Bibeln

FÖRSTA MOSEBOKEN

3:17

Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.”

17 Till mannen sade han: ”Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull.

Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, 18 törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken, 19 du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.”

20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22 Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.” 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. 24Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

Kain och Abel

4

1

Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon. 2Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offergåva till Herren av

3:20 Eva

16

markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”

8 Kain sade till sin bror Abel: ”Kom med ut på fälten.” Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9 Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?”

Han svarade: ”Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?” 10Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.” 13Kain sade till Herren: ”Mitt straff är för tungt att bära. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15Herren svarade honom: ”Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar 17

Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade

Det hebreiska Chawwá anspelar på chaj, ”levande”.

3:22 en av oss Jfr 1:26; wGudsnamn.

3:24

wKerub.

4:1 Jag har gett liv åt I hebreiskan anspelning på namnet Kain.

4:7 ligger synden vid dörren MT troligen skadad; översättningen osäker.

4:8 ”Kom med ut på fälten.”

4:16 Nod

Med den wsamaritanska texten, wSeptuaginta och wPeshitta; orden saknas i MT.

I hebreiskan anspelning på ordet för ”rotlös” i v. 14.

3:17 1 Mos 5:29 | 3:19 1 Mos 2:7+; Job 34:14 f.; Ps 90:3; Pred 3:20; Vish 2:23 f.; Rom 5:12 | 3:22 1 Mos 2:9+ | 4:4 f. Heb 11:4 4:7 Rom 6:12, 14 | 4:8 Vish 10:3; Matt 23:35; 1 Joh 3:12 | 4:10 Job 16:18; Heb 12:24 | 4:14 Job 15:20 ff. | 4:15 Upp 7:3+

Hur allting bÜrjade‌

p 16 a

EN STÄNGD BÖRJAN På hebreiska börjar det första ordet i Första Moseboken med bokstaven bet, vilket motsvarar vår bokstav b.

Den stora

INLEDNINGEN Första Moseboken kallas ibland också för Genesis. Det är ett grekiskt ord som betyder »början«. Och det är precis vad Första Moseboken handlar om.

I Bibelns första kapitel berättas om hur Gud skapar världen.

En fras återkommer om och om igen när Gud betraktar sin skapelse: »Och Gud såg att det var gott.« (1 Mos 1:10) Men allting förblev inte bara gott. Ormen dyker upp och lyckas få människorna att bryta mot Guds vilja. På så sätt kommer synden in i världen.

Resten av Bibeln handlar om människorna och deras relation till Gud, till varandra och till jorden. Och om hur Gud kämpar mot ondskan, som till slut ska besegras en gång för alla.

Den förbjudna frukten i Edens lustgård var inte nödvändigtvis ett äpple – Bibeln talar bara om »frukt«. Men på latin betyder »malum« både »äpple« och »ondska«, och kanhända är det på den vägen den förbjudna frukten kom att bli ett äpple.

p 16b

Hur kommer det sig då att Bibeln börjar med alfabetets andra bokstav och inte den första, undrade rabbinerna. Svaret fann de i bokstavens form:

Hebreiska läser man från höger till vänster, så bokstaven börjar alltså med en stängd vägg men öppnar sig mot läsriktningen – som en skylt för en enkelriktad väg.

Det visar att Skriften inte besvarar alla frågor och att inte all kunskap är tillgänglig för människan, menade rabbinerna.

Ibland behöver vi helt enkelt få lov att säga »Jag vet inte«.

De f

inne Läs

Bibe

ar i n t, år

g ar de e et a-

n sn n n sn l-

far tt är ne

De första elva kapitlen i Första Moseboken innehåller Bibelns berättelser om människans ursprung.

Läs dem, och bilda dig en egen uppfattning om några av Bibelns mest kända texter!

Skapelsen »I begynnelsen skapade Gud himmel och jord« är kanske världens mest berömda inledning.

Läs hela berättelsen i kapitel 1 och 2.

1 2

Syndafallet »Har Gud verkligen sagt…?« Löm ska ord från ormen, som vill lura Eva och Adam att äta av det enda träd Gud förbjudit dem.

Läs om dramat som utspelade sig i Edens lustgård i kapitel 3.

Kain och Abel undrar Kain när »Skall jag ta hand om min bror?« lns första mord.

Bibe till ldig osky vara s låtsa han 16.

Läs vad som hände i 1 Mos 4:1–

3

4

5

Noa och arken De flesta av oss har sjungit sången om »Gubben Noa«. Läs originalet i 1 Mos 6:5–9:28.

Babels torn Varför pratar människorna på jorden olika språk?

Bibelns svar hittar du i 1 Mos 11:1–9.

vi tt

p 16c

BLOD SOM ROPAR Redan i Bibelns fjärde kapitel inträffar det första mordet. Kain dödar sin bror Abel i vredesmod över att Gud tycktes föredra Abels offer framför hans eget.

När Gud ställer Kain till svars, säger han: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.«

inom den judiska talmystiken. Det blir därför till en påminnelse om att alla människor är syskon.

De har också noterat att det hebreiska ordet för »blod« står i plural.

Rabbinerna menar att detta ska påminna oss om att när en människa dör, dör även hennes ofödda barn och barnbarn med henne.

(1 Mos 4:10)

Judiska rabbiner har påpekat att ordet »bror« nämns sju gånger i det fjärde kapitlet där mordet på Abel berättas. Talet sju är fullhetens tal

PROFETIOR

OM MESSIAS

#1

i urval

Messias kamp

I Första Moseboken hittar vi det som traditionellt uppfattas som Bibelns första profetia om en kommande Messias. (En profetia är ett budskap om framtiden.) Gud säger till ormen: »Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.« (1 Mos 3:15)

p 16d

I en mening dör därför en hel värld när en människa mister livet. Men då gäller också det omvända: när en människa räddas, räddas en hel värld.

Berä ram »Läm och

(1 Mo

Abra följa resa Ur ti gen

Men sorg

FÖRSTA MOSEBOKEN

17

den Henok efter sin son. 18Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. 19Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. 20Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. 21Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. 22Också Silla födde en son, Tuval Kain, stamfar till alla kopparsmeder och järnsmeder. Tuval Kain hade en syster, Naama.

23 Lemek sade till sina hustrur: ”Ada och Silla, lyssna till mig, Lemeks hustrur, hör mina ord.

Jag dödar en man för ett sår, en yngling för en skråma.

