Firebird magazine #4 -2013 by Trans Am Club of Sweden

FIREBIRD magazine MEDLEMSTIDNINGEN FRÅN TRANS AM CLUB OF SWEDEN

Klotterplanket sida 4 Gran Turismo americano Del 2:4 sida 6-8 FalkenBerg motorbana nya wheels & wings 2013 sida 10-11 #472 En rykande färsk DALArepresentant sida 16-17 From stock to Blown II sida 18-19 och mycket mera...

#4/2013

LEDAREN

Tveklöst intressantast under hösten har varit att starta planeringen inför nästa års Umeåträff den 28 juni (2014). Mest kanske för den energi och entusiasm vi mött från norr, med timslånga telefonsamtal och norrskensvisualiseringar till ljudet av amerikanska virtuella muskelbilar, men också för den glädje det är att bjuda hem sina vänner på ett storslaget kalas - och vännerna hurrar och säger: - Naturligtvis kommer vi till Umeå!

Nummer 4 2013 FIREBIRD MAGAZINE ges ut fyra gånger om året till medlemmar i Trans Am Club of Sweden. Tidningen är av medlemmar, för medlemmar.

Reportrar: Linda Persson linda@transamclub.se 0766-324 335 Ingemar Caisander registrator@transamclub.se 0739-994875

För att ge oss en rimlig anledning att 2014 besöka kulturhuvudstaden Umeå en vecka efter midsommar, då Wheels är i stan och ordnar partyt för oss, bestämde vi att tillfället är perfekt för klubbens årliga Årsmöte. Så; detta är en inbjudan för alla er medlemmar som inte bara är med i bilklubben utan också tycker om att se delar av Sverige ni aldrig kunnat föreställa er i vuxen ålder. Gör som Robert: Ta med er husvagn och er fyrhjulsdrivna Subaru och kör några dussin mil, bara för att det är kul. Själv har jag ännu inte ersatt min Mercedes med någon mer passande sportbil för en man i min ställning men ännu finns det tid (drygt sex månader kvar). Och skulle du vara medlem OCH ha en rullande Firebird, finns det väl ingen anledning alls varför du inte skulle vara på plats runt tidig eftermiddag och se till att vi kommer att ha det mest välbesökta årsmöte klubben någonsin haft. Om inte annat så utlovas det en spännande cruising på kvällen där du redan nu kan fundera över om vicechef Patrik kommer att låta mig låna hans gulsvarta TA och bränna däck med den i varenda Umeågathörn.

Ansvarig utgivare: Linda Persson Kontakt: Firebird Magazine C/O Linda Persson Ballasjövägen 80 517 91 Bollebygd Tel. 0766-324 335 e-mail: redaktionen@transamclub.se

Trans Am Club of Sweden är en ideell förening grundad av Erik Szanto 1980.

Framsidan: Vad är väl en skönare syn än en Firebird i sommarsolen? Från TACSfålla under Big Meet 2013 Foto: Linda Persson

Allt insänt material medges rätten att användas i tidningen när som helst det behövs. Inget publicerat material får återges utan Trans Am Club of Swedens tillstånd. Läs med försiktighet. Innehållet kan vara beroendeframkallande!

transamclub.se Gilla oss på facebook www.facebook.com/transamclub

ORDFÖRAnde Torbjörn Skog

I november fyllde en av mina stora kärlekar 30 år. Vi har känt varandra sedan gymnasietiden och det var amore vid första ögonkastet. Hon heter Pia och är en kakadua. Fast det kan vara en han också. Det går inte att avgöra könet bara på utseendet. Denna strax över foten långa varelse är min bäbis och min bästa kompis. För att prata biltermer så är hen av modellen Goffins, den minsta sortens kakadua, som härstammar från den indonesiska övärlden. I dag är Goffins utrotningshotade och därför får jag varken sälja eller avla utan tillstånd från myndigheterna. Översatt till biltermer (igen) så är det jämförbart med Pontiac Firebird. Ju fler som kvaddar och missköter sina Firebirds, desto färre finns det kvar till eftervärlden. Fabriken är nedlagd/regnskogarna skövlade – det som existerar i dag är det enda vi har att visa för all framtid. Tar vi inte tillvara på det vi har, finns det ingenting kvar. Därför är Trans Am Club of Sweden så viktig och medlemmarna i den. Det är bara vi, i Sverige, som jobbar för bevarandet av Firebird och dess minne. Av naturliga skäl vill vi ha dig kvar som medlem även nästa år så betala in medlemsavgiften för 2014 redan nu. Innan jag stänger ner redaktionen för sista gången i år vill jag passa på att tacka, å redaktionens och mina egna vägnar, alla som bidragit till tidningen. Vi har noterat ett ökat intresse från medlemmarna att bidra med material och det är fantastiskt kul. Tack alla läsare. Hade ni inte velat läsa innehållet så hade det inte funnits en medlemstidning. Det finns klubbar som bara har utskick av nyhetsbrev. Personligen tycker jag att det känns oengagerat. Tidningen är ett verktyg för att lära känna varandra och att utdela information och kunskap. Det är faktiskt så. Vi ses nästa år. Redaktör Linda Persson

2013

0703-807037

0736-370091

peter@transamclub.see

PETER KISCH

0705-981064 0739-994875

INGEMAR CAISANDER

JONAS ERIKSSON

registrator@transamclub.se jonas@transamclub.se

LEDAMOT

Årsavgiftsdags...

fter en fantastiskt fin sommar med mängder av Firebirds på vägarna noterar vi lite förvånat att året alldeles snart är slut. Det brukar innebära att det vilken dag som helst är julafton, men också att nästa år ska förberedas - och alla de aktiviteter man redan nu ska göra plats för i almanackan.

Missa inte att vara med ytterligare ett år i Sveriges snabbast växande bilklubb för Firebirds av alla de sorter: se till att lägga bifogade inbetalningskort i högen för oundvikliga utgifter (den tar inte mycket plats, jag lovar). 2014 har vi planerat en resa till Umeå - missa inte att vinka åt bilkaravanen som slingrar sig upp (och ner) till kulturhuvudstaden likt ett lämmeltåg av bilintresserade fans till det som har alla förutsättningar att bli klubbens mest välbesökta årsmöte någonsin. 365 kr även kommande år - en krona om dagen!

SEKRETERARE

KASSÖR

0706-402999

patrik@transamclub.se

PATRIK HEDSTRÖM

VICE ORDFÖRANDE

STYRELSEN

ordforande@transamclub.se

TORBJÖRN SKOG

ORDFÖRANDE

KLUBBSNACK

VALBEREDNING: SISSIE WIKSTRÖM sissie@transamclub.se 0739-806557 REVISOR: Hans Turesson KLUBBFÖRSÄKRINGAR FREDRIK LINDSTRÖM fredrikgta87@hotmail.com 013-83368, 0707-322287

* * *

Åttiotvå medlemmar har den senaste månaden (oktober-november 2013) varit inloggade i bilklubbens forum på internet, vilket är nästan en fjärdedel av våra nästintill fyrahundra medlemmar, och med totalt tvåhundra forumregistrerade betalande Trans Am Club of Sweden-medlemmar måste vi väl anse att målet med en internetbaserad mötesplats är uppfyllt. Dessa tvåhundra medlemmar kan umgås med de tolvhundratrettiotre forumbesökare som ännu inte är betalande medlemmar i klubben men som ändå vill vara med och diskutera bilar i ämnet Pontiac Firebird av alla de sorter. Dessa ickebetalare får varken tidning eller medlemskort, men deras frågor (och ibland svar) gör forumet levande och stundtals också underhållande. För att veta vad jag pratar om har jag besökt de tre andra svenska systerklubbarnas forum dagligen i höst: Camaroklubben, Mustang och Corvette, där Mustangklubben är en favorit - kanske mest för att de just nu är den största klubben med över tretusen betalande medlemmar. Men också för att deras språk och attityd mycket påminner om vårt forums bästa sidor: Det finns en nyfikenhet och en frågvishet som gör det lätt att känna sig välkommen och behövd i sammanhanget. I förra numret av Firebird Magazine frågade jag om vårt forum mestadels handlade om en mindre samling av självgoda internetmissbrukare, och tre månader senare är jag nog böjd att hålla med om det. Jämför gärna med det fotbollslag du spelar back i: På sammankomsterna efter bortamatcherna är det nästan alltid bara ytterforwardarna och målvakten som hörs och syns mest. Det har alltid varit så och det blir aldrig någonsin annorlunda eftersom det är ganska skönt att de sköter det prat som vi andra sedan länge redan har tröttnat på. I bilklubbens forum handlar det mest om fel färg på bakljusens blinkers inför den årliga bilprovningen. Har du märkliga frågor om din bil eller någon historia att berätta om din bilimport eller vad du hittade under baksätet på den Trans Am du ägt sedan 1979? Dela gärna med dig i forumet - eller skriv berättelsen på ett papper eller vykort från Agia Napa och posta det till: Firebird Magazine Trans Am Club of Sweden c/o Torbjörn Skog Svarttorp Berget 208 64010 Högsjö

