Kännetecken

MAGNUS MALM

KÄNNETECKEN ETT ENKLARE SÄTT ATT BE I VARDAGEN argument

KÄNNETECKEN

ETT ENKELT SÄTT ATT BE I VARDAGEN

MAGNUS MALM

argument

© 2022 Magnus Malm och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Omslagsbild: Simon Jannerland Grafisk form: Pierre Eriksson isbn: 978-91-7315-622-6 | Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland 2022 Tryckt på Svanenmärkt papper Argument Förlag ab | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se

INNEHÅLL

5 ATT ÖPPNA FÖNSTRET 13 ATT STIGA IN I EN VÄLDIG KATEDRAL 35 DAGLIGA BÖNER 78 NOTER

ATT ÖPPNA FÖNSTRET

hur kan bönen bli en källa i vardagens stenöken?

Känslor och tankar virvlar runt i vårt inre: trötthet, oro, glädje, ångest, grubblerier, längtan, ilska …

Och vissa dagar tvärtom: ödslig tystnad, jag märker knappt någon rörelse i det inre landskapet.

Det inre och det yttre flimret förstärker varann, när det ständiga bombardemanget från skärmar och skeenden omkring oss kittlar vår uppmärksamhet.

Har du hört att …? Hur ska jag förhålla mig till …?

Har du sett den senaste …?

Hur kan jag höra Guds röst i allt det här bruset – jag hör ju knappt min egen?!

Att be Guds ord har i årtusenden varit en förunderligt bärkraftig väg för att låta dessa båda röster mötas, mitt i vimlet. Genom att be med Bibelns ord tar jag in Guds röst i mitt inre kaos. Efter ett tag märker jag 5

att det också skapar utrymme för att höra mina egna signaler. I den dynamiken börjar jag långsamt kunna skönja porlandet av en djupare källa.

Det tycks ha börjat på 500-talet före Kristus, när stora delar av det judiska folket hade förflyttats till Babylonien och tvingades leva i inre och yttre exil. För att inte förlora sina rötter i Gud under detta främlingskap började de be Psaltaren, tillsammans och enskilt.

När profeten Daniel hade fått nyheten om en ny våg av förföljelse från den babyloniske kungen Dareios, reagerade han på följande sätt: När Daniel fick veta att en sådan förordning hade utfärdats gick han hem. Fönstren på övervåningen vette mot Jerusalem, och där föll han tre gånger om dagen på knä och bad och tackade sin Gud, som han alltid hade gjort.1 Att be Guds ord i en enkel daglig rytm är som att öppna fönstret till en större verklighet. Det är att vända sig mot honom som har skapat oss och kallar 6

oss att följa honom, för att förankra vår identitet där den hör hemma.

Jesus och apostlarna fortsatte att be på detta sätt. Vi läser exempelvis i Apostlagärningarna att »Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för middagsbönen« och att Petrus vid middagstiden gick »upp på taket för att be«.2 Ökenfäderna fick stadga och näring i sin bön genom att be Psaltarens böner under 300- och 400-talet. Traditionen vandrade vidare i Benedictus regel på 500-talet, och har varit kärnan i klostrens böneliv sedan dess.

I dag får tidegärden, som böneformen kallas, ett allt bredare ekumeniskt genomslag. Även i miljöer där man är ovan vid att be nedskrivna böner upptäcker många efter ett tag vilken vila och frihet det ger att inte hela tiden behöva slita på sina egna formuleringar. Inte som en ersättning för de egna bönerna, men som ett stabilare fundament som ger näring till den egna bönen.

PÅ EGEN HAND Tidegärden är något vi ber tillsammans. Den är och har alltid varit kyrkans bön, där vi växelläser bönerna 7

i ett samspel inför Guds ansikte. Men hur ber vi då när vi är ensamma? Finns det ett sätt att be Guds ord även när jag är på egen hand, mitt i vardagens brus?

Kännetecken handlar om hur vi kan låta handens beröring förenas med hjärtats bön, som en hjälp att be i vardagen. I en alltmer splittrad tillvaro kan det dagliga bruket av krubban, korset och ringen utgöra en återkommande fästpunkt för hjärtats bön, när enkla ord från Bibeln förenar oss med Gud och hans bedjande kyrka över hela världen.

Kroppens språk är det första och det sista i en människans liv. Från spädbarnets gripreflex innan några ord har formats, till den gamla människans sista handtryckning när orden har tystnat, omsluter kroppens språk vårt innersta behov av närhet och tillhörighet och bär det tyst till den som tar emot. Så byggs en bro mellan jag och du.

