Dagboken 2024-25

Dagboken med kyrkoalmanacka 2024–2025

Argument

ÅRETS TEMA: HOPP

Med sju studiecirkelträffar

Dagboken

med kyrkoalmanacka 2024–2025

Andra årgångens texter Markusserien

TEMA HOPP

Att sjunga ut sitt trotsiga hopp........................... 17

Clas Vårdstedt, låtskrivare och artist

»Utan hopp orkar vi inte

ta tag i de globala problemen« .......................... 29

Intervju med Anna Rosling Rönnlund från Gapminder

Så kan klagan mynna ut i hopp........................... 44

Göran Lindström, präst och författare

»Hoppet rymmer fler

än bara mina vänner« ............................................ 66

Jakob Wirén, professor i religionsteologi

Att predika hopp i en hopplös tid ...................... 76

Helena Fhager, präst i Brunskog och

Anneli Sandberg, pastor i Equmeniakyrkan

»Hoppet är som ett element i ett kallt rum« ........................................................ 102

Intervju med Mikael Thorén, kyrkvaktmästare

»Hoppet är en gåva som kan drabba oss« ...... 104

Intervju med Tobias Hadin, präst

Därför är framtidshopp en viktig folkhälsofråga för unga .................... 118

Beatrice Erkers, Foresight Institute

ÅTERKOMMANDE INSLAG

Planeringskalender 2024–2025 ............................ 6

Bakom kulisserna hos ärkebiskopen:

»Detta uppdrag har ett speciellt syfte« ......... 26

Intervju med Mikael Stjernberg, ärkebiskopens pressekreterare

Hoppets sånger behövs mer än någonsin ...... 47

Ragnar Håkanson, kyrkomusiker, teolog och författare

Inre och yttre vandring på Birgittaleden ........ 55

Lovisa Göransdotter, volontär på Pilgrimscentrum

Sundell, kulturskribent

tekniksidor, 2 sidor .......................

Pierre Eriksson, redaktö och jurnalist

Carlsson Redell, professor i systematisk teologi

för kropp och själ:

Therése Alhult, redaktör och journalist

Bakgrund till de liturgiska anvisningarna....

Nils-Henrik Nilsson, teologie doktor

SKRIBENTER PÅ SIDORNA FÖR SÖNDAGAR OCH HELGDAGAR

Liturgiska rekommendationer i kyrkorummet

Nils-Henrik Nilsson, teol dr Psalmförslag

Ragnar Håkanson

Kyrkvärdens välkomstbön

Sven Hillert, präst och ekoteolog

Livsgnistor

Erik Keijser, kyrkoherde i Moheda pastorat VT Carlheim, präst i Härlanda församling

Antje Jackelén, ärkebiskop emerita och senior rådgivare vid Lunds universitet

Caroline Krook, pensionerad biskop i Stockholms stift Andreas Sköldmark, pastor i Equmeniakyrkan i Kaxholmen

Borgåbönen

För de församlingar som vill delta i Borgåkyrkornas förbön för varandra hänvisar vi till: www.svenskakyrkan.se/ forbonscykel-borgagemenskapen

Rikskollekter

På www.svenskakyrkan.se/gudstjanst/rikskollekt hittar du information om fastställda rikskollekter.

Läsningar

Under kyrkoåret 2024–2025 används andra årgångens texter ur Evangelieboken. I högmässan läses tre texter. Som gammaltestamentlig läsning kan dagens psaltarpsalm komma i fråga när predikan utgår från denna. Predikan utgår från en eller flera av de lästa texterna.

Används alternativ text som predikotext, läses denna i samband med predikan. I sådana fall utgår antingen den gammaltestamentliga läsningen eller episteln.

