Bibelns kvinnor by Argument Förlag

ARGUMENT

CHARLOTTE FRYCKLUND

BIBELNS KVINNOR

101 MÖTEN MED KÄNDA OCH OKÄNDA SYSTRAR

CHARLOTTE FRYCKLUND

BIBELNS KVINNOR

101 MÖTEN MED KÄNDA OCH OKÄNDA SYSTRAR

ARGUMENT

© 2020 Charlotte Frycklund och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Illustrationer: Linnea Blixt | Grafisk form: Pierre Eriksson Foto författare: Josefin Casteryd isbn: 978-91-7315-585-4 | Tryck: Bulls Graphics AB Utgiven med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons stiftelse) Argument Förlag ab | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se

»Du ser den här kvinnan.« JESUS I LUKASEVANGELIET 7:44

INNEHÅLL 9 förord 13 eva 16 kains hustru 19 noas fru 23 hagar 26 sara, abrahams fru 29 lots hustru 33 rebecka 36 debora, rebeckas amma 38 ketura 41 lea 44 rakel 47 bilha 49 dina 52 tamar, judas svärdotter 55 pua och shifra 58 mirjam 61 faraos dotter 64 sippora 67 machla, noa, hogla, milka och tirsa 70 rachav 73 aksa 77 debora, domaren 81 jael 84 siseras mor 86 jeftas dotter

89 manoashs hustru, simsons mor 92 simsons fästmö 95 delila 98 flickorna i shilo 100 rut 104 noomi 107 hanna, samuels mamma 109 avigajil 112 batseba 114 tamar, vid davids hov 117 den kloka kvinnan i tekoa 120 rispa 123 den kloka kvinnan i avel bet-maaka 126 avishag 129 de två kvinnorna med en död son 132 drottningen av saba 135 änkan i sarefat 138 kvinnan i shunem 141 naamans hustrus tjänsteflicka 144 joshavat 147 kvinnorna i tappuach och tirsa 150 jerusha

152 hulda 155 vashti 158 ester 161 kvinnan från shulem 164 hanna, tobits hustru 167 sara, tobias hustru 171 edna 174 judit 177 sju bröders mor 180 susanna, hilkias dotter 183 elisabet 187 maria, jesus mor 191 hanna, profeten 194 simons svärmor 198 den kanaaneiska kvinnan 201 änkan i nain 204 jesus systrar 207 maria från magdala 212 johanna 215 susanna som följde jesus 218 herodias 222 herodias dotter 225 synagogföreståndarens dotter 228 kvinnan med blödningar 231 kvinnan vid sykars brunn 235 maria, martas syster 238 marta 241 kvinnan som begått äktenskapsbrott 245 en krokryggig kvinna 248 änkan som gav kopparslantar

251 kvinnan som smorde jesus 254 tjänsteflickan hos kajafas 257 pilatus hustru 260 salome 263 tabita 266 maria, mor till den johannes som kallades markus 269 rhode 272 lydia 275 slavflickan med en spådomsande 279 damaris 282 priscilla 285 filips fyra döttrar 287 berenike 290 foibe 293 maria från rom 296 junia 300 tryfaina och tryfosa 302 persis 305 chloe 308 euodia och syntyche 311 lois och eunike 314 claudia 317 apfia 321 en kvinna klädd i solen 325 samlingsbön 328 tack

FÖRORD ibland bränner det till när vi läser Bibeln. Något händer, texten öppnar sig för oss. Ibland, ganska ofta faktiskt, bränner det inte till. Men någon enstaka gång öppnar sig en bibelvers och nya mäktiga världar skymtar fram. Något i texten ropar till ens hjärta. Första gången en kvinna i Bibeln ropade till mitt hjärta, var det ur sin frånvaro. Det var Pilatus hustru, och utifrån det korta nämnandet av henne föddes en längtan i mig efter att lära känna henne. Jag hade aldrig stannat upp inför henne, aldrig tänkt på henne. Kanske inte så konstigt. Det står inte mycket om henne i Bibeln. Vi vet inte ens hennes namn, hon finns bara i en enda vers. Men vilken fantasi eggande vers det är. Vem var hon? Vad kan hon säga mig? Kunde jag lära mig av henne, kommunicera med henne – trots åren som ligger emellan oss, trots den knapphändiga behandling hon har fått av textförfattaren? Sanningen är att jag helt enkelt saknade information. Men jag saknar inte fantasi. Och fantasin kan hitta vägar. Så jag skrev till henne, ett slags brev, ett slags beskrivning av hur jag ser på henne. När jag gjort det började kvinnorna i Bibeln tala till mig mer och mer. De blev som okända systrar som hörde av sig. Jag började läsa alltmer, engagera mig mer och mer. Lärde mig mycket intressant. Det finns många kvinnor i Bibeln. Deras röster är ibland starka, ibland svaga. Ibland vet vi inget mer än deras namn, ofta vet vi inte

