jungfruförening 1865–1903 – identitet och intersektionalitet. Den innehåller få porträtt av de enskilda medlemmarna, för det fördes samtalsprotokoll vid mötena, men sekreteraren noterade inte vem som sa vad utom i undantagsfall.

– Det verkar ha varit något slags konsensus, säger Mats Larsson. Det är inte beslutsprotokoll, och de fattar inte alltid beslut, men

alla beslut fattas demokratiskt, och alla medlemmar har en röst.

Föreningen skickar förslag till församlingen om förändringar ibland. Medlemmarna samlar in pengar till de fattiga i bygden, fattar beslut om att ge ett bidrag till exempel till en änka och hennes fem barn, fördelar pengarna och överlämnar gåvan.

– De har ett tydligt socialt engagemang och ett tydligt missionsengagemang, säger Mats Larsson. Ungdomarna ligger före församlingen, och den svenska baptistmissionen startas först 1889. Innan dess är det mest inre mission.

ETT EGET RUM

Den pastor som leder församlingen när föreningen bildas blir kvar i 30 år. Näste pastor vill vara med på jungfruföreningens möten, och han tar bort samtalen och predikar istället.

Sedan blir han ordförande också.

Alma Johansson reste ut för att evangelisera tillsammans med Klara Eriksson Öhrn 1892.

– De har haft auktioner en gång om året, men det finns inget i protokollen om att de handarbetar. När den nye pastorn har tagit över jungfruföreningen startar de en parallell syförening. Man kan undra om de skapar ett eget rum på det viset.

Jungfruföreningen läggs ner 1903. Som mest har den haft 80 medlemmar – under samma period hade församlingen 300–400.

En av medlemmarna, Alma Johansson, blir evangelist och är med om en ”ansenlig väckelse” i Värmland. En annan blir piga hos Kihlstedt på Götabro. En tredje blir lärarinna trots att hon kommer från en fattig familj.

Resten verkar ha blivit kvar i sitt sammanhang – med en för den tiden unik erfarenhet.

– Betoningen av samtalet, ett gott samtal, är typisk för baptismen, säger Mats Larsson.

Och ett gott samtal är det mest demokratiska som finns. Förs det genuina samtal så blir gemenskapen demokratisk.

•

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 27

Livet återvänder LONDONFÖRORTEN BYGGS UPP GENOM TRÄDGÅRDSARBETE

När tegelfabriken revs blev tomten en soptipp.

Nu samlas Wolf Fields grannar för att rensa ogräs, pressa juice, titta på fåglar och ta emot besökare från Southall, London, Storbritannien och resten av världen. intervju: anna braw (även foto) och agneta hansson London började

jag med samtalskvällar om

klimathotet och andra miljöfrågor, berättar Kailean Khongsai. Det

kom lite folk, men det blev liksom inget av det. En dag sa en kvinna som jag försökte få med: ”Du kanske kan få mig att odla tomater i en kruka vid bakdörren, men mer än så tänker jag inte göra!” Det blev min första ledtråd.

Wolf Fields ligger i Southall, en tättbefolkad Londonförort där en stor majoritet av invånarna har sitt ursprung i Indien, närmare bestämt i Punjab. De är så många att skylten med den lokala järnvägsstationens namn är tvåspråkig – det sägs vara den enda stationsskylten på punjabi i Storbritannien.

Hit kom Kailean Khongsai från Skottland, där han hade arbetat på kommunkontor med miljöfrågor.

– Jag är uppväxt i Indien, min pappa kom dit från Kina och driver ett jordbruk, men ingen här ser mig som indier, säger han. De tror att jag är från något annat land, kanske från Malaysia. Jag hade studerat botanik och sedan läst till jordbruksingenjör, och så hade jag läst teologi och en miljöteologikurs som finns i Oxford.

ÄR JAG KOM HIT till

miljöorganisation som startade i Portugal och som har spridits till många länder. A Rocha arbetar på olika nivåer i samhället och tar lokala initiativ till att skydda natur som håller på att bli förstörd. I Southall fanns redan Minet Park, ett 100 hektar stort område som har städats upp och blivit en populär utflyktspark med vägar som används av hundägare och motionärer.

Många frivilligorganisationer har varit med och arbetat där, och A Rocha ordnar fester, vandringar och föreläsningar tillsammans med andra engagerade.

– Men när kvinnan som jag pratade med sa att hon inte kunde tänka sig att göra mer än att odla tomater, då fick jag en tankeställare, säger Kailean Khongsai. Tänk om vi kunde få människor att sköta odlingslotter tillsammans?

Skulle det kunna vara ett sätt att få dem att mötas och börja samtala med varandra? Skulle det kunna vara ett sätt för oss att lära känna fler här i området?

En dag när han var på väg hem till en kvinna som han kände från sin församling upptäckte han en ödetomt mitt i förorten.

Kailean Khongsai

ATT LÄSA A Rocha UK grundades av Dave och Anne Bookless.

Dave Bookless är numera Director of Theology i A Rocha International och deltidspräst i en anglikansk kyrka i London. Han har skrivit böckerna Living With The Planet och God Doesn’t Do Waste, båda utgivna på det brittiska förlaget InterVarsity Press.

ÖDETOMT MED SOPOR

Orsaken till att Kaylean och hans familj flyttade till London är A Rocha, en kristen

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 29

– Den är bara en trettiondel så stor som Minet Park, och det var fullt med sopor överallt, men jag såg att det kanske skulle gå att göra något, säger han.

UNDANSKYMDA PLATSER

Tomten har varit avspärrad, och människor har helt enkelt kastat sina sopor över staketet.

Missbrukare har klättrat in för att kunna sova, äta och ta sina droger ifred, och det låg kanyler och annat farligt skräp på flera platser.

Dessutom fanns det asbest i marken.

– Så snart vi hade fått klartecken från kommunen för att göra något samlade vi ihop pengar så att vi kunde få proffshjälp med att sanera här, och när det var klart bjöd vi in människorna i området att vara med och göra Wolf Fields vackert igen, säger Kailean Khongsai.

