S:ta Ragnhilds epitafium. Försvunnet och återfunnet

S:ta Ragnhilds epitafium

Försvunnet och återfunnet

ISträngnäs domkyrkobibliotek förvaras inkunabeln Sermones quadragesimales tryckt av Johann Koelhoff d.ä. i Köln 1474.1 Den innehåller predikotexter av teologen och dominikanbrodern Thomasinus de Ferraria och har visat sig bära på flera intressanta historier. Inkunabelforskaren och riksbibliotekarien Isak Collijn, som gick igenom de tidiga trycken i domkyrkobiblioteket i början av 1900talet, upptäckte nämligen att det på bakre pärmens insida klistrats in en senmedeltida handskrift, innehållande två latinska dikter på rimmad hexametervers – en kortare och en längre – om lokalhelgonet S:ta Ragnhild av Tälje, samt en kortfattad levnadsbeskrivning på prosa.2 Den medeltida skrivarens förlaga har sannolikt varit en stentavla vid Ragnhilds grav i (Söder)Tälje, ett så kallat epitafium, som sedan länge är försvunnet. På ett av sina handskrivna katalogkort över Strängnäs domkyrkobiblioteks inkunabler noterade Collijn att volymen ‘tydl. varit i svensk ägo under medelt. att döma af följande på bakre pärmen med hand fr. 1400talets slut: De Sta Ragnilde in Thelge epitaphis’. På en separat lapp har han sedan lagt till följande häpnadsväckande information: ‘Jag stackars syndiga människa kan ej låta bli att knycka denna (hos Geete3 finnes intet om S. Ragnildh) lilla vackra svenska medeltidsbit för UB. Jag hoppas, att Farbror Lax ngn gg. gjort detsamma! Finns i (nej! Fanns) Thomasinus de Ferraria: Sermones. Köln: Koelhoff 1474. 2o. H284.’4 Tidigare kännedom om fragmentet Det medeltida fragment som Collijn ‘knyckte’ ur boken nämns inte i Henrik Aminsons tryckta katalog över domkyrkobiblioteket (1863–64), men faktum är att det var känt sedan tidigare. Fornforskaren Johan Peringskiöld (1654–1720) inventerade samlingen på 1680talet och nedtecknade verserna i en handskrift som finns bevarad vid Kungliga biblioteket. Peringskiöld låter där veta att han skrivit av texten ex vetusta membrana pergamena, addita ad calcem Sermonum Quadragesimalium Thomasini de Ferraria (‘från gamla pergamentblad insatta i slutet av Thomasinus de Ferraria, Sermones…’).5 Ytterligare en samtida avskrift återfinns i Palmskiöldska samlingen vid Uppsala universitetsbibliotek.6 Teologen och urkundsforskaren Erik Benzelius d.y. (1675–1743) studerade fragmentet i domkyrkobiblioteket 1696, och utgav innehållet i tryck 1708.7 På 1930 och 40talet publicerades ett par studier om S:ta Ragnhild; i dessa nämns fragmentet som försvunnet.8 Henrik Alm, som utifrån Benzelius utgåva publicerade epitafiets latinska text med översättning i en artikel 1931, har vid kontroll av Strängnäsinkunabeln fått klart för sig att något tagits bort i slutet av boken, och drar slutsatsen att den skyldige måste ha varit Benzelius, ‘den ivrige biblioteksmannen och samlaren’.9 Bara ett par år tidigare hade Isak Fehr (1850–1929), som förestod domkyrkobiblioteket under Collijns tid, fått kännedom om Ragnhildepitafiets existens. Fehr har i sitt eget exemplar av Aminsons katalog noterat med blyerts att det numera inte finns något spår

Isak Collijns kortkatalog över inkunablerna i Strängnäs domkyrka. Foto: Elin Andersson.

