Dagboken 2020-2021

dagboken med

kyrkoalmanacka 2020–2021

ÅRETS TEMA: TID Med sex studiecirkelträffar

mpati och känsla... – ett tänkvärt citat för varje kyrkdag. kyrkdag för själen – lyssningsförslag på tidig musik för varje g av Vassilis Bolonassos.

s studiecirkel – sju bordssamtal baserat på artiklarna. En rkel för alla!

Argument

dagboken med

kyrkoalmanacka 2020–2021

Första årgångens texter Markusserien

Argument

PLANERING

Planering adventstiden

Kyrkoåret med barnen: Advent Den här tiden skiljer sig från årets övriga veckor. Adventsstjärnorna kommer fram, hela hemmet genomgår en förändring.

Dofter, smaker, musik – allt är nytt, men ändå välbekant. Det ligger förväntan i luften.

Tydligast är kanske adventsljusstakens närvaro, både i hemmet, i kyrkan och i kyrkans verksamheter. Vad ryms i ljusen? Något som ska bli, något hoppfullt.

Berätta eller dramatisera »Den bästa julgåvan«. Den handlar om en rik person som skickar iväg en av sina tjänare för att hitta den bästa julgåvan till barnen i huset. Tjänaren får med sig ett ljus. Efter en vecka är tjänaren fortfarande borta, så en annan 12

tjänare sänds iväg med ett ljus. Efter ytterligare en vecka skickas en tredje tjänare iväg, sedan en fjärde.

Till slut kommer de tillbaka. Den första återvänder med ett nästan slutbrunnet ljus, som sätts i adventsstaken. Den tjänaren har med sig en julgran. Den är ståtlig, men det är inte den bästa gåvan. Den andre tjänaren har med sig mat och den tredje har med sig presenter. Den fjärde tjänaren berättar om sitt besök i en kyrka, där de berättade om ett speciellt barns födelse. Och se, det var den bästa julgåvan! Nu är huset fullt med julsaker och står det fyra ljus i olika storlek i adventsljusstaken!

Sjung tillsammans: Vi tänder ett ljus, sen tänder vi två

29/11

Liturgisk färg: Vit. Den vita färgen byts till violett eller blå efter klockan 18.

Altaret: Sex altarljus. Vita altarblommor. Adventsstaken med fyra ljus placeras på lämplig plats framme i koret och har ett brinnande ljus.

h Ekoblomster från första advent fram till askonsdagen: Vita/röda nejlikor eller tulpaner, vita krysantemum, ranunkler, anemoner och fresia.

Stomme: Vintergröna träd och buskar/tall, gran, harginst. Övrigt: Denna söndag fram t o m tredje söndagen efter trettondedagen används julseriens musik.

Psalmförslag: 39:1–3, 103, 104:1–7, 105, 106:1–4, 107, 108, 111:1–4, 421, 422, 423, 609, 736, 857; Kyrksång 56, 65. Se även sida 135.



Musik för själen: Arcangelo Corelli: Sonata F-Dur, Op 5:4 för violin och bc, eller i transkription för blockflöjt.

................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, låt oss i denna gudstjänst ta emot din nåd för att visa den för andra.

I Jesu namn. Amen.

November 2020

Första söndagen i advent inleder det nya kyrkoåret. Korset med sin krona påminner om kyrkans Herre, världens konung. Denna dag får han den hyllning som är honom värdig: Hosianna, Davids son. Han är med i varje gudstjänst i sin kyrka.

Julkretsen

Första söndagen i advent Ett nådens år

Gamla testamentet: Sakarja 9:9–10.

Epistel: Romarbrevet 13:11–14.

Evangelium: Matteusevangeliet 21:1–9.

Psaltarpsalm: Psaltaren 24.

Vårt kyrkoår: Kyrkoåret inleds fyra söndagar före juldagen med första advent. Adventsfirandet har sina rötter i adventsfastan, som motsvarar påskfastan som förberedelsetid. Ordet advent är en förkortning av latinets adventus Domini, som betyder Herrens ankomst.

✧ Livsgnista ✧

Det är fest i kyrkan när vi börjar ett nytt kyrkoår. Kyrkbänkarna fylls, de kända tonslingorna lockar till unison sång. Ja, vi brukar få sjunga Hosianna tillsammans.

Det är en härlig känsla att få tända det första adventsljuset. Årstiden ger mörker i övermått, stearinljuset förmedlar värme och närhet. Ibland har jag funderat över det där stearinljuset. Det är bräckligt och svagt, en kraftig vindpust räcker för att släcka veken. Men trots sin skörhet ger det enda ljuset en obändig styrka, i mina ögon så mycket starkare och varmare än aldrig så många lysrör och elektriska ljus.

Stearinljuset är på något sätt släkt med vårt mänskliga liv. Det största, det som kommer oss närmast, är det ömtåligaste och sköraste.

Martin Lind

sön 29* Sune

mån 30 Anders Andreas

tis 1

Oskar Ossian

ons 2

Beata Beatrice

tor 3 Lydia

fre 4

Barbara Barbro

* 29 november, första advent, inleds Act Svenska kyrkans julinsamling, som pågår till och med trettondedag jul. Läs mer om temat för årets insamling på www.svenskakyrkan.se/act.

lör 5 Sven

13

6/12

Julkretsen

December 2020

Andra söndagen i advent Guds rike är nära Budskapet om att tiden är nära, att Guds rike står för dörren, återkommer ofta i evangelierna. Under julens förberedelsetid blir detta tydligt i kyrkan: Herren är nära, han kommer till sin kyrka, var beredd att möta honom! Många undrar hur det kommer att se ut den dagen, hur Guds rike ser ut. En bild av Guds rike är den av en stad, det nya Jerusalem, som sänks ned från himlen. Den återfinns tidigt i kyrkans historia.

Liturgisk färg: Violett eller blå. Den blå färgen är en särtradition i Norden.

Altaret: Två altarljus, vilka symboliserar lag och evangelium. Violetta altarblommor (se också sida 13). Adventsstaken har två brinnande ljus.

Psalmförslag: 39:1–3, 107, 174, 422, 423, 424, 425, 490, 609, 637, 651, 856; Kyrksång 59, 64. Se även sida 135.



sön 6

Musik för själen: Georg Friedrich Händel: Concerto för violin. B-Dur, HWV 288 (1707).

................................................................................................................

Nikolaus Niklas

................................................................................................................

mån 7

................................................................................................................

Angela Angelika

tis 8

Virginia

ons 9 Anna*

tor 10* Malin Malena

fre 11 Daniel Daniela

lör 12

Alexander Alexis

14

................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ * Anna (9 december) är enligt traditionen namnet på jungfru Marias mor. Hon är blivande mödrars skyddshelgon. * 10 december infaller chanukka, den åtta dagar långa judiska tempelinvigningsfesten. Varje dag tänds ett ljus i den åttaarmade ljusstaken till minne av hur Judas Mackabaios återtog Jerusalems tempel från fienden.

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, låt ditt rike bli synligt i vår gudstjänst och i vår värld. I Jesu namn. Amen.

Gamla testamentet: Mika 4:1–4.

Epistel: Romarbrevet 15:4–7.

Evangelium: Lukasevangeliet 21:25–36.

Psaltarpsalm: Psaltaren 85:9–14.

✧ Livsgnista ✧

Ibland tätnar mörkret. Det behöver inte vara december men den mörka månaden bidrar. Vi lyssnar till de många nyheterna och lägger påfallande ofta märke till de negativa händelserna.

Det politiska maktspelet berör oss illa, våldshandlingar mellan människor, den brutala rovdriften på naturens tillgångar som hotar vår framtid – allt sådant kan få oss att fyllas av förtvivlan.

I kristen tro ryms ingen enkel optimism. Det är inte så att de mörka nyheterna bara kan negligeras med trons övertygelse.

Men den kristna tron rymmer inte heller en entydig pessimism. Vi behöver inte gräva ner oss i missmod över att allting bara blir sämre dag för dag.

Som kristna är vi varken optimister eller pessimister.

Vi lever av det kristna hoppet. Kristen tro ger oss en oräddhet att möta verkligheten som den är. Hoppet står till vår Gud, som bär himmel och jord.

Martin Lind

13/12

Johannes döparen är budbäraren, vägröjaren, som profeterna förutsagt. »En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka.« Han predikar omvändelse och bereder väg för Messias, Herren. Till folket som kom för att döpas sa Johannes: »Redan är yxan satt till roten på trädet. Varje träd som inte bär god frukt skall kastas bort och kastas i elden.« Så blir yxan och trädet symbolen för tredje söndagen i advent, vägröjarens redskap.

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, låt julens under göra oss modiga mitt i rädslan och starka mitt i svagheten.

I Jesu namn. Amen.

Liturgisk färg: Violett eller blå.

Psaltarpsalm: Psaltaren 146:3–9.

Altaret: Två altarljus. Violetta altarblommor (se också sida 13). Adventsstaken har tre brinnande ljus.

Psalmförslag: 39:1–3, 103:2–4, 106, 107, 111, 331, 421:3–5, 426, 609, 856, 893; Kyrksång 61, 64. Se även sida 135.



Musik för själen: Gaspar Sanz: Canarios och Marionas, Danser ur Libro Primero (1674) och Libro Segundo (1675).

................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................

December 2020

Julkretsen

Tredje söndagen i advent Bana väg för Herren

Gamla testamentet: Jesaja 29:17–21.

Epistel: Första Korinthierbrevet 4:1–5.

Evangelium: Matteusevangeliet 11:2–11.

