På kammarn by Argument Förlag

KARIN JOHANNESSON

PÅ KAMMARN Andlig återhämtning med biskop Karin ARGUMENT

KARIN JOHANNESSON

PÅ KAMMARN Andlig återhämtning med biskop Karin

ARGUMENT

© 2020 Karin Johannesson och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Utgiven med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons stiftelse) Grafisk form och foto: Pierre Eriksson isbn: 978-91-7315-586-1 | Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland Tryckt på Svanenmärkt papper Argument Förlag ab | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se

Vi förkunnar Kristus

Psalm av biskop Karin i tonsättning av Mats Stenlund Tidens vatten kluckar mot kyrkbåtens för, många stämmor ljuder över jorden. Vi förkunnar Kristus i det vi gör, med händerna och tankarna och orden. Blickar möts i jämnhöjd på kyrkbåtens bänk, paradisets glädje går att spåra, Kristus själv förkunnar ett vi – och tänk, i detta vi har var och en sin åra.

Innehåll

8 Förord 12 »Let’s take a moment« 14 De små tingens Gud 16 Bland grytor och kastruller 18 En löprunda i Gud 22 Besöka Gud på sjukhus 24 Kan du ditt lösenord? 26 Att leva i ett korsdrag 30 Din uppståndelse plats 32 Jag är värdefull 34 Att sätta ord på känslor 36 Lyssna till dig själv! 40 Du vandrar aldrig ensam

42 Har du tid? 44 En andlig fisketur 46 Barnet inom dig 48 Vad utmärker en pilgrim? 52 Att våga ha långtråkigt 54 Släpp in Guds solljus 56 Guds levande vatten 58 Livets ryggsäck 60 Att bygga sandslott 62 Kullerbytta i dopets vatten 66 Guds familjeföretag 68 Fri från fördomar 70 Den himmelska magneten 72 Kristusdoft 74 Sopsortera

76 Se världen genom Guds hjärta 78 Jesusbilder 82 Bin och bön 84 Förlåt! Men inte hur som helst … 86 Att göra något brinnande 88 Dela med dig av din tro 90 Att läsa fritt 92 Lysa frid 94 Ditt personliga altarskåp 96 Bönens adaptrar 98 Tiden som återstår 102 Att-inte-göra-listan 104 Att möta julevangeliet

106 Gudsreflex 108 O kom, o kom Immanuel 110 Julens budskap 112 Tolvslaget 114 Att tänka rätt 116 De små figurerna 120 Se på himmelens fåglar 122 Jesustofsar 124 Jesusplåster 126 I vallalådan 128 Banprofilen i våra liv 130 Helig plats 134 Läsning under året

Förord

»det är hit man kommer när man kommer hem.« Så står det på en skylt som jag passerar när jag kör bil mellan Uppsala domkyrka och stiftsgården i Undersvik. Jag brukar tänka att samma välkomsthälsning står över ingången till varje människas hjärta. Var vi än befinner oss kan vi besöka vår inre kammare och samtala med Gud en stund. Vi har alltid vår bönekammare med oss. Den är öppen dygnet runt. Det finns alltså möjlighet till andlig återhämtning i varje ögonblick. Då och då behöver vi avsätta några minuter extra för att påminna oss om det. Texterna i den här boken – och filmerna som de är sammanlänkade med – är lika många som veckorna under ett år. Varje kapitel innehåller ett Jesusord, en övning och några vardagliga reflektioner. Tanken är att materialet ska vara en ingång till ditt samtal med Gud. Det kan dessutom bli början på ett samtal med andra människor om ni väljer att läsa texterna tillsammans. I kyrkans sammanhang finns det många olika rum där vi möts för att tala med Gud och med varandra. I Uppsala stift har vi

stiftsgården Undersvik – »hemmet med den vida famnen«. Hit är det många som söker sig för gemensam andlig återhämtning. Bilderna i boken skildrar stiftsgårdsmiljön eftersom vi ber och arbetar för att Undersvik i framtiden ska bli ett andligt hem för ännu fler än oss som redan har hittat hit. Vi behöver öppna och lättillgängliga rum som hjälper oss att hålla samtalet om Gud och med Gud levande. Sådana rum finns både i det inre och i det yttre. Vår stiftsgård är ett sådant rum. Här förkunnas Kristus på många olika sätt, och här förkunnar Kristus att vi hör ihop med honom och med varandra. Hit kan man komma för att lära sig att ro kyrkbåt och för att vila vid årorna en liten stund. Undersvik i pingstens tid år 2020 +Karin