24 Kain blir hämnad sju gånger om, Lemek sjuttiosju.”

Set 25

Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom namnet Set, ”ty”, sade hon, ”Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade”. 26Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh.

Det var vid denna tid man började åkalla Herren.

Adams släkttavla

5

1

Detta är Adams släkttavla. Då Gud skapade människan gjorde han henne lik Gud. 2Som man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa när de skapades.

3 När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. 4Efter Sets födelse levde Adam 800 år och fick söner och döttrar. 5Adams hela livstid blev 930 år; sedan dog han.

4:25 Adam

5:32

6 När Set var 105 år blev han far till Enosh. 7Efter Enoshs födelse levde Set 807 år och fick söner och döttrar. 8Sets hela livstid blev 912 år; sedan dog han.

9 När Enosh var 90 år blev han far till Kenan.

10 Efter Kenans födelse levde Enosh 815 år och fick söner och döttrar. 11Enoshs hela livstid blev 905 år; sedan dog han.

12 När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel.

13 Efter Mahalalels födelse levde Kenan 840 år och fick söner och döttrar. 14Kenans hela livstid blev 910 år; sedan dog han.

15 När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered.

16 Efter Jereds födelse levde Mahalalel 830 år och fick söner och döttrar. 17Mahalalels hela livstid blev 895 år; sedan dog han.

18 När Jered var 162 år blev han far till Henok.

19 Efter Henoks födelse levde Jered 800 år och fick söner och döttrar. 20Jereds hela livstid blev 962 år; sedan dog han.

21 När Henok var 65 år blev han far till Metushelach. 22Efter Metushelachs födelse levde Henok 300 år och fick söner och döttrar. 23Henoks hela livstid blev 365 år. 24Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.

25 När Metushelach var 187 år blev han far till Lemek. 26Efter Lemeks födelse levde Metushelach 782 år och fick söner och döttrar. 27Metushelachs hela livstid blev 969 år; sedan dog han.

28 När Lemek var 182 år fick han en son. 29Han gav honom namnet Noa, ”ty”, sade han, ”denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och vår möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat”.

30 Efter Noas födelse levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar. 31Lemeks hela livstid blev 777 år; sedan dog han.

32 När Noa hade levt i 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.

Se not till 2:7.

4:25 har skänkt I hebreiskan anspelning på namnet Set. 5:3 ff. Adams ättlingar i tiden mellan skapelsen och floden blev enligt denna släkttavla långt äldre än människorna efter floden (jfr 6:3). Den höga levnadsåldern har en motsvarighet i wmesopotamiska traditioner om kungar som härskat före floden.

5:29 skall ge oss lättnad I hebreiskan anspelning på namnet Noa.

4:23 f. 2 Mos 21:23 ff.+ |

5:1 f. 1 Mos 1:26–28+

|

5:24 1 Mos 6:9 / 2 Kung 2:11; Vish 4:10 f.+; Luk 24:50 f.; Heb 11:5

ANDRA SAMUELSBOKEN

5:17

Seger över filisteerna 17

När filisteerna hörde att David blivit smord till kung över Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och sökte sig ner till fästningen, 18 medan filisteerna ryckte fram och spred sig i Refaimdalen. 19David frågade Herren: ”Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem i mitt våld?” Herren svarade: ”Dra ut mot dem, jag skall ge filisteerna i ditt våld.” 20Så kom David till Baal-Perasim och slog där filisteerna. ”Herren har gått framför mig som en flodvåg”, sade han, ”och vräkt undan mina fiender.” Han kallade därför platsen för Baal-Perasim. 21Filisteerna lämnade kvar sina gudabilder, och David och hans män tog dem med sig.

22 Ännu en gång marscherade filisteerna upp och spred sig i Refaimdalen. 23Då frågade David Herren och fick till svar: ”Du skall inte gå rakt emot dem utan gå runt och falla dem i ryggen från det håll där bakaträden står. 24När du hör steg i bakaträdens kronor, ryck då genast fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.” 25David gjorde som Herren hade befallt, och han slog filisteerna och förföljde dem från Givon ända ner till Geser.

Arken förs till Jerusalem

6

1

David samlade Israels bästa trupper, tillsammans 30 000 man, 2och tågade med allt sitt folk till Baala i Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds ark, över vilken uttalats namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna. 3De ställde

320

Guds ark på en nygjord vagn och förde den bort från Avinadavs hus på höjden. Avinadavs söner Ussa och Achjo körde vagnen: 4Ussa gick bredvid Guds ark och Achjo före den. 5David och israeliterna dansade framför Herren med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till bjällror och cymbaler. 6När de kom fram till Nakons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen och grep tag i Guds ark. 7Då blev Herren vred på Ussa: Gud slog honom, och han föll död ner bredvid Guds ark. 8David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.

9 Nu var David rädd för Herren och undrade hur han skulle få Herrens ark förd till sig. 10Han ville inte flytta den till sig i Davids stad utan ställde den hos Oved-Edom från Gat. 11Där blev Herrens ark kvar i tre månader, och Herren välsignade OvedEdom och hela hans familj.

12 Man berättade för kung David att Herren hade välsignat Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom för Guds arks skull. Då gick David dit och lät föra upp Guds ark i festtåg från Oved-Edoms hus till Davids stad. 13När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade David en tjur och en gödkalv, 14och klädd i linne-efod dansade han sedan med liv och lust inför Herren. 15David och hela Israel förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer. 16Då Herrens ark kom in i Davids stad stod Sauls dotter Mikal och tittade ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och

5:17 sökte sig ner till fästningen Uttrycket tyder på att fästningen inte kan ha varit borgen i Jerusalem. Kanske har de strider som omtalas i v. 17–25 ägt rum medan David ännu var i Hebron; han kan då ha begett sig till fästningen i Adullam (1 Sam 22:1–5; 2 Sam 23:13 f.).

5:18 Refaimdalen Dal nära Jerusalem, sydväst om staden.

5:20 Baal-Perasim Troligen en helgedom i närheten av Refaimdalen. Namnet kan översättas ”Genombrottens herre”.

5:23 bakaträden Vilket trädslag som avses med denna beteckning är okänt. ”Baka” är den hebreiska benämningen.

5:25 Geser Stad i sydvästra Palestina, strax norr om de wfilisteiska städerna.

6:2 Baala … Guds ark … Sebaot Se 1 Sam 6:21–7:1, där staden heter Kirjat-Jearim; Baala var ett äldre namn. Staden låg ca 10 km väster om Jerusalem. wArk. wSebaot.

