BIBELMEDITATIONER TILL KYRKOÅRET
UTIFRÅN FÖRSTA ÅRGÅNGENS TEXTER
RED: VT CARLHEIM
ARGUMENT
© 2023 Respektive skribent och Argument Förlag
ISBN: 978-91-7315-649-3
Tryck: Bulls Graphics, Halmstad
Argument Förlag | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg
Tel: 0340-69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se
Författarna till denna bok är del av en vitaliserande och hoppfull rörelse i svensk kristenhet, där en förnyad kärlek till Bibeln, i synnerhet evangelierna, är den förenande kraften. När vi frågar oss hur reell möjligheten är att höra Guds röst, svarar de att Bibeln är den privilegierade platsen att ta reda på den saken. Som i genuin mening andliga ledare framhåller de att om Bibelns visdom och vägledning ska öppna sig för oss, räcker det inte att läsa texten innantill. Det gäller att öva sig i det uppmärksamma lyssnande som uppfångar ett personligt tilltal i bibeltexterna. Att närma sig Bibeln, inte som en bok att använda för att försvara territorier och positioner, men som en värld där vi dras in i det mysterium Jesus inbjuder oss till när han säger: »Jag vill att ni ska vara där jag är.«
Bokens inledande kapitel ger vägledning med inspiration från såväl den ignatianska vägledningstraditionen som det sätt att praktisera lectio divina som utgjort den primära andliga övningen i klostermiljöer sedan den tidiga kyrkans dagar. Praktiker som i dag återupptäcks och tas i bruk av allt fler. Därefter tas vi med på en meditativ vandring genom kyrkoåret. De bibeltexter vi lyssnar till i söndagarnas gudstjänster blir här till en personlig dialog med det levande Ordet, Kristus själv. I några avslutande kapitel ges kloka råd i urskillningens svåra konst – Hur vet jag att det är Guds röst jag hör? – och handfast vägledning som ger hjälp till kontinuitet och uthållighet.
Det är en omvälvande upptäckt när vi på allvar börjar inse att Bibeln är mer än en bok om händelser. Den är själv händelsen. Genom den meditativa läsningen dras vi in i dramat. Vi hör, hejdar oss, häpnar. Plötsligt rymmer texten en potential till kommunion, oavsett var vi öppnar Bibeln. Läsningen blir en sakramental händelse. Någon har stämt möte med oss under bokstavens yta.
När umgänget med Bibeln öppnar våra ögon för att vi är oändligt älskade, är det inte långt till att den som hör också gör. Vi rör oss från att lyssna
till att känna till att älska till att handla. Den kontemplativa vägen och den aktiva vägen förutsätter och förstärker varandra, det går inte längre att säga var den ena slutar och den andra tar vid.
Den bok som här räcks oss är på samma gång en guide och en väg. Om vi slår följe leds vi varsamt in på den vindlande stig som mystikerna kallar »den ointresserade kärlekens väg«: den kärlek som inte är intresserad av den egna personen eller framgången, men har sin glädje i att freden och rättfärdigheten utbreds i världen. Någon annan mening än att leda oss allt längre in på den vägen har Bibeln inte. Den övertygelsen förenar de 28 författare som i denna rika bok, med Psaltarens ord, låter oss »se och smaka Herrens godhet«.
Peter HalldorfDet är vardagskväll i församlingsgården. Jag har ett härligt gäng människor framför mig – människor som tror, tvivlar, söker, hoppas och längtar. Inför kvällen har jag förberett en bibelmeditation som handlar om när Jesus sover i en båt medan det blåser upp till storm.