Thomasinus de Ferraria, Sermones Quadragesimales i Strängnäs domkyrkobibliotek (H 284 fol.). På bakre pärmens insida har den medeltida handskriften ersatts med ett nytt papper. Foto: Emil Stenback, Kungliga biblioteket.

av fragmentet i boken. Han tillägger också: ‘Ett nytt vitt ark på bakre pärmen. Underligt.’10 I boken finns mycket riktigt ett papper av betydligt modernare datum än 1400tal, ganska slarvigt tillskuret och inklistrat på bakre pärmens insida.

Av Collijns egna anteckningar vet vi alltså att han avlägsnade handskriften från boken vid någon av sina inkunabelundersökningar. Det är märkligt att domkyrkobibliotekarien Isak Fehr uppenbarligen varit helt ovetande om detta förfarande, liksom om det faktum att någon (förmodligen Collijn själv) ersatt det stulna fragmentet med ett pappersblad, men så tycks alltså vara fallet. Collijn fick vid flera tillfällen låna volymer från Domkyrkobiblioteket för sin forskning; om detta vittnar bevarad korrespondens mellan honom och Fehr:11

Den 2 november 1925: … tack för allt besväret med böckers hitsändning, men det gamla Strängnäsbiblioteket är en guldgruva! Jag har snart slutat förarbetena till inkunabelkatalogens omredigering och skall då hemsöka dig i Strängnäs.’

Den 12 december 1925: Jag bifogar idag kvitto på de handskrifter jag har här och de tryck, som jag behåller ännu någon tid. De övriga återgå idag. […] Q 35112 har jag ej här, är den ej återlämnad? Och vad är det den innehåller?

Den 22 december 1925: B.B! I största hast vill jag nämna att det lilla Strängnäsbandet S 351 finnes här. God Jul! Din tillgivne vän Collijn.13

Med det kryptiska ‘Farbror Lax’ i Collijns ovan citerade lappkatalog avses biblioteksmannen Lars Aksel Andersson (1851–1923) vid Uppsala universitetsbibliotek, där Collijn var anställd som extraordinarie amanuens på 1890talet.14 Under den perioden lånade Andersson en hel del böcker från domkyrkobiblioteket. I ett brev ställt till Isak Fehr 14 oktober 1892 – undertecknat L.A.K.S. – skriver han:

Hedersvän! Tack för ditt vänliga brev, med anledning varav jag här innesluter mera offisiälla [sic!] lånesedlar (Annerstedt är sjuk!). För rästen behöver Högv. Dt15 inte vara oroligt; mina boklån hit för Bibliografien16 betraktas såsom Bibl:ts egna, och hela arbetet betraktas såsom till en viss grad tjänsteärenden (ehuru jag naturligen inte gör det på biblioteket); jag får nästan dagligen på min egen rekvisition och mot min egen underskrift dyrbara beräkningar från K.B. (häromdagen en assurerad för 1500 kr!)

Att Isak Collijn avlägsnade bokblad och fragment från deras sammanhang är egentligen inte förvånande; förfarandet är välkänt och del i en tradition som han övertog från sin företrädare, riksbibliotekarien Gustaf Edvard Klemming. Klemming arbetade i många år med att spåra upp fragment av tidiga svenska tryck och skapade på det sättet åtskilliga sammansatta exemplar för nationalbibliotekets räkning.17 Så skapades till exempel rekonstruktionen av den fragmentariskt bevarade kyrkohandboken Manuale Upsalense (1487), en rekonstruktion som senare kompletterades av Collijn med blad som han påträffat i olika arkiv, kyrkor och bibliotek.18 År 1902 hittade Collijn två exemplar av det första trycket på svenska av avlatsbullan Articuli abbreviati (1489), inuti en inkunabel i Uppsala universitetsbibliotek. Det ena bladet skänkte han till Kungliga biblioteket.19 På samma sätt har han alltså tagit ut den medeltida handskriften innehållande verserna till S:ta Ragnhild ur Strängnäsinkunabeln, med avsikten att skänka den till [Uppsala] UB. Det aktuella fallet är bara ett exempel; från andra böcker i domkyrkobiblioteket avlägsnade han fragment av tidiga tryck och avlatsbrev.20 Inget av detta tycks han dock ha nämnt för sin gode vän, domkyrkobibliotekarien Isak Fehr.