ens det. Genom allt som inte stod om dem hörde jag deras röster. De ropade på mig, genom åren och trots att det finns så lite text om dem. De ville också mötas i fantasin. Så jag skrev, vi möttes, och jag förälskade mig på nytt i Bibelns texter. I den här boken finns 101 möten med kvinnor i Bibeln. Jag möter dem i den ordning de kommer till oss i Bibeln. De finns där, precis bortom texten. Fler än vi tror, närmare än vi tror. Det är skuggigt och svårmanövrerat, dåligt skyltat, men de finns där. Jag vill sträcka ut min fantasi och skingra skuggorna, tända en lampa som gör att jag ser klart. Men den som tänder ljus i dimma råkar ut för konstiga effekter. Vår syn på saker och ting ändras, det blir oskarpt, konturerna leker med oss. Ändå stannar jag där, i dimman, i längtan efter att se, höra, förstå. Och bli förstådd, kanske. Bibeln är grunden för berättelserna. Men fantasin är min egen. Bibeltexterna är de svartvita konturerna, men det är min fantasi som ger färger och mönster. Får man göra så här med Bibelns texter? Får man förhålla sig fritt till dem? Är det verkligen respektfullt? För mig är svaret på alla frågorna ja. Att interagera med en text, läsa den och fundera över den och gräva i den, att känna efter vad den har att säga till mig – det är inte bara okej, det är viktigt. Bibeln är en gåva från Gud, fantasin är en annan.

Du kan använda den här boken hur du vill. Läs den själv och följ med mig på fantasins resa, eller läs och slå upp i Bibeln och se vad som slår dig när du kisar genom dimman. Använd boken för att utmana din egen fantasi – vad döljer sig i kortfattade bibeltexter om

du dyker ner i dem för att hitta systrar och bröder? Eller läs boken tillsammans med andra och prata och diskutera – vad ser ni med era olika erfarenheter, vad hör ni? Jag hoppas att den här boken ska berika din bibelläsning. För när vi läser Bibeln lär vi oss att vi inte är ensamma. Vi har systrar överallt. Charlotte Frycklund

EVA

1 mos 2:15–4:2, 25–26

en gång ska jag stanna till vid kunskapens träd på gott och ont, mitt i Edens lustgård. Jag ska tänka på Eva och sträcka ut handen mot frukterna på trädet, men inte smaka. Tror jag. Här bor du nu, Eva, du och Adam är bara ett par dagar gamla. Allt har skapats åt er, och ni har skapats åt varandra. Det är inte bra för människan att vara ensam. Gud har förberett barnkammaren, tänkt ut detaljerna, glatts åt varje ny varelse. Och nu är ni människor här, beredda att vara en del av helheten. Uppgiften är att råda över skapelsen, och verktygen ni får är fantasi, kreativitet och mångfald. Allt är vackert och nytt, väntar bara på att ni ska få leva lyckliga i alla era dagar. Här är du nu, Eva, i den mest oförstörda av alla tänkbara existenser. En paradisisk tillvaro, men med ett hot. En orm är instucken bakgrund

Det är troligt att Första Moseboken (Genesis) skrevs någon gång mellan 1250 och 950 f.Kr. Den handlar om Israels folks förhistoria, med början i jordens skapelse och fram till berättelser om patriarkernas liv. Eva är en del av skapelseberättelsen, en myt som är till för att besvara frågor om livets uppkomst, människans syndiga natur och samhörigheten mellan allt som är skapat. Namnet Eva betyder »livgivare« eller »livmoder«. Eva i Bibeln får sitt namn för att hon blir mor till alla människor. Evas repliker i Bibeln är: »Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« »Ormen lurade mig, och jag åt.« »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp.« (Min son ska heta Set) »ty Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade.«

EVA 14

i paradiset. Varför, kan vi undra. Hur paradisiskt är det när hotet lurar? Men det undrar inte du, Eva. I stället pratar du med ormen, resonerar med den. Adam är där också, men han pratar inte. Det är du som gör det. Du diskuterar, funderar, formulerar. Du längtar efter att veta och förstå allting, om det onda och det goda. Längtar till den kunskap som ligger precis utom räckhåll, den som du inte har tillåtelse att få. Du längtar in i bibliotekets vuxenavdelning innan du är redo för den typen av litteratur. Och vuxenavdelningen finns där, mitt i Edens lustgård. Kanske borde hela lustgården vara en barnkammare, men så är det inte. Kunskapens träd står där, mitt i allt. När jag sträcker ut min hand mot trädets bark känner jag något, en lukt kanske, en längtan, en känsla. Jag känner igen mig. Jag vet också hur det känns att längta efter en kunskap som är precis utom räckhåll. En kunskap som jag tror hänger där, som en lockande frukt. Jag vill också, ibland, veta allt, kunna allt. Jag vet inte vilken kunskap som lockade, vad du längtade efter, men jag vet vad du fick. Skam. Den kanske mest självdestruktiva känslan i världen, den drabbade i det här ögonblicket. Plötsligt skämdes du, du som nyss hade velat veta allt. Ni skämdes – inför Gud och inför varandra. Kanske var det då skammen kom in i världen. Hur många av oss har sökt något annat och funnit skam? Alla, kanske. Skammen – det som förstörde paradiset för oss. Ni syr kläder, klumpiga, lite fula, fixade i all hast för två människor som kämpar med skammens första symtom. Ni vill inte att den andra ska se er. Att Gud ska se er. Gud kommer och ni gömmer er, eftersom skammen ni bär gör att ni inte vill synas, inte räknas, knappt finnas. Texten lär mig det här: Ni skäms inte så mycket för vad ni har gjort.

