Dagboken 2021/22

dagboken med

kyrkoalmanacka 2021–2022

mpati och känsla... – ett tänkvärt citat för varje kyrkdag. kyrkdag för själen – lyssningsförslag på tidig musik för varje g av Vassilis Bolonassos.

s studiecirkel – sju bordssamtal baserat på artiklarna. En rkel för alla!

ÅRETS TEMA: MÖTE MED GUD, MEDMÄNNISKAN OCH OSS SJÄLVA Med sex studiecirkelträffar Argument

2/1

Julkretsen

Januari 2022

Söndagen efter nyår Guds hus Förbundsarken är dagens symbolbild. Den innehöll stentavlorna med buden, Arons grönskande stav och en skål med manna från ökenvandringen. Guds närvaro vilade över arken. Varje år på försoningsdagen stänkte översteprästerna blod från en offrad bock på den. Detta visar fram emot Jesu offer och innehållet i arken på Ordet och Nattvarden. Maria kallas i kristen tradition ibland för det nya förbundets ark, eftersom hon bar Jesus. I kyrkan hör Guds närvaro samman med Jesus.

Liturgisk färg: Vit. Altaret: Fyra altarljus. Vita altarblommor (se också sida 13) .

Psalmförslag: 56, 57, 61, 120:4, 370, 396, 404, 409, 922, 923, 924, 927; Kyrksång 33, 36. Se även sida 136.



Musik för själen: Pieter Hellendaal: Concerto grosso F-Dur, Op 3:6.

................................................................................................................ ................................................................................................................

sön 2 Svea

mån 3 Alfred Alfrida

tis 4 Rut

ons 5

................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................

Hanna Hannele

................................................................................................................

tor 6

................................................................................................................

Kasper Melker Baltsar

fre 7

August Augusta

lör 8 Erland

36

��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................

Det bästa med att bli äldre är att du inte förlorar alla de andra åldrar du varit.

Madeleine L’Engle

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, du som tar emot oss alla i ditt hus, lär oss att hålla våra dörrar öppna. I Jesu namn. Amen.

Gamla testamentet: Jesaja 55:5–7.

Epistel: Romarbrevet 12:1–2.

Evangelium: Markusevangeliet 11:15–19.

Psaltarpsalm: Psaltaren 84:2–5.

✧ Livsgnista ✧

Envist höll kyrkan i Malmö – med anor från medeltiden – porten öppen när församlingshemmet stängde igen sin dörr. Själavårdsamtalen fick en annan karaktär det där pandemiåret tjugotjugo när samtalen flyttade in i Guds hus. Kanske av livserfarenheten från generationer som gått före. Kanske för att blicken var fäst vid rosettfönstret, den runda glasmålningen framme i koret med Jesus som välsignar. Kanske för att ljusbäraren fanns nära tillhands. Kanske för att bläddrandet i psalmboken inbjöd till att sjunga Guds lov. En timme i Herrens boning. En timme undan surret i världen. En timme av förnyade tankar. En möjlighet att överge en redan upptrampad väg genom förbönens kraft. En möjlighet att släppa taget om mörka planer på hämnd genom att tända ett ljus.

Ibland är det en välsignelse att pausa verksamhetskyrkan och fokusera på bönens hus. Ibland är det en välsignelse att få göra precis som man vill i Guds rum, som att sjunga Min Frälsare lever på ren och skär skånska från predikstolen.

Ibland är det en välsignelse att pausa högmässan och få vara med om den andliga gudstjänst som uppstår när konfidenten bär fram sig själv »som ett levande och heligt offer« och skapar sin egen upprättelseliturgi.

Ebba Älverbrandt

6/1

Det står inte i evangeliets berättelse att det var tre stjärntydare. Det är en senare tradition som säger att de österländska stjärntydare som kom till barnet och dess mor var just så många. Och de var inte endast stjärntydare, utan konungar. Tre kronor har därför blivit deras symbol. Caspar, Melchior och Balthasar, som de har kallats, anses representera världens då kända folkslag. Denna dag uppmanas alla folk att hylla Kristus.

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, låt ditt ljus lysa i vår gudstjänst, fylla våra hjärtan och öppna oss för världen.

I Jesu namn. Amen.

Liturgisk färg: Vit.

Alternativ text: Johannesevangeliet 8:12. Om helgdagar med alternativ text, se sida 11 .

Altaret: Sex altarljus. Vita altarblommor (se också sida 13) . Övrigt: Vid julkrubban placeras »de tre vise männen« med sina kameler, elefanter och hästar bredvid oxen och åsnan.

Psalmförslag: 122, 128:3–6, 130, 131, 132, 134, 392, 432, 433, 434, 435, 437, 862; Kyrksång 77, 78, 80. Se även sida 136.



Musik för själen: Evaristo Felice dall'Abaco: Concerto a più istrumenti, D-Dur, Op 5, nr 6, för fyra violiner, viola, fagott och bc.

