Bön med alla sinnen by Argument Förlag

Rune Rasmussen

Bรถn med alla

sinnen

Rune Rasmussen

Bรถn med alla sinnen Bรถnestationer fรถr alla รฅldrar

Argument Fรถrlag

Innehåll Att vara delaktig, att få uppleva........................... 5

Att skapa en bönevandring..................... 8 Del 1 – Jag och Gud ............................ 10

Del 3 – Vi och världen..........50

1 | Bibellappar......................................10 2 | Tack- och bönetavlor.................... 11 3 | Guds avbild.....................................12 4 | Bön om ett helt hjärta..................13 5 | Personlig välsignelse....................14 6 | Din börda vid korset.....................16 7 | Ditt fingeravtryck .........................18 8 | Mannablommor............................19 9 | Välsignelse i dopvattnet..............20 10 | Smaka och se att Gud är god .....21 11 | Böner vid korset.............................22 12 | Löfteskorg vid regnbågens slut..24 13 | Bönekruka i kyrkorummet..........26 14 | Ikon och musik...............................27 15 | Guds egenskaper...........................28 16 | Förbön vid ljusbäraren................29 17 | Hjärtan som smälter.....................30 18 | Kristus – på alla sidor...................32 19 | Musikhörna....................................33 20 | Brustna drömmar.........................34 21 | Enkel repetitiv meditation...........36 22 | Du och ditt liv – var är du?..........37

34 | Lidandets Kristus...........................50 35 | Bön i alla väderstreck...................51 36 | Karta med ljus, stenar och frön.52 37 | Solidaritet........................................53

Bönestationer i smågrupper..........................54 38 | Bönebricka .....................................56 39 | Bönesked.........................................58 40 | Bönekarta........................................59 41 | Bönesten..........................................60 42 | Förbön och tack.............................61 43 | Bildkort............................................62 44 | Hur har du det i dag?....................63 45 | Bubbelbön och välsignelse.........64 46 | Hjärteböner.....................................65 47 | Tacksnöre........................................66 48 | Bönepussel......................................67 49 | Handkors.........................................68 50 | Orättvisor........................................70

Litteratur................................. 71

Del 2 – Jag i församlingen.................38 23 | Välkomsthälsning.......................... 38 24 | Församlingens hjärta...................39 25 | Ljusbäraren i gudstjänsten.........40 26 | Nattvard..........................................42 27 | Ätbar välsignelse...........................43

Att vara delaktig, att få uppleva »Vi behöver en tro som är värd att leva, att praktisera. Vi behöver en tro som knyter samman dåtid, nutid och framtid. En sådan tro behöver en gemenskap som praktiserar denna tro. En gemenskap som är värd att återvända till.« Så förklarar teologen Bård Eirik Hallesby Norheim vår tids behov av praktisk trosundervisning i sin bok Kan tru praktiserast? Många människor bär idag på en stark andlig längtan, men upplever inte att kyrkan som institution kan möta denna längtan. Därför behöver vi som kyrka bli bättre på att skapa arenor för Guds möte med människor. Där vill den här boken vara ett redskap.