Gud, jag ber för alla som skäms så mycket att det inte ens går att lätta på locket till skammen, för alla som inte orkar tro på sitt eget värde, för alla som tror på allt det onda som de tänker om sig själva. Håll oss varma, håll oss aktiva, nämn oss vid namn. Låt oss se oss själva speglade i ljuset av din kärlek. Amen.

EVA

Ni skäms för vilka ni är. För det som ni har gjort skyller ni på varandra, och Gud vet ändå vad som hände. Det är snabbt överspelat. Men skammen över vilka ni är, den sitter kvar. Ni skyler er. Gömmer er. Försöker att inte riktigt visa er själva, inte riktigt vara er själva. Och nu kommer det märkliga. Gud håller inte ett föredrag om att ni ska vara stolta över att ni är skapade så underbart, att ni är Guds avbild och borde veta bättre. Gud suckar lite och syr kläder åt er. Bättre, finare kläder. Han klär på er, som ni försökte göra själva. Men tar inte bort skammen. Präster och själavårdare brottas mycket med frågan om vad vi gör med människors skam. Skuld och synd kan vi förlåta. Men vad gör vi med skam? Kanske ger Gud här en första instruktion: Klä dem varmt. Flytta dem. Låt dem inte stagnera, skicka dem vidare, ut i livet. Och nämn deras namn. Det är först här du får ditt namn, Eva. Du behöver det nu, behöver veta vem du är. Du behöver ha gränser mot resten av världen. Nu blir ni en del av världen, inte skyddade, inte paradisiska längre. Ute i världen. Allt kan hända, och allt kommer att hända.

KAINS HUSTRU

kains hustru

1 mos 4:17

någon gång ska jag sätta mig öster om Eden, i Nod, den mest svårbefolkade staden i världshistorien, och fundera över om Kains hustru någonsin hittade ett hem. Du kom från ingenstans, verkligen från ingenstans. Vi vet inte av några andra människor på jorden vid den här tiden. Men: Strax efter att Kain har slagit ihjäl sin bror Abel ger han sig iväg och slår sig ner i Nod. Det är ett land, så där måste det finnas folk – folk som inte kommer från Edens lustgård. Eller? Det står om dig, i alla fall. Du är som ett underverk, kvinnan som vandrar fram ur mörkret för att Kain ska ha någon vid sin sida. Du måste vara någon i dig själv också. Inte bara Kains partner. Vad har du för intressen, för möjligheter, för svagheter? Är du hans motsats, en som aldrig brusar upp? Längtar du efter en stor familj? Något säger mig att du trivs där det finns mycket folk. Om Kain var bondsonen från landet var du kanske den sofistikerade unga damen bakgrund

I Första Moseboken berättas israeliternas urhistoria, med början vid jordens skapelse och fram till och med patriarkerna. Kain är son till Adam och Eva, han slår ihjäl sin bror Abel. Efter mordet sätter Gud ett tecken på Kains panna, så att inte någon ska slå ihjäl honom också. Kains hustru är en del av urhistorien, den som skissas med stora drag och mycket vita fält. Hon kommer ur ett sådant vitt fält – om henne vet vi ingenting – och drar sig sedan tillbaka efter att ha varit med i en enda mening. Kains fru har inga repliker i Bibeln.

kains hustru

från staden. Ni är olika, han är ett mysterium för dig. Det står inget om hur det känns för dig att få en man som Gud har satt ett märke på. Märket är till för att hindra människor från att mörda honom. (Vilka är förresten de människorna, varifrån kommer de? Och varför skulle de mörda Kain?) Din man ligger med dig och du får en son. Han får heta Henok. Det betyder »tillägnad«. Tillägnan har med gåvor att göra. Er son är en gåva, och din rastlöse man vill göra något för honom. Han bygger en stad, som också får heta Henok. Staden får, antar jag, innevånare, och Henok får en son. Kanske trivs du nu, i staden som heter som din son, med människor som fyller ditt liv med intryck och brus. Kanske trivs du långt senare med de barnbarn som blir dina. Du, som vi aldrig får en klar bild av, försvinner ut i sidolinjerna igen. Kvar står männen i fokus, och kvar står jag med insikten om att du kanske var först, den första kvinnan som får stå i skuggan av en man. Den första kvinnan som får leva med en bevisligen våldsam man, en som många verkar vilja döda. Gud förhindrar mordet på Kain, men vad händer med det som drabbar dig? Berättar Kain att han mördade sin bror? Eller berättar någon annan det? Hur många versioner får du höra, och hur mycket gissar du dig till? Är du en av alla dessa kvinnor som får bygga ihop bilden av en man från de berättelser han berättar, från de berättelser andra berättar? Ser du honom själv slå till någon? Slår han dig? Önskar du dig bort från en våldsam man? Önskar du att du hade ett annat liv? Vi får aldrig veta. Textförfattaren är mer intresserad av barnet du fick än av din berättelse. Släktets överlevnad är mer intressant än vad du levde för slags liv.

