Julia

• Illustrerad av Kirst en R aa ga ar

l i a u J

d

M

ete er

s rhuu u j D

– en liten ängels stora äventyr

ARGUMENT

l i a u J

– en liten ängels stora äventyr

Merete Djurhuus

lllustrationer: Kirsten Raagaard Översättning: Eva Svarrer

ARGUMENT FÖRLAG

Förord NÄR JAG TÄNKER TILLBAKA PÅ min barndoms advents­ kalendrar var det i synnerhet en kalender som utmärkte sig. Det var inte en paketkalender och det var inte heller en chokladkalender, för sådana fanns inte när jag var barn.

Nej, det var en kalender i papp med luckor som kunde öpp­ nas en för varje dag. Men det speciella med denna kalender var att den föreställde en teater. Den skulle vikas och mon­ teras och till slut stod den där som en liten teater med en fin scen, åskådarplatser och loger. Dagarna före den 1 de­ cember kunde man titta på den röda fördragna ridån, och precis på den magiska dagen, den 1 december, drog man upp ridån och föreställningen kunde börja. Varje dag hade sin bild som berättade om jultomtens bråda dagar och om hans många resor före jul, och på julafton såg man slutli­ gen den pyntade julgranen i finrummet och jultomten som kom med klappar.

I dag låter det inte så imponerande, eftersom vi inför de­ cember månad blir överösta med spännande julkalend­ rar, men den gången tyckte jag att det var världens bästa adventskalender. Den packades ihop efter jul och under många år togs den fram varje jul. Min glädje var stor även om jag med tiden visste vilka bilder som fanns bakom luck­ orna och kände till bilderna på scenen.

3

Denna bok är också en adventskalender, men lite annor­ lunda än alla andra. I 24 kapitel räknar vi ner till julafton i ord och bild. Det är min förhoppning att boken kan bli en del av många barnfamiljers jultraditioner, så att både stora och små kan glädja sig över den lilla ängeln Julias upplevel­ ser och julens budskap.

Jag önskar er en fröjdefull december!

4

1 december »Jag är en glad liten ängel jag, med vingar vita som snö …« Ljudet av munter sång och plaskande vatten från ett litet rufsigt moln kan höras långa vägar. Julia går i änglaskola och det lilla molnet är hennes hem. I dag är Julia uppe tidigt och hon är på strålande humör. Tvållöddret skummar om­ kring henne när hon skrubbar och gnuggar sig och skrålar högt på sin glada sång som hon skrivit själv:

5

»… i dag ska jag på prakti-ik och det ska bli så kul!« Ingenting rimmar, men det spelar ingen roll för Julia. Hon är så sprudlande glad att hon kvittrar vidare och skrålar ännu högre medan hon sköljer bort tvålen: »Jippiiii, jippiiiii, och det ska bli så kul!« Julia stänger av kranen och skakar av sig vattnet som en li­ ten hund innan hon stiger upp ur badkaret. Hennes mörka hår står åt alla håll. När hon möter sitt glada fräkniga an­ sikte i spegeln ler hon ännu större och drar med fingrarna genom det stretiga håret, så att de toviga tottarna stretar ännu mer. »Aaaah, äntligen en dag utan skola och läxor«, tänker hon, eftersom de senaste månaderna på änglaakademin har varit tuffa. Julia skrålar glatt sista delen av sången om och om igen: »Jippiiii, jippiiiii, och det ska bli så kul!

Jippiiii, jippiiiii, och det ska bli så kul!«

6

Julia är både glad och stolt över att vara änglaelev, men hon har svårt för att sitta still och lyssna koncentrerat på lektionerna. Hon vill mycket hellre vara med sina bästa kompisar, stjärnorna Blinka och Blänka, som hon har så ro­ ligt ihop med. Men för att bli en riktig ängel måste Julia gå på änglaakademin och studera både musik och sång, flyg­ färdighet, rymdgeografi, takt och ton för änglar och mycket annan nödvändig änglavetenskap.

Men nu ska Julia äntligen ha en skolfri dag utan att be­ höva sitta still, utan att behöva lyssna och utan att göra några läxor. »… jippiiii, jippiiiii, och det ska bli så kul!

Och det ska bli så kul!« Julia sjunger av glädje samtidigt som hon letar i garderoben efter en någorlunda ren dräkt utan fläckar. Det är nog bäst att hon försöker se fin och ordentlig ut.

7

2 december »NEJ, JAG VILL INTE!« ROPAR ärkeängeln Mikael. Han lägger sig snabbt ner i molnet igen och drar det över huvu­ det för att få sova vidare i fred. »Ja men, du måste!« svarar ärkeängeln Gabriel och drar molnet åt sidan. »Jag skötte verksamheten hela dagen i går«, väser Mikael argt. »Det är din tur i dag!« Och så dyker han snabbt ner i molnet igen. »Lyssna nu, din ärkeidiot«, ropar Gabriel. »Jag är kall­ad till ett topphemligt möte hos självaste Vår Herre, så du är tvungen att gå upp nu. Kom ihåg att den lilla praktikan­ ten kommer i dag – det är viktigt att du är där och öppnar i tid.« »Nej, nej, nej … «, suckar Mikael. »Jag orkar inte med ännu en dag på Klagomålscentralen – och dessutom med en liten praktikant som hela tiden ställer dumma frågor!