25 Katarina, Katja

6 Kasper, Melker, Baltsar

mån

26 Linus

27 Astrid, Asta

28 Malte

29 Sune

30 Andreas, Anders

mån tis ons tors fre lör

1 Oskar, Ossian

sön 1 i advent

2 Beata, Beatrice

Trettondedag jul

Moses 21 Tomas

22 Natanael, Jonatan

sön

23 Adam

Drottningens födelsedag

3 Lydia, Cornelia

4 Barbara, Barbro

5 Sven

6 Nikolaus, Niklas

7 Angela, Angelika

mån tis ons tors fre lör

8 Virginia

sön

2 i advent

9 Anna

24 Eva Julafton

25 Juldagen

26 Stefan, Staffan

Annandag jul

27 Johannes, Johan

28 Benjamin Värnlösa barns dag

29 Natalia, Natalie

sön

Söndagen efter jul

30 Abel, Set

10 Malin, Malena Nobeldagen

11 Daniel, Daniela

12 Alexander, Alexis

13 Lucia

14 Sten, Sixten

mån tis ons tors fre lör

15 Gottfrid

sön

3 i advent

7 August, Augusta

8 Erland

9 Gunnar, Gunder

10 Sigurd, Sigbritt

11 Jan, Jannike

12 Frideborg, Fridolf

mån tis ons tors fre lör sön 1 e trettondedagen

13 Knut

Tjugondedag jul

14 Felix, Felicia

15 Laura, Lorentz

16 Hjalmar, Helmer

17 Anton, Tony

18 Hilda, Hildur

19 Henrik, Henry

mån tis ons tors fre lör sön 2 e trettondedagen

20 Fabian, Sebastian

31 Sylvester

1 Nyårsdagen

2 Svea

3 Alfred, Alfrida

4 Rut

mån tis Nyårsafton ons tors fre lör

5 Hanna, Hannele

sön, Söndagen efter nyår

Trettondedagsafton

21 Agnes, Agneta

22 Vincent, Viktor

23 Frej, Freja

24 Erika

25 Paul, Pål

26 Bodil, Boel

mån tis ons tors fre lör sön 3 e trettondedagen

27 Göte, Göta

17 Alexandra, Sandra

10 Edla, Ada

mån tis

28 Karl, Karla

30 Gunilla, Gunhild 31 Ivar, Joar

1 Max, Maximilian

2 Kyndelsmässodagen

sön Kyndelsmässodagen

3 Disa, Hjördis

18 Frida, Fritiof

19 Gabriella, Ella 20 Vivianne

Hilding 22 Pia

23 Torsten, Torun

24 Mattias, Mats

11 Edvin, Egon

12 Viktoria, Regina Kronprinsessans namnsdag 13 Greger

14 Matilda, Maud 15 Kristoffer, Christel

16 Herbert, Gilbert 17 Gertrud

Planeringskalender

4 Ansgar, Anselm

mån tis

5 Agata, Agda

6 Dorotea, Doris

7 Rikard, Dick

8 Berta, Bert

9 Fanny, Franciska

10 Iris 11 Yngve, Inge

sön 5 e trettondededagen mån tis

12 Evelina, Evy

13 Agne, Ove 14 Valentin Alla hjärtans dag

25 Sigvard, Sivert

26 Torgny, Torkel

27 Lage

28 Maria, Maja

1 Albin, Elvira

2 Ernst, Erna

3 Gunborg, Gunvor

4 Adrian, Adriana

5 Tora, Tove

6 Ebba, Ebbe

18 Edvard, Edmund

19 Josef, Josefina

20 Joakim, Kim

21 Bengt

22 Kennet, Kent

23 Gerda, Gerd

Marie bebådelsedag

24 Gabriel, Rafael

25 Marie bebådelsedag

26 Emanuel

27 Rudolf, Ralf

tors fre lör

7 Camilla

15 Sigfrid

16 Julia, Julius

sön Septuagesima

8 Siv, Saga

9 Torbjörn, Torleif

28 Malkolm, Morgan

29 Jonas, Jens

30 Holger, Holmfrid

Midfastosöndagen Sommartid börjar

31 Ester, Noa

21 Anneli, Annika

12 Charlotta, Lotta

1 Harald, Hervor

2 Gudmund, Ingemund

3 Ferdinand, Nanna

4 Marianne, Marlene

5 Irene, Irja

mån tis ons tors fre lör

6 Vilhelm, William

sön 5 i fastan

7 Irma, Irmelin

mån Annandag påsk

22 Allan, Glenn

23 Georg, Göran

24 Vega

25 Markus

26 Teresia, Terese

27 Engelbrekt

sön

påsktiden

28 Ture, Tyra

8 Nadja, Tanja

9 Otto, Ottilia

10 Ingvar, Ingvor

11 Ulf, Ylva

12 Liv

mån tis ons tors fre lör

13 Artur, Douglas

sön Palmsöndagen

14 Tiburtius

29 Tyko

30 Mariana, Konungens födelsedag Valborgsmässoafton

1 Valborg Första maj

2 Filip, Filippa

3 John, Jane

4 Monika, Mona

i påsktiden

5 Gotthard, Erhard

15 Olivia, Oliver

16 Patrik, Patricia

17 Elias, Elis

18 Valdemar, Volmar

19 Olaus, Ola

mån tis ons Dymmelonsdag tors Skärtorsdag fre Långfredag lör

Påskafton

20 Amalia, Amelie

sön Påskdagen

6 Marit, Rita

7 Carina, Carita

8 Åke

9 Reidar, Reidun

10 Esbjörn, Styrbjörn

11 Märta, Märit

sön

i påsktiden

13 Linnea, Linn

14 Halvard, Halvar

15 Sofia, Sonja

16 Ronald, Ronny

17 Rebecka, Ruben

18 Erik

mån tis ons tors fre lör sön 5 i påsktiden

19 Maj, Majken

20 Karolina, Carola

21 Konstantin, Conny

22 Hemming, Henning

23 Desideria, Desirée

24 Ivan, Vanja

mån tis ons tors fre lör

25 Urban

sön, Bönsöndagen Mors dag

26 Vilhelmina, Vilma

mån

27 Beda, Blenda

28 Ingeborg, Borghild

29 Yvonne, Jeanette, Veterandagen

30 Vera, Veronika

31 Petronella, Pernilla

1 Gun, Gunnel

sön Söndagen f pingst

2 Rutger, Roger

23 Adolf, Alice

14 Folke, Kronprinsessans födelsedag

3 Ingemar, Gudmar

4 Solbritt, Solveig

5 Bo

6 Gustav, Gösta Sveriges nationaldag

7 Robert, Robin

mån tis ons tors fre lör Pingstafton

8 Eivor, Majvor

sön Pingstdagen

9 Börje, Birger

24 Johannes Döparens dag

25 David, Salomon

26 Rakel, Lea

27 Selma, Fingal

28 Leo

29 Peter, Petra

30 Elof, Leif

15 Ragnhild, Ragnvald

16 Reinhold, Reine

17 Bruno

18 Fredrik, Fritz

19 Sara

20 Margareta, Greta

Apostladagen

21 Johanna

10 Svante, Boris

11 Bertil, Berthold

12 Eskil

13 Aina, Aino

mån Annandag pingst tis ons tors fre lör

1 Aron, Mirjam

2 Rosa, Rosita

3 Aurora

4 Ulrika, Ulla

14 Håkan, Hakon

15 Margit, Margot

16 Axel, Axelina

17 Torborg, Torvald

18 Björn, Bjarne

19 Germund, Görel

20 Linda

sön Heliga trefaldighets dag mån tis ons tors fre Midsommarafton

21 Alf, Alvar

lör Midsommardagen

22 Paulina, Paula

sön

Den helige Johannes döparens dag

5 Laila, Ritva

6 Esaias, Jessika

7 Klas

8 Kjell

9 Jörgen, Örjan

10 André, Andrea

11 Eleonora, Ellinor

12 Herman, Hermine

13 Joel, Judit

22 Magdalena, Madeleine

23 Emma, Emmy

24 Kristina, Kerstin

25 Jakob

26 Jesper, Jasmine

27 Marta

e trefaldighet

28 Botvid, Seved

29 Olof, Olle

30 Algot

31 Helena, Elin

1 Per

2 Karin, Kajsa

3 Tage

sön Kristi förklarings dag

4 Arne, Arnold

mån

5 Ulrik, Alrik

6 Alfons, Inez

7 Dennis, Denise

8 Silvia, Sylvia Drottningens namnsdag 9 Roland

Lars

sön

e trefaldighet

Susanna

Klara

tis

Kaj

Uno 15 Stella, Estelle 16 Brynolf 17 Verner, Valter

e trefaldighet

18 Ellen, Lena

19 Magnus, Måns

20 Bernhard, Bernt

21 Jon, Jonna

22 Henrietta, Henrika

23 Signe, Signhild

25 Lovisa, Louise 26 Östen 27 Rolf, Raoul

28 Fatima, Leila

29 Hans, Hampus

30 Albert, Albertina

31 Arvid, Vidar

1 Samuel, Sam

2 Justus, Justina

3 Alfhild, Alva

4 Gisela

5 Adela, Heidi

6 Lilian, Lilly

7 Kevin, Roy

8 Alma, Hulda

9 Anita, Annette

10 Tord, Turid

11 Dagny, Helny

15 Sigrid, Siri

16 Dag, Daga

17 Hildegard, Magnhild

18 Orvar

19 Fredrika

20 Elise, Lisa

21 Matteus

e trefaldighet

22 Maurits, Moritz

23 Tekla, Tea

24 Gerhard, Gert

25 Tryggve

26 Enar, Einar

27 Dagmar, Rigmor

28 Lennart, Leonard

e trefaldighet

29 Mikael, Mikaela

30 Helge

1 Ragnar, Ragna

2 Ludvig, Love

3 Evald, Osvald

4 Frans, Frank

lör sön

24 Bartolomeus

e trefaldighet

12 Åsa, Åslög 13 Sture 14 Ida, Ronja

5 Bror

mån

7 Birgitta, Britta

Nils

Ingrid, Inger

Harry, Harriet

Erling, Jarl

Valfrid, Manfred

Tacksägelsedagen

Berit, Birgit

Stellan

tis

Hedvig, Hillevi 16 Finn

Antonia, Toini

18 Lukas

19 Tore, Tor 20 Sibylla 21 Ursula, Yrsa

18 e trefaldighet

22 Marika, Marita

23 Severin, Sören

24 Evert, Eilert

25 Inga, Ingalill

sön, 19 e trefaldighet Sommartid slutar

Viola 30 Elsa, Isabella 31 Edit, Edgar 1 Allhelgonadagen

2 Tobias, Tim

3 Hubert, Hugo 4 Sverker

5 Eugen, Eugenia

6 Gustav Adolf Gustav Adolfsdagen

7 Ingegerd, Ingela

8 Vendela

9 Teodor, Teodora 10 Martin, Martina

Mårten 12 Konrad, Kurt 13 Kristian, Krister 14 Emil, Emilia 15 Leopold

16 Vibeke, Viveka

26 Amanda, Rasmus 27 Sabina 28 Simon, Simone

17 Naemi, Naima

18 Lillemor, Moa

19 Elisabet, Lisbet

20 Pontus, Marina

21 Helga, Olga

22 Cecilia, Sissela

23 Klemens

24 Gudrun, Rune

25 Katarina, Katja

26 Linus

27 Astrid, Asta

28 Malte

29 Sune

30 Andreas, Anders

1 Oskar, Ossian

2 Beata, Beatrice

3 Lydia, Cornelia

4 Barbara, Barbro

5 Sven

6 Nikolaus, Niklas

7 Angela, Angelika

Planering advent

Första söndagen i advent

Ett nådens

år

Första söndagen i advent inleder det nya kyrkoåret. Den korskrönta kronan påminner om kyrkans Herre, världens konung.