Bibelns ord ger »kropp« åt både evangeliet och min bön, när jag låter bönerna från Nya testamentet samspela med de enkla symbolerna jag håller i handen.

Genom att bönerna lärs in »by heart« slipper jag ha med en bok överallt när jag ska be. Krubban, korset 8

och ringen bär jag i fickan och kan när som helst bli min kroppsliga kontaktyta mot evangeliets tre stora brännpunkter: Jesu födelse som människa, hans död på korset och hans uppståndelse. Evangeliets kännetecken blir tecken att känna.

Detta är även Bibelns pedagogik: Börja med en erfarenhet, och reflektera sedan över den. Till skillnad från vad vi i västerlandet brukar få lära oss: Börja med en teori och praktisera sedan den. Men vi vet ju alla hur lätt det är att allting därmed stannar i huvudet och aldrig blir kropp!

Alltså börjar vi med att introducera själva bönesättet. Den som vill kan sedan skaffa boken Känneteckens hemlighet för att fördjupa sin erfarenhet.

Krubban, korset och ringen är gjorda i olivträ av en kristen palestinsk familj i Betlehem. Att be med dem i handen är på så vis också ett tecken på vår samhörighet med den världsvida kyrkan, inte minst våra bröder och systrar som lever under fattigdom, förtryck och religiös förföljelse. Ett praktiskt tips: Slipa gärna av de tre tecknen med fint sandpapper eller tvålfri stålull, stryk lite olivolja över dem och låt torka.

9

TRE NYCKLAR I en laddad situation ber Mose en bön (jfr 2 Mos 34:9) som sammanfattar evangeliets tre nycklar till ett liv som gått i baklås: Herre, gå mitt ibland oss, förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din egendom.

De tre kännetecknen gestaltar denna bön. Krubban är tecknet på Guds närvaro ibland oss: Jesus blev män­ niska. Korset är tecknet på att Gud gett det yttersta för att befria oss från synden: Jesus gav sitt liv. Ringen är tecknet på att Gud välkomnar oss i det nya livet: Jesus uppstod från döden.

Dessa tecken kan vi ta i vår hand när vi ber, som en hjälp till den treenighet av hjärtats bön, munnens ord och kroppens handling som utmärker Kristi efterföljelse. Som Mose säger: »Ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan göra efter det.«3 10

Klostren lär oss att fördela bönen till flera tillfällen under dagen. Liksom i den gemensamma tidegärden som vi kan be när vi möts, så kan vi enskilt be Guds ord i en återkommande rytm. Utifrån de tre tecknen kan dagens bön utformas så: Mitt på dagen: Jag tar krubban i min hand, kanske lägger den mellan mina fingrar som en del av den öppna handen inför Gud. Liksom Maria tog emot ängelns budskap mitt i vardagens stök, så tar jag emot honom som blev människa i Kristus och bodde ibland oss. Här ber jag inkarnationens bön.

Tidig kväll: Jag tar korset i min hand och böjer mig in­för honom som böjde sig från himmel till jord, ända ner i döden, och ber korsets bön. Det mesta av dagen ligger bakom, nu handlar det inte så mycket om att göra som att överlämna.

Innan jag går till sängs: Här använder jag alla tre tecknen för att göra vad Ignatius av Loyola kallar »examen«, en enkel återblick på dagen. Jag börjar 11

med krubban och öppnar mig för att se hur Jesus har kommit till mig i dag. Jag fortsätter med korset, där jag kan lämna ifrån mig synder och andra bördor från dagen. Jag slutar med ringen och överlåter mig på nytt i den Uppståndnes händer.

Morgonen: Jag tar ringen i min hand, kanske trär den på ringfingret, och ber uppståndelsens bön. Så börjar jag dagen genom att på urkristet sätt »orientera« mig: jag vänder mig mot Rättfärdighetens Sol som har gått upp över världen, och överlämnar mig till honom.

Här ska noteras att den inre dynamiken i dessa bönetillfällen inte går från morgon till kväll, som om Gud vore en Gud bara för de ljusa timmarna och mörkret lämnas åt andra makter. Bönens rytm går från middag till morgon, från inkarnationen till uppståndelsen. Det betyder att även natten innesluts av Guds närvaro och är en del av hans verk.