Nu, några år senare, har människors engagemang för lokal demokrati och miljövård blivit synligt och påtagligt i trädgårdens olika delar: det finns en äppelträdgård med många sorter, några gemensamma odlingsbäddar, en fågelmatningsplats med åskådarplatser bakom ett plank, en damm och en biodlingsstation med åskådarnät. Det finns många faktaskyltar att läsa och en solcellsdriven högtalare där man kan lyssna på en presentation.

– Och så har vi byggt en sinnenas trädgård där människor som har synskador kan känna på växter och material och lukta på allt, säger Kailean Khongsai.

Ett område går inte att använda för odling eftersom marken är alltför förstörd.

– Men vi hoppas att vi ska kunna bygga en liten skulpturpark här! ”HÄR ARBETAR BIN!”

Möjligheten att odla och skörda har blivit Wolf Fields stora attraktion, och Kailean Khongsai berättar om en kvinna som kommer till trädgården med sina barn: – Vi har hört vad människor har för intryck av det här området, och min fru och jag plockar fortfarande upp efter missbrukarna som använder en av gångarna utanför som

sovplats, och någon av oss måste alltid gå hit och låsa grindarna på kvällen. Många vet att det har inträffat en våldtäkt i ett hörn i trädgården för länge sedan. Den här kvinnan sa att för några år sedan var hon noga med att säga till sina barn att absolut inte gå den här vägen hem för att det var så farligt – och att nu har det istället blivit så att hon tar med dem hit.

De odlare som tar ett större ansvar kommer och arbetar regelbundet och noterar också sina iakttagelser inne i den container som fungerar som trädgårdens redskapsbod och kontor.

Särskilt fåglarna hjälpts de åt att hålla reda på, och det har dykt upp fler och fler arter.

På staketet sitter det numera en ny sorts varningsskylt: ”Här arbetar bin!”

500 HANDAVTRYCK

– Min kollega David tar emot skolklasser här hela tiden, och det är en av de viktigaste delarna av vårt arbete, säger Kailean Khongsai.

Många barn här i stadsmiljöerna aldrig sett hur en tomat eller ett äpple växer. Det är skolbarnen som har gjort målningarna på containerväggen – vi kallar dem för handträd.

500 olika handavtryck har vi på den ena väggen!

Den här dagen tar han och David emot en församlingsgrupp från en liten stad med helt andra förutsättningar än Southall.

– Arbetet med trädgården är ett sätt att berätta om min tro, säger han medan de dricker te och äter kex. Alla de stora religionerna har en inbyggd vördnad för skapelsen, så det är lätt att börja samtala med många. Jag berättar om varför jag inte kan vara kristen utan att försöka ta hand om jorden, och det förstår de flesta. Och på sensommaren har vi skördefest här tillsammans, kokar marmelad och tar ut juicemaskinen på gräsmattan, äter och pratar och sjunger. Det är också viktigt. •

A ROCHA Den kristna miljöorganisationen A Rocha grundades i Portugal och finns nu i en rad länder, bland annat i Östafrika.

Organisationen arbetar på olika nivåer i samhället och sköter skyddade områden tillsammans med nationella och lokala myndigheter. På flera platser finns fågelstationer, utbildningscenter för skolbarn och kurser i bland annat vattenfiltertillverkning.

Våren 2018 har en svensk avdelning bildats och en konferens hållits i Malmö.

A Rocha har också ett klimatkompensationsprogram, Climate Stewards, som man kan ansluta sig till om man behöver göra flygresor och vill minska deras miljöpåverkan.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 31

BÄRA LJUS intervju: anna braw

32 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

foto: gustaf hellsing/ikon

”Folkförsoningens träd” hette ljusbäraren från början, och den fyller 50 år 2018.

– Jag hörde på nyheterna om Martin Luther King, berättar Martin Lönnebo som uppfann den.

KYRKORNAS VÄRLDSRÅDS stora ekumeniska möte 1968 skulle börja i Stockholm och fortsätta i Uppsala. Det skulle avslutas med en gudstjänst i Uppsala domkyrka, där Martin Lönnebo var kaplan, och den skulle sändas i Eurovisionen. Martin Luther King, Jr., skulle komma och tala.

Men den 4:e april blev Martin Luther King skjuten.

– Jag hörde det på nyheterna, berättar Martin Lönnebo. Alla greps ju av det. Att Martin Luther King skulle komma hörde ihop med kyrkans centrala budskap om frihet och barmhärtighet.

För Martin Lönnebo fogades händelsen ihop med något som han hade varit med om lite tidigare.

– Jag hade mött en man som hade talat med mig om vikten av böneljus, och jag upplevde vikten av att sänka trösklarna i kyrkorna.

Tillsammans med en kyrkvärd i församlingen tog han tag i sin idé.

– Vi gick och samlade ihop pengar. En konstnär skissade, och vi tog kontakt med en smed. Det skulle vara ett träd där människor kunde tända böneljus, och det skulle heta Folkförsoningens träd.

Sedan gick han till ärkebiskopen och presenterade trädet.

– Då var jag helt säker på att det skulle gå bra, säger han.

EN ARBETARE

Mötet i Stockholm och Uppsala samlade ”folk från allehanda orter, alla hade sina agendor”, som Martin Lönnebo uttrycker det. Själv var han i domkyrkan nästan hela tiden, och han berättar om hur han mötte en grupp som hade

kommit från Paris och vars medlemmar aldrig hade varit i en kyrka förut.

– En del av dem hade så många idéer. ”Känner du till någon arbetare?” frågade de mig. ”Ni kan prata med mig – jag började som kolare!” svarade jag.

Den sista kvällen gick maoisternas delegation till Kyrkornas Världsråds ledning och berättade att om de inte fick bära sina plakat i processionen i den tv-sända gudstjänsten skulle de ”ställa till det”.

