I morgonvinden

‫הבוקר‬ ‫ברוח‬ I morgonvinden ANNEBELLE GYLLENSPETZ

Judiska andakter och reflektioner ARGUMENT

i morgonvinden

© 2020 Annebelle Gyllenspetz och Argument Förlag | Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Grafisk form och författarfoto: Pierre Eriksson | Foto inlaga: Shutterstock isbn: 978-91-7315-588-5 | Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland Argument Förlag ab | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se

‫הבוקר‬ ‫ברוח‬ I morgonvinden ANNEBELLE GYLLENSPETZ

Judiska andakter och reflektioner

ARGUMENT

Innehåll

11 Förord 12 Inledning

JUDISKA HELGER SHABBAT – VILODAGEN 20 Att helga sabbaten 24 En tid för vila

ROSH HASHANA – DET JUDISKA NYÅRET 28 Det judiska nyårets första port – historia 31 Det judiska nyårets andra port – kärlek, vänlighet och omtanke 34 Det judiska nyårets tredje port – skapelse 37 Det judiska nyårets fjärde port – ånger, hågkomst och personliga val 40 Det judiska nyårets femte port – tillit och bön

YOM KIPPUR – FÖRSONINGSDAGEN

46 49 52 56 60

En titt i själens garderob Kol Nidre – alla löften Ashamnu – alla våra synder Pånyttfödelse genom bekännelse och ånger Vi förnyar vårt förbund med Gud

CHANUKKA – LJUSFESTEN

66 Mirakel 69 Hitta rätt 72 Latkes 75 Släktband 79 Tillit 81 Gud ser våra ljus 83 Skingra mörkret 86 I väntan på Messias 89 En tågresa

PURIM – BERÄTTELSEN OM DROTTNING ESTER 94 Personalfesten som spårade ur 98 Ester – en tidlös hjältinna

PESACH – DEN JUDISKA PÅSKEN 104 Välj någon annan 107 Inre slaveri 110 Grodor 113 Gräshoppor 116 Ett hårt hjärta 118 Dödens ängel 120 Människor kan flyga

SHAVUOT – GIVANDET AV LAGEN 126 En vilstol för själen

TISHA B’AV – EN SORGEHÖGTID 132 Tröst 135 Sorg 138 Messias ankomst

TEMAN 144 Att lyssna till Guds röst 147 Arbete 150 Avund 153 Fantasi – att testa gränser 156 Fantasi – att kunna se det som ännu inte finns 159 Fattigdom 161 Flykt 164 Frihet 167 Frosseri 170 Främlingskap 173 Hållbarhet 177 Hämnd 180 Ilska 183 Innerlighet 186 Ljus 189 Medkänsla 192 Offer 195 Ondska 199 Passion 202 Rikedom 206 Sanning 210 Skönhet 213 Vrede

219 Tack 220 Musik till andakterna 222 Litteratur

Inledning

»Tänk att sitta på de där tågen«, sa morfar med bruten röst och tårade ögon. »Hade Hitler kommit till Sverige, hade vi också blivit utplånade.« Det är 50-tal och knappt tio år efter att andra världskriget tog slut. Känslan av att det fanns ett mörkt moln av outsäglig sorg, ilska och skräck som svävade strax över det sexkantiga soffbordet i vårt lilla vardagsrum etsade sig fast i mitt sinne. Jag var för liten för att förstå vad det handlade om då, men minnet av samtalen, stämningen och bilderna lämnade mig aldrig.

Morfars judiska härkomst var ett hot mot hans och familjens existens under hela nazitiden, trots att de då levde i Sverige.

Han var väl medveten om vilka fasor det judiska folket drabbades av under nazisternas härjningar. Det blev sedan inte så mycket mer sagt om vad som hände judarna under kriget. En stilla tystnad begravde tillfälligt minnena för att skydda de efterkommande.

Men även tystnaden har en röst, och när jag blivit något äldre pratade jag med Hella, vår tyska barnflicka. Hon berättade om det svåra, det ofattbara som hade drabbat judarna i hennes hemland Tyskland. Hon visade bilder i böcker, och jag började 12

förstå vad morfar hade pratat om. Så småningom började även morfar försiktigt prata om sitt judiska arv. Men aldrig ett ord om kriget eller Förintelsen.