Att möta Gud i naturvetenskapen

Vi var ute i ett fantastiskt naturlandskap när geologen berättade att hans kunskap från forskningen gjorde att han uppskattade naturen ännu mer.

Att han liksom kunde läsa av sluttningar och formationer och veta saker om dess ålder och tillkomstegenskaper.

Oavsett vår tro är naturen oss given. Vi människor har inte presterat den, den fanns långt innan vi fanns och vi är en del av den. Som kristna förstärks vår fascination och förundran för naturen av tron på en Givare. Vi kan vända oss till Skaparen i jubel och lovsång över den fantastiska skapelsen.

För oss alla ger ökad kunskap om naturen och skapelsen också nya ögon för att uppleva, uppskatta och värna den. Vetenskapen är den bästa kunskapen vi har om världen. Naturvetenskapen beskriver och utforskar den skapelse som är oss given. Tillsammans med Linné och alla andra naturvetare kan vi »se Gud på ryggen«. Tillvaron är Guds fantastiska gåva till mänskligheten.

Sara Wrige, präst och teknologie doktor

Vänlighet och handling får timmarna att verka korta.

William Shakespeare

Januari 2022

Julkretsen

Trettondedag jul Guds härlighet i Kristus

Gamla testamentet: Jesaja 49:5–7.

Epistel: Andra Korinthierbrevet 4:3–6.

Evangelium: Matteusevangeliet 2:1–12.

Psaltarpsalm: Psaltaren 72:10–15.

Vårt kyrkoår: Dagens latinska namn är Epifania, som betyder uppenbarelse. Vi firar att Guds härlighet uppenbarats för oss människor genom Jesus.

Stjärntydarna kom enligt traditionen från de då kända kontinenterna Europa, Asien och Afrika, så Jesus blir på denna dag symboliskt känd för hela världen. Därför är missionstemat också starkt denna söndag.

✧ Livsgnista ✧

Tänk om jag faktiskt strålade av Din härlighet, Gud. Minns du januaridagen när min cancersjuka mamma såg på mig med morfindimmig blick och sa: »Mitt ljus, mitt ljus?« Ingen hade kallat mig sitt ljus förut. Det var det vackraste jag hört, någonsin. Ett strålande ljussken hade dagen innan Lucia uppenbarat sig i fönsterkupan på mitt eget förklaringsberg uppe på tredje våningen. Ljusskenet liknade gryningssolen som reflekteras i Östersjön. Jag gick från Jesusföraktare till Jesusfrälst. Förälskad av nåd och åter nåd lämnade Du, vill jag tro, ett sken av Ditt ansikte i mig. Jag fick tjäna Gud som ett hemsamaritens ljus den där januaridagen. Det finaste diakonala uppdrag jag fått, någonsin.

Ebba Älverbrandt 37

6/2

Påskkretsen

Februari 2022

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag Uppenbarelsens ljus Dagen berättar om att jungfru Maria bar sin son, världens ljus, till templet. Två unga duvor eller två turturduvor skulle offras enligt föreskrifterna om rening i lagen. Eftersom han var den förstfödde sonen tillhörde han enligt Mose lag Gud och skulle friköpas från tempeltjänst. Hans födelse medför offe . Dagens symbolbild visar ljuset och duvorna. Off et och ljuset påminner om Kristus.

Epistel: Första Timotheosbrevet 6:13–16.

Liturgisk färg: Vit. Byte till grön kl 18 eller efter kvällsgudstjänst.

Evangelium: Lukasevangeliet 2:22–40.

Altaret: Sex altarljus. Vita, röda och blå altarblommor (eftersom Marias färg är himmelsblå). (Se också sida 13. )

Alternativ text: Johannesevangeliet 1:14–18. Om helgdagar med alternativ text, se sida 11 .

Övrigt: Denna söndag används julseriens mässmusik. Veckan som följer präglas av femte söndagen efter trettondedagen som i år utgått till förmån för kyndelsmässodagen.

Psaltarpsalm: Psaltaren 138.

Psalmförslag: 37, 120:7–8, 293, 331, 348:2–3, 391:7–10, 396, 478, 479, 480, 488, 605, 744; Kyrksång 18, 26. Se även sida 140.

sön 6* Dorotea Doris

mån 7 Rikard Dick

tis 8 Berta Bert

ons 9

Fanny Franciska

tor 10 Iris

fre 11



Musik för själen: Ferdinand Zellbell d y: Concerto D-Dur, för violoncell och orkester.

................................................................................................................ ................................................................................................................ ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ................................................................................................................

lör 12

................................................................................................................

42

Gamla testamentet: Malaki 3:1–4.

Vårt kyrkoår: Kyndel är ett gammalt svenskt ord för ljus eller bloss. I dagens evangelietext beskrivs Jesus som »ett ljus med uppenbarelse« och det är därifrån dagens ljustema kommer. Enligt en gammal tradition kan man i dag välsigna de ljus som ska användas det kommande året.