✧ Livsgnista ✧

I en afrikansk bönbok läser jag: »Du är svag, Jesus. Vi skulle föredra en mera kraftfull Jesus, som kan rädda oss från förtryck.« Hur blev det med Jesu program? Jesus fick blinda att se och lama att gå. Men vi har alltjämt blinda ibland oss, och fattiga, förnedrade och förminskade. Är Jesus för svag?

Varför kan jag inte få leva det friska livet nu? Varför måste jag vänta hela tiden?

Det har alltid funnits åtminstone två förhållningssätt till de här frågorna.

Ett sätt är att försöka leva paradis precis nu. Man sluter sig samman och säger: vi ska leva rent, bara vi.

Det har slutat illa, med murar och isolering. Det går inte att komma till paradiset. Gud har satt det flammande svärdet att vakta ingången.

Det andra alternativet är ett både och. Gud har verkligen skapat oss att leva himlaliv. Men i dag är våra villkor annorlunda. Vi får kämpa med tvetydighet, orättvisor, bristande kärlek. Rakt genom detta brustna liv får vi tro att himmelens Gud ser oss och älskar oss.

Martin Lind * 13 december är luciadagen. Lucia levde på Sicilien i slutet av 200-talet. Hon led martyrdöden efter att hennes försmådde friare angav henne till kejsaren.

Enligt en av de många legenderna om henne stack hon ut sina ögon, och hon är därför skyddshelgon för synskadade.

sön 13* Lucia

mån 14 Sten Sixten

tis 15

Gottfrid

ons 16 Assar

tor 17 Stig

fre 18

Abraham

lör 19 Isak

15

20/12

Julkretsen

December 2020

Fjärde söndagen i advent Herrens moder Maria står närmast firandet av Jesu födelse. Tillsammans med Johannes döparen bildar de porten till det nya förbundet. Denna Mariabild är från Västerås stift. Hon står på en månskära. Liksom månen bär fram ljuset från solen när det är som mörkast, bär Maria fram Sonen och visar på att det finns hopp om att ljuset ska komma till alla. Solens strålar omger henne i glorian som tecknats runt hennes gestalt. Eftersom Maria ska föda konungarnas konung bär hon en drottningkrona på huvudet.

Liturgisk färg: Violett/blå eller himmelsblå – Marias liturgiska färg.

Altaret: Fyra altarljus. Vita altarblommor (se också sida 13). Adventsstaken har fyra brinnande ljus.

Psalmförslag: 164, 400, 422:1–3, 432:3–4, 478:2–4, 480, 481, 533:4–6, 609; Kyrksång 62, 101. Se även sida 135.



sön 20

Musik för själen: Domenico Zipoli: Pastoral för orgel C-Dur, ur Sonate d'intavolatura del 1 (1716).

................................................................................................................

Israel Moses

................................................................................................................

mån 21

................................................................................................................

tis 22

................................................................................................................

Tomas

Natanael Jonatan

ons 23

................................................................................................................

Adam

................................................................................................................

tor 24

���������������������������������������������������������������������������������������������������������������

fre 25

................................................................................................................

lör 26

................................................................................................................

Eva

Juldagen Stefan Staffan

16

................................................................................................................

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, möt oss med den kärlek som bär oss genom livet och öppnar oss mot världen.

I Jesu namn. Amen.

Gamla testamentet: Jesaja 40:9–11.

Epistel: Romarbrevet 10:4–8.

Evangelium: Lukasevangeliet 1:46–55.

Psaltarpsalm: Psaltaren 145:8–13.

✧ Livsgnista ✧

Alldeles före jul får vi en hel söndag om Maria, Jesu mor. Hon är den unga tonårsflickan som blir gravid och föder Jesus. Hon måste ha varit orolig, undrande, rädd för hur det skulle gå.

Men det är hon som utbrister i en mäktig lovsång, fylld av tillförsikt. Hon tar stora ord i sin mun. Maria menar att det är Gud själv som vänt sin blick till henne.

Nu ska alla släkten prisa henne salig.

Gud vänder upp och ned på samhällsordningen: härskare störtas, de ringa höjs upp. Hungriga får gudomliga gåvor medan de rika skickas bort tomhänta.

Marias glädje smittar. Hennes eufori har i kristen tradition förknippats med förhoppningar som knutits till hennes son. Och med kristen tro har stora ting inträffat.

Det berättas att i staden Rom bodde nästan en miljon människor på Jesu tid. Men det fanns inte ett enda sjukhus. Med kristen tradition erbjöds sjukvård för människor, oberoende av relation. Kristen människosyn fick genomslag: människovärdet uppgraderades mot alla människors lika värde.

Marias lovsång har älskats och på många håll blivit en daglig del i kvällsbönen, och hennes namn räknas i dag som ett av den kristna världens vanligaste flicknamn. Så är det också i vårt land.

Martin Lind

text: peter halldorf, pastor och redaktör för tidskriften pilgrim »Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag.« (1 Mos 2:3) Det är betecknande att det första som Gud helgar inte är en särskild plats utan ett stycke tid. Medvetandet om tidens dimension är utmärkande för den varelse som är skapad till Guds avbild.

Djuren är medvetna om sina revir, människan är medveten om tiden. Sabbaten var sjunde dag – det första som kallas heligt i Bibeln – är en glänta i tiden som sätter människan i förbindelse med det heliga. Den enda av veckans dagar som har ett namn. De övriga kallas »första veckodagen«, »andra veckodagen« och så vidare, allt i förhållande till sabbaten som utgör ett tidens centrum.

Så småningom kommer högtiderna som heliga tider under året, också dessa givna redan i skapelsen. »Gud sade: ›På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år‹« (1 Mos 1:14). Firandet av heliga dagar och tider spiller över i den tid vi kallar vardag och gör den genomlyst av Guds närvaro. En spridd föreställning bland kristna har länge varit att Jesus upphävde sabbaten, som av den unga kyrkan ersattes med söndagen. Det är historiskt missvisande. De första kristna var inga konvertiter till kristendomen. De var judar som såg Jesus som uppfyllelsen av profeternas löften om Messias, och de fann därför ingen anledning att bryta med sin tradition. På samma sätt som de fortsatte att be vid fasta tider under dagen, fortsatte de att fira sabbat den sjunde dagen i veckan, den dag vi kallar lördag.

Medan sabbaten förblev de judekristnas vilodag, blev dock söndagen snabbt den primära gudstjänstdagen. Skälet var ett enda: i gryningen »den första veckodagen« kom kvinnorna till graven och fann den tom (Matt 28:1, Mark 16:2). Det gjorde den till »Herrens dag« i särskild mening. Paulus utgår från att de kristna möttes »dagen efter sabbaten« (1 Kor 16:2), och Apostlagärningarna beskriver hur de samlades för att bryta brödet »dagen efter sabbaten« (Apg 20:7).

Den åttonde dagen Visionen av det som skett genom Kristi uppståndelse förstärktes av att söndagen mycket tidigt även kom att kallas Den åttonde

TEMA TID

Kyrkoåret bidrar till andlig pilgrimsfärd dagen, ett uttryck som plockades upp från den judiska Henokslitteraturen. På sex dagar skapade Gud världen, den sjunde gjorde han till sin och människornas vilodag. Men bortom skapelsens sju dagar väntar en dag som är olik alla andra, när tiden lagt av sin slitna kappa och uppgått i evigheten. Genom att på samma gång vara den första och den åttonde dagen i veckan, tillhör söndagen både denna tidsålder och den kommande eonen, Guds rike. »Herrens dag är stor och härlig, den är utanför tiden«, skriver Basileios den Store på 300-talet.

Träder ur tidens kalender Varje söndag föregriper evigheten, något som den gudstjänstfirande församlingen smakar i eukaristin, den måltid vars innehåll ligger utanför tiden men firas för att skänka transparens åt tiden.

I mässan träder vi ut ur tidens kalender, inte som en flykt från denna tidsålder utan för att helga all tid. Det eukaristiska frambärandet av bröd och vin i gudstjänsten utgör i ett koncentrat vad hela livet är ämnat att vara: allt det vi frambär till Gud i tacksägelse blir för oss till gemenskap med Gud. På denna dag tillvänjer vi oss ett förhållningssätt till världen som inte är etiskt, men är präglat av ett nytt ethos.

Det kan finnas anledning att påminna sig om att under kyrkans femtonhundra första år hade söndagen ingen annan mening för de kristna än att samlas för att fira eukaristin på den ort där man bodde. Att utebli var otänkbart; det var firandet av eukaristin som konstituerade kyrkan. »Vi kan inte leva utan att fira Herrens dag«, utbrister en av den unga kyrkans martyrer, och Johannes Chrysostomos skriver: »Att avstå från måltiden är

»Genom att på samma gång vara den första och den åttonde dagen i veckan, tillhör söndagen både denna tidsålder och den kommande eonen.« 17

TEMA TID

att skilja sig från Kristus.« Om några var förhindrade att delta i söndagens gudstjänst var det diakonernas uppgift att bära ut de heliga gåvorna till dessa.

Söndagen är därför kyrkoårets viktigaste byggsten. Liksom Kristus är början och slutet, finns en dag som är den första och den sista dagen. En dag som förkunnar att kristendomen börjar med slutet. När Jesus uppstår på den första veckodagen, som motsvarar den första skapelsedagen – ett samband som de första kristna uppmärksammade1 – nyskapar han det av synd plågade kosmos. »På så sätt blir den första dagen också den åttonde«, skriver Augustinus.