Kains hustru, jag står här många år senare och tänker på dig. Hur blev ditt liv? Var din man elak mot dig? Var han elak mot er son? Eller hittade ni någon slags respit, ett nytt liv, en ny start, i staden?

kains hustru

Gud, så många kvinnor lever i skuggorna av män, beroende av vad männen tar sig för och hittar på. Så många kvinnor måste anpassa sig efter det som deras män bestämmer och gör. Var med alla kvinnor som måste leva i rädsla för en man. Amen.

NOAS FRU 1 mos 7

en gång ska jag stå och titta ut över oändliga vattenmassor och fundera på vad Noas hustru egentligen hade för uppgift på arken. Gud ångrar sig. Bara tio generationer efter Adam och Eva tycker Gud att människorna sköter sig dåligt. Det står annat i berättelsen också, mystiska rader om att det levde jättar på jorden och att gudaväsenden gick ner och tog människornas döttrar till hustrur. I vilket fall som helst bestämmer Gud att alltihopa måste bort. Utom en familj: Noa och hans fru, söner och sonhustrur. Alla de ska räddas, och de ska rädda djuren. Dina tre söner är stora nu, Noas fru. Du, som haft så mycket om dig och kring dig, så många vardagsgöromål med att ta hand om familjen, upptäcker att de blir mer och mer självgående. Vad ska du göra med all den här tiden? Noa börjar bygga en båt. Du kan hjälpa till med den, visst kan du det, men det är hans projekt och sanningen är att du inte har någon större lust att bara hålla i hammaren. Du vill dra upp ritningarna, bakgrund

Berättelsen om Noas ark kommer tidigt i Bibeln och liknar andra mytologiska berättelser från andra religiösa sammanhang om att mänskligheten ska utplånas med en flod. Det märks på språkliga detaljer och på arkens storlek att det finns ett släktskap mellan berättelserna. I vår bibliska berättelse vill Gud utplåna världen eftersom han är missnöjd med sin skapelse, i andra mytologiska berättelser finns det andra skäl. Noas fru har inga repliker i Bibeln.

noas fru 20

styra upp logistiken, hålla i provianteringen. Men Noa får direktiv från sin Gud. Vad gör man när man inte behövs längre? Du är inte den enda som har undrat det genom världshistorien. Du är överkvalificerad för sysslolösheten, du som har kunnat koka soppa på en spik och laga en middag till alla sönernas vänner med noll sekunders varsel. Du, som har gått långt bortom vad mammor behöver för att hålla styrfarten för familjen. Du har plötsligt ingen funktion. Sönerna har egna fruar nu. Det är lite surt. Noa börjar samla ihop djur och föra dem in i båten, och visst får du styra upp i vilken ordning de ska gå in så att de inte äter upp varandra, men den saken är snabbt avklarad för någon med din kompetens. Och så går de ombord, två och två, djur och män niskor. Dina söners fruar får följa med, Gud och Noa har nämligen pratat om att hela jorden ska spolas bort. Alla ska dö – utom ni. Och sönernas fruar behövs om det ska bli fler barn, det förstår du allt. Men det där ligger långt borta för dig, säger du bestämt till Gud. Långt borta i det förflutna. Det kommer icke, du kan inte upprepa det nog, icke, ICKE att bli några fler barn för dig och Noa, hur många underverk Herren än föreslår. ICKE. Och nu börjar båtresan. Många fobier skulle kunna få grogrund här, när ni ska tillbringa oändligt lång tid inhysta tillsammans utan möjlighet att ge sig av. Så många olika viljor bland elefanter och myggor och korpar och hundar och katter och svärdöttrar och Noa och sönerna och du. Så nu då? Vad ska du fylla för funktion på båten och under resten av livet? Det håller dig vaken på nätterna, medan Noa sover gott och

noas fru

noas fru 22

drömmer om nautiska ting. Vem är du nu, när du inte har barnen att ta hand om? Gud ler när du står och tittar ut över vattnet och tänker att det just inte kommer att finnas så mycket för dig att göra. Gud ler, för Gud vet saker om vad som händer på jorden när människorna bor tillsammans. Du vet det inte än, men det finns en position där man har väldigt mycket att göra hela tiden, och man behöver inte föda fler barn för att komma dithän. Farmor. Du blir farmor efter floden. Inte bara en gång utan många. Sexton sonsöner får du, säkert många sondöttrar också. Och jag vet inte hur en farmortillvaro ser ut medan vattnet drar sig tillbaka – men nog tror jag att barnbarnen då, liksom barn i alla tider sedan dess, vill höra berättelsen om den stora båten. Vilken sagoberättare du blir! Inget av barnbarnen glömmer någonsin berättelserna om när ni gömde er i fören för att komma bort när elefanten knäckte masterna och kastade runt en tjur. De jag känner som är mormödrar och farmödrar försäkrar gång på gång att det är de bästa åren i livet. Det vill jag hoppas att de blev för dig också, Noas fru. Efter floden, efter umbäranden och chocker och den posttraumatiska stressen när allt skulle byggas upp igen … då får du dina sötebrödsdagar. Behövd. Älskad. Tack gode Gud för mormödrar och farmödrar. Ingen generation kan klara sig helt själv, tack för att du ger oss till varandra. Amen.