Kyndelsmässodagen är också Kyrkomusikens dag i Svenska kyrkan.

................................................................................................................

Yngve Inge

Evelina Evy

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, i dag tänder vi ljus och ber att ditt ljus ska lysa för alla som lever på jorden. I Jesu namn. Amen.

* 6 februari firas samernas nationaldag.

✧ Livsgnista ✧

Det finns ögonblick som inte går att fatta eller famna.

Det är ögonblick då det är livet självt som omfamnar oss. I de stunderna är allt förklarat. Ingenting fattas.

Uppfyllelsens frid och mjuka eufori. Att bära ett hopp om förändring mitt i en hopplös situation, att gryningsljuset kommer med en ny dag och en visshet om att det är nu det vänder.

Symeon och Hanna har väntat ett helt liv på tröst och befrielse. De är båda gamla nu och kanske finns en oro om att det redan är för sent. Maria och Josef bär fram sitt nyfödda barn. Låter åldrade händer hålla och välsigna.

Och barnet i Symeons famn famnar honom, famnar en hel mänsklighet. Just nu är allt förklarat.

Susanne Dahl

Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem.

Luk 24:15

13/2

Liturgisk färg: Blå enligt svensk förfastetradition eller violett.

Altaret: Två altarljus. Blå eller violetta altarblommor (se också sida 13) .

Psalmförslag: 1:4–8, 95, 96, 177, 240, 290, 364:7–8, 784, 789, 881, 884, 916, 923, 947; Kyrksång 157, 167. Se även sida 136.



Musik för själen: Johann Samuel Schrötter: Concerto C-Dur, Op 3, nr 3, för klaverinstrument och stråkorkester.

................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ................................................................................................................ ��������������������������������������������������������������������������������������������������������������� ................................................................................................................

Kyrkvärdens välkomstbön: Gud, vi ber för vår gudstjänst, att vi ska inspireras av din nåd att tjäna din mänsklighet. I Jesu namn. Amen.

Gamla testamentet: Jona 3:10–4:11.

Epistel: Filipperbrevet 1:3–11.

Evangelium: Lukasevangeliet 17:7–10.

Psaltarpsalm: Psaltaren 25:4–11.

✧ Livsgnista ✧

Folk är bra på att gnälla. Det är vädret, för långa väntetider, en dålig chef och grannar som inte kan sopsortera.

Under den tid då vi fått leva och anpassa oss efter en pågående pandemi är det just folk som varit problemet.

De har inte följt restriktionerna. Det har varit folk på stan, folk i fjällen och folk som inte håller avstånd. Jo, jag bekänner – jag är också folk. Och jag gör fel och jag gnäller. Det är djupt mänskligt och kanske blir vi särskilt gnälliga när det är så mycket vi inte kan rå på. En frustration över att vara i händerna på livet och omständigheter.

Då klagar jag på både små och stora saker. Även Jona klagar och Gud försöker ge honom lite perspektiv, få honom att vidga blicken och hjärtat. Nåd och barmhärtighet kan provocera. Den som har gjort fel ska få ta konsekvenserna. Och domar fälls så enkelt på distans. Ju mindre vi vet om folk desto lättare att tycka.

Folk i Nineve förtjänar att straffas. Så talar Gud med Jona om Nineve och det handlar inte om folk utan om att det är människor som bor där. Och djur. Människor som lever, kämpar, älskar och gör fel. Människor som Jona, som du, som jag.

Susanne Dahl

................................................................................................................ ................................................................................................................

Februari 2022

De första bokstäverna i namnet Kristus på grekiska – XP – har använts som en symbol sedan kyrkans äldsta tid. Den romerske kejsaren Konstantin tog symbolen som sitt fälttecken. Konstantin ska ha sett ett kors på himlen och fått veta att han skulle segra genom detta tecken. Han lät tillverka ett standar med Kristusmonogrammet. Men den seger vi alla får del av genom Kristus har inte med krigiska bedrifter att göra. Genom honom får vi del av nåden och tas i Guds tjänst.

Påskkretsen

Septuagesima Nåd och tjänst

sön 13 Agne Ove

mån 14* Valentin*

tis 15 Sigfrid

ons 16 Julia Julius

tor 17

Alexandra Sandra

fre 18 Frida Fritiof

lör 19

* 14 februari är Alla hjärtan dag.

Vänskapen människor emellan är ljuvlig genom det kärlekens band varmed själarna förenas.

Augustinus

Gabriella Ella

43

KLIMAT OCH MILJÖ DEL 15

Válmmas máilbmi – en färdig värld

text: l ovisa mienna sjöber g, vuosttašamanuensa – förs teamanuensis, sámi all askuvl a – samiska högskol an Det samiska samhället är väl rustat med historier om hur vi kan leva ett gott liv i samklang med allt annat levande. Länge har skam och medvetna politiska beslut hindrat historierna från att föras vidare från generation till generation, det är som en långsam kvävning. Nu letar vi fram dem igen, eftersom vi är osäkra på hur vi ska hantera dagens miljö och klimatsituation. Kan människan överleva sig själv? Har vi förbrukat vår plats i skapelsen och tagit mer än det Gud gett oss som vår del?