När jag leder meditationen har jag ingen aning om hur den landar i åhörarnas liv. Men efteråt kommer en man fram till mig. Han är i en aktningsvärd ålder, dessutom kyrkvärd sen många år tillbaka och en mycket van kyrkobesökare. Han kan sin bibel. »Tänk så många gånger jag har läst den här berättelsen i kyrkan och för mig själv«, säger han. »Tänk så många gånger jag har hört den här berättelsen berättas för mig. Tänk så många år av mitt liv som jag har kunnat denna berättelse. Men det var först i dag som jag verkligen steg ner i båten tillsammans med Jesus. Och där, där var jag lugn, trygg och avslappnad, trots storm och vågor.«
Jag hoppas att bokens bibelmeditationer ska hjälpa dig att fördjupa din relation med Jesus Kristus – han som kallar dig sin vän. Att du likt mannen i församlingsgården ska få stiga ner i båten och vara där tillsammans med Jesus. Att du ska få ta det nyfödda Jesusbarnet i din famn, med armar som darrar av förundran. Att du ska få slå dig ner vid lägerelden tillsammans med Jesus Kristus, som kallar dig att vara hans lärjunge. Att du ska få närma dig Jesu mantel bara för att få röra vid den. Att du ska få bege dig ut på den dammiga vägen mot Emmaus. Att du ska få närma dig de välbekanta och såriga händerna. Bibelmeditationerna vill ge dig tillfälle att samtala med Jesus på ett sant och förtroligt sätt, genom att öppna dina sinnen för att ta emot allt vad han har att ge dig.
I Själens spegel skriver Peter Halldorf: »En bärande tanke så här långt är att om Psaltaren ska bli en meningsfull bönbok behöver vi ta med oss våra
egna liv i dess texter.« (s 49) Det är samma tanke som bär genom denna bok: om Bibeln ska bli en meningsfull bönbok behöver vi ta med våra egna liv och erfarenheter in i dess berättelser. Det är vad bibelmeditationer handlar om. De hjälper oss till en förtrolig och personlig relation med Jesus Kristus.
Längtan efter en bok med bibelmeditationer som följer vårt kyrkoår har funnits hos mig länge. Och nu håller du den färdiga boken i din hand! Det är en bok som handlar mer om hjärta än om hjärna. Mer om relation än om intellekt. Här får du smaka på gudsordet.
Jag hoppas att du ska få kännskap om Jesus Kristus genom dessa bibelmeditationer. En välsignad bönestund med din vän Jesus önskar jag dig!
Kålltorp, Göteborg mars 2023
VT Carlheim
När de [Jesus och hans lärjungar] närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.
De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!«
Matteusevangeliet 21:1–9
Herren behöver dem … Vad är det som Jesus behöver av dig just nu? Vad i ditt liv handlar det om när Jesus säger: »Herren behöver dem …. Ta dem och led hit dem?« Vågar du frimodigt, sant och ärligt bära fram detta inför honom som är din vän, befriare och upprättare? Behöver du något eller någons hjälp för att ta detta och leda det fram till Jesus? Hur går du till väga?
Plötsligt kommer Jesus till dig. I dag rider han inte på en åsna, utan han kommer på en gammal, sliten och rostig Crescentcykel från 70-talet. Den är välanvänd, rostig och ranglig. Du hör verkligen när han kommer cyklande. Det gnisslar. Men han kommer ödmjukt, öppet och vänligt. Din
konung kommer till dig, här och nu! Hur tar du emot honom? Vad händer i dig?
Jesu kläder fladdrar i vinden, de fastnar nästan i ekrarna. Han är barfota och nu stannar han framför dig. Där står ni, öga mot öga med varandra, mitt på gatan. Allt runt omkring dig suddas ut. Du är här och nu med Jesus. Hur känns mötet med honom? Ni står så nära att ni nästan kan höra varandras hjärtslag. Hur känner du inför det faktum att det var han som kom till dig? Att han inte kom i ett privatjetplan utan på en skrotig cykel? Hur ser han ut? Vad säger hans blick?
Nu upptäcker du att det börjar strömma till massor med människor. Det kommer folk från öster och väster, norr och söder. Från alla gator och torg. Det blir snabbt en folkmassa. Du är inte längre ensam med Jesus. Vad ser du?
Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Vad väljer du att lägga framför Jesus i dag? Vad får din tröja, din skjorta eller blomman från vägkanten symbolisera i dag? Hur känns det att lägga detta framför Jesus?
Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!« Du får nu, likt många andra, följa med Jesus. Hur känns det? Vad vill du ropa eller viska? Hosianna? Eller något annat?
Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår herre Jesu Kristi Gud och fader.
Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.
Romarbrevet 15:4–7
Uthållighet och tröst – två ord med olika klang. Det ena kräver något av oss, det andra skänks oss som gåva. För Paulus hör de nära samman. Kan du se något samband mellan uthållighet och tröst i ditt eget liv?
Var utmanas du till att vara uthållig? Var finner du tröst? Kan trösten stärka din uthållighet?
Så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Hoppet är viktigt, utan det kan vi inte leva. Det är också en viktig markör för om vi vandrar vår livsväg tillsammans med Gud eller om vi har vikt av på en egen väg någonstans. Om vi har tappat hoppet kan det vara så att vi har glömt att ta emot trösten som Gud velat ge. Kanske har vi i stället kämpat alldeles för mycket med att vara uthålliga.
Hur är det med hoppet i ditt liv? Kan du känna hopp?
Om ja, tacka Gud för det.
Om inte, lyft fram dina bekymmer inför Gud och be om hjälp att trots allt få känna någon form av hopp.
Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom [Jesus]: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« Jesus svarade dem: »Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«
När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han.
Matteusevangeliet 11:2–11
Du stiger in i fängelsecellen. I ena hörnet sitter Johannes döparen. Han är smutsig och har tovigt skägg. Det är Guds profet som sitter fängslad. Genom en liten öppning i muren har det berättats för honom om vad Jesus gjort. Den Jesus han en gång döpte i Jordanflodens vatten. Nu mal det en fråga i Johannes. Den ligger djupt och bär en skugga av tvivel: Är den Jesus han mött verkligen Guds Messias? Den han väntat på, längtat efter? Du stannar upp i dunklet. Känner efter – vad bor i ditt djup? Vilka frågor bär du på? Är Johannes fråga också din?
Johannes ropar till någon utanför fängelset. Den lilla gluggen förmedlar hans ord. Han ber om hjälp att gå med frågan till Jesus. Utan att skämmas öppnar han dörren till sitt inre. Delar sin fråga och sitt tvivel.
Du återvänder till ljuset och den friska luften utanför fängelset. Följer med Johannes lärjungar till Jesus. Ser honom stå där, mitt bland allt folk. Han är omgiven av sina lärjungar, nyfikna barn, kvinnor och män. Johannes lärjungar tränger sig fram och ställer sin fråga.
Jesus ser på dem. Slår sedan ut med armarna och säger: »Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser. Om det som sker kring mig. Om vad som händer där jag går fram.«
Du tränger dig också fram. Kan du se honom? Se hans ansikte och blick som nu ser på dig? Vad vill du säga? Vad bor i dig? Nu kan du, utan skam, dela det du bär på. Dina tankar och frågor, din tro och ditt tvivel.
Du står kvar, men Johannes lärjungar skyndar tillbaka. Genom gluggen berättar de att man känner igen Jesus genom det som sker i hans närhet. Genom de spår han lämnar i människors liv. De berättar om vad de sett och hört. Om människor som ser på nytt, om dem som inte kunde gå men av Jesus satts i rörelse, om dem som hör något nytt, blir hela, får nytt liv och som mitt i fattigdomen finner glädje.
Vad har du sett och hört? Vad skulle du kunna berätta om det som du sett hända kring Jesus? De avtryck han gjort?
Så talar Jesus om Johannes. Beskriver honom som budbäraren, den som går före och bereder väg. Vill du vara som Johannes – en budbärare som bereder väg för Jesus?
Dröj en stund och lyssna inåt. Vad dröjer kvar inom dig?
Är det något Gud har sagt till dig? Eller är det något du vill säga till Gud?