Denna dag får han den hyllning som han är värdig: Hosianna, Davids son. Han är med oss i varje gudstjänst på vägen till korset, uppståndelsen och livet.

Vårt kyrkoår

Kyrkoåret inleds fyra söndagar före juldagen med första advent. Adventsfirandet har sina rötter i adventsfastan, som motsvarar påskfastan som förberedelsetid. Ordet advent är en förkortning av latinets adventus Domini, som betyder Herrens ankomst.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Vit. Den vita färgen byts till violett eller blå efter klockan 18.

Altaret: Sex altarljus. Vita altarblommor. Adventsstaken med fyra ljus placeras på lämplig plats framme i koret och har ett brinnande ljus.

Ekoblomster från första advent fram till askonsdagen: Vita/röda nejlikor eller tulpaner, vita krysantemum, ranunkler, anemoner och fresia. Stomme: Vintergröna träd och buskar/tall, gran, harginst. Övrigt: Denna söndag till och med femte söndagen efter trettondedagen används julseriens musik.

Psalmförslag

39:1–3, 103, 104:1–7, 105, 106:1–4, 107, 108, 111:1–4, 421, 422, 423, 609, 736, 857; Kyrksång 56, 65. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, låt oss i denna gudstjänst ta emot din nåd för att visa den för andra.

I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Gamla testamentet: Sakarja 9:9–10.

Epistel: Uppenbarelseboken 3:20–22.

Evangelium: Matteusevangeliet 21:1–9.

Alternativ text: Johannesevangeliet 18:36–37.

Om helgdagar med alternativ text, se sida 5.

Psaltarpsalm: Psaltaren 24.

Livsgnista

Jesu rike hör enligt dagens alternativa evangelietext »inte till denna världen«.

Det är sagt inför Pilatus som företrädde den tidens militära supermakt: romarriket. För romarna var det sant att den som kunde använda våld för att tvinga andra till underkastelse också bestämde vad som var sant. Jesus pekar på ett rike där det inte fungerar så. Där är sanningen grunden, och Jesus själv är sanningen. Å ena sidan lugnar han Pilatus: jag har inte kommit för att göra revolution med vapen. Å andra sidan kommer han med det som inga jordiska vapen biter på: kärlek, barmhärtighet och ödmjukhet.

Jesus är kungarnas kung. I stället för att hävda sin makt på jordiskt sätt visade Jesus vem han är och vad hans rike är genom barmhärtighet gentemot syndare, helande av sjuka och genom att upphöja dem som världen såg ned på. Genom dessa handlingar visade han på ett rike där värderingarna inte speglar världens hierarkier, utan snarare en gemenskap där alla är älskade och värdefulla.

* 1 december, första advent, inleds Act Svenska kyrkans julinsamling, som pågår till och med trettondedag jul. Läs mer om temat för årets insamling på www.svenskakyrkan.se/act.

Erik Keijser

sön 1*

Oskar

Ossian

mån 2

Beata

Beatrice tis 3

Lydia

Cornelia ons 4

Barbara

Barbro tor 5

Sven fre 6

Nikolaus

Niklas

lör 7

Angela Angelika

Andra söndagen i advent

Guds

rike

är nära

Budskapet om att tiden är nära, att Guds rike står för dörren, återkommer ofta i evangelierna. Under julens förberedelsetid blir detta tydligt i kyrkan: Herren är nära, han kommer till sin kyrka, var beredd att möta honom! Hur kommer det att vara den dagen, hur ser Guds rike ut? En bild av Guds rike är den av en stad, det nya Jerusalem, som sänks ner från himlen. Den återfinns tidigt i kyrkans historia.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Violett eller blå. Den blå färgen är en särtradition i Norden.

Altaret: Två altarljus, vilka symboliserar lag och evangelium. Violetta altarblommor (se också sida 13). Adventsstaken har två brinnande ljus.

Psalmförslag

39:1–3, 107, 174, 422, 423, 424, 425, 490, 609, 637, 651, 856; Kyrksång 59, 64. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, låt ditt rike bli synligt i vår gudstjänst och i vår värld. I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Gamla testamentet: Jesaja 35:1–10.

Epistel: Jakobsbrevet 5:7–11.

Evangelium: Matteusevangeliet 13:31–34.

Psaltarpsalm: Psaltaren 85:9–14.

Livsgnista

Jesus liknar himmelriket vid en surdeg. Kraften i surdegen, i sig själv osynlig för det mänskliga ögat, har förmågan att genomtränga och förändra hela degen. Det finns en tydlig plats där den här liknelsen blir konkret för mig, nämligen nattvarden. När vi deltar i nattvarden blir vi en del av något större. Vi blir det vi äter: Kristi kropp. Att äta och dricka är att tillåta att Kristus genomtränger vårt inre, på samma sätt som surdegen sprids genom degen. Det är en andlig förvandling där vi, som deltagare i nattvarden, förenas med både gåvan och gåvans givare – och i förlängningen med varandra. Inte nog med att det är en inre omvandling: genom processen kommer degen som var en platt liten bulle att resa sig till ett präktigt bröd. Ibland gör den inte det på en gång. Så ge inte upp om den inte har jäst än. Brödet i nattvarden må vara ojäst, men om du bakar in mer i din inre deg kommer jäsningen att ta sig – när Gud vill. Erik Keijser

* Anna (9 december) är enligt traditionen namnet på jungfru Marias mor. Hon är blivande mödrars skyddshelgon.

* 13 december är luciadagen. Lucia levde på Sicilien i slutet av 200-talet. Hon led martyrdöden efter att hennes försmådde friare angav henne för kejsaren. Enligt en av de många legenderna om henne stack hon ut sina ögon, och hon är därför skyddshelgon för synskadade.

Tredje söndagen i advent

Bana väg för Herren

Johannes döparen är budbäraren, vägröjaren, som profeterna förutsagt. »En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka.« Han predikar omvändelse och bereder väg för Messias, Herren. Till folket som kom för att döpas sa Johannes: »Redan är yxan satt till roten på trädet. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.« Så blir yxan och trädet symbolen för tredje söndagen i advent, vägröjarens redskap.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Violett eller blå.

Altaret: Två altarljus. Violetta altarblommor (se också sida 13). Adventsstaken har tre brinnande ljus.

Psalmförslag

39:1–3, 103:2–4, 106, 107, 111, 331, 421:3–5, 426, 609, 856, 893; Kyrksång 61, 64. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, låt julens under göra oss modiga mitt i rädslan och starka mitt i svagheten.

I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Gamla testamentet: Malaki 4:4–6.

Epistel: Andra Petrusbrevet 1:19–21.

Evangelium: Matteusevangeliet 11:12–19.

Psaltarpsalm: Psaltaren 146:3–9.

Livsgnista

Inför Jesu konstaterande att somliga söker rycka till sig himmelriket med våld kommer jag att tänka på Martin Luthers lilla katekes. På frågan om vad det betyder att be om att Guds rike ska komma lyder svaret i den senaste översättningen: »Guds rike kommer väl av sig självt, utan vår bön, men vi ber i denna bön att det skall komma också till oss.«

Det är knappast någon slump att Jesus, när han lär lärjungarna att be, placerar raderna om att riket ska komma och att Faderns vilja ska ske efter varandra. Det är olika sidor av samma sak. Visst ska vi bereda väg för Guds rike. Men både den som vill allas goda och den som bara vill sitt eget goda kan lätt förivra sig och hamna snett. Vi behöver börja i bönen och sökandet efter inte bara vår egen djupaste vilja utan också Guds.