Fördelning av gåvor kan ofta vara en nyckel till att förstå vad det innebär att leva ett gott liv och att få välsignelse över sin tillvaro. Välsignelse är en gåva som har potential att vara i generationer. Men det är inte bara människor som ska dela på det vi fått, allt annat skapat har också rätt och krav på sin del.

Fördelning är en del av Guds skaparordning. Gud skapade allt som människor, djur och växter behövde för att överleva och ha ett gott liv. Efter en tid i denna första av världar tog människan av det som var förbjudet och förde in synden i tillvaron. Ingen av de andra levande varelserna begick samma handling, och kan därför heller inte synda. Det har gjort att ansvaret för framtiden ligger hos oss, den enda skapelse vars gärningar kan sätta allas framtid i fara.

Duopmobeaivi – domens dag I samisk tradition är framtiden ofta definierad som de generationer som kommer efter oss. Vi ska se till att vi inte tar ifrån dem det som är deras del. Hänvisningar till himlen eller helvetet får därför ge vika för framtidens barn. Vi ska vara varsamma med hur vi hanterar vår omgivning eftersom den tillhör framtidens barn mer än oss, och vi ska föra vidare de råd om förvaltning som vi fått av dem som gick före oss. Om vi följer råden blir spåren efter oss mindre och framtidens barn får kunskaper för att kunna förvalta skapelsen vidare. Gud har skapat människan med mest makt och störst ansvar, vi är därmed också den farligaste varelsen på jorden.

En gammal samisk historia berättar om domedagen. Då kommer människorna att ställas till svars för alla gärningar vi gjort under vår livstid. Den dagen ska Gud ta ifrån oss förmågan att tala, samtidigt som alla våra språklösa medskapelser får en röst

72

och ett språk av Gud. De språklösa ska döma oss, en efter en. Då är det för sent att ändra på vårt beteende. Stumma ska vi stå och motta vår dom, utan att själva kunna uttala dom mot någon. Den dagen måste vi underkasta oss hunden, renen, träden, markerna och alla andra skapelser. Det är ödmjukande att tänka på hur det kommer att se ut.

Vad kommer de gamla ärevördiga träden att säga? De som tillsammans och i symbios med sin omgivning varit värd för den hänglav som varit mat åt renarna under långa vintrar. De som bara kan leva i äldre skog. Vad ska de säga till oss, där på domens dag, där vi står mitt på kalhygget med skammens rosor på kinderna? Och hur ska vi förklara varför vi har tagit så mycket mer än det som var vår del att ta? Som om Gud inte har gett oss tillräckligt med gåvor för att vi ska kunna leva tillsammans med resten av skapelsen. Som om något fattades oss.

Máttut – djurens stammödrar I tillägg till berättelsen om domedagen tillkommer alla berättelser om djurens stammödrar, de som dyker upp när människan plågar en av deras efterkommande. Stammödrarna är stora och mäktiga och deras vrede är väldig när vi behandlar deras barn utan respekt. Kanske kommer de att sluta ge oss vår del så att det till slut inte finns något kvar. Inga gåvor kvar att förvalta och dela, inget bestånd att förhålla sig till, inget behov längre för att lära barnen att vi tar bara så mycket vi behöver.

Jag undrar vad laxen och öringens stammoder kommer att säga om deponerat gruvavfall i Repparfjo den. Avfall från en gruva som vi menar att vi måste ha för att kunna utvinna koppar till våra elbilar – en del av det hycklande vi kallar för ett grönt skifte. I den friska och kalla Repparfjo den lever en mängd växter och arter som riskerar att dö, eftersom vi tror att vi inte behöver respektera det liv som är mindre än oss. Men glömmer vi inte då även bort att vattnet i fjo den så småningom kommer att färdas ut till det stora, till synes oändliga, havet? Vilken dårskap kommer med fjo dens hjälp till sist hamna i vattendrag i världens alla hörn? Vad ska vi svara på domens dag när fjo den och allt som lever i den

Min boahtteáigi – vår framtid I vår tid ser det ut som om skapelsen slår tillbaka mot oss. Vädret visar sin makt, och vi kan inte längre vara säkra på att det finns något kvar att ärva – eller några som kan ärva – det vi lämnar efter oss. Kanske agerar vi precis så som Paulus skriver: »Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.« (Rom 7:15) Det är kanske inte främst brist på kunskap som gör att vi tar mer än det som är vårt att ta, utan snarare brist på tacksamhet.