Söndagen ges en eskatologisk laddning, så som en dag utanför tiden. Kyrkan firar på denna dag både minnet av Jesu uppståndelse och av Kristi återkomst. På Herrens dag förnimmer vi hur tiden inte längre är en ström av minuter och timmar, dagar och år, som bara försvinner – tid är att Kristus kommer! Och när han kommer oss till mötes når tiden sitt slut, eller snarare sitt mål. Tiden får evighetskvalitet. Förflutenhet och framtid förenas i Guds eviga nu och fyller livet med mening. Vi firar inte minnet av historiska händelser i gudstjänsten – korset, graven, uppståndelsen på den tredje dagen, himmelsfärden, återkomsten – vi möter honom som drar in våra liv i dessa händelser så att de nyskapar oss.

Allt detta gör söndagen till varje veckas festdag. I den tidiga kyrkan var det uteslutet att fasta på söndagen, man fick på den dagen inte ens böja knä i gudstjänsten. I Kristus har människan blivit upprest från synd och död, något som gestaltades genom att gudstjänsten firades stående.

Kyrkoåret växer fram Först kommer dagen, därefter tiderna, slutligen året. Så ser ordningen ut när kyrkoåret växer fram. Om söndagen är den primära festdagen, är påsken den primära högtiden. Liksom det heliga året är uppbyggt och centrerat kring påsken, är den kristna identiteten oupplösligt förenad med Kristi död och uppståndelse. Dessa avgörande händelser blir närvarande i kyrkan på tre sätt: genom söndagen, påskhögtiden och eukaristin. Söndagen representerar den grundläggande sanning som vår tro vilar på: Kristus är uppstånden och levande mitt ibland oss. Påsken, som Justinus Martyren skriver på 100-talet: »Vi samlas på solens dag, därför att det är den första dagen, den dag då Gud förvandlade mörkret och materien och skapade världen, men också därför att Jesus Kristus vår Frälsare uppstod från de döda den dagen.« 1

18

lidandets och uppståndelsens högtid, förbinder denna sanning med historien. Eukaristin låter den bli en oavbrutet flödande källa till liv i alla tider.

Efter påsken följer pingsten och julen som de två främsta kristna högtiderna under året. Av dessa tre är det bara julen som har ett fast datum. Påskens tid varierar, och pingsten är beroende av påsken eftersom den utgör påskens avslutning femtio dagar senare. Tillsammans ger de tre stora andliga festerna sin karaktär åt kyrkans år och sammanfattar tron. Påsken och julen har sina förberedelsetider och efterfirningstider, som brukar kallas julkretsen och påskkretsen.2 De följer direkt på varandra och utgör mer än halva året, den förtätade delen av det heliga året. Denna period av året avslutas med pingsten som är påskens sigill.

Julkretsen varar från första söndagen i advent till trettondedagstidens slut, som i regel sammanfaller med kyndelsmässodagen, och påskkretsen från första söndagen i förfastan till pingst. Eftersom pingsten är påskens fullbordan har den ingen egen krets, utan avslutar påskkretsen.

2

TEMA TID

Alla de söndagar som sedan följer – söndagarna i trefaldighetstiden i svensk tradition – kallas i många kyrkor för »söndagar efter pingst«. Därmed framhålls att kyrkans liv bara kan förstås i ljuset av den helige Ande. Denna andra hälft av kyrkoåret, från pingst till advent, har en lugnare rytm och får också sin karaktär senare i historien. Man har ibland delat in kyrkoåret i en festfylld och en festlös del, och det kan ligga något i det om man tänker på den utpräglade och utdragna festkaraktär som kännetecknar både jultiden och påsktiden. Samtidigt rymmer även årets andra hälft en rad viktiga festdagar, såsom Kristi förklarings dag, Mikaelidagen, tacksägelsedagen och allahelgonafesten.

Veckans dagar fick karaktär Även om söndagen var den främsta dagen firade den unga kyrkan gudstjänst även andra dagar. Några av veckans dagar fick tidigt en särskild karaktär: onsdagen, torsdagen, fredagen och lördagen.

Onsdagen är förräderiets dag, när Satan far in i Judas Iskariot och

denne går till översteprästerna för att sälja sin mästare. Handlingen levde starkt i kyrkans minne och gjorde onsdagen till en av veckans två ordinarie fastedagar.

Torsdagen är den dag när nattvarden instiftas, vilket gjort att kyrkan alltid denna dag har kommit ihåg och tackat Gud för detta mysterium, något som sker på ett särskilt sätt under stilla veckans skärtorsdag. Den måltid Jesus firar med apostlarna, och det långa tal han håller vid bordet, har också gjort torsdagen till en dag när kyrkan ber för sina herdar.

Fredagen är korsfästelsens dag och får därför prägel av delaktigheten i världens skuld och Kristi död. När tideböner firas står Psaltarens passionspsalmer, såsom psalm 22 och psalm 88, i centrum denna dag. Fredagen är också veckans andra bot- och fastedag, med undantag av påskveckan – veckan efter påsk – då all fasta upphör.

Så följer lördagen, den dag då Jesus vilade i graven, vilket ger den karaktär av en stor och helig sabbat. I östkyrkan är denna dag fylld av långa och förtätade gudstjänster under firandet av påsken. På lördag kväll inträder kyrkan dessutom i Herrens dag, eftersom den liturgiska dagen alltid börjar den föregående kvällen, något som är nedlagt i själva skapelseordningen. »Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen« (1 Mos 1:5).

På så sätt får veckan en Kristuskaraktär, den blir en övning i att växa djupare in i Kristustron. Veckans dagar ger stöd för den döpte att leva sitt dop: på fredagen dör vi med Kristus och på söndagen uppstår vi med honom. Dopets mönster etsas in i livet vecka efter vecka.

Tidebön blir allmänt bruk i kyrkan Även dagen får tidigt sin rytm i kyrkan med fasta tider för bön.

Den praktik som kallas »tidebön« har sina rötter i judisk tradition, och växer fram till att bli ett allmänt bruk i den unga kyrkan.

Redan från den församlingens första tid »deltog man troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna« (Apg 2:42). Apostlarna gick till templet vid tredje timmen – klockan nio på morgonen – för bön (Apg 2:15, fritt från grekiskan). Petrus »gick vid sjätte timmen upp på taket för att be« (Apg 10:9). Om Petrus och Johannes heter det att de »gick upp till templet inemot nionde timmen« för att delta i bönen (Apg 3:1). Och »vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud« när de satt fängslade (Apg 16:25).

Dessutom framhåller både Nya testamentet och skrifter från den tidiga kyrkan bön inför måltider som självklar.

19

TEMA TID

Dessa bruk fördes vidare, och bönerna blev så småningom fler till antalet. Källor från den tidiga kyrkan berättar om såväl enskild som gemensam bön vid fasta tidpunkter, framför allt i gryningen före soluppgången och i skymningen, vid den tid då man måste tända lamporna. Så småningom blev också dagens övriga timmar helgade genom gemensam bön. Men redan under de första århundradena tycks det ha varit allmänt omvittnat att de kristna bad vid minst tre tider varje dag: morgon, middag och kväll. När Origenes på 200-talet kommenterar att hela den kristnes liv bör vara en enda sammanhållen bön, tillägger han att »det som kallas bön bör förrättas inte mindre än tre gånger dagligen«.

Bönetiderna ryggraden i det gemensamma livet När klostren växte fram blev de fasta bönetiderna ryggraden i det gemensamma livet. De västliga klostren kom som mest att inrätta åtta tideböner varje dygn: matutin, laudes, prim, ters, sext, non, vesper och completorium. Till sitt innehåll bestod dessa i huvudsak av böner från Psaltaren, som berikades med andra läsningar ur Bibeln, tillsammans med böner och sånger tillkomna på Andens ingivelse och inspirerade av Bibeln. Det mest karaktäristiska för tidebönen som gudstjänstform är att Guds ord ges tillbaka till Gud i bönens och tillbedjans form. Det äldre svenska ordet tidegärd anspelar på den gåva – gärd betyder gåva – vi frambär till Gud i form av bön och lovsång vid olika tider på dagen. Även tidpunkten för de dagliga bönerna ges en frälsningshistorisk anknytning. Morgonbönen – laudes – erinrar om morgonoffret i Jerusalems tempel, om Kristi uppståndelse, om naturens uppvaknande och om människans upprättelse i Kristus.

Vespern, aftongudstjänsten, beds vid en tidpunkt som motsvarar aftonoffret i templet och den timme då påskalammet slaktades. Det var också den tid då Jesus instiftade nattvarden och sjöng lovsången, men även den timme då Jesus togs ned från korset.

»Genom att årets cykel hela tiden upprepas och vi får återvända till samma händelser, bibeltexter och böner, öppnar sig med åren djupen, höjden och bredden i evangeliet.« 20

De tre korta tideböner som i benediktinsk tradition beds under dagen, på latin kallade ters, sext och non, firas tredje, sjätte och nionde timmen. Tersens (kl 9) frälsningshistoriska bakgrund är den helige Andes utgjutande på pingstdagen, den är en bön om helig Ande inför dagens kamp. Sexten (kl 12) anknyter till det mörker som föll över jorden vid sjätte timmen när Jesus hängde på korset och är ett bönerop till Gud mitt under dagens strid och möda. Nonen (kl 15) erinrar om Kristi död vid nionde timmen, om den nåd som strömmar från hans genomborrade hjärta. Den är en bön om uthållighet och en salig död.

Completorium, ordet betyder »fullbordan«, hålls före sänggåendet och fullbordar dagens bön. Den får sin karaktär av den avslutande överlåtelsen åt Gud inför natten. I förening med Jesus överlåter vi vår ande åt Gud inför sömnen, dödens syster.