6:6 Nakons tröskplats Okänd. Jfr 1 Krön 13:9, ”Kidons tröskplats”.

6:6 snavade Det hebreiska ordets betydelse osäker.

6:7 Då blev Herren vred De som bar arken var förbjudna att vidröra den; jfr 4 Mos 4:15.

6:8 Peres Ussa I hebreiskan anspelning på ”fällt”.

6:14 linne-efod Prästerligt klädesplagg; wEfod.

5:17–25 1 Krön 14:8–16 | 6:1–11 1 Krön 13:5–14 6:6 4 Mos 4:15 | 6:12b–19 1 Krön 15:25–16:3

|

6:2 2 Mos 25:10–22 / Ps 80:2+ |

6:3 1 Sam 6:7 f.; 7:1

Herde, krigare KUNG Berättelsen om David börjar med att Samuel, som var domare i Israel, får i uppdrag av Gud att smörja Israels näste kung. Samuel har tidigare smort Saul till kung, men Saul har vänt sig ifrån Gud. Den yngste blir utvald På Guds befallning går Samuel därför till Betlehem. Han kommer hem till en Läs vad Samuel man som presenterar sju ståtliga söner. Men fick lära sig ingen av dem är den som om insida och utsida i Gud utvalt. Istället får pap1 Sam 16:4–13 pan skicka efter yngste sonen som är ute och vallar får. Det visar sig vara David, som Gud har utvalt.

p 320a

Tvekamp Officiellt är dock Saul fortfarande kung. Därför är det han som samlar trupperna när filisteerna hotar att anfalla Israel. Filisteerna har ett oväntat trumfkort. Deras plan är inte att inleda ett regelrätt krig, utan de utmanar Israel i en tvekamp. En tvekamp gick till så att en (eller några få) krigare från respektive sida slogs. Den som vann, hade vunnit striden för hela sitt land.

Men »Du och nam som

Filisteerna har en tvekampskämpe som ingen har sett maken till. Goljat är tre meter lång och bara spetsen på hans spjut väger över sju kilo. Ingen av de israelitiska soldaterna vågar utmana honom.

gon

Men David, som kommer med mat till sina äldre bröder, får höra Goljats hånfulla ord mot Gud. Det gör David arg, och trots att han egentligen är för ung, anmäler han sig som tvekämpe hos Saul.

I Sa Davi befä folke Men

David mot Goljat Saul tvekar, men inser att han inte har så mycket att välja på. David skickLäs om vad as ut för att möta Goljat, som hände när man mot man. Med sig har Saul försökte han de vapen han använder utrusta David i när han vaktar sin pappas 1 Sam 17:38–40 får: sin käpp, sin slunga och några stenar. Goljat fnyser föraktfullt när han får syn på David:

Slungan fungerar som en förlängning av kastarens arm. En slunga kan kasta iväg en sten över 450 meter och komma upp i en hastighet av 400 km/h.

Men slungan är inget enkelt vapen att använda. För att kombinera kraft och träffsäkerhet krävs en enorm skicklighet hos kastaren.

p 320b

»Tro mer skall mar

Läs van 1 Sa

Läs o plan döda 1 Sam

Istäl vid f död

Därär fierna inte anar ll så ktive stri-

»Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar? […] Kom hit, så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.« (1 Sam 17:43–44) Men David tvekar inte: »Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat.« (1 Sam 17:45)

Men inte heller David är perfekt.

som eter äger olda-

Någon strid hinner det Läs om hur David vann mot Goljat i egentligen aldrig bli.

Goljat ligger död på 1 Sam 17:48–50 marken nästan innan någon har fattat hur det har gått till.

sina ord s att n sig

I Sauls tjänst David får nu tjänst hos kung Saul som överbefälhavare. Han blir omåttligt populär hos folket eftersom han lyckas i alla sina strider.

Men Saul blir mer och mer avundsjuk på Läs om Sauls David, som får all uppmärksamhet. Saul tänker ut en plan för att döda David i plan för att få David dödad, 1 Sam 18:19–30 men den misslyckas.

r så kickoljat, har nder ppas och när

Kung över Israel Men så småningom dör Saul och David blir kung i Israel. Davids framgångar på slagfältet fortsätter och Israel växer och växer. Gud är med David i allt han gör, och ger honom till och med ett löfte: »Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.« (2 Sam 7:16)

Istället blir David alltmer folkets favorit. David får flera gånger fly undan Saul, som vill döda honom.

r

Den vackra Batseba En dag går David omkring uppe på taket till sitt palats, och därifrån får han syn på en mycket vacker kvinna som tar ett bad några hus längre bort. Han får veta att det är Batseba, hustrun till en av hans soldater. David befaller några av sina män att hämta henne till palatset, och där ligger han sedan med henne.

En tid senare skickar Batseba bud till David och berättar att hon väntar barn.

Konspiration mot Uria David visar sig nu vara en lika utstuderad strateg hemma som han är i strid. Han befaller att Batsebas man Uria ska skickas hem från slagfältet. Kommer han bara hem till sin vackra hustru, behöver han sedan inte ifrågasätta att hon plötsligt väntar barn. Men Davids plan misslyckas. Uria går inte hem till Batseba, utan lägger sig att sova bland tjänarna vid palatsets ingång. När David frågar vad som står på, svarar Uria: »Arken och Israel och Juda är i fält. Min herre Joav och kungens män har sitt läger ute i det fria. Skulle då jag gå hem och äta och dricka och ligga med min hustru? Nej, så sant du lever, aldrig att jag skulle göra så!« (2 Sam 11:11)

I En-Gedi vid Döda havet kan man besöka den ravin full med grottor där David sägs ha gömt sig undan Saul.

Inte ens när David dagen därpå dricker Uria full, går Uria hem till Batseba.

p 320c

Men varit 3 00 i tem anna Mose De sj repre skap

Natans tal till David om ett älskat får är en dramatisk berättelse i all sin korthet.

Läs den i 2 Sam 12.

Läs vad Men Urias trofasthet rubbar inte David skrev Davids beslutsamhet. Ett brev i brevet i till överbefälhavare Joav un2 Sam 11:14–21 danröjer Davids problem.

Profeten Natan En tid senare tar David Batseba till hustru, och ytligt sett har David lyckats dölja sina brott för omvärlden. Men Gud har sett vad David gjort, och Gud är mycket missnöjd.

