LÄRA Stockholm#3/2019

#3/2019 STOCKHOLM

Klass 5D i Enskede skola

Bäst i Sverige! |

Viktigt med tidiga insatser Rörelse bra för både kropp och knopp

|

Priset sätter fart på läsningen ”De flesta grät vid första samtalen”

Stockholm växer.

För dig.

Stockholm växer mer än någonsin. Inom ett par år är vi en miljon invånare.

Den snabba utvecklingen kräver en långsiktig plan och det har Stockholm.

Vi expanderar, renoverar och bygger ihop så att du och alla andra får förutsättningar att jobba, leva och åka dit ni ska, på ett sätt som är hållbart för både människa och miljö, just nu och många generationer framöver. Vill du veta mer om hur Stockholm växer och hur det påverkar de platser du bor och rör dig på? Välkommen till Stockholmsrummet i Kulturhusets bottenplan, hämta en informationskarta på ditt närmaste bibliotek, och besök vår nya webbplats vaxer.stockholm.se.

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

STOCKHOLM #3/2019 Fem gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ­ ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stock­ holms stad och utkommer med fem nummer per år.

Adress: LÄRA Stockholm, Utbild­ ningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 3A. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ stockholm.se.

Ansvarig utgivare: Sofia Oliv.

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Agneta Berghamre Heins, Johanna Lundeberg, Katarina Lycken Rüter, Marianne Hühne von Seth, Marika Sivertsson och Ingela Ösgård.

Grafisk form: Blomquist ­Communication — blomquist.se.

Tryck: Åtta.45, Järfälla, 2019.

ISSN: 1654-7330.

Upplaga: 18 500 exemplar.

Klass 5D i Enskede skola

Bäst i Sverige! |

Viktigt med tidiga insatser Rörelse bra för både kropp och knopp

|

10

Tack vare Elinsborgsskolans sats­ ning på rörelseglädje och sim­ undervisning har Christian Bashier i årskurs 6 lärt sig simma.

12

Skolfam ska göra det möjligt för barn i familjehem att lyckas i sko­ lan. Nyckeln är en tät samverkan mellan socialtjänst och skola.

FOTO: SUSANNE KRONHOLM

#3/2019 STOCKHOLM

ILLUSTRATION: MALIN ROSENQVIST

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

24

”Jag tror att de stora förändringarna kom när mina medarbetare såg att jag stod kvar”, säger enhetschef Elin Brunell. Hon kom till en arbetsplats full av konflikter men red ut stormen och utsågs till Årets ledare 2018.

16

”De strukturer som styr skolan är ofta inte gynnsamma för elever med stort behov av stöd”, säger professor Mara Westling Allodi.

Priset sätter fart på läsningen ”De flesta grät vid första samtalen”

Omslag: Hanna Wetterqvist och ­Valdemar Holmqvist, klass 5D i Enskede skola, fotograferade av Marc Femenia.

DESSUTOM ...

Mer rörelse i skolan ger resultat

4

Valdemar och Hanna, 5D, gillar Enskede skola

28

Hallå där, Christer Oja

9

Almapriset sätter fart på läsningen

30

”Skolframgång kan vara livsviktig”

14

De smittar eleverna med lugn

32

Krönika: Tankar måste få ta tid

15

Enkät: Vad är det bästa med läraryrket?

33

Hon vill ro alla i land

21

Rapport från Bokprovning 2019

34

Ämnesintegrering är modellen

22

Maria Jernberg: ”Kom fort! Hämta fröken!”

35

RÖRELSE I SKOLAN

Både kropp & 4

LÄRA #3/2019

RÖRELSE I SKOLAN

Tredjeklassarna Alvar Brodén (till vänster), ­Edvin Norberg och ­Waldemar Kinnman Hellquist värmer upp med hjälp av en t­ ärning.

Varje tärnings­sida indi­ kerar en aktivitet som eleverna ska göra.

& knopp LÄRA #3/2019

5

RÖRELSE I SKOLAN

Idrottsläraren Christian Söderkvist (stående till vänster) och rastaktivisten Daniel Nyström in­ struerar klass 3A inför dagens pulsträning.

På skärmen kan eleverna se de olika övningarna och hur pulsen förändras.

Genom satsningen Spring i benen kan s­ kolorna inspirera varandra till pulshöjande aktiviter som bidrar till att eleverna mår bättre och orkar ­kon­centrera sig. På Långbrodalsskolan i Älvsjö har ­rörelse blivit en naturlig del av skoldagen.

TEXT: JOHANNA LUNDEBERG FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

E

leverna i klass 3A k ­ ommer inspringande i Långbro­dals­ skolans idrottshall. Christian Söderkvist, som är idrotts­ lärare och utvecklingslärare med ansvar för skolans rörelse­ aktiviteter, berättar hur p ­ ulsen fungerar och varför det är bra att ha koll på den. Sedan vän­ tar drygt 20 minuters pulshöjande aktivitet.

Eleverna använder pulsband och kan på en stor­ bildsskärm följa sin egen puls och hur den för­ ändras i takt med träningens intensitet.

Skolan började smyga in pulshöjande akti­ viteter för ungefär tre år sedan. I dag är det en ­viktig del av hela skoldagen, på lektionerna, på rasten och på fritis.

6

LÄRA #3/2019

– Man kan inte bara lägga in rörelse en halv­ timme i början av skoldagen och sedan tro att det är klart, utan det handlar om flera små korta moment, gärna i kombination med någon pro­ blemlösning så att eleverna får aktivera båda hjärnhalvorna, säger Christian Söderkvist.