– Då fick jag en idé, berättar Martin Lönnebo. Vi stängde kyrkan och bjöd in revolutionärerna till samtal. Hela natten var vi i domkyrkan. Det fanns ju massor av saker som vi alla var rörande överens om. Vi var alla emot svält, till exempel. De gjorde nya plakat till processionen. Det här med kontakter, samtal där man försöker nå fram till det mänskliga, det är avgörande för fred.

Martin Lönnebo

LJUSET ÄR ETT SPRÅK

Invigningen av den första ljusbäraren ägde rum nästa dag, i den gudstjänst där Martin Luther King skulle ha varit med, och människor över hela Europa såg kardinaler, patriarker, pastorer och barn tända ljus och be för fred och gemenskap.

– Jag tänkte: ”Nu blir det knepigt att stoppa det här!”, säger Martin Lönnebo och skrattar lite. Det sägs att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, men jag tvivlar.

Kulten och läran – ja. Men erfarenheten och handlingen, de är mycket starka. Uppgiften måste vara att gestalta något som ligger så nära det mänskliga som möjligt. Ljuset är ett sådant språk. Och vi måste komma dithän att vi på djupet samtalar med varandra, gråter, ber och arbetar tillsammans.

• UPPDRAG MISSION NR 4 2018 33

PORTRÄTTFOTO: KIRKEN.NO

34 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

GENERATIONSMÖTE TONÅRINGAR OCH PENSIONÄRER SAMARBETAR I SUE MAYOS FÖRESTÄLLNINGAR

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 35

– Vi hade tänkt att det skulle bli en föreställning om islamofobi, men när de började prata med varandra visade det sig att de hade något helt annat på hjärtat, säger Sue Mayo.

Så kan det bli när man arbetar med samhällsteater. intervju: agneta hansson och anna braw foto: anna braw (porträtt), helen jermyn/magic me (föreställning)

N RAD BORD STÅR på scenen. Vid varje

bord sitter en kvinna med en telefon.

– Ja, vi har en jättefin del av London

till salu, säger de. Tower Hamlets heter

den. Tower of London ligger här, till

exempel. Och många människor. Det finns massor av billig arbetskraft. Vi säljer nu!

Det är föreställningen Speak As You Find (Säg vad du tycker) som spelas. Skådespelerskorna på scenen är tonåringar från en skola där många flickor från muslimska familjer går – slöjan är en del av deras skoluniform – och äldre kvinnor från samma stadsdel.

De har skrivit sin föreställning själva tillsammans med Sue Mayo, som i många år har arbetat med community theatre, ett begrepp som på svenska kanske skulle bli samhällsteater.

När de fick chansen att säga vad de tyckte bestämde de sig tillsammans för att berätta om sin del av London, Tower Halmets, en av stadens 32 namngivna delar, boroughs. Flera av de äldre kvinnorna har bott där under hela sina vuxna liv, men starka ekonomiska krafter håller på att knuffa ut alla som inte är höginkomsttagare.

– De äldre kvinnorna berättar att det inte finns en chans för deras barn att stanna i närheten, berättar Sue Mayo. En man som vi intervjuade berättade att pensionärshemmet som han hade fått plats på låg på så värdefull mark att stiftelsen som ägde det kände sig

SUE MAYO YRKE skådespelare, pedagog och teaterproducent, leder MA-programmet i Applied Theatre vid Goldsmiths College (University of London) BOR London FAMILJ make och tonårig son BAKGRUND missionärsdotter (föräldrarna arbetade i Östafrika), teaterstudier vid University of Birmingham och ytterligare studier i teater och dans efter det, har arbetat bland annat som konstnärlig ledare för Young National Trust Theatre

36 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

tvingad att sälja. ”Jag är rädd för att bli avsläppt i vägrenen med en väska”, sa han, och det var en verklig rädsla. ”FÖRSTA GÅNGEN JAG ÄR MED”

Under tio år i början av sitt yrkesliv spelade Sue Mayo traditionell teater och trivdes med det. Men så var hon med i en barnteateruppsättning som gjordes med en annorlunda arbetsmetod, i samarbete med barn, och en ny teatervärld öppnade sig: en där människor som annars inte fick göra sina röster hörda bidrog i det konstnärliga arbetet och där ingen från början kunde veta exakt vad resultatet skulle bli.

Den här lördagen i maj kommer Sue från ett möte med två teatergrupper som har inlett ett samarbete för att nå fler: den ena riktar sig till Londonbor med afrikanskt och västindiskt ursprung, och den andra riktar sig till Londonbor med fysiska och psykiska funktionshinder.

– De ville att jag skulle komma och utvärdera projektet såhär långt, så jag har suttit med och lyssnat på samtalen i skådespelargruppen.

Efteråt intervjuade jag några av skådespelarna.

Det var fascinerande – flera av dem sa att det här var första gången de har känt att de får vara med någonstans. Då är det extra svårt att arbeta i projektform, för nu när de har kommit igång är det snart dags för föreställning, och sedan ska projektet avslutas …

LÄS OCH SE MER

En av många organisationer som arbetar med integration i Storbritannien är Magic Me, som använder bland annat teaterföreställningar och utställningar som metod för att få unga och äldre kvinnor att mötas och lära känna varandra. Det var Magic Me som tog initiativet till Speak As You Find, 2015 års föreställning, och finansieringen kom från Arts Council England, en rad fonder och den skola som flickorna i projektet går på.

HÅLLA TAL

– De äldre kvinnorna letar vi upp genom att ha workshops i olika lokala sammanhang, berättar Sue Mayo. En del av dem har varit med i flera föreställningar.

Under de första arbetspassen kan en del av deltagarna vara lite tveksamma, men den här gången kom engagemanget snabbt. Det tema som Magic Me hade valt var säkert viktigt, men förändringarna i Tower Hamlets var det som de verkligen ville berätta om.