Därför sänder Gud profeten Natan till David med ett budskap.

Eftersom David är kung är han också folkets högste domare.

Läs Natans Natan lägger fram ett fall för Daberättelse i vid. Det gäller en rik man som 2 Sam 12:1–4 tagit en fattig mans enda får.

David lyssnar – intet ont anande. När Natan har berättat färdigt, är David ursinnig: »Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden.« (2 Sam 12: 5)

p 320d

Natans svar är kortfattat: »Du är den mannen.« (2 Sam 12:7) David blir förkrossad. Han har just uttalat ett dödsstraff över sig själv och nu inser han till slut vad han har gjort sig skyldig till.

David ber Gud om förlåtelse. Gud tar emot Davids bön, och överger honom inte. Men Davids och Batsebas son dör, till deras stora sorg. Ändå håller Gud sitt löfte till David om att hans släkt ska fortsätta regera. Senare får David och Batseba sonen Salomo. *** Salomo blev berömd precis som sin far, men han blev långt ifrån den störste av Davids släkt. Ungefär tusen år efter att Samuel smorde David till kung hemma i Betlehem, skulle ett par vid namn Josef och Maria bege sig till Davids stad, Betlehem, för att låta skattskriva sig. Där födde Maria Jesus, som skulle bli kung av ett helt annat slag…

ANDRA SAMUELSBOKEN

321

dansa inför Herren kände hon förakt för honom.

17 Herrens ark fördes in och ställdes på sin plats i det tält som David hade rest åt den. Sedan offrade David brännoffer inför Herren och även gemenskapsoffer, 18och då han hade avslutat offren välsignade han folket med Herren Sebaots namn. 19Till varje man och kvinna i den stora skaran israeliter delade han ut en brödkaka, en kaka dadlar och en kaka russin; sedan gick var och en hem till sitt.

20 Också David återvände hem för att välsigna sin familj. Då kom Sauls dotter Mikal emot honom och sade: ”Tänk så värdigt Israels konung uppträdde i dag! Att blotta sig för sina tjänares tjänsteflickor som det värsta patrask.” 21David svarade: ”Jag har visat min glädje inför Herren, inför Herren som har utvalt mig framför din far och hela hans ätt och satt mig till furste över sitt folk, över Israel. 22Om jag så förnedrar mig ännu mer än i dag, så att du ser ner på mig, skall tjänsteflickorna som du talar om ändå se upp till mig.” 23Och Mikal, Sauls dotter, fick aldrig några barn i hela sitt liv.

Guds löften till David

7

1

Kung David hade nu inrättat sig i sitt hus, och Herren hade låtit honom få ro för alla fiender runt omkring. 2Då sade han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” 3Natan svarade: ”Gör det du tänker, Herren är med dig.”

4 Samma natt kom Herrens ord till Natan: 5”Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 6Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring med ett tält som boning alltsedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. 7Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för 6:17 brännoffer, gemenskapsoffer

7:21

mitt folk Israel, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. – 8Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk, över Israel. 9Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, 10och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare, 11 som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus. 12Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. 13Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. 14Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn. 15Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag tvingade att vika för dig. 16Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.”

David tackar Herren 17

Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat. 18Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: ”Vem är då jag, Herre, min Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt? 19Ändå har du inte låtit detta vara nog, Herre, min Gud, utan du talar nu också om min ätt i en fjärran framtid. [---] 20 Vad skall jag mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, min Gud. 21Enligt ditt löfte och din

wOffer.

6:19 en kaka dadlar Det hebreiska ordets betydelse osäker.

7:7 domare 7:19 [---]

Se not till Dom 2:16.

wText.

6:18 4 Mos 6:22–27; 1 Kung 8:55 ff. | 6:19b–20a 1 Krön 16:43 | 7:1–29 1 Krön 17:1–27 | 7:1 ff. 5 Mos 12:10 ff.

7:2 2 Sam 5:11; 6:17 | 7:5 1 Kung 8:27; Jes 66:1 | 7:8 1 Sam 16:11 ff.; Ps 78:70 ff. | 7:11 ff. 2 Sam 23:4 f.; Ps 89:4 f.; 132:11 f.; Jer 33:17–26; Luk 1:32 f. | 7:11, 27 1 Kung 11:38 | 7:13 5 Mos 12:5+ | 7:14 Ps 2:7; Heb 1:5+ | 7:15 1 Sam 13:14+

LUKASEVANGELIET

20:1

Frågan om Jesu fullmakt

20

1

En dag när han undervisade folket i templet och förkunnade budskapet kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram till honom 2och sade: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta. Vem är det som har gett dig den fullmakten?” 3Han svarade: ”Jag har också en fråga till er. Säg mig: 4 dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor?” 5De överlade med varandra: ”Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6Men om vi svarar: Från människor, då kommer hela folket att stena oss, för de är övertygade om att Johannes var en profet.” 7Och de svarade att de inte visste. 8Då sade Jesus till dem: ”I så fall talar jag inte heller om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om arrendatorerna i vingården 9

Sedan gav han folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den och for bort på en längre resa. 10När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de pryglade tjänaren och körde i väg honom tomhänt. 11Då sände han en annan tjänare. Men de pryglade och skymfade honom också och körde sedan i väg honom tomhänt. 12Och nu skickade han en tredje, men också denne slog de blodig och kastade ut.

13 Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jo, jag skickar min älskade son, honom har de kanske respekt för.’ 14Men när arrendatorerna fick se honom överlade de med varandra: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så vi får arvet.’ 15Och de släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl

1328

honom. Vad gör nu vingårdens ägare med dem?

16 Jo, han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.” När de hörde detta sade de: ”Nej, det får aldrig ske!” 17Jesus såg på dem och sade: ”Vad betyder då det som står skrivet: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. 18Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.” 19De skriftlärda och översteprästerna hade velat gripa honom med en gång, men de var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem.

Frågan om skatt till kejsaren 20

De höll ögonen på honom och skickade fram några som skulle spela rättfärdiga och söka få fast honom för något yttrande, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21De frågade honom: ”Mästare, vi vet att vad du säger i din undervisning är riktigt och att du inte tar hänsyn till person utan verkligen lär oss Guds väg. 22Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?” 23Men han genomskådade deras list och sade: 24”Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?” – ”Kejsarens”, svarade de. 25Då sade han: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” 26De lyckades inte få fast honom för något som han sade när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och teg.

Frågan om uppståndelsen 27

Några saddukeer – de förnekar att det finns en uppståndelse – kom till honom och frågade: 28 ”Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon

20:9 vingård Se not till Matt 21:33.

