Lek och allvar by Argument Förlag

Caroline Krook, prästvigd 1969, är biskop i Svenska kyrkan och tjänstgjorde i Stockholms stift 1998–2009. Hon är teol lic och diplomutbildad terapeut vid Sankt Lukasstiftelsen.

www.argument.se

CAROLINE KROOK Lek och allvar

Britt G. Hallqvists inflytande på kyrkan går inte att överskatta varken vad gäller den språkliga förnyelsen eller det teologiska innehållet. Lek och allvar innehåller trettio reflektioner om livet och tron där Caroline Krook utgår från Britt G. Hallqvists många böner och psalmer. Boken innehåller dessutom en längre inledning om Britt G. Hallqvists liv och livssyn.

caroline krook

Lek och allvar

30 texter med inspiration från britt g. hallqvists böner och psalmer

argument

Lek och allvar

Lek och allvar 30 texter med inspiration frĂĽn britt g. hallqvists bĂśner och psalmer

caroline krook

argument

© 2015 Caroline Krook och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Citerade texter av Britt G. Hallqvist: © Britt G. Hallqvist – licensierat genom ALIS. Utgiven med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse) Grafisk form: Pierre Eriksson Foto omslag: Pierre Eriksson Foto baksida: Andreas H. Nilsson isbn: 978-91-7315-481-9 Tryck: Inprint, Lettland

Argument Förlag ab Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 www.argument.se | info@argument.se

Vi är svaga – vänd vår svaghet i styrka. Vi är livrädda – hela oss med din närhet. Vi tror – hjälp oss att förtrösta än mer. Vi älskar – hjälp oss att älska mer, mer, ja än mer. Hjälp oss framförallt att älska dig.

britt g. hallqvist

Innehåll 8 Inledning 20

Ge dina små bröder och systrar saga och sång, lek och skratt, färger och ljus, allt vad de behöver för kroppens och själens sunda växt.

22 Vi är svaga – vänd vår svaghet i styrka. Vi är livrädda – hela oss med din närhet. 24 Vi tror – hjälp oss att förtrösta än mer. 26 Vi älskar – hjälp oss att älska mer, mer, ja än mer, hjälp oss framförallt att älska dig. 28

Gud, jag har aldrig sett dig. Hur skall jag kunna älska dig? Gud, jag har sett människorna. Hur skall jag kunna älska dem? Och ändå tror du mig om det. Det vill till mycket av din nåd, Herre!

På vägarna ute i världen går de som har mistat sitt hem, de hungriga, trötta och frusna. Vår Fader, var nådig mot dem!

Var skulle de möta din kärlek om inte hos oss, vi som har vårt dagliga bröd och vår frihet, vårt hem och vårt fosterland kvar!

Gud, jag är så glad för att din kyrka finns. Där talar du direkt till mig. Där ger du mig syndaförlåtelse, rening och ro. Där blir det lättare för mig att be, tacka och lovsjunga.

40 Där utger din Son sig för mig vid nattvardsbordet. Där upplever jag

gemenskap med de nu levande och de för länge sedan döda. 42 Där lyfts jag ut ur min trånga värld in i ditt väldiga sammanhang. För detta tackar jag dig av hjärtat, min Gud. 44 Som späda barnet dricker mjölk, som fågeln tar emot ett frö för livets skull, Herre, låt oss ta emot ditt ord. 46

Bär mig över djupen där jag inte bottnar. Lyft mig över hinder som känns alltför höga. Håll mig fast och stadigt så inte jag går vilse. Du som lät mig födas hjälp mig nu att leva.

De skall gå till den heliga staden, de skall samlas i himlen en gång. De skall häpna gå in genom porten till en okänd värld, till ett annat liv. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny jublande sång.

De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De skall leka med änglar och helgon i Guds paradis. De skall dansa där. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång.

Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus. Ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo.

56 För alla barn som inte har en säng att sova i och inte får så mycket mat och vård som vi.

För alla barn som inte har sin egen lugna vrå och ingenting att leka med, för barn som måste gå långt från sitt hem, från far och mor, jag ber: Gud, skydda dem.

Jag kom inte hit för att jag tror. Jag kom hit för jag behöver dig. Man har sagt att du är mycket god. Jag har ingen alls som hjälper mig.

Käre Gud, nu vet du hur det är. Om jag ej förstår ett enda grand av din högtid, kom då som musik, eller sitt i bänken – håll min hand.

Man har sagt att du är livets ord. Mer än ord jag ber om i min nöd. Herre Jesus, låt mig nu trots allt ta emot dig själv i vin och bröd.