Delaktighet Idag finns relativt liten bibelkunskap bland vuxna, barn och unga. Vi kan också uppleva från kyrkans sida att det finns förhållandevis liten nyfikenhet på enkel undervisning knuten till bibelförståelse och bibelkunskap. Ändå är det min erfarenhet att människor vill höra, uppleva och delta när dessa klassiska berättelser blir förmedlade på ett relevant sätt. Mycket är upp till oss som kyrka och församling. Är vi beredda att förändras och vara lyhörda inför den kultur vi är en del av? Evangeliets budskap är detsamma idag och igår, men vårt sätt att förmedla det måste göras relevant i varje ny tid. Om vi är beredda att förändra våra former och uttryckssätt är jag övertygad om att vi kan bygga upp en andlighet och en gemenskap som grundar sig i delaktighet på ett tydligare och mer helhjärtat sätt än vi är vana vid. Vår tid är interaktiv och oavsett om det gäller tv-program, webbsidor, konferenser eller nya läroplaner så ligger fokus på att förmedla upplevelser och praktisk erfarenhet. Man vill skapa delaktighet. Detta eftersom vi vet att det är svårare att känna sig engagerad eller att tillägna sig kunskap om man reduceras till passiv åhörare. Och vi har höga krav – vi vill se att vi kan ha nytta av det vi lär oss nu. Vi vill vara delaktiga, och vi vill att det vi får ta del av ska vara relevant i det sammanhang vi befinner oss för tillfället. Idag skapas inte samhörighet genom medlemskap och formalia, utan genom goda relationer på sociala arenor. Detta är en klar utmaning till all undervisning och allt gudstjänstarbete. Kommunikationen och interaktionen mellan människor kommer aldrig att bli som förr, och därför kan inte heller kyrkans undervisning förbli opåverkad. En uppenbar nyckel till vår tids kommunikation är att låta människor känna att de hör till. Inte som åskådare, inte som främlingar – utan som verkliga deltagare. Därför är också barn- och ungdomsarbetet ovärderligt idag: där ligger så mycket av fokus på att

skapa just gemenskap och samhörighet, och effekten av det goda mötet med kyrkan kan finnas kvar länge. Frågorna om delaktighet i exempelvis kyrkans gudstjänster handlar alltså inte om en extra textläsare eller en ny välkomstkommitté vid dörren, utan om en andlighet som öppnar upp för deltagarna. Det är som att vi som kyrka får ett annat perspektiv. Men principen är inte ny: redan Paulus förklarar ju att vi är alla delar av samma kropp, att gemenskap och delaktighet är inbyggt i församlingstanken från grunden.

Upplevelsebaserad andlighet Om delaktighet är det ena nyckelordet idag, är upplevelser det andra. Kyrkan behöver ge människor möjlighet till nära upplevelser av det heliga. En upplevelsebaserad andlighet har bärkraft idag, eftersom den egna erfarenheten av vad som fungerar är så högt värderad. Vi är inte längre beredda att bara lita till vad traditioner och andra säger, utan vill uppleva på egen hand. Vi behöver inte leta särskilt länge för att hitta utgångspunkten för en sådan andlighet – den finns redan i Bibeln. Bibeln är full av Gudsupplevelser som inte bara kommer av ord och traditionell förkunnelse. Gud möter människan och berättar något om sig själv genom templets storslagenhet, genom Davids heliga dans, genom profeternas sinnliga symbolhandlingar, genom Betlehemsstjärnans strålglans och genom Jesu beröring av de oberörbara. När den muntliga förkunnelsen kompletteras med möjligheten att använda symbolhandlingar kan andligheten utmana hela människan och alla sinnen. Det är stor skillnad på att prata om bön, teoretiskt förklara och berätta om vad bön är – och att ta med sig människor in i upplevelsen av bön. Vi utmanas genom arbetet med bönestationer till att möta bönen och gudsnärvaron på nya sätt. Vi funderar tillsammans med människor som är på väg. Lyssnar till och tar på allvar den längtan eller brist på längtan som finns hos dem vi går tillsammans med. Att gå in i bönen på ett sådant sätt är utmanande, men också mycket givande för den som vågar vara närvarande, dela sina erfarenheter och lyssna. Vi blir mindre fokuserade på att förklara och förstå allt. Istället tar vi med våra medvandrare i praktiska handlingar. För mig som präst kan detta bäst illustreras i konfirmandundervisningen. Förut var bönen ett obligatoriskt tema att undervisa om. Jag förklarade vad bön är och frågade om konfirmanderna bad ibland. Svaren kunde variera. Några gånger fick jag ett positivt svar tillbaka. Konfirmanderna var inte rädda att säga att de ibland bad, till exempel en aftonbön. Då blev prästen glad och nöjd! Nu är det annorlunda. Jag är inte så upptagen av vad bönen egentligen är. (Jag förstår mindre och mindre av det mysteriet själv också.) Nu tar jag hellre med mig barn och ungdomar in i konkreta bönehandlingar. Vi tänder ljus, lägger bönekort, har bönebrickor, använder böneskedar, lyssnar och funderar tillsammans. Jag ber högt och konfirmanderna och barnen deltar med samma självklarhet. Konfirmanderna har gått från att vara betraktare och åhörare till att bli delaktiga och aktiva. Det låter kanske inte som en så stor förändring? För mig har det inneburit en kursändring och ett helt annat sätt att tänka kring bön. Och så spännande det är att få leva tillsammans med andra på detta sätt! Att vara medvandrare i livet och inte bara kunskapsförmedlare.

För vi är alla delaktiga. Vi går på samma väg. Vi söker den treenige Guden. Vi lyssnar och lär. Vi arbetar tillsammans för att finna en väg till Jesustro för människor i vår tid.

Med Jesus i centrum Att söka Sanningen är inte särskilt intressant för den stora majoriteten människor idag. För många är det näst intill likgiltigt vad du tror, bara du tror på något. En del håller på att tappa fotfästet i denna nya situation och ser liten framtid för kristen undervisning och tro i vår tid. Andra värnar kyrkans förmedling av kristendomen och fortsätter med ökad frimodighet. I en fragmenterad värld, som den vi lever i, är vår egen utgångspunkt avgörande. Ju fler religiösa trender och strömningar, desto viktigare blir det för kyrkan att förkunna en tydlig Jesusgestalt. I en tid när de flesta är mer intresserade av vad som fungerar än av vad som är sant, kan vi som kyrka rakryggat förkunna att evangeliet erbjuder både och. Om vi ska vara goda vägledare för människor omkring oss, är det viktigt att stå med båda fötterna i en äkta Kristusupplevelse och Kristustro. Annars riskerar bruket av bönevandringar och annan alternativ liturgi att föra oss bort från centrum av tron, och istället resultera i motsatsen till det vi eftersträvar: nämligen en urvattning av tron. I mitt arbete som präst ser jag att en del vägledning runt nya böneformer och andlighet alltför ofta blir otydlig. Ett exempel på detta är bruket av ljusbärare i våra kyrkor. Hur många gånger har jag inte hört uppmaningen att tända ett ljus för någon du tänker på, utan att förankra detta i det speciella med just ljusbäraren? Ljuständningen blir därmed på ett sätt hängande i luften utan att knytas till en specifikt kristen tro. Istället borde vi hellre säga: »Använd gärna ljusbäraren idag. Tänd ett ljus för någon du tänker på. För Kristus, som är det stora ljuset i centrum av ljusbäraren, vill komma nära den du ber för med sin tröst och glädje. Han kan komma nära och ge dig trygghet och hjälp. Han förstår dig.« Sammanfattningsvis kan alltså sägas att vi behöver en andlighet som är förankrad i upplevelser för att svara mot behoven i vår tid. Den behöver inbjuda till delaktighet för att engagera och behöver vara Jesuscentrerad för att vara sann.

Att skapa en bönevandring Att tänka på Det finns flera saker som är bra att tänka på när man ska förbereda en bönevandring: »» Hur ser lokalerna ut? »» Vilken är målgruppen, och vilka erfarenheter av bönevandringar har de som ska delta? »» Hur många är med som ledare/arrangörer? »» Hur lång tid ska vandringen ta? »» Hur mycket tid har vi till förberedelser? »» Hur många ska delta i vandringen? Frågorna är många, men det är också möjligheterna! Om gruppen inte är så van vid bönevandringar kan det vara bra att börja med en enkel vandring med kanske bara tre stationer.

Presentera vandringen Erfarenheten visar att man inte kan var tydlig nog när det gäller hur vandringen ska genomföras. Ofta kan det vara praktiskt att inleda själva vandringen med en genomgång, där man tillsammans går från station till station och förklarar vad som kommer att hända. Många är mer osäkra och försiktiga än man kan tro. Det kan vara bra att hålla upp föremål så att alla kan se dem och förklara hur det är tänkt att gå till. Man kan tro att detta tar bort spänningen i att genomföra vandringen, men så är det sällan. Den som hela tiden är nervös för att göra fel får inte ut så mycket av sin vandring. Därför är det också bra med tydliga skyltar vid varje station som berättar vad man förväntas göra.

Kreativ dekorgrupp Om du har personer i gruppen med kreativt sinnelag och kanske till och med erfarenhet av scendekor är det ett stort plus att knyta dem till dig i detta arbete. Den estetiska upplevelsen är viktig och kommer inte av sig själv. Tanken med alla förslag i detta material är att ni ska kunna sätta samman bönevandringar som ni gör till er egna. Men det krävs alltid en hel del tid och kommunikation innan en grupp som ska arbeta tillsammans blir överens om vad man vill uppnå.

Ofta blir det så att några i gruppen snabbt får en överblick över stationerna som ska byggas, hittar lösningar på det som behöver göras och ser att slutresultatet kommer att bli något spännande. Andra behöver mer tid på sig. Låt dem som har överblick få leda vägen, men på ett sätt som gör att alla känner sig inkluderade i det ni tillsammans ska skapa. Upptäck varandras olikheter och dra nytta av dem i förberedelsearbetet.

Bönevandringens fokus En bönevandring kan byggas upp på olika sätt. Man kan ha fristående stationer eller så kan man bygga upp en vandring utifrån ett tema eller riktningar. Ett exempel på upplägg utifrån tema eller riktning är att skapa en vandring som bygger på orden Uppåt, Inåt, Utåt. »» Uppåt: Jag och Gud »» Inåt: Jag och församlingen »» Utåt: Jag och mina medmänniskor

Stationerna Olika sorters bönestationer passar bra i olika sammanhang, och därför ger jag i slutet av varje station förslag på sammanhang att använda stationen i. Några fungerar bäst i smågrupper medan andra är anpassade till gudstjänsten eller liknande samlingar. En del går förstås att använda i båda sammanhangen. Med hjälp av en ledare kan de flesta stationer i kapitlet för smågrupper också användas i gudstjänstsammanhang. Det viktiga är bara att tänka på hur många deltagare man är, så att det inte blir för lång väntetid vid stationerna.

Bönestationer i öppna bönevandringar Stationerna i de tre första kapitlen – »Jag och Gud«, »Jag i församlingen« samt »Vi i världen« – är stationer tänkta till öppna vandringar i gudstjänsten eller veckosamlingen. Vandringen kan gärna ske i kyrkorummet. Ibland innebär kyrkorummet en fysisk begränsning av en vandring (bänkar, brist på öppna ytor) och då kan det vara en fördel att istället använda församlingshemmet eller liknande. Eller så kan man tänka kreativt och använda gången, altarringen och liknande. Bönevandringar är också ett fint inslag på läger för barn och ungdomar.

Bönestationer i smågrupper Stationerna i det sista kapitlet, »Bönestationer i smågrupper« är stationer eller böneformer tänkta för mindre grupper (6–12 deltagare). Det kan vara grupper för barn, ungdomar eller vuxna. Några av dessa stationer har cirkeln som utgångspunkt, vilket har fördelen att alla naturligt blir inkluderade. Det är fint när den lilla gruppens gemenskap får finnas inte bara i samtal och aktivitet, utan också i bön. Det ger styrka till gruppen och hjälper oss att leva med förväntan på Gud.

Del 1 – Jag och Gud

1 | Bibellappar Beskrivning

Varianter

Lägg lappar med en utvald bibelvers i en korg eller ask. Vad som står på lapparna beror på vilket tema man har för stationen eller vandringen. Utifrån berättelsen om kvinnan som rörde vid Jesu mantel (Luk 8:42–48) kan deltagarna exempelvis få lappar med Ps 37:5: »Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla.« Låt deltagarna dra en lapp. Stationens utformning kan gärna återspegla något av det som man önskar förmedla. I exemplet ovan kan lapparna exempelvis dras ur en mantelficka.

Stationen kan varieras på många sätt utifrån önskat tema. Om temat är Guds kärlek kan deltagarna till exempel dra en lapp med Jer 31:3 (»Med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet.«) ur en korg formad som ett hjärta.

Målgrupp Äldre barn, ungdomar och vuxna.

Användning Passar som: »» ett avskedsord efter en gudstjänst eller samling »» en station i en bönevandring.

Mål Att förstärka det budskap eller tema man valt.

2 | Tack- och bönetavlor Beskrivning

Varianter

Ett stort pappersark sätts upp i kyrkan eller gudstjänstrummet. Rubriken anger om man här ska samla förbönsämnen eller tacksägelseämnen. Bredvid pappersarket ställer man fram kritor, tuschpennor och vanliga pennor tillsammans med post it-lappar. Deltagarna får skriva eller rita något som symboliserar vad de vill lyfta fram i bön.

En enkel affisch med lämpligt motiv kan utgöra bakgrund till post it-lapparna. Bönearket kan användas för att samla böner kring en speciell situation eller verksamhetsgren.

Mål

Användning

Att inspirera den som inte är så van vid att formulera egna böner. Här får man inspiration från de andra deltagarna och begränsningarna i instruktionen gör det lättare att våga prova på att använda egna ord till bön.

Passar som: »» en del av en bönevandring »» respons på predikan eller undervisning.

Målgrupp Passar för alla åldrar. Barn som inte är läsoch skrivkunniga kan få hjälp av föräldrar.

Del 2 – Jag i församlingen

23 | Välkomsthälsning Beskrivning

som hjälper till att visa att bönevandringen inte är något att vara nervös för.

En eller två personer står i dörren till gudstjänstrummet och delar ut en hälsning till alla som kommer in för att delta i en samling eller gudstjänst. Hälsningen kan vara ett bibelord eller ett bönekort knutet till samlingens tema. Lapparna förvaras gärna i ett vackert, högt glas eller en skål. Det är fint att ha ögonkontakt med var och en man överlämnar ett kort till. Ett sådant här enkelt arrangemang kan sänka tröskeln för att delta i en bönevandring. Alla som kommer blir på ett naturligt sätt en del av vandringen utan att det behöver kännas så märkvärdigt.

Varianter Lapparna som delas ut kan vara »» bibelverser som passar till dagens ämne »» böneämnen som exempelvis anknyter till någon av församlingens verksamheter »» aktuella böneämnen.

Målgrupp Läskunniga barn samt ungdomar och vuxna.

Mål

Användning

Genom att starta böneprocessen redan vid ingången till gudstjänsten, skapas ett tydligt fokus på bönen och gudstjänstens inriktning. När stationen ingår i en bönevandring fungerar den som en smakbit

Passar som: »» hälsning inför gudstjänsten »» inledning av ett arrangemang, ett läger eller en konferens »» start av bönevandring.

24 | Församlingens hjärta Beskrivning

Mål

Ett stort hjärta av aluminiumfolie ligger på ett bord. Mitt i hjärtat sätts ett stort Jesusljus. Runtom placeras mindre ljus, minst lika många som antalet deltagare. Deltagarna får ta ett värmeljus, tända det på Kristusljuset och sedan ställa sitt ljus i hjärtat. Det stora hjärtat är en stark symbol för gemenskapen. Det visar att vi hör samman och att vi alla är värdefulla. I församlingsgemenskapen är Jesus den som binder oss samman och vi får hämta kraft och styrka från honom. Jesusnärvaron konkretiseras av att vi tänder vårt lilla ljus på det stora Kristusljuset.

Att understryka att församlingen är en gemenskap där alla är viktiga och hör hemma. Den symboliserar också starkt Jesu kärlek till oss.

Varianter Man kan också skapa formen av ett kors med hjälp av värmeljusen. Det blir då en symbol för att Jesus dog för allas vår skull.

Målgrupp Alla åldrar.

Användning Passar som: »» del av en bönevandring »» inledning eller avslutning i en gudstjänst med temat gemenskap.

Del 3 – Vi och världen

34 | Lidandets Kristus Beskrivning

Mål

Ett enkelt sammansatt träkors ligger på ett fast underlag. På korset finns tre stora spikar fastspikade (vid »händer« och »fötter«). En hög med tidningar ligger vid sidan om. Be deltagarna att riva ut notiser eller artiklar som symboliserar lidande och orättfärdighet. De får sedan sätta fast dem på spikarna. Vid vandringens avslutning slås spikarna ned. (Detta behöver deltagarna inte veta om i förväg.) Gör gärna detta på ett effektfullt sätt, så att det blir en stark avslutning.

Att skapa en symbol- och bönehandling där vi konkret får lägga världens trasighet vid Jesu kors.

Målgrupp Ungdomar och vuxna.

Användning Passar som: »» station på en bönevandring »» inledning till gudstjänsten, exempelvis på långfredag eller i fastetiden.

35 | Bön i alla väderstreck Beskrivning

Mål

Detta är en enkel bönestation som inte kräver några särskilda arrangemang. Den utgår från de fyra väderstrecken och deltagarna får i tur och ordning be för platser, situationer och utmaningar som finns i detta väderstreck. Man kan tänka globalt eller lokalt i sin egen stad. Hela gruppen kan be tillsammans på denna station, vända åt ett väderstreck i taget. Eller så kan ledaren be fritt eller med hjälp av i förväg formulerade böner. Ett exempel: »» Öst: Vi vänder oss mot öster. Vi vill be för Asien och Australien. Vi ber om … »» Söder: Vi vänder oss mot söder och ber för Afrika. Vi ber om … »» Väst: Vi vänder oss mot väster och ber för hela den amerikanska kontinenten. Vi ber om … »» Norr: Vi ber för oss här i den norra delen, både för vårt eget land och för Europa. Vi ber om …

Att se utanför våra egna landsgränser och be för människor över hela världen.

Varianter Om det finns deltagare från andra länder i gruppen kan det vara fint att inkludera deras hemländer vid respektive väderstreck.

Målgrupp Äldre barn, ungdomar och vuxna.

Användning Passar som: »» inledning eller avslutning på en bönevandring »» förbönsinslag i en vanlig gudstjänst.

36 | Karta med ljus, stenar och frön Beskrivning

Mål

En världskarta ligger utbredd på golvet. Runt kartan står tre skålar: en med värmeljus, en med små stenar och en med frön. En skylt förklarar vad de olika föremålen representerar: »» Värmeljusen representerar en bön om välsignelse. »» Stenarna representerar konflikter och svårigheter som du vill be för i ett land eller ett område. »» Fröna representerar utbredning för Guds rike som du vill be om. Deltagarna får placera ut de föremål de vill, och kan samtidigt be en tyst bön.

Att reflektera över vad som sker i världen och be för olika platser och områden.

Varianter En enklare variant än stenar och frön är att sätta häftstift på de områden man vill be för.

Målgrupp Passar för ungdomar och vuxna.

Användning Passar som: »» station i en bönevandring.

Bön med alla sinnen är en praktisk hjälp för den som vill skapa en bönevandring, ordna bönestationer i gudstjänsten eller en böneaktivitet i smågrupper. Här finns idéer för både barn, tonåringar och vuxna. Totalt innehåller materialet 50 olika stationer, många med förslag på hur man kan variera upplägget. En regnbåge, ett par hörlurar, ett stort fruktfat, ett fingeravtryck, krossade lerskärvor, post it-lappar … Allt kan bli redskap för att inspirera till olika sätt att uttrycka tacksamhet till Gud, be Gud om hjälp eller lyfta fram någon annan i förbön.