/Chefen alias Torbjörn Skog

T E K N A L OTTERP

Även polisen gillar TACS

Foto: Torbjörn Skog

LÄSARFRÅGAN: Vad är detta som punkterat medlem Wikanders däck? Har du svaret så maila till redaktionen@transamclub.se (Metallgrejen alltså.)

Från och med 1 december är det inte längre tillåtet att sms:a, twittra, söka låtar på spotify m.m. under körning. Blir du påkommen kostar det dig upp till 4 000 kronor i böter för vårdslöshet i trafiken. Handsfreesamtal är däremot fortsatt tillåtet. Källa: Transportstyrelsen

VISSTE DU? Att efter 1982 var alla motorer svarta utom aluminiummotorerna

Those were the days, my friend...

Kör som polisen. En i framsätet, sex i baksätet.

Fars dag är överstökad men julen stundar. Vilken far skulle inte bli glad för en supersnygg Firebird-slips? Finns bland annat på zazzle.se

MANDYS’S DINER II Betyg:

timme kommer ett stort gäng bröllopsfirare som hyrt in sig för kvällen. Det är inte alls ovanligt. Dessutom utnyttjar man den stora parkeringen utanför till konserter när det går. Att det inte skall gå bra för Mandy’s är ingen risk. Vi blir varmt välkomnade av en tjej i kort kjol, nerrullade amerikasockar och converseskor. Klockren 50-tals mundering. Vi blir informerade om bröllopsgästerna och hänvisas vänligen till ett bord utomhus, vilket inte gjorde oss något då solen stod så värmande och grann på sommarhimlen.

En lyxig jordgubbsmilkshake

I TA-Bladet #1 2011 beskrev reportern ett välbesökt, relativt nyöppnat, hak i Älvsered utanför det berömda Ullared. En tidigare nedlagd bensinmack hade förvandlats till en tidsenlig amerikansk 50tals Diner med allt vad det innebär. Dekor, jukebox och servitriser i rätt utstyrsel. Ett vinnande koncept har det visat sig. För ett par år sedan öppnade familjeföretaget en ”filial” i Töreboda. Denna gången var det skaparens barn som satt sig bakom ratten. Ett gammalt bageri har förvandlats till ett amerikanskt matmekka a la 50-60-tal men till skillnad från Mandy’s i Älvsered så är Mandy’s i Töreboda öppet året runt.

Revben med lökringar

Det är väldigt tomt på folk när vi knatar in vid 17-tiden. Det sitter en familj inomhus och på uteserveringen avslutar en annan familj sin måltid. Och så vårat gäng då, bestående av fyra personer i åldrarna 15 till 62. Men döm inte i förväg. I stort sett varenda bord inom- och utomhus är reserverade och om en

Menyn lyder efter amerikanska regler. Stort och mycket. En standardhamburgare väger 200 gram och består av 100 procent nötkött. Priset på dessa är 125 kr och uppåt, vilket kan verka dyrt, men det smakar inte heller Sibylla utan portionerna är väl tilltagna med kryddade crisscut pommes och ibland extra sallad vid sidan om, beroendes på vad du beställer. Det mättar mer än väl och tillfredställer smaklökarna alldeles utmärkt. Det finns mer än bara hamburgare i listan. Kryddiga kycklingvingar, revben, BLTmackor, amerikanska pannkakor och donuts m.m. Med Mandy’s fullständiga rättigheter kan du smaksätta din milkshake med något starkare eller beställa in en drink. Wanda Jacksons raspiga röst bjuder upp till party när en kavalkad av klassiska 50- och 60-talslåtar spelas upp från Jukeboxen. Det är svårt att inte trivas i den här miljön. Jag vill inte påstå att jag är lyrisk över dess existens men möjligheten att byta kontinent för en timme och något som ligger bara några timmar bort gör mig däremot exalterad. All dekor är äkta vara som ägaren samlat på sig under åren. En del grejer har han tjatat sig till, andra har trillat på honom. (Jag talar om fadern som startade det hela.) Det är litet, det är genuint och ja, av alla de ”riktiga” diners jag besökt i USA så ligger Mandy’s väldigt bra till för att vara svensk-producerat. Mina amerikanska vänner brukar få åka på studiebesök till Älvsered (om det är öppet) och deras beundran går inte att ta miste på. Det är nästan som hemma, menar dom. Det kan inte bli så mycket bättre betyg.

Wild oneburgare med bacon , kantareller m.m. Text & bild: Linda Persson

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

DEL 2:4 Den lyxiga toppmodellen GTA introducerades 1987 och blev genast en stor succè. I första delen av denna artikelserie presenterades utvecklingen och tankarna bakom modellen och i denna del kommer vi att titta lite närmare på tekniken och hur modellen utvecklades under produktionsåren fram till och med 1992. GTA var ämnad att utgöra den absoluta toppmodellen av Pontiac Firebird, i paritet med Chevrolets flaggskepp Camaro Z28. Mycket av tillvalsutrustningen till den ”vanliga” Trans Am var standard i GTA:n, bland annat spoilerpaketet (något modifierat), WS6 sporthjulupphängningen och inte minst så gott som all komfortutrustning inne i kupèn. Den modifierade hjulupphängningen på GTA (benämnd ”WS6 Level III”) inkluderade bland annat 36 mm krängningshämmare fram (24 mm bak), gasfyllda Delco stötdämpare, speciella sportfjädrar (96 lb./inch fram och 23 lb./ inch bak), styrservo med hög (12.7:1) utväxling, skivbromsar runt om, bakaxel med diffbroms och inte minst nya guldfärgade ”diamant-ekrade” 16x8” aluminiumfälgar. Dessa fälgar var speciella på så sätt att de bakre hade 16 mm offset (på grund av bakaxelbredden) medan de främre fälgarna hade 0 mm offset. Detta i kombination med att däcken (Goodyear Eagle VR50 i dimension 245/50VR16) hade bestämd rullriktning gjorde att det inte gick att växla hjulen på bilen – varje hjul hade sin bestämda plats. Navkåporna var svarta med texten ”WS6” i mitten. Alla GTA var monokromatiska, det vill säga karossen och spoilerpaketet var lackerade i en och samma färg, till skillnad från ”vanliga” Trans Am där spoilerpaketet var målat i en avvikande kulör. Detaljeringen av karossen var ytterst återhållsam och helt i avsaknad av iögonfallande dekaler och texter; bara ett par små eldfåglar och stilrena epoxyfyllda emblem.

Även under huven fanns en hel del godis… Standardmotorn i GTA var den stora 5.7-liters (350 cui) L98 V8:an med TPI bränsleinsprutning. Det handlade i stort sett om samma motorblock som satt i Corvette, dock fick GTA:n topplock i gjutjärn och dito grenrör (aluminium respektive rostfritt på Corvette), rullkamaxel och elektriska kylfläktar. Maxeffekten var något blygsamt specificerad till 210 hp vid 4400 rpm och ett vridmoment på 427 Nm vid 3200 rpm. På grund av motorns höga vridmoment och vissa problem med avgascertifieringarna fanns bara automatväxellåda att tillgå i form av den fyrstegade TH700R4 (4L60) med både överväxel och lock-up.