12

under dagen: krubban

»Angelus« är en katolsk bön som bland annat beds mitt på dagen som en bekännelse till inkarnationen. Den här bönen är inspirerad av Angelus och tar på samma sätt sin utgångspunkt i ängelns besök hos Maria, som lyssnade till Ordet, gestaltade det i sin kropp och gav det till världen. Därmed blev hon en levande ikon av vad kyrkan är. I den förståelsen av Maria kan alla kristna mötas, och fördjupas i Jesu efterföljelse. Texterna är en sammanställning från flera evangelier (Luk 1:35; Luk 1:38; Joh 1:14; Matt 8:8; Luk 2:35). Bönen är uppbyggd som en dialog mellan evangeliet och människans gensvar, utifrån Marias odelade ja till Gud.

36

under dagen: krubban

I. Ängeln sa till Maria: »Helig Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig.« – Herre, jag är din tjänare.

Må det ske med mig efter ditt ord.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss och vi såg hans härlighet.

– Välsignad är du, Jesus, full av nåd och sanning.

Jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord så blir jag helad.

Och när svärdet går genom min själ, ge mig nåd att som Maria bevara mitt hjärta öppet inför dig.

Inneslut mig i din kyrkas modersfamn, så att jag med dina heliga får lovprisa och tjäna dig.

37

under dagen: krubban

Profeten Jesaja hade talat om Messias, Herrens smorde tjänare som skulle komma och upprätta Guds rike (hebreiska Messias, på grekiska Kristus, betyder »den smorde«). Två av dessa profetiska texter som citeras i Nya testamentet är utgångspunkt för den här bönen (Luk 4:18–19 och Matt 12:18–21, dessutom en referens till Heb 1:8–19 som citerar Ps 45). Att vara kristen är att vara förenad med Kristus. Den helige Ande förenar oss med Jesus och hans sändning till världen. Den första texten, som Jesus citerar i sin barndoms synagoga i Nasaret, är ett slags manifest för hans uppdrag. Den andra talar mer om hur detta gestaltas.

38

under dagen: krubban

II. Fader, när tiden var inne sände du din Son smord med helig Ande, för att ge goda nyheter till de fattiga.

Du har sänt honom att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Kom med din Ande, glädjens olja, och förena mig med Messias, den Smorde.

Gör mig – så trygg i din kärlek att jag inte strävar efter att synas – så präglad av Jesu väsen att jag inte bryter av det knäckta strået eller släcker den tynande lågan – så ett med Jesu intressen i världen att allt jag är och gör blir en bön: Kom med ditt rike!

39

under dagen: krubban

Den berömda Johannesprologen är utgångspunkt för denna bön, som bör bedjas med en tydlig paus av tystnad mellan varje avsnitt. (Texten är hämtad från Joh 1:1–18.) Gud den Treenige blir människa i Kristus, som gör oss delaktiga i sin fullhet, så att Gud kan förkroppsligas i våra liv. Som i alla Johannes texter är det enkla ord och stora bråddjup, som kräver tid och stillhet för att sätta sina avtryck i oss. Här vävs allt samman som synden har slitit sönder: det förflutna och det närvarande, himmel och jord, skapelsen och våra egna liv, tid och evighet, ord och handling, kropp och ande, nåd och sanning, gudomligt och mänskligt, Gud och människa …

40

under dagen: krubban

III. Jesus Du är Ordet som var i begynnelsen hos Fadern, i den helige Ande, en Gud från evighet till evighet.

Genom dig skapades allt, i dig är liv och livet är människornas ljus och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte besegrat det.

Och du blev människa och bodde bland oss och vi såg din härlighet, Sonens härlighet från Fadern, full av nåd och sanning.

Av din fullhet har vi alla fått del. Öppna mina sinnen till att se din härlighet, och ge mig nåd att återspegla den i sann mänsklighet.

41

Hur kan jag höra Guds röst i allt det här bruset – jag hör ju knappt min egen!?

Att låta handen omsluta krubban, korset och ringen ger ett fäste för bönen, även när mitt inre och yttre kaos tycks dränka alla djupare signaler. Tre kännetecken på evange­ liets kärna: Gud föds som människa i Jesus Kristus, som ger sitt liv för oss och uppstår från döden. I vår dagliga bön blir kännetecknen en konkret hjälp att förankras i något större och bärkraftigare än våra egna känslor och behov.

För många som tvivlat på sin förmåga att be regelbundet i vardagen har detta enkla böneband varit en ovärderlig hjälp. Det utgör en kroppslig kontaktpunkt med enkla bö­ ner från Bibeln som blir stommen i den dagliga bönen.

Här finns ett verktyg för den inre verkstaden som under många år visat sig fungera i praktiken, genom att det förenar fasthet och flexibilitet.

www.argument.se Magnus Malm är retreat­ ledare och författare.