Bönen som en handling på en bestämd tid och plats, vare sig den sker gemensamt eller enskilt, syftar till att bönen ska bli en dimension som är närvarande i allt vi gör och hela livet en gudstjänst. I kyrkans tradition är dessa tideböner inte en plikt, snarare ett stöd för längtan att göra livet till en ständigt pågående bön.

Bidrar till vår andliga pilgrimsfärd Predikarens ord om att »allt har sin tid« (Pred 3:1) är mer än ett uppgivet konstaterande av förändringar och skiften vi inte råder över. De är en viktig förutsättning för livets mognad, mångfald och färgrikedom. I kyrkans liv bidrar det heliga året och de dagliga bönerna till vår andliga pilgrimsfärd. Fastetiderna hjälper oss till större förtätning och koncentration, festerna låter oss ryckas med i den befriande glädjen, perioderna däremellan för oss tillbaka till de första grunderna och en rytm som svarar mot vardagens. Dessa skiftningar blir tydligast i liturgin, församlingens gudstjänst.

En viktig poäng ligger i upprepningen. Genom att årets cykel hela tiden upprepas och vi får återvända till samma händelser, bibeltexter och böner, öppnar sig med åren djupen, höjden och bredden i evangeliet. Upprepningen är dessutom en viktig påminnelse om att vår kristna tro inte kan skiljas från historien.

Tron hör inte bara till en andlig sfär. Det är inte en abstrakt lära som ger oss gemenskap med Gud. Vi är kristna därför att något har hänt. Det liturgiska året, liksom de dagliga tidebönerna, är åminnelsen av historiska händelser och låter deras innebörd förnyas och fördjupas i vår erfarenhet så att vi blir samtida med händelserna. ◆

text: bo erlandsson, leg psykoterapeut och verksamhetschef på kyrkans sos Vi säger ofta att tiden läker alla sår. När vi är mitt uppe i något väldigt smärtsamt eller när det värsta lagt sig. Men varför säger vi så? Kanske för att motsatsen känns outhärdlig. Vi säger det till oss själva, som en slags tröst att det inte alltid kommer att göra så här ont. Men vi säger det även till andra, i ett ibland lite taffligt försök att trösta. Taffligt för att uttrycket kan upplevas ha något överslätande över sig när man säger det till någon annan. Det hoppar liksom över den process och de känslor som den andre är i just nu. Kanske säger vi det mest till oss själva även då, för att det gör så ont att se den andres smärta.

Själsliga sår uppstår också när man blir utsatt för olika former av övergrepp. Eller när man blir utfryst ur familjen, ur vänkretsen, ur arbetsgruppen. Eller när någon man tycker sig känna väl, litar på och kanske är beroende av plötsligt kränker ens gränser eller talar illa om en inför andra. Här är det snarare tilliten till andra som dör. Den tillit som vi grundar så mycket av vårt liv på. Det väcker ofta samma starka känslor som när någon lämnar en, men det är av någon anledning inte alltid så enkelt att rikta de känslorna mot den som gjort en illa. I stället börjar man ifrågasätta sig själv. Hur kunde jag vara så dum att jag litade på andra?

Sår behöver få finnas Samtidigt vet vi av erfarenhet att mycket av det kämpiga vi råkar ut för i livet minskar i intensitet efterhand. Man skulle kunna likna det vid ett större sår som behöver tid för att läka. Långsamt växer det skadade ihop, huden återskapas och det gör allt mindre ont, men vanligtvis blir något kvar som vittnar om det som en gång var. Sår som ska läka kan inte täckas över med ett alltför tätt bandage. Visserligen syns det mindre på utsidan, men där innanför fortsätter det att göra ont. Kanske varar såret sig, blir inflammerat, börjar värka, sprider sig till ett större område. Nej, sår behöver luft och behöver tas om hand på ett varsamt sätt.

Framför allt behöver de få finnas tills de har läkt.

På samma sätt är det med själsliga sår. De måste också få tid på sig och få finnas tills de läkt, eller åtminstone tills de gör mindre ont. Som när någon nära har dött, eller när den man älskar inte längre vill vara kvar i förhållandet. Det tar tid att sörja någon man mist, särskilt om personen betytt mycket för en. Om den varit en viktig del av min vardag, min framtid, mitt liv, kanske till och med en del av mig.

När en människa rycks undan väcker det ofta starka känslor.

När den man pratat med, när den man älskar, när den man planerat sin framtid med eller den man fött fram inte längre finns kvar. Att tvingas släppa taget om det man fått av den andre, om den man var tillsammans med den andre, gör en arg, ledsen och rädd.

Varför fastnar man? Även om det kan tyckas oerhört destruktivt att slå på sig själv, att släta över det den andre gjort, så är det på något plan ändå förståeligt. Man kan se det som ett krampaktigt sätt att skydda känslan av tillit till andra. Om bara jag hade gjort annorlunda, om jag hade varit annorlunda, så hade det nog inte hänt. Det blir ett sätt att behålla kontrollen över situationen och ett sätt att behålla den andre och världen som god. Motsatsen, att ta in att man inte kan lita på andra, på världen, att man inte kan vila i att viktiga nära och kära kommer att finnas kvar, väcker än värre ångest och gör att hela marken gungar.

Vad som ibland kan göra det extra svårt är att man inte sällan har blandade känslor till den som utsatt eller lämnat en. Man kanske både är arg på den andre och tycker om den. Mitt i sorgen över att en förälder som betytt mycket för en har dött kan även känslor av lättnad tränga sig in, kanske över att personens tjurskallighet inte kommer att kunna styra hela familjen längre.

TEMA TID

Läker tiden alla sår?

»På samma sätt är det med själsliga sår.

De måste också få tid på sig och få finnas tills de läkt, eller åtminstone tills de gör mindre ont.« 21

TEMA TID Eller så kan man drabbas av skuld och skam över att sorgen inte riktigt berör på djupet, att den tycks gå över allt för fort, och man börjar tänka att man är en känslokall person som inte visar tillräckligt hur mycket den man mist betydde.

Eller när den som bedragit en fortfarande väcker varma känslor. Här är det lätt att fastna i destruktiva grubblerier. Den arga delen av känslococktailen, som kan vara så välbehövlig för att upprätta sig själv, får liksom inte riktigt rum i en. Man står upp för den andre på bekostnad av sig själv.

När det värsta precis har hänt är det såklart svårt att stå upprätt av sig själv. Det tar ett tag innan jag kan börja resa mig och så måste det få vara. Men om jag börjar se världen allt mer svartvit, i vilken jag är svart och den andre vit, där skuld och skam framför allt drabbar mig, bör jag försöka stanna upp.

22

Det är inte heller konstigt om jag till en början förnekar det som hänt, det är en viktig överlevnadsstrategi för själen. Och det är naturligtvis olika om någon i ens närhet har dött jämfört med om någon man älskar gjort slut eller försvunnit på ett lite oklart sätt.

Men om en annan verklighet inte vill börja sippra in allt eftersom, åtminstone som möjligt alternativ, kan det vara viktigt att få syn på den och trots allt försöka leta sig ut i ljuset. Kanske att ta hjälp av andra, att få hjälp att sätta ord på det som gör så ont, att försöka se på det med lite fler ögon. Samtidigt är det viktigt att inte låta sig nedslås för snabbt, eftersom man just då inte vill börja se saker i mer gråmelerade nyanser.

Och till oss som finns runt den som inte tycks komma ur sin sorg: Ha tålamod, men visa dig, visa att du finns där, att du gärna

går bredvid, att du gärna lyssnar på det personen vill berätta. Men utan att försöka övertyga om din bild av verkligheten.

Att sörja kräver ett visst mått av självkänsla, att man tycker sig vara värd självomsorg, värd att läka och värd att upprätta. Det senare är inte minst viktigt i destruktiva relationer, när någon utsatt en för kränkande behandling, övergrepp eller misshandel.

Man kan bli så upptagen av att hämnas på den andre att man tappar bort sig själv. Man vill så gärna att den andre ska få känna samma smärta som man själv, att den ska säga förlåt och visa en respekt. Man ställer det som krav och endast då är man villig att släppa greppet om den andre eller om det som hände, och bara då kan man börja trampa ny mark och gå vidare på sin egen stig.

Men resultatet blir att man fortsätter lägga makten i förövarens händer, makten över om man ska kunna bli hel igen eller inte. Ett gott tecken är när man kan börja tycka synd om den som utsatt en, eftersom det ofta finns ett mått av konstruktiv ilska i det. Det blir ett försök att ta tillbaka makten över sig själv.

Det krävs också en känsla av självvärde när någon nära lämnat en. En del av sorgearbetet kan sägas handla om att successivt lösgöra trådarna i den kärleksväv som man fäst vid den andre. Inte för att göra sig av med det fina man hade tillsammans utan för att frigöra sig själv och sin kärlek, skapa utrymme för att på nytt se och älska andra och att älskas av andra. Och för det behöver man i någon mån tycka om sig själv.

Hur kan vi hjälpa?

Att sörja är att långsamt, långsamt börja släppa in verkligheten som den är nu. Att försonas med det som blev. Omgivningen blir ofta otålig, tycker att vi ältar och pratar om det som något väldigt negativt. I bästa fall av kärleksfull omsorg, av rädsla för att vi ska gå ner oss. I sämsta fall för att man inte orkar med att vi fortsätter må dåligt. Det kan verkligen vara destruktivt att älta när man fastnar i självkritiska grubblerier som bara skadar en, men det kan även bara vara ett tecken på att vi inte sörjt färdigt, att vi ännu inte har funnit något användbart svar på det ofattbara

TEMA TID

»Att sörja är att långsamt, långsamt börja släppa in verkligheten som den är nu. Att försonas med det som blev.«

som hänt. Man kanske fortsätter att må dåligt utan att riktigt förstå varför. Det som omgivningen uppfattar som ett ältande kan vara ett försök att göra det obegripliga något mer begripligt.