Prestanda för en automatväxlad 1987 års GTA med den stora 5.7-liters V8:an och 3.27:1 i bakaxelutväxling inkluderade en accelerationstid 0-100 km/h på 6.9 sekunder, kvartsmilen (402 m) gick på 15.35 sekunder med en slutfart av 147 km/h. Även insidan av GTA:n var rejält påkostad med många unika detaljer (både standard och som tillval) som inte gick att få i någon annan Firebird. Standardsäten var speciella ”Ultima”stolar klädda i Metrix tyg och med fullt justerbara ben-, höft-, rygg- och nackstöd. Som tillval fanns läderklädsel (kallad ”Ventura”). Likaså de inre dörrpanelerna var unika för GTA:n. Instrumenteringen var komplett och bestod av varvräknare (till 7000 rpm), 140 mph (225 km/h) hastighetsmätare samt mätare för bränslenivå, batterispänning, oljetryck och kylvattentemperatur. Den som så önskade kunde bocka för alternativet ”U52” i tillvalslistan – alla analoga mätare ersattes då av futuristiska digitala instrument! Tillvalet ”DK6” inkluderade en speciell takpanel med analog trippmätare, svängbar kart-/läslampa, laddningsbar nödficklampa och ett litet förvaringsutrymme för tex solglasögon eller garageöppnare.

De köpare som absolut ville ha en manuell växellåda kunde dock nedgradera sin GTA med motorvalet LB9; istället för 350 V8:an (RPO kod B2L) monterades då istället Trans Am:ens 5-liters (305 cui) TPI V8 på 205 hp vid 4400 rpm respektive 386 Nm vid 3200 rpm, kopplad till en femväxlad manuell låda. Samtidigt erhöll köparen en prisreducering på $300. Den uppmärksamme noterar naturligtvis att det inte skiljer speciellt mycket mellan motorernas effektsiffror (210 respektive 205 hp) och detta beror på att det handlar om *uppgivna* maxeffekter – i verkligheten levererade den stora 5.7-liters V8:an betydligt mer (motsvarande motor i Corvette var till exempel specificerad till 230 hp…).

Även stereoanläggningen var av hög klass och kunde kompletteras med tillval ”UQ7”: detta inkluderade dubbla bakre baslådor med separat 30 W förstärkare och extra främre högtalare placerade i instrumentbrädan. Som nämnts tidigare blev GTA:n en stor succè när den kom och totalt tillverkades 11.096 bilar under 1987. Under 1988 skedde en del smärre förändringar: 16” fälgarna modifierades något och fanns nu även som tillval till ”vanliga” Trans Am (dock enbart i färgerna vitt, rött, mörkgrått och svart – de guldfärgade fälgarna var unika för GTA:n och skulle så förbli under hela produktionen fram t.om. 1992). Även den monokromatiska lackeringen (kaross och spoilerpaket i samma färg) blev tillgänglig till vanliga Trans Am. 1988 kunde man också välja att utrusta

Text: Ingemar Caisander Bild: Linda Persson/thirdgen.org/flickr.com

sin GTA med T-toppar (avtagbara takluckor i glas), detta var för övrigt det enda exteriöra tillvalet som fanns. Under huven var det mesta sig likt: liksom tidigare var 5.7-liters B2L/L98 TPI V8:an kopplad till en fyrstegad automatväxellåda standard, dock angavs effekten nu till mer realistiska 225 hp vid 4400 rpm och 447 Nm vid 3200 rpm. De som önskade den manuella femväxlade lådan fick precis som tidigare nedgradera sin GTA med 5-liters LB9 TPI V8:an, nu specificerad till 215 hp vid 4400 rpm och 386 Nm vid 3200 rpm. En lite lustig detalj var att man kunde behålla automatväxellådan även till den mindre V8:an som då levererade 190 hp vid 4000 rpm. Inuti kupèn byttes standardstereon ut mot en ny högklassig anläggning, tidigare enbart tillgänglig som option (RPO kod UT4). Denna anläggning inkluderade AM/FM radio med touch-knappar, fem stationsförval, automatsökning, autoreverserande kassettdäck, brusreducering, digitalklocka och en fembands equalizer. Ratten ersattes av en ny modell med integrerade knappar för att styra stereon; en viktig detalj var att ratten även inkluderade en MUTE-knapp. Denna knapp var en del av stereons stöldskydd och behövdes för att aktivera stereon efter ett eventuellt byte. Om stereon stals och monterades i en bil utan MUTE-knappen i rattkontrollerna gick det inte att få igång den – ett felmeddelande (”LOC”) visades i statusfönstret och alla funktioner i stereon var spärrade. 1988 års GTA var även den första Firebird-modell som utrustades med det nya VATS II (Vehicle Anti-Theft System) ”Pass-Key” stöldskyddet. Systemet var snarlikt det som kom till Corvette 1987 och baserades runt en stöldskyddsmodul placerad under instrumentbrädan. Denna modul kände av en liten elektrisk resistor integrerad i tändningsnyckeln varje gång man försökte starta bilen – stämde inte resistorns värde överens med det inprogrammerade spärrades bilens tändnings- och bränslesystem. Totalt producerades 11.214 GTA under 1988, av dessa var 718 st av den speciella ”Notchback”-modellen som vi skall titta lite närmare på i nästa del av denna artikelserie. Det mesta var sig likt från föregående år under 1989, åtminstone på utsidan. Under skalet hände desto mer…

Ett nyutvecklat avgassystem med dubbla katalysatorer (RPO kod N10) togs fram av GM och gjordes tillgängligt både till 5.7-liters standardmotorn och den mindre 5-liters V8:an med manuell växellåda. Detta nya avgassystem var mera friflödande än standardsystemet och när det monterades levererade 350 cui V8:an hela 235 hp vid 4400 rpm och 454 Nm vid 3200 rpm. Specifikationen med det ordinarie avgassystemet var oförändrad från föregående år (225 hp/447 Nm). För den mindre 5-liters LB9 V8:an med manuell växellåda var motsvarande specifikation 225 hp vid 4400 rpm och 400 Nm vid 3200 rpm. Prestandan förbättrades något med det nya avgassystemet: en automatväxlad 1989 års GTA med den stora 5.7-liters V8:an och 3.27:1 i bakaxelutväxling accelererade nu 0-100 km/h på dryga 6.5 sekunder. Under 1989 uppgraderade även Pontiac de fabriksmonterade Goodyear Eagle-däcken till hastighetsklass ZR, dvs godkända för över 240 km/h. Inuti kupén monterades trepunktsbälten i baksätet och som tillval fanns nu även en stereo med CD-spelare (RPO kod U1A). En stor nyhet under 1989 var att man nu kunde beställa sin GTA i cabrioletutförande! Dock var det ett ganska komplicerat förfarande: på grund den ökade vikten av kaross- och chassiförstärkningarna blev bränsleförbrukningen på en öppen GTA för hög (gränsen gick vid en snittförbrukning av 22.5 MPG, ca 1.05 l/10 km) och detta skulle inneburit att bilarna belades med den så kallade ”Gas Guzzler” straffskatten på $1200. För att komma runt detta var man tvungen att beställa sin GTA med T-toppar och specificera för återförsäljaren att man önskade en cabriolet. Bilen färdigställdes då med glastak och skickades sedan direkt från fabriken till firman ”American Sunroof Company” i Michigan som konverterade den till cabriolet. Därefter sändes bilen till återförsäljaren för leverans till kund. Genom att ASC fakturerade återförsäljaren för konverteringen påverkades inte Pontiacs CAFE (Corporate Average Fuel Economy) och man undvek på så sätt straffskatten. Totalt konverterades enbart ett 50-tal GTA under 1989 och då dessa bilar inte lämnade Pontiacs fabriker i Norwood/ Van Nuys i detta utförande anser en del att det således inte handlar om ”äkta” GTA:s. Konverteringen var dock i stort sett identisk med motsvarande ombyggnad av Chevrolet Camaro (som ASC också utförde), den enda egentliga

skillnaden var pappersexercisen. Totalt producerades 8081 GTA under 1989, inklusive 1(!) röd GTA ”Notchback” (detta trots att denna specialmodell nu officiellt var nedlagd av Pontiac…).

