Böner i mörkret by Argument Förlag

Bönerna är innerliga och desperata, och blundar inte för mörkret, men andas även hopp. För i mörkret lyser ljuset starkare. Gatupastorn Marcus Olson har skrivit ett förord. Daniel Jansson studerar till präst och har jobbat som ungdomsledare i Svenska kyrkan sedan 1994. Han är ordförande i Ulfilas, en internationell organisation som arbetar med gothoch emoungdomar. Han började skriva Böner i mörkret när han blev kontaktad av en nykristen gothtjej. Många av bönerna är skrivna av medlemmar i olika kristna gothgrupper på nätet.

www.argument.se

Böner i mörkret Daniel Jansson

Det här är ingen vanlig bönbok. Den innehåller böner skrivna av gothare och metalfans från hela världen. Bönerna riktar sig speciellt till alla som på ett eller annat sätt befinner sig i mörker.

Bรถner i mรถrkret

isbn 978-91-7315-388-1 Tryck Bulls Graphics AB

Argument Förlag ab Box 98, 432 22 Varberg Tel 0340-69 80 00 Fax 0340-69 80 10 www.argument.se info@argument.se

Fotografer Istockphoto.com THEPALMER (5, 12, 36, 53, 56, 102, 113), duncan1890 (14), Votchitsev Viacheslav (15), Ivan Bliznetsov (16), Les Cunliffe (18, 31), Mauro Grigollo (19, 24), Mordolff (20), piranka (22), Andrew Cribb (26), Sergiy Pomogayev (26), Gregor Erdmann (28), Suchota (30), Dwight Nadig (34), Hellen Sergeyeva (40), Gansovsky Vladislav (42), Martin Lladó (44), Lisa Thornberg (48), Casarsa (51), James Mullineaux (54), Oleg Filipchuk (59), Bogdan Kopania (66), Tyler Stalman (86), Korinonov (92), Flukesamed (92), Kati Neudert (106), Maciej Gowin (116). Shutterstock.com Scampi (10), Idea for life (60), Tommaso lizzul (62), Boguslawa Koziarska (62), Tushnov Alexey (64), Shipov Oleg (68), Vesilvio (74), Triff (78), Gwoeli (81), VolkOFF-ZS-BP (82), Anthro (87), Triff (88, 120), Markus Gann (96), NemesisINC (98), Mathias Rosenthal (104), Slava Gerj (110), Alexander Trinitatov (119). Pierre Eriksson (76).

Innehåll

06 Förord 11 Mörker och ljus 28 sorg 40 Död 54 kärlek 66 utanförskap 74 överlåtelse 88 tvivel 96 förlåtelse 110 beskydd

förord

ag kommer aldrig att glömma natten för några år sedan, när jag mötte honom nere vid centralstationen i Göteborg. Jag jobbade som ungdomspastor och var som vanligt ute och vandrade i Göteborgsnatten för att möta mina vänner, iklädd skinnbyxor, kängor, kråsskjorta, mantel och stormhatt. Mina vänner var, liksom jag, natträvar ut i fingerspetsarna. Vi hade samma musiksmak och delade samma intresse för estetik, skönhet, mörker, mystik och det övernaturliga. Vi var med andra ord gothare (eller gothrockare/ svartrockare om man så vill). Vi hade nästan allt gemensamt, förutom den lilla (stora) skillnaden att jag var kristen och aktiv i en kyrka. Jag hade sedan barnsben haft en tro på Gud och när det kom till kritan visste jag på något intuitivt sätt att Jesus hade med det hela att göra. Däremot hade jag svårt att ta till mig den kyrkliga kulturen. Det kändes aldrig som om jag passade in helt. När de andra i kyrkan lyssnade på gospel, lyssnade jag på Depeche Mode. När de andra njöt av solskenet på sommarlägren levde jag upp på kvällarna och satt och myste vid elden omgiven av den mörka skogen. När jag som vuxen mötte gothkulturen föll bitarna på plats. Här mötte jag människor som likt mig fann större skönhet i mollackord än dur, människor som också kände en dragning till det mystiska. Samtidigt fanns det något som saknades – det lilla ordet ›› hopp‹‹. Att våga prata ärligt om det jobbiga i livet, om smärta, mörker och död var ofta inga problem. Men var fanns lösningen på alla problem, var fanns vägen till att inte bara dela sin smärta och längtan med andra utan också våga tro på förändring? Var fanns hoppet? Jag kände mig fångad mellan två världar. I kyrkan var mina vänner visserli-