Att fortsätta sätta ord på sin upplevelse kan bli en väg att till slut nå ut ur labyrinten. Som att andas in luft i såret så att det kan fortsätta läka.

När man mår dåligt vill man ofta dra sig undan. Man känner sig skör och sårbar. Man kanske skäms för att man mår dåligt.

Samtidigt som man kan längta efter kontakt och att någon ska bry sig på riktigt. Hur skulle du vilja att någon närmade sig dig när du mår dåligt? Hur närmar jag mig någon i min närhet?

Börja med det du ser, utgå sen från din undran, från dig själv.

Om personen svarar att hen mår fint eller inte vill berätta, säg bara: Så bra! Eller: Jag finns här och lyssnar gärna om du vill ha någon att prata med.

Jag tror på en Gud som låter mig sörja utan att ta över. En som ger mig kraft att ta mig igenom de svårigheter jag möter, som finns med mig i smärtan. En som låter mig gråta färdigt.

Som i psalmen 766. ◆

Svensk psalm 766 Jag tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet.

En helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt.

En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig och som bor i allt utanför.

En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.

23

PLANERING

Planering jultiden

Kyrkoåret med barnen: Jul Det finns egentligen bara en viktig berättelse denna period, och barnen känner igen den. Det är julevangeliet. Åskådliggör evangeliet. Använd det du har omkring dig som rekvisita. Skaffa ordentliga krubbfigurer som är barnvänliga. Låt barnen vara med och plocka och själva berätta vad som händer. Om du brukar använda bibliska figurer, dockor eller annat pedagogiskt material – använd det i gudstjänsten! Om du är van vid teater eller kyrkospel – gör det! Krångla inte till det, använd det invanda. Det ger säkerhet i att kunna samspela med barnen. Blanda in välkända sånger i berättelsen, till exempel Bä bä vita lamm eller Blinka lilla stjärna. »Hur låter ett får, allihopa?« »Bääää!!!« 24

Levandegör evangeliet. Ge figurerna känslor och uttryck. Vad innebär det exempelvis när en värdshusvärd stänger ute Maria och Josef med orden: »Det finns inte plats för er hos oss.« Prata om de känslorna. Känner vi igen oss? Har vi varit med om något liknande? Förskolebarn har ofta mycket att berätta …

Lek med evangeliet. Var inte rädd för att skämta med figurerna.

De kan säga och göra många lustiga saker allteftersom berättelsen fortskrider. Men, förlora aldrig din respekt för de små barnen.

De vet vad det innebär att inte orka, vara utestängda etc. De har koll på svårigheterna som Maria och Josef möter när de färdas till Betlehem och försöker att hitta någonstans att bo.

24/12

Liturgisk färg: Violett eller blå om julbönen knyter an till adventstiden. Om samlingen vid krubban/julbönen är inledningen till julfirandet kan den firas med vit liturgisk färg, sex altarljus, vita och röda blommor – ingen adventsstake.

Altaret: Två altarljus. Violetta altarblommor (se också sida 13). Adventsstake med fyra brinnande ljus.

Läsningar: Att välja fritt.



Musik för själen: Joseph Haydn: Symfoni nr 103, Ess-Dur, Pukvirveln, Londonsymfoni nr 11 (1795).

Tankar om tid

Julafton är förväntans och paradoxernas tid. En ansats, anspänning och samtidigt en stillhet. Som om tiden stannat i djup koncentration. I samma tid, i samma trakt vaktar några herdar sin hjord och det finns något vi inte kan störa. Något i släpljus skört och samtidigt så stort att inte ens en härskara med sjungande änglar kommer att kunna väcka tiden som lagt sig till väntan.

I tiden bor drömmar och i denna natt så mycket kött. Ett barn ska födas i ångest, blod och avföring. En människa ska ställas i tiden. Det är nattens kyla som ska slå mot ansiktet när det varma moderlivet lämnas. Det är att vara helt utlämnad och samtidigt buren, omsluten och älskad. Det är ord, kött, sång, tid och tystnad.

En oro inför en födelse och en oro inför det som händer när nära relationer ska prövas. Vad ska bära och vad ska brista? En längtan efter gemenskap och glädje bortom glättighet. En ängslan över all mänsklig brustenhet som ligger blottad. Oro över grälen, våldet, alkoholen och barnens besvikelse. Sår som tiden aldrig läker.

Så finns i samma tid, i samma trakt av radhus och lägenheter en härskara av änglar som sjunger om fred och om människor som Gud älskar. Julnatten är ett tillvänt ansikte och ett ögonpar som möter.

Kent Wisti, präst och konstnär

Julkrubba och julbön

I många kyrkor finns traditionen att ställa fram julkrubban på julaftonens förmiddag vid en samling med de mindre barnen i församlingen.

Ordningen för julbön bör vara enkel med högst två textläsningar och kort predikan. Gärna körsång i gudstjänsten. Om julnattsmässa firas i församlingen kan julbönen bli avslutning på adventstiden och därmed prägla text- och psalmval. Julbönen får i detta fall sitt tema från adventstidens profetior eller från fjärde söndagen i advent. Adventsstaken med fyra tända ljus kan då finnas kvar i kyrkan.

Om inte julnattsmässa firas kan julbönen bli inledning till julfirandet och präglas mer av lovsång.

Många kyrkobesökare väntar sig att få höra julens evangelium ur Lukas andra kapitel. Om julbönen avslutar adventstiden kan inledningen till detta evangelium ändå läsas, men då efter textläsning och predikan om de profetior som föregått julnattens händelser.

December 2020

»Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.« Julens stjärna lyser för alla över stallet. Kristus är det ljus som kan vägleda och lysa upp natten för jordens alla folk. Gud har blivit människa i honom som själv är »den strålande morgonstjärnan«. Tillsammans med Kristus­ monogrammet är morgonstjärnan en symbol för julens under. Ett ljus har tänts som driver undan mörkret. Stjärnan i symbolen är hämtad från Uppsala domkyrka.

Julkretsen

Julafton Samling kring krubban, julbön Inför Jesu födelse

✧ Livsgnista ✧

Julen är Guds kärleksförklaring till människan.

Hela det kristna julbudskapet har sitt centrum i tron att Gud blev människa den första julen och välsignade allt mänskligt.

För många av oss står relationerna i centrum under högtiden och i svensk tradition är julen tydligt familjecentrerad. Relationer är viktiga, livsbärande men inte enkla. I nära relationer krasas livet ofta sönder. När vi som mest längtar efter närhet och förståelse kan det vara svårast att hitta rätt.

Därför är julen en laddad högtid. Det är en skör högtid då mycket kan stå på spel. I kyrkan blir julens centrum omedelbart angeläget.

Martin Lind 25

24/12

Julkretsen

December 2020

Julnatten Den heliga natten Julnattsmässan

Julottan

Korset som växer upp ur månskäran är en symbolisk framställning av att Jesus föddes av jungfru Maria. Den havande kvinnan som står på månen i Uppenbarelseboken 12 har tolkats som Maria. Månskäran har blivit hennes symbol. Om Jesus sägs det: »Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga.« Korset och månskäran blir ett ankare – hoppets tecken. Korset påminner om att Jesu födelse är Guds första offer för människans frälsning.

En ljusstake med sju ljus för tankarna till den ljusstake i templet som talade om Guds närvaro i historien. De sju ljusen är fullkomlighetens symbol – den sjunde dagen fullbordade Gud skapelseverket. Den liksidiga triangeln med spetsen uppåt syftar på den treenige Gud som med Ordet och Anden gav ljus och liv åt världen. När Jesus föds den första julnatten blir Ordet människa. I honom kan mänskligheten se livets fulländning.

Liturgisk färg: Vit.

Altaret: Sex altarljus, altarblommor vita och röda (se också sida 13).

Altaret: Sex altarljus. Vita och röda altarblommor (se också sida 13).

Psalmförslag: 113, 114, 115, 116, 117, 123, 128, 129, 392, 427, 429, 432, 433, 736, 737, 829, 860, 861, 934. Se även sida 135.



Musik för själen: Georg Friedrich Händel. Apollo e Dafne, kantat (1709).

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, möt oss i natten och följ oss alltid med ditt underbara ljus. I Jesu namn. Amen.

Gamla testamentet: Jesaja 9:1a, 2–7.

Epistel: Hebreerbrevet 1:1–6.

Evangelium: Lukasevangeliet 2:1–20.

Psaltarpsalm: Psaltaren 108:2–7.

26

Julottan Inkarnationens mysterium

Liturgisk färg: Vit.

Övrigt: Om julnattsmässa inte hållits kan denna gudstjänsts texter användas. Ordning för julotta ingår i Kyrkohandbok för Svenska kyrkan och kan användas som huvudgudstjänst.

Juldagens mässor

Sedan gammalt har tre mässor firats på juldagen. Detta är en tradition som verkar ha uppkommit i församlingen i Jerusalem och under 500-talet nått Rom och därifrån övriga västvärlden. Dessa tre mässor har omgivits av många namn och tolkningar. I folkmun kallades ofta midnattsmässan för änglamässan (missa angelorum), ottemässan kallades morgonrodnadens mässa (missa aurorae) eller herdemässan, och juldagens mässa, som alltid ansetts vara julfirandets främsta gudstjänst, kallades helt enkelt högmässan. Under medeltiden ansågs de tre mässorna syfta på Jesu trefaldiga födelse: född av Fadern före all tid, född av Maria i tiden, född av Anden i de troendes hjärtan.