Inga större förändringar genomfördes under 1990 – krockkudde blev standard på förarplatsen och i och med detta försvann rattkontrollerna för stereon. GTA:ns speciella inre dörrsidor försvann också och ersattes med samma modell som i Trans Am. På motorsidan skedde bara en del mindre justeringar: vridmomentet på 5.7-liters V8:an ökades från 454 Nm till 461 Nm vid 3200 rpm men maxeffekten var fortfarande specificerad till 235 hp vid 4400 rpm. Även 5-liters V8:an ”putsades” något: med femväxlad manuell låda och avgassystemet med dubbla katalysatorer ökades vridmomentet från 400 Nm till 407 Nm (oförändrad maxeffekt på 225 hp); med den automatiska fyrstegade växellådan löd motorspecifikationen nu på 200 hp vid 4400 rpm och 386 Nm vid 2800 rpm. Försäljningen fortsatte att sjunka och enbart 1442 st GTA producerades under 1990. 1991 var det så dags för en smärre ansiktslyftning: GTA:n fick den nya nosen baserad på Pontiac´s konceptbil ”Banshee” och både det nedre spoilerpaketet och designen av bakvingen gjordes mjukare och med mer svepande linjer. En övre reflexlist integrerades också i bakljusen. Värt att notera är att den nya bakvingen var feldesignad: i högre farter fick luftströmmarna runt den faktiskt trycket

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

GTA - EXTRA ALLT del 2:4 >>

på bakvagnen att minska, istället för tvärt om som ju brukar vara önskvärt… Motoralternativen finslipades en sista gång och nu specificerades 5.7-liters L98/B2L V8:an till 240 hp vid 4400 rpm och 461 Nm vid 3200 rpm (fortfarande enbart tillgänglig med fyrstegad automatväxellåda); den mindre 5-liters LB9 V8:an levererade 230 hp vid 4400 rpm och 407 Nm vid 3200 rpm med femväxlad manuell låda och 205 hp vid 4200 rpm och 386 Nm vid 3200 rpm om den fyrstegade automatväxellådan behölls. Dessa effektsiffror var oförändrade även under 1992. Prestanda för en automatväxlad 1991 års GTA med den stora 5.7-liters V8:an och 3.23:1 i bakaxelutväxling inkluderade en accelerationstid 0-100 km/h på 7.1 sekunder, motsvarande tid för en 1992 års GTA med den mindre 5-liters LB9 V8:an och 3.42 i bakaxelutväxling var 7.3 sekunder. En intressant detalj var att många GTA, framför allt av årsmodell 1991 och 1992, var utrustade med trumbromsar bak. Detta berodde inte, som en del rykten gör gällande, att det skulle råda någon brist på skivbromsar utan var ett sätt från Pontiacs sida att försöka hålla ner koncernens genomsnittliga bränsleförbrukningssiffror (den så kallade CAFE

– Corporate Average Fuel Consumption) och därmed undvika straffskatt på bilarna. GTA:n låg under hela sin produktion nära gränsen för denna straffskatt, speciellt när T-topparna valdes då de nödvändiga karossförstärkningarna ökade vikten. Istället för de vanliga skivbromsarna runt om (RPO kod J65) fanns därför alternativet med skivbromsar fram och trummor i aluminium bak (RPO kod J42); på så sätt kunde man minska vikten. De bilar som utrustades på detta sätt prisreducerades även något. Ryktet om att den fjärde generationens Firebird var på väg påverkade försäljningen negativt och totalt tillverkades 2035 st GTA under 1991 och enbart 508 st under 1992.

även presentera två specialmodeller av GTA:n: ”Notchback”-versionen som kom 1988 och inte minst ”20th Anniversary Trans Am” (även benämnd ”Turbo Trans Am”) som släpptes 1989. Den sistnämnda var en kopia på de pace cars som användes i motortävlingen Indianapolis 500 samma år och var unik bland annat för att det var den första (och enda!) Trans Am utrustad med V6 istället för V8! Båda dessa modeller är mycket eftertraktade samlarobjekt idag och i nästa del skall vi titta närmare på den förstnämnda av dem: GTA Notchback.

1992 var sista produktionsåret då man från Pontiacs sida valde att lägga ned lyxmodellen GTA i samband med att fjärde generationens Firebird såg dagens ljus 1993. Under de sex åren modellen producerades hann man dock med att

Vi servar även bromsar, ACanläggningar och levererar delar till din Firebird

2013-07-13 American Car Show Norrtälje

Text & Bilder: Bosse Hagström #69

Tack alla ni som kom till denna trevliga träff. Vi som kom söderifrån samlades i vanlig ordning vid Shellmacken i Täby vid 7-tiden på morgonen och vi styrde kosan mot Norrtälje ganska omgående för att undvika allt för mycket köande. Det gick ganska bra att hålla ihop kolonnen trots mycket trafik mot Norrtälje. Tack till till Darre som ledde kolonnen och höll tempot uppe! Efter ca 40 minuter var vi på ingång till Norrtälje där vi i närheten av Flygfyren( ICA butik) mötte Leif Anderson som kom från ön Yxlan i sin fina TA69. Sedan köade vi en kort stund in till Societetsparken och parkade i god ordning tillsammans mellan träd med lagom skugga. Detta med skugga visade sig behövas något senare på dagen då solen strålade varmt från en klarblå himmel. Åtta bilar räknades in i vår improviserade fålla. Sen hade vi ytterliggare nåra medlemsbilar som stod på annan plats i parken. Bosse Stoltz kom förbi vår fålla. Janne Klintmalm var också på annan plats i parken men hade för dagen tagit med sig sin fina GTO. Vi träffade också kamrater från andra pony car klubbar. Det fanns också många Firebirds som stod

för sig själva s.a.s. och inte verkade vara med i TACS. Hade varit bra om vi haft några värvningslappar!! I samband med bilträffen så har man underhållning i parken medelst rockband samt prisutdelning till snyggaste bil. Dessutom finns det massor av försäljare av diverse prylar samt finns det ett litet café. I den närliggande kanalen ligger det en mängd skarpa båtar, dock inga cigarettbåtar denna gång. Däremot fanns där en Stridsbåt 90 som man fick åka med om man pröjsade en hundring. Varje timme så ruppade man med en liten dragster så öronen nästan trillade av! Vädret var utmärkt och det var många fina bilar i societetsparken. Utöver att kolla bilar och folk i parken så kan man spankulera runt i stans centrumkvarter. Där det också var mycket folk. De flesta butiker hade öppet. Norrtälje lever verkligen upp en sån här dag! Straxt före klockan fem styrde vi som sista TACS klubb bil kosan hemåt efter en mycket trevlig dag. Vi ses på nästa bilträff den som vill!

- Bosse & Gerd

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

WHEELS & WINGS För första gången går Wheels & Wings av stapeln någon annanstans än i Varberg. Detta efter många års klagomål på Getteröns sönderkörda gräsmatta. (Och bristen på in och utfarter. Och fulla raggare. Och Sveriges placering i Melodifestivalen 2003 etcetera.) Varbergs förlust är Falkenbergs vinst och visst känns motorstadion som en ultimat plats för en bilträff.

med vrålande V8:or framför och bakom sig, tills man vinkades in till sin rad att parkera på. Det gav säkert mersmak i mångas galoscher. Det enda som höll tillbaka extasen något var att det inte gick fortare än 30-40 km/h som mest. Av helt rätta skäl. Utställningsfältet upplevs inte lika stort som på Getterön men trots en strilande ström av inkommande bilar under dagens alla timmar, verkar alla få plats.

Årets arrangörer har skött hela evenemanget med bravur. Insläppet har nog aldrig varit smidigare på en större träff. Trots köer från minst tre olika håll så flöt det hela väldigt bekvämt utan några längre stopp.

Det är väl organiserat med epa-traktorer på bortre sidan, bilar i mitten av banan, traktorer vid bilbedömningen och motorcyklar närmast marknadsgatan. Marknaden huserar på asfalterad mark bakom depån. Ett utmärkt val för framtida träffar då vädret inte bjuder på lika vacker himmel som årets helg. Framför depån pågår bilbedömning och framför den, på en upphöjning, ligger chokladhjul och barnkaruseller. Inga ingredienser har slopats för en lyckad familjedag. Det hela känns väl inramat från början till slut. Flyguppvisningar, uppstart av dragsters, godisregn... Plus att det inte stör allt för många att några tusen bilentusiaster samlats på en och samma plats för att beundra utsikten – det här har dom gjort bra. Riktigt bra.

Men så häftigt! Innan man visste ordet av det körde man ett varv på Falkenbergs motorbana

Det enda som ligger Falkenbergs arrangemang i fatet är de makalöst smala lantvägarna (inte lands-

Till en början är det inte helt lätt att hitta rätt. Det skulle passeras många rondeller innan man kom till Sibbarp, som inte alls känns speciellt nära Falkenberg. Då med tanke på de snäva vägar som går mellan åkrar och gårdar bort från havet och innåt land, ut i skogen någonstans. Vilket också gjorde att Eniros tidsschema överskreds med nära en timme. Men om man bortser från det...

Text & Bild: Linda Persson

vägar) som man ibland måste ta sig genom för att komma fram eller därifrån. Med en nära två meter bred bil och en inte mycket bredare väg så lackades svetten flera gånger i pannan när respektlösa Svenssons dundrar förbi utan vett på att sakta ner eller ge plats. Det satt både brännässlor och vissna hundkex i grillen efter sista utvägen-väjningar halvvägs ner i diket. Det är en dämpare av upplevelsen men inte något man kan lasta Wheels & Wings för. Betyget blir en reält stor, hammarsvullen tummen upp med bonus på infarten via motorbanan.

FALKENBERG STYLE

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Wheels national Älvdalen 10/8-2013

Veckan efter Classic Car Week i Rättvik anordnas Musik och motorfestivalen i Älvdalen som ligger ett par mil norr om Mora. Wheels International kortegen med bilar startar i Stockholm på fredag morgon för att sedan anlända till Älvdalen på fredag eftermiddag. På flygfältet är det femte gången som Wheels Nationals ordnar sin träff som är en del av Motor och Musikfestivalen. Totalt var det 1550 bilar på flygfältet denna dag vilket var nytt rekord! Träffgruppen utsåg Wheels Nationals i Älvdalen till officiell TACS träff i augusti. Träffansvarige Mikael Köpman (Älvdalens egna Bandit) ordnade plats för fållan intill scenen där det var bilpresentation och diverse priser delades ut. Åtta bilar fick vi in i fållan och vi fick alla fyra generationerna representerade. Vi hade den näst största fållan vid klubbparkeringen, våra kusiner i Camaro klubben hade 10 bilar. Efter div prisutdelningar lämnade vi flygfältet för River Valley Run, som är cruisingen som går runt byarna kring Älvdalen. Tyvärr så kom regnet strax före avfärd så många lämnade flygfältet lite tidigare. Vi blev tre stycken T/A (-69 ,-74 och -78 ) i karavan som cruisade runt slingan. /Robert Hjelm #472

Förra året blev vår träffansvarige gripen och handfängslad av Norges svar på Buford T Justice i en äkta amerikansk polisbil, i år klarade han sig dock.

Text & Bild: Linda Persson

Waconia, Minnesota, är en ort på strax över 10 000 invånare, mest känd för att ha visats upp i filmen Drop Dead Gorgeous med Kirstie Alley, Ellen Barkin och Kirsten Dunst i huvudrollerna. Men det finns ett event som drar tredubbelt med folk en dag om året och det är Nickle Dickle Day. Den 14 september gick den 52:a Nickle Dickle Day av stapeln, som från början var en idé från ortens lokala affärsmän för att locka folk att spendera pengar i city. Namnet härstammar från ett tyskt ord som betyder något i stil med ”tjänster eller varor i direkt byte mot annat än pengar”. I år väntades cirka 30 000 besökare till festivalen med marknad, sporttävlingar, konserter och bilutställning m.m. på locklistan. Den som har besökt USA känner kanske till att stadsnätet är uppbyggt i fyrkanter. Detta utnyttjades väl när hundratals veteranbilar visades upp i olika klasser på de olika gatorna. Bland annat fanns veteranlastbilar åt

ena väderstrecket, hotrods i nästa, generella klassiker på det tredje och muskelbilar i ännu ett. Corvetterna var så många att de fick en egen gata tillsammans med några racers, varav en Camaro-dragster. I mitten centrerades övriga event så som marknad med hantverk och mat av alla de sorter och en basketturnering för ortens lokala ungdomar. Runt fyrahundra veteranbilar hade tagit sig till årets Nickle Dickle Day liksom ett fåtal utomstatare från bl.a. Wisconsin och South Dakota. Det som slår en är kvaliteten på fordonen. Endast ett fåtal ratrods kunde stoltsera med rost och då ytrost på karossen. Övriga bilar är i nyskick eller bättre. En riktigt snygg tvåtonad cheva-rod bar en helt och hållet modern inredning, vilket överraskade och förstörde hela wowkänslan men man kan inte annat än förundras av det gedigna arbete som ligger bakom dessa skapelser. I USA är det allmänt custom som

gäller och original är något man utgår i från, inte behåller (om det inte är något väldigt speciellt). Firebird är något av en raritet nu för tiden. Priserna stiger generellt på de få som är till salu. På Nickle Dickle Day dök fyra stycken upp, varav tre från första generation och i absolut toppskick. Den fjärde var en Trans Am från 1970, renoverad till perfektion med mottot ”Behåll GM helt GM”. Det är inte varje dag man ser exemplar av Mark V eller Corvair men dagens överraskning var den vita Ford Thunderbird som användes i filmen ”Sista natten med gänget”. Skicket såg ut att vara i samma fina kondition i dag som för 40 år sedan då filmen spelades in. (Redan då var bilen 16 år gammal.) Den ägs numera av en herre i Minnesota. Även en liten utställning har stora överraskningar så nästa gång ni åker förbi en byfest i staterna, stanna till och gå en sväng, man vet aldrig vad man hittar.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Big Meet-krönikan 2013 Text & Bild: Linda Persson

et var mitt nionde år i rad. De senare åren har besöken i Västerås varit mer av pliktkänsla än ett ”bara måste”. Ändå kan jag inte låta bli att njuta när jag väl är på plats. De där 40-nånting milen jag har upp är segare än en förkylning men dagarna går fortare än man tror. Snart glider man hemmåt med raggarbrännan väl synlig på många meters avstånd. 40-nånting mil känns då som 140 när man längtar efter sin egen säng. Första dagen på plats ligger det moln över landskapet men festen är redan i full gång bland tält och husvagnar. Det grillas, spelas musik och dricks alkohol i mängder. Som vanligt är det rätt så ensamt att köra Firebird på Mälarcampingen. Det är ölpråmar och Cadillacs som tar upp den största ytan men förr eller senare dyker det upp en förskrämd Pony car bland monstren och man känner sig inte riktigt så ensam längre.

Fyllan sägs ha minskat de senaste åren men själv har jag inte samma upplevelse. Våra tältgrannar från Skåne kom i fina bilar men körde inte en meter så länge vi var där. Är det då bilhobbyn man är där för? Jag är tveksam. Men allt är inte av ondo. Ett gäng partynissar gjorde girlanger av tomma ölburkar och hängde dessa som dekoration på tältet. Både smart och dekorativt. Det är en skön omväxling att slippa se liken samlade en och en ute i naturen, som är den vanliga manövern. Samlade en och en i stora klungor var folket utanför servicebyggnaden när en ung tjej blev påkörd av en Renault, som ett helt ointressant tillägg. Eller helt ointressant är det kanske inte med tanke på att majoriteten var där i amerikabilar. Det var alltså ingen raggarslyngel som tokkört, som det så lätt går att generalisera till en vecka som denna. Det var tråkigt men visar på att olyckor även sker sådana här dagar.

Jag förundras över all denna alkohol i samband med bilar och bilkörning. Jag har inte begripit ekvationen men det är möjligt att jag bara är långsam. Om någon sett filmen Raggarna med Ernst-Hugo Järegård så skrämmer denna hemska individ gamla tanter och annat med... håll i er nu... Coca cola! Det var Coca cola som var värstingdrycken när raggarna drog runt på stan på sextiotalet. Säkert med undantag.

Det är inte konstigt att det händer mycket. Upphovsmannen och arrangören ”Power-Kjelle” säger själv att det blivit för stort och många håller med. Men sätt allting i relation... 21 000 bilar räknades in, över 100 000 människor kantade vägarna och besökte fältet, över 40 nationer deltog. En våldtäkt för mycket utfördes, ett mord har konstaterats men om det har med träffen att göra är inte känt. Det hjälper dock inte att sudda ut bilden av Big Meet som en gigantisk släktträff för världens bilburna slödder. Bilden är inte rättvis men heller inte osann.

Jag är i alla fall av den präktiga inställningen att alkohol är ett big no no med bilar involverade. Definitivt i stora mängder. Jag använder alkohol i jobbet för att desinficera redskap och händer.

Chiefen (ordförande Skog) och jag tog en promenad runt fältet sista dagen och han frågade mig hur jag som kvinna hanterar det sexistiska klimatet som råder. Jag låter bli att lyssna, svarade jag. Lite

får man tåla när man ger sig in i mannens territorium men det betyder inte att det accepteras. En del kommentarer man har fått får en att undra om de fortfarande jagar mammut där dessa ”karlar” kommer från. För det är inte 20-åringar som ropar ”schyssta lökar”, det är 40-50-åringar, tragiskt nog. Jag kan tänka mig att en och annan normalt funtad man vill dra skämskudden över huvudet då. Nu får flera vatten på sin kvarn men allt är inte en katastrof med Big Meet. TACS-fållan tangerade sitt rekord för decenniet med över 30 bilar på plats under lördagen. Den nya värvningsfoldern delades ut och det var som vanligt god stämning bland medlemmarna. I år tog min familj båten från Mälarcampingen in till stan för att titta på cruisingen och folkmassan. Det var bland det bästa vi gjort på hela veckan. Det var visserligen dubbla taxan jämfört med en vanlig dag men vad hade det inte kostat att köra runt i flera timmar? Vi hamnar mitt i ett drive-in dop och någon kvart senare stundade det bröllop. Det var en perfekt kväll. Klarblå himmel, ljummen lufttemperatur och thaimaten längs stråket smakade kanon efter alla hamburgare på fältet. (Vad hände med Masterpiecesåsen?) Men var är alla Firebirdar? Inte på cruisingen i alla fall. Det måste sägas att det flyter på bra mycket bättre nu för tiden än för bara ett par år sedan. Några kritiserade polisen för att ha hindrat flödet, men de få stopp vi uppmärksammade varade i max ett par minuter. Lite får man räkna med i folkvimlet. Väl tillbaka i tältet uppstod årets sötaste händelse. Farsgubben och jag satt utanför och njöt av kvällen när vi hörde något prassla innanför tältduken. Jag trodde först att det var morsan som låg och smögåt av Ballerinakexen men när jag tittade in så satt där en liten förskräckt igelkott i våran matväska och visste inte vart hen skulle ta vägen. Den lyckades kuta i väg på sina små tassar och lämnade ett värmande ”aw” i hjärtat. På en god andra plats kom en liten hund med läderkeps. Fyllehundar fanns det gott om på Big Meet men bara en raggarhund vad jag kunde se. Gärna fler av dessa till nästa år.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

medlemsreportage

“Dalabengt” - Mannen, myten - regionsombudet! # 472 Robert Hjelm, född 1965 alltså 48 år, bor i en villa i centrala Rättvik vid Siljans strand i Dalarna. Han har en sambo med tre barn som helst åker Opel! De yngsta barnen menar han då. Ingen panik, det är en sån där fas alla går igenom. Vem har inte i sina ungdoms dagar sneglat lite på grannens plåtcab i smyg? Det ska nog gå över. Det är nämligen så att bilsäljaren och hobbygitarristen Hjelm har en rejält fin Trans Am i sitt stall bland alla Oplar (en 63:a Kadett med 43 hk och en -91 Kadett cabbe). - Av en tillfällighet så såg jag en 1974 till salu i Järbo på annons i oktober 2010, åkte över och tittade på den och slog till. Då undrar man ju genast vad som fick Robert att fastna för Firebird? ~ ~ ~ HARPLJUD ~ ~ ~ Det var en gång på 70-talet. Nu blåser vi snuten gick på biografen och i salongen satt en yngling med stora ögon och bultande hjärta... Det tog några år innan drömmen blev verklighet men sedan ett tag tillbaka är projektet i full gång. Småfixet satte fart redan när han fick hem bilen. Den hade inte besiktigats sedan 1996 men var renoverad och antagligen omlackerad någon gång i början av 90-talet. - 2011 köpte jag nya Ameri-

can Racing TT2 17” fälgar och bytte ut magsfälgarna som satt på. I våras satte jag i en nybyggd 71:ans 400 motor, borrad 0.30 med 48 toppar, smidda stakar med TRW kolvar och en vassare kam. Eftersom det är en manuell låda i den så blev det en Centerforce koppling också. - Jag kommer antagligen att sänka den lite och bygga ett 3” avgassystem i framtiden. Bilar och mek är en av Roberts flera hobbys. En annan är musik och att spela gitarr. Han är med i rockbandet Bertil Brulba Band vars punk/rockstil gått hem bland publik och arrangörer så till den milda grad att de numera värmer upp scenen åt storheter som Björn Rosenström och Sator. Den tredje hobbyn får tilldelas Trans Am-klubben. Han är ganska ny på posten som regionsombud för Dalarna men lägger tid och engagemang på arbetet. Han gick med i klubben 2011 efter att ha hittat till våran hemsida på nätet. Det verkade kul med en klubb för alla som gillar Firebird så han skickade in en slant och blev med medlemskort. Inte långt därefter lade han upp en förfrågan om cruisingdeltagande till Classic Car Week i Rättvik på forumet, vilken är en av de största träffarna i Sverige i dag. Robert fick en förfrågan tillbaka om han ville jobba för att sprida kunskap om våra Firebirdar och bli kontaktman i sin region. Det ville han.

I år tog han hjälp av en annan medlem, Mikael Köpman, när det var träffdags i Älvdalen så att klubben fick en fin fålla att parkera klenoderna i. (Se sidan 12.) Det visar på god vilja bland TACS medlemmar och mer sånt skall vi ha. - Jag jobbar nu på att få igång träffdelen i Dalarna. Vi har två evenemang som jag tycker att vi fått lite mer fart på. Det är Big Lake Run och Classic Car Week här i Rättvik. Det trevliga med träffarna är att träffa nya som gamla bekantskaper och prata om våra bilar och bilkulturen överhuvudtaget, anser Hjelm. - För att få fler medlemmar till klubben, tycker jag att det viktiga är att visa att vi finns och få folk att komma på våra träffar.

Snabba fakta: Modell: Pontiac Firebird Trans Am 6.6L År: 1974 Färg: Buccaner Red Motor/effekt: 71 :ans 400 borrad 0.30 / 350+ Hk Växellåda: 4 vxl Manuell Inredning: Tygklädsel Övrigt: första gången i trafik i Sverige 75-01-01 En av 1 750 tillverkade med manuell låda 1974.