– En flicka hade svårt att hitta sin plats, men hon och en ung manlig praktikant arbetade fram ett tal som hon ville hålla för alla. De var klädda som renhållningsarbetare, och han gick runt henne och sopade och sufflerade henne. Sedan fick publiken komma och skriva sina egna tal på väggen bakom

henne. Så hennes insats blev en viktig del av föreställningen!

NÅ UT TILL FLER

På masterutbildningen i Applied Theatre som Sue leder vid Goldsmiths College har hon mött något som hon inte var förberedd på: – De här föreställningarna har jag ju arbetat med länge, och det är ofta äldre och unga kvinnor som är vår målgrupp. Det är så viktigt att de får mötas och att de hittar sin röst och upptäcker att andra lyssnar på dem. Men i år har flera av mina studenter ifrågasatt hela den idén. ”Gender är en social konstruktion”, säger de. ”Hur kan du arbeta på det viset?”

Den frågan har inte fått något svar än, och Sue Mayo och Magic Me planerar för fler projekt.

– Ibland gör vi en teaterföreställning, ibland en föreställning där vi läser högt, ibland en utställning som vi visar. Ett problem som vi har är att publiken ibland blir bara anhöriga och redan övertygade. Men när vi spelar på något stadsdelscenter eller bibliotek är det ofta någon som bara råkar vara på väg förbi och kommer in. Nu senast fick vi möjlighet att spela på South Bank Centre, och det gör förstås att vi når ut till många fler. Det som de här kvinnorna vill förmedla borde ju få höras i större sammanhang.

•

Sue Mayo har varit redaktör för fyra antologier med lyrik och prosa och skrivit libretti till flera operor.

Projektet Speak As You Find dokumenterades av i uppsatsen Rooms With A View – Disrupting and Developing Narratives of Community through Intergenerational Arts Practice som skrevs av Caoimhe McAvinchey vid Queen Mary University of London.

På Youtube finns Sue Mayos TEDx-föredrag ”Stories without numbers”.

Sue Mayos dokumentärfilm där brittiska ungdomar berättar om sitt möte med kommuniteten i Taizé finns på kommunitetens engelskspråkiga webbplats.

MAGIC ME Magic Me är en brittisk kulturorganisation som arbetar med generationsmöten genom konstutövning, bland annat i form av teater, fotografi, musik, dans, skrivande och trycktekniker, för att skapa ett tryggare samhälle.

De yngsta av de unga deltagarna är åtta år, och de yngsta av de äldre är 60 år. Grupperna möts på skolor, pensionärscenter, museer, bibliotek och ålderdomshem och hos olika kulturorganisationer.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 37

LÄST OCH SETT SEDAN SIST

KERSTIN ARTHUR-NILSON (EFTERORD AV VIBEKE OLSSON)

SNITSLAD BANA

GAËL FAYE

LITET LAND översättning: Maria Björkman

GAudete förlag 2017

Norstedts 2018

EN NY SAMMANHÅLLNING Snitslad bana av Kerstin Arthur-Nilsson är en fin, välskriven och lättläst ungdomsroman.

1986 fick den pris i en nordisk tävling.

Författaren dog 2016, och nu har några eldsjälar verkat för en nyutgåva. Vibeke Olsson skrivit ett efterord.

Handlingen utspelar sig i en svensk stad vid Öresund. Elisabet, som är 16 år, berättar.

Det är 1943, och hon läser till realexamen.

Kriget är nära. Danmark är ockuperat av Tyskland, och den nazistiska regimen går hårt åt judarna. Människor flyr i båtar över sundet. Elisabets far och pojkvän kallas in till värnplikt.

Klassfotot som utgör omslaget till boken liknar dem i min mammas album.

Men överskuggande för hennes familj den tiden var en personlig sorg. Den 14-åriga tvillingbrodern dog i brusten blindtarm 1939.

I Snitslad bana får vi se hur själva kriget påverkar Elisabet, hennes familj och vänner.

Plötsligt en dag har fadern bestämt att en dansk-judisk familj ska flytta in. Elisabet får dela rum med den jämnåriga Sonja.

Sonjas föräldrar, Nathan och Sara, har olika personligheter och förhåller sig på olika sätt till den nya tillvaron och gästfriheten. Den kristna tron och judendomen skapar dock mer gemenskap än konflikt. Särskilt nära varandra kommer de två familjerna när de firar en judisk högtid tillsammans.

Klasskamrater och lärare får vi också möta. Brigitte är en flicka som går för sig själv. Hon kommer från Tyskland, men har bott i Sverige i tio år. Det finns de som vill göra henne delaktig i skulden. Ett par pojkar går klart över gränsen för det tillåtna.

Efter den händelsen skapas dock en ny sammanhållning, och det kristalliseras ut vilka lärare som man kan lita på.

Jag tänker på Anne Frank och hennes dagbok när vi får följa Elisabets gryende förälskelse i Gösta och hennes kroppsliga uppvaknande. En tonåring är en tonåring även under svåra omständigheter.

Jag tycker mycket om Snitslad bana. Hur boken tas emot av dagens ungdom kan jag förstås inte veta, men som Vibeke Olsson skriver öppnar den för reflektioner kring offer och förövare, ansvar och försoning. I rätt sammanhang kan den fungera väl. Romanen har ett kristet inslag. Gud förekommer i Elisabets etiska diskussioner med sig själv.

Vad krävs av en som medmänniska? Men det är en fråga som är aktuell för alla, oavsett religion eller livsåskådning.

ANNE-CHARLOTTE ÖSTMAN litteraturvetare och bokbloggare

FÖRSTA VALET ”En helt vanlig morgon. Ändå var det en historisk dag. Överallt i hela landet gjorde sig människor redo att gå och rösta för första gången i livet. Så snart det första morgonljuset grydde hade de börjat bege sig till närmaste röstningskontor. (…) Röstbord och valbås hade ställts upp på gräsmattan. Jag tittade genom stängslet på den långa kön av väljare som tålmodigt stod och väntade i solen.”