Det budskap som stått i centrum för julfirandet har uttryckts med orden ur den latinska översättningen av Johannesevangeliet: Verbum caro factum est – Ordet blev människa (egentligen: kött).

Detta sammanfattar inkarnationens mysterium.

25/12

En sol och en krubba visar på juldagens budskap. Det barn som föds denna dag är världens ljus som tänds för det folk som vandrar i mörkret – hela mänskligheten. I det romerska imperet firades 25 december den obesegrade solens dag, Sol Invictus, vilket underlättade för kyrkan att börja fira Jesu födelse denna dag.

Solen i dagens symbolbild finns i Göteborgs stiftsvapen.

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, låt oss känna din närhet i denna gudstjänst, i julens under och i allt som är.

I Jesu namn. Amen.

Liturgisk färg: Vit.

Evangelium: Lukasevangeliet 2:1–20.

Altaret: Sex altarljus. Vita och röda altarblommor (se också sida 13).

Psaltarpsalm: Psaltaren 72:1–7.

Psalmförslag: 73, 113, 119, 120, 121, 122, 124, 125:13–15, 127, 391, 430, 431, 858, 933. Se även sida 135.



Musik för själen: Johann Christian Bach: Sinfonia för två oboer, två horn, stråkar och bc, g-moll, Op 6:6 (1770).

Tankar om tid

Enligt astrofysikens nuvarande uppfattning bildades universum för 13,8 miljarder år sedan. Jorden beräknas ha existerat i 4,5 miljarder år. Våra tidigaste människoliknande släktingar dök upp för 6–7 miljoner år sedan, och Homo sapiens tycks inte ha en längre historia än 300 000 år. Om jordens historia vore ett dygn skulle människan ha varit närvarande i mindre än tio sekunder!

Det mesta vi förknippar med »mänsklighet« har en ännu kortare historia. De äldsta kända grottmålningarna är ca 40 000 år gamla och det har bara gått cirka 10 000 år sedan införandet av fast jordbruk. Utvecklingen av de första högkulturerna – centrerade kring de stora floderna – dröjde ytterligare ett par tusen år.

Vid ett av dessa flodkomplex låg staden Ur, där Bibeln berättar att Abraham levde för cirka 4 000 år sedan. Så nära i det stora tidsperspektivet men så långt borta i ett personligt perspektiv, som invånare i ett land där medellivslängden nu är 82 år.

Det är lätt att stämma in i psalmistens fråga till Skaparen: »Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?« Samme Skapare som enligt evangelisten Johannes sände sin enfödde Son – för var och en.

Pekka Mellergård, överläkare och docent i neurokirurgi

December 2020

Julkretsen

Juldagen Jesu födelse

Gamla testamentet: Jesaja 9:2–7.

Epistel: Första Timotheosbrevet 3:16.

✧ Livsgnista ✧

I den heliga julnatten ger Gud oss ett barn. Det är ett nyfött spädbarn, som ännu inte kan fästa blicken.

Utan andras omsorger kan ett nyfött barn inte överleva – det vet varje förälder.

Berättelsen om detta barn är kanske inte alldeles lätt att förstå. Vi behöver stillheten och tystnaden för att komma närmare vad det handlar om. Solen värmer det stilla vattnet. Det tar längre tid att värma upp brusande och rinnande vatten. I ostördheten får vi värmas upp och öppna våra sinnen.

Vi kan lätt höra anklagelser i tystnaden. Inte minst till jul. Vi borde ha hört av oss, hälsat på, gett en blomma, stannat upp och ringt ett samtal. Och vi kan bli rädda för dem vi är och längta efter ordmattorna som hindrar oss att möta oss själva. Men julen vill föra oss bort från bruset och låta oss fokusera på ett barn som sträcker sina armar mot oss.

Ingen levande människa förblir oberörd av ett spädbarn. Hjälplösheten är iögonfallande.

Julen ger oss beskedet att detta barn är vår räddning.

Barnet kan öva oss i omsorg och närhet. Barnet lär oss mänsklighet. Barnet kan föra oss till det centrala. Vi blir människor på nytt. Ser oss själva. Vi börjar ana att vi bär på välsignat liv.

Martin Lind 27

26/12

Julkretsen

December 2020

Annandag jul eller den helige Stefanos dag Martyrerna Det uppspruckna granatäpplet är en gammal symbol som tidigt började användas i kristen konst. Under medeltiden framställs ibland Jesusbarnet med ett granatäpple i handen som visar på Jesu kommande lidande och uppståndelse med oräkneliga frön som ger nytt liv. Äpplets saft påminner om blod. Många kristna har genom historien med sitt blod fått vittna om Jesus. »I går blev Kristus född på jorden, för att Stefanos i dag skulle födas i himlen.«

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, ge oss här i dag modet att säga ifrån och gripa in när livet står på spel. I Jesu namn. Amen.

Liturgisk färg: Röd.

Psaltarpsalm: Psaltaren 46:2–8.

Altaret: Fyra altarljus (symboliserar de fyra evangelierna). Röda altar­ blommor (se också sida 13). Övrigt: De åtta dagarna från juldagen till nyårsdagen har vit liturgisk färg, utom Stefanos dag och värnlösa barns dag som har röd. Annandag jul är Stefanos – den förste martyrens – himmelska födelsedag, alltså dödsdag.

Psalmförslag: 1:3 alt 7, 30, 49, 53:3–4, 88, 119:3–4, 163, 172, 272:6–9, 393, 477, 720:1–3. Se även sida 136.



Musik för själen: Antonio Vivaldi: Concerto för oboe och stråkorkester med bc, C-Dur, RV 447.

Tankar om tid

Tiden är inte linjär. Färdas inte uppåt eller nedåt. Den bara pågår, med en orubblig framåtrörelse. Den kan stå still eller rusa, vara fylld med väsentligheter eller passera obemärkt.

Tiden jagar oss alla. Flåsar oss i nacken, lockar oss vidare. Breder ut sig framför oss. Vi kan bara kasta oss ut, följa med och göra något vackert av den.

Varje ögonblick av tid försvinner i samma sekund som det kommit.

Som trumslagare i ett band, som rytmsektion tillsammans med basen, har jag ansvar för att tidsintervallerna i musiken ska stämma. Vare sig låtarna är arrangerade eller öppna för improvisation måste jag ha en exakt tidsuppfattning som styr hur många takter varje insats är innan nästa kommer, hur dynamiken i olika partier passar in i varandra. Jag styr tiden och placerar pulsen, drivet och accentueringarna så att alla ska veta var vi är och vart vi är på väg.

I musiken som i livet.

Nike Markelius, musiker 28

Gamla testamentet: Jeremia 1:17–19.

Epistel: Apostlagärningarna 6:8–15.

Evangelium: Matteusevangeliet 10:16–22.

✧ Livsgnista ✧

På annandag jul hör vi berättelsen om den förste kristne martyren Stefanos. Alldeles efter julens högtider med budskap om fred på jorden kommer den brutala texten om falska vittnen som anklagar Stefanos orättvist och får honom dömd till döden.

Man kan tycka att de båda budskapen kolliderar med varandra: fred på jorden och människans kamp som kan innebära fara för livet. Under julen hör vi om fred och Guds bejakande av det mänskliga. På annandagen berättas om dem som vittnar för sanningen och därför mister livet.

Ordet »martyr« har en ursprunglig betydelse av »vittne«. Man kunde säga att det aldrig är ofarligt att vittna, att våga stå upp för det som verkligen inträffat. I vår tid har den insikten blivit övertydlig när människor i vårt samhälle kräver anonymitet som vittnen vid rättegång eller överhuvud inte vågar riskera att vittna.

Annandagen ger oss avgörande perspektiv på människans väg att komma närmare sig själv och livet. Julen ger frimodighet att leva det mänskliga liv som Gud har välsignat och bejakat. På annandagen påminns vi om faror och risker, om motstånd och svårigheter. Ingen människa kan komma nära sig själv utan att gå igenom sådant.

Martin Lind

27/12

Stjärnan över Betlehem – här som en Davidsstjärna – är ett hoppets tecken. Den påminner om att han som vilar i krubban är en furste av Davids hus. Hoppet innebär att det nyfödda barnet, liksom alla barn, kommer att föra med sig nya möjligheter för mänskligheten. Samtidigt påminner Davids stjärna oss om alla som har förföljts i mänsklighetens historia. Den är ett tecken som vill väcka hopp om en bättre värld.

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, i din närhet vill vi be för alla jordens barn och alla världens folk. I Jesu namn.

Amen.

Liturgisk färg: Vit.

Psaltarpsalm: Psaltaren 71:2–6.

Altaret: Sex altarljus. Vita altarblommor (se också sida 13). Övrigt: Söndagens liturgiska karaktär präglas av juldagens oktav. En helgdag med oktav firas under åtta dagar.

Psalmförslag: 34:1–2, 41, 115, 119:2–3, 122:1–3, 123, 125:5–8, 366:1–5, 378:1–2, 432, 645, 736, 858, 861; Kyrksång 183, 199. Se även sida 136.



Musik för själen: Johan Joachim Agrell: Concerto för flöjt, cembalo obligato och stråkar med bc, h-moll (ca 1753).

................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................

December 2020

Julkretsen

Söndagen efter jul Guds barn

Gamla testamentet: Jeremia 31:15–17.

Epistel: Galaterbrevet 4:4–7.

Evangelium: Matteusevangeliet 2:13–23.

