Tro och liv by Argument Förlag

TRO&LIV Texter fรถr reflektion och samtal

ARGUMENT

Maria Ottensten Carl Magnus Adrian Kerstin Hesslefors Persson

© 2014 Carl Magnus Adrian, Maria Ottensten, Kerstin Hesslefors Persson och Argument Förlag Bibeltexter © Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Utgiven med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse). Foto, omslag © Martin Reftel och Jessica Reftel Evans Foto, inlaga © Kennet Ruona: s 60 © Christer Brosché: s 65 och 143 (M Ottensten och CM Adrian) © Martin Reftel och Jessica Reftel Evans: s 108 © Mattias Nilsson: s 143 (K Hesslefors Persson) © Lightstock.com: s 6, 9, 38, 48, 68, 71, 81, 83, 84 och 86 © iStockphoto.com: s 21, 87, 92, 114 och 119 Övriga bilder © shutterstock.com ISBN: 978-91-7315-430-7 Tryck: Bulls Graphics AB

Argument Förlag AB, Box 98, 432 22 VARBERG Tel: 0340-69 80 00, fax: 0340-69 80 10 www.argument.se, info@argument.se

1 STIG IN...................... 6

Tilltalad.......................................... 7 Dela tro........................................... 11 Olika vägar.....................................13

2 GUD......................... 14

Bilder av Gud.................................15 Tröst och vindskydd.....................18 Under min kappa...........................19 Både god och allsmäktig?............20 Tre i en..........................................25 Du ammar ett barn.......................26

3 BÖN........................ 28 Hjärtats samtal............................29 Att bära och bli buren....................31 Jag överlämnar mig......................32 Vad händer när vi ber?.................35 Förbön mitt i allt.......................... 37

4 BIBELN................... 38 Den stora berättelsen...................39 Ord som berör...............................42 Jesus öppnar texterna..................45

5 MÄNNISKAN........... 48

Gud vill dig....................................49 Förvaltare.....................................53 Balansera......................................55 Egna och andras bilder................ 57 Du kan se dig själv........................59

6 GUDSTJÄNST.......... 60

11 ANDEN................... 98

7 JUL.......................... 68

12 DOPET.................. 106

8 JESUS..................... 76

13 FÖRSAMLINGEN....114

Mötas i befintligt skick.................61 Årsrytm.........................................63 Gudstjänstens rörelse..................64 Livsnödvändig lek........................66

Livet får annan gestalt.................69 Gud blir människa.......................70 Stark-skör.................................... 72 Julmeditation............................... 74

Möte med Jesus............................ 77 En talande parentes..................... 79 Hela människan...........................82

9 NATTVARD. ............ 84 Nära Jesus, nära varandra...........85 Vi reser ett tecken......................... 87 En gemenskapsmåltid.................88

10 PÅSK..................... 90 Korset i centrum............................91 Livet vann, dess namn är Jesus...93 Vändpunkten................................95 Påskmeditation............................ 97

En osynlig närvaro.......................99 Bruket som håller ihop............... 101 Som en doft i vinden.................. 103 Vindkraft.................................... 104

Välkommen!................................107 Vi hör samman........................... 109 Tänk att paradiset........................ 111 Dopet – död och liv...................... 113

Delar av samma kropp................ 115 Tillsammans efter förmåga........117 Dörren är öppen........................... 119 Rum för olikheter....................... 120

14 FÖRLÅTELSE........ 122

Värdet i att ställas till svars........123 När vi inte når varandra..............125 Vem ska jag be om förlåtelse?....127 Möte med Jesus...........................129

15 EFTER DÖDEN. ..... 130

Dörren ut från döden................... 131 Att leva utan............................... 134 Trasmatta och fest......................137 Änglavakt................................... 140

2 GUD

Bilder av Gud »vara«) som brukar översättas med Herren. Det namn Gud ger om sig själv är ett verb.

Vad eller vem är Gud? Tre bokstäver för någon som ingen sett, som ord inte kan beskriva, och som ändå upptar så mycket av människors tankar och funderingar. Vi rör oss med många bilder av Gud. Allt från skämtteckningens gubbe på ett moln – svår att ta på allvar – till teologen Paul Tillichs abstrakta beskrivning av Gud som matter of ultimate concern. Våra gudsbilder avspeglar våra människobilder. Kanske skulle vi kalla våra gudsbilder för människobilder istället. Varje gång vi använder ord, ton och bild för att beskriva vem Gud är låser vi också in och begränsar.

För i Bibeln ligger betoningen på att berätta om hur Gud agerar i relation till människan. Gud är inte en Gud på avstånd, en Gud som nöjer sig med att betrakta. Nej, Gud bryter in i människans tillvaro. Gud är med sitt folk på den långa ökenvandringen från slaveriet i Egypten till det förlovade landet. Gud både kämpar och vädjar till folket när de senare vänder ryggen till och börjar tillbe avgudar istället. Gud sänder sin son till jorden för att bygga upp en ny relation till människan. Genom de tusentals år som berättelserna i Bibeln spänner över ser vi gång på gång att Gud är med. Gud är. Gud är tidlös, evig, alltid närvarande. Inte en filosofisk idé, utan en närvarande och personlig Gud.

När Gud själv presenterar sig i Bibeln kallar Gud sig för den som är (2 Mos 3:14). Mose frågar efter namnet på den som nu sänder honom till Farao för att kräva sitt folks frihet. Gud svarar: »Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.« Vi kan tycka att svaret låter som en plattityd. Det är väl klart att Gud är den Gud är! Men namnet anspelar på gudsnamnet JHWH (från verbet

I Bibeln finns en mångfald av bilder för Gud: härskare, kung, fader, kycklingmamma och herde för att nämna några. 15

Variationen och mångfalden i gudsbilderna kan vara förvirrande, men lika gärna hoppfull och tilltalande. De olika bilderna kompletterar varandra och hjälper oss att ana mer av vem Gud är. I olika perioder av livet kan olika bilder bli mer betydelsefulla för oss, och viktiga att hålla fast vid. Våra bilder för Gud är alltid provisoriska, och vi kan aldrig täcka in vem Gud är med våra ord och tankar. Men vi kan ana och laborera med olika bilder, som lyfter fram olika sidor av det gudomliga. Gud är alltid större än våra bilder, och det är gott så! n

Tröst och vindskydd Småbarnsmamman var på kurs. Deltagarna fick i uppgift att välja var sin bild av alla de svartvita bilder som låg utlagda på bordet, för att presentera sig själva. Hon valde en bild med en flicka som stod innanför en vuxen kvinnas kappa och tittade ut mellan några knappar. Den passade väl med hur hon kände sig just nu. Hennes mamma, som var på besök, bakade bullar hemma i köket och passade barnen så att dottern fick åka på kurs i lugn och ro. Småbarnsmamman kände sig som flickan på bilden som fick tröst och vindskydd hos sin mamma. Många år senare berättade en äldre dam om en händelse som kunde vara hämtad från samma svartvita bild. Damen, barnlös och nybliven änka, stod utanför affären en påskaftonsmorgon. Där stod också en liten flicka och väntade på att affären skulle öppna. De började småprata och det visade sig att de bodde på samma gata. Det blåste kallt. Då knäppte damen upp kappan och sa till flickan: »Kom, så ska jag värma dig.«

Och så stod de där tillsammans, de som aldrig hade sett varandra förr. Hon gav vindskydd och flickan tog emot. Det blev till tröst för dem båda. Redan på 1500-talet använde Luther samma bild: »Gud sveper sin rättfärdighets kappa om dem som fryser.« Inte alltid orkar vi med de krafter vi utsätts för, inte alltid orkar vi vara väderkvarnar som använder alla resurser som finns att tillgå. Då behöver vi vindskydd. Vi tror på en Gud som går med igenom det svåra. Gud går inte i vårt ställe så vi slipper möta det svåra, men Gud är med oss hela vägen. Gud är med i hela vår verklighet och låter oss ana hopp och framtid. Gud är närvarande också när vi inte klarar av att ta emot Guds närvaro, i det meningslösa, när livet går hårt åt oss. Inte för att allt som sker är Guds mening, utan för att Gud är med i allt som sker. n

Under min kappa Kom, så håller jag dig i famnen, under min kappa. Här blåser det inte. Här är varmt och tryggt. Kom, så håller du mig i handen. Du kan få stå här, vara här en liten stund, med din rygg mot min mage. Hör du hur mitt hjärta dunkar med lugna slag mot din ledsna rygg? Här är varmt och skönt. Här är en stund av tröst, en stund av tröst och vindskydd. 19

Både god och allsmäktig? En kolsvart morgon i slutet av december 2004 pågick katastrofrapporteringen från tsunamins Thailand för fullt. Skrämmande, obegripliga rapporter om oändligt många döda och saknade människor trängde in i vår vardag. En reporter frågade en av de överlevande svenskarna vad hon skulle minnas av dessa dagar. Hon svarade: »Det jag tar med mig hem är att för några dagar ha fått leva i en värld utan gränser.« Sedan berättade hon om hur människor lånat ut pengar till okända, delat med sig av små matportioner och hjälpt främlingar som man varken delar språk eller verklighet med i vanliga fall. De dagarna var det många som sa: »Det går inte att tro på en god Gud när sådant här händer« – och andra som sa »Hur skulle jag kunna leva utan en tro på Gud när sådant här händer?« Tillvarons svarta sida, det onda, svåra, utmanar vår tro. Någonstans bär många av oss en tanke om att tillvaron ska vara god – eller i alla fall begriplig. När så den goda, begripliga vardagstillvaron slits sönder av våld eller naturkatastrofer blir vi om-

skakade. »Det är ofattbart«, säger vi, trots att det händer hela tiden. När det inte sker bara på tv eller i tidningar, utan i våra egna liv, då ställs allt på ända. Ändå överlever människor det svåraste, kämpar sig igenom svarta sorgedagar, och kommer ut på andra sidan med en kraft man inte trodde sig äga. När det ofattbara onda hänt, är det som att mängder av ofattbara goda krafter också tränger fram. Men våld, hot och död går som en lika röd tråd genom historien, som någonsin kärlek, skönhet och liv. I Bibeln börjar det i Första Mosebokens tredje kapitel, med ormen som lurar Eva att äta av kunskapens träd, och därmed få kunskap om gott och ont. Vips byts oskulden i skam, och redan i nästa kapitel dödar Kain sin broder Abel. Godhet och oskuld kommer visserligen först, men ondska och våld ligger redan från början hack i häl. Så kanske man kan beskriva människans livsvillkor – vi lever ett gott liv i en god värld, men gång på gång trasas det goda sönder av andra makter. 20

Att få ihop den upplevelsen av världen med tron på en Gud som är både allsmäktig och god är inte lätt. Den omöjliga gåtan har i teologin ett särskilt namn: teodicéproblemet (från grekiskans theos = Gud, dike = rättvisa). I korthet går det ut på att Gud inte kan vara både god och allsmäktig när världen ser ut som den gör, för antingen kan Gud inte göra något åt ondskan och döden, och då är Gud inte allsmäktig, eller så vill inte Gud göra något åt ondskan och döden, och då är Gud inte god. Olika teologer har på olika sätt försökt lösa det här dilemmat. En tolkning lägger betoningen på Guds allmakt. Om Gud vet mer än vi, kanske det vi tycker verkar ont i själva verket kan leda till något gott. Gud är en allvis förälder som säger till sitt gråtande barn: »Det är för din egen skull som jag låter dig gå igenom detta.« Den tron finns i många gamla psalmer och texter, exempelvis i femte versen på Tryggare kan ingen vara (Sv Ps 249): »Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver. Och hans mål är blott det ena, barnets sanna väl allena.« De raderna, tillsammans med bibelordet ur Jobs bok: »Herren gav och Herren tog, välsignat vare Herrens namn«, har lästs på otaliga barnbegravningar

i Sverige, för inte så väldigt länge sedan. Många gånger måste det ha känts som ett hån. En annan tolkning av teodicéproblemet lägger tonvikten vid Guds kärlek, och säger att om Gud är kärlek kan Gud bara använda kärlekens vapen. De vapnen kan aldrig slå ner, använda våld eller hot. Utifrån den tanken får vi förstå världen utifrån vad Jesus gjorde på korset: att vi i honom ser hur kärlekens väg besegrar ondskan genom att lida, dö och uppstå. Det ser ut som ett nederlag, men är i själva verket en seger. Människans ondska låter sig då förklaras med att vi människor har en fri vilja och möjlighet att välja mellan ont och gott. Men den här tolkningen hjälper inte mot frågan om tsunamikatastrofer och jordbävningar. Där kan vi ju inte lägga skulden på människans fria vilja, och det finns inget i Guds kärleksfulla väsen som skulle hindra ett gudomligt ingripande för att stoppa vågorna. Därmed är vi tillbaka i frågan om hur världen är beskaffad, och hur det egentligen är med goda och onda krafter. Då finns det åter andra teologer som talar om världen som god, men inte perfekt. Den tanken kan vara lättare att acceptera. Världen är skapad god, men efter syndafallet är den

inte längre perfekt, den är under arbete. I arbetet med världen deltar Gud och människor. Vi är medansvariga för hur världen ser ut. Då blir varje dag, varje steg viktigt. Alla de som dagarna efter tsunamin i Thailand delade bröd, bostad, pengar och närvaro med andra drabbade deltog i Guds goda verk. Likaså många, många norrmän efter dödsskjutningarna på Utøya, och brandmännen i World Trade Center. Och förstås otaliga människor jorden runt, som när sorg, sjukdom och död drabbar tar sig tid att sitta nära, hålla en hand, överlämna en gryta, baka en kaka eller skicka en blombukett. Här finns gott och ont, men Gud finns på det godas sida och när du och jag ställer oss i det godas tjänst är vi starkare än allt mörker. Varje gång. När vi lever som i en värld utan gränser, då växer också Guds rike.

Det starkaste tecknet på Guds seger över död och ondska har vi fått i Jesus Kristus. När han avrättas som en brottsling, och ondskan flinar segervisst, då vänder i själva verket tillvaron. På tredje dagen är det livet som segrat. Påskdagens morgon, med fågelsång och påskliljor vid en tom grav, talar om för oss att död och mörker aldrig kan få sista ordet. I kyrkan är sedan dess varje söndag en påskdag, och en viktig poäng med att mötas där på söndagen är att vi tillsammans får påminna varandra om att döden är besegrad och livet aldrig hopplöst. n

Tre i en Kristen teologi talar om Gud som treenig. Gud är tre – Fader, Son och Ande – men ändå en.

Sonen är den andra personen i treenigheten. Jesus talar om sig själv som Sonen och kallar Gud för Fader. Jesus är den tydligaste bilden vi fått av Gud, och en bild som vi omöjligt kan gå förbi. I Jesus ser vi Gud i människogestalt.

Treenigheten börjar med Fadern. Beskrivningen av Gud som Fadern vill ge en bild för en kärleksfull och nära relation. För den som har med sig erfarenheter av en far som utövar negativ makt eller är frånvarande kan dock bilden vara svår. Men uttrycket har främst med ursprung att göra, och vi kunde lika gärna säga Gud Moder (Jes 66:13) eller Gud föräldern. Poängen är inte att Gud har ett visst kön, utan att Gud ligger bakom livet – ditt och mitt, ja, hela universums liv. När Gud skapar människan till sin avbild gör Gud människan manlig och kvinnlig (1 Mos 1:27). Avbilden säger något viktigt också om Gud själv. Treenigheten ger oss en spännande synpunkt på gemenskap. I Gud råder relation mellan Fadern, Sonen och Anden. Utifrån denna gemenskap skapas så människan att avbilda något av det gudomliga. En personlig Gud och en personlig Gud i relation är alltså vårt ursprung.

Den tredje »personen« i treenigheten är den heliga anden. Det är Gud hos oss nu. Anden som gör att vi inte bara kan spekulera om och titta på Gud på avstånd utan komma närmare och på något märkligt vis känna Guds närhet. Treenigheten kan vid första anblicken verka som en gammal dogm som mest trasslar till tron. Det går ju inte ihop – man kan inte vara en och tre samtidigt! Sett från vår mänskliga, jordiska utsiktspunkt går bilderna av Gud inte heller ihop. Gud är en paradox, en ekvation som vi inte kan lösa. Men just där finns en viktig poäng: Vi kan inte fullt ut förstå Gud. Gud är så mycket större än våra jordiska tankesystem – annars vore Gud inte Gud! n 25

Du ammar ett barn Du ammar ett barn, du tröstar en vän. Du delar ditt bröd om och om igen. Du leker med lust, du bubblar av skratt. Du vakar i oron när det är natt. Du går med en ung på livsäventyr. Du väntar och stannar när andra flyr. Du sjunger en sång som framtiden når. Du älskar den som ingen kärlek får. Du lugnar en mor, en pappa får ro. Du visar i stressen en fridens bro. Du vaktar en låga med stilla glöd. Du kommer med himlen i mänskans nöd. Du minns med en gammal som inte minns. Du saknar den som inte hos oss finns. Du andas med den som andas sitt slut. Till paradismark går du med oss ut.

142

Kerstin Hesslefors Persson

Maria Ottensten

Carl Magnus Adrian

Kerstin Hesslefors Persson är dom-

Maria Ottensten är kyrkoherde i Ör-

Carl Magnus Adrian är kyrkoherde

prost i Lund och flerfaldig Anders

gryte församling, Göteborg. Hon har

i Sankt Pauli församling i Göteborg

Frostensonstipendiat. Som präst och

bland annat skrivit andaktsboken

och har haft en relation till Svenska

poet vill hon uttrycka evangeliets

Vardagens Gud och är en av två för-

kyrkan i hela sitt liv. Han är uppvuxen

sprängkraft och tröst med vår tids

fattare till Predikan växer fram. Som

i ett prästhem och blev kantor i Skåne

språk i dikt, psalm och bön. Från

predikant och författare brinner hon

innan folkhögskolan gav honom möj-

hennes penna kommer bland annat

för att göra evangeliet levande i varda-

lighet att förena teologi och musik i

psalm 815, 842 och 909 i Psalmer i

gen – det har varit drivkraften också i

en kreativ miljö. På Helsjöns folkhög-

2000-talet, bönerna i Kyrkoårets guds-

denna bok. Maria umgås gärna med

skola var Carl Magnus lärare och rek-

tjänster samt En tid att dansa – mässa

familj och vänner, gillar god mat och

tor i sexton år. Han är glad för familj,

i tangostil. Kerstin är trebarnsmamma

böcker samt att röra sig – helst i vat-

orglar, resor söderut och hemmiljön i

och gillar att dansa, äta god mat, bada

ten, allra helst utomhus!

Öxnevalla gamla prästgård.

och vara vid havet året om.

143

Tro & liv är en bok om kristen tro, beskriven genom en mosaik av texter. I femton kapitel berättar författarna om Gud, Bibeln, församling, bön, förlåtelse, livet efter döden och mycket mer. Som en röd tråd genom boken finns övertygelsen att Gud är med oss i glädje och sorg, i vardag och fest – för tro och liv hör ihop. En bok att läsa på egen hand eller tillsammans med andra.

Kerstin Hesslefors Persson, Maria Ottensten och Carl Magnus Adrian.