Firebird magazine #2 -2015 by Trans Am Club of Sweden

FIREBIRD magazine #2/2015

MEDLEMSTIDNINGEN FRÅN TRANS AM CLUB OF SWEDEN

* Burt Reynolds har gjort det igen S. 5 * Holley DP-renovering S. 8

ra... e m t e k c y m h oc

* Fem festliga sidor från 35-årsfirandet S. 14

LEDAREN Nytt styrelseår - och mitt tredje som ordförande - startade i helgen i ett ganska regngrått Karlstad. Flera medlemmar hade tagit sig långt med sina vattenplanande Peugeots och när vi sorterade upp oss inför cruisingen noterade vi snabbt att cruisa ska man ju göra i sällskap. Alltså kunde Peugeotförarna hålla de av oss som kört märkesbilen till mötet sällskap - och vips var strategin klar för alla framtida träffar där det ingår annat än bara en gräsmatta: - Kör vilken Peugeot Micra Firebird Light som helst till träffen emedan många av oss har ett passagerarsäte ledigt i sin entusiastbil att låna ut.

Nummer 2 2015 FIREBIRD MAGAZINE ges ut fyra gånger om året till medlemmar i Trans Am Club of Sweden. Tidningen är av medlemmar, för medlemmar.

Reportrar: Ingemar Caisander registrator@transamclub.se 0739-994875 Layout: Linda Persson linda@transamclub.se Kontakt: Firebird Magazine C/O Linda Persson Ballasjövägen 80 517 91 Bollebygd Tel. 0766-324 335 e-mail: redaktionen@transamclub.se

Trans Am Club of Sweden är en ideell förening grundad av Erik Szanto 1980.

Framsidan: Lite härlig retrolook på omslaget av hemvändaren, Ronny Westerlunds gamla T/A. Foto: Ronny Westerlund

Allt insänt material medges rätten att användas i tidningen när som helst det behövs. Inget publicerat material får återges utan Trans Am Club of Swedens tillstånd. Läs med försiktighet. Innehållet kan vara beroendeframkallande!

transamclub.se

På så sätt kan alla alltid vara med eftersom de flesta svenssonbilar inte har något emot att köras sjuttio mil. Det enda bilträffen måste garantera är att entusiastbilarna rör på sig i en misstänkt organiserad form. Klart det kan förefalla dystert att besöka en bilträff och tvingas betala 40 kronor i parkeringsavgift utanför området men till ett årsmöte tillika trettiofemårsdag borde det väl i första hand vara medlemmarna vi önskar komma, snarare än deras bilar? Självklart både medlemmar och deras bilar, men om valet är att ta hänsyn till avstånd och bensinpris så kan nog åtminstone jag stå ut med cruisingsällskap i min märkesbil. Detta är en gammal diskussion: Är vi en medlemsklubb eller en märkesklubb? Bilarna i fållan ska vara Firebird, oavsett om de körs av en medlem eller inte, men deltagarna på ett årsmöte bör så långt det är möjligt vara betalande medlemmar. För några år sedan var jag i Motala med min Mercedes GTO och såg alla amerikanska muskelbilar avsluta sin betalda tvådygnsresa runt en sjö med att köra in på en stor parkering. De allra flesta ensamma i sina bilar. Okey att några hade sällskap av sin make eller maka och kanske hellre hade velat köra i sin egen tystnad, men visst kunde det väl ha varit intressant att ta upp en liftare under resan? När vi hade årsmöte i Bjuv för fyra-fem år sedan fick jag en lifterska med mig från Statoilmacken i Kungens Kurva hela vägen till Åstorp - i femtiotvå mil. Än i denna dag var det bästa med det årsmötet vägen dit. Tveklöst. Ja ja, säger ni: Tänk om personen som liftar, oavsett om det är en betalande medlem eller bara en trevlig kvinnlig student från Malmö, är en osedvanligt tråkig människa som hela tiden refererar till bilträffar för tjugo år sedan eller platser som inte ens är i närheten? Eller berättar deprimerande saker om sin mamma? Kanske på fullaste allvar påstår att den bil ni båda just nu åker i är löjlig i jämförelse med den Bentley de har hemma i garaget men som helst inte ska nötas ut i sammanhang som detta? Jag liftade förra sommaren mellan mitt hus och det närmaste samhället. Hade parkerat bilen därborta och bestämt mig för att promenera de sju kilometer det är dit. Här finns inga bussar och min rullstol hade punktering. Nu hann jag bara upp på stora-vägen innan den första bilen jag såg också plockade upp mig, trots att han körde åt andra hållet. Här i trakten känner man varandra och han som gav mig lift vände när han såg mitt haltande. Han sade: - Förr tog jag alltid upp liftare men numera vet man inte vad det är för människor som rör sig ute på vägarna. Vad som helst kan ju hända. Ju. Under alla år jag pendlat mellan Stockholm och BortomVingåker har jag sett två liftare. Två stycken på elva år. Kvinnan på macken var den ena. Den andra liftaren stod så illa till att jag valde att inte stanna. Eftersom nästan alla mina bilar har ett begränsat baksäte kan jag inte bereda plats för mer än en liftare - vilket så långt inte är något problem eftersom jag relativt sett aldrig ser några liftare att ta upp. Kanske är det så att alla liftare numera rör sig på vägar runt BortomVingåker som jag aldrig kör. Eller så har man helt enkelt bara bestämt sig för att de flesta liftare man tar upp kommer att prata om sin Bentley i timmar varför det är enklare att redan i förväg köra förbi dem. Om de hade stått där. Vilket de ändå inte gör. Under jubileumsträffmiddagen räknade vi till fem ickemedlemmar och nästan tjugofem medlemmar runt bordet. Fler av medlemmarna hade åkt olika versioner av Peugeots och dessa andra fem åkte samtliga med i våra märkesbilar. Men vi hade ändå kanske tio passagerarsäten lediga för liftare från världens alla hörn i trakten runt Karlstad - där någon av er som valde att stanna hemma hade kunnat åka med för en mindre bensindelarkostnad än några sexpack alkoholfria burkar öl. Frågan är om vi redan nu ska planera resan till Älvdalen den 7 augusti med att lifta med varandra. Så långt tycks vi ha ett överskott på tomma passagerarsäten och verkar gilla att vara många runt middagsbordet. Så länge man inte pratar Bentleys alltså. Men det är det väl ingen av oss som gör. Då några av er vet att jag snart byter BortomVingåker för något outtalbart i Skåne, innebär det för min personliga del att resan till Älvdalen kommer att bli drygt sjuttio mil. Och fortsätter jag till Arvidsjaur dagen efter blir det sjuttiofyra mil till. Vore inte det en stöddig resa att lifta? Å andra sidan har jag baksäte i min Firebird Light så om ni tröttnat på att försöka få lift med en märkesbil kanske vi kan lösa det ändå. /Nytt glatt styrelseår tillönskas er alla!

Gilla oss på facebook www.facebook.com/transamclub

ORDFÖRAnde Torbjörn Skog

FM presenterar stolt...

ordforande@transamclub.se

0703-807037

VICE ORDFÖRANDE PATRIK HEDSTRÖM

patrik@transamclub.se

0706-402999

SEKRETERARE PETER KISCH

peter@transamclub.se

0736-370091

Den nya redaktören!

STYRELSEN

TORBJÖRN SKOG

2015

ORDFÖRANDE

Hej Peter Mäki-Kauppila, vad är du för en snubbe? Hejsan! Jag är en 27-årig filur boende i Gävle. Nybliven medlem i TACS,och har varit Firebirdägare i snart 2 år, men jag har smygit omkring på TACSforumet på internet till och från en längre tid. Jag har ett stort motorintresse sedan barnsben och gillar väl det mesta som brummar och låter. Andra intressen jag har är sport i olika former, och sedan försöker man väl klämma in lite fiske emellanåt. Förutom det är jag även aktiv inom hyresgästföreningen och fackligt där jag sitter med i olika styrelser.

KASSÖR JONAS ERIKSSON

jonas@transamclub.se

Vad har du för medlemsnummer? #892

LEDAMOT

Vad har du för Firebird? Tredjegenerationens Firebird GTA från 1987

0705-981064

INGEMAR CAISANDER

registrator@transamclub.se

0739-994875

LEDAMOT PER ERIKSSON per@transamclub.se 0706-383900

LEDAMOT OLLE KJELLIN olle@transamclub.se 0705-108962

LEDAMOT ROBERT HJELM robert@transamclub.se 0703-626361

Vad kör du till vardags? En Audi A4 -00 Är du bra på att laga bilar? Världens bästa! ;) Skämt åsido, men jag skruvar nog hellre med mina bilar istället för ett verkstadsbesök. Ibland kan även bekantas bilar få sig lite omsorg. Jag är väl okej, men det finns mycket att lära. Vad jobbar du med? Jag jobbar inom IT som konsult och senaste åren inom sjukvården och Radiologin (Röntgen). Har du någon katt? Ingen för stunden Vad har du för tankar kring övertagandet av Firebird Magazine? Det ska bli ett väldigt spännande uppdrag och en ära att ta över stafettpinnen från Linda som har gjort ett fantastiskt jobb under sin tid som chefredaktör. Känslan är lite skräckblandad förtjusning, men jag är säker på att det kommer gå bra. Vad kommer vi att få läsa om i framtida nummer? Oj, vilken spännande fråga! Just nu i skrivande stund går jag faktiskt igenom tidigare nummer för att få en inblick i hur FM har varit. Så vi får väl se vad som komma skall :)

VALBEREDNING: PERTTI KUNILA (Sammankallande) valberedning@transamclub.se 0704-308392 ERIK TAPPER 0709-424324 REVISOR: HANS TURESSON KLUBBFÖRSÄKRINGAR FREDRIK LINDSTRÖM fredrikgta87@hotmail.com 013-83368, 0707-322287

Vilken är världens bästa tidning? Det är väl Firebird Magazine? :) Vem skulle du vilja intervjua? Oj.. Hmm.. Burtan hade väl varit häftigt att få en intervju med? Några obligatoriska och väl valda avslutningsord till TACS församling lyder: Nu när det är sommar och mycket trafikanter ute på våra vägar, så en liten påminnelse om att ta det lugnt och kramas mycket ute i trafiken.

Redaktionen önskar Peter Mäki-Kauppila hjärtligt välkommen och lycka till på den nya posten!

KLOTTERPLANKET

Kilroy was here

Till Salu En styck bensinmack, Caltex orörd sedan 1950-talet. Det tog inte lång tid efter att blocketannonsen kom ut som den blev en nationell nyhet. Lars Bengtssons spontanköp för cirka fem år sedan är nu till försäljning. Macken utanför Helsingborg inkluderar autentisk inredning och är byggd efter äkta amerikansk blue print med eget vatten och kommunalt avlopp. Det är bara att flytta in alltså. Nuvarande ägare hoppas på en köpare som vill göra om den till exempelvis ett café.

Visste du? Att en Formulahuv är högre än en Shakerhuv på gen 2.

Mått på 1977 Trans Am

Minns ni korten? Ni som varit med förr har nog haft dessa i plånboken. Tack till Bosse Hagström som skickat in bilden.

Gör som över 360 andra. Gå in på våran facebooksida och Gilla! Där har vi senaste nytt, Hot or Not-frågan, tävlingar och mycket annat.

Varför kallas gropar i vägen för potthål? Därför att vägverket skiter i dem.

Burt Säljer bil Del 2 Text: Linda Persson Bild: Carlisle Auctions

När vi trodde att det var slut kom nästa chockartade nyhet. Burt Reynolds Bandit nummer två går under klubban. Den senast tillkomna i hans samling och också den sista i den samma. Mr Reynolds säger sig vilja starta ett nytt kapitel i sitt liv och lämna det gamla bakom sig. Senast förra året köpte Reynolds den 1977 Special Edition som i april går under klubban på Carlisle Auctions i Pennsylvania. Bilen genomgick efter köpet en renovering av Murphy Auto Body i Florida, ett företag som specialiserar sig på Trans Am.

som Burt burit under fotograferingen inför försäljningen. De senaste tio åren har priserna för en äkta bandit, det vill säga black on black Y82, skjutit i höjden. De som växte upp med Smokey and the Bandit är de som nu köper på sig barndomsdrömmen och det som en gång var en ikon har nu något legendstatus. Därav de skyhöga priserna. - En museumkvalitetsbandit går idag för $100 000, säger Rick Deiter från TransAmFlorida.com. (Tidigare intervjuad i Firebird Magazine #1 2013)

Burt har signerat instrumentbrädan samt huven för att säkerställa äktheten. Den nya ägaren kommer också få en kopia på Burt Reynolds ägarbevis från Florida. Det slutar inte där. I vinnarpriset ingår även en hatt och jacka

Den förra Burt-banditen sålde för över 450 000 dollar och var inte i närheten av den kvalitet som den som gick för 100 000. Det visar bara på Mr. Reynolds kultstatus. Hur mycket den här kommer att gå för återstår att se. Banditen delar podium med 349 andra rariteter som också säljs av under två dagar nu i vår.

Epilog: Den 25 april såldes bilen för $170 000, efter pålagda avgifter slutade priset på $181 900 eller nära 1.65 miljoner kronor med dagens valutakurs.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

SHOPPEN 119:499:Stormparaply med logga 121 cm uppfällt, 95 cm ihopfällt. 279:HERRMODELLER

La Svar ndets sn t me y d gu ggaste k l ran d oc eps h log ga

Lättviktsjacka Unisex Svart, röd eller mörkblå DAMMODELLER

339:-

Marion Piké Svart,vit, röd eller mörkblå

Morris Piké Svart, vit, röd eller mörkblå 349:-

169:-

NYHET I SHOPPEN! Rykande färsk ryggsäck med klubbens snygga logga. Rymmer 17 liter.

Kings t-shirt Klassisk standardmodell Svart, vit, röd eller marinblå

Så här beställer du:

För att se hela sortimentet, besök vår hemsida på www.transamclub.se

Logga in på http://www.transamclub.se Välj vara, färg, antal och storlek och lägg i kundvagnen. Välj sedan fortsätt handla eller gå till kassan. Vid kassan, följ instruktionerna för betalning.

669:-

Augusta zipjacka Tryck på bröst och rygg Svart eller mörkblå

Din order sparas i tio dagar innan den makuleras. För frågor eller förslag till klubbshoppen, använd frågeformuläret under fliken Kontakta Shoppen. Leveranstid är cirka 14 dagar.

Ronny Westerlund har hittat hem Sju år skulle bli den längsta perioden i mitt liv utan en Pontiac Trans Am. Efter att ha haft tre st Trans Am-er, den första var en svart -73, den andra var en vinröd -87 och den tredje var en silvrig -90, så blev det ett uppehåll från år 2007 till 2014. Jag var medlem i Trans Am Club Sweden under en längre tid och 2004 var det ett litet reportage om min son som var medlem vid en ålder av 9 år. De sju åren utan Trans Am kändes märkliga. Jag skulle kunna dramatisera lite här och skriva att jag vaknade upp kallsvettig på nätterna skrikande Pontiac men riktigt så illa var det inte, eller..? Men trots att jag täckte mitt V8 behov med en Jeep Grand Cherokee så var det bara att konstatera att en Trans Am är en Trans Am. Så hösten 2014 satte jag mig ner vid datorn och börjar kolla annonser och hittade en direkt som jag blev intresserad av och det blev affär dagen efter. Väl hemma så döpte jag bilen till Nicole (har alltid namn på mina V8 bilar) och efter att ha besiktigat den så var det bara att njuta. Här skiljer jag mig nog från många genom att köra året runt med bilen. Det är inte så illa att jag ger mig ut direkt efter saltbilen eller när det snöar men de där torra vinterdagarna kör jag gärna med den. Jag vill absolut inte få någon deppig stämning över artikeln men varför jag använder bilen året runt är för att jag, som så många, har haft någon väldigt nära som har fått lämna jordelivet alldeles för tidigt. Därför så tar jag aldrig morgondagen för givet och vill njuta så mycket jag kan av livet. Och vilken bättre njutning är det än att köra en Trans Am? Just det, ingen. Så efter att ha gått med i Trans Am Club Sweden igen och suttit en stund på forumet och därefter tar en sväng i bilen så känns det inte bra, det känns Bäst !! Jag skall försöka åka på några träffar och det skall bli kul att båda träffa nya och gamla medlemmar som fortfarande är kvar från den tiden jag var med sist gång. Ha det gött så ses vi! Ronny Westerlund

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Holley 650 DP Förgasarrenovering Förgasarrenovering är inte för den nervsvage. Men är det så krångligt egentligen? Här följer en förenklad text av hur jag renoverade min Holley 650 DP (double pumper utan choke). Till hjälp har jag använt mig av en video gjord av en amerikansk Holley-renoverare.

Då kör vi igång. En trött och sliten Holley 650 DP ska bli som ny.

Just nu pågår en renovering av motorn i min Trans Am som jag har stående i staterna. Förgasaren på denna är helt utsliten. Istället för att låta mekanikern renovera denna för en ansenlig summa pengar, beslutade jag mig för att göra renoveringen själv fast på en gammal Holley jag haft liggandes på hyllan i några år. (Amerikanerna har dille på Holley och kan dessa bättre än originalförgasaren, Quadrajet.) Turboförgasaren tar jag sedan med mig hem. Det blir betydligt billigare om jag gör det här rätt. Då jag inte har någon som helst erfarenhet av att renovera förgasare så kommer jag att följa videons rekommendationer till punkt och pricka. Allting dokumenteras väl med kameran och utförs stegvis. Det är A och O. Det som skall bytas är pyttesmå o-ringar och ventiler till justering av flottör och rengöring av allt möjligt med mera. Jag köpte med mig ett renoveringskit hem från USA i höstas. Det gick på cirka 400 kronor men det finns både dyrare och billigare alternativ. I paketet finns allt man behöver och lite till. Bli därför inte rädd om det ligger lite delar kvar när förgasaren är ihopplockad. Jag började med att ta loss flottörhuset på primärsidan (de mindre valven som öppnas vid normalkörning på en fyrportad förgasare). Därefter tog jag loss alla lösdelar för att kunna göra rent dosan/burken. Har man inte tillgång till ultraljudsbad eller liknande så går det nästan lika bra med stålull men håll koll så att det inte fastnar några strån i håligheter eller annat.

Med nästan menar jag att det är svårt att komma åt i trånga utrymmen och hörn. Är inte det hela världen så fungerar det faktiskt bra. För att det inte skall bli något vatten kvar i skruvhål etc. så tar jag en helt vanlig hårtork till hjälp och blåser tills det är helt torrt. Det är viktigt att det inte lämnas någon fukt kvar då det med tiden orsakar korrosion. När det är klart börjar själva ihopsättningen med de nya delarna. Förslagsvis, ha gärna en liten burk eller två där du lägger och förvarar de nya och gamla delarna separat. Det är lätt att strula till det annars med allt smått. Det som byts ut är en skruvdel i mässing. I botten av denna sitter en rörlig part, en tjockare nål, som styr en stängningsmekanism när bensinnivån är nådd. På undersidan sitter en liten gummidamask och en fjäder. När man trycker på denna kan man eller rättare sagt ska man höra ett litet puffljud i flottörhuset. Då fungerar den som det ska. Dess funktion är att pyttsa in små doser bensin åt gången. Jag avslutar med att provisoriskt sätta ihop flottörhuset och lägger den åt sidan. Bakom flottörhuset sitter ytterligare en del med “en massa gångar”. Det är doseringsenheten. Den bänder man loss med en platt skruvmejsel. Den kan sitta rätt bra efter många års bruk så jag tog hjälp av en hammare för att få ner mejseln och fick så lite bändkraft. På denna delen sitter en utbytbar ventil som från fabrik skall vara storlek 6.5. Att byta till 5.5 riskerar, på en vanlig motor, att bygga upp för mycket vakuum och då går den för magert. Jag byter rakt av mot den 6.5 som fanns med i renoveringskitet. Det kom även med en 8.5 men den får ligga kvar. På sidorna sitter en justeringsskruv. På skruven sitter en liten korkpackning eller ibland plast. Byt! Skruva in skruvarna helt igen och skruva ut 1 1/2 varv på bägge sidor. Nu är grundinställningen gjord. Byt den stora packningen, snygga till, tvätta, torka och sätt tillbaka på flottörhuset temporärt. Gör nu likadant på sekundärsidan. Det är inte mycket som skiljer. Det Holleyrenoveraren i filmen rekommenderar är att nu ta de båda flottörhusen och lägga dessa upp och ner. Ta bort bakdelen så att flottörerna syns. Dessa skall ligga i jämnhöjd när de är upp och ned och centrerat till mitten av huset. Är det inte så så måste det justeras. När justeringen är klar är det bara att sätta på baksidan igen.(Killen i filmen rekommenderar också, om man har flottörer av plast, att byta dessa till Nitrofill eller mässing. Plast tenderar att med tiden vekna och då blir bensinnivån för hög i flottörhuset.) Då kan vi fortsätta med att ta loss spjällplattan från insprutningsdelen. Spjällplattan har egentligen inte så mycket att byta utan gör rent från smuts, kolla fjädrarna så att inget är trasig eller ur position, det vill säga att de ligger in sin skåra i vipparmen som reglerar gasen/flödet vid pådrag. En del Holley DP kommer med vipparmar i plast. Ska man ändå renovera förgasaren så kan man lika gärna köpa till nya sådana i metall. Primärspjället justeras med hjälp av en liten skruv. Skall du göra det själv så skall spjället i normalt läge endast vara öppet med en liten springa. När du ger fullgas och sedan släpper helt (prova att göra det för hand) så skall sekundärspjällen stänga sig. Med en för svag fjäder kan den fastna i öppet läge. Håll koll på detta! Sist men inte minst; det kommer med

Text & Bild: Linda Persson

flera olika packningar till den här delen. Se till att hitta rätt, d.v.s. den som inte täcker över några hål. Se också till att alla skruvar sitter tajt. De två i mittendelen kan, om man har riktig otur, lossna och trilla ner i motorn. Nu till ovandelen. Där sitter två avtagbara munstycken med var sin skruv, en i primären och en i sekundären. Det är dessa som korrigerar mängden bränsle vid snabbt pådrag. Den extra lufttillförseln i förgasaren som blir när luftspjällen öppnas hastigt riskerar annars att göra så att motorn går för magert. De skvätter alltså i en liten extrados bensin men det är då viktigt att de är av rätt storlek så att det inte blir för mycket eller för lite. Munstycket i primären är till fördel i storlek 28 och sekundären (den större delen) i storlek 37. Det händer att folk byter plats på dessa i tron om att det “trimmar” förgasaren men det orsakar bara mer bekymmer med inställningar och för högt soppaflöde, förenklat betyder det att din bensinförbrukning ökar markant och motorn går taskigt. När du tar loss dessa, byt den lilla tunna metallbrickan runt skruven när du sätter tillbaka dem. Innan dess har jag tvättat av den stora insprutsdelen med stålull och låtit den torka ordentligt.

Primärsidans flottörhus är loss.

Då min Holley är helgjuten så finns det inte så mycket mer att kolla. Det är bara att börja sätta ihop alla delarna. Det tar inte många minuter om man förberett allting innan. Jag ser till att alla skruvar får nya o-ringar och drar åt ordentligt. Värre än så är det inte. Nu håller jag tummarna för att den skall fungera ihop med den nyrenoverade 400 cui motorn också. Min Holley 650 ligger i skrivande stund i ett paket på väg till USA så tiden får utvisa slutresultatet.

Fotnot: Holleyrenoveraren finns på Youtube under namnet Capriracer351

Det här ser inte riktigt bra ut.

Gammal damask byts genast ut mot en ny.

Här är ena doseringsenheten tillsammans med nya och den gamla ventilen. 6.5 är den som används normalt och så även här.

Det här var betydligt bättre. Rengjord och genomgången.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Furious Phoenix Del III Reparation av passagerardörr Vi har nu nått kapitlet rostlagning. Jag har börjat lite smått på karossen redan men tar en paus för att göra den här delen i reportageserien och för att jag vill bli klar med något. Bra för moralen! Det första steget var skadekontroll, vad behöver göras? Eftersom bottendelen av dörrskinnet var löst så hade jag det rätt klart för mig, nytt dörrskinn blir det minst. Vad är då ett dörrskinn kanske någon frågar sig? Jo det är den yttre plåten av dörren och den är fastsatt på dörrstomen och kan vid behov bytas. Men hur ser det ut bakom? Det nedre bakre hörnet av dörrstomen var kexigt och skulle behöva byggas upp. Nedre, främre delen var obefintligt, så där behövdes rätt avancerad plåtuppbyggnad. Nedre mittendelen var kexig och delvis bortrostad, men i övrigt var dörren schysst. Nu när jag visste omfattningen var det dags att utvärdera informationen - Skall jag lägga tid och pengar på att laga eller tid och pengar på att köpa en begagnad dörr, som jag eventuellt måste laga lite på ändå? Skulle ju vara rätt lam reportageserie om man gick och köpte allt istället för att kavla upp ärmarna och göra jobbet själv. Så jag beställde ett nytt dörrskinn från Classic Industries och så köpte jag en bit plåt från en lokal plåthandlare. Det andra steget blir då att demontera dörren från bilen och sätta den på något stabilt för det är en tung rackare. Rensa den på allt som man är rädd om som klädsel, sidospeglar, dörrlås och handtag, ruta, rutlister mm. Att demontera detta var för mig lite ”trial and error” eftersom jag aldrig skruvat med jänkare förut och det skiljer sig i tänk jämfört med de märken som jag arbetat med innan. Så jag tyckte det var en aning märklig konstruktion med främst fönsterhissarna, där får man nog rådfråga handboken vid monteringen igen. Allt utom fönsterhissarm och elhissmotor plockade jag bort, de var fastnitade och då bedömde jag att det var mer jobb att plocka bort det än att ha det kvar under reparationen.

Därefter blev det dags att montera av dörrskinnet. Det går till som så att man exempelvis tar fram en vinkelslip och använder sig av en sliptrissa. Sedan slipar man bort punktsvetsarna vid dörrens överkant, det sitter ett antal över hela övre kanten på dörren, man ser dem lätt med blotta ögat då de bara är övermålade. När det är gjort så skall man slipa bort kanterna på dörren, båda sidokanterna och underkanten. Det är alltså där plåten, eller dörrskinnet om man så vill, viker sig runt dörrstomen. Här är det bara att nöta på tills man ser att dörren laminerar sig. När man ser att det blivit tre plåtar är man klar, då skall det bara vara att plocka bort det gamla dörrskinnet. Efter det får man ta en tryckluftsdriven huggmejsel, eller hammare och stämjärn om man har det och knacka bort den plåtremsa som blir kvar på baksidan. Den är också punktsvetsad så man får antingen ta vinkelslipen eller gå på med ett par rediga slag med huggmejseln, vilket man nu känner sig bekväm med. Min dörr var ju som bekant en smula medtagen i den nedre kanten så jag slapp slipa där, just den biten gick därför väldigt fort. Nu hade det blivit tid för reperation av dörrstomen, hela nedre delen är svårt medtagen och kommer kräva stor omsorg och plåtmassering. Jag börjar med det bakre nedre hörnet för att träna upp mitt slumrande plåtslagarhjärta, det var ju trots allt ett decennium sen sist ungefär. Efter lite mätande och grunnande gör jag en mall i papp och ritar av den på en bit plåt, jag skär ut den lite grovt först för att inte stå med en för liten bit fall ifall min mall var för snål. Sedan tar jag av det överflödiga och börjar passa in plåtbiten. Man får knacka till den lite för att få den böjd likt dörrens form. Först när jag är nöjd med form och att den passar fint så gör jag en ritsmärkning på dörrstomen och kapar bort det rostiga för att slipa rent och fästa den nya biten. Sedan klämmer jag fast den med svettstängerna och punktar fast den. När den är punktad lägger jag på det nya dörrskinnet och kollar att allt ligger som det skall så att inga obehagliga överraskningar skall dyka upp senare. Det blir många kollar med det nya dörrskinnet under resans gång, men var försiktiga när ni handskas med det för det är rätt skört på mitten där vecket är. Inte vidare kul att vika det nya på mitten och skicka det i plåtinsamlingen innan man hunnit montera det. När jag är nöjd med dess passform är det bara att svetsa fast det med punktsvetsning. Ett förhållandevis rätt tråkigt jobb, men det lönar sig att ta det lugnt

Text & Bild: Johan Rasmusson

och låta det ta sin tid! När allt är svetsat slipar jag ner svetsen och försöker få en fin jämn kant, insidan är inte så jättenoga så länge det inte ligger emot det nya dörrskinnet, det kommer inte synas ändå. Det är förstås skoj om det ser något ut för världen trots allt.

Pappmall igen, dörrskinn på för att få mått mot och skära ut plåtbiten. Knacka fram den välvda delen och kolla passform mot dörrskinn och den punktade nya delen, sedan punkta fast den. När jag sedan var nöjd med passform så följde en längre tids svetsande och slipande.

När allt ser okej ut har turen kommit till främre nedre hörnet och här är det lite mer masserande för att få fram en klok form på plåten. Den biten är lite svårare då den är böjd åt två håll samtidigt, inte helt lätt att knacka fram för hand. Först klipper jag därför ut en kvadratisk plåtbit som är lite större än den tänkta färdiga biten. Sedan tar jag min karosserihammare och knackar försiktigt på ena sidan av plåten när den ligger på städet. Man knackar jämnhårt fram och tillbaka över plåten för att få den att böja sig som man vill, om man slår för hårt kan det bli att man får för stark knäck på ett ställe man inte vill, så även här vinner man mycket på att gå lugnt fram. En hel del springande mellan dörren och städet blir det för att kolla hur mycket man har kvar.

Mittendelen lät jag en smed bocka i ca 90° med dem exakta måtten för enkelhets skull. Där behövde jag bara kapa bort det gamla på rätt ställe och svetsa fast den nya delen. När allt var nerslipat och kontrollerat att det var okej blästrade jag dörren också samt lade på ett skyddande lager rostskyddsprimer.

Den är ju böjd åt två håll så jag blir tvungen att knacka lite mer på ena långsidan av plåtbiten för att få den mera välvd på den sidan. Det var rätt krävande att få den form jag ville men resultatet blev över förväntan till min stora glädje. När den väl har den form som jag önskade blir det samma procedur igen, ritsa, kapa och slipa rent från färg för att få en fin yta att svetsa mot. Sedan punkta fast. När den är punktad fortsätter jag med sargen som dörrskinnet ligger an mot.

Preparation av dörrskinn stod nu på tur. Först kontrollera att dörrskinnet passar på stommen, kolla att det löper fritt och stämmer med hål för sidospegel samt dörrveck mm. Är allt det okej kan man börja med att slipa lite vid dem kanter som sedan skall knackas runt stommen. Det gör jag bara för att karosserikittet skall fästa lite extra och efter det tvättar jag rent med lite thinner innan jag lägger en sträng med kitt där stommen ligger an mot skinnet.

Nu är det dags att lägga dit stommen för sista gången. Lägg stommen till rätta, kolla måtten i överkant och runt omkring och när det ser bra ut tar man lämplig svetstång och klämmer fast den i nederkant av dörrenså det inte kan glida omkring medan man knackar över plåten. Jag satt även tänger i överkant för säkerhets skull. Man börjar alltid med sidorna när man gör detta moment och man låter det ta sin tid, börjar man forcera och knacka på för hårt kommer skinnet slå sig och med Forts. på sida 19

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Ägare: Patrik Båvrup #291 Foto: Ulf Persson

35- års fest TRANS AM CLUB OF SWEDEN FIRADE I KARLSTAD

“Vi var kanske inte så många men det var nog det gladaste gäng som hittills setts på ett årsmöte” - Torbjörn Skog

Några sköna klubblirare tar en matpaus på vägen till Karlstad

O r d förande summerar h ä n delsen: Några dagar efter den stora helgen i Karlstad försöker vi sammanfatta vad det var som hände och i vilken ordning. Det var inte bara ett årsmöte; det var ett trettiofemårsjubileum också, snyggt geografiskt placerat så nära de flesta medlemmar att vi räknade med en nästan total uppslutning. Alltså: Trehundra medlemmar skulle köra sina tvåhundrafemtio Firebirds av olika sorter och fylla det hörn av Norra Fältet vi fått av Sola Cruising där i Karlstad. Arrangörerna hade räknat med tusen, kanske tvåtusen bilar, så våra tvåhundrafemtio skulle matcha de mer anonymt spridda amerikanska bilarna av märken som Corvette och Camaro och kanske någon enstaka Mustang. Hotellet vi skulle bo på hade personal i våra gula tröjor och den avskilda del vi skulle ha i matsalen visade sig vara ett paradrum med Klarälvenutsikt i två väderstreck. Vi hade till och med ett konferensrum för årsmötet med plats för de mest tappra femtio-sextio hardcore-entusiasterna som tveklöst skulle uppfylla sin plikt

Och vilar upp sig på Scandic inför det stora festen

som medlem och ta del av det formella i att lyssna på den utlovade politiska delen av ett bilklubbsmedlemskap: Ekonomi, verksamhetsberättelse och Övriga Frågor. Högt uppskruvade förväntningar har fördelen av att aldrig kunna infrias. Ska vi falla platt på den regnvåta gräsmattan ska vi göra det från högsta möjliga höjd. Med en sådan attityd kan man helt enkelt inte misslyckas, resonerade både vi och arrangörerna till denna för året nyaste bilträff. Personligen var min största insats att för fjärde gången leda ett årsmöte. Det är då min funktion som ordförande liksom ska markera den ambition som vårt styrelsearbete haft under året. Våra kollektiva önskningar i både klubben och styrelsen ska utmynna i en sorts vision som så småningom kan bli något rent konkret. Även detta årsmöte fortsatte att befästa

detta som vi hoppas vara en allmänt förankrad känsla av delaktighet: Medlemmens plats som åhörare och diskussionspartner, som avbrytare, som kompletterare, som näsvis ifrågasättare, påhejande idéspruta, och i sluttampen med samma kompletta känsla av att vi åter dragit iland ett årsmöte i en av världens bästa bilklubbar i den civiliserade världen. Veckorna innan helgen i Karlstad pratade jag med åtskilliga medlemmar som alltmer pekade på det ogenomtänkta med att ha ett stort evenemang sista helgen i maj. Det var konfirmation, bröllop, min-bil-går-inte-att-köra-längreän-till-Hässleholm, skolavslutning, bristpå-personal-så-jag-kan-inte-få-ledigt, Mors Dag, min-dator-är-sönder, och kattpensionatet-är-stängt-den-helgen. Ingen sade att informationen om Karlstad kommit för sent - yes: vi lanserade detta party redan i november! Och ingen sade att de redan hunnit glömma bort vilken helg det skulle vara - hurra:

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Vårt vykortsutskick fungerade! Ett argument som jag trott skulle vara vanligare - att det kostar ganska mycket pengar att köra sin entusiastbil femtio sextio mil, bo på hotell och äta buffé - är den minst vanliga ursäkten. Faktiskt är den lika ovanlig som kattpensionatet. I vintras hade vi en tanke om att erbjuda camping till denna träff emedan alla vet - alla! - att den sista helgen i maj i Sverigens näst soligaste stad (Umeå vann förra året) är varm och direkt Hawaiiansk i sitt klimat. För Ingemars -82 tog jag med en dunk vatten till kylaren hans. Allt pekade på att det skulle bli en kylarkokande helg.

tillhört klubben: Uppåt var tionde bil på Norra Fältet var körd av en medlem i Trans Am Club of Sweden.

Cruisingen på lördagseftermiddagen började faktiskt med en kokande gen3kylare i en icke-medlemsbil så vi kunde inleda med att dela ut en av de foldrar vi spred under helgen. Något senare träffade vi ett koppel Grumsbor i en öppen gen1 som fick den andra foldern. Övriga märkesbilar tycks ha

kronor-styck. Stämningen tycktes vara i en sorts andlös chock: Alla var glada och skämtsamma men det fanns en återhållen avgrund bakom ögonen på de arrangörer jag pratade med. Första året för världens största Karlstadsbilträff som lyckats göra reklam till och med i SVT - och allt regnar bort. Inte

Under några timmar innan cruisingen besökte jag det nedregnade fältet för att låta mig bli intervjuad av den lokala stationen Karlstads-Nya-Radio och plåga de fyra Corvetterna som bleknade bredvid våra tjugofyra bilar i lervällingen. Det sades att tvåhundrafemtio amerikanska bilar var parkerade på fältet och de försäljningstält med företagsförsäljning som också sett väderprognoserna hade liksom vi hoppats på ett underverk men nu resignerat börjat sälja allt-på-bordet-för-tjugo-

bara regn: Det var förvånande kallt och regnet fyllde bara på obehaget. Det fascinerande var att trots dyster väderprognos räknade vi in tjugofyra bilar på det blöta gräset. Vi var nästan trettio stycken i matsalen till kvällens högljutt skrattande middag där den lokale värmlandsunderhållaren JanÅke Karlsson fick oss varma. Och vi var uppåt ett tiotal Firebirds som sladdade runt i Karlstad City under cruisingen då det faktiskt var sol under några sekunder framåt halv nitton. Ett massivt tack till er alla som visade att bilklubben kan ha roligt även om det regnar. Vi var kanske inte så många men det var nog det gladaste gäng som hittills setts på ett årsmöte i denna klubb - vilket cruisingen och middagen bekräftade.

L Här visas ett smaskigt pommes upp. Se vad ni som inte kom missade! Mjooorå, som Morran skulle ha sagt.

Gult är inte fult. Det är våran jubileumsfärg!

Text: Torbjörn Skog Bilder: Torbjörn Skog & Bo Hagström

Regntunga skyar... är ingenting Hagströms Firehawk skyr. Dropparna pärlar sig vackert på huven >

Livebilder från utställningen

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Ovan: Chefen cruisar fint i en tredje generation Till vänster: Bara glada miner när Hagström fotar röd GTA under cruisingen.

POKALYRA I KARLSTAD! Palle b ra klasse st ut i solos n Lon g dista ång efter se det va ger nce hälsar r därför. Fa ... Vi vill tr n i m oa att det i var en ljen Hagströ tt m av punkt kvällens hö er. jd-

Trots det något tveksamma väderläget blev det en väldigt stor uppslutning till årsmötet och 35-årsfesten i Karlstad. Självklart var det därför på sin plats att anordna en liten tävling också; kategorierna var ”Long Distance” och ”People’s Choice”, dock fanns inte valet ”Blötast Firebird” med, vilket tidvis kanske kändes som den mest självklara kategorin… När det gäller ”People’s Choice” blev det snabbt uppenbart att denna nominering behövde delas upp i flera priser: alla Firebirds är ju vackra och de som dök upp på Karlstadsträffen höll genomgående så hög klass att det inte hade fungerat att bara utnämna en enskild bil. Således bestod prisbordet av fyra ståtliga pokaler: ”Long Distance” för den som kört längst till träffen, samt tre stycken ”People’s Choice” för de bilar som utmärkte sig lite extra bland alla deltagande klubbmedlemmars ögonstenar. Själva prisutdelningen skedde efter intagande av den mycket goda middagsbuffén på Hotell Scandic Klarälven på lördagskvällen. Av de kandiderande klubbmedlemmarna plockade #331 Palle Jakobsson hem priset för mest långväga deltagare och gällande ”People’s Choice” röstades följande medlemmars bilar fram: People’s Choice 3:e plats: #193 Halvor Gunleiksrud - Trans Am 2001 People’s Choice 2:a plats: #8 Robert Hjelm - Trans Am 1974

Robert Hjelms pokal blänker i kapp med lacken på hans Trans Am från 1974. Välförtjänt 2:a placering är det.

People’s Choice 1:a plats: #334 Ragnar Olsson - Trans Am 1998 Ett stort grattis till er alla!

Text: Ingemar Caisander Bild: Bosse Hagström och Robert Hjelm

Forts. Furious Phoenix Del III från sida 11

lite otur spricka i vecket mm. Så låt det ta lite tid och var noggrann med mothållet så blir det ett bra resultat. När sidorna närmar sig klara, gör en kontrollmätning innan sista varvet med mothåll och hammare, sedan blir det knöligt att ändra på något. Är det bra så är det bara att börja med den nedre kanten. Här är det lätt att bli ivrig men motstå frestelsen att dobbra på för kung och fosterland! Ta det lugnt och metodiskt så kommer det bli bäst, nederkanten är värst att få bra så gneta på i lugnt tempo. När allt är övervikt är det då dags att vända på steken och se hur det gått! Jag fick till ett vad jag anser är ett tillfredställande resultat för att vara en glad amatör. Lite vågigt får man räkna med att det blir när man gör det för hand med hammare och mothåll, men det är inget som inte går att fixa med en strykning spackel. Nu skall den testmonteras för att se om den passar i dörrhålet och för att svetsa punktsvetsarna i överkanten. Sedan kan jag lägga detta kapitel till handlingarna och gå över på karossen igen. Material som jag använt för dörreparationen är 1 mm plåt till dörrstommen och väldigt mycket svetstråd. Dörrskinn köpte jag hos Classic Industries och det höll väldigt bra passform för den pengen jag fick betala. Var försiktig när man handskas med det dock för det är lite klent vid vecket mitt på dörren. En tub karosserikitt och rostprimer. Hammare och mothåll. Nu står byte av golvplåtar på schemat.

Måtta noggrant innan du börjar knacka till kanterna.

mer:

I nästa num

kre ng av de ba ri e v o n re r a ... Börj nya golvs ta m ä h å hs balkarna oc hem från de r a rm ä k s h plåtar oc trineholm! a K i a rn a g mörka sko Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Träfftips från våra ombud

BOKA IN PONY & MUSCLE CAR MEET 2015 15-16 augusti Hejsan! Nu är de andra året i rad som vi i Trans am klubben med andra klubbar arrangerar Pony muscle car meet i Ronneby. Efter en lyckad träff 2014 med fint väder fick vi mycket positiva reaktioner. 15/8 kommer det att bli utställning i vackra Ronneby park med en tipsrunda. På programmet finns även en dragracingbil som startas upp vid vissa tider. Träffen hålls nära en minigolfbana och bad. Givetvis blir det priser för snyggaste bil. På söndagen anordnas ett klassiker rally i lungt tempo för er som vill rulla och inte bara parkera. För mer information om tider m.m. gå in på hemsidan på Pmcm.nu

Varmt välkomna till nästa del i TACS 35-årsjubileum med sommarens häftigaste evenemang, River Valley Bandit Run! Deltagande beställs i Shoppen, under Träffar på TACS hemsida. Delta även i Wheels Nationals Älvdalen dagen efter, där TACS har klubbfålla även i år. För mer information och senaste nytt, besök hemsidan samt Facebooksidan under adresserna banditrun.se

Här finner du TACSfållor i sommar:

Power Big Meet Västerås 2-4 juli Kustrundan 11 juli Sunne Summermeet 25/7 kl.10-15 Classic Car Week Rättvik 25/7-1/8 Nasco Yankee Meet Falköping 25/7 Musik o motor festivalen Älvdalen 3/8 - 8/8 Bjuvsburnouten 15/8 kl. 09.00-16.00 Twin lake Run i Höör 4-5/9 Rallystart kl 10-15 den 5/9

Dags att sälja pärlan? Även om det kanske låter absurt så kan det ju ibland bli så att man vill (eller tvingas) sälja sin Eldfågel. Om just Du är på väg att göra detta, så tänk på att den nya ägaren blir kampanjmedlem i klubben. Det fungerar enligt följande:

KAMP A

NJ!

TACS-medlem (Du) rapporterar försäljningen till medlemsregistratorn (registrator@transamclub.se) med uppgifter om sitt namn och medlemsnummer, bilens registeringsnummer, tidpunkt för ägarbyte samt den nya ägarens namn och adress. Den nya ägaren erhåller då kostnadsfritt medlemskap i klubben innevarande år, samt publiceras i en lista i Medlemshörnan på forumet och även i kommande nummer av tidningen.

Kampanjen gäller bara nya ägare som inte redan är medlemmar i klubben - är man redan medlem och har betalat medlemsavgiften omfattas man inte av kampanjen (inga avgifter återbetalas).

Vi levererar även delar till din

Firebird 040 - 22 40 40 TACS medlemmar erhåller 10% rabatt vid uppvisande av giltigt medlemskort Samarbetspartner

speedyauto.se Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Generationsfrågan

Urval från de hundratals frågor som finns på klubbens egna forum. Där finns svar på det mesta du behöver veta. Ställ en fråga du med. Logga in på www.transamclub.se och registrera ett alias och du får tillgång till allt material.

GEN 1

GEN 2

Hur mycket olja går det i en th-400, fyllde en liter i convertern innan jag drog fast den på motorn?

Vart sitter mitt chassinummer på ramen instansat någostans på min Trans Am 1975?

- f-bird 400

- jonasforsberg

Man kan börja med 9 liter i en helt tom låda/converter. Du har redan fyllt en liter i convertern, så det blir 8 liter till i lådan.

Syftar du på Subframen så fanns det inget stansat nummer från fabrik. VIN-numren jag känner till är: plåten som är infälld vid instrumentbrädan, klisterlappen i dörren och ett dolt bakom kupe’ fläktkåpan i motorrummet. Svensk bilprovning vill väl att “ramen” ska ha ett nummer för att den är löstagbar från resten av bilen.

Du får sannolikt fylla på 1/2-1 liter ytterligare vid kontroll av nivån, överfyll ej! - The Judge

– Johnny

GEN 3

GEN 4

Någon som vet om det finns vita eller gula glas att köpa till positionsljus fram Trans Am-88. Bilprovningen tycker inte om dom orangefärgade, eller lösning för att få igenom bilen på bilprovningen, flyttgodsbil. – Roger Andersson På en flyttgidsbil får man ju som du listat ut ha vita blinkers fram men positionsljusen måste vara vita, har man H4 insatser i strålkastarna så kan man ju ofta sätta i en p-ljus lampa där, och sen behålla blinkers i original lyktan. Det skall finnas vita glas med, men jag kommer inte i håg var just nu, skall fundera på det och återkomma, om inte någon annan hinner före! - Mangan

Startade upp vinterbilen (93 firebird v6 automat) och körde en runda. När lockupen går i vibrerar bilen som fan, värst är det vid 90-100. Den har stått stilla ett tag nu (ca 3 mån). Nån som har nån ide och tips om vad det kan vara? - micke.d Säker på att den går på alla cylindrar? Farsan har en van med V6:a, den gick mjukt som smör med kraftiga misständningar på två cylindrar, märktes inte alls förutom att det fattades lite kraft när motor och låda var sammankopplade genom momentomvandlaren, men när lockupen gick i började det skaka utav bara H-E. - keykey Epilog: Keykey hade rätt. Det var kraftigt överslag på en tändkabel. Tack för hjälpen. - micke.d

Vill du ha hjälp med något? Gå in på klubbforumet och ställ din fråga.

KRÖNIKAN av Linda Persson medlem #116 TACS

Sedan jag blev Firebirdägare 2003 så har det påverkat livet på alla möjliga sätt. Främst alla nya vänner jag fått bland medlemmarna men också den nyvunna förståelsen för renoveringar. Hur det man planerat i tanken blir dagar, veckor och månader som i slutänden till och med blir år i verkligheten. Det andra är nog alla semestrar med Firebirden i släptåg. Kosta vad det kosta vill men trevligt är det och vackert får man glida land och rike runt. Några år senare blev även USA inkluderat i Firebirdkörandet. En blå 1975 Firebird Esprit inhandlades för en nästan månad lång roadtrip på Route 66 2007. Snacka om drömresa för en entusiast som jag själv. Kosta vad det kosta vill. Och hända vad det hända vill. För det gör det ändå. På en sexfilig motorväg genom Illinois flög en av snobbringarna av. Klonk och skrammel! Det var bara första dagen, det. Men jag och mitt resesällskap skulle inte uppleva några ytterligare incidenter förrän vi nådde Bagdad Café i Kalifornien

två veckor senare. Efter att ha svalkat oss i baren då ökenvärmen i september toppar +40 grader mitt på dagen, så upptäcker vi att ena bakdäcket är platt när vi kommer ut. Tursamt nog ligger en gammal verkstad mitt emot och den snälle ägaren fyllde på däcket och skickade oss till Barstow för att få det lagat. Det var med nöd och näppe vi kom fram men lagat blev det och oljebyte fick gamla Betty på köpet. (Och en skruv.) Nästa problem uppstod några dagar senare i Las Vegas. Knappt hade vi börjat rulla förrän bilen kokade. Overflowflaskan hade spruckit och lämnat en gigantisk pöl med kylarvätska under bilen. Gissa vad? Runt hörnet ligger en Napabutik och ett par timmar senare var flaskan (tillfälligt) lagad med två tuber silikonlim. Kostnad cirka en hundralapp. Ja, jag säger då det. Tur är något vi haft genom åren för gamla bilar är trots allt gamla. Det märkte vi på sista sträckan genom Rocky Mountains. Långsammare än en snigel tog vi oss

över bergen och svartare än svarta var tändstiften efteråt. Det var inte så konstigt att bilen skuttade som en gammal traktor innan vi kom i väg morgonen därpå. När sotet bränt av så gick det bätte men en ny uppsättning fick hon välförtjänt när vi var tillbaka i Minnesota. 2007 var också början på många års roadtripping i USA och än är det inte slut. Espriten såldes 2011 till en man i Texas och vi blev med 1980 Trans Am istället. Och här skall jag inte ens börja nämna allt som gått fel men vad hade resorna varit utan alla händelser och människomöten? Några bilder i ett dammigt fotoalbum antagligen. Livet är för kort för att låta Firebirden stå i garaget. Ge er ut och upplev världen (men ta med startkablar och skiftnyckel). Vi lever bara i dag så passa på och njut. Tack för min tid som redaktör och layoutare på Firebird Magazine. Nya äventyr väntar. Over and out!

Det blir en lååång väntan till nästa nummer men i september kommer FM igen. Foto: Anders Jeppsson #597

Klubbens Guldmedlemmar 2015 6 7 8 120 164 222 299 390 403

Olle Kjellin Umeå Ingemar Caisander Helsingborg Robert Hjelm Rättvik Tom Rosenblad Örebro Mats Forsman Östersund Anders Waller Nödinge Darius Pawlowski Kungsängen Stefan Karlsson Tomelilla Peter Dahl Kungsbacka

434 526 743 791 849 862 875 886 894

Jonas Ström Lerum Johan Holmgren Habo Michael Dahlquist Osby Lars Nilsson Nässjö Peter Muntlin Nordmaling Thomas Andersson Idkerberget Alf Helmersson Föllinge Daniel Hoffman Enköping Tibor Major Vällingby

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Läs mer om guldmedlemskapet på www.transamclub.se

UR Bildarkivet 2009

Pony Car Meet 2009 Foto: Anders Jeppsson