20:22 skatt till kejsaren Se not till Matt 22:17.

20:24

wDenar.

20:27

wSadduké.

20:28 skall han gifta sig med änkan

wFamilj.

20:1–8 Matt 21:23–27; Mark 11:27–33 | 20:4 Matt 11:9+ | 20:9–19 Matt 21:33–46; Mark 12:1–12 | 20:9 Jes 5:1 f.

20:17 Ps 118:22 (Matt 21:42+); Jes 28:16; Rom 9:33 | 20:18 Jes 8:14 f.; Dan 2:34, 44 | 20:20–26 Matt 22:15–22; Mark 12:13–17 20:20 Luk 11:54 | 20:21 Rom 2:11 | 20:25 Luk 23:2; Rom 13:6 f. | 20:27–40 Matt 22:23–33; Mark 12:18–27 20:27 Apg 23:8 | 20:28 5 Mos 25:5 (Matt 22:24+)

JESU LIV Fyra vittnen som ser samma händelse.

Fyra konstnärer som målar av en och samma person.

Fyra olika språk som översätter ett och samma ord.

Så kanske vi kan beskriva de fyra evangeliernas berättelser om Jesus. De beskriver samma person, men ur olika synvinklar och med betoning på olika saker.

Tillsammans ger de en mångsidig bild av Jesus från Nasaret.

Utsikt över Galileiska sjön, som i Bibeln också kallas Gennesaretsjön och Tiberiasjön efter två av städerna runt sjön. »Galil« på hebreiska betyder cirkel. Sjön är 50 km i omkrets och ligger 210 m under havsytan, vilket gör den till världens lägst belägna sötvattensjö. Runt sjön hittar vi både Betsaida och Kafarnaum. Nasaret ligger ungefär 4 mil västerut.

p 1328a

»När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet.

Jesu Det kom Joha

Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom.«

Läs o från strax Jesu i Ma

(Matt 3:16)

En b Efter runt jung mell

Den att b Joha Matt efter mer kalla syss ville

Förm just 12 s

p 1328b

eg net.

åg en m.«

Jesus döps Det första vi får veta om Jesus i vuxen ålder är att han kommer till Johannes döparen och ber att få bli döpt.

Johannes döparen protesterar: Läs om rösten »Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.« (Matt 3:14) från himlen

strax efter att Jesus blivit döpt i Matt 3:13–17.

Men Jesus förklarar att det behöver ske, och så blir Jesus döpt i Jordanfloden.

:16) En brokig skara Efter att ha fastat i öknen återvänder Jesus till området runt Galileiska sjön, där han börjar samla ihop sina lärjungar. Att det blev en brokig skara kan vi ana oss till mellan raderna av Bibelns beskrivning.

Den impulsive Petrus och hans bror Andreas är de första att bli kallade. De får sällskap av Jakob och hans bror Johannes, som kallas »åskans söner«. Tulltjänstemannen Matteus var knappast särskilt omtyckt av sina grannar, eftersom hans uppgift var att samla in pengar till den romerska ockupationsmakten. Att lärjungen Simon också kallades Seloten kan vara en ledtråd till hans tidigare sysselsättning. Seloterna var en grupp som med våld ville driva ut romarna och återupprätta Guds heliga stat.

Förmodligen finns det en symbolik i att Jesus väljer ut just 12 lärjungar, eftersom de då kan symbolisera Israels 12 stammar.

ATT VARA LÄRJUNGE Jesus var långt ifrån den ende som samlade en grupp lärjungar omkring sig. Det var tvärtom mycket vanligt att en rabbi (en judisk, religiös lärare) undervisade på detta sätt.

Men att vara lärjunge handlade inte bara om att lyssna till vad ens rabbi sa. Lika viktigt var att studera sin mästare i olika situationer – hur han hanterade pengar, hur han bemötte människor, hur han lagade mat … Allt för att lära sig att leva och handla precis som sin rabbi.

Ett talesätt sa till och med att man skulle hålla sig så nära sin rabbi att »dammet från din rabbi ständigt må täcka dig«.

Efter dopet fördes Jesus av Anden ut i öknen. Där fastade han i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Då kom frestaren med tre djävulska erbjudanden. Läs deras samtal i Matt 4:1–11.

p 1328c

På »härlighetens berg« fick Petrus, Jakob och Johannes se Jesus förvandlas inför dem: hans ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset. Bredvid honom uppenbarade sig Mose och Elia.

Läs om deras samtal i Matt 17:1–13. Berget Tabor (på bilden), 588 m högt, kan vara det berg som beskrivs. Längst upp finns idag två kyrkor.

Älskad …

I tre års tid vandrar Jesus runt i Israel tillsammans med sina lärjungar. När Johannes döparen skickar bud till Jesus för att fråga om han är den Messias judarna har väntat på, sammanfattar Jesus vad han gjort: »Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.« (Luk 7:22)

Glädjebudet är Jesu ord om att Guds rike är nära. Själv visar Jesus detta i praktiken genom att inte göra någon skillnad mellan de utstötta i samhället – prostituerade, sjuka och fattiga – och de mäktiga och populära.

För Guds rike, förklarar Jesus, har redan kommit till jorden när människorna lever efter Guds vilja. … och hatad Men Jesus skapar också stor oro bland överstepräster och fariseer. (Fariseer är en grupp som noggrant håller alla Guds lagar, och som inte beblandar sig med syndare på samma sätt som Jesus gör.) De ser Jesus som en upprorsmakare och en hädare, eftersom han säger sig vara Guds son – ett fruktansvärt brott i deras ögon.

Intåget i Jerusalem Efter tre års undervisande är det dags för det årliga påskfirandet. Som så många andp 1328d

ra vandrar Jesus och lärjungarna till Jerusalem. När de närmar sig Jerusalem, sätter sig Jesus på en åsna och rider Läs hur Jesus in i staden. När folket får fick tag se Jesus komma ridande brer på åsnan i de ut sina mantlar på vägen. Matt 21:1–7 Andra skär kvistar från träden och strör dem framför Jesus. Folket hoppas att Jesus nu ska bli den som leder dem i befrielsekampen mot romarna. Alla ropar: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!«.

(Matt 21:9)

Men för de upprörda fariseerna blir detta ytterligare ett bevis på att Jesus måste stoppas.