HAGAR 1 mos 16, 21:8–21

en dag ska jag stanna till vid en brunn i öknen och tänka på Hagar, som mötte en ängel där vid brunnen, vilket ändrade hennes liv och hela mänsklighetens förlopp. Du, Hagar, skickas för att ligga med Abraham, mannen du tjänar hos, när hans fru Sara inte kan få barn. Ingen frågar vad du vill, ingen undrar över dina känslor, ingen tar hänsyn till hur ditt liv kommer att förändras. Du skickas bara dit för att ställa upp. Det är inte första gången andra bestämmer saker som ändrar ditt liv. Du sändes från Egypten en gång i tiden, en del av en gåva som Abraham och Sara fick när de var där. Du, kameler, åsnor och lite annat. Ni var gåvan. Kanske var det lite spännande den gången, att få bryta upp från det vanliga – se nya platser, upptäcka nya språk, nya tankevärldar. Du gillar det nya, gillar uppbrott. Men nu skickas du igen. Geografiskt bakgrund

Hagars berättelse är en av berättelserna kring patriarken Abraham. Hagar kommer från Egypten och är inte släkt med någon som vi läst om hittills. Det är sannolikt att hon är en del av den gåva som Abraham och Sara får från farao. Hon är den första bibliska slavflickan som blir gravid för att hennes matmor ska få ett barn, men långt ifrån den sista. Namnet Hagar betyder »flykt«. Hagars repliker i Bibeln är: »Jag har rymt från min matmor Saraj.« »Du är Seendets Gud.« »Har jag verkligen sett Gud och förblivit vid liv?« »Jag kan inte se på när han dör.«

hagar 24

är det inte så långt till Abrahams bädd. Men existentialistiskt långt, så långt att det når in i hela framtiden. För du blir gravid, Hagar. Och nu är du här. I öknen. Du har rymt, för Sara har straffat dig. Du ger dig av, tar dig friheten som du aldrig egentligen ägt. För nu har du något som du inte hade förut. Du har ett barn som du bär i din kropp, ett skäl att bråka med din matmor, ett skäl att kämpa för dina rättigheter – ett skäl att överleva. Vid brunnen där du stannar står en ängel. Ängeln säger att du ska gå hem igen. Och för att visa att han känner till Guds plan avslöjar ängeln lite om barnet du bär på. Ger dig en tydligare målbild. Det ängeln berättar är inte de vackra sakerna. Det handlar om att din son ska slåss med alla och alla med honom. Det får dig att stanna upp. Wow. Det skulle skrämma vissa, men det skrämmer inte dig. Mamma upp i dagen, tänker du kanske, och minns bråket med Sara. En son som vågar säga ifrån. Wow. Du överväldigas av stolthet, den där stoltheten som bara en förälder kan känna. Ängeln nickar, ser att du har bestämt dig för att göra allt – ALLT! – för din son, till och med återvända hem. Ängeln ger sig av. Du tänker: »Kan man möta Gud och överleva?« Du har gjort det i alla fall, och gett Gud ett namn: Seendets Gud. Blir du sedd vid den där brunnen, för första gången, Hagar? Du går tillbaka och föder din son. Det blir som ängeln har sagt – det blir inte lätt. Men du har gjort det, fattat rätt beslut. Du bor hos Abraham och Sara, Ismael föds, och ni har det rätt bra i några år. Ända tills din matmor Sara får sin egen, biologiska son. Hon älskar Isak, han är unik för henne. Livets gåva. Men han är inte lika unik för Abraham, Abraham har ju redan ett barn. Det gillar hon inte. Abraham får inte dela sin kärlek mellan två söner. Ni ska bort, bara bort.

Gud, låt alla människor, i alla sorters öknar, bli sedda, få vatten. Låt dem möta änglar. Låt dem sedan stärkta gå därifrån och se andra, ge till andra. Låt dem vara änglar. Amen.

hagar

För andra gången skickas du ut i öknen, den här gången för att dö tillsammans med din son. Den gången står det också i Bibeln vad du tänker. »Jag står inte ut med att se pojken dö.« Då har du ännu inte förstått hur viktig du är, Hagar, du har inte greppat det. Du är den enda kvinna i Bibeln som ger ett namn åt Gud, och du är en av de få vars tankar står i Bibeln. Men just nu känner du dig inte speciell eller viktig, raka motsatsen, det syns i din hållning och i ditt ansikte. Och just nu kommer en ängel. Ängeln säger: »Hur är det fatt, Hagar?« En vardaglig fras, men kanske var det första gången någon frågade dig det. Med vatten från brunnen som ängeln visar på räddar du livet på din son och dig själv. Ni får vatten, ni får styrka, ni får ork att gå vidare. Du tar med dig honom därifrån, vidare, till ett gott liv. Säkert glömmer du aldrig vikten av att fråga hur det är fatt. Säkert glömmer du aldrig att seendets Gud både ser oss och uppmanar oss att se andra.