Trots insikten om att det måste vara farligt att vara jude infann sig en spirande glädje över att ha hittat en del av mig själv. Jag var inte bara född i Stockholm, jag ägde också något mer, något som kändes som om det vore själva saven i mitt livsträd. Vart jag gick därefter lyssnade jag efter det som kunde vara judiskt. Efter något att känna igen, något som kunde vara mitt.

Morfar varnade mig, samtidigt som han lät mig veta att han var stolt över att jag ville återknyta till det judiska efter tre generationer av tystnad och tvåtusen år av exil från det heliga landet. Jag hade berättat att jag planerade att flytta till Israel efter gymnasiet. »Du är den första i släkten som reser tillbaka till Palestina«, sa han med värme i rösten. Sedan vände han blicken mot horisonten, förbi mimosaträdet där solen nu började sänka sig över kullarna i vårt nya hemland Spanien.

Några månader senare reste jag iväg. Jag visste inte då att det var sista gången vi sågs, morfar och jag. Våren 1974, medan jag var i Israel, lämnade han jordelivet.

Första gången jag besökte en synagoga var i Trieste i Italien.

Då visste jag att jag hade hittat hem. Jag var nitton år och föreståndaren i synagogan, en äldre man med ett trött, men öppet och vänligt ansikte, lade sin hand på mitt huvud och sa: Blayb yiddish mayn kind, blayb yiddish, förbli judisk mitt barn, förbli judisk. Hans ord gav mig den sista knuffen att våga följa den inre röst som kallat på mig så länge. För den hade funnits där mycket 13

länge, den röst som sa att jag måste utforska, måste veta, måste lära känna den judiska delen av mitt ursprung.

När jag dök på djupet i den judiska grytan av traditioner, tro och kultur kändes det hemma och välbekant. I den uråldriga visdoms­källa som är judendomen fann jag det jag längtat efter.

Att vara jude är för mig att välja en högre kvalitet på livet, en svårare skola och en stark och intensiv relation till det gudomliga.

I judendomen har jag också funnit en andlig trygghet och något slags insikt om vad livet går ut på.

Så en vinterdag 2011 var jag inbjuden att hålla ett föredrag om judiskt liv i Råslätts kyrka i Jönköping. Där träffade jag Ulla Strängberg, producent på Sveriges Radio, som frågade mig om jag ville göra morgonandakter på judiska teman.

Jag har valt det bästa ur tio års produktion för Sveriges Radio P1. Innehållet är upplagt efter de judiska helgerna i kronologisk ordning men börjar med shabbat, den viktigaste helgen, som återkommer varje vecka. Efter helgerna kommer reflektioner på olika teman.

14

26

‫ראש השנה‬ ROSH HASHANA – DET JUDISKA NYÅRET

Det judiska nyåret infaller under den första dagen i månaden Tishri enligt den judiska kalendern, det vill säga på hösten. Enligt traditionen är det under denna dag som jorden skapades, och under gudstjänsten på Rosh Hashana lyssnar vi till tonerna av en shofar (vädurshorn) och ägnar oss åt bön och eftertanke.

Nu inleds också de tio allvarsamma dagarna som leder fram till Yom Kippur, Försoningsdagen. Under de allvarsamma dagarna ska vi reflektera över hur året som gått har varit och om vi behöver ändra på något, be våra medmänniskor om förlåtelse för något ont vi gjort eller någon oförrätt vi åsamkat dem.

I nyårsfirandet ingår att äta frukt och grönsaker som är i säsong, och särskilt viktig är traditionen att äta något sött, till exempel äpplen med honung, och att önska varandra ett gott sött nytt år.

27

Det judiska nyårets första port – historia musik: yitzchak fuchs – banu b’yachad

Inte hade mina judiska förfäder en aning om att jag en dag skulle sitta och berätta om våra uråldriga traditioner i en apparat som kan sprida ljudet av en röst över hela världen med blixtens hastighet. Men om jag nu i fantasin föreställer mig att jag tar ett jättekliv tillbaka i historien, landar jag i Spanien i mitten på 1400-talet, hos min far, en köpman vid namn Yacov. Det är dagarna före Rosh Hashana, och i huset håller tjänstefolket på att städa och laga mat inför helgen. Hönor ska slaktas, soppa kokas, pajer och bröd ska bakas, vin hämtas i bodegan, ja, det är bestyr och liv överallt.