Då sade Maria:
»Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.«
Lukasevangeliet 1:46–55
Ängeln Gabriel kommer till Maria med budskapet att hon är utvald att föda Guds son. Maria tackar ja till uppdraget, och när ängeln försvunnit funderar hon över vad hon varit med om. Det känns som om den enda hon kan prata med om detta är Elisabet, hennes släkting. Så hon ger sig iväg till Elisabet. Elisabet ser Maria komma och skyndar sig ut för att möta henne med en varm och innerlig kram. Maria är fylld med olika känslor och i Elisabets trygga och tillitsfulla famn sätter hon ord på vad hon känner: Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig …
Tänk dig nu att du är där tillsammans med Maria och Elisabet. Du ser Marias vånda blandad med glädje. Gå fram till Maria. Stå nära. Hur känns det? Vad vill du göra? Vad vill du fråga? Växla några ord med Maria och hör vad hon svarar.
Alla Guds gåvor hjälper oss att älska andra. Vi är kallade att älska. Det visste Maria och det visste Elisabet. Så hur är du, med de gåvor du fått, kallad av Gud att älska?
»… stora ting låter den mäktige ske med mig …« Det gällde Elisabet och Maria och det gäller dig. Vilka är dina speciella gåvor? Hur kan du på bästa sätt använda dina gåvor för att tjäna Gud och älska andra? Kanske vill du prata med Gud om det en stund?
Njut av vad dina gåvor kan få betyda både för dig och för andra. Andas djupt och känn in den heliga anden som bekräftar dig och dina gåvor i varje andetag. »Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.«
Lyssna till Marias ord och prova nu att säga dem själv. Säg dem först tyst för dig själv. Forma sedan orden i din mun och prova att säga dem högt. »Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna/tjänare.«
Från generation till generation, från Maria och Elisabet, från mormor och mamma, har gåvor överförts till oss. Vilka gåvor från dem till dig tänker du på nu? Hur tror du att Gud vill att de gåvorna ska användas?
Låt det som nu händer i ditt hjärta förvandlas till en bön till Gud. Och slutligen, om du vill, tala gärna en stund med Gud om hur du kan förbereda dig för julen under de kommande dagarna.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.«
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: »Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.«
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.«
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Lukasevangeliet 2:1–20
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Ta ett steg in i denna natt. Kan du ta plats som en av herdarna? Låt en bild växa fram i ditt inre. Var befinner du dig? Hur ser natthimlen ut? Var är de andra herdarna? Hörs det några ljud, eller är det helt stilla? Stanna kvar här en stund.
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Vad är din spontana reaktion när du ser ängeln framför dig? Hur känns det i kroppen? Vad hinner du tänka?
Hör ängelns ord riktade till just dig. »Var inte rädd! Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Dröj kvar vid orden. Finns det något i ängelns ord som är viktigt för dig att få höra i ditt liv just nu?
»Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.« Hur känns stegen när du skyndar in till Betlehem? Dyker det upp någon bild hos dig av vad du förväntar dig att finna när du kommer fram?
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. Låt platsen kring krubban växa fram. Vad ser du? Vad känner du för dofter? Kan du se Josef och Maria? Vad säger deras ansikten? Fundera över om det finns något du vill säga till dem. Finns det något du vill göra?
Maria lägger det nyfödda barnet i din famn. Låt din blick möta det nyfödda barnets blick. Vad händer i dig i just detta ögonblick?
Du vänder åter till din fårahjord. Hur känns dina steg nu, efter det du varit med om? Låt ett samtal med Gud ta vid. Tala fritt som du skulle göra med en god vän om det du varit med om. Hur känns det i din kropp när du talar med Gud om det du upplevt? Vad det än är du vill säga till Gud, låt Gud få veta det.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: »Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.«
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.« De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Lukasevangeliet 2:1–20
Du gläntar försiktigt på dörren och går tyst in. Allt är stilla och genom en springa i taket silar stjärnljuset in. I skuggorna ser du djuren ligga och sakta tugga på sitt hö. Nyss var här smärta och dramatik, men nu har det förundrade lugn infunnit sig som så ofta efter en förlossning där allt gått bra. Den äldre kvinnan, som funnits till hands och hjälpt den yngre igenom de långa, smärtfyllda timmarna, ler och lägger barnet i moderns famn. Han skrek när han nyss drog sitt första andetag. Nu är han lugn, men pigg och vaken. Mamman, Maria, tar honom i sin famn och hon känner värmen från den lilla kroppen. Så skör och ömtålig, men så full av liv.