»Let’s take a moment«

härom året var jag i Washington och bodde hos några klosterbröder som är kända för sitt böneliv. Jag hade höga förväntningar på klosterlivet men jag blev omgående besviken. Det verkade inte vara någon som helst ordning på brödernas böneliv. Det var väldigt oklart vilka bönetider som gällde i kapellet, och när de väl hade en gemensam bönestund var de inte särskilt noga med att komma i tid. Jag pratade med priorn – föreståndaren i klostret – och förhörde mig ingående om när jag skulle infinna mig och var jag skulle vara om jag ville be tillsammans med bröderna. Jag fick inget ordentligt svar men frågan fick ändå vissa effekter. Plötsligt började priorn stanna mitt i en rörelse när vi var ute på stan och gjorde alldeles vanliga saker. Han stannade och sa: »Let’s take a moment.« Där stod vi tillsammans mitt i folkvimlet på trottoaren, alldeles tysta och stilla, i en halv minut eller så. Man skulle kunna säga att vi bad utan att någon upptäckte att det var det vi gjorde. Det jag minns allra bäst från den resan är Halloweenfirandet. I Washington ska man vara i Georgetown om man vill fira Hal-

loween tillsammans med andra. Priorn tog med mig dit för att lära mig något viktigt om brödernas böneliv. Där mitt i trängseln bland alla utklädda och stojande människor stannade han och sade: »Let’s take a moment. Stå still här Karin, gå in i din kammare och tala med din fader som alltid finns där i det fördolda.« På vägen hem från Georgetown hamnade vi i ett totalt trafikkaos. Utklädda människor trängdes mellan tutande bilar, och det var helt omöjligt att reda ut vem som skulle köra först. Då – mitt i rondellen – precis när det var hans tur att köra in i den, stannade priorn bilen. »Let’s take a moment«, sa han eftertänksamt och betraktade trafikkaoset. Den här veckan ska jag låta Gud ge mig lite andlig återhämtning genom att stanna upp en kort stund precis när jag tror att det är så bråttom att jag bara måste rusa vidare. Välkommen att prova! bibelord Jesus säger: »När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda.« ur bergspredikan, matteusevangeliet 6:6

Scanna QR-koden för att komma till dagens övning på Youtube. Eller sök efter »På kammarn Let’s take a moment«.

De små tingens Gud

vi talar ibland om »de små tingens Gud«. Den Gud som jag tror på är en Gud som bryr sig om små ting och små människor. Ur Guds perspektiv är det lilla betydelsefullt och förknippat med det oerhört stora, det oändliga. Jag brukar tänka på de små tingens Gud när jag köar i mataffären. Kassörskan tar hand om kunden före mig. Hon scannar in ost, smör, bröd och tvål. Hon tittar upp, möter blicken på den människa som står framför henne, frågar om det var bra så och om det finns något kundkort som ska dras. Hon tar betalt och önskar trevlig kväll. Ofta ler hon också med ögonen, inte mekaniskt och inställsamt som i reklamfilmerna utan äkta och uppriktigt. Thérèse av Jesusbarnet var en karmelitnunna som levde i slutet av 1800-talet. Hon hade förmågan att glädjas över och värdesätta de små tingen. Hon sa en gång att man kan omvända en själ genom att kärleksfullt ta upp en hårnål från golvet. Jag tror att hon har rätt. Jag tror också att man kan omvända en själ genom att kärleksfullt scanna in tandkräm och apelsiner.

Den här veckan ska jag låta Gud ge mig lite andlig återhämtning genom att plocka upp en hårnål med kärlek. Jag ska bära ut en soppåse eller leta reda på en vante som har kommit bort. Jag ska komma ihåg att Gud är de små tingens Gud och att det riktigt stora för det mesta börjar i det mycket lilla. bibelord Jesus säger: »Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.« ur utsändningstalet, matteusevangeliet 10:29–31

Scanna QR-koden för att komma till dagens övning på Youtube. Eller sök efter »På kammarn De små tingens Gud«.

Bland grytor och kastruller

när svenska folkets bönevanor undersöks hittar forskarna ofta samband som väcker frågor och skapar tidningsrubriker. Vi vet nämligen att det är många, många fler som ber än som säger sig tro på Gud, och det kan tyckas lite märkligt. Vi vet också att det är ungefär 400 000 svenskar som ber bordsbön varje dag och att de som ber mest är ungdomar mellan 15 och 29 år.1 Den ålderskategorin framställer vi ofta som mer sekulariserad och religiöst okunnig än äldre generationer. Ber gör de i alla fall! Ungefär en femtedel av svenskarna svarar att de ber minst en gång i veckan. Den siffran har varit ganska stabil under många år nu. Men vad menar vi egentligen när vi talar om eller tänker på bön? 1500-talsnunnan Teresa av Jesus, eller Teresa av Ávila som hon också kallas, har en enkel definition. Bön är vänskapligt umgänge och flitiga samtal med den som vi vet älskar oss och vill oss väl – Gud. Ibland använder vi ord när vi ber, ibland behöver Enligt en Sifo-undersökning publicerad i Dagen 22 september 2016.

