BIBELMEDITATIONER TILL KYRKOÅRET UTIFRÅN ANDRA ÅRGÅNGENS TEXTER
RED: VT CARLHEIM
ARGUMENT
© 2024 Respektive skribent och Argument Förlag
Bibeltexter från Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet
ISBN: 978-91-7315-676-9
Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland
Argument Förlag | Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg
Tel: 0340–69 80 00 | www.argument.se | info@argument.se
BIBELMEDITATIONER TILL KYRKOÅRET
UTIFRÅN ANDRA ÅRGÅNGENS TEXTER
ARGUMENT
Andra söndagen efter trefaldighet ....... 116
Tredje söndagen efter trefaldighet ....... 118
Fjärde söndagen efter trefaldighet ....... 120
Apostladagen 122
Sjätte söndagen efter trefaldighet 124
Kristi förklarings dag .......................... 126
Åttonde sönd efter trefaldighet ........... 128
Nionde sönd efter trefaldighet ............ 130
Tionde sönd efter trefaldighet 132
Elfte sönd efter trefaldighet 134
Tolfte sönd efter trefaldighet ............... 136
Trettonde sönd efter trefaldighet ......... 138
Fjortonde sönd efter trefaldighet ........140
Femtonde sönd efter trefaldighet 142
Sextonde sönd efter trefaldighet .......... 144
Sjuttonde sönd efter trefaldighet ......... 146
Artonde sönd efter trefaldighet ........... 148
Nittonde sönd efter trefaldighet .......... 150
Tjugonde sönd efter trefaldighet 152
Tjugoförsta sönd efter trefaldighet ...... 154
Tjugoandra sönd efter trefaldighet ...... 156
Tjugotredje sönd efter trefaldighet ...... 158
Tjugofjärde sönd efter trefaldighet ..... 160
Söndagen före domssöndagen 162
Domssöndagen ................................... 164
Rörliga söndagar
Kyndelsmässodagen ............................166
Jungfru Marie bebådelsedag 168
Midsommardagen ..............................170
Den helige Johannes Döparens dag ..... 172 Den helige Mikaels dag ...................... 174
Tacksägelsedagen ................................ 176
Alla helgons dag 178
Söndagen efter alla helgons dag .......... 180
Vad berör? Om att stanna, upptäcka sig själv och möta Gud ....................... 182
Tillbakablick på bönen 187
Presentation av vägledarna .................. 189
Jag vill skicka med dig en tanke inför ditt möte med bibelmeditationerna i denna bok: allt börjar inom dig och inom mig. Mötet med och kännskapen om Jesus Kristus börjar i vårt inre. Det är där allt har sitt ursprung. Det är där resan börjar för att du och jag ska kunna vara Kristusmänniskor för varandra. När vi väl landat och grundat oss i evangeliet om Jesus Kristus kan vi gå ut och frimodigt bygga Guds rike där vi står, samt be och arbeta för att världen ska bli en bättre plats att leva på. Både när det gäller klimatet, samspelet människor emellan och den efterlängtade freden.
Må du få en givande och fördjupande stund tillsammans med Jesus Kristus och att du genom detta möte och denna erfarenhet känner dig kallad att gå ut i världen, bygga Guds rike och göra alla folk till lärjungar!
Till sist ett tack till alla er som arbetat med denna bok och gjort ännu en årgång av Smaka på Guds ord möjlig. Era bibelmeditationer gör att bibelordet blir än mer tillgängligt för alla som tror och hoppas, som tvivlar och längtar.
Kålltorp i vårens tecken, mars 2024
VT Carlheim
Andreas Sköldmark
»Den som gör övningarna tillvaratar dem väl genom att gå in i dem med en storsint själ och med frikostighet gentemot sin Skapare och Herre (…) så att Hans Gudomliga Majestät enligt sin heligaste vilja använder sig såväl av personen ifråga som av allt det som hon har.«
Detta är en av de inledande anmärkningarna i Ignatius Andliga övningar, skriven i mitten av 1500-talet Det är den dörr vi behöver gå in genom för att upptäcka gåvan med ignatiansk andlighet och bibelmeditation. Dörren till att smaka på Guds ord. För mig var det denna öppenhet för hela livet och i synnerhet kroppen som blev min väg in i den ignatianska bibelmeditationen. Att hela jag fick vara med.
Kluvenhet
Jag är uppvuxen i en frikyrkotradition med ett ganska kluvet förhållande till kropp och kroppslighet. Å ena sidan var jag skapad »övermåttan underbart« (Ps 139:14, 1917 års översättning), vilket förstås inkluderade kroppen. Å andra sidan fanns det inte så mycket plats för det kroppsliga. Det var som om Gud mest var intresserad av mig som själslig varelse. Det talades till och med ibland om »själens frälsning« som om det bara var det Gud var intresserad av.