Erik Keijser

Fjärde söndagen i advent

Herrens moder

Maria står närmast firandet av Jesu födelse. Tillsammans med Johannes döparen bildar de porten till det nya förbundet. Denna Mariabild är från Västerås stift. Hon står på en månskära. Liksom månen bär fram ljuset från solen när det är som mörkast, bär Maria fram Sonen och visar på att det finns hopp om att ljuset ska komma till alla. Solens strålar omger henne i glorian som tecknats runt hennes gestalt. Eftersom Maria ska föda konungarnas konung bär hon en drottningkrona på huvudet.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Violett/blå eller himmelsblå – Marias liturgiska färg. Altaret: Fyra altarljus. Vita altarblommor (se också sida 13). Adventsstaken har fyra brinnande ljus.

Psalmförslag

164, 400, 422:1–3, 432:3–4, 478:2–4, 480, 481, 533:4–6, 609; Kyrksång 62, 101. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, möt oss med den kärlek som bär oss genom livet och öppnar oss mot världen.

I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Gamla testamentet: Sefanja 3:14–17.

Epistel: Filipperbrevet 4:4–7.

Evangelium: Lukasevangeliet 1:30–35.

Psaltarpsalm: Psaltaren 145:8–13.

Livsgnista

Om jag skulle ge ett tillspetsat råd till den som ska predika på fjärde advent skulle det låta så här: Om du verkligen vill göra dina lyssnare besvikna, håll en predikan som försöker reda ut om jungfrufödseln var på riktigt eller inte. Det mest sannolika utfallet är att skeptikerna kommer att tycka att du är för trosviss, och de trosvissa att du är för skeptisk. Har du någon mer poäng efter det har de förmodligen slutat lyssna vid det laget.

I stället tror jag att det som gäller är radikal förundran. Om Gud inte finns, kan det förstås inte vara tal om att Guds son blir till utan en mans medverkan. Om Gud finns, kan vi i stället konstatera att för oss är det ett under, men för Gud är det mer som en särskilt spännande dag. Då är det mer intressant att ta Marias perspektiv: att bli förälder är alltid att säga ja till mer än vad som går att förstå innan man har barnet i sina armar. Det törs Maria säga ja till. Maria säger också ja till något mer: hon säger ja till att bli Herrens moder. Vad av det kunde hon förstå och vad var något att upptäcka med tiden?

* 25 december infaller chanukka, den åtta dagar långa judiska tempelinvigningsfesten. Varje dag tänds ett ljus i den åttaarmade ljusstaken till minne av hur Judas Mackabaios återtog Jerusalems tempel från fienden.

* 28 december firas Värnlösa barns dag till minne av de barn som dödades på kung Herodes befallning.

Här finns en chans att hålla ihop jul och påsk: kanske förstod Maria först när hon fått se Jesus dö och möta honom uppstånden?

Erik Keijser

Att sjunga ut sitt trotsiga hopp

text: clas vårdstedt, låtskrivare, artist och författare

Musikern och låtskrivaren Clas Vårdstedt har gett ut sju soloalbum och skrivit runt 150 sånger där hopp är ett ofta återkommande tema.

»Under mina första 34 år som resande i sång och musik har jag försökt måla den bild av Gud som är sann för mig. På gator och torg, i arenor och kyrkor, har jag sjungit om det hopp som bär oss, och – som en trotsig motståndsrörelse till allt ont som sker – bekänt Guds löften och trofasthet genom allt«, skriver han i denna text om hoppets betydelse.

Det var en vacker eftermiddag i slutet av augusti. Jag sprang för allt jag var värd. Satte för stunden allt mitt hopp till den röda väskan jag hade slitit med mig i farten och försökte de sista tvåhundra metrarna förbereda mig mentalt på det som väntade, det jag egentligen inte hade en aning om. Det enda jag med säkerhet visste var att det handlade om en människa med ett befarat hjärtstopp. Någon behövde akut hjälp. Adrenalinet slog till i min kropp, och jag var fokuserad och lugn på ett sätt som jag bara blir i sådana här situationer. Väl framme satte jag mig på knä bredvid personen på marken, öppnade den röda väskan, frigjorde överkroppen från baddräkten, aktiverade hjärtstartaren och satte fast elektroderna. Analysen startade omedelbart. Framför mig låg en flicka i yngre tonåren som omedvetet kämpade för sitt liv medan hjärt- och lungräddningen pågick, och jag hoppades verkligen att hon skulle överleva.

Perspektivet blir större

Hopp är en väsentlig del av vårt psykologiska och känslomässiga välbefinnande. De flesta av oss strävar efter att hitta och behålla något slags hopp under hela livet. Hur ofta har vi inte hört sägas att hoppet är det sista som överger människan? Hopp är den orubbliga tron på att bättre dagar väntar, att utmaningar kan övervinnas och att morgondagen har löften om något vackert. Vi hoppas att det ska bli fint väder, att pengarna ska räcka månaden ut, att mamma ska bli friskförklarad och att det ska bli fred på

jorden. Men det är som om det alltid finns två svar eller tankar kring det allmänna hoppet. Som om det alltid finns två alternativ. Ett »kanske« och ett »kanske inte«. Det kristna hoppet däremot innebär en trygg förväntan, ett hopp om att något bra kommer att hända. Det hjälper oss att lyfta blicken lite högre, lite längre. Det är som om perspektivet blir större.

En ständig följeslagare

Som en grundläggande del av den mänskliga naturen är vi från födseln marinerade i hoppet. Det är en glimt av förväntan i ett barns ögon som är ivriga att utforska den nya världen och upptäcka alla dess underverk. När vi växer mognar hoppet med oss och anpassar sig till våra föränderliga drömmar och ambitioner. Oavsett om det är hoppet om skapliga betyg i skolan, en givande karriär, hoppet om evig kärlek eller hoppet om en bättre framtid för våra barn, förblir det en ständig följeslagare på vår livsresa.

»Det här är på riktigt«

Jag var mitt i tonåren och befann mig ensam i en äldre kompis lägenhet. Stefan hade en imponerande samling vinylskivor och jag lyssnade med stort intresse. Där fanns en skiva som var inspelad live i Scandinavium med bland andra sångaren Andrae Crouch. Jag vek upp dubbelomslaget, plockade ur skivan ur det tillhörande vita, glansiga omslagspappret och lade skivan på spelaren och lät nålen falla ner mjukt på den svarta plasten. I knastret som övergick till ljuvaste musik på trettiotre varv, hörde jag Andrae Crouch brista ut i den hoppfulla och välkända refrängen: »Jesus is the answer for the world today.« Jag minns hur de fjuniga håren på mina smala tonårsarmar reste sig och hur jag för allra första

»Som en grundläggande del av den mänskliga naturen är vi från födseln marinerade i hoppet.«

gången upplevde att Gud rörde vid mig. Jag kände att »det här är på riktigt« och hur Gud i den där anspråkslösa lägenheten i Motala såg till mig, just där och då. Jag spelade sången om och om igen samtidigt som tårarna rann nerför mina kinder. Allt sedan dess är jag tacksam över att få ha tunn hud inför Gud – att tillåta mig bli berörd och vara beroende av honom. Att genom allt hoppas på honom. Under mina första 34 år som resande i sång och musik har jag i både färg och grafitgrått försökt måla den bild av Gud som är sann för mig. På gator och torg, i arenor, kyrkor och på kaféer, har jag sjungit om det hopp som bär oss och – som en trotsig motståndsrörelse till allt ont som sker – bekänt Guds löften och trofasthet genom allt.