SARA, ABRAHAMS FRU 1 mos 11:29–23:2

någon gång ska jag stanna till vid fältet Makpela, vid en grotta, där Sara begravdes en gång i tiden. Jag ska sitta där och tänka på den stunden när Saras röst tystnade. Du, Sara, förknippas så starkt med din barnlöshet att det är det första vi får veta om dig i Bibeln. Du är barnlös, och du är barnlös länge. Ända tills du är en gammal, gammal kvinna och din man Abraham är en gammal, gammal man. Alla som är barnlösa är medvetna om att tiden går. Att alla, precis alla, även de mest fertila, förlorar i bakgrund

Saras berättelse är en del av den detaljerade berättelsen om patriarken Abraham. Sara och Abraham är halvsyskon med samma far (Terach, som är Noas sonsonsonsonsonsonsonsons son). Abrahams och Saras mödrar vet vi inget om. Sara är den första av de många barnlösa kvinnorna i Bibeln som sedan genom ett gudomligt ingripande får barn. Varje sådan berättelse är en upprättelseberättelse, om en Gud som tar bort skam och ger livet mening. Den är också en påminnelse om att allt liv kommer från Gud. Namnet Sara betyder »furstinna« eller »prinsessa«. Innan Gud lovade Abraham och Sara barn hette de Abram och Saraj. Saras repliker i Bibeln är bland andra: »Herren har gjort mig ofruktsam. Gå till min slavflicka, kanske kan jag få barn genom henne.« »Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?« »Jag log inte.« »Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.« »Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.« »Driv bort den där slavinnan och hennes son! Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med min son Isak.«

sara, abrahams fru

fruktsamhet för varje år. Och du har sett många år gå, Sara, många förhoppningar fara. De där falsklarmen, när mensen var sen och du kände det som andra kvinnor sa att de kände när de var nygravida – de måste ha kommit och gått. Och ändå inga barn. Din ensamhet måste ha varit stark och existentiell, Sara. I dig växer en styrka fram, en styrka som föder ett beslut: bara för att du är barnlös ska inte din man behöva vara det. Du ger ordern som ska få stora konsekvenser för er alla – du skickar din tjänsteflicka Hagar till din mans säng. Och Hagar får ett barn. Abrahams barn. Men inte ditt. Det gör inte din ensamhet mindre, Sara. Och åren går. Och går. Det står två gånger i Bibeln att du ler, Sara. Det första leendet är när Gud lovar dig barn inom ett år. Det är det slags leende som den ler som blivit lovad hopp så många gånger att hoppet skadar mer än hopplösheten. Det leende som skyddar tårarna som bränner. Det leende som du tror att du vid din höga ålder aldrig mer ska behöva. Det andra leendet kommer när Isak, din egen son, äntligen föds. Du ler, och ber hela världen le med dig. Helt plötsligt är inte längre Hagars son Ismael hoppet, utan ett hot. Genom att existera hotar han Isaks möjligheter att få ett bra liv. Så han måste bort. Han och Hagar måste bort. Du ordnar det. Det kan verka grymt, men du gör allt, allt, allt för din son. Gud har gett dig den här gåvan. Hela ditt liv går nu ut på att vårda och värna Isak. Och sedan. När Abraham tar sin, och din, son för att offra honom till sin Gud. Abraham, som borde älska dig och Isak så mycket. Kan man offra den man älskar? Isak är inte hans enda barn. Men han är ditt enda barn. Det står att Isak kommer tillbaka. Men det står aldrig att ditt leende kommer tillbaka. Den dagen tystnar du, Sara, du som pratat

så mycket och haft så många åsikter. Då blir du en av alla de kvinnor som tystnat. En av alla kvinnor vars tystnad kunnat tala så högt, om någon lyssnat. I dag vill jag lyssna till den, Sara. I dag vill jag minnas alla de kvinnor som blev stumma.

sara, abrahams fru

Jag ber för alla dem vars röster tystnat, för alla de som en gång lett, men inte ler, för alla de som fallit offer när deras barn föll offer. Amen.

LOTS HUSTRU 1 mos 19:15–26

med smaken av salta tårar på mina läppar ska jag en dag stanna till vid en saltstod strax utanför Soar och sorgset hålla min arm runt Lots hustrus axlar. När jag träffar dig är du rik, gift med Lot, har två döttrar och har fått besök av änglar. Det är en kort stund vi får dela med dig, sedan lämnar du oss som en staty – för alltid känd för att du vände dig om när ni flydde från Sodom och Gomorra. Hur präglas ditt liv av mannen du är gift med? Han verkar ha konstiga lösningar på moraliska problem – han vill inte se era besökare, änglarna, bli våldtagna av Sodoms och Gomorras ondskefulla män, så han erbjuder dem era döttrar i stället. Änglarna gör dörren omöjlig att komma in genom, omöjlig att ens hitta. Kanske hade de berättat för Lot i förväg att döttrarna skulle skyddas. Kanske hade han inte tänkt sig att männen utanför faktiskt skulle ge sig bakgrund

Lot är Abrahams brorson och historien om Lot och hans familj är en del av berättelsen om Abraham. Abrahams bror Haran är pappa till Lot och Lot kommer tio generationer efter Noa, i rätt nedstigande led. Som så ofta med Bibelns kvinnor vet vi inte riktigt var Lots hustru kommer ifrån. Tidigare i Bibeln vädjar Abraham till Gud för att »de rättfärdiga« i staden ska räddas. Men ingen är rättfärdig, förutom de som räddas. Och de verkar inte särskilt rättfärdiga de heller. Hela berättelsen om Lot och hans familj berättas sparsamt, med märkliga detaljer som aldrig får någon förklaring. Lots hustru har inga repliker i Bibeln.

