elin andersson
S:ta Ragnhilds epitafium Försvunnet och återfunnet
I
Strängnäs domkyrkobibliotek förvaras in kunabeln Sermones quadragesimales tryckt av Johann Koelhoff d.ä. i Köln 1474.1 Den inne håller predikotexter av teologen och dominikan brodern Thomasinus de Ferraria och har visat sig bära på flera intressanta historier. Inkunabelfors karen och riksbibliotekarien Isak Collijn, som gick igenom de tidiga trycken i domkyrkobiblio teket i början av 1900-talet, upptäckte nämligen att det på bakre pärmens insida klistrats in en senmedeltida handskrift, innehållande två latin ska dikter på rimmad hexametervers – en kortare och en längre – om lokalhelgonet S:ta Ragnhild av Tälje, samt en kortfattad levnadsbeskrivning på prosa.2 Den medeltida skrivarens förlaga har sannolikt varit en stentavla vid Ragnhilds grav i (Söder)Tälje, ett så kallat epitafium, som sedan länge är försvunnet. På ett av sina handskrivna katalogkort över Strängnäs domkyrkobiblioteks inkunabler noterade Collijn att volymen ‘tydl. varit i svensk ägo under medelt. att döma af föl jande på bakre pärmen med hand fr. 1400talets slut: De Sta Ragnilde in Thelge epitaphis’. På en separat lapp har han sedan lagt till följande häp nadsväckande information: ‘Jag stackars syndiga människa kan ej låta bli att knycka denna (hos Geete3 finnes intet om S. Ragnildh) lilla vackra svenska medeltidsbit för UB. Jag hoppas, att Far bror Lax ngn gg. gjort detsamma! Finns i (nej! Fanns) Thomasinus de Ferraria: Sermones. Köln: Koelhoff 1474. 2o. H284.’ 4
62
Tidigare kännedom om fragmentet Det medeltida fragment som Collijn ‘knyckte’ ur boken nämns inte i Henrik Aminsons tryckta ka talog över domkyrkobiblioteket (1863–64), men faktum är att det var känt sedan tidigare. Forn forskaren Johan Peringskiöld (1654–1720) inven terade samlingen på 1680-talet och nedtecknade verserna i en handskrift som finns bevarad vid Kungliga biblioteket. Peringskiöld låter där veta att han skrivit av texten ex vetusta membrana pergamena, addita ad calcem Sermonum Quadragesimalium Thomasini de Ferraria (‘från gamla perga mentblad insatta i slutet av Thomasinus de Ferra ria, Sermones…’).5 Ytterligare en samtida avskrift återfinns i Palmskiöldska samlingen vid Uppsala universitetsbibliotek.6 Teologen och urkundsfors karen Erik Benzelius d. y. (1675–1743) studerade fragmentet i domkyrkobiblioteket 1696, och ut gav innehållet i tryck 1708.7 På 1930- och 40-talet publicerades ett par studier om S:ta Ragnhild; i dessa nämns fragmentet som försvunnet.8 Hen rik Alm, som utifrån Benzelius utgåva publice rade epitafiets latinska text med översättning i en artikel 1931, har vid kontroll av Strängnäs-in kunabeln fått klart för sig att något tagits bort i slutet av boken, och drar slutsatsen att den skyl dige måste ha varit Benzelius, ‘den ivrige bib lioteksmannen och samlaren’.9 Bara ett par år tidigare hade Isak Fehr (1850–1929), som förestod domkyrkobiblioteket under Collijns tid, fått kän nedom om Ragnhild-epitafiets existens. Fehr har i sitt eget exemplar av Aminsons katalog noterat med blyerts att det numera inte finns något spår