Den tjocka trädörren gnisslar när jag öppnar den. Min far sitter och skriver i sitt arbetsrum. Det är svalt därinne och det lilla fönstret står på glänt mot trädgården utanför. Sparvar kvittrar och kivas om markens frön. Sommarens hetta har målat landskapet i gult och brunt, men olivträdens grönska skänker skugga åt både djur och människor.

Reb Yacov vänder sig mot mig och säger: – Kära dotter, vad kan jag göra för dig?

28

– Far, säger jag, en fattig väntar i porten på en allmosa. Får jag ge honom något?

Reb Yacov lägger ifrån sig fjäderpennan och reser sig. Ur ett litet skåp tar han fram en börs och ur börsen ett mynt.

– Ge det här, säger han, och be honom komma tillbaka i morgon så ska han också få en korg med mat till helgen.

Jag springer över gården, barfota, med min tunna gula klänning fladdrande i vinden.

– Gud välsigne dig, säger mannen i porten och lämnar huset med myntet i handen.

– Far, frågar jag när vi på kvällen sätter oss vid middagsbordet, varför firar vi Rosh Hashana?

Han svarar: – En gång för länge sedan talade Gud till Mose i öknen och sade: »Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall det vara sabbatsvila, en minnesdag då ni stöter i horn och håller en helig sammankomst. Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra eldoffer åt Herren« (3 Mos 23:23–25).

På Rosh Hashana firar vi att Gud skapade jorden och universum, människorna och djuren, ljus och mörker, vatten och jord.

Vi helgar dessa dagar med gudstjänst, bön och inre reflektion.

Vid denna tiden på året är Guds röst starkare än vid någon annan tid. Nu formas ett nytt år med allt det som ska hända, gott och ont. Du, jag och alla människor på jorden är inbjudna att vara med och skapa det som ska komma genom våra tankar, böner och önskningar. Gud säger att han vill att vi ska vara som ett rike av präster och ett heligt folk.

29

– Hur kan jag vara som en präst, hur kan jag vara helig? frågar jag medan jag tänker på prästerna i templet med sina vita linne­ dräkter med små guldklockor som pinglade när de gick omkring och gjorde heliga saker.

– Det betyder att vi ska vara goda exempel och förebilder i världen, så att det onda inte kan ta plats ibland oss. Sök det som är gott och vakta din tunga för ont och elakt tal. Det, mitt barn, är att sträva efter helighet.

Far kysser min panna och vi säger god natt.

– I morgon kväll ska vi gå upp på taket och lyssna till Guds röst som viskar bland stjärnorna.

På min resa genom tiden föreställer jag mig att jag passerar en rad portar som representerar olika egenskaper. Den första porten heter Historia. Här stannar jag upp och funderar över mitt ursprung, var jag hör hemma, hur jag förhåller mig till det som varit och det som kommer att vara. Just här kan jag i vördnad och ödmjukhet förenas med alla dem som gått före. Deras gärningar blev min jordmån, mina gärningar blir mina ättlingars plats i tiden.

Fader, du som ser mina brister, förlåt det som blev fel och tokigt.

Lär mig, upplys mig, led mig rätt. Öppna mina ögon så att jag ser din utsträckta hand.

Ge mig mod att möta mina medmänniskor i kärlek.

Amen.

30

Det judiska nyårets andra port – kärlek, vänlighet och omtanke musik: yitzchak fuchs – halelu

Det är inte alltid vackert att titta in i sig själv, men just nu är det tid göra det. Det är faktiskt omöjligt för mig att gå vidare utan att stanna upp och att reflektera över det som varit och det som ska komma. Av de fem portarna som hjälper mig att göra resan till insikt under Rosh Hashana har jag i dag kommit till porten som heter Kärlek, vänlighet och omtanke.

Genast när jag tänker på de orden rusar minnen förbi som visar mig olika situationer där jag ställts inför människor som jag inte alls hyst kärlek till eller omtanke för. Det är lätt att vara snäll och vänlig mot dem man tycker om, men att reflektera över hur utmanande det varit att visa vänlighet när det handlat om möten i irritation, ilska, obehag och olust, det är riktigt jobbigt.

Mycket står på spel om jag inte kan behärska mina negativa känslor – gemenskap, glädje, husfrid, relationer – så hur går jag genom denna svåra port?