Lite slarvigt lever nog den tanken kvar både här och var i kyrkan: att vi oreflekterat tänker att det är själen som ska räddas. Att själen är det högsta och renaste, att det är själva jaget. Kroppen dör, läggs i jorden, som något jag klär av mig för att sedan som den »rena frälsta själen« lämna det jordiska och sväva mot himlen. I en sådan kluvenhet blir förstås också det mest kroppsliga av allt, sexualiteten, något som ska hållas i schack av den rena själen. Här har nog kyrkan alltid haft en utmaning att kämpa mot
förandligandet av såväl tron som själva livet. Det kroppsliga får inte, som i den gnostiska tankevärlden, bli det lägre och »smutsiga« medan det andliga blir det högre, rena och eftersträvansvärda.
Samma kluvenhet upplever jag i det samhälle jag lever i. Sällan har väl kroppen varit så mycket i fokus och exponerad som nu, i näst intill perfektion tränat och retuscherat skick. En kropp vi ska behärska, kontrollera och forma med allehanda koster och träningsprogram. I individualismens tidevarv med oändlig frihet att vara »ditt unika, bästa du« förväntas vi ändå stöpa våra kroppar i samma stereotypa mall.
I denna kluvenhet blir det fler och fler som inte bara upptäcker att de har en kropp, utan att de faktiskt är en kropp. När vi inte tar hänsyn till och lyssnar till kroppen riskerar hela systemet människan att braka samman. Många gånger har kroppen länge skickat varningssignaler i form av stress, illamående, huvudvärk och axelspänningar. Ändå skyndar vi vidare, jobbar på, drivna av ett samhälle som under så lång tid predikat resultat och effektivitet att vi blivit döva för våra kroppars språk. Resultatet är att människor »bränns ut«. Ett hemskt ord och en fruktansvärd bild där det enda hoppet blir skogsbrandens frön och växter – de som bara kan växa och blomma på bränd mark. Frön som legat och väntat.
Med denna bakgrund blev den ignatianska andligheten, och särskilt bibelmeditationen, en väg till befrielse och helhet för mig. Gud är intresserad av hela mitt liv, hela mitt jag! Och Gud använder hela mitt liv, hela mitt jag, för att kommunicera med mig. Mina känslor, min fantasi och de erfarenheter som bor i min kropp är inte i vägen för Gud – utan är vägen för Gud! Hela jag är en landningsbana för det heliga, mitt liv så som det är.
Egentligen självklart
Jag kan förvånas över denna erfarenhet, som jag tror att jag delar med många. Förvånas, för kärnan i kristen tro är ju just detta: att Gud blir kropp, tar gestalt. »Ordet blev kött (kropp) och bodde bland oss«. (Joh 1:4) Detta är inkarnationen, att Gud kommer till oss »i köttet« och det är grunden i
kristen tro. Ur detta växer alla de andra stora, vackra orden: nåden, frälsningen, försoningen … Utan denna kroppslighet finns ingen kristen tro. Gud är inte en ande som lånar, eller bor i en kropp. Gud är kropp i Jesus Kristus. Helt och hållet Gud och helt och hållet människa – utan sammanblandning eller åtskillnad. Och det är ju faktiskt så att Gud skapar människan genom att forma en kropp som Skaparen sedan andas liv i. Kroppen kommer först. Kyrkohistorikern Ruben Samuelsson skriver att »kroppen är frälsningens nav«.
Då borde det ju vara självklart att Gud också älskar, och vill komma i kontakt med, hela mig. Hela jag, som också med självklarhet inkluderar min kropp. Utan den är det inte jag. Jag är inget utan den.
För Ignatius var det också kroppen som blev vägen till Gud. Hans kroppsliga ohälsa, orsakad av en kanonkula som krossade ena benet, blev hans väg till insikt och omvändelse. Det är när han ligger på slottet Loyola, tvingad till overksamhet, som han iakttar det han kallar själens rörelser: tröst och misströstan. Han iakttar hur det känns i kroppen – och upptäcker att just det har med Gud att göra! Känslorna blir vägen till insikt om att Gud söker och vägleder honom. Lite tillspetsat kanske man kan säga att den ignatianska rörelsen tog sin början i Ignatius kropp, precis som den kristna rörelsen har sitt ursprung i den lilla barnakroppen i Marias famn i Betlehem.
Så egentligen är det väl självklart att min kropp också har med Gud att göra. Lika självklart som att vi i trosbekännelsen bekänner oss till »kroppens uppståndelse«. Det är bara det att vi verkar glömma det ibland.
Resonanslådan
Paulus påminner oss så vackert om kroppen när han skriver: Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden? (1 Kor 6:19) Jag ser det framför mig ibland. Hur Guds Ande liksom vandrar omkring i min kropp. Rör med varsamma händer över ärr och sår som jag bär inom mig och på kroppen. Ger energi åt trötta lemmar och sätter mig i rörelse. Hjälper mig att tömma smärtans tunga kärl genom tårkanalerna. Kittlar mig i maggropen så att jag
får kikna av skratt. Värmer mitt hjärta med varsamma händer och sjunger Guds lov så att det ekar i hela mig.
Jag vill tänka att kroppen är som en resonanslåda för Guds toner i tillvaron. Som resonanslådans inre vibrerar av strängarnas rörelser och skapar klanger, så vibrerar Guds röst i min kropp. Gud kommunicerar så att det känns i hela kroppen. Ordet rör vid mig och gör något med mig.
Hebreerbrevets författare skriver: Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. (Heb 4:12)
En kroppsligare bibelläsning
Den kroppsliga läsningen saknade jag ofta när jag befann mig i akademins värld. Där skulle bibelorden snarast dissekeras, styckas i detaljer. Betraktas från olika sidor i alla sina beståndsdelar. Då blev jag en hjärna som skulle betrakta på avstånd i någon slags neutralitet och förment objektivitet. Som om det gick att kliva ur sig själv och sina erfarenheter. Då kändes orden varken levande eller verksamma. Jag saknade deras beröring.
Men när jag smakar på Guds ord får, ska och behöver hela jag vara med!
I bibelmeditationen stiger jag in i Bibelns berättelser och bilder. Jag får
känna gruset under mina fötter. Kanske tar jag av mig skor och strumpor?
Jag får känna vindens drag i kläderna, känna dofter av åsna och olivträd.
Kanske öppnar jag mitt fönster för att känna doften bättre? Jag får höra Jesu röst. Vad gör de orden i mig och med mig? Vad rör de vid i mitt liv?
Blir jag glad eller kanske ledsen? Arg eller lättad? Vilka människor och händelser väcks till liv, kliver fram ur hjärnans vindlingar och själens vrår?
Knyter jag händerna i ilska? Öppnar dem i längtan?
Om knäna börjar värka och näsan kliar får jag resa mig och klia på näsan.
Kroppen behöver inte hållas i schack. Den är inte något som ska besegras med vår ande. Den är platsen där Guds goda Ande tar gestalt. När det värker och kliar kan jag i stället få reflektera över om Gud, genom värken och kliandet, vill berätta något för mig.
Med min kropp kan bibeltexterna få nytt liv och ny betydelse. Att kupa mina händer när jag hör Jesu ord om livets källa, eller lägga mig utsträckt på rygg när jag läser om den lame mannen, kan öppna för nya erfarenheter. Att hålla i en liten garntofs när jag läser om kvinnan som rörde vid Jesu manteltofs kan frigöra berättelsen om mitt eget lidande. Att fysiskt få känna doften av en god parfym kan föra mig närmare kvinnan som smorde Jesu fötter än aldrig så många bibelstudier. Ty Guds ord är levande och verksamt. Var inte rädd för att prova eller experimentera. Gud har skapat jorden och allt den rymmer och i honom är det vi lever, rör oss och är till (Apg 17:28).
Var extra vaksam på när kroppen bjuder motstånd. Som någon sa: »När Jesus kallar märker vi vad vi sitter fast i.« När det knyter sig i magen eller axlarna spänns, lyssna då ärligt till din kropp och samtala med Jesus om varför du känner som du känner. Är det gamla minnen av oförrätter som behöver komma till ytan? Är det prestationskrav du bär i din tro utan att vara medveten om det?
Läs med hela kroppen! Den kan visa oss vägen till sanningen som gör oss fria.
[Sidan 13–23 ej inkluderade i smakprovet.]
David Sjogerlöv
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Sakarja 9:9–10
I ditt inre, sök dig till en plats där du kan vara uppmärksam på Gud och på ditt eget hjärta. Du kan föreställa dig en verklig plats du känner till eller en plats som du låter växa fram i din fantasi. Bli stilla, låt det ta sin tid. Föreställ dig om du vill att Gud på denna plats bjuder in dig att lägga åt sidan alla förutfattade meningar om vad den här stunden ska innebära.