Lots hustru 30

på hans döttrar. Men ändå. Varför säga det i så fall? Ett konstigt erbjudande, eller hur? Hur känner du inför din mans villighet att kasta era döttrar rakt in i våldtäktsmännens klunga? Det finns inte en kvinna i världen som skulle höra sin man säga något sådant utan att vilja kasta ut honom genom dörren, så tänker jag i alla fall. Är det en känsla du, Lots hustru, ofta får inför din mans agerande? Något säger mig att det inte är första gången han gör något outhärdligt. Nej, du lever inte med en lätt man. Kanske får du ofta gå och reda ut saker som Lot, med sin rappa käft och sina märkliga idéer, har ställt till. Kanske får du gå bakvägar, köksvägar, och rätta till saker som Lot förstört. Kvinnor gör det under historiens lopp. Går runt det hemska som har hänt, lyckas hitta en relation och ett sätt att gå vidare, åtminstone kvinnor emellan, som en flod som via kringelikrokar söker sig ett nytt lopp när det är stenar i vägen. Männen i trakten kan inte leva tillsammans, där är berättelsen tydlig. Men kvinnorna kanske kan det. Kanske finns det en informell gemenskap mellan fruar som får gå och sopa rent efter sina män. Kanske kan ni ibland mötas i ett höjt ögonbryn, ett delat ögonkast, ett stilla leende. Männen har sina strider och sin osämja. Men ni har de tysta ögonkasten. Inget märkbart direkt, utan sofistikerat, planerat så att det inte ska irritera någon man, men något som kvinnorna kan ge varandra, något som gör vardagen lättare. De små gesternas gemenskap. Kanske finns det platser, vid brunnar och fält, där kvinnor kan mötas på sätt som männen inte kan. Kanske är det där diplomatin fungerar. Kanske är det där problemen faktiskt blir lösta. Men vissa saker kan ingen kvinnlig list rå på.

Lots hustru

Nu har Gud bestämt att landet du bor i är för syndigt. Det får inte finnas kvar, alla invånare måste dö. Utom ni. Ni behöver fly, och det snabbt. Lämna allting, bryta upp, gå i tron på det två änglar och Herren Gud säger till er: Det ska komma nya platser. Lot dröjer, han vill inte ge sig av. Gud väntar otåligt. Änglarna skyndar på er, ni måste gå. Så går ni till sist och nu är det bråttom. Gå, bara gå! Vänd er inte om. Men du, Lots fru, du vänder dig om. Du kan inte vända det förflutna ryggen, kan inte bara gå. Lot har inget kvar i det land där ni har bott. Men du har det. Minnen. Människor. Relationer. En gemenskap, kanske ett tystnadens systerskap med kvinnor du aldrig kommer att se igen. Du gör egentligen inte annat än vad Lot gjorde bara timmar innan. Du tvekar. Du gör egentligen vad Eva gjorde en gång i tidernas begynnelse – använder dina sinnen fast du inte får. Du tittar. Du stannar upp. Du dröjer. Kanske har du tårar i ögonen. Kanske gråter du över alla missade möjligheter som det innebär att ha en man som Lot. Kanske gråter du över vad som ligger framför er – över tanken på nya platser, nya relationer, nya informella lösningar på vad män ställer till med. Jag vet inte vad du tänker på där du är, men jag vet att du förvandlas till salt, till tårar utan vätska, gråt utan vatten. En flod utan lopp. De andra går vidare. Det kostar på för dem att göra det. De är nu utan dig, utan medlare, utan någon som står som förnuftets röst mellan Lot och världen. Men de går vidare. Och du står kvar, ett monument över alla tårar och all tvekan, och hur den hindrar oss från att bryta upp och dra ut mot det nya, okända.

Lots hustru

Gud, var med alla som gråter, längtar och ser tillbaka. I Bibeln beskrivs det att även du, Gud, ibland stannar upp och funderar. Vi behöver också göra det ibland. Ibland måste vi till och med tvivla på nåden. Var med oss när vi gör det, var nära oss med din förståelse. Amen.