Ragnhildfragmentets vidare öden Collijn skrev på katalogkortet att han avsåg att skänka Ragnhildfragmentet till Uppsala universitetsbibliotek (‘UB’). Som forskningen tidigare uppmärksammat finns i UUB ett senmedeltida pergamentblad, med överskriften De sancta Ragnilde in Thelge epitaphis. 21 Måtten överensstämmer: Strängnäsinkunabelns bakre pärm är 29 cm hög och 21 cm bred. Bladet i UUB är ojämnt, men på bredaste stället är det 27,7 cm högt och 23,1 cm brett. Att fragmentet har en större bredd än bokpärmen förklaras av att en del varit fäst under bokens rygg. Bokryggen har fyra bind med 5,6 cm mellan varje; fragmentet har märken efter bind

Fragm ms lat 326, Uppsala universitetsbibliotek. Foto: UUB. Bilderna finns digitalt tillgängliga på plattformen Alvin.

med exakt samma avstånd. Dessutom finns ett märke 2,5 cm från fragmentets övre kant, vilket svarar mot den så kallade ändstationen i bokryggen, det vill säga det ställe där bokbindaren har bytt riktning vid häftningen och fäst kapitälet. På baksidan av fragmentet syns rester av skinn, vilket styrker bilden av att fragmentet fungerat som spegelblad.

Det står helt klart att fragmentet i UUB är den ‘medeltidsbit’ som Collijn avlägsnade ur Strängnäsinkunabeln. Överskriften och de första raderna överensstämmer med den citerade latinska texten på Collijns katalogkort. Ser vi till Peringskiölds avskrifter och Benzelius utgåva 1708 får vi ytterligare bevis för att det är samma text vi har att göra med. Men ändå kvarstår flera frågetecken. Att fragmentet numera fanns i Uppsalas fragmentsamling var länge okänt för forskningen; det påträffades först vid en inventering omkring år 1970.22 Ännu märkligare blir historien, när vi tittar närmare på proveniensuppgifterna. På en vidhängande papperslapp står nämligen att fragmentet köptes in från Österlunds antikvariat i Stockholm den 18/2 1932, samt att det ‘härstammar från Hammerska auktionen för ca 10–15 år sedan’. På fragmentets baksida syns universitetsbibliotekets stämpel samt accessionsnumret 1932/64. I antikvariat Eric Österlunds kataloger för tiden omkring 1932 har jag inte hittat någon information om liknande medeltida handskrifter till försäljning, men i tryckta förteckningar över bokauktioner från konst och boksamlaren Christian Hammers bibliotek 1917 står faktiskt en notis om ‘en bunt äldre pergamentblad ur böcker’ som går under klubban.23 Närmare än så har jag inte lyckats komma, och frågan får därmed lämnas obesvarad tills vidare. Vi vet att Collijn var sysselsatt med Strängnäsinkunablerna under 1920talet, av de bevarade breven till Isak Fehr att döma. Sannolikt har han dock haft tillgång till samlingen tidigare än så, kanske medan han fortfarande var anställd vid Uppsala universitetsbibliotek.24 Katalogen är odaterad, men en ledtråd finns på ett kort där Collijn noterat uppgifter om en annan Strängnäsbok under rubriken ‘Till boktryckerikonstens uppfinning’, vilket syftar på den lilla skriften Samtida utsagor om boktryckarkonstens uppfinning, som utkom 1921.25 Dock ger dessa uppgifter inget svar på frågan om varför – och hur – Ragnhildbladet från Strängnäs skulle ha hamnat i det Hammerska biblioteket. Som ofta är fallet, uppstår fler frågor än svar när man

gräver djupare i historien. Habent sua fata libelli (Böcker har sina öden) lyder den gamla devisen, som rimligtvis också borde gälla för enskilda pergamentblad. Det råder inget tvivel om att Isak Collijn överskred sina befogenheter när han ‘knyckte’ Ragnhildfragmentet från Strängnäs domkyrkobibliotek, men nu har det åtminstone en trygg förvaring i Uppsala.