En ljusfyr som lyser upp

I en värld som så ofta präglas av osäkerhet och gigantiska utmaningar, förblir hoppet en viktig kraft som ger bränsle till vår beslutsamhet, ett slags injektion som höjer vårt humör och formar vår framtid. Det påminner oss om att hur tuff resan än är så finns det ett ljusare mål vid horisonten. I stunder av osäkerhet fungerar hoppet för de flesta människor som en ljusfyr som lyser upp vägen framåt när det verkar mörkt av tvivel, oro och rädslor. Det uppmuntrar till att hålla ut när omständigheterna utmanar beslutsamheten och påminner om att livet trots oddsen kan övervinna. Tron på att en positiv förändring är möjlig driver fortsatt religiösa, sociala och politiska rörelser. Den motiverar forskare att söka efter botemedel och inspirerar konstnärer att skapa nya mästerverk. Trots livets omständigheter och att hela världen just nu står i brand uppmuntrar det kristna hoppet oss att drömma, att sträva och att tro att det bästa ligger framför oss och att våra liv för alltid är i tryggt förvar.

Framrutan är viktigast

I tryggt förvar är titeln på den sång som jag skrev i samband med min 50-årsdag. Det var dags att summera livets första halvlek. Jag lever med en bild som en god vän delade för flera år sedan medan vi var ute och åkte bil runt om i Sverige. Bilden om livet just utifrån en bilresa, där backspeglarna är betydelsefulla. De som ger oss insikt om det som ligger bakom, om allt det vi passerat. Allt det ljusa och färgglada som vi kan minnas med glädje och vara tacksamma för, men också det som målat historien med mörkare nyanser och som vi ibland bara vill glömma och aldrig

någonsin återse. Men när allt kommer omkring, är det bara det lilla perspektivet. Framrutan är så mycket större, och det är med blicken vänd i den riktningen som livet ger oss det större och bredare perspektivet. Och visst är det så, djupast sett, att för alla som äger och bekänner sig till det himmelska hoppet ligger sannerligen det bästa framför. Vi äger ett evigt hopp!

Den ultimata navigatorn

Att sätta sitt hopp till Gud innebär att inse att han är den ultimata navigatorn, källan till vägledning, trygghet och stöd. Ett spår att följa. En trygg hand att hålla i. Det handlar om att ge upp kontrollen och lita på hans väg för mitt liv, även när jag kanske inte helt förstår den. Genom att sätta mitt hopp till Gud har jag flera gånger funnit styrka och tröst under svåra tider och stunder. I en generös, kärleksfull och stödjande gemenskap med andra troende förstärks denna känsla. Hoppet stärks och tron växer.

När jag sätter mitt hopp till Gud tränar och utvecklar jag mitt tålamod och min uthållighet. Jag förstår att Guds tajming kanske inte alltid överensstämmer med min egen, men lika fullt litar jag på att den är alltigenom perfekt. Att sätta mitt hopp till Gud leder dessutom ofta till att jag fylls av innerlig glädje och tacksamhet. Att kunna känna igen välsignelserna i mitt och andras liv, både stora och små, och att tillskriva dem Guds oändliga nåd.

Hopp som räddar liv

Vid en av mina kvällskonserter i södra Sverige dröjde sig en man i min egen ålder kvar. Kön av människor som ville tacka eller köpa med sig böcker och skivor tog slut och han kom fram till mig. Mannen beskrev sig själv som en social människa men berättade att han nästan inte hade några vänner. Pandemin som vi då var på väg ut ur hade gjort hans ensamhet total. För ett kort ögonblick stannade jag vid tanken på det han sa. Att människor som rör sig i våra sammanhang lever sina liv i ensamhet. Hur kan det vara så? Nu berättade han att han vid en tidpunkt bestämt sig för att inte leva längre. Livslusten hade tagit slut och han kände att det liv som han levde inte hade någon djupare mening, att ingen över huvud taget skulle sakna honom om han inte fanns.

Planen var klar. Allt var förberett. Han hade bestämt vilken dag det skulle ske, var och hur han skulle utföra det.

Dagen kom. Nu var det bara det att hans mobiltelefon vibrerade och han tog emot ett sms med en länk till YouTube. Någon hade

den där morgonen fått en tanke –och jag vill påstå en Guds ingivelse – att skicka det där meddelandet till honom. YouTube-klippet var från en kyrka i Stockholm, som likt många andra streamade sina gudstjänster. Musikledaren sjöng en av mina sånger, Du har mitt liv i din hand

Hela mannens plan gick om intet. Han berättade för mig att han såg det där klippet fyrtio gånger, sedan valde han livet. Han fylldes åter av hopp. Någon blev en hoppets budbärare i en konkret situation. Vi får alla vara med och göra skillnad i den här världen. Är det något som behövs just nu, så är det hopp. När andra runt omkring oss slutar hoppas är det du och jag, trons folk, som trotsigt behöver ge vidare den gåvan vi fått. Tro föder nämligen tro.

»För alltid i hans hand«

»I en värld som så ofta präglas av osäkerhet och gigantiska utmaningar, förblir hoppet en viktig kraft som ger bränsle till vår beslutsamhet, ett slags injektion som höjer vårt humör och formar vår framtid. Det påminner oss om att hur tuff resan än är så finns det ett ljusare mål vid horisonten«, skriver Clas Vårdstedt, artist och sångförfattare.

Tillbaka till sommardagen i augusti. Ambulansen var äntligen framme och jag lämnade över till personalen. Flickan fick nu den bästa av behandlingar. Dessförinnan hade jag två gånger fått defibrillera, skicka stötar till hennes kropp, i hopp om att få hjärtat att slå normalt igen. I efterhand visade det sig att det var helt avgörande. I dag har jag kontakt med en hel och lycklig familj som har ytterligare en födelsedag att fira. För det är jag innerligt glad och tacksam.

Mitt hopp den där dagen sträckte sig såklart inte bara till en röd väska och ett slags allmänt önsketänkande om att allt skulle gå bra. Hoppet är inte, och kommer aldrig någonsin vara, det sista som överger människan. Gud är hoppets Gud och han överger aldrig någon enda av oss. Hoppet bor i oss. Varje andetag vi tar, varje hjärtslag i oss, är en ständig påminnelse om att han aldrig släpper taget om oss. Vi är för alltid i hans hand. Det är vårt fasta hopp. Immanuel – Gud med oss! ■

Det bästa ligger framför, jag sträcker mig mot det och släpper aldrig taget om det band som binder mig vid alla dina löften och längtan som finns kvar i hoppet som du gav mig, det dyraste jag har.

Jag är i tryggt förvar.

foto: carolina byrmo

Planering jultiden

Julafton

Samling kring krubban, julbön

Inför Jesu födelse

»Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.« Julens stjärna lyser för alla över stallet i Betlehem. Kristus är det ljus som kan vägleda och lysa upp natten för jordens alla folk. Gud har blivit människa i honom som själv är »den strålande morgonstjärnan«. Tillsammans med Kristusmonogrammet är morgonstjärnan en symbol för julens under. Ett ljus har tänts som driver undan mörkret. Stjärnan i symbolen är hämtad från Uppsala domkyrka.

Julkrubba och julbön

I många kyrkor finns traditionen att ställa fram julkrubban på julaftonens förmiddag vid en samling med de mindre barnen i församlingen.

Ordningen för julbön bör vara enkel med högst två textläsningar och kort predikan. Gärna körsång i gudstjänsten. Om julnattsmässa firas i församlingen kan julbönen bli avslutning på adventstiden och därmed prägla text- och psalmval. Julbönen får i detta fall sitt tema från adventstidens profetior eller från fjärde söndagen i advent. Adventsstaken med fyra tända ljus kan då finnas kvar i kyrkan.

Om julnattsmässa inte firas kan julbönen bli inledning till julfirandet och präglas mer av lovsång. Många kyrkobesökare väntar sig att få höra julens evangelium ur Lukas andra kapitel. Om julbönen avslutar adventstiden kan inledningen till detta evangelium ändå läsas, men då efter textläsning och predikan om de profetior som föregått julnattens händelser.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Violett eller blå om julbönen knyter an till adventstiden. Om samlingen vid krubban/julbönen är inledningen till julfirandet kan den firas med vit liturgisk färg, sex altarljus, vita och röda blommor – ingen adventsstake.