Lyssna till Sakarjas budskap. Låt det tala in i ditt liv så som det ser ut just nu. Våga vänta i tystnad på vad som kan tänkas höra av sig. Vad väcker budskapet hos dig? Vilka känslor som än väcks, går det att möta dem med nyfikenhet i vetskap om att du är på en trygg plats?
Låt så budskapet ta plats. Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Inför Guds ansikte, vilka skäl finner du att ropa ut din glädje? Om glädjen lyser med sin frånvaro, kan du tala med Gud om detta?
Se, din konung kommer till dig. Sakarja talar om Gud som en rättfärdig konung som kommer till dig, ridande på en åsna. Hur ser det ut när denna konung kommer till den plats där du befinner dig? Vad händer i dig när du ser honom närma sig?
Kungen har ett ärende: krigets vapen skall förintas. Stridsvagnar och hästar som används till krigsföring, allt detta ska förintas. Tala med Gud om detta en stund. Med vilka känslor och tankar tar du emot detta budskap? Hur landar budskapet i vår samtid, i världen som den ser ut just nu?
Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. Föreställ dig att Jesus slår sig ner hos dig. Tala med honom om detta budskap av glädje och fred. Vad gör det möjligt för dig att, kanske trots allt, ta emot detta budskap? Vad hindrar? Låt Jesus få veta vad som än väcks i dig. Lämna också plats för tystnad, att vänta in vad Jesus kanske vill låta dig erfara genom detta budskap. Bjuder Jesus in dig till att vara en del av gestaltandet av detta rike av glädje och fred? På vilket eller vilka sätt?
Till sist, när du lämnar din plats: vad tar du med dig tillbaka in i din vardag?
Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma. Som en äng med liljor skall öknen blomma, den skall glädjas och fröjda sig.
Libanons glans skall skänkas den, Karmels och Sharons härlighet, och folket får skåda Herrens glans, vår Guds härlighet.
Ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän!
Säg till de förskrämda:
»Fatta mod, var inte rädda!
Se, er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning.
Han kommer själv för att rädda er.«
Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra.
Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.
Förbränt land skall bli till sjö, törstande mark till källsprång.
Där nu schakalerna ligger och vilar skall säv och papyrusgräs växa.
Där skall gå en banad väg, den skall kallas den heliga vägen.
Ingen oren får beträda den.
[---]
Där finns inga lejon, där kommer inga rovdjur.
Men de återlösta vandrar där, de som Herren friköpt vänder åter.
De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr.
Jesaja 35:1–10
Dagens bibeltext är profetisk, det vill säga att den handlar om något som ska ske i framtiden. Den är också både dramatisk och hoppfull. Den visar på det hopp som bara Kristi födelse kunde ge. Jesus, som blev räddningen, flyttade in i världen och i oss.
Läs gärna bibeltexten en gång till. Låt den vara Guds tilltal in i ditt liv i dag. Öppna dörren till fantasin och sinnena. Gud som har skapat våra tankar kan också tala genom dem. I denna rikt målande text: vilka dofter, smaker, känslor och nyanser blir starkast för dig? Blommande ödemark, styrka åt kraftlösa armar eller helande vatten som bryter fram? Eller en förberedd helig väg, en väg utan rovdjur, där du kan fröjdas och glädjas?
Stanna upp vid det som berör dig och var i den känslan som kommer. Finns det någon längtan i ditt liv som påminner om det som berört dig i texten och bönen? Reagera på det som sker i dig och berätta för Jesus om din upplevelse.
Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma. Detta löfte om jubel, glädje och blomningstid gäller även våra »inre öknar«. Avsluta bönestunden med en stunds stillhet. Vila i att Gud kommer att leda din inre förvandlingsprocess från öken till blomstrande äng.
»När jag smakar på Guds ord får, ska och behöver hela jag vara med!« skriver Andreas Sköldmark i inledningen till Smaka på Guds ord 2. »Med min kropp kan bibeltexterna få nytt liv och ny betydelse. Att kupa mina händer när jag hör Jesu ord om livets källa, eller lägga mig utsträckt på rygg när jag läser om den lame mannen, kan öppna för nya erfarenheter. Att hålla i en liten garntofs när jag läser om kvinnan som rörde vid Jesu manteltofs kan frigöra berättelsen om mitt eget lidande.«
Smaka på Guds ord 2 innehåller bibelmeditationer i ignatiansk anda som vill hjälpa oss att möta bibelordet med alla våra sinnen och med alla våra erfarenheter. Boken innehåller en meditation för varje dag i kyrkoåret, och den utgår från någon av dagens bibeltexter.
Läsaren guidas genom texten och får reflektera över frågor för att lära känna Gud ännu djupare.
26 personer från hela landet och från olika sammanhang bidrar med texter i boken.
www.argument.se