S:ta Ragnhild – vem var hon? Avslutningsvis några rader om Ragnhild själv och innehållet i det blad som Collijn la beslag på.26 Som Collijn antydde på sitt katalogkort har Ragnhild ingen festdag i den medeltida kalendern, och källorna om henne är sparsamma. I fragmentets text nämns hon som drottning, (svär?)dotter till Halsten [Stenkilsson] (Halsteni regis filia) och hustru till kung Inge [d.y.] (coniunx regis Ingonis).27 Hon kallas vidare skyddshelgon för Täljeborna (Thelgensibus alma patrona). Det berättas att hon på pilgrimsresa till Rom och Jerusalem överfölls av rövare som stal hennes kläder; från himlen skickades genast en klädnad som skylde hennes nakenhet. I Tälje lät hon bygga en kyrka som hon rikligen utsmyckade (ere ditavit et donis amplificavit). Hennes grav – där den ursprungliga gravskriften funnits uppsatt på en stentavla – har troligen förstörts i samband med reformationen. Den historiska Ragnhild är således en gåtfull gestalt, men hennes minne lever i högsta grad vidare i dagens Södertälje, där hon gett namn åt flera byggnader och framträder i kommunvapnet.

S:ta Ragnhild avbildad i Börje kyrka, Uppland, med drottningkrona och pilgrimsstav. Foto: Lennart Karlsson, SHM.

KÄLLFÖRTECKNING

handskrifter Kungliga biblioteket Collijn, Isak. Katalog över inkunablerna i Strängnäs domkapitelsbibliotek Peringskiöld Fh 6. Monumenta per Sudermanniam, Nericiam &

Wermelandiam

Strängnäs domkyrkobibliotek Isak Fehrs annoterade exemplar av Henrik Aminson, Bibliotheca templi cathedralis Strengnesensis 1–2 (Stockholm, 1863–64). Brev från Isak Collijn och L Aksel Andersson till Isak Fehr.

Uppsala universitetsbibliotek Fragm ms lat. 326. Palmskiölds samling, vol. 286.

tryckta källor Alm, Henrik. ‘Drottning Ragnhild och hennes gravskrift i Tälje’.

I Sörmlandsbygden 2 (1931), s. 70–78. SBL = Svenskt biografiskt lexikon. Stockholm, 1918–. Antiqvariat Eric Österlund: Katalog 1926–1932. Benzelius, Erik, red. Ioannis Vastovii, gothi, Vitis aquilonia sive

Vitae sanctorum regni sveo-gothici. Uppsala, 1708. Collijn, Isak. Samtida utsagor om boktryckarkonstens uppfinning.

Göteborg: Waldemar Zachrisson, 1921. Collijn, Isak. ‘Isak Fehr †’. NTBB 1929, s. 187–88. Collijn, Isak. Sveriges bibliografi intill år 1600, 1, 1478–1530. Uppsala: Svenska litteratursällskapet, 1934–1938. Dahlgren, E.W. ‘L Aksel Andersson’. SBL 1, s. 724. Fröjmark, Anders. ‘Ragnhild’. SBL 29, s. 613. Fröjmark, Anders. ‘Sancta Ragnilde’. Webbplatsen Medieval

Nordic Literature in Latin, https://wiki.uib.no/medieval/index. php/Medieval_Nordic_Literature_in_Latin. Förteckning öfver Hammerska biblioteket XXXIII. Stockholm:

Bröderna Lagerström, 1917. Harrison, Dick. ‘Kulten av Ragnhild ett lokalt fenomen’. SvD, 12 januari 2021. Lundén, Tryggve. Sveriges missionärer, helgon och kyrkogrundare:

En bok om Sveriges kristnande. Storuman: Artos, 1983. Lundén, Tryggve. ‘Sankta Ragnhild av Tälje’. Credo 25:4 (1944), s. 184–89. Odenius, Oloph. Recension av Tryggve Lundén, Svenska helgon (1972). Fornvännen 68 (1973), s. 60–63. Nelson, Axel. ‘Isak G A Collijn’. SBL 8, s. 706. SOU 1924:7 = Betänkande och förslag angående läroverks- och

landsbibliotek. Stockholm, 1924. Undorf, Wolfgang. ‘Svenska inkunabelförvärv’. I Bokhistorier:

Studier tillägnade Per S. Ridderstad, red. Kristina Lundblad m.fl., s. 211–21. Stockholm: Signum, 2007. Undorf, Wolfgang. ‘The Idea(l) of the Ideal Copy’. I Early Printed

Books as Material Objects, red. Marcia Reed och Bettina Wagner, s. 307–19. Berlin: De Gruyter, 2010. Wehner, R. ‘S:ta Ragnhild i sitt tidevarv. Ett tusenårsskifte.

Svenskt, kristet, kosmopolitiskt’. Credo 40:1 (1959), s. 15–35; 55–72. Wolodarski, Anna. ‘Klemming och jakten på de försvunna inkunablerna’. I Fragment ur arkiven: Festskrift till Jan Brunius, red.

Marie Lennersand, Åsa Karlsson och Henrik Klackenberg, s.191–210. Stockholm: Riksarkivet, 2013.