✧ Livsgnista ✧

När denna söndag fokuserar på traditionen att kalla Jesu vänner Guds barn, kan man undra: Är det klokt i vår tid?

Vi hör berättas om olycklig barndom. Massmedia återger erfarenheter av barnmisshandel, incest och övergrepp. Åtskilliga memoarer skildrar barndomen med såriga texter. Varför talar då kyrkan om oss som Guds barn? Är det inte att använda symboler okänsligt?

Kanske har inte antalet människor med kritik mot barndomen ökat. Kanske har det alltid funnits sådana erfarenheter. Möjligen vet vi i dag mer.

Det finns de som på allvar menar att vi hellre borde tala om oss som Guds vänner än som Guds barn. Många vill undvika familjesymboliken och i stället knyta an till äldre symboler från mystikerna. Då blir Gud inte så mycket en fadersgestalt utan i stället all godhets källa, livets vatten, vind, ljus, kärlek.

Kanske får vi tänka olika. För mig har talet om oss som Guds barn aldrig ifrågasatt min vuxenhet. Som Jesu vän får jag kalla mig Guds barn utan att förminska mitt vuxna ansvar. Då blir tanken på oss som Guds barn närmast en symbol för vårt starka beroende av Gud, av Guds omsorg, varje natt och varje dag.

Martin Lind * 28 december firas Värnlösa barns dag till minne av de barn som dödades på kung Herodes befallning.

sön 27

Johannes Johan

mån 28* Benjamin

tis 29 Natalia Natalie

ons 30 Abel Set

tor 31

Sylvester

fre 1

Nyårsdagen

lör 2 Svea

29

Klimat, fred och nattvard i fokus text: ewa almqvist, pressekreterare för svenska kyrkan

HÄNT I SVENSKA KYRKAN 2019–2020

Andreas Holmberg biskopsvigdes för Stockholms stift.

Ny biskop i Stockholm I september 2019 vigdes Andreas Holmberg till biskop i Stockholms stift, där han tidigare var stiftsadjunkt med ansvar för gudstjänstfrågor och vuxet växande. Som sitt valspråk valde Andreas Holmberg Jesusorden ur Johannesevangeliet: »Bli kvar i min kärlek«.

Långsiktigt hållbar ekonomi Under hösten inledde kyrkostyrelsen en översyn av kostnader och effektivitet i samtliga verksamhetsområden. I processen ingår fördjupade samtal mellan kyrkostyrelsen och stiftsstyrelserna om prioriteringar och ansvarsfördelning mellan stift och nationell nivå. Syftet är att uppnå en långsiktigt hållbar ekonomi som medger utrymme för framtida utvecklingsbehov och satsningar.

30

foto: magnus aronson/ikon

Med än mer effektiv styrning, administration och förvaltning kan mer av församlingarnas resurser gå till att fullgöra sitt grundläggande uppdrag.

Dop i förändring Vem väljer att låta döpa sitt barn och vem väljer bort dopet?

Rapporten Dop i förändring redogör för hur valet motiveras och påverkas av inkomst- och utbildningsnivå, regionala skillnader och föräldrarnas civilstånd. Rapporten visar också hur församlingar arbetar för att möta föräldrar i denna situation och vikten av en medveten dopstrategi, vilket framgår av två fallstudier i undersökningen.

Dopets sammanhang har förändrats, från självklar sed till uttryck för ett aktivt val. Det vanligaste motivet till dop är att följa

Svenska kyrkans första liturgipris tilldelades organisten Andreas Söderberg

foto: emma berkman

en fin tradition. Att barnet ska växa upp med en kristen tro är mer sällan ett uttalat motiv i Sverige än i övriga Norden.

Dop i förändring är en del i det större forskningsprojektet Kyrkotillhörighet under förändring – en studie av demografiska och socioekonomiska faktorer och medlemskap i Svenska kyrkan 2004–2016.

vårda skapelsen:

Klimatstrategier och miljöutbildning

I augusti lanserades Svenska kyrkans digitala miljöutbildning, för anställda och förtroendevalda. Utbildningen innehåller både teologi och praktik och nås via Hållbarhetsportalen på Svenska kyrkans intranät, som samlar gemensamma lösningar och stöd för det lokala hållbarhetsarbetet. Där finns också det nya teologiska reflektionsmaterialet Omtanke, för gemensamma diskussioner om hållbar utveckling. klimatsatsning med miljöutbildning:

Under Bokmässan presenterades biskoparnas reviderade Biskopsbrev om klimatet, som »förenar naturvetenskaplig kunskap med själavård, teologi och konkreta uppmaningar, och talar om klimatkrisen på ett sätt som knappast gjorts tidigare«. En sammanfattning av kunskapsläget följs av en existentiell och teologisk reflektion om människans roll samt hot, ångest och hopp. Brevet mynnar ut i uppmaningar till beslutsfattare i Sverige och internationellt, till näringsliv och organisationer, samt till Svenska kyrkan och kyrkor i hela världen. biskopsbrev om klimatet:

I samband med klimatmötet i New York gjorde Svenska kyrkan, Episkopalkyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i USA ett gemensamt uttalande. De tre kyrkoledarna markerade sin ambition att ta miljö- och klimatfrågan på största allvar, underströk vikten av att arbeta för klimaträttvisa och att i sitt påverkansarbete ha fokus på de mest utsatta för klimatförändringarna.

Kyrkostyrelsen antog i december en »färdplan för klimatet«, med målet att Svenska kyrkan ska vara klimatneutral år 2030, främst genom utsläppsminskningar i den egna verksamheten. Beredningen av färdplanen har utgått ifrån det nyligen reviderade biskopsbrevet om klimatet, och har skett i nära samarbete mellan stiften och nationell nivå. färdplan för klimatet:

HÄNT I SVENSKA KYRKAN 2019–2020

Svenska kyrkan antog en färdplan för klimatet, med utsläppsmål och ett tydligt andligt perspektiv. foto: magnus aronson/ikon

Första liturgipriset Svenska kyrkans liturgipris för arbete med nyskapande musik, dramaturgi, text och predikan delades ut för första gången 2019.

Priset, 50 000 kronor, tilldelades organisten Andreas Söderberg i Nederluleå församling. I motiveringen nämns att »Söderbergs arbete är en god förebild för hur gudstjänstlivet kan fördjupas genom kreativt engagemang i den liturgiska musiken. Detta sker också i en kontext där flera fromhetstraditioner möts och får plats.« Priset delas ut vartannat år.

31

HÄNT I SVENSKA KYRKAN 2019–2020

Budkavlar med kyrkomötets uttalande delades ut till biskoparna.

Första tematiska kyrkomötet Efter kyrkomötets beslut 2017 att möjliggöra tematiska kyrkomöten genomfördes hösten 2019 det första, med temat »Undervisning«. Fokus låg på hur budskapet om den kristna tron ska förmedlas så att det berör människor i vår tid. Programmet lades upp med tematiska block och diskussioner i dialogforum och seminarier.

Utifrån kyrkostyrelsens skrivelse om varför kyrkan är kallad att undervisa och hur undervisningsuppdraget kan utföras i vår tid, beslutade kyrkomötet om en gemensam kraftsamling i Svenska kyrkan kring undervisning och lärande.

Kyrkomötet antog också ett uttalande om den kristna trons bidrag för rättvisa, fred och försoning. Hela Svenska kyrkan uppmanades till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande för att öka insikten om trons väsen och betydelse för samhället i stort. Under kyrkomötets avslutning överlämnades budkavlar med kyrkomötets uttalande till biskoparna för att delas vidare inom hela kyrkan.

Nästa tematiska kyrkomöte är planerat att äga rum 2021. Ärkebiskopen till Brasilien och Colombia I oktober ledde ärkebiskopen en delegation från Svenska kyrkan som besökte de lutherska kyrkorna i Brasilien och Colombia, två kyrkor i länder med en pressad politisk situation och där kyrkorna spelar en viktig roll i civilsamhället. Det uttrycks genom diakonalt arbete och påverkansarbete som berör urfolk, intern-

32

foto: magnus aronson/ikon

flyktingar, genusrättvisa och jämställdhet, teologisk reflektion, miljö och fred.

I Brasilien var ärkebiskopen huvudtalare vid ett nationellt präst- och diakonmöte i Curitiba och besökte sociala projekt i kyrkans regi. I Colombia låg fokus på den komplexa fredsprocessen. Där mötte delegationen landets vice president och andra regeringsföreträdare, samt kommissionärer i den pågående sanningskommissionen.

Sexuell och reproduktiv hälsa prioriteras Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och jämställdhet tillhör Act Svenska kyrkans prioriterade utvecklingsfrågor internationellt. Därför är det viktigt att finnas med när världens beslutsfattare möts för att diskutera och besluta i dessa frågor. Under FN-konferensen Nairobi Summit i Kenya i november medverkade ärkebiskop Antje Jackelén för att tala om tro och SRHR. Mötet fokuserade på hälsa och välbefinnande samt jämställdhet.

Statschefer, parlamentariker, opinionsledare, civilsamhället, trosbaserade organisationer med flera samlades för att främja arbetet för SRHR samt för att motverka mödradödlighet, sexuellt och genusbaserat våld, barnäktenskap och könsstympning.

– På gott och ont har trosbaserade organisationer en avgörande roll i dessa frågor, sade ärkebiskop Antje som talade i avslutningsceremonin, i närvaro av cirka 7 000 personer.

Hearing om transperspektiv och transpersoner I samarrangemang med EKHO genomförde Svenska kyrkan i slutet av november den allra första hearingen med transperspektiv, på alltifrån praktiskt vardagsliv till teologi och kultur.