Vädret står under Guds förvaltning och det är inte mycket vi som människor kan sätta upp mot det, det enda vi kan göra är att underkasta oss dess skiftningar. Däremot kan vi göra något åt vår egen synd mot Guds skapelse. Det handlar om skillnaden mellan vad vi kan ta och det vi vill ha. Vi måste förändra vårt beteende så att sjöarna också får sin del, betesmarkerna sin, de landlevande djuren sin och de havslevande skapelserna sitt. Då kanske framtidens barn har något att ärva från oss och vi slipper den stora skammen på domens dag när Gud ger de språklösa en stämma.

KLIMAT OCH MILJÖ DEL 15

fo t o: asl ak mikal mienna

också har fått en röst? Vad ska vi säga till framtidens barn när vi sätter havets gåvor i fara genom att skada deras livsmiljö, bara för att vi i vår generation ska kunna färdas hur, när och vart vi vill?

Gosa lean boahtán In dovdda dán eatnama Dii oaččuidet buhtes čázi Ja šattolaš ruonas eatnama Mii attimet eallid lottid guliid Ja váljimet din áittardeaddjin Manne hilgguidet sivdnideami álggu

Inga Ravna Eira Hvor er jeg kommet Jeg kjenner ikke denne jorda Dere fikk klart rent vann i gave Mottok grønn fruktbar jord Vi ga dere dyrene fuglene fisken Valgte dere til å forvalte jorda Hvorfor skjøttet dere ikke skapelsens harmoni

Inga Ravna Eira fo tno t : Dikten är hämtad från Ii dát leat dat eana av I. R. Eira, och M. Nango (Kárášjohka: Davvi Girji, 2018).

73

text: razak aboud, förf attare och poet

– Hon är rasist, jag vet, jag är helt säker på det!

Jag var både upprörd och ilsken där jag satt framför min chef.

– Det tror jag inte. Det är bara ett missförstånd, om hon var rasist så skulle hon inte välja att arbeta med flyktingar och invandrare.

– Hon valde det med flit. Hon vill jävlas med dem och …

Chefen som hade suttit och skrivit slängde ifrån sig pennan på bordet, vände sig mot mig och började tala med sitt förstående leende och sitt lugna och pedagogiska sätt: – Kommer du ihåg när du kom upprörd, arg, ledsen och berättade att någon på Försäkringskassan hade sagt till dig att du var dum? När hon egentligen sa: »Det var dumt«, i stället för att säga »det var synd« eller liknande!

Jag nickade generat och han fortsatte: – Du måste förstå Razak, att 90 procent av våra konflikte , om inte mer, beror på missförstånd. Det finns regler som du inte känner till – skrivna och oskrivna – synliga och osynliga sociala koder som du inte känner till. Du har bara varit i Sverige i drygt ett år och du kommer att krocka med så många av dem. Du kommer att lära dig saker som du kommer att skratta åt senare. Vi har uttryck, beteende, ordspråk, miner och gester som verkar löjliga och konstiga för dig, men det här är Sverige, Razak, inte Irak eller Bulgarien.

Han hade förstås rätt. Sedan dess har jag fortsatt min resa i Sverige med konflikte , missförstånd, fördomar och misstolkningar.

Kulturkrockar som gjort mig så arg, ledsen, förbannad och tom att jag ville lämna det här landet för gott. Men jag stannade.

I stället började jag skriva ner alla uttryck och beteenden som jag tyckte var konstiga eller som jag inte förstod. Ofta frågade jag någon annan som kunde förklara vad de betydde. Som när någon sa »skitgott« om maten, eller »skitsnygg« om dräkten, eller »nu stänger vi butiken« eller »ketchupeffekt« Förklara uttryck för andra invandrare Så småningom började jag få förfrågningar från skolor, kyrkor, studieförbund, föreningar och arbetsplatser, för att berätta om flyktingar i världen och varför de kommer till Sverige. Men efter ett tag kände jag att det var min plikt att tala med nya invandrare

84

fo t o: priv at

TEMA MÖTE MED GUD, MEDMÄNNISKAN OCH OSS SJÄLVA

Jag har en sak gemensamt med Jesus

för att förklara beteenden och uttryck som kan missuppfattas, som kunde leda till problem.

Jag försökte förklara svensk socialkompetens, svensk kultur, svenskhet, sociala koder samt formella och informella regler på arbetsplatsen och i samhället allmänt. Jag arbetade för en bättre förståelse mellan våra olika kulturer och traditioner och för invandrarnas integration i det svenska samhället.

Jag tror att ett öppet samtal om kultur och kulturskillnader är det bästa sättet att motarbeta främlingsfientliga och rasistiska personer eller grupper som försöker utnyttja olikheter och missförstånd och förstora konflikte . Det är viktigt att de normala skillnaderna som finns mellan alla människor, och de konflikter som förstås kan uppstå när människor kommer nya till ett land inte beskrivs som »olösliga« problem. För det är de inte så länge vi talar med varandra och intresserar oss för varandra och varandras kultur. »Tack, det är bra!« Ett tydligt exempel på ett vardagligt missförstånd är den gången en vänlig svensk man från Missionskyrkan kom för att välkomna oss

– Men jag sa ju nej hundra gånger, ändå fick jag mer och mer kaffe. Jag vill inte såra er. Jag har läst att man inte får tacka nej till kaffe hos araber, men det här blev alldeles för mycket!