Maimonides, en av de stora judiska filosoferna på medeltiden, sa om ilska: »Även lite ilska är skadligt både för dig och för din omgivning.« Ilska och irritation är i och för sig naturliga känslor, och ibland är de befogade. Om en av de chassidiska rabbinerna 31

berättas det att han när han blev arg gick in på sitt rum och tog fram de skrifter som kunde bekräfta att det var okej att vara arg över just det som då väckt så starka känslor. Det slutade alltid med att han efter allt läsande glömt varför han var så upprörd.

Vänlighet åstadkommer något som ilska aldrig förmår uppnå.

Vänlighet är också den egenskap som sägs upprätthålla världen.

Chesed är det hebreiska ordet för vänlighet och är en av de viktigaste egenskaperna vi kan öva oss på, eftersom den, när den utövas med innerlighet är villkorslös och utan syfte. Chesed bygger upp och stärker, inspirerar och skänker oss glädje. Kärlekens handlingar förstås av alla, och alla mår bra av dem.

Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. mik 6:8 En ung flicka berättade för mig att hon förälskar sig i människor överallt. För henne är det en aning besvärande, men samtidigt angenämt. Hon kunde inte förstå varför hon så ofta fick så varma känslor för alldeles okända människor. Till slut ställde hon frågan till Gud. Svaret hon fick var detta: »Du ser människans innersta väsen och dess natur är ren kärlek. Ingen kan motstå kärleken, den är omöjlig att inte älska. Du ser med hjärtat, och då ser du bara kärlek och skönhet.«

32

Att kunna se med hjärtat är det yttersta tecknet på själslig insikt om hur vi alla är sammanvävda med varandra. Att kunna se att allt är skapat av samma källa – kärleken.

Det kanske räcker att minnas detta på min vidare vandring.

När jag ser dig ska jag komma ihåg att vi hör ihop, att ditt väsen är kärlek, liksom mitt.

Fader, lär mig att möta mina egna fel och brister med öppenhet och tillit.

Lär mig att älska mig själv som jag är, så att jag kan älska min nästa på samma vis.

Amen

33

Det judiska nyårets tredje port – skapelse musik: oyfn pripetshik från filmen schindler’s list

Jag hittade nyss en liten lapp på vilken det står »Jag älskar dig, mamma«, skrivet med hebreiska bokstäver åtföljt av ett litet hjärta. I många år har lappen varit bokmärke i en bok med legender ur den judiska historien. Lappen har legat där så länge att papperets ränder bleknat och bara lämnat texten kvar. Jag minns att min äldsta dotter skrev den när hon övade sig på det hebreiska alfabetet. Hon var så stolt när hon lyckats forma de vackra orden med de främmande bokstäverna, och jag blev så glad!

I boken med legenderna finns en berättelse om en man vid namn Simon som, dagen innan det var helg och han skulle gå till synagogan, festade så mycket att han försov sig till morgonens gudstjänst. När han väl kommit ur sängen och gått iväg till synagogan kom han så sent att alla redan gått hem. Han ville i alla fall be ordentligt och läsa psalmerna men upptäckte snart att han inte kom ihåg någon enda bön eller psalm. I stället började han med djup inlevelse recitera det hebreiska alfabetet, först framlänges och sedan baklänges. Om och om igen. Det kunde han i alla fall komma ihåg.

När Simon var färdig gick han hem igen. På vägen träffade han 34

rabbinen som frågade honom var han varit medan gudstjänsten pågick. Han sa som det var och berättade att han nu gjort sitt bästa för att kompensera för sin frånvaro under morgonen. Trots att han skämdes avslöjade han för rabbinen att han inte kommit ihåg någon enda bön och därför reciterat alfabetet i stället.

Rabbinen lyste upp och sa: »Orden spelar ingen roll, det är ditt hjärtas mening och innerlighet Gud hör.« Judiska mystiker har sedan medeltiden framhållit att Gud själv formade de hebreiska bokstäverna, och sedan skapade han allt som finns och allt som kommer att finnas med hjälp av dem. Därför är hebreiskan ett heligt språk och av det skälet ska vi inte bara läsa orden i Bibeln, vi bör också försöka förstå deras inneboende mening och sammanhang. Och precis som varje bokstav och varje ord har sin givna plats och betydelse menar man också att varje människa på jorden har en alldeles egen uppgift i den gudomliga planen.