Text: Robert Hjelm/Linda Persson Bild: Magnus Andersson/Linda Persson/Robert Hjelm

Tipsa oss om n책got? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

From stock to DEL II Nu har det hänt en hel del med bilen sedan första reportaget om min Trans Am. Då var bilen helt original och gick förvånansvärt bra på strippen. Vägen är inte alltid så rak och enkel som man föreställer sig när man skall bygga bil. Ni som åkt på den vet säkert vad jag menar. Men efter att ha åkt på vägen många gånger tidigare så börjar man bli van, men likväl tröttnar jag på att det alltid blir såhär… Nåväl, vad har hänt sedan sist? Först så blev det nya fälgar och däck. Det blev Legend 5 Gun Metal 18” fälgar. Men det viktigaste var bakdäcken. Där hamnade det Mickey Thompsson Street Radial 2 däck. Upplevde direkt avsevärd skillnad i fästet! Dock är de inte att rekommendera i regn! Nu så blev det Åkes tur att sätta dit kompressorkittet. Ganska mycket fick flyttas, ändras och sättas dit. Men han fick i alla fall dit det. Sedan skickades original datamapp till ProCharger för att få den omprogramerad och optimerad för kompressor. Under tiden bytte Åke även converter till växellådan. Det blev en Hughes 2500 stall med lockup. Nu var bilen färdig och jag tänkte ta den till Power Big Meet i Västerås. Hämtade den hos Åke (som inte var hemma för tillfället). Men jag kom inte långt innan jag märkte att att något

är fel. Körde ut på motorvägen och bilen ryckte en del. När jag kom upp i fart så hoppade växellådan mellan växlarna och hastighetsmätarn visade närmare 200km/h (fast jag körde i ca 100km/h). Det är fyra mil mellan Köping och Västerås, men så långt kom jag inte innan växellådan rasade. Övernattning i Västerås och sedan in på Power Big Meet-träffen på lördag morgon. I kompressorkittet så medföljde en Tuner. Så efter att bytt tillbaka till originalmappen så gick bilen att köra. Och det visade sig att det var 3:ans och 4ans växlar som slutat fungera. Bilen stod på TACS klubbens parkering under lördagen. Det blev till att åka hem på tvåans växel. Kändes lite som att man var tillbaka till att köra Epa-traktor som 16-åring. Att köra nästan 40 mil på tvåans växel tog ett tag. Väl hemma så sökte jag efter någon som är duktig på att renovera växellådor. Dessutom så var det mitt i sommaren och semestrar. Hittade en trevlig kille vid namn Tobbe från Timmersdala som fick mitt förtroende. Istället för att bara renovera så förstärktes också lådan. Nu skall den klara 700hk. Han beställde delarna från USA och efter lite försenad frakt så var de i Sverige. Skönt, nu så funkade alla växlar igen. Men mappningen var det fortfarande

fel på. Bilen gick att köra på originalmappen, men motorn fick för lite bensin så det blev till att köra försiktigt. ProCharger har efter flera veckor inte hört av sig med någon ny mappning. Dessutom kände jag mig osäker om jag kunde lita på en ny mapp ifrån dem. Vill inte förstöra en växellåda till. Jag kontaktade Jonas på JBR som har mappat flera nyare jänkebilar tidigare. Han mappade både på vanlig väg och på så kallad rullande landsväg. Därför fick jag även en veta hur mycket hästkrafter motorn levererade. Men givetvis gick inte allt så enkelt bara så där. När bilen stod på rullarna och Jonas mappade så smällde det helt plötsligt till. Sedan pyste luften ur ett av bakdäcken. Kul med punktering! Tur att det som satt i hjulet bara gjorde en buckla i hjulhuset och inte träffade någon. (Se sida 4) På med ett par originalhjul och mappade klart bilen. Det blev 400hk på bakhjulen. Gick ner i effekt för att köra säkert och kunna köra på 95 oktan. Nu så var bilen klar för att testas på strippen igen, trodde jag. Nu hade växellådsfästet gått av. Varje gång bilen växlade lät det som någon slog en slägga i golvet. Beställde ett nytt fäste. Själva bytet tog mindre än en timme. Nu blev det en tripp ner

Text: Niklas Wikander Bild: Linda Persson/Niklas Wikander

till Malmö Raceway på Power Street Finals. Äntligen får jag prova hur bilen faktiskt presterar på racebanan. Tyvärr blev det en besvikelse. Målet var att köra på sju sekunder. Försökte med fyra olika startsätt men fick samma tid hur jag än gjorde. Det blev 8.0 sek och 145km/h i slutfart. Slutfarten skvallrar om att bilen har mer att ge men att jag inte får till starten. Hade samma slutfart med min Trans Am -94, men körde på 7.5 sekunder. I vinter blir det några mindre förändringar. Allt för att få till den där sjusekunderskörningen! Tänk vad några hundradelar kan ställa till det. Så ni kommer att få en del 3 där bilen skall ha gått sju sekunder på strippen! Tack till och jag kan varmt rekommendera: Åke “Z28” Eliasson. Installation av ProCharger och annat runt omkring. Samt rådfrågning. Torbjörn “Tobbe” Olsson, Renovering och preppning av växellådan. Jonas Bengtsson (JB Racing), Mappning. Lista på vad som har gjorts efter bilens inköp: Rasad växellåda skall här renoveras och preppas

Kompressor ProCharger P-1SC Dubbla större (4,5”) Intercoolers Nya större spridare Extra bränslepump Kallare NGK Tändstift Mappning och effektmätning Renoverad och preppad 4L60E (Skall tåla 700hk) Converter 2500 stall rpm Oljekyl till växellådan Sänkfjädrar 1,5” Ram Air Kolfiber huv Folierad framruta Nya Legend 5 Gun Metal 18” Fälgar Mickey Thompson Street Radial däck bak Ny Multirem Ny olja & filter i både motor o låda. Ny olja i bakaxeln.

Sanningens minut är kommen. På bilden till höger står Niklas Wikander och väntar på sin körning på Power Street Finals i Malmö.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

2 ARLANDA BILFESTIVAL 013 Jonny Alexandersson - lycklig ägare av denna Trans Am har fastnat på flera av Torbjörns fotografier. På bilden nedan gör han sin version av Eldfågeln av den amerikanske kompositören G.M. Production.

Den sista augusti inbjöd tidningen Auto Motor & Sport till en heldag på Arlandas Track 2 i närheten av E4:an och av förhandsinformationen att döma var detta en bilträff av genuint sportbilsformat: Maserati, Mercedes och Mazda - detta måste vi absolut vara med på! Emedan det just då ännu inte stod någon klubbrepresentativ gul Trans Am på min gård, packade jag och mercan in oss i varandra och körde de sportiga vägarna förbi Västerås och vidare till avfarten mot Arlanda på Uppsalavägen norr om Stockholm. Och visst; detta är i trakterna av den numera avsomnade Rosersbergsträffen där man tidigare år kunde betrakta utbudet av andra sportbilar än de amerikanska. Arlanda Bilfestival släppte föredömligt in utställningsbilar gratis (vilket alltid kommer att vara en hetlevrad diskussion: Betala för att visa upp sin bil eller inte?) där en utställningsbil ansågs vara en sportbil - och en sportbil var en bil med två dörrar. Mercan bedyrade att den var en sportbil och jag rodnade generat när den parkerade sig mellan två silvergrå Porschar och omedelbart började prata på något utländskt språk med dem som inte var amerikanska.

Klubbparkeringen hade tre TA detta första år, vilket gör det lätt att vara fler kommande träffar. Efter en promenad på den slingrande bilklubbsvägen där våra systerklubbar visade upp sig var det tveklöst så att det fanns mycket att titta på. Därtill hade tidningen ordnat en provåkningslista där man som betalande besökare kunde skriva på för en sväng med någon monsterbil på närbelägna Track 1. För oss som inte betalade kunde vi istället äta intressant mat från utomhusrestaurangen eller promenera bland de företag som visade upp sina däck och andra tillbehör (något glest mellan försäljarna, men det var första året även för dem). Vårt intresse fångades dock mest av den polisdekalade Toyota GT86 som visade sig vara ett lockbete för att få en pratstund med de riktiga poliser som omgav den. Sedan kom regnet. Inga problem, sade vi till varandra och flyttade in pratet i våra klubbilar. En timme senare fanns inga tecken på att regnet skulle upphöra Well, vi är tillbaka nästa år igen på denna utmärkt arrangerade bilutställning där man bland mycket annat också kunde få civiliserat lagad mat (och det är inte överdrivet vanligt i bilutställningssammanhang). På återseende: Tenoren, BosseH, Eagle Eye, Ramair och ni andra!

Text & Bild: Torbjörn Skog alias Chefen

LUBE-TOOLS.SE

% 0

t at b a

200fs Motorolja 5L: 535kr inkl moms (Passar alla generationer Firebird) 918 250ML Räcker till 8 liter: 270kr inkl moms (Packningsskydd TH400-TH700)

Årets bästa medlemsavtal! Vid uppvisande av giltigt medlemskort/nummer får alla medlemmar 30 procent rabatt på alla Lube Tools produkter. Lube Tools handhåller även med tävlingsklassade produkter för er med högre belastningar.