Altaret: Två altarljus. Violetta altarblommor (se också sida 13). Adventsstake med fyra brinnande ljus.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, hjälp oss att tända tusen juleljus för alla som behöver.

I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Att välja fritt.

Livsgnista

Ikon betyder avbild. Men ikonen är inte enbart en avbildning, åtminstone inte om vi får tro ortodox teologi – ikonen står i kontakt med det den avbildar.

Skulle vi inte då kunna betrakta och använda julkrubban som ett slags ikon? Det första steget är att ta julkrubban på sådant allvar att den efter att den satts upp får bli välsignad i församlingens gudstjänst. Det andra steget är att inom gudstjänstens ram bjuda in till att tillbe Jesus genom att närma sig och betrakta julkrubban. Att stanna upp i vördnad, kanske till och med falla på knä, inför Jesus som ligger där lindad i krubban.

Är församlingen föredömligt noggrann är det först vid julens gudstjänster som det ligger ett barn i krubban. Sådan noggrannhet med kronologin ger möjlighet att bygga en dramaturgi som kan inspirera den som brukar placera barnet i krubban långt tidigare att faktiskt stanna upp. Att gripa tillfället i gudstjänsten kan göra människor varse att de – oavsett när de nu ställer fram krubban – har en ikon hemma att stanna upp inför i vördnad.

Erik Keijser

Julnatten

Den heliga natten Julottan Inkarnationens mysterium

Julnattsmässan

Korset som växer upp ur månskäran är en symbolisk framställning av att Jesus föddes av jungfru Maria. Den havande kvinnan som står på månen i Uppenbarelseboken 12 har tolkats som Maria. Månskäran har blivit hennes symbol. Om Jesus sägs det: »Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga.« Korset och månskäran blir ett ankare – hoppets tecken. Korset påminner om att Jesu födelse är Guds första offer för människans frälsning.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Vit. Altaret: Sex altarljus. Vita och röda altarblommor (se också sida 13).

Psalmförslag

113, 114, 115, 116, 117, 123, 128, 129, 392, 427, 429, 432, 433, 736, 737, 829, 860, 861, 934. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, möt oss i natten och följ oss alltid med ditt underbara ljus. I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Gamla testamentet: Jesaja 9:1a, 2–7.

Epistel: Hebreerbrevet 1:1–6.

Evangelium: Lukasevangeliet 2:1–20.

Psaltarpsalm: Psaltaren 108:2–7.

Julottan

En ljusstake med sju ljus för tankarna till den ljusstake i templet som talade om Guds närvaro i historien. De sju ljusen är fullkomlighetens symbol – den sjunde dagen fullbordade Gud skapelseverket. Den liksidiga triangeln med spetsen uppåt syftar på den treenige Gud som med Ordet och Anden gav ljus och liv åt världen. När Jesus föds den första julnatten blir Ordet människa. I honom kan mänskligheten se livets fulländning.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Vit.

Altaret: Sex altarljus. Vita och röda altarblommor (se också sida 13).

Övrigt: Om julnattsmässa inte hållits kan denna gudstjänsts texter användas. Ordning för julotta ingår i Kyrkohandbok för Svenska kyrkan och kan användas som huvudgudstjänst.

Juldagens mässor

Sedan gammalt har tre mässor firats på juldagen. Detta är en tradition som verkar ha uppkommit i församlingen i Jerusalem och under 500-talet nått Rom och därifrån övriga västvärlden. Dessa tre mässor har omgivits av många namn och tolkningar. I folkmun kallades ofta midnattsmässan för änglamässan (missa angelorum), ottemässan kallades morgonrodnadens mässa (missa aurorae) eller herdemässan, och juldagens mässa, som alltid ansetts vara julfirandets främsta gudstjänst, kallades helt enkelt högmässan. Under medeltiden ansågs de tre mässorna syfta på Jesu trefaldiga födelse: född av Fadern före all tid, född av Maria i tiden, född av Anden i de troendes hjärtan.

Det budskap som stått i centrum för julfirandet har uttryckts med orden ur den latinska översättningen av Johannesevangeliet: Verbum caro factum est – Ordet blev människa (egentligen: kött). Detta sammanfattar inkarnationens mysterium.

Juldagen Jesu födelse

En sol och en krubba visar på juldagens budskap. Det barn som föds denna dag är världens ljus som tänds för det folk som vandrar i mörkret – hela mänskligheten. I det romerska imperiet firades 25 december den obesegrade solens dag, Sol Invictus, vilket underlättade för kyrkan att börja fira Jesu födelse denna dag. Solen i dagens symbolbild finns i Göteborgs stiftsvapen.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Vit.

Altaret: Sex altarljus. Vita och röda altarblommor (se också sida 13).

Psalmförslag

73, 113, 119, 120, 121, 122, 124, 125:13–15, 127, 391, 430, 431, 858, 933. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, låt oss känna din närhet i denna gudstjänst, i julens under och i allt som är. I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Gamla testamentet: Jesaja 9:2–7.

Epistel: Första Johannesbrevet 1:1–4.

Evangelium: Lukasevangeliet 2:1–20.

Alternativ text: Johannesevangeliet 1:1–14. Om helgdagar med alternativ text, se sida 5.

Psaltarpsalm: Psaltaren 72:1–7.

Livsgnista

På samma sätt som många på juldagen hunnit bli lite mätta på julmaten tror jag att många gudstjänstbesökare nu hunnit möta julevangeliet flera gånger. Därför finns det all anledning att den andra årgången faktiskt läsa och ta sig an den alternativa evangelietexten: inledningen till Johannesevangeliet. Den texten är i och för sig inte mindre mastig än ett julbord. Det gäller att koncentrera sig på en rätt.

Det tål att tänkas vidare på detta med ljuset. De tusen juleljus som tänds hör ju ihop med ur-ljuset: Jesus Kristus. Under julen – ja, vid varje ljuständning – har vi en chans att visa att vi inte tänder ljus så där i största allmänhet, utan att vi gör det för att peka på världens ljus.

För den som hunnit tröttna på de vanligaste julpsalmerna går det att göra ett potpurri. Börja i de tusen juleljusen (Sv Ps 116) och låt sången glida över i Sv Ps 61. Där sjunger vi: »Lågorna är många, ljuset är ett, ljuset Jesus Kristus.«

Erik Keijser

Annandag jul

eller den helige Stefanos dag Martyrerna

Det uppspruckna granatäpplet är en gammal symbol som tidigt började användas i kristen konst. Under medeltiden framställs ibland Jesusbarnet med ett granatäpple i handen som visar på Jesu kommande lidande och uppståndelse med oräkneliga frön som ger nytt liv. Äpplets saft påminner om blod. Många kristna har genom historien med sitt blod fått vittna om Jesus. »I går blev Kristus född på jorden, för att Stefanos i dag skulle födas i himlen.«

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Röd.

Altaret: Fyra altarljus (symboliserar de fyra evangelierna). Röda altarblommor (se också sida 13).

Övrigt: De åtta dagarna från juldagen till nyårsdagen har vit liturgisk färg, utom Stefanos dag och värnlösa barns dag som har röd. Annandag jul är Stefanos – den förste martyrens – himmelska födelsedag, alltså dödsdag.

Psalmförslag

1:3 alt 7, 30, 49, 53:3–4, 88, 119:3–4, 163, 172, 272:6–9, 393, 477, 720:1–3. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, ge oss här i dag modet att säga ifrån och gripa in när livet står på spel.

I Jesu namn. Amen.

Dagens texterv

Gamla testamentet: Jeremia 20:7–11.

Epistel: Apostlagärningarna 7:55–8:8.

Evangelium: Lukasevangeliet 12:49–53.