REBECKA 1 mos 24:12–28:9

en dag ska jag stanna till vid Isaks och Rebeckas hem, plocka upp en snörstump från marken och hålla den i mina händer och tänka på Rebecka, som höll alla familjens trådar i sina händer. »Om det blir en förbannelse i stället för en välsignelse tar jag på mig den!« Din röst är lugn och klar, det finns ingen oro i dig, Rebecka. Du har tänkt länge, förutsett allt, och står här och går igenom allt såsom det måste ske. När jag ser dig är det vid matlagningen, Rebecka. Du och din vuxne son Jakob står och lagar mat och dina drömmar fyller hans huvud. Du har aldrig hindrat honom från matlagning, han verkar gilla det. bakgrund

Rebecka gifter sig med Abrahams och Saras son Isak. Isak är en av patriarkerna i Gamla testamentet. Rebecka är dotter till Betuel, som är son till Abrahams bror Nachor. Berättelsen om Rebecka är en del av Bibelns berättelse om patriarkernas liv. Rebecka betyder »bunden« eller »kviga«. Rebeckas repliker i Bibeln är bland andra: »Ja, det vill jag.« »Om det ska vara så här, står jag inte ut!« »Jag hörde hur din far talade med din bror Esau och sade till honom: Skaffa något vilt och laga till något gott, så att jag får äta och sedan kan välsigna dig inför Herren innan jag dör. – Hör på nu, min son, och gör som jag säger. Gå bort till småboskapen och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en av din fars älsklingsrätter. Den skall du bära in till din far, så att han får äta och sedan kan välsigna dig innan han dör.« »Den förbannelsen får komma över mig, min son! Gör nu som jag säger och gå och hämta killingarna.«

Rebecka 34

Det kanske är kvinnogöra, som vissa säger, men kvinnogöra är det finaste man kan syssla med. Det vet du. Den som gör det föraktade arbetet håller familjefriden i sina händer. När du lagar mat får du tid att tänka, planera, förutse eventualiteter och göra backup-lösningar. Du berättar för Jakob, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att fast han är född några minuter efter sin tvillingbror Esau är han den borne ledaren. Den här gången inskärper du allvaret: det är dags för honom att ta över nu. »Men går det, på riktigt, när jag inte är äldst?« frågar han. Du skrattar till, Rebecka, medan du säger: »Vem leder den här familjen, den som är äldst, eller den som är smartast?« Jo, för alla vet att du är många år yngre än din man Isak. Men inte dummare. Det är lätt att få en välsignelse som inte är ämnad för en om man bara planerar ordentligt. »Din pappa vill välsigna Esau i dag, men han vill ha mat först. Vi lagar till lite mat som du bär in, hans syn är borta, han kommer inte att se vem av er det är.« Jakob är mindre och slätare än sin hårige, storvuxne jägare till bror. Ingen fara, du har redan tänkt på det. Bibelns första maskeradkläder iordningställs snabbt, luden hud att lägga över slät. »Gör din röst grov«, säger du, men det klarar inte Jakob. Den spricker, blir hög och nervös. Men det gör inget, planen håller och inom kort kommer välsignelsen att gå till Jakob. Det är när du står i köket och väntar på att Jakob ska komma tillbaka som jag ser det i din blick, Rebecka, det som fick dig att säga att om det blir en förbannelse i stället för en välsignelse tar du på dig förbannelsen. För din son gör du detta, för din son gör du det som krävs. Du är en ledare, Rebecka, och du har fostrat en ledare. Jakob kommer att få ett liv som den patriark som lägger grunden för Israels

Tack Gud, för alla som har tänkandets och planerandets gåva i sin hand. Tack för alla som längtar efter att ta ansvar. Hjälp dem att se det de behöver se, höra det de behöver höra. Var dem nära med din kärlek och dina råd. Amen.

Rebecka

tolv stammar. Och det ser du till i detta nu, ser till det med smaskigt tillagat kött och lite getskinn draperat över två handleder. Esau blir arg när han får veta och vill döda Jakob. Men du är steget före honom, planen är klar, redo att sättas i verket. Jakob ska bege sig till en avlägsen släkting, Laban, och hålla sig borta ett tag. Du håller alla trådar i din hand, Rebecka, gör det som krävs för att allt ska bli rätt. Undrar du ibland om det är Guds röst eller din hjärna som styr det du gör? Eller är du säker på att Gud pratar med dig, kommer med råd och stöd, som du råder och stöder Jakob? När du är beredd att ta förbannelsen som Jakob kunde ha fått, Rebecka, då tänker Gud kanske: »Det där är kärlek, det är uppoffring. Det är mänsklighetens starkaste uttryck för kärlek.« Om Gud tänker så vet jag inte. Men generationer senare ska han själv ta på sig den förbannelse som mänskligheten förtjänar. Så kanske, Rebecka, finns det i dig en glimt av den kärlek som spiller ner på oss från himlen.

Det finns många kvinnor i Bibeln. Vissas röster är starka, men många gånger vet vi inget mer om kvinnan än hennes namn, ofta inte ens det. Här skriver prästen Charlotte Frycklund en typ av brev till de dimhöljda bibliska kvinnorna – och märker hur kvinnorna börjar tala tillbaka. Charlotte Frycklund skriver med krispighet och värme så att kvinnorna i Bibeln – som annars ofta bara nämns i en bisats eller presenteras som en del av sina mäns berättelser – blir huvudpersoner och kommer till liv. Genom dessa 101 möten lär vi känna Bibelns kvinnor, samtidigt som vi leds genom Bibelns stora berättelse och får insikter om våra egna liv. Charlotte Frycklund är nätpräst i Svenska kyrkan.