– Du sitter inte i ett beduintält nu! Vi befinner oss i Sverige, eller hur? Säg bara att du inte vill ha mer, försökte jag förklara.

– Jag sa ju!

– Du sa att det är bra och det betyder att du vill ha mer kaffe Han förstod direkt vilket språkligt missförstånd vi hade råkat ut för och reste sig, började med handen på magen gå runt i vardagsrummet och skratta. Min fru och jag trodde att han var galen.

Plötsligt vände han sig mot oss med ett undrande leende, la handen på pannan och frågade med generad röst: – Vad ska jag säga då om jag inte vill ha mer kaffe? Det jag har sagt betyder »nej tack« på ren svenska.

Han betonade ordet NEJ! – Säg bara nej tack nästa gång när du träffar nyanlända invandrare, svarade jag. Det är inte säkert att de förstår vad du menar med »tack, det är bra«. Annars kommer du att få gå med förstoppad mage, eller så får du snart magsår, eller så kommer du att vara vaken hela natten – för det är ganska starkt kaffe. Vill du ha mer kaffe Det sista var ett skämt förstås.

– Tack, det är bra, svarade han och hoppade fram mot bordet och la sin hand på koppen och sa: – Nej tack, nej tack, nej tack, menar jag!

Han tittade på oss som om han hade blivit räddad av en obehaglig situation. Vi började skratta tillsammans, väldigt gott! Vi pratade om den där händelsen flera gånger efteråt!

Främling på nytt Det påminner om när jag kom till Sverige första gången. Jag hade vistats och studerat i Bulgarien och där lärt mig att man skakar på huvudet när man säger »ja« och nickar vid ett »nej«! För att inte riskera att bli utlämnad till Irak, vilket skulle innebära döden för mig blev jag tvungen att lämna Bulgarien efter elva år.

När jag kom till flyktin förläggningen frågade man om vi var hungriga. Det var vi, men jag skakade på huvudet, som jag lärt mig i Bulgarien. Efter en stund fick alla mat utom vi. När jag frågade varför svarade man förvånat, men vänligt, att vi hade ju tackade nej. Det bulgariska kroppsspråket hade spelat mig ett spratt. Jag kände mig ledsen att jag gjorde fel. Jag var en utlänning igen, främling, flykting med den triangelformade törnekrona som jag ständig måste bära med mig.

TEMA MÖTE MED GUD, MEDMÄNNISKAN OCH OSS SJÄLVA

till staden när vi var nyinflyttade. Jag bjöd in honom och bad min fru fixa arabiskt kaffe. Vi satt och pratade på engelska och lite på svenska. Han påpekade artigt att det var bättre att jag vande mig vid att tala på svenska, trots att det kunde kännas svårt i början.

– Man lär sig så småningom, vi är här för att hjälpa till, sa han.

Han var en före detta pastor som varit utomlands och var bra på engelska och talade väldigt tydlig och enkel svenska avsiktligt för att vi skulle kunna förstå. Han drack sitt kaffe och det såg ut som om han njöt av både dryck och den exotiska kaffebullen. Därför frågade jag, på engelska: – More coffee Och han svarade på svenska: – Tack, det är bra!

Min fru hällde upp en full kopp på nytt. Han tittade på oss med undrande blick och någon generad gest. Så jag frågade: – Do you like milk with coffee – Tack, det är bra!

Han svarade snabbt och tittade mig rakt i ögonen. Frun hämtade mjölk och hällde lite i hans kopp. Han bara tittade och det kändes att något inte stämde. Han log på ett undrande sätt. Vi pratade och pratade om alla möjliga saker. Han drack sitt kaff och jag frågade om han ville ha mer och han svarade: – Tack, det är bra!

Jag pekade mot koppen och frun hällde igen. Mannen skakade på huvudet, skrattade, tittade på kaffet och började motvilligt röra i koppen med en liten tesked.

Vi tyckte att det var roligt att han gillade vårt kaffe så mycket.

Han tittade på mig med ett svagt leende, och det såg ut som om han led lite. Plötsligt frågade han: – Hur kan man förklara för någon att man inte vill ha mer kaffe Jag förklarade att enligt arabiska seder ska man skaka på den lilla koppen. På en gång plockade han upp koppen och började skaka på den mot min fru. Hon kände dessvärre inte till den gesten eftersom det är en manlig ritual som används mest i byarna på landsbygden, i öknen eller när män samlas i sorgstund eller för att diskutera viktiga saker. Så min fru trodde att han ville ha ännu mer kaffe och fyllde på nytt koppen. Han blev som en helt annan människa. Nu hade han fått nog och sa: – Hur många koppar måste jag dricka för att ni ska bli nöjda?