Ge mig ett livstecken, Gud. Jag har väntat så länge. Runt omkring mig bullrar världen men din röst kan jag inte höra. Är jag döv för dig? Förbi mina ögon drar bilder i en aldrig sinande ström, men dig ser jag inte. Är jag blind för dig?

Min tro på dig, Herre, har jag bekänt i hopen där det är tryggt att vara, i kör, men aldrig har jag vittnat om dig i den hop som förnekar dig. Tvinga mig nu över blyghetens tröskel för de andras skull – förnekarna, tvivlarna, längtarna. Jag är ju själv en av dem.

Måne och sol, vatten och vind och blommor och barn skapade Gud. Himmel och jord, allting är hans. Herren vår Gud vill vi tacka.

Jesus, Guds Son, levde och dog för alla, för oss, lever idag ja, han är här, ja, han är här. Herren, vår Gud, vill vi tacka.

Anden, vår tröst, levande, varm och helig och stark, talar om Gud, stöder och bär dag efter dag. Herren, vår Gud, vill vi tacka.

Gud, du gick bort. Korset står kvar. Bomber har efterträtt svärden. Lidandets kors växer sig stort – mest för de minsta i världen. Upp mot en hård, mörknande rymd stiger i oro vår fråga: Gud, är du död? Hur skall vi då leva och orka och våga?

Ack, vi ville helst låsa vår port, gömma oss undan för världen. Var är din Gud? frågar de nu. Glädjen och kraften, var är den? Herre, kom hit, levande, varm, trösta din ängsliga skara! Följ oss, o Gud, ut i vår värld, styrk oss i nöd och i fara!

Vi är ett folk på vandring. När vägen blir tröttsam och lång, vi söker en äng och källa, en rastplats för bön och sång.

Vi är ett folk på vandring. I oro, bekymmer och nöd behöver vi styrka och stillhet. Vi samlas kring vin och bröd.

88 Vi är ett folk på vandring. I tro kan vi skymta ibland ett hem för var sökande pilgrim, det saliga livets land.

1. Ge dina små bröder och systrar saga och sång, lek och skratt, färger och ljus, allt vad de behöver för kroppens och själens sunda växt. »Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.« markusevangeliet 10:16

hjälporganisationen skrev ett tackbrev från ett krigshärjat land. De tackade naturligtvis för köttkonserver och filtar men det de vädjade extra om var papper, penslar, färger och kritor. Hjälparbetarna visste att barnen behövde så mycket mer än mat och värme. De behövde uttrycka både sin skräck och sin längtan. Och som barnen ritade! Prinsessor och vackra skogar. Bomber och granater. Samma barn kunde samma dag rita båda delarna. Att rita är nödvändigt och att leka är nödvändigt! Barnet bearbetar i leken den verklighet de en gång kommer att möta och de bearbetar den verklighet de redan mött. Lite som vi vuxna gör i våra drömmar. Barns lek ska vi därför ta på största allvar. På Jesu tid hade barnen sitt värde i att de så småningom skulle bli vuxna. Flickorna skulle föda söner och sönerna skulle lära

sig lagen, kanske bli skriftlärda och föra det judiska arvet vidare. Jesus lär oss att se barnen som barn. Britt G. Hallqvist vek aldrig någonsin från sin respekt för barnen och omsorg om barnens behov. Psalm 41 i vår psalmbok skrev hon redan 1955 och många lärde sig älska den när den gavs ut i Kyrkvisor för barn. »Men då sade Jakob och Petrus: ›Gå bort ifrån Jesus, ni stör. Ni knuffas och skriker och bråkar, och han ska predika, så hör!‹ ›Nej, nu ska jag inte predika, nu vill jag ta mot mina små, ty sådana tillhör Guds rike, välsignelsen måste de få.‹« Barn stör inte och är de störiga finns det en anledning. Få saker berör oss så illa som när barn far illa. Jag har ofta ett armband på varje handled, på den ena Martin Lönnebos Frälsarkrans och på den andra ett armband med en pärla för varje artikel i fn:s barnkonvention. Jag vet att vi måste försöka skydda barnen, be för barnen och se till deras behov. Lek är ett bra språk för att möta det heliga. bön Gud, jag behöver bli lite barnsligare, lite lekfullare, lite mindre allvarlig. När jag hittar barnet inom mig förstår jag bättre de som nu är små. Tack för att du tar alla små i famn.