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

1 mos 1:31–2:4 35

När vi läser de hebreiska bönerna och sjunger tillsammans på Rosh Hashana fylls mitt hjärta av glädje, och jag kan verkligen känna Guds närvaro i rummet. Det känns att det är något mycket speciellt som händer, och jag längtar varje år efter just denna högtid. Kanske är det som de visa gamla rabbinerna sagt, att just nu är porten till himlen öppen och Gud tittar ner på oss och hoppas att vi ska vilja vara medskapare till ytterligare ett år av helighet i universums eviga cykel.

Evige, du som skapat allt, öppna mitt hjärta för din kraft, låt mina ögon se din kärlek.

Led mig på insiktens väg, ge mig mod att söka det som är heligt.

Amen.

36

Det judiska nyårets fjärde port – ånger, hågkomst och personliga val musik: gad elbaz – avinu malkeinu

Under Rosh Hashana går vi i synagogan och lyssnar till ljudet av hornstötar från en shofar, ett vädurshorn. Shofarens ljud sägs kunna öppna porten till himlen. Om inte förr, så är det nu vi kan sända våra innerligaste böner till vår Herre om att få leva ytterligare ett år. Och det är nu vi bör vara färdiga med våra funderingar över året som gått. Vad var bra, vad var mindre bra? Är jag nöjd eller vill jag förändra något?

Kom, mina barn, lyssna på mig, jag vill lära er att frukta Herren. Är du en som älskar livet och vill se många lyckliga år? Bevara då din tunga från ont och dina läppar från falska ord. Sky det onda och gör det goda, sträva efter att hålla fred.

Herrens ögon ser de rättfärdiga, och hans öron hör deras rop. ps 34:12–16 Jo, nog finns det en del att ångra. Skvaller till exempel. Så lätt det är att säga något om en människa som man inte riktigt vet 37

om det är sant. Så frestande det är att frisera och lägga till för att det ska blir mer spännande. Jag faller för det ibland. Och jag är ledsen för saker som jag kanske uttalat i hast eller utan eftertanke och som kan ha skadat någon.

Jag hörde en historia en gång som handlar om just detta, och den är en bra påminnelse om vad det kan bli av sådant som man sprider ut som kanske inte är helt sant. En affärsinnehavare vid namn Moishe kom till sin rabbin för att beklaga sig över Yossi i butiken tvärs över gatan. Rabbinen frågade honom vad som var problemet och mannen räknade upp att Yossi var snål, att han luktade illa, att han störde ordningen, att han putsade fönstren på konstiga tider, att … ja, listan var lång. Rabbinen frågade honom vad han hade gjort åt saken och mannen svarade: – Jag brukar säga precis som sanningen är till mina kunder, att han är en riktig typ och att de ska akta sig för honom, och säkert är hans varor rena skräpet, ja, precis som det är. Vad ska jag göra mer, rebbe?

Rabbinen svarade då att mannen skulle gå hem och ta två fjäderkuddar och gå upp på taket med dem.

– Där ska du sprätta upp kuddarna och sprida fjädrarna för vinden. Kom sedan tillbaka hit om två veckor.

Butiksinnehavaren gjorde som han blev tillsagd och kom sedan tillbaka till rabbinen.

– Rebbe, sa mannen, jag är tillbaka och inget har förändrats.

Yossi i butiken på andra sidan gatan är lika hopplös och besvärlig fortfarande. Vad ska jag göra nu?

– Nu, Moishe, ska du gå ut på stan och samla ihop alla fjädrarna som du spred för vinden, svarade rabbinen.

38

– Men det är ju alldeles omöjligt! svarade butiksinnehavaren.

Hur ska det gå till?

– Just det, Moishe, just det. Hur ska det gå till? Precis så är det med skvaller och förtal. Det du spridit ut kan du aldrig ta tillbaka.

Gå nu till Yossi och be om ursäkt för att du talat illa om honom.

Men det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar. pred 7:21 Det är gott att veta att jag inte kan vara perfekt även om jag vill.

Men jag kan använda min fria vilja till att efter förmåga göra mitt bästa. Gad Elbaz sjunger Avinu Malkeinu i en sång som passar bra att lyssna till i dag. Avinu Malkeinu är en innerlig bön om att vår Fader ska höra oss och skriva in oss i det goda livets bok.