Hon lägger honom till bröstet. Han hugger tag och lägger sin lilla hand ovanpå. Denna lilla hand ska vara med om så mycket, men om detta vet de ingenting den här natten. Just nu finns där bara plats för förundran, tacksamhet och något annat som rör sig där längst inne i djupet av hjärtat.
Barnet släpper bröstet och för ett ögonblick möts deras blickar och i det ögonblicket finns det inte plats för något annat än kärlek. För i botten av den blicken ser Maria rakt in i Guds ansikte.
Nu vänder sig Maria mot dig där du står och frågar om du kanske vill hålla barnet en stund. Du tar emot den lilla barnkroppen, du håller honom emot dig och känner huvudet som vilar mot din arm.
Vad ser du? Vad vill du säga till honom? Hur känns det att sitta där med Jesus?
Maria tar allt som händer till sitt hjärta och begrundar det. Hon reflekterar över det hon varit med om. I bön för hon samman pusselbitarna till en helhet. Vad väcks då för känslor i henne? Kanske tacksamhet över att allt gått bra och förundran över detta nya liv som till och med änglar sjunger om? Men kanske också sorg över omständigheterna som inte riktigt blev som hon hoppats och någonstans en dunkel oro över framtiden?
Nu får också du göra som Maria. Ta till ditt hjärta och begrunda din erfarenhet av att sitta där med barnet i famnen. Vad är din bön?
Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade.
Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. Där fick falska vittnen träda fram och säga: »Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.« Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.
Apostlagärningarna 6:8–15
De började disputera med Stefanos. Var »sitter« din tro? På vilket sätt kan du se att den tar sig uttryck? När du upplever att din tro blir ifrågasatt, om än kanske inte i ett så hotfullt läge som för Stefanos, vad händer med dig då? Kanske du själv ifrågasätter din tro ibland? Undrar om den håller måttet. »De frigivnas« röster kanske hörs från din egen inre källare.
Titta på Stefanos. Vad ser du i hans ansiktsuttryck? Du hör diskussionens vågor gå höga. Hör hur de rättrogna upprört försöker komma åt honom.
… hans ansikte var som en ängels. Hur kommer det sig att hans ansikte är fridfullt, ljust och fritt från stress?
Visdomen och anden i det han sade kommer från något annat än bildning. Det kommer från ett möte, en erfarenhet, som han vågar lita på.
Var »sitter« Stefanos tro? Sitter den i att han är mer välformulerad, har en mer sammanhängande teologi? Sitter den i självförtroende och vältalighet? Nej, de som ser honom ser något annat. Något som liknar en ängel.
När du ger ord åt din tro, hur ser ditt ansikte ut för dem som ser dig? När du vill ge ord åt dina erfarenheter, vad sker i dig då? Vågar du lita på din egen erfarenhet?
Annandag jul har temat Martyrerna i kyrkoåret, eller Vittnena med ett annat ord. Att vittna är inte att överbevisa någon annan om något. Att vittna är att dela den erfarenhet du har fått, oavsett vad någon annan har upplevt. Kanske känns inte din erfarenhet alltid så fin och färdig, men den är din erfarenhet. Att öva på att berätta om den kan ge den konturer. Hur sätter du ord på din erfarenhet? Hur kan du använda ord utifrån din erfarenhet i stället för intellektuella argument? Hur kan du måla din erfarenhet och din tro, i stället för att diskutera och försvara den?
När de [stjärntydarna] hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.« Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.
När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.« Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.
Matteusevangeliet 2:13–23
OOO
Försök att med din fantasi se det bibeltexten berättar om framför dig: ängeln som kommer till Josef i drömmen och uppmanar honom att ta sin familj och fly för att rädda livet på Jesus. Se hur Josef vaknar upp ur drömmen, väcker Maria och berättar att de måste ge sig iväg för att komma
undan den blodtörstige kung Herodes. Kan du känna atmosfären, oron i den lilla familjen? Hör du hur Maria tröstar sitt barn som vaknar upp ur sömnen, och ser du hur Josef skyndsamt hämtar åsnan för att de ska kunna ge sig av i skydd av mörkret?