Dagens pulsträning är ganska krävande. Under

dagen varvas den med inslag av mindre rörelse­ aktiviteter på lektionerna. Varje lunchrast finns det någon organiserad aktivitet, med olika teman varje dag. Ofta deltar 20–30 elever. Till en ­riktigt populär aktivitet kan dubbelt så många dyka upp. Det gäller också att hjälpa eleverna att hitta den kravlösa spontanleken och glädjen i att aktivera sig på skolgården i stället för att bara hänga.

Ofta deltar 20—30 elever.

Till en riktigt populär aktivitet kan dubbelt så många dyka upp.

RÖRELSE I SKOLAN

– Jag har inte varit här så länge men jag tycker mig se att det nu är mer skratt och mer spring på skolgården. De elever som vill får också hjälpa till att leda aktiviteter. Det skapar engagemang och lockar fler. Vi har kört disco­ dans, parkour och cirkelträning med hjälp av elever, säger Daniel Nyström som är rastaktivist och har i uppdrag att skapa mer rörelse i skolan.

Att eleverna varvar ner bättre om de först har

varvat upp bekräftas av klassläraren Elizabet Sandberg. Hennes klass inleder alltid m ­ orgonen med en musikstund då de dansar, skakar loss, går runt och pratar av sig. Och det har gett resultat.

– Framför allt kommer eleverna nu i tid. De är ivriga att få lyssna på musiken och kommer springande till lektionen, säger hon.

Sedan klassen införde den rutinen är elev­ erna inte lika trötta under lässtunden.

– Jag märker att de är mycket piggare och gladare och att de tar till sig lektionerna på ett annat sätt. Tidigare kunde jag höra ljudet av hur de vred och vände på sig under morgonlektio­ nerna, men sedan vi började kombinera med rörelse så gör jag inte längre det.

En elev som känner sig trött kan dra en lapp ur klassens aktivitetspåse som ger förslag på en kort aktivitet, till exempel att gå ut i korridoren och göra tio upphopp. Om hela klassen behöver aktiveras bakar Elizabet Sandberg in ett brain break, det vill säga en kort aktivitet med hjärn­ gympa mitt i lektionen, för att eleverna ska få aktivera både kropp och knopp samtidigt.

Eleverna Alvar Brodén och Freja Damgaard LÄRA #3/2019

>>

7

RÖRELSE I SKOLAN

Tidigare kunde jag känna att jag höll på att somna, nästan, men nu får vi energi.

SPRING I BENEN ■■ Satsningen startade i sep­ tember 2017. Alla skolor är inbjudna att nätverka och dela med sig av goda exem­ pel på hur de arbetar med rörelse under skoldagen.

■■ En enkätundersökning 2018 visade att allt fler sko­ lor använder fysisk aktivi­ tet under lektioner, raster och fritid.

■■ Inspiration och tips på: pedagogblogg.stockholm.se/ spring-i-benen.

8

LÄRA #3/2019

Ella Kramer och Alvar Brodén får ny energi av de puls­ höjande aktiviteterna.

RÖRELSE I SKOLAN

beskriver ivrigt hur de kombinerar matte med ett brain break.

– Vi får en fråga, till exempel vad två gånger fem är, och det blir ju tio. Då ska man svara genom att göra tio armhävningar, förklarar Alvar Brodén.

De säger själva att det är roligt med de små, korta och återkommande pauserna och framför allt att de märker skillnad mot mer stillasittande dagar.

– Tidigare kunde jag känna att jag höll på att somna, nästan, men nu får vi energi. En gång hann vi inte med någon dans i klassrummet, och då märkte vi att vi blev tröttare än vi brukar, säger Freja Damgaard.

I idrottshallen letar sig elevernas puls uppåt.

Alla tar i utifrån sin förmåga och av stojandet och skratten att döma verkar de tycka att det är roligt. Ändå går det inte att komma ifrån att det i nästan alla skolor finns elever som rör för lite på sig och att en del elever inte alls vill vara med.

Alvar Brodén och Freja Damgaard, som själva är aktiva inom olika idrotter, säger att alla i klassen brukar vilja vara med och dansa på morgonen och att de tillsammans hjälps åt att få med den som kanske inte vill.

Christian Söderkvist är inne på samma linje, att det är viktigt att stötta de elever som kanske inte vågar komma med på rastaktiviteterna eller inte vill vara med på idrottslektionerna.

– Det behöver inte vara så märkvärdigt. En del elever kanske behöver prata med en vuxen, och då kan läraren kombinera det med en pro­ menad tillsammans. En del behöver också lite tid. Vi hade en tjej som tittade på i fem veckor och en dag ville hon också vara med, säger han.

Mer rörelse i skolan är ett prioriterat område i

”Eleverna är piggare och tar till sig lektionerna på ett annat sätt nu”, säger klassläraren Elizabet Sandberg.

Stockholms stad. På Långbrodalsskolan är det så integrerat i undervisningen att ledningen tar upp det under medarbetarsamtalen, hur lärarna arbetar med frågan och vad de uppnår.

– Jag tror att det är viktigt att vi involverar hela skolan i projektet. Jag kan inte vara över­ allt samtidigt utan vi försöker att delegera ute­ lekarna till andra pedagoger så att alla jobbar åt samma håll, säger Daniel Nyström.

Han ser också till att även personalen får möj­ lighet till rörelse genom till exempel morgon­ gympa.

– Om eleverna presterar bättre av att röra på sig så gör vi också det. Då är det viktigt att vi också aktiverar oss så att vi får förutsättningar att vara ännu bättre för eleverna, säger han.

I idrottssalen är pulsträningen över. Eleverna lägger sig på golvet och slappnar av. Andas.

Berömmer sig själva och varandra. Ett lugn spri­ der sig i salen, ljudnivån sjunker och det tidi­ gare stojandet märks inte längre. I stället är kropparna fyllda med ny, viktig energi som ska hjälpa eleverna att orka resten av dagen. