argument
Vända hem joel berglund
Vända hem joel berglund
argument
Jag lever tillsammans med en kvinna. Har två små barn. En familj. Det är ofattbart.
[7]
Mitt liv är bortkastat. Det blev så. Jag försökte inte ens göra något åt det. Litteraturen höll mig ovanför ytan. Författarna, alla mer eller mindre levande döda, har fått mig att överleva. Språklös saknad. I mörkret slår jag upp Johannes evangelium. Ordet är hos människan. Ljuset. Att skriva är att försöka fånga det. Om och om igen.
[8]
Jag är uppväxt utan Gud. Inget var heligt i min barndom. Det var enkelt att inte välja.
[9]
Jag tror inte på Gud. Har inte öppnat mitt hjärta för Jesus. Men det är något som skälver i mig. En pelare vill rycka sig loss.
[10]
Vi träffades i Stockholm. Jag var nedbruten och stark i min ensamhet. Vi flyttade till en liten stad i Småland. Hennes stad. Familjen var med i en pingstförsamling. Det var länge sedan hon lämnade kyrkan bakom sig, men det har inte påverkat hennes tro.
[11]
Det är obegripligt att hon valde mig. Jag hade aldrig älskat. Kärlek var bara ett ord.
[12]
Det är, konstigt nog, jag som föreslår: Ska vi gå till kyrkan? Hon tycker att det känns märkligt. Jag med. Vi väljer att besöka Missionskyrkan. Efteråt kommer en påstridig pastor fram. Han vill bli vän. Addar mig på Facebook. Jag accepterar, motvilligt. Han vill bjuda mig på lunch. Jag hittar på ett svepskäl för att komma undan.
[13]
Jag går dit igen. Ensam. Rösterna. Sångerna. Församlingens kroppar. Rörelse. Den handikappade tonåringen som inte kan stå still. Pappan står bredvid. Håller honom i schack. Jag vet inte vad det är. Något stiger i mig.
[14]
Varje söndag är likadan. Barnen orkar vara med halva gudstjänsten. Sedan går vi ner till lekrummet i källaren. Där kan man följa det som händer i kyrksalen på en tv-skärm. Jag vill hellre vara där uppe. Men barnen leker så fint. Ibland kommer någon annan ner. Då måste man prata. Jag vill inte prata. Bara lyssna.
[15]
Jag har pratat mycket. Druckit mycket. Gör det fortfarande. Det pågår. Jag har hört en uråldrig tystnad. Det är en väntan på ett svar. Jag ställde inte frågan. Men tystnaden får mig att vilja veta mer.
[16]
Kvinnor och män. Ungdomar. Barn. Alla sjunger med i lovsången. Min röst är darrig. Kan inte hålla ton. Ett ljus letar sig in från ett fönster i taket. Partiklar och stoft singlar ner mot församlingen. Det finns en värme här.
[17]
Jag har hört en uråldrig tystnad. Det är en väntan på ett svar. Jag ställde inte frågan. Men tystnaden får mig att vilja veta mer. Joel Berglund växer upp i en förort till Stockholm. Som vuxen flyttar han med sin sambo till en stad i Småland. Det är en omvälvande tid. Författarkarriären tar fart och han bildar familj. Mitt i allt börjar han (till sin egen och andras förvåning) att gå till kyrkan. Det blir starten på en resa mot tro och gemenskap. Skrivandet blir ett sätt att hantera det som sker och i texten växer minnen fram. Minnen som präglas av alkohol och tystnad. Vända hem är ett självporträtt. En berättelse om mörker och ljus.
www.argument.se