Shana Tova v’tikateivu, Gott nytt år, och måtte du bli inskriven i livets bok!

Fader, du är allt vi har.

Vem i universum ska vi vända oss till utom dig?

Hör vår bön, låt inget ont hända oss.

Skriv in oss i livets och trygghetens bok.

Förlåt oss våra synder och ha överseende med oss. Älska oss trots våra fel och brister, hjälp oss att göra gott, och välsigna våra händers verk.

Amen.

39

Det judiska nyårets femte port – tillit och bön musik: eva cassidy – what a wonderful world

Inte hånar vi väl en barnlös kvinna, inte talar vi väl illa om sorgen och längtan efter ett barn som inte blivit till? Nej, så klart inte.

Men i biblisk tid var det vanligt att den barnlösa kvinnan fick utstå hån och skvaller. Så är det med Hanna, Elkanas hustru.

Elkanas andra hustru är fruktsam och får det ena barnet efter det andra, men inte Hanna. Inget hjälper och åren går utan att hon får uppleva glädjen av att få ett eget barn. Hennes lidande vet inga gränser, och hon är djupt förtvivlad.

Till slut beger hon sig till templet i Shilo och ber en innerlig bön till Gud om att få en son. Hon ber med sådan inlevelse och glöd att tempelprästen Eli tror att hon är berusad. När han frågar henne vad hon gör berättar hon om sin olycka. Prästen säger då att hon ska bli bönhörd.

Om hon verkligen blir bönhörd, lovar hon att pojken ska bli en Herrens tjänare. På den tiden betydde det att han vid unga år inträdde i tjänst i templet. Hanna blir till slut havande och får den son hon så hett längtat efter. Hon ger honom namnet Samuel, »han som tillhör Gud«. När Hanna så småningom slutat amma Samuel och han är helt avvand tar hon honom med sig till 40

templet för att överlämna honom i tjänst hos Gud, så som hon lovat att göra. Trots den sorg hon måste känna över att skiljas från sin älskade lille son så snart utbrister hon i lovsång till Gud: Så bad Hanna: »Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft.« 1 sam 2:1–4 Samuel efterträder så småningom Eli i templet och blir en stor profet. På sin ålders höst utser han Saul till konung över judarna.

Saul i sin tur blir svärfar till kung David, vars son Salomo också blir kung och bygger det första templet i Jerusalem.

Under det judiska nyårsfirandet, Rosh Hashana, läser vi om den barnlösa Hanna i Första Samuelsboken. Anledningen till att Hannas bön finns med i liturgin är för att påminna oss om vikten av tillit och bön. Hannas trofasthet och tillit till Gud är så djup och så stark att hon blivit en förebild för oss alla.

När min väg varit svår, ibland outhärdligt plågsam, har det bara funnits en sak att göra: be om styrka och mod att klara utmaningarna. Då har jag fått svar som stärkt mig och hjälpt mig att orka lite till, att inte förlora hoppet. Berättelsen om Hannas 41

tro och förtröstan inspirerar och stärker. Hon har ingen aning om att hennes förtvivlan kommer att vändas till något gott, hon kan bara hoppas. Vi blir också bönhörda, på ett eller annat sätt, det vet jag. Om vi vågar ha tillit.

Tack för att du ser mig.

Tack för att du hör mig.

Tack för att du tröstar mig och visar mig ljuset när jag är i nöd.

Tack för kärleken och glädjen.

Amen.

42

Med värme och humor berättar Anne­ belle Gyllenspetz om sin relation till andlighet och till Gud, om judiska traditioner och människans villkor ur ett religiöst perspektiv.

Bokens första del är en resa genom de största av det judiska årets helger med betraktelser och bibel­texter.

I den andra delen reflekterar Annebelle över teman som främlingskap, ilska, med­ känsla, ljus och sanning, sedda ur judisk synvinkel.

I morgonvinden är en bok att läsa om och om igen, att hämta kunskap, inspi­ ration och vägledning ur.

Texterna i denna antologi har tidigare varit utgångspunkt för Annebelle Gyl­ lenspetz morgon­ andakter för Sveri­ ges Radio P1.

WWW.ARGUMENT.SE

Annebelle Gyllenspetz är copywriter och föreläsare.