– Det är inte ett måste att du dricker ett antal koppar kaffe förklarade jag. Du kan bara säga att du inte vill ha mer kaffe. Du ser att jag inte dricker kaffe. Jag tål inte kaffe

85

TEMA MÖTE MED GUD, MEDMÄNNISKAN OCH OSS SJÄLVA 122

Mötet som förändrar text: johanna ol ofsson, journalis t

Går det att möta Gud utan att veta om det? Att helt enkelt missa Gud? Redan som liten funderade jag över om detta var ett möjligt scenario. Om Gud en dag skulle kunna passera mitt framför näsan på mig och gå obemärkt förbi. En minst sagt besvärande tanke. Inte för att jag riktigt greppade vad det egentligen var jag skulle gå miste om ifall jag missade Gud, men jag hade en stark känsla av att det hela hade något med evigheten att göra.

Ett märkligt möte Samma dag som lärjungarna upptäckte att graven var tom och änglar sagt åt dem att Jesus lämnat den levande, skedde ett mycket förbryllande gudsmöte. På vägen till Emmaus möter två lärjungar den levande Herren och råkar ut för precis det jag som barn misstänkte skulle kunna hända (Luk 24:13–34). De förstår inte vem det är.

Hur är det möjligt? Hur kunde de inte känna igen den vars ord fick »deras hjärtan att brinna«? Detta var ju något som för stunden upptog hela deras tankevärld. Även kapitelförfattaren måste ha insett att deras beteende skulle framstå som mycket märkligt. När han beskriver händelsen väljer han att förklara det hela med att »deras ögon var förblindade«. Ja, vad annat kan man säga. Först efter att de bjudit in mannen på kvällsmat inser de vem han är.

Symeon och Hanna Jag tänker på ett annat gudsmöte drygt trettio år tidigare. Hur Symeon väntade och längtade efter att få möta »Israels tröst«. Och så en dag kom han: Gudsbarnet som bars fram i templet av Maria och Josef. Trots att Symeon aldrig sett barnet tidigare kände han genast igen det, och gamlingen kunde lyckligt sluta Gud i sin famn med ett hjärta fyllt av frid (Luk 2:25–32). Och Hanna, som befann sig i närheten, förstod genast vem Symeon hade i sina armar (Luk 2:36–38). Hur är det möjligt? Bland alla bebisar som måste ha burits fram i templet, hur kunde Symeon och Hanna vara så säkra på att det var något särskilt med just den här?

Det är få förunnat att på ett så självklart sätt lyckas gå Gud till mötes. De två hade så klart bättrat på sina chanser att känna igen Gud i och med att de längtade och sökte. Men ändå. Ett

visst mått av tänkande utanför ramarna kan nog vara till hjälp, att inte rakt av acceptera de nedärvda eller inlärda formlerna för hur tillvaron fungerar. För att inte missa Gud gäller det att ha ett öppet sinne, eller hjärta om du så vill.

En hjärtats öppenhet Någonstans handlar ett möte med Gud om mer än en fysisk eller andlig upplevelse. Det handlar om en hjärtats öppenhet. Det kan låta enkelt. Och kanske tänker du att om Gud nu skulle få för sig att dyka upp den närmaste tiden så är du redo att ta emot. Eller, hur är det egenligen med det? En hjärtats öppenhet hör samman med om du är beredd att ta konsekvenserna av ett sådant möte.

För med mötet kommer förändring.

Förmågan att som de två på vägen mot Emmaus acceptera situationen och gå vidare är en livsviktig mänsklig egenskap. Samtidigt rör den sig i ett gränsland där både uppgivenhet, likgiltighet och bekvämlighet lurar i periferin. För visst finns, liksom i vanan, ett visst mått av bekvämlighet i att acceptera läget? Att det här inte går att göra något åt, att det är för stort, eller för svårt, att det inte är för mig. Så i stället återgår jag till mitt hjärtas vanliga önskningar och strävar efter det goda i det lilla – och låter någon annan ta ansvar för resten. Men mötet med Jesus vänder ut och in på den retoriken och den världsfrånvändhet som riskerar att bli resultatet. Att möta Gud ställer saker på sin spets. Det ställer dig nämligen inför två valmöjligheter: Att låta mötet passera och återgå till ditt eller att låta det påverka dig.

Kanske hade de två Emmausvandrarna hellre önskat att mötet med den levande Herren utspelat sig efter en annan dramaturgi, något som gjorde det storslagna och spektakulära rättvisa: Att kän-

»Någonstans handlar ett möte med Gud om mer än en fysisk eller andlig upplevelse. Det handlar om en hjärtats öppenhet.«

na igen honom på långt håll och uppleva glädjen som får hjärtat att explodera i bröstet. Springa Gud till mötes i vägdammet. Men det hände aldrig. I stället smög sig insikten på sakta. Likväl följde förändring. Så snart de insett sitt misstag bröt de upp, trotsade kvällsmörkret och gav sig av samma väg som de nyss hade kommit.