Burundis första nationella val blir slutet på en relativt idyllisk barndom för Gabriel, huvudpersonen och berättaren i Gaël Fayes debutroman. Eller är det valet? Har det inte dykt upp en massa föraningar tidigare? Har inte hutuer och tutsier blängt på varandra, och har inte spänningarna mellan gatugängen vuxit?

Gaël Faye och Gabriel är båda söner till en rwandisk kvinna och en fransk man och uppväxta i Burundi under den tid när konflikten mellan två folkgrupper växte bortom all kontroll. Ordet ”återvändsgränd” återkommer ofta i berättelsen – det är det ord Gabriel använder om gatan där han och hans närmaste vänner, också de relativt privilegierade, bor, men naturligtvis blir det en påminnelse om allt som varken Rwanda och Burundi, de omgivande länderna eller FN klarade att sätta stopp för.

Händelserna i Burundi uppmärksammades inte lika mycket som de i Rwanda, men berättade ur en elvaårings perspektiv blir de lika skrämmande: kontakterna med omvärlden skärs av, det skyddade hemmet kan när som helst invaderas av hotfulla främlingar, en svart häst stjäls från en grannes stall och springer lös på stan. När Gabriel inte får vara neutral längre, har han någon chans att välja sida, eller måste han bara ge efter för att få överleva?

Och elvaåringen som tjuvlyssnar i mörkret på baren får inte mycket hjälp av de vuxna: ”Demokrati är de vitas påfund och har som enda mål att splittra oss. Vi begick ett misstag då vi gav upp detta med ett enda parti. Det har tagit flera århundraden och åtskilliga konflikter för de vita att nå det stadium de befinner sig i. De begär i dag att vi ska fullborda samma sak på några månader.”

ANNA BRAW

38 UPPDRAG MISSION NR 4 2018: LÄST OCH SETT SEDAN SIST

EN AVGÖRANDE DAG Den australiensiska kortfilmen Vote Yes från 2014 utspelar på morgonen den 27 maj 1967, när röstningslokalerna öppnar för folkomröstningen om diskriminering av aboriginerna, Australiens ursprungsbefolkning. Suzan och Howard är ett ungt medelklasspar med små barn. Deras hembiträde, Elizabeth, ber om ledigt för att kunna gå och rösta. Plötsligt förstår Suzan att hon inte känner sin make så bra som hon trodde.

Filmen är tolv minuter lång och finns på Utbildningsradions webbplats tillsammans med ett arbetsblad.

Det har också gjorts en längre film med den snarlika titeln Vote Yes For Aborigines om samma folkomröstning.

RÖSTRÄTT FÖR BARN? I boken Barnets mänskliga rättigheter i kyrkan (Verbum 2016) berättar Lars H Gustafsson om hur Barnkonventionen kan hjälpa kristna trossamfund att värna barnets rättigheter i alla sammanhang.

En av dem som han citerar är dem amerikanske religionsfilosofen John Wall, som har myntat begreppet childism och som också har gjort sig känd för att förespråka rösträtt för barn.

1879 OCH FRAMÅT Den första delen i Vibeke Olssons romanserie om den svenska sågverksepoken, Sågverksungen (Libris 2009), börjar strax innan Sundsvallsstrejken bryter ut. Vibeke Olsson har sedan följt sin huvudperson Bricken genom den stora branden i Sundsvall och arbetarrörelsens och väckelserörelsens utveckling i sex romaner och fått ta emot sju litterära priser för sitt arbete, bland annat Ivar Lo-priset och Lars Ahlin-priset 2016.

GRUVAN OCH ORKESTERN En politisk film med en blåsorkester i huvudrollen? Ja, 1996 hade Brassed Off premiär, och medlemmarna i Grimethorpe Colliery Band blev skådespelare tillsammans med bland andra Jim Carter, Ewan McGregor, Tara Fitzgerald och Pete Postlethwaite.

Kolgruvan i Grimley hotas av nedläggning, och om arbetstillfällena försvinner måste också samhällets blåsorkester läggas ner.

Filmens popularitet ledde till en ”Brassed Off Live”-föreställning i Royal Albert Hall förra året, och efter den har Grimethorpe Colliery Band fortsatt att spela vid filmvisningar på andra platser.

BETRAKTELSEN

VI HÖR IHOP O gudomliga kärlek, du skapar oss i varje ögonblick och kallar oss in i livets fullkomlighet i gemenskapen. Öppna våra ögon så att vi kan se hur vi som människor hör ihop med varandra och med hela skapelsen. Öppna våra sinnen så att vi får inlevelseförmåga och insikter och kan skapa en politik som leder till det bästa för alla. Öppna våra hjärtan så att vi kan nå bortom våra personliga preferenser, vår rädsla och vår självupptagenhet och bygga broar över klyftorna i vår värld. Öppna våra händer så att vi kan ge omsorg till och ta emot omsorg från också de människor som vi inte är överens med.

O gudomliga kärlek, flamma upp i oss så att vi vet att tillsammans återspeglar vi ditt livs fullkomlighet.

Låt inget skilja oss från verkligheten: det är i dig vi lever, rör oss och är till.

I ditt heliga namn ber vi.

Amen.

SYSTER SIMONE CAMPBELL

Syster Simone Campbell är en av systrarna i kommuniteten Sisters of Social Service i den katolska kyrkan i USA. Hon är socialarbetare och jurist och leder sedan 2004 organisationen Network, som bildades av systrar från många katolska kommuniteter i USA på 1970-talet.

Läs också intervjun med henne på sidorna 8–11.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018: BETRAKTELSEN 39

FÖDSLOVÅNDOR KENNETH MTATA VILL VARA EN AV SITT LANDS BARNMORSKOR 40 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

– Zimbabwe utan Mugabe är inte samma land, säger Kenneth Mtata som är generalsekreterare i Zimbabwe Council of Churches. Och kyrkan är en viktig del av den förändringen. intervju: anna jonasson

porträttfoto: albin hillert/kyrkornas världsråd

2016 ARBETADE KENNETH MTATA på

Lutherska Världsförbundet i Genève och bodde med sin familj där. Men hela tiden fanns Zimbabwe i hans tankar. Han följde utvecklingen där noga.