När Judas, en av Jesu lärjungar, kommer till dem och erbjuder sig att förråda Jesus mot en summa pengar, ser fariseerna sin chans att bli av med Jesus en gång för alla.

Den sista måltiden På torsdagkvällen innan påskhelgen äter Jesus den traditionella påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar. Från och med nu, förklarar Jesus, ska brödet de äter och vinet de dricker vara ett minne av hans liv och gärningar. Jesus förklarar också vad som ska hända, men lärjungarna förstår inte riktigt vad han menar. Detta blir deras sista måltid tillsammans. Härifrån har vi fått ordet nattvard, som är ett gammalt svenskt ord för just kvällsmåltid.

H

e a.

Kafarnaum Betsaida Magdala Galileiska Golan sjön Nasaret Nain

Ka el rm

esus k tag an i 1–7

t ave Me d

elh

Megiddo

Samaria Kana

Sykar

Shekem

Joppe (Jaffa) Betel

Jeriko

Emmaus

a ytpas. er till mot hans

r Jeamd nu, vinet och ska ktigt åltid nattd för

Tabor

Jordanfloden

han na i

Damaskus

Caesarea Filippi

usar sig

ppas be-

m er

n rge be on

Jerusalem

Betfage

Betania Betlehem Döda havet

Gaza Hebron

0

60 km

p 1328e

I Ge Efter

Läs v lärju gjord Jesus Mark

läng Jesu i ån som händ sam dern inte

Förr Strax Jesu das, hono terna Jesu kyss sig teras över

Getsemane ligger på Olivbergets sluttning.

Namnet betyder »oljepress«, och idag finns ett antal olivträd bevarade som sägs ha stått där sedan Jesus led sina sista timmar i Getsemane trädgård.

Förh Öve lämn till P ersk De s försö till förh hos över att k mer

Kors Jesu Där

p 1328f

I Getsemane Efter måltiden går Jesus tillsammans med Petrus, Jakob och Johannes ut till Läs vad Getsemane, en trädgård vid lärjungarna gjorde medan foten av Olivberget. Han är bedrövad ända in i själen, Jesus bad i Mark 14:32–42 och säger till lärjungarna att vaka medan han går en bit längre bort och ber.

Jesus ropar till Gud i ångest inför det som han vet ska hända, men ber samtidigt att Faderns vilja ska ske, inte hans egen.

Förrådd Strax därefter blir Jesus förrådd av Judas, som pekar ut honom för soldaterna genom att ge Jesus en hälsningskyss. Jesus låter sig frivilligt arresteras och föras till översteprästerna.

g. s i

Den ene hånar honom och menar att om han är Guds son kan han väl befria sig själv och dem. Men den andre ber: Läs Jesu »Jesus, tänk på mig när du kommer svar i med ditt rike.« (Luk 23:42) Luk 23:43 Vid den sjätte timmen (klockan tolv på dagen enligt vårt sätt att uttrycka det) faller ett mörker över hela jorden som varar i tre timmar. Därefter ropar Jesus med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« (Luk 23:46) Sedan dör han. »Han är inte här!« Jesus blir begravd på fredagskvällen.

Söndag morgon går några kvinnor till graven för att smörja in kroppen med välluktande oljor. Men till deras förvåning är graven tom. Istället möts de av en man i skinande kläder som säger: »Han har uppstått, han är inte här.«

Förhörd Översteprästerna lämnar över Jesus Pilatus soldater förde Jesus till residenset, klädde till Pilatus, den rom- av honom och hängde på honom en röd soldaterske ståthållaren. kappa. De gav honom en krans av törne, spottade på De säger att Jesus honom, slog honom och sa: »Leve judarnas konung«. försöker göra sig Sedan förde de bort honom för att korsfästas.

(Mark 16:6) till kung. Pilatus förhör Jesus, men finner inte något brottsligt Möter lärjungarna Läs hur Tomas, hos honom. Han vill därför frige Jesus, men På kvällen samma dag sitsom inte var med översteprästerna lyckas få en stor folkmassa ter lärjungarna bakom låsta vid detta tillfälle, att kräva att Jesus ska korsfästas. Pilatus dödörrar av rädsla för att ockfick smeknamnet mer därför Jesus till döden. så de ska bli fängslade eller »Tvivlaren« i dödade. Då står plötsligt Jesus Joh 20:24–29 Korsfäst mitt ibland dem, och säger: Jesus får själv bära sitt kors ut till Golgota. »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig Där blir han korsfäst mellan två förbrytare. sänder jag er.« (Joh 20:21)

p 1328g

Möte på stranden En tid senare beger sig Petrus och några av de andra lärjungarna tillbaka till Galileen för att fiska. De lägger ut nät hela natten utan att få någon fångst.

Nu förstår lärjungarna att det är Jesus som står på stranden. När de kommer in till land har Jesus gjort upp eld där han tillagat fisk och bröd.

På morgonen möts de av en man på stranden som uppmanar dem att lägga ut nätet på andra sidan båten. När de nu drar in nätet är det överfullt med fisk.

Detta blir en av de sista gångerna som Jesus visar sig för lärjungarna. Men innan han lämnar dem, ger Jesus Petrus ett uppdrag.

Läs vad Jesus sa till Petrus i Joh 21:15–23.

Efter ligar män Jesu han

Men jung helig

På p

Läs va hände lärjun i Apg

Lärju

Läs va tiggar iställe penga Apg 3

Men disk Petr att s om J »Tän än h (Apg

Filip i up rusa p 1328h

LUKASEVANGELIET

1329

har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 29Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. 30Den andre 31och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig. 32Slutligen dog också kvinnan. 33Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.” 34Jesus svarade: ”Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, 35 men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta. 36De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner, eftersom de har fått uppstå. 37Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 38Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.” 39Då sade några skriftlärda: ”Mästare, det var bra svarat”, 40för de vågade inte ställa fler frågor till honom.

21:8

Anklagelser mot de skriftlärda 45

Medan allt folket hörde på sade han till sina lärjungar: 46”Ta er i akt för de skriftlärda, som vill gå omkring i sina långa mantlar och tycker om att bli hälsade på torgen och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. 47De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.” Änkans gåva

21

1

Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. 2Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, 3 och då sade han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. 4De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.”

Templets förestående fall 5

Är Messias Davids son?

41

Han sade till dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 43så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 44David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?”

20:34 gifter sig och blir bortgifta 20:36

När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade han: 6 ”Allt detta som ni ser – det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.”

Kommande prövningar 7

Då frågade de honom: ”Mästare, när sker detta, och vad blir tecknet på att det börjar?” 8Han svarade:

Se not till Matt 22:30.

wSon.

20:37 har också Mose visat Se not till Matt 22:31.

20:37 stället om törnbusken Se not till Mark 12:26.

20:42 min herre Se not till Matt 22:44.

20:44 hur kan han då vara Davids son? Se not till Matt 22:45.

21:1 tempelkistan Se not till Mark 12:41.

21:2 två kopparslantar Jfr Mark 12:42 med not.

21:5 praktgåvor Vid alla dåtida tempel fanns konstföremål som skänkts av enskilda personer. De vittnade om givarnas fromhet och tacksamhet (jfr 2 Mack 9:16) men också om deras rikedom.

21:7 tecknet på att det börjar Se not till Matt 24:3.

21:8 Det är jag Se not till Mark 13:6.

20:36 Matt 5:9+ | 20:37 2 Mos 3:6 (Matt 22:32+) | 20:39 Matt 22:46+ | 20:41–44 Matt 22:41–46; Mark 12:35–37a 20:42 f. Ps 110:1 (Matt 22:44+) | 20:45–47 Matt 23:1–36; Mark 12:37b–40; Luk 11:37–54 | 21:1–4 Mark 12:41–44 21:3 f. 2 Kor 8:12 | 21:5 f. Matt 24:1 f.; Mark 13:1 f. | 21:6 Mik 3:12; Luk 19:44+ | 21:7–19 Matt 24:3–14; Mark 13:3–13 21:8 Luk 17:23

ROMARBREVET

4:13

Löftet till Abraham gäller alla som tror 13

1424

Räddade genom tro på Kristus

5

1

Det var inte genom lagen som Abraham eller hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.

14 Om arvingarna är de som håller sig till lagen, då är tron tom och löftet upphävt. 15Ty lagen framkallar vrede; utan lag ingen överträdelse. 16Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande, inte bara för dem som håller sig till lagen utan också för dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, 17 som det står skrivet: Jag har gjort dig till fader till många folk, och han är det inför den som han trodde på, Gud, som ger de döda liv och talar om det som ännu inte finns som om det redan fanns.

18 Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli.

19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft – han var omkring hundra år gammal – och att Saras moderssköte var dött. 20Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran 21 och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria. 22Därför räknades han som rättfärdig. 23Men inte bara om honom skrevs orden räknades som rättfärdig 24utan också med tanke på oss. Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus, 25som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull.

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. 2Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. 3Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, 4uthålligheten fasthet och fastheten hopp. 5Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. 6Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne.

7 Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. 8Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. 9Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden.

10 Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. 11Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.

4:17 talar om det som ännu inte finns som om det redan fanns Jes 48:13.

Eller ”kallar fram det som ännu inte finns, så att det blir till”; jfr

5:1

Adam och Kristus 12

Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade.

13 Redan före lagen fanns alltså synd i världen,

wFred.

5:2 gett oss tillträde Annan wläsart ”genom tron gett oss tillträde”.

4:13 1 Mos 18:18+; Gal 3:18+ | 4:15 Rom 3:20+ | 4:16 Gal 3:7, 29 | 4:17 1 Mos 17:5; Luk 20:38 4:18–20 1 Mos 17:15–21; 21:1 f.; Heb 11:11 f. | 4:18 1 Mos 15:5 | 4:21 Luk 1:37, 55 | 4:22 Rom 4:3+ 4:24 Apg 2:24, 32; 1 Kor 15:3 f.; 1 Pet 1:21 | 4:25 Jes 53:4 f., 12; Rom 8:32; 1 Kor 15:17 | 5:1–5 1 Kor 13:7+ 5:1 Jes 53:5; Ef 2:14 | 5:2 Ef 2:18; 3:12; Heb 4:16 | 5:3 f. Fil 1:29; Jak 1:2–4 | 5:5 Ps 22:6; Heb 6:18 f.; 1 Joh 4:16 5:6 1 Pet 3:18 | 5:8 Joh 3:16+ | 5:9 1 Thess 1:10 | 5:10 Rom 8:7; 2 Kor 5:18; Kol 1:20–22; Jak 4:4 | 5:11 1 Kor 1:31+ 5:12–18 1 Mos 2:17; 3:1–6; Vish 1:13 f.; 2:23; Rom 6:23; 7:9 f.; 1 Kor 15:21 f., 48; Jak 1:15 | 5:13 Rom 3:20+

Romarbrevet Rom var centrum i det mäktiga Romarriket, och hit flyttade människor från alla delar av imperiet. I mitten av det första århundradet fanns här också en liten grupp kristna, som kanske inte var fler än några hundra i en stad som då hade runt en miljon invånare.

Det är till dessa kristna Paulus skriver ett av sina brev. Det finns inga stora kyrkobyggnader att träffas i, utan de troende samlas i hemmen. Där kan mindre grupper be, fira nattvard och lyssna till undervisning.

Troligen är det just i dessa smågrupper som Paulus brev blir uppläst.

Paulus har inte själv grundat församlingen – han har faktiskt inte ens besökt den tidigare. Men nu planerar han att göra Rom till bas för fortsatt missionerande. Därför skriver han till församlingen i Rom för att förbereda sitt besök. Samtidigt vill han också passa på att reda ut en del frågor som han fått rapporterat att församlingen brottas med.

Paulus utseende har beskrivits i en skrift från mitten av 100-talet: »Denne var en man, liten till växten, flintskallig, med krumma ben, men med god hållning, sammanväxta ögonbryn och något krokig näsa, full av nåd. Ibland såg han ut som en människa, ibland hade han en ängels ansikte.« (Paulus och Thekla, 3)

p 1424a

Församlingen i Rom består nämligen av både judar och icke-judar som blivit kristna.

Nu har det uppstått många frågor i församlingen. Vilka regler gäller för dem som inte är judar – ska de omskära sig och följa den judiska lagen? Åtta dagar efter födseln blir nämligen judiska pojkar omskurna (det vill säga att förhuden skärs bort). Det är ett tecken på förbundet mellan Gud och det judiska folket.

Den andra stora frågan gäller lagen som Mose hade fått ta emot av Gud på Sinai berg. Den innehåller undervisning och regler om bland annat mat, sabbatsfirande och socialt umgänge. Den som följer lagen räknas som rättfärdig*.

* Bibeln beskriver den rättfärdige som någon som har ett rätt förhållande till Gud. Vårt svenska ord är ursprungligen inlånat från tyskans »rechtverdig« och betyder bokstavligt talat »färdig för rätten«.

Rättfärdig är alltså den som utan risk att förlora kan ta sin sak till (Guds) domstol.

Nu d krav gälla

Paul inled fråga och nar klara leda Och inge

Istäl till f Rom

Mot krist frihe

VEM VAR PAULUS? Paulus kan utan överdrift sägas vara en av de viktigaste teologerna genom tiderna.

I sina brev till de första församlingarna har han förklarat grunderna i den kristna tron.

Paulus bakgrund gjorde honom till en länk mellan den judiska och den kristna tron. Han var jude, men med romerskt medborgarskap vilket gav honom ett visst rättsligt skydd under sina många missionsresor. Han var farisé och hade därmed en grundlig kunskap om lagen, samtidigt som han var välutbildad i både retorik, lyrik och grekiska. Paulus hade också ett skarpt intellekt, men var inte rädd för att arbeta praktiskt. Ofta försörjde han sig som sadelmakare samtidigt som han predikade.

Men Paulus texter är inte alltid helt lätta att förhålla sig till. Hur förenar vi hyllningen till överheten i Rom 13 med vetskapen att kyrkan ofta fått vara en del i en befrielsekamp mot en tyrannisk överhet? Instruktionerna om mäns och kvinnors hår i 1 Kor 11 – är de giltiga idag? Är instruktionerna till slavar i Ef 6 ett principiellt godkännande av slaveriet eller gäller de bara i den kultur Paulus levde?

p 1424b

V lä k d f L r

n av stna. aminte den

iska den ndet

som Sinai regoch räk-

som a ord rdig« ten«. rlora

Nu diskuterar alltså församlingen i Rom om kravet på omskärelse och att följa lagen ska gälla även de som inte är judar.

Paulus går igenom frågan mycket noggrant i inledningen av Romarbrevet. Han vill visa att frågan är mycket djupare än så. Omskärelse och lag kan nämligen inte rädda någon, menar han – inte ens judarna. Eftersom ingen klarar av att följa lagen, kan den inte heller leda till frälsning ens för det judiska folket.

Och då spelar yttre tecken som omskärelse ingen roll.

Istället finns det bara en sak som kan leda till frälsning, säger Paulus. Läs vad det är i Rom 3:21–24.

Mot slutet av sitt brev ger Paulus råd om det kristna livet. Läs om vrede, fred och gästfrihet i Rom 12.

Sedan påminner Paulus om att ingen av oss lever för sin egen skull. Därför bör vi inte döma varandra, utan tvärtom ta hänsyn till den som är svagare. »Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud.

Låt inte din mat bringa den i fördärvet som Kristus dog för.« (Rom 14:15) Läs vad Paulus säger mer om att hjälpa varandra i Rom 14. *** Resan till Rom blir dock inte som Paulus har tänkt sig. Vid ett besök i Jerusalem blir han arresterad, och det dröjer två år innan han på egen begäran blir förd till Rom för att få sin sak prövad av kejsaren. Där blir han till slut frigiven, men efter ett par år blir han återigen förd till Rom där han avrättas.

a. .

n d p us e

ll p e et

Vilken mat som var lämplig att äta för en kristen var en ständig diskussionsfråga i de första församlingarna.

Läs vad Paulus ger för råd i Rom 14:20–21.

p 1424c

ATT ÄRA OCH ARBETA

F K

Förs

tänk

klyft Det hebreiska ordet »avad« betyder »arbeta«. Men samma ord betyder också »tjäna«.

Ett intressant exempel på användandet av detta ord finns i Andra Moseboken. När Gud kallar Mose, ger Gud följande löfte och uppmaning: »Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.« (2 Mos 3:12)

Orden som här översatts med »gudstjänst« är avad samt ordet för Gud. Folket ska alltså tjäna Gud på detta berg – från och med nu ska de arbeta för Gud istället för Farao.

Dubbeltydigheten kan väcka en spännande tanke. Det vi ägnar all vår tid och allt vårt arbete, blir också lätt det vi tjänar och ärar. Men också: att tjäna Gud gör vi inte bara med bön och lovsång i kyrkan. Allt vårt arbete kan användas för att tjäna och ära Gud.

Änd

Kori

Kori hun dens hand

Här miss ver h Förs han

Förs små liska sam det. och sätt De s

p 1424d

ROMARBREVET

1425

men synd räknas inte där det inte finns någon lag. 14Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams. Och Adam motsvarar honom som skulle komma, 15men överträdelsen kan inte jämföras med nåden. Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. 16Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande. 17Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. 18Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. 19Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. 20Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, 21och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.

6:18

pet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. 6Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 7Ty den som är död är frikänd från synden. 8När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. 9Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. 10När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. 11Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud. 12 Synden skall alltså inte få härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13Låt inte synden bruka era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. 14Synden skall inte vara herre över er; ni står inte under lagen utan under nåden.

Fria från synden 15

Nytt liv genom dopet in i Kristus

6

1

Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större?

2 Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den? 3Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? 4Genom do-

Hur är det då: skall vi synda eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte.

16 Ni vet ju att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni slavar under den ni lyder, antingen under synden, vilket för till döden, eller under den lydnad som för till rättfärdighet.

17 Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. 18Och när ni då gjordes fria från

5:14 Adam motsvarar honom som skulle komma Liksom människornas död beror på Adam kommer deras räddning genom Kristus.

5:15 som bestod i Eller ”som gavs genom”.

6:6 vår gamla människa, den syndiga kroppen

wKött.

5:17 1 Pet 2:9; Upp 22:5 | 5:19 Jes 53:11; Fil 2:8; Heb 5:8 | 5:20 Rom 3:20+ | 5:21 Vish 1:14 | 6:1 Rom 3:8+ 6:3 1 Kor 12:13+; Gal 3:27 / Mark 10:38; Kol 2:12 | 6:4 Rom 8:10 f.; Kol 2:12 f.; 3:1 | 6:5 Fil 3:10 f. | 6:6 Gal 2:19 f.; 5:24 6:8 2 Tim 2:11 | 6:9 Upp 1:18 | 6:10 Heb 7:27+ | 6:11 2 Kor 5:15; Gal 2:19 f.; 1 Pet 2:24 | 6:12 1 Mos 4:7 6:13 Kol 3:5 | 6:16 Ords 12:28; Joh 8:34; 2 Pet 2:19