2. Vi är svaga – vänd vår svaghet i styrka. Vi är livrädda – hela oss med din närhet. »Men en stormby svepte ned över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. Då gick de fram och väckte honom: ›Mästare, mästare, vi går under!‹ Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt.« lukasevangeliet 8:23–24

stormen som sveper fram över vårt liv känner vi. Nyss var det alldeles lugnt. Men nu kommer jag att gå under. Hjälp! Vatten och hav används ofta i mytisk litteratur, och som en bild av livsresan. Så är det också i våra drömmar om natten. I Livets farkost seglar vi iväg mot ett okänt mål. Vi känner de grunda vikarna med de vänliga stränderna, men vi har också mött de förrädiska bråddjupen och den osynliga stenen som fick oss att gå på grund. Vi har mött vinden som blåste upp när vi minst anade det, fastän dagen började så vackert i sol. Den evigt pinande motvinden känner vi också, ingenting lyckas, allt, precis allt är motigt och tungt.

Under alla mina år som biskop hade jag en liten bild som jag klistrat på pärmen av min almanacka. Det var en medeltida bild av hur Jesus stillar stormen. Under långa sammanträden, möten och samtal hade jag nästan alltid almanackan framför mig på bordet. Jag sneglade på bilden och påminde mig om att Jesus var med i båten. Han är med när det stormar även om han sover. Han tänker inte låta mig gå under. Jag tycker också om bilden av kyrkan som ett skepp. Jag vet att Herren är med på kyrkans skepp. Inte heller det skeppet tänker han låta sjunka. Han handlar inte för sent men hans klocka och min klocka har inte alltid samma tid. Jag räknar med att Han är med. Vi är båda ombord. bön Gud, du som vet allt om oss, du vet hur rädda vi kan bli när vi kommer i fara. Påminn oss om att vi inte är ensamma när det stormar. Kom med lugn.

3. Vi tror – hjälp oss att förtrösta än mer. »›… Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.‹ Jesus sade: ›Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.‹« markusevangeliet 9:23

det svenska språket är lite konstigt ibland. Ordet tro kan betyda allt ifrån förtrösta och verkligen lita på, till att inte veta riktigt säkert, gissa eller förmoda. Att tro i religiöst avseende har med tillit och förtröstan att göra. När Jesus prisar människors tro talar han oftast om människor där omgivningen inte förväntat sig tro. Det handlar om människor som inte i första hand litar på sig själva, sin ställning, sina pengar, sitt yrke eller sina egna prestationer. För när människor kommer till Jesus tomhänta har han något att ge. Ibland är det skönt att få säga »Vi tror«. Jag får dela kyrkans tro även om jag själv inte kan stämma in i allt, inte har erövrat allt som min egen tro. Någon gång får min tro bära andras och ofta tvärtom. Nästan alla människors tro har väl någon form av förbehåll – »hjälp oss, om du kan«, sa pappan till det svårt sjuka barnet när han vände sig till Jesus. Visst tror jag på under, men jag vet att det inte sker på mina villkor. När undret väl inträffar är det nästan alltid annorlunda

än vad jag föreställt mig. »Hjälp oss – om du finns« är nog det vanligaste tysta böneropet. Ett tvivelsrop i nöd från många som aldrig skulle bekänna sig som kristna. Jag läste om två unga män, en journalist och en fotograf, som arbetat i ett av världens farligaste områden och blev tillfångatagna och torterade under svåra omständigheter. Efter 46 dagar blev de frigivna. Varje morgon och varje kväll i fängelset bad de till Gud, berättade de efteråt. Nu i frihet gjorde de det inte längre men i fängelset blev det viktigt med morgonbön och aftonbön. Då var de verkligen tomhänta. När två personer ingår äktenskap säger de till varandra: »Jag vill älska dig i nöd och lust«. Så är det även med förhållandet till Gud. Till dels är min tro ett uttryck för min vilja att tro. Jag vill försöka tro på en god och kärleksfull Gud även om världen är fylld av hat, hån och ondska. Jag vill söka det goda. bön Gode Gud, jag sträcker mina händer mot dig, formar dem som en skål och ber att du fyller dem med kärlek som jag får ge vidare.

Caroline Krook, prästvigd 1969, är biskop i Svenska kyrkan och tjänstgjorde i Stockholms stift 1998–2009. Hon är teol lic och diplomutbildad terapeut vid Sankt Lukasstiftelsen.

www.argument.se

CAROLINE KROOK Lek och allvar

caroline krook

Lek och allvar

30 texter med inspiration från britt g. hallqvists böner och psalmer

argument