– Förändringarna kräver en kyrka som kan stödja processen, säger han. Mitt land hade födslovåndor och behövde en massa barnmorskor. Jag ville vara en av dem.

Inte långt efter att han och familjen hade flyttat hem, i november 2017, störtades Robert Mugabe som hade styrt landet i nästan 40 år. Och i februari dog oppositionspolitikern Morgan Tsvangirai som hade funnits inom politiken ungefär hälften så länge.

– Vi är inne i en helt ny epok, säger Kenneth Mtata. Zimbabwe utan Mugabe är inte samma land. Och kyrkan är en viktig del av förändringen.

KRITISKT ENGAGERAD

Zimbabwe har en lång historia av allvarliga människorättsövergrepp. Under Mugabes långa regim förekom brutala övergrepp,

förföljelser och massmord. På 1980-talet dödades runt 20 000 zimbabwier i Matabeleland.

Kyrkornas roll har inte alltid varit helt tydlig.

– Under Mugabes tid var många kyrkor passiva och rädda för att lägga sig i, säger han. Som generalsekreterare har jag försökt ta kyrkan ur dess bekvämlighetszon. Idag rör vi oss sakta från att vara en passiv kyrka till att bli en som är kritiskt engagerad. Det är en sådan kyrka jag vill vara del av.

Han säger att det som hände i november var kulmen på en utveckling som redan hade pågått ett tag. Nästan direkt efter Mugabes avgång bildades The National People’s Convention (npc) som samlar kyrkor, civilsamhälle, studentföreningar och fackföreningar.

– Tidigare hade civilsamhället, liksom landet i övrigt, präglats av stor polarisering med politiska, sociala, etniska och ekonomiska bottnar. Men nu såg vi möjligheten att agera tillsammans för allas gemensamma bästa. På fem dagar lyckades vi samla 4000 personer. Det

KENNETH MTATA FÖDD 1971 FAMILJ fru och två barn på 13 och 17 år BAKGRUND har arbetat för Lutherska Världsförbundet i Genève i 6 år har studerat teologi i Tyskland och arbetat som präst i flera år har två syskon som är bosatta i Sverige

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 41

42 UPPDRAG MISSION NR 4 2018

var helt unikt. Aldrig tidigare har vi lyckats mobilisera oss på det sättet. Vi diskuterade visioner, hur samhället ska se ut. Vi behöver enhet, demokrati, fred, garantier för rättvisa och välstånd för alla. Dialogen i npc handlar om de frågorna och hur vår vision kan bli verklighet.

Vilket inflytande har kyrkan över dessa frågor?

– Vårt största inflytande är vår legitimitet. zcc är känd för sin opartiskhet. ”JAG BER, JAG RÖSTAR”

npc skickade en kommuniké till den nya regeringen med medborgarnas krav.

Kenneth Mtata liknar kommunikén vid en shoppinglista med önskningar om allt från garantier för mänskliga rättigheter, rättvis fred och nationell försoning till önskan om ett etiskt ledarskap, sysselsättning för unga och kvinnors rättigheter.

Just nu är kyrkorna, liksom resten av landet, fullt upptagna med förberedelser inför valet i sommar. zcc driver kampanjen ”I pray I vote” för att få kyrkomedlemmar att rösta.

– Pastorer och kyrkoledare uppmanar sina församlingsmedlemmar att registrera sig så att de kan rösta, berättar Kenneth Mtata. Sedan kampanjens start har 600 000 fler registrerat sig. Men vad människor väljer att rösta på är ingenting kyrkorna lägger sig i. Vi är tydliga med att kyrkan inte ska användas för att förespråka något politiskt parti. Vi försöker uppmuntra folk till att rösta på ett parti på grund av dess idéer, inte för att de tillhör samma folkgrupp eller går till samma kyrka.

När den här intervjun görs, i april, finns det 106 presidentkandidater. Huvudkandidaterna är den 75-årige presidenten Emmerson Mnangagwa från regeringspartiet Zanu-pf, som tog över efter Mugabe, och den 40-åriga karismatiska oppositionsledaren

Nelson Chamisa som förutspås ta hem en stor majoritet av den yngre generationens röster.

BISKOPAR SOM MEDLARE

Regeringspartiet har bjudit in eu och hela världen för valobservation.

– Men med den eufori som råder nu kan man inte förvänta sig något annat än oförutsägbarhet, säger Kenneth Mtata. Det finns många frågetecken och inga tydliga svar.

Hur kan man garantera att militären inte griper in? Kommer de verkligen att lämna ifrån sig makten efter så kort tid? Kommer den sittande presidenten Emmersson att lämna ifrån sig makten om han inte vinner?

Ett scenario är att det blir upplopp, våld och försök till fusk, och att valen förklaras ogiltiga av viktiga ledare.

– Det kan skapa legitimitetsproblem, det har vi sett tidigare, säger Kenneth Mtata.

Ibland har det internationella samfundet varit alltför snabbt med att dra slutsatser utan att lyssna. Men bara det faktum att människor går ut i offentligheten och pratar om vad de vill och inte vill ha är otroligt. Det har aldrig hänt förut. Vi måste ta vara på den här möjligheten. zcc förbereder sig för olika scenarier och arbetar bland annat med att utbilda biskopar i att medla mellan olika partier om det skulle bli så att det saknas en tydlig vinnare.

– Den enda institution som kan hjälpa till att lappa ihop allt efter valen är kyrkan, säger Kenneth Mtata. Historien visar att kyrkan alltid behövs vid viktiga vändpunkter. Men det allra viktigaste är vad som händer när valet väl är avklarat. Det första som den blivande regeringen behöver ta tag i är att skapa nationell enhet. För att vi ska nå rättvisa och fred måste människor tala med varandra. Det behövs institutioner på lokal nivå som både offer och förövare litar på. Det måste finnas något sätt att be om förlåtelse.