ingenting sägas. Så är det att prata med någon som man känner sedan tidernas begynnelse, någon som man är trygg med. »Upp med hakan«, skriver Teresa till sina systrar i klosterlivet. De är inte är så förtjusta i att behöva arbeta i köket. De vill mycket hellre be i stillhet och ensamhet i kapellet. Teresa förklarar att »när ni är upptagna i köket ska ni veta att Herren Jesus finns mitt ibland grytor och kastruller och hjälper er både i det yttre och i det inre«. Den här veckan ska jag låta Gud ge mig lite andlig återhämtning varje gång jag tar i en gryta eller i en kastrull. Då ska jag passa på att byta några ord med Jesus eller bara sända honom en tyst hälsning. Grytorna och kastrullerna blir den här veckans andliga träningsredskap. bibelord Jesus säger: »Be, så skall ni få.« ur bergspredikan, matteusevangeliet 7:7

Scanna QR-koden för att komma till dagens övning på Youtube. Eller sök efter »På kammarn Bland grytor och kastruller«.

En löprunda i Gud

om man googlar på sökord som »andlighet«, »andlig träning« eller »andlig återhämtning« hittar man bilder med vackra sandstränder, stenar som har slipats släta av vattenströmmar, levande ljus i vita ljusstakar, mysiga kryptor, vackra naturbilder med berg och grönska. Om det finns någon människa på bilderna sitter hon i en avslappnad meditationsställning. Hela upplägget signalerar harmoni, sysslolöshet, avkoppling och vila. Det är inget fel med det, men det är inte hela sanningen om andligheten, den andliga träningen eller den andliga återhämtningen. I alla fall inte om man får tro Jesus. Han har mer att säga om livet tillsammans med Gud än vad bilderna signalerar. Allt som har med andlighet att göra är inte njutbart och allt gör sig inte bra på bild. Det finns maratonlöpare och ultralöpare som talar om löpningen som en andlig upplevelse. De springer fyra mil eller nio mil. De anstränger sig till det yttersta och berättar om en frihetskänsla som är så stor att de inte riktigt kan sätta ord på den. De springer inte för att komma fram till Gud och inte heller

försöker de springa ifrån Gud. De springer i Gud. Allt är nåd och gåva, också de starka benen och den andra andningen som de kommer in i. Därmed inte sagt att de springer utan ansträngning, mjölksyra, skavsår eller krampkänningar. Nåd kan också göra ont. Många tror att man blir en bra löpare genom att köra många, hårda och långa träningspass. I själva verket är det återhämtningen som är det avgörande för formen. Det är mellan träningspassen som kroppen och konditionen byggs upp. Den som aldrig ger sig ut på någon löprunda får inte heller någon återhämtningsperiod, för det finns ju inga träningspass att återhämta sig ifrån. Det är det som gör att man inte utvecklar sin kondition eller sin form. Jag tror att något liknande gäller för andlig träning och andlig återhämtning. Allt är nåd, också våra försök att leva så som Gud vill att vi ska leva. Men det betyder inte att allt är njutbart, stillsamt och vackert på bild. Andlighet kan också vara som mjölksyra, krampkänningar och trista träningspass på en blöt mosse. Det är därför som det är viktigt att börja rätt. Den som ska ut och springa börjar med att knyta skorna. Den som ger sig ut på den andliga träningsrundan kommer in i den andra andningen genom att göra ett korstecken. Sedan kan man frimodigt springa i Gud och springa Guds ärenden.

Den här veckan ska jag låta Gud ge mig lite andlig återhämtning genom den kroppsliga och ordlösa bön som korstecknet är. Jag ska påminna mig själv om att Jesus vill vara den andra andningen i mig. Han vill arbeta in himmelriket i vår jordiska tillvaro med hjälp av mina händer. bibelord Jesus säger: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.« ur liknelsetalet, matteusevangeliet 13:33

Scanna QR-koden för att komma till dagens övning på Youtube. Eller sök efter »På kammarn En löprunda i Gud«.

I varje ögonblick finns det möjlighet till andlig återhämtning. Var och en av oss har en inre bönekammare som ligger precis där vi befinner oss. Den är öppen dygnet runt. Med enkla och vardagsnära övningar visar biskop Karin Johannesson hur vi alla kan hålla hjärtats samtal med Kristus levande. Texterna i På kammarn är lika många som veckorna under ett år. Varje avsnitt finns också inspelat i ett filmklipp som nås enkelt via en QR-kod.