GRATTIS NORRLAND Äntligen har träffverksamheten i norr fått liv efter lång tids dvala. Nya regionsombudet för Umeå heter Olle Kjellin #808 som tillsammans med Peter Muntlin #849 (och kamraten Kenneth Bergdahl) kommer vara era kontaktmän i regionen vid framtida Trans Am klubbsträffar. De kommer även ordna möten flera gånger i månaden från maj till och med augusti med cruising genom stan. Gruppen jobbar just nu på ett event för handikappade där man kommer erbjuda åkturer i muskelbilar. Vill ni vara med och köra, kontakta Olle på 070-510 8962 Missa inte årsmötet 2014. Boka in den 28 juni 2014 redan nu. Då äger Wheels Power Meet rum i kulturhuvudstaden Umeå. Inte nog med att klubben får visa upp sig, flera tidningar har redan visat intresse att skriva om oss. De ä’ bare å kom!

Går det att rädda ett oälskat, övergivet och bortglömt vrak, eller är fågel Phoenix för evigt aska? Från Formula till SE Trans Am. Följ Johan Rasmussons mastodontrenovering med start i nästa nummer. Det vill du bara inte missa!

Betala in din medlemsavgift redan nu! Använd bifogad inbetalningsblankett

eller gå in på http://www.transamclub.se/index.php/shop

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Generationsfrågan

Urval från de hundratals frågor som finns på klubbens egna forum. Där finns svar på det mesta du behöver veta. Ställ en fråga du med. Logga in på www.transamclub.se och registrera ett alias och du får tillgång till allt material.

GEN 1

GEN 2

Tja, ny här. Har en firebird -68 cab paint kod R-2 . Det är väl solar red om jag fattat rätt men vad är det för kod? När jag ringt runt så vet dom ej vad r:et är för färgkod. Finns det någon översättning från R till vad det heter här?

Tjenare, har problem med läckande ventilkåpor, kromade med gummipackning. Har prövat med diverse tätningsmedel men läcker ändå. Kanske alukåpor som gäller, någon som vet?

- Benson68

- BOSKO

Välkommen till Forumet!

Har haft samma problem, och varje gång är det pga gummipackningarna, jag har gått tillbaka till korkpackningarna och problemen har försvunnit helt.

Japp, R:et är färgkoden för “lower body”, d.v.s. allt utom taket är Solar Red. 2:an är färgkoden för vinyltak, i detta fall svart. Om hela bilen varit Solar Red så hade koden varit R R. 1968 Pontiac färgkod R (Solar Red) hos olika färgfabrikanter, PPG/Ditzler = 71634, DuPont = 4948-LH, Rinshed-Mason = A-1997F.

– aasmilyy

- The Judge

GEN 3

GEN 4

Det har uppstått ett konstigt fel på popup-strålkastarna, de åker upp när jag slår på parkeringsljuset men de lyser inte. När jag släcker p-ljuset åker de ner men den vänstra motorn fortsätter att snurra. Vad kan det vara för fel, jag lutar lite åt ljusknappen men vet inte. Det är en T/A 91a. Tacksam för alla tips.

Hej, Jag får två kraftiga smällar under bilen om jag gasar på kraftigt, om jag kör normalt fungerar allt som vanligt, kollade under och hittade glapp vid främre kardanknut och lite oljeläckage men verkar som det är nåt framför knuten, sitter det nån typ av stödlager där eller vad ska bytas? Tacksam för svar.

– kasper

- Munken

Ta lös ljusknappen och kolla om den är hel eller om den är trasig. Om du inte hittar nåt fel så köp en ny ljusknapp på hansen racing och byt ut den.

Växellådsfästet! Om du inte redan bytt det, är det sannolikt det som gett sig. En gummikloss i bakre delen av växellådan. Lätt att se om man kryper under.

Tänkte på då du skrev att motorn fortsätter att snurra då popup lyset hade åkt tillbaka. Det är ett klassiskt fel på puckarna inne i drevet.

- Torbjorn

Konstruktion på popupmotorn är att du ska kunna vrida upp lyset manuellt och då använder man av drevet inne i motorn. - Patrik1977

Vill du ha hjälp med något? Gå in på klubbforumet och ställ din fråga.

KRÖNIKAN

av Anna Gustavsson medlem #503 TACS

Vintern har kommit. Obönhörligt men lika överraskande för folk varje år. Snö ska skottas, rutor ska skrapas och dubbdäck ska på. Denna gång har även jag tänkt att ställa mig till den skara människor, som oftast består av män i övre medelåldern, som gärna kanar omkring med sommarsulorna till det datum då det inte längre är lagligt. Att vinterväglag råder är, för oss sommardäcksälskare, fullkomligt ovidkommande! Vi är nämligen så säkra bakom ratten att snöflingor i mängd inte kan hindra oss från att ta bilen några hundra meter för att köpa tidningen. På våra sommardäck. Vintern innebär ju även att finbilarna

magasineras. Detta gör att bilentusiasterna får falla för charmen som endast en bussresa kan ge, för att komma till de veteranmarknader och träffar som infaller sent på året. Dessa inhyses oftast i någon sporthall alltför långt bort för att ta den vanliga bilen, oavsett var du bor liksom. Detta är ju också ett ypperligt tillfälle att ta med starkvaror och skämta vilt om att “fullast kör!” och trötta ut en busschaufför redan efter några kilometer med uppmaningar om “pessepaus”. Lite av respekten försvinner när busslaster av salongsberusade män och kvinnor, i tröjor med ylande vargar och skinnvästar med grupptillhörighet som avslutas med “cruisers” och “brotherhood”, bokstavligen halkar ur bussen på slitna boots-

sulor. Jag myser lite och ler brett medan en och annan snöflinga sakta dalar från en höstmörk himlen. En doft av gamla bildelar, V8, sprit, skinnjackor och brylcreme sprider sig över ett bilgalet folkhav. Rockabilly-musiken överröstar lätt en äldre man, som står i ett loppisstånd och försöker ge smakprov på en jul-CD med svenska dansbandsartister. Man blir alldeles varm ända in i själen och ögonen tindrar likt ett litet barns, av tanken på ännu en fröjdefull jul, ett gott nytt år och, om några månader, ännu en härlig bilsäsong med bensinångor och motormuller under många och evigt ljusa sommarnätter!

Det blir en lååång väntan till nästa nummer men i mars kommer FM igen.

Foto: C armen Cru

Klubbens Guldmedlemmar 2013 Patrik Hedström, Höganäs Ingemar Caisander, Helsingborg Daniel Runn, Sommen Tom Rosenblad, Örebro Mats Forsman, Östersund Peter Noord, Nybro Darius Pawlowski, Kungsängen Christer Österberg Upplands Väsby

Stefan Karlsson, Tomelilla Peter Kisch, Emmaboda Peter Dahl, Åsa Jonas Ström, Lerum Robert Hjelm, Rättvik Johan Holmgren, Habo Anders Fridlund, Vikingstad Kent Room, Koppom Patrik Andersson, Farsta

Lars Nilsson, Nässjö Olle Kjellin, Umeå Jan Nilsson, Mjölby Linda Persson, Bollebygd Adolf Hörhammer, Esbo Finland Nils Westerberg, Trelleborg Dan Asplund, Karlstad Daniel Gustavsson, Funäsdalen Mats Westin, Tranås

Peter Muntlin, Nordmaling Pertti Kunila, Södertälje

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Läs mer om guldmedlemskapet på www.transamclub.se

KLUBBSHOPPEN

Men? Var är prylarna? Jo, det ska vi tala om. Lagret har tömts till förmån för nya artiklar. Shoppen kommer att ha nypremiär 1 mars 2014 med ett helt nytt sortiment av varor. Allt från jackor, tröjor, mössor m.m. i fler färger, i fler storlekar, i fler utföranden - allt för att passa så många medlemmar som möjligt. Tillsvidare går det att beställa återstoden av varor via hemsidan. Det som blir över kommer att säljas eller lottas ut på våra officiella träffar. Mer information på www.transamclub.se

PSSST! TJEJER Snart kommer det fler dammodeller på kläderna!

GOD JUL ÖNSKAR REDAKTION OCH STYRELSE