•

ZIMBABWE COUNCIL OF CHURCHES, ZCC Grundades 1964 som en ekumenisk plattform för kyrkorna i Zimbabwe.

ZCC var delaktigt i Lancaster Houseavtalen, som ledde till självständigheten 1980.

Efter självständigheten försvagades de 26 medlemskyrkornas roll i samhället.

På 1990-och 2000-talet intog ZCC en aktiv roll och förespråkade konstitutionen och fria och rättvisa val.

Därefter försvagades kyrkornas röst igen fram tills Kenneth Mtata tillträde som generalsekreterare 2016.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018 43

FOTO: LENNART THÖNELL/IKON

44 UPPDRAG MISSION NR 4 2018: TANZANIA

Volontär blir handledare

ELSA FOISACK HÅLLER KONTAKTEN MED UNIVERSITETET I TANZANIA

Genom ”Volontär i den världsvida kyrkan” kunde Elsa Foisack resa till Tanzania. Specialpedagogstudenterna vid Sebastian Kolowa Memorial University bad henne att komma tillbaka. text och foto: elsa foisack MED ETT BIDRAG från

Lunds Missionssällskap har jag kunnat genomföra kursen ”Volontär i den världsvida kyrkan” vid Älvsby folkhögskola.

Det är en kurs som ges av folkhögskolan och Luleå stift i samarbete med Svenska kyrkans internationella avdelning.

Utbildningen började med en Känna sig för-kurs i Uppsala i oktober 2016. I februari och i maj hade vi två kursveckor vid Älvsby folkhögskola med uppgifter under tiden emellan. Under hösten 2017 var jag volontär i Tanzania i tre månader. I januari 2018 var det utvärdering i Uppsala. Sedan jag kom hem har jag besökt församlingar och intresseorganisationer i Lunds stift för att berätta om min vistelse i Tanzania, visa bilder och informera om det vänskapsutbyte mellan våra stift som är under planering.

Min tid i Tanzania tillbringade jag i det nordöstra stiftet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania, elct, där jag deltog i församlingsarbetet och kunde knyta kontakter för fortsatt utbyte med Lunds stift.

Stiftet är sedan 10 år huvudman för ett universitet, Sebastian Kolowa Memorial University, sekomu. Jag är universitetslektor i specialpedagogik vid Malmö Universitet och dövlärare vid Östervångsskolan i Lund, en statlig skola för döva och hörselskadade elever. Som volontär kunde jag

förstärka och stödja lärarkåren i speciallärarutbildningen på sekomu.

Ledningen vid sekomu ville att vi skulle hålla kontakten, och det har vi gjort. I mitten av maj 2018 återvänder jag för att under åtta veckor undervisa och handleda studenter på masterutbildningen i specialpedagogik med inriktning Döv/Hörsel.

ETT NYFÖTT UNIVERSITET Sebastian Kolowa Memorial University, SEKOMU, är ett av Tanzanias nyaste universitet. Det har postadressen Lushoto och ligger i Tangaregionen i nordöstra Tanzania, i det som inom ELCT kallas Tanzanias nordöstra stift (NED-ELCT). Lushoto är ett distrikt där många tyskspråkiga kolonisatörer bosatte sig före första världskriget, och staden Lushoto hette under en period Wilhelmstal efter kejsaren Wilhelm II. Sebastian Kolowa, som har fått ge namn åt universitetet, var stiftets förste afrikanske biskop.

Det har sedan 1960-talet funnits en så kallad secondary school och yrkesutbildningar på det som tidigare var Magamba Country Clubs område. Amerikanska och norska missionärer var med och byggde upp institutionen, som fick namnet Usumbara Trade School, och unga tanzaner studerade skrädderi, metallarbete, skomakeri, mekanik och snickeri. Den tanzanska staten tog sedan över skolan, och stiftet fick lägga ner yrkesskolan under en period, men den öppnades igen, och ELCT:s dövskola från Moshi flyttades till området.

I början av 2000-talet började bland andra biskop Stephen Munga och Anneth Munga arbeta för en ny institution på området, och nu har SEKOMU tre fakulteter: en juridisk, en naturvetenskaplig och en pedagogisk. På den pedagogiska kan man läsa bland annat kandidat- och masterprogram i specialpedagogik med inriktning på döv/hörsel, syn, tal/ språk och utvecklingsstörning/autism, kandidatprogram med inriktning på estetiska eller naturvetenskapliga ämnen och ett masterprogram i diakoniarbete.

UPPDRAG MISSION NR 4 2018: TANZANIA 45

STIPENDIATEN FOTO: VICTORIA BJUREEN TEXT: ANNA BRAW

Oly, gymnasiekonfirmand från Nyköping, intervjuar syster Christina.

SYSTRAR PÅ FESTIVAL Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

Hans och Kerstin Forsberg, har rest till Ushirika wa Neema regelbundet för att bland annat stödja systrarna med kunskap om Montessoripedagogiken.

Flera årgångar gymnasiekonfirmander från Nyköping har rest till Tanzania. Nu har församlingen fått resestipendium för att bjuda igen.

VAD ÄR DET DU HAR FASTNAT FÖR I SYSTRARNAS ARBETE?

KARIN ECKERDAL, VILKA ÄR DET SOM KOMMER? Det är syster Elistaha Mlay och syster Christina Nakey från den lutherska kommuniteten Ushirika wa Neema i Moshi.

De är diakoner. Syster Elistaha leder kommuniteten, ungefär 80 systrar, och syster Christina är rektor för systrarnas förskollärarutbildning. Det är internationella gruppen i Nyköpings församling och Korsvei Sverige som har bjudit in dem.

HUR HAR NI LÄRT KÄNNA DEM? Nyköpings församling har i tre år rest med gymnasiekonfirmander till Moshi.

Vår församling har sponsrat systrarnas skolbygge, och konfirmanderna har varit med och invigt nya klassrum när de har blivit klara. Två i vår internationella grupp,

46 UPPDRAG MISSION NR 4 2018: STIPENDIATEN

Det är kombinationen av deras varma bemötande, deras sociala insatser och deras innerliga böneliv. De förändrar verkligen livet för de ungdomar och barn som de möter.