Kan inte jag gå på det där mötet i stället, så kan du ta hand om klagomålen och praktikanten? Du har så bra hand med barn och är mycket mer pedagogisk än jag.« Gabriel skakar på huvudet. »Det tjänar ingenting till, Mikael. Kallelsen till mötet gällde just mig, och Gud är tillräckligt irriterad som det är.«

8

»Okej.« Mikael ger upp med en suck och kastar av sig molnet. »Men jag avskyr jobbet nere på Klagomålscentra­ len! Det kommer så många klagomål just nu – sura brev, arga mejl, och de som kommer personligen för att klaga är så hetsiga att de nästan slår sönder stället. Och så säger du att jag dessutom ska ta hand om en liten praktikant?«

9

»Ja«, svarar Gabriel, »hon heter Julia, och hon var den enda som hade Klagomålscentralen som förstahandsval i sin ansökan. Sankte Per har gett henne fem guldstjärnor och mycket beröm, så se nu till att hon får ett bra intryck av vårt jobb.« De två ärkeänglarna ser uppgivet på varandra innan de skiljs åt. Gabriel styr kursen upp mot Guds tronsal medan Mikael flyger ner till Klagomålscentralen, den plats där Guds alla skapelser kan framföra klagomål. Även om Mikael kommer i god tid innan Klagomålscen­ tralen officiellt öppnar, kan han se att en lång kö redan slingrar sig framför disken. Längst fram i kön står en liten ängel med fräknar, mörkt tovigt hår och helt sneda vingar.

Den lilla ängeln kämpar med att få upp en jättestor post­ säck över disken, men postsäcken är dubbelt så stor som hon, och säkert tio gånger tyngre, så det är inte så lätt.

10

3 december ÄRKEÄNGELN MIKAEL FLYGER LJUDLÖST IVÄG på sina stora och eleganta vingar. Snart är det dags att öppna Kla­ gomålscentralen. Han undrar varför en änglaelev vill prak­ tisera där. Det har aldrig tidigare hänt, för Klagomålscen­ tralen är en tuff och krävande arbetsplats.

Den lilla praktikanten kavlar upp ärmarna, torkar svet­ ten ur pannan och försöker ännu en gång att baxa den enorma postsäcken över disken och in på själva kontoret.

Hon pustar och stönar, tar tag under säcken och får upp den halvvägs innan den åker i golvet igen med en duns.

När Mikael kommer flygande tittar hon upp. »Hej! Är du Gabriel eller Mikael?« frågar hon. »Jag hoppas att du är Gabriel, för alla säger att han är den duktigaste.« »Hej«, svarar Mikael förvånat och surt. »Nej, jag är inte den duktiga Gabriel. Han är så duktig att Gud behövde ho­ nom för något viktigt. Jag är bara Mikael, och jag duger inte till något annat än att bli utskälld av de sura varelser som kommer hit och klagar hela tiden.« »Oj, förlåt!« säger den lilla ängeln och ser nu ännu mind­re ut. »Det var visst dumt sagt. Jag heter Julia, jag är änglaelev och ska praktisera här.«

11

»Ja, det har jag hört talas om. Kom med in – och ta med säcken«, säger Mikael och nickar mot postsäcken som Julia kämpade med när han kom. »Den är lite tung«, konstaterar Julia. »Är det klagomål allihop?« »Ja«, svarar Mikael, »och det är bara morgonposten. Det kommer ännu fler. Vänta bara!« »Wow!« Julia är imponerad. »Så många klagomål! Men jag förstår inte hur man kan komma på något att klaga över.« »Det kommer du snart att förstå«, svarar Mikael.

Och mycket riktigt. På nolltid strömmar det in mer post och flera personliga klagomål. Breven är så arga att några

12

av dem biter Julia i handen tills hon får tag i dem och lär sig hålla fast dem med båda händerna. Breven formligen kas­ tar bokstäverna i huvudet på den som öppnar dem, e-post­ meddelandena får snabbt hela det himmelska nätverket att bryta ihop och de personliga klagomålen är så högljudda att det krävs stora insatser för att dämpa dem så mycket att det går att höra varandra. Julia får så mycket att tänka på att hon helt glömmer att ställa dumma frågor, och Mi­ kael får om och om igen lugna och högtidligen lova att man kommer att se mycket allvarligt på de olika klagomålen.

När Klagomålscentralen till slut stänger, samlar Mikael utmattad ihop dagens alla klagomål och skickar iväg dem med himmelsposten. »Vart ska de?« frågar Julia. »Upp till Vår Herre«, svarar Mikael. »Han läser vartenda ett.« »Läser han dem allihop?« frågar Julia förvånad. »Vad gör han då när han har läst dem?« »Hittills har han inte gjort mycket, alla klagomål har ar­ kiverats«, svarar Mikael. »Men kom nu, Gud har kallat till stormöte, det är nog bäst att vi skyndar oss.«

13

LILLA JULIA ÄR ÄNGLAELEV i den himmelska

änglaakademin. Hon gör praktik på Klagocentralen och upptäcker till sin stora förvåning att allt i Guds skapelse inte är så perfekt som hon trodde.

Det strömmar in klagomål, och på ett stormöte i Guds tronsal lägger sig Julia i Guds planer. De andra änglarna är skeptiska, men Gud tycker att Julias idé är värd att prova.

I 24 kapitel, ett för varje dag i december fram till julafton, följer vi Julia på hennes juläventyr.

Gud har nämligen gett henne ett alldeles speciellt uppdrag.

Men vad händer när Julia gör saker och ting på sitt eget sätt?

www.argument.se