Det odramatiska mötet Ett gudstmöte behöver inte nödvändigtvis vara särskilt dramatiskt.

Apostlagärningarna berättar om mängder av människor som genom ordet mötte Gud och kom till tro, människor som öppnade sina hjärtan utan buller och bång för att sedan återvända till vardagen. Samtidigt hade någonting förändrats på djupet. Det var visserligen en lågmäld förändring, men en förändring som bar ända in i vår tid. Att ta emot Gud knyter dig till en gemenskap med alla andra som tror. Och att tro på Jesus som din Gud, skapare och räddare sätter dig också i relation till den övriga skapelsen.

Förändring på djupet är för framtiden och förändring på djupet är större än dig själv. Att gå Gud till mötes gör det omöjligt att gå tillbaka till bekväm likgiltighet inför världen. Det mötet kommer med en förändring i ditt hjärta.

En insikt som landat hos mig på senare tid är att mötet med Gud inte nödvändigtvis handlar om att upptäcka Gud, det handlar lika mycket om en förändring hos den som redan tror. Jag tänker på de två Emmausvandrarna. Trots att de båda redan hade mött Gud tidigare skedde någon form av uppvaknande, eller

väckelse om man så vill. De tillhörde den innersta kretsen kring Jesus – ändå behövde de väckas på nytt.

Kanske har vi aldrig tidigare varit så beroende av det där mötet som i dag. Mötet med den levande Herren som förändrar människors hjärtan, som drar oss ur vår bekvämlighet och omöjliggör likgiltighet inför världens nöd. Genom att acceptera mötet med Gud kan du inte förbli likgiltig inför resten av skapelsen.

Tålamod och uthållighet Och sen då? Efter gudsmötet, när Jesus »försvann ur deras åsyn«?

Vad som ska hända sedan kan framstå som självklart eller enkelt i stunden men kräver, som så mycket annat i det mänskliga livet, tålamod och uthållighet. Det är inte för inte som kristna i långa tider har bett Gud bereda plats i »våra hjärtan och samveten«.

Människor förändras av att möta Gud. Om förändringen blir bestående är däremot inte självklart. Även för den mest hängivne ligger likgiltighetens och uppgivenhetens dike bara ett stenkast bort. Då får jag finna styrka i att den lågmälda vardagliga förändringen hos de många också bär långt in i framtiden.

För att missa mötet med Gud har något med evigheten att göra.

TEMA MÖTE MED GUD, MEDMÄNNISKAN OCH OSS SJÄLVA

Jesus och lärjungarna på väg till Emmaus. Målning av Jan Wildens (målningen är beskuren).

Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

predikar en 3:11 – svenska folkbibeln 123

Dagboken 2021–2022 innehåller bland annat: Artiklar på årets tema Texter av Åsa Nausner, Lars Björklund & Kerstin Dillmar, Peter Strang, Johanna Olofsson, Ulrika Ernvik, Razak Aboud och Nils-Henrik Nilsson. Dessutom intervjuer med: Olle Philipsson, Jacob Langvik, Beatrice Lönnqvist, Jens Edlund, Anna Linton och Ulrica Fritzson..

Psalmförslag för varje kyrkdag

14 personliga berättelser om årets tema Margareta Melin, Olle Philipsson, Christina Hedin, Kristoffer Lignell, Sara Wrige, Notto R. Thelle, Ninna Edgardh, Susanne Karlsson, Elisabeth Karlsson, Jonas Engström, Linda Alexandersson, Bertil Edin och Eva-Mari Karlsson Kempi.

Ekoblomster – förslag på ett ekologiskt och solidariskt blomval till altaret alla kyrkdagar

Livsgnistor – personliga reflektioner över varje kyrkdags rubriker Ebba Älverbrandt, Susanne Dahl, Pontus Bäckström, Bertil Murray och Åsa Molin.

Kyrkoåret med barnen Peter Strömmer och Jenny Bergman.

Barnens sidor – tankar och idéer med barnen i fokus Peter Strömmer

Kyrkvärdens välkomstbön Kyrkliga symboler och liturgiska rekommendationer för kyrkorummet

För en ekologisk och solidarisk kyrka, del 7: Att anlägga en blomsteräng Musik för själen – lyssningsförslag på tidig musik för varje kyrkhelg Sensus studiecirkel: Sex bordssamtal baserade på artiklarna Hänt i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan 2020–2021 Planeringskalender 2021–2022 Kyrklig ordlista

Klimat och miljö, del 15. Dagbokens klimatserie Lovisa Mienna Sjöberg

SV

ET

ENMÄRK AN

Miljömärkt tryckeri 3041 0701