Psaltarpsalm: Psaltaren 46:2–8.

Livsgnista

För varje år ett nytt lager med vit täckfärg: gudstjänster med julens sånger och psalmer och mera sådant. Annandag jul, den helige Stefanos dag med temat Martyrerna blir samtidigt mer och mer angelägen för varje år. Också vår tid är en martyrtid. Många lider och dör för sin kristna tros skull.

Den som inte är insatt i kyrkoårets färger kan lätt tolka dagens röda liturgiska färg som att kyrkan gjorts julfin. I själva verket står den röda färgen för martyrernas blod.

Julen pågår ju minst fram till trettondagen, och efter den strålande ljusa öppningen bidrar mörkret och allvaret i annandag juls firningsämne med en viktig kontrastfärg. Genom läsningarna finns det djupt röda alltid där, och passar vi inte in det i den gudstjänst som firas så skär sig färgmötet mellan rött och vitt.

Martyrernas blod låter sig inte målas över med julens vita färg. Båda färgerna blir klarare och starkare om det röda inte målas över utan tas i tjänst för att framhäva julen i dess bredd och djup.

Erik Keijser

Söndagen efter jul

Guds barn

Stjärnan över Betlehem – här som en Davidsstjärna – är ett hoppets tecken. Den påminner om att han som vilar i krubban är en furste av Davids hus. Hoppet innebär att det nyfödda barnet, liksom alla barn, kommer att föra med sig nya möjligheter för mänskligheten. Samtidigt påminner Davids stjärna oss om alla som har förföljts i mänsklighetens historia. Den är ett tecken som vill väcka hopp om en bättre värld.

Liturgiska anvisningar

Liturgisk färg: Vit.

Altaret: Sex altarljus. Vita altarblommor (se också sida 13).

Övrigt: Söndagens liturgiska karaktär präglas av juldagens oktav. En helgdag med oktav firas under åtta dagar.

Psalmförslag

34:1–2, 41, 115, 119:2–3, 122:1–3, 123, 125:5–8, 366:1–5, 378:1–2, 432, 645, 736, 858, 861; Kyrksång 183, 199. Se även sida 134.

Kyrkvärdens välkomstbön

Gud, i din närhet vill vi be för alla jordens barn och alla världens folk.

I Jesu namn. Amen.

Dagens texter

Gamla testamentet: Andra Moseboken 1:15–21.

Epistel: Andra Timotheosbrevet 3:14–15.

Evangelium: Markusevangeliet 10:13–16.

Psaltarpsalm: Psaltaren 71:2–6.

Livsgnista

Dagens evangelietext om Jesus och barnen sätter barnen i centrum. Men synen på barnen har förändrats från när Jesus gav instruktionen: »Låt barnen komma till mig«. Då hade barnen betydligt lägre status i samhället. (Mötet utspelar sig ju också ungefär 1 960 år innan FN antog barnkonventionen.) Barnen ansågs av lärjungarna inte värda att ta upp mästarens tid och uppmärksamhet. I dag är detta liksom ställt på huvudet. Barnen är i centrum, medan Jesus trycks längre och längre ut i samhällets och ibland kanske rentav i kyrkans periferi. För bara en generation sedan var det självklart att vi kunde nå fram till föräldrar genom att barnen gärna fick komma till Jesus. Här tror jag att vi behöver få upp ögonen för att det i dag många gånger kan vara så att vi först måste nå fram till och in i föräldrarna för att barnen ska få komma till Jesus. Om det är sant, vad behöver vi förändra i vårt sätt att tala och arbeta?

Erik Keijser

Mikael Stjernberg om sin roll som pressekreterare åt Martin Modéus:

»Detta uppdrag har ett speciellt syfte«

text: therése alhult, redaktör och journalist

Hur är det att vara pressekreterare åt ärkebiskopen i Svenska kyrkan? Hur kan en typisk arbetsdag se ut? Argument följde med bakom kulisserna och fick bland annat vara med när Martin Modéus intervjuades i Sveriges Radio.

Klockan är 13:22 när taxin svänger in på Maria Trappgränd på Södermalm i Stockholm.

En något jäktad ärkebiskop kliver ut ur bilen, tätt följd av sin pressekreterare Mikael Stjernberg som diskret torkar svetten ur pannan.

De hälsar på producenten Filip Bohm som släpper in dem genom en kraftig trädörr.

En trappa ned ligger studion där Söndagsintervjun i P1 spelas in. Den här dagen är det Martin Modéus tur att bli intervjuad av programledaren Martin Wicklin.

Tidigare under dagen har ärkebiskopen medverkat i en sammankomst på Utrikesdepartementet och haft ett möte i Bonnierhuset. Intervjun med Martin Wicklin blir alltså dagens tredje programpunkt.

Ärkebiskopen hinner dricka några klunkar kaffe i det trånga pentryt innan det är dags att ta plats i studion. Han tar på sig de stora hörlurarna och tar plats mitt emot Martin Wicklin som väntar på att få dra i gång intervjun. Det 70 minuter långa samtalet mellan dem båda ska sedan klippas ned till ett cirka 50 minuter långt program.

Inga utomstående får vara med, inte heller Arguments utsända. – Vi vill ha kontroll över materialet, förklarar producenten.

Ärkebiskopens pressekreterare får dock vara med i kontrollrummet under intervjun och kommer därmed att kunna ta del av allt som sägs. Nu vankar han lite fram och tillbaka, tar några bilder och dricker kaffe medan ärkebiskopen och programledarMartin spelar in en trailer innan den riktiga intervjun börjar.

Gäst i Söndagsintervjun

Det ligger en spänd förväntan och viss anspänning i luften. Söndagsintervjun i Sveriges Radio är en institution i mediesammanhang. Det som sägs i dessa intervjuer får ofta bäring på andra radioprogram och tidningsartiklar, så det gäller att välja sina ord.

Martin Modéus verkar dock samlad och ser lugn ut. Han har med sig sin svarta anteckningsbok där han har skrivit ned några lösa tankar om ämnen och frågeställningar som skulle kunna komma på tal. Varken ärkebiskopen eller hans pressekreterare har fått några frågor i förväg inför dagens intervju.

90 minuter senare öppnas dörren till studion och Martin Modéus tar av sig hörlurarna. Han ser glad ut. Martin den yngre frågar hur det kändes, varpå Martin den äldre kontrar med att berömma Martin Wicklin för att han är en så duktig intervjuare.

Sedan är det dags att ta en bild till Söndagsintervjuns Instagramkonto. Likt många av personerna som intervjuats i programmet tidigare, blir Martin Modéus fotograferad på innergården, omgiven av gula husväggar.

– Sveriges mest fotograferade innergård, som Filip Bohm skämtsamt konstaterar.

Mikael Stjernberg passar också på att ta några bilder. Även ärkebiskopens sociala medier-konton behöver fyllas med innehåll.

»Hur gick det här då?«

Vi promenerar sedan den korta sträckan till Slussen för att ta tunnelbanan till Centralen. Därifrån ska Martin Modéus ta tåget hem till Uppsala. Under den korta resan hinner de avhandla fragment av intervjun.

– Hur gick det här då? frågar Martin, uppriktigt nyfiken.

Intervjun visade sig handla en hel del om arbetsmiljön i Svenska kyrkan, vilket varken Martin Modéus eller Mikael Stjernberg var beredda på, trots att de hade försökt förbereda sig på alla möjliga sorters frågor.

De enas om att det ändå gick bra och att Martin Modéus också fick möjlighet att prata ganska mycket om några av sina favoritämnen: den lokala församlingen och den personliga tron.

– Ska vi lägga ut något i sociala medier om din medverkan i Söndagsintervjun redan nu? undrar Mikael.