Förutom lärarutbildningen driver de ett hem för barn i åldrarna 0–3 år och utbildar barnskötare. De sköter också eget jordbruk med djur och odlingar, och de har en kristen bokhandel i Moshi.

VAD KOMMER DE ATT HA FÖR PROGRAM UNDER SINA DAGAR I SVERIGE? Första veckan kommer de att medverka på Korsveifestivalen på Björkenäsgården ett par mil från Örebro. De kommer att vara med en del på ungdomarnas festival. Pengarna från festivalens insamlingsmarknad, Baluban, går till systrarnas arbete.

Andra veckan får vi i Nyköpings församling möta dem.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT FÖR OSS HÄR I SVERIGE ATT FÅ TRÄFFA DEM? Vår kristna tro och gemenskapen i den världsvida kyrkan kan fördjupas i mötet med varandra.

Systrarna avslutar ofta sina böner med att be om att vi ska få leva våra liv till Guds ära.

Det tycker jag är ett fantastiskt, men ibland bortglömt, perspektiv.

Mötet med dem kan också utmana oss i vårt sätt att tänka och tala om diakoni i Svenska kyrkan. De har olika sorters yrken och tjänar samhället, kyrkan och kommuniteten på olika sätt.

HUR KOMMER NI ATT FORTSÄTTA SAMARBETET MED DEM? Församlingen fortsätter att samla in pengar till skolbygget, och vi bjuder in till en ny gymnasiekonfirmationsgrupp i höst och åker till Ushirika wa Neema i juni 2019.

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet.

Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda.

Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap.

Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete och har biskopen i Lund som hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt utifrån de breda nätverk som Svenska kyrkan och styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands.

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

– I första hand stöder vi ungdomar och deras utbildning för tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och utbyten av olika slag, bidrag till projekt med inriktning på bland annat utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, inklusive musik, konst och film.

de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape. I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi, bland annat genom medfinansiering av en professur i religionsteologi. I Malmö stöder sällskapet olika projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU BLI MEDLEM? Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (5 nummer/år) som speglar sällskapets arbete. Du får också kallelser till givande årsmöten där du är med och väljer ordförande och styrelse. På det viset kan du påverka inriktningen på styrelsens arbete och vilka projekt som ska få stöd.

Medlemsavgiften är 50 kr/år alternativt en engångssumma på 500 kr för livslångt medlemskap. Skicka ett mail till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se om du vill bli medlem och ange namn och adress.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

Du kan anmäla dig genom att maila till red@uppdragmission.se. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 073-998 23 27.

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid!

Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

Telefon (obligatoriskt)

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning och interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för

VILL DU MEDARBETA?

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

Vill du recensera en bok, göra en intervju eller bidra till Uppdrag Mission på något annat sätt? Hör av dig till red@uppdragmission.se!

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

VÅRA TEMANUMMER:

NÄSTA NUMMER UTE 28/9 EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKA P • NR 4, 2016 • ÅRGÅNG 170 • 45 KR

en tidskrift från lunds missionssällskap

nr 4 • 2011 årgång 166

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

Halva sanningen finns på den andra sidan

KR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 MISSIONSSÄLLSKA P • NR EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS

LLSKAP LUNDS MISSIONSSÄ EN TIDSKRIFT FRÅN

166 • 45 KR • NR 4 • 2012 • ÅRGÅNG

Kapstaden

–DETTA ÄR MIT T MAL MÖ!

ANN ILMAR NILS PER MARTIN SHIFAA

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

ANDREAS SONJA CECILIA LINA RICHARD BOB

JEHOSHUA KARIN TONY MARIE JONAS SANDRA

BIRGIT BO RAFAEL ELSIE KRISTINA

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

6 SIN KÄRLEK TILL MALMÖ 16 ILMAR REEPALU OM D ÄR EN DEL AV MALMÖ PER BRINKEMO SOMALILAN 20 ÄR OLIKA I MALMÖ BOB HANSSON ALLA 39 OM FRAMTIDENS MALMÖ KRISTINA OLSSON

BLIR DET SOMMARTEMA: FÖR KRISTNA IDET GODA MELLANÖSTERN?MÖTET

SKALAN 10 PAKISTAN LÄNGST NER PÅ ÄR INTE ÖVER 30 EGYPTEN OROLIGHETERNA 40 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER

MALMÖ DÄRFÖR TIGGER MARIA FRÅN RUMÄNIEN 4 LIMA GATUBARNET LUIS ENRIQUE BLEV SKOLBARN 26 1 UPPDRAG MISSION NR 4 2015: DET GODA MÖTET HAMMENHÖG ERIC STARTADE ASYLHJÄLPEN 34

Vattenlinjer

KONTAKTA ANNA BRAW 073-998 23 27 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

DÄRFÖR ÄR VATTEN EN KYRKLIG RITUAL 10 HOLLAND VÄXER UPP UR HAVET 12 DE MARSCHERAR FÖR RÄTTEN TILL VATTEN 36

2014-06-11 19:00 nr4_2014.indd 1

UPPDRAG MISSION NR 4 2018: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 47

POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

foto: josefin casteryd/ikon

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Ingen kvinna ska behöva leva i samma situation som jag.

Swisha

FÖRHINDRa VÅLD MOT KViNNOR I INDIEN

I slumområdena i östra Indien är kvinnor och flickor ofta hårt utsatta för våld och diskriminering. Här stöttar Svenska kyrkans internationella arbete kvinnor att organisera sig i självhjälpsgrupper, föreningar mot våld, och fackföreningar. Då ökar deras möjligheter att stärka varandra och förändra sin situation. Tillsammans får de lättare att kräva sina rättigheter gentemot patriarkala strukturer och myndigheter. pg 90 01 22-3 | bg 900-1223

din gåva till 9001223