NOTER

1. Strängnäs domkyrkobibliotek, H 284 fol.; Ragnhild Lundgren, Strängnäs domkyrkobibliotek: Systematisk katalog över tryckta böcker (Skellefteå: Artos, 2017), nr 1470. Jag vill varmt tacka min kollega Wolfgang Undorf, som bistått med flera uppgifter till denna artikel och som först uppmärksammat fallet; se Wolfgang Undorf, ‘Svenska inkunabelförvärv’, i Bokhistorier: Studier tillägnade Per S. Ridderstad, red. Kristina Lundblad m.fl. (Stockholm: Signum, 2007), s.211–21. 2. Om S:ta Ragnhild, se Anders Fröjmark, ‘Ragnhild’, SBL 29, s.613; Tryggve Lundén, Sveriges missionärer, helgon och kyrkogrundare (Storuman: Artos, 1983), s.279–89; om epitafiet och en forskningsöversikt om detsamma, se Fröjmarks artikel ‘Sancta Ragnilde’ i webbresursen Medieval Nordic Literature in Latin, https:// wiki.uib.no/medieval/index.php/Sancta_Ragnilde. 3. Robert Geete, Kalendarium Svecicum Medii Aevi: normalkalendarium för Sveriges medeltid sammanställdt (Stockholm: P.A. Norstedt & Söner, 1919). 4. Collijn, Isak: Katalog över inkunablerna i Strängnäs domkapitelsbibliotek (handskrift, KB). 5. KB Fh 6: Johan Peringskiöld, Monumenta per Sudermanniam, fol. 176r–v; SOU 1924:7, s.189; Tryggve Lundén, ‘Sankta Ragnhild av Tälje’, Credo 25:4 (1944), s.186. 6. UUB, Palmskiölds saml, vol. 286. 7. Erik Benzelius utgåva av Johannes Vastovius (1623), Vitis aquilonia (Uppsala, 1708), annotatione, s.80. Benzelius skriver att texten återges ex vetustis membranis ecclesiae Strengnesensis, ‘från gamla pergamentblad i Strängnäs domkyrka’; Lundén (1944), s.186; R. Wehner, ‘S:ta Ragnhild i sitt tidevarv’, Credo 40:1 (1959), s.22. 8. Lundén (1944), s.186; Henrik Alm, ‘Drottning Ragnhild och hennes gravskrift i Tälje’, i Sörmlandsbygden 2 (1931), s.74. 9. Alm (1931), s.74. I Lundén (1983) en felaktig uppgift att Benzelius fann fragmentet i Uppsala, s.283. 10. Henrik Aminson, Bibliotheca templi cathedralis Strengnesensis, 1–2 (Stockholm: Isaac Marcus, 1863 –64); Isak Fehrs exemplar av katalogen med handskrivna notiser, Strängnäs domkyrkobibliotek. 11. Brev från Isak Collijn i Strängnäs domkyrkobiblioteks arkiv. Uppgift om adressat saknas, men Isak Fehr var ansvarig för domkyrkobiblioteket ända till sin död 1929; Isak Collijn, ‘Isak Fehr †’, NTBB 1929, s.187–88. Se även Bengt Löw, ‘Isak Nikolaus Fehr’, SBL 15, s.478. 12. Q står för kvartoformat, korrekt signum är S 351 (Catalogi librorum germanicorum alphabetici, Frankfurt am Main 1592). 13. Med blyerts har domkyrkosysslomannen Mats Åmark den 3 augusti 1929 noterat: ‘Är återlämnadt o finns i Dkybibl’. 14. E.W. Dahlgren, ‘L Aksel Andersson’, SBL 1, s.724. Tack till Peter Sjökvist, UUB, för referensen. 15. Domkapitlet. 16. Härmed avses G.E. Klemming och Aksel Andersson, Sveriges bibliografi 1481–1600 (Uppsala: Svenska litteratursällskapet, 1889–1927). 17. Anna Wolodarski, ‘Klemming och jakten på de försvunna inkunablerna’, i Fragment ur arkiven. Festskrift till Jan Brunius, red. Marie Lennersand, Åsa Karlsson och Henrik Klackenberg (Stockholm: Riksarkivet, 2013, s.191–210; Wolfgang Undorf, ‘The Idea(l) of the Ideal Copy’, i Early Printed Books as Material Objects, red. Marcia Reed och Bettina Wagner (Berlin: De Gruyter, 2010), s.307–19. 18. Isak Collijn, Sveriges bibliografi intill år 1600 1. 1478–1530 (Uppsala: Svenska litteratursällskapet, 1934–1938), s.84. 19. Collijn (1934–1938), s.103: ‘Av detta lilla tryck, det första på svenskt språk, voro endast tvänne smärre fragment kända (…), när jag år 1902 ur pärmarna till Nicolaus de Tudeschis Lectura super quinque libros decretalium, P. 1, tryckt i Basel av Joh. v. Amerbach, 1487 […] i Uppsala universitetsbibliotek framdrog tvänne fullständiga exemplar, varav det ena överlämnades till Kungl. Biblioteket.’ 20. Undorf (2007), s.219–20. 21. Fragm ms lat 326, UUB. Tack till Anna Fredriksson, UUB, för hjälp med mätningen. Se vidare Fröjmark, ‘Sancta Ragnilde’. 22. Oloph Odenius, recension av Tryggve Lundén, Svenska helgon (1972), Fornvännen 68 (1973), s.62. 23. Förteckning öfver Hammerska biblioteket XXXIII (Stockholm: Bröderna Lagerström, 1917), s.18, nr 720. Om Christian Hammer, se Olle Franzén, ‘Christian Hammer’, SBL 18, s.220. 24. Från 1913 blev Collijn förste bibliotekarie vid Kungliga biblioteket; Axel Nelson, ‘Isak G A Collijn’, SBL 8, s.706. 25. Isak Collijn, Samtida utsagor om boktryckarkonstens uppfinning (Göteborg: Waldemar Zachrisson, 1921), s.9–10. Uppgifterna på Collijns katalogkort rör en kolofon i Johann Tritheim, Annales regum Francorum (1515). 26. En mer detaljerad redogörelse för bladets innehåll i Fröjmark, ‘Sancta Ragnilde’, samt Alm (1931), s.70–72; Wehner (1959), s.25–26; Lundén (1983), s.283–85. 27. Se även Dick Harrison, ‘Kulten av Ragnhild ett lokalt fenomen’, SvD 12 januari 2021, om släktbanden.