Deltagare från olika funktioner inom Svenska kyrkan samlades under en heldag i Uppsala för att fördjupa kunskapen om köns­ överskridande förhållningssätt, könsidentitet och könsdysfori.

Dagen var till för att skapa utrymme för transpersoners behov, rättigheter och bidrag i Svenska kyrkan.

Medverkade gjorde bland andra Ulrika Westerlund, regeringens särskilda utredare i Stärkt ställning och bättre levnadsvillkor för transpersoner och präster som är transpersoner. Hbtqi-bejakande tolkning av bibeltexter, könsneutralt konfirmandmaterial och Svenska kyrkans offentliga ställningstaganden togs upp i kortare föreläsningar och panelsamtal. Dessutom berättade skådespelaren Rolf Lassgård om sin huvudroll i Min pappa Marianne, en filmatisering av boken om prästen och transpersonen Ann-Christine Ruuth.

Kristna i Mellanöstern särskilt utsatta »Vi ser med sorg att våra kristna trossyskon i Mellanöstern lever i en särskild utsatthet på grund av krig, konflikt, ockupation, brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt samt auktoritära politiska styren. Många har tvingats till flykt och migration. Vi har som kyrka ett ansvar att vara medvandrare till kristna i den del av världen där kristendomen föddes.« Det skrev kyrkostyrelsen i december, med anledning av den alarmerande minskningen av Mellanösterns kristna befolkning. »Samtidigt ser vi att kristna i Mellanöstern är bärare av hopp och åstadkommer samhällsförändring trots svåra omständigheter«, säger kyrkostyrelsen vidare.

Uttalandet avslutas med ett löfte att fortsätta stödja deras arbete för fred och rättvisa, genom bön och pastoral omsorg, humanitära insatser och långsiktigt utvecklingssamarbete. »Vi kommer också att fortsätta att agera för demokrati, mänskliga rättigheter och en rättvis fred i hela regionen.«

HÄNT I SVENSKA KYRKAN 2019–2020

foto: ewa almqvist

Prästen och transpersonen Ann-Christine Ruuth samt skådespelaren Rolf Lassgård medverkade i Svenska kyrkans första hearing om transperspektiv.

33

HÄNT I SVENSKA KYRKAN 2019–2020

Deltagare från 15 europeiska länder samlades till ett möte om migration.

foto: daniel bramsell

Det senaste biskopsbrevet: Fira nattvard.

Interreligiöst möte i Malmö I januari 2020 samlades 70 personer från 15 europeiska länder till ett möte i Malmö om en av vår tids stora samtids- och framtidsfrågor, migrationen. Mötet var en del av programmet En värld av grannar, som ärkebiskopen tagit initiativ till för att skapa ett interreligiöst europeiskt nätverk för och med människor på flykt.

Deltagarna var särskilt inbjudna personer som representerar många aspekter av migrationsfrågan – ungdomar, personer med egen erfarenhet av flykt, forskare, religiösa ledare, politiker, praktiker, media med flera. Temat för mötet var »Att bevara vår mänsklighet – för vi har alla varit främlingar«.

Nätverket inom En värld av grannar kan bli en kollektiv resurs för fredlig samexistens och en stark gemensam röst i arbetet för ett socialt hållbart Europa. Inom programmet arbetar sju internationella och interreligiösa arbetsgrupper med särskilt avgörande frågor för religiösa samfund och organisationer som arbetar med och för människor på flykt. Seminariedagar har också genomförts under hösten i Göteborgs, Skara, Strängnäs och Uppsala stift.

Biskopsbrevet vänder sig i första hand till Svenska kyrkans församlingar och präster, och är ett redskap för samtal om vad nattvarden betyder, vilken roll den spelar och vilka traditioner som finns. Nattvard har firats genom hela kyrkans historia, men förståelse och praxis har varierat över tid. Dop och nattvard är de två sakrament som finns i evangelisk-lutherska kyrkor som Svenska kyrkan. Biskopsbrevet om nattvarden kan ses som en fortsättning på det biskopsbrev om dopet som kom 2011.

Nytt biskopsbrev om nattvarden I januari släppte Svenska kyrkans biskopar ett nytt biskopsbrev med titeln Fira nattvard. Det behandlar teologiska, ekumeniska och historiska perspektiv, men också vanliga praktiska och pastorala frågor som vem som får dela ut nattvard eller vad man ska göra av bröd och vin som blir över efter mässans slut.

34

foto: jan-allan stefansson

Majoritet för familjeåterförening En parlamentarisk kommitté diskuterar i år framtidens migrationslagstiftning, bland annat regler för familjeåterförening och om humanitära skäl som skyddsgrund.

En stor majoritet, 73 procent, av svenska folket vill att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige. Rätten till familjeåterförening stöds också av en klar majoritet, 59 procent. Det visar en opinionsundersökning som Novus gjorde på uppdrag av Svenska Röda Korset, Rädda Barnen och Svenska kyrkan. Svenska kyrkans erfarenhet av möten med människor som flytt på grund av krig och förföljelse är att möjligheten till återförening med sin familj är betydelsefull för en lyckad integration. Uppdragsgivarna hoppas att kommittén tar till sig resultatet av undersökningen.

Unikt uttalande om flyktingsituationen »Det som pågår på gränsen mellan Turkiet och Grekland ställer vår mänsklighet på prov. Komplicerade politiska, kulturella, ekonomiska och demokratiska problem skapar berättigad oro och rädsla – men det ska inte hindra oss. Flyktingsituationen kräver vårt medmänskliga ansvar!« Det skrev de högsta ledarna för de lutherska kyrkorna och katolska kyrkan i Norden i början av mars, med anledning av flyktingsituationen.

– Det är första gången vi gör ett sådant gemensamt uttalande, och det är motiverat av den allvarliga situationen vid Europas gränser, säger ärkebiskop Antje Jackelén. Hur denna situation hanteras kommer att ha betydelse för Europas identitet för lång tid framöver.

Pris för bästa webbplats Varje år presenterar IT-nyhetssajten IDG.se, i samarbete med Webbdagarna, en lista över Sveriges 100 bästa webbplatser. I år fick Svenska kyrkan förstapriset i kategorin organisationer. Ur motiveringen: »…imponerande att en så traditionstyngd organisation fortsätter att utveckla sin digitala närvaro för att nå ut med sitt budskap.

I fjol lanserade man en mobilapp som vänder sig till barn samt markerade outtröttligt sin närvaro i sociala medier för att stötta människor i nöd. Oavsett om du är troende eller inte så rekommenderar vi ett besök på Svenska kyrkans sajt, där alla som jobbar med digitala kanaler kan hitta något att låta sig inspireras av«.

Humanitärt bistånd Act Svenska kyrkan räddar liv och lindrar nöd i akuta humanitära situationer världen över.

Pakistan: Under året har Act Svenska kyrkan exempelvis bidragit med stöd till de mest drabbade familjerna efter jordbävningen i Kashmir.

Kreativitet under Coronakrisen stöd från civilsamhället: Fem av Sveriges största civilsamhällsorganisationer har i samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kommit överens om att bidra till praktisk hjälp för riskgrupper, så länge Folkhälsomyndighetens restriktioner om nära umgänge gäller. Organisationerna är Svenska kyrkan, Svenska Röda Korset, Riksidrottsförbundet, Rädda Barnen och Sveriges Stadsmissioner. Öppettiderna för både telefon och chatt utökades och fler präster rekryterades under nätterna för att kunna möta den ökande oron med anledning av coronavirusets spridning. Sverigefinska telefonjouren förstärktes på samma sätt. jourhavande präst:

HÄNT I SVENSKA KYRKAN 2019–2020

Program för tillit och demokrati Tio stiftsstyrelser beslutade under året att samverka i det långsiktiga programmet Social hållbarhet – fokus Tillit och Demokrati 2020–2023. Programmet kommer att inventera insatser inom området som redan pågår i stiften, utveckla sätt att utbilda och metodutveckla, bedriva påverkansarbete samt teologiskt stärka medarbetare i frågor som rör människans värde och värdighet samt i frågor om tillit och demokrati. Programmet kommer att söka möjligheter till extern finansiering.

Sydsudan: En ny insats för sydsudanesiska flyktingar ska stärka deras ekonomiska egenmakt och minska biståndsberoendet. De erbjuds låne- och sparmöjligheter för att starta småskaliga företag såsom jordbruksproduktion, affärs- och marknadsstånd, skrädderier och bagerier.

Brasilien: Över 80 000 bränder har härjat i Brasilien under året, varav mer än hälften i Amazonas med cirka 430 000 urinvånare.

Act Svenska kyrkan har bidragit till bland annat mat och till resurser för att bekämpa bränderna.

Bolivia: Människor som drabbades av skogsbränder i Santa Cruz-regionen har fått tak över huvudet, tillgång till vatten och mat samt hjälp med sanitet.

Irak: Efter Turkiets militära offensiv mot nordöstra Syrien i oktober tvingades cirka 200 000 personer fly från sina hem. Humanitärt stöd har getts under lång tid, nu pågår arbete för att bygga upp ett långsiktigt utvecklingssamarbete.

digitalt och utomhus: Svenska kyrkans församlingar har så långt det varit möjligt ställt om sina verksamheter i stället för att ställa in, för att följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer för offentliga samlingar under coronapandemin. Kreativiteten har varit stor: inomhus blev utomhus, gudstjänster och konserter har livestreamats via webb eller sociala medier, appar och webbsidor har utvecklats och förstärkts, bokcirklar erbjöd samtal i promenadform, digitala konfirmationspaket har skickats ut och drive-in-gudstjänst blev ett lyckat koncept.

35