– Nej, det tycker jag inte, vi väntar till programmet är publicerat, svarar Martin medan Gamla stan svischar förbi utanför tunnelbanefönstret.

De fortsätter att analysera intervjun medan vi tar rulltrapporna upp till Centralstationen. De hinner även avhandla några av veckans övriga programpunkter.

Vid tiden för denna intervju står påsken för dörren och flera andra mediebesök är inplanerade, bland annat i Aftonbladet tv, Mix Megapol och i TV4:s morgonsoffa.

Strategier och påverkan

Efter att vi har vinkat adjö till ärkebiskopen på Stockholms central styr vi stegen mot ett närliggande kafé. Mikael Stjernberg beställer in en semla och en kopp kaffe och slår sig ner i en soffa. Han har inte riktigt hunnit samla tankarna efter ärkebiskopens medverkan i P1; säger att han brukar behöva processa en sådan här sak en stund och låta det sjunka in.

– Jag behöver lyssna på intervjun i sin helhet och ta till mig vad som faktiskt gick bra. Det är lätt att man fastnar i tankar kring vad som eventuellt inte blev bra och om vi borde ha förberett oss på ett annat sätt.

Han syftar på den del i intervjun som kom att handla om påstådd dålig arbetsmiljö i Svenska kyrkan. Mikael och ytterligare en kollega i ärkebiskopens stab ägnade ett par timmar inför intervjun åt att identifiera frågor som skulle kunna komma. De funderade på om det fanns någon aktuell statistik som skulle kunna vara bra för ärkebiskopen att läsa in sig lite extra på. Arbetsmiljön hade de alltså inte förutsett. Däremot kom det många frågor om påsken, precis som de hade anat och hoppats.

Martin Modéus fick möjlighet att prata om hur han firar påsk och fick också svara på frågor om hur han ser på uppståndelsen. Han pratade om att befinna sig i mysteriets gränsland och om sin förundran inför sådant som är större än han själv. Och han fick lov att tala till punkt.

– I dag blev det mitt i prick, konstaterar Mikael Stjernberg nöjt. En av hans viktigaste uppgifter som ärkebiskopens pressekreterare är just att skapa förutsättningar för olika sammanhang där

Pressekreterare Mikael Stjernberg är alltid redo att föreviga ärkebiskop Martin Modéus förehavanden, som här under en fotografering i samband med att ärkebiskopen medverkade i Söndagsintervjun i Sveriges Radio i mars 2024.

»kemin stämmer« och Martin Modéus får ägna sig åt ämnen han trivs med. Det kan handla om intervjusituationer, om debattartiklar i »rätt« publikationer eller att besöka personer och platser vid bästa möjliga tidpunkt.

Mikaels uppgift handlar också om att hjälpa ärkebiskopen att sovra och prioritera bland alla förfrågningar. Att vara pressekreterare handlar däremot inte så mycket om att skriva pressmeddelanden. – Mitt jobb handlar väldigt mycket om strategier och om påverkan. Som kyrka har vi ett tydligt uppdrag. En del av det kan handla om att medverka i Söndagsintervjun eller i DN, men det kan lika gärna handla om att delta i en uppvaktning av ett statsråd eller att vara ute och lyssna i en lokal församling. Allt hänger tydligt samman.

Han konstaterar att det finns många förväntningar på vad en ärkebiskop ska kommunicera kring, och det finns många människor att förhålla sig till, däribland kyrkomötet och kyrkostyrelsen.

Lagom mycket medieträning

Inför högtider som jul och påsk arbetar han och staben mer proaktivt och funderar på vad de – eller rättare sagt Svenska

foto: therése alhult

kyrkans främsta företrädare – vill tala om, och hur man bäst gör för att nå ut. Inför påsken 2024 var de överens om att försöka få mycket medieutrymme för att sprida påskens och kyrkans budskap om hopp och landade i att kontakta ett antal redaktioner, bland annat TV4, Dagens Nyheter och Mix Megapol.

Även kring ärkebiskopens sociala medier finns ett strategiskt tänk, berättar Mikael Stjernberg.

När det gäller sociala medier tar Mikael ofta fram förslag och hjälper till med faktaunderlag, men det är ärkebiskopens konton och han som lägger ut de flesta inläggen.

–

Även om jag kommer med förslag så är Martin noga med att göra materialet till sitt, understryker Mikael Stjernberg.

Stjernberg beskriver arbetet som pressekreterare åt ärkebiskopen som intensivt, spännande, omväxlande och viktigt. Ingen dag är den andra lik och han tvingas ständigt vara på tårna. »Det här är ett drömjobb.«

I pressekreterarens arbete ingår att medieträna ärkebiskopen. Det är en delikat uppgift eftersom konstruerade svar inte är något att eftersträva.

– Hur medietränar man en person på ett lagom sätt? Hur hittar vi ärkebiskopens absolut bästa kompetenser där vi kan utveckla vissa delar? Det finns ju ingen som vill att han ska bli någon annan än den han är. Om vi skulle göra om honom skulle det ganska snart lysa igenom och bli något väldigt negativt. Här finns en spännande utmaning.

Mikael konstaterar att det tar tid att lära sig hur en person uttrycker sig.

Efter olika framträdanden eller intervjuer brukar de tillsammans gå igenom vad som gick bra och vad som kunde ha gjorts bättre. Mikael för även noggrann statistik över räckvidd och omfång på inlägg i sociala medier och följer upp reaktioner på debattartiklar. – I min roll kan man inte bara vara en ja-sägare som säger att allt är bra. Och det gäller ju från båda håll. Det är a och o att vara tydlig i relationen. Jag har självklart respekt för själva ämbetet, men en del av den respekten handlar om att vara tydlig.

För en ärkebiskop och dennes pressekreterare blir det många resor i tjänsten. Bara under det senaste halvåret har de besökt Polen, Schweiz, Israel och Palestina och Guatemala och även deltagit

i konferensen Folk och försvar i Sälen. Därutöver blir det regelbundet många kortare resor runt om i stiftet och övriga landet. Men Mikael Stjernberg klagar inte – tvärtom.

– Det är ett privilegium att få göra dessa resor och jag älskar variationen i mitt arbete. Jag träffar otroligt mycket intressanta människor.

Vilka egenskaper krävs för att klara av jobbet som pressekreterare?

– Man måste givetvis kunna det journalistiska hantverket och förstå medielogiken. Framför allt behöver man förstå kyrkans uppdrag. Man ska nog gilla nätverk och relationer eftersom det är en stor del av jobbet.

Han konstaterar själv att det här inte är något vanligt »8 till 5-arbete« och att det blir något av en livsstil att alltid vara standby och insatt i en mängd olika frågor.

Mikaels mobil plingar till.

– Det är Martin som sms:ar. Han kommenterade en sak om intervjun i P1, ursäktar sig Mikael.

Han har vant sig vid att ständigt vara nåbar och medger att han har svårt att släppa jobbet, även om hans kollegor i pressenheten turas om att ha pressjour. Han kollar ändå jobbmobilen det sista han gör på kvällen och det första han gör på morgonen.

Det blir ett sätt att leva. Jag måste ha koll.

Vad driver dig?

– Det handlar ju ändå om någon form av kallelse: Hur når vi ut med kyrkans budskap, hur når vi ut med evangeliet? Det här uppdraget har ett speciellt syfte. Utan den kallelsen skulle jag inte ha det här jobbet som kräver så pass mycket, svarar Mikael Stjernberg. Han fortsätter:

– Martin och jag påminner ofta varandra om varför vi gör det här. Det handlar om något djupare än att det ska bli en bra intervju. Vi brukar ofta be en bön tillsammans inför olika möten och uppdrag. I dag, till exempel, bad vi i taxin på väg till studion. Vi har en extra superkraft att tillgå. ■

foto: karl gabor

Mikael

»Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne.«

Psaltaren 51:12