Jesus, Gud själv, föddes i ett stall – i hemlöshet. Det fanns inte rum för honom. Så blev han också ett flyktingbarn tidigt i sitt liv. Hur berör det dig när du tänker på det? På vilket sätt påverkar det din relation till Jesus att han från sin första dag i livet var så utsatt på alla sätt?
Om Gud vet allt om vad utsatthet är, vad innebär det för dig och den utsatthet du upplever i ditt liv? Du är inte ensam. Jesus vet hur du har det och du kan prata med honom om det. Ingen utsatthet är för banal eller för svår för honom att förstå. Stanna upp och lyssna efter vad som griper tag i dig. Vad vill du säga till Jesus om din egen utsatthet, och vad säger Jesus till dig?
Jesus var beroende av hjälp från människor runt omkring för att klara situationen. Maria och Josef bar och skyddade honom och Gud sände en ängel för att tala med Josef i drömmen. Du är beroende av hjälp från andra, och andra som är utsatta behöver också din hjälp. Samtala med Jesus om hur det ser ut runt omkring dig – nära eller runt om i världen. Hur kan du bli en Josef, en Maria eller en ängel för någon som behöver skydd och hjälp?
»Ta ditt liv på allvar, men var inte rädd. Kampen för din frihet kallar änglar till din hjälp.« (Margareta Melin i Kärnord.)
Herren talade till Mose: Säg till Aron och hans söner: Med dessa ord skall ni välsigna Israels folk: Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
De skall uttala mitt namn över israeliterna, och jag skall välsigna dem.
Fjärde Moseboken 6:22–27
Ta ett djupt andetag och låt berättelsen om välsignelsen omsluta dig.
Ett nytt år ligger framför dig. Inför detta år får du nu ta emot välsignelsen. Den välsignelse som omslöt dig redan innan du tog ditt första andetag.
Ta ytterligare ett djupt andetag och bege dig till tiden och platsen för välsignelsens första uttalande. Föreställ dig att du har Mose framför dig. Mose har en hälsning från Gud till Aron och hans söner. Men orden gäller också alla systrar och bröder och alla icke binära människor som kommer efter Mose och Aron. De gäller även dig.
Hur är det för dig att befinna dig på den här platsen? Hur ser det ut? Vad förnimmer du för dofter? Smaker? Ljud? Ljus?
Smaka på orden i din mun, i din kropp.
Herren välsignar dig och beskyddar dig. Gud välsignade och beskyddade dig långt innan du ens var påtänkt. Gud välsignar och beskyddar dig just nu. Precis i det du står i. Gud ska välsigna och beskydda dig nu och till evigheters evighet.
Välsignelsen är en kärlekskraft som leder till liv. På vilket område i livet behöver du särskilt välsignas? Tala med Gud om detta.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Guds ansiktes nåd lyser över dig och mot dig. Var i ditt liv ser du Guds nåd?
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. Guds ansikte vänds till dig och Gud ger dig sin frid och fred. Guds välsignelse har alltid sin källa i Gud, Skaparen själv. Välsignelsen är en gåva från Gud.
Du är välsignad, var till välsignelse!
Teckna dig med korsets tecken: I Guds, Faderns, Sonens och den heliga Andes namn. Amen.
Vi kan höra och läsa en bibeltext många gånger utan att den når längre än till intellektet. För att komma på djupet i bibelordet behöver vi också möta det med våra känslor, vår fantasi och våra erfarenheter.
Smaka på Guds ord innehåller bibelmeditationer i ignatiansk anda som vill hjälpa till med just detta. Det finns en meditation för varje dag i kyrkoåret, och den utgår från någon av dagens bibeltexter. Läsaren guidas genom texten och får reflektera över frågor för att lära känna Gud ännu djupare.
28 personer från hela landet och från olika sammanhang bidrar med texter i boken.
»Författarna till denna bok är del av en vitaliserande och hoppfull rörelse i svensk kristenhet, där en förnyad kärlek till Bibeln, i synnerhet evangelierna, är den förenande kraften«, skriver Peter Halldorf i sitt förord.