gen fulla av hopp, men hade svårt att förstå mina frågor och acceptera mitt mollhjärta. Bland mina gothvänner var varken mina djupa funderingar eller min melankoliska själ något problem, men där kunde de å andra sidan sällan känna igen sig i mitt hopp eller förstå min fascination över Jesus. Det var med den känslan av dubbelhet som jag mötte mannen vid centralstationen. Vi kan kalla honom Zacharias. Zacharias var en av få kristna musiker som på den tiden hade gjort sig ett namn i stora delar av den alternativa mörka musikscenen. Vi hade mötts på olika klubbar och spelningar, men hade ingen närmare relation. Plötsligt dyker han upp bakom ett hörn som från ingenstans, spänner blicken i mig och säger: – Marcus, du är ute på farlig mark! Du är på väg att göra samma misstag som jag gjorde. Du får inte förakta kyrkan, den är din familj. Fattar du inte att kyrkan är din mor? Du får inte ha din identitet i kläder och musik. Gud har skapat dig, du är ju HANS avbild. Du är ett Guds barn. Sluta gå runt och känn dig speciell för att du är alternativ! Du vet bättre än så, du är ju för h….vete dessutom pastor! Tårarna rann nerför hans kinder när han talade. Trots att han var både skarp och hård, kunde jag ändå känna hans omsorg och värme. Sedan kramade han om mig och sa: – Jag ser vad du försöker att göra, jag ser att du försöker att hitta dig själv, men du är på väg att gå så långt in i skogen att du snart gått vilse. Tappa inte kyrkan, den är ditt hem. Det är där du hittar vägen du behöver gå på. Det är där du finner kraft att leva det liv du vill leva, både som pastor och svartrockare. Lika snabbt som han dök upp försvann han, men det korta mötet fick mig att skaka. Varje ord hade slagit ner som en bomb i min själ och jag visste att

han var gudasänd. Och framför allt – han hade rätt! Jag hade faktiskt börjat distansera mig från kyrkan mentalt (fastän jag var pastor) och det hände ibland att jag satt och ironiserade över hur plastig och glättig kyrkan var när jag umgicks med mina gothvänner. Där och då, mitt i natten på en bakgata vid centralstationen, tackade jag med ögonen fulla av tårar Gud för hälsningen jag just fått och tog ett beslut som fortfarande håller. Jag bestämde mig för att ha min identitet i Gud och att aldrig, vad som än händer i livet, tappa den nära kontakten med andra kristna. Det är ju det Kyrkan är: Olika människor med olika kläder, musiksmak och kultur som tillsammans hjälps åt att växa i tron och att göra världen till en bättre plats genom att följa Jesus Kristus. Men den världen behöver inte vara rosaplastig. Vi drar ofta, helt felaktigt, ett likhetstecken mellan det mörka/mystiska och ondska. Men när Bibeln talar om mörker handlar det varken om färgen svart eller om timmarna efter midnatt, utan om den ondska som finns inom och runt oss, som vill förstöra och bryta ner. Gud skapade dag och natt och sa att det var gott. En nattuggla är lika mycket Guds skapelse som en lärka, och en fladdermus är lika högt älskad av Gud som den sötaste kattunge. Gud är god och Gud är ljus, men det betyder inte att Gud är emot natten, färgen svart eller det estetiskt mörka. Att Gud är ljus betyder att Gud är godhet, sanning, rättvisa och kärlek och att Gud därigenom är farlig, ja, rent ut sagt dödlig, för ondskan i alla dess former. En del verkar tro att det är farligt att nämna ord som mörker, natt och mystik, eftersom man tror att ›› de onda krafterna‹‹ härskar där. Inget kunde vara mer fel. Gud är herre överallt. Psaltaren i Bibeln är full av böner som både handlar om att Gud är med när livet är svårt och att Gud är härskaren över såväl mörker som död. I Psalm 23, som ofta kallas Herdepsalmen, står följande: ›› Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.‹‹

Och i Psalm 139 står: ›› Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.‹‹ Guds närvaro i mörkret är alltså större än att Gud ››bara‹‹ är med oss när livet är svart och vi hotas av mörkret/ondskan. Även om vi själva söker upp döden/ondskan så finns Gud där för att hjälpa oss. I Jesus Kristus träder Gud Allhärskaren själv in i vår värld. Gud har i Jesus delat all vår smärta, ångest och död. Han blev både förnedrad, torterad och dödad. Men Jesus liv slutar inte i den mörka grottan. Det eviga ljuset började lysa på nytt i graven och lyser starkare än någonsin. Jag hade önskat att jag hade haft Böner i mörkret när jag växte upp. Därför är jag väldigt tacksam över att Daniel såg behovet och samlade in dessa böner. För att du ska kunna få styrka i nödens stund. Varje gång du ber har du kontakt med det eviga ljuset, ja du har kontakt med den Allhärskare som är Herre överallt. Som Jesus själv säger i Bibeln sista bok, Uppenbarelseboken:

›› Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.‹‹ Välsignelse, nåd och frid från vår Herre Jesus Kristus Marcus Olson, gatupastor

I mos 1:1–5

»I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ›Ljus, bli till!‹ Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade 12han natt.«

I mos 1:1–5

Gud,

Du har skapat både ljus och mörker. Vi som känner oss hemma i mörkret, låt oss denna natt

få prisaAmen. Dig. 13

Ps 91:11

»Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.«

Allsmäktige Fader,

du som härskar över natten,

vi ber om ditt blods beskydd. Du mörkrets väktare,

vi ber att du ger oss kraft från dina heliga änglar som beskyddar oss

från demoner och det onda. Amen.

D Ă¤r and ra s er m Ăśrker

s er G ud lju set som l yser inom oss.

Jesus, du har varit i det mörkaste mörkret. Du har smakat den bittraste kalken. Du har gett ditt liv och din kropp åt oss. Du ser oss som lever i mörkret. Du ser våra tankar och våra böner. Du förstår det ingen annan förstår. Amen.

Natten är som den ljusaste dag för dig. Du ser genom kläder, smink, ärr och tatueringar. Du ser in i våra hjärtan. Du ser att oavsett kläder är vi dina soldater. Vi är de som står vakt i natten. Amen. 18

»Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig,natten är ljus som dagen,själva mörkret är ljus.«

Ps 139:11–12

, m e l a s u r e J , r a r u g i r d l a l l a k »På dina m s e .D e r a t k ä v g a j r e l l . stä t t a n r e l l e g a d n tystna, varkre opar till Herren, Ni som o!« Jes 62:6 ge er ingen r

Nattens väktare är här nu. Vi är redo att ta över vaktpasset från dem som vakar över dagen. Vi är soldaterna som kämpar för dig där andra inte vågar gå. Vi är soldaterna som rör oss i mörkret. Vi är dina krigare. Vi är nattens väktare.

Den mörkaste natt blir ljusare än den ljusaste dag när vi ser din kärlek och får möta dig i bön. Amen. 25

»Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. «

Jes 9:2

Herre, sänd dina änglar i denna natt och ge oss lugn och ro när vi vandrar i mörkret för ditt namns skull. Amen. 27

www.argument.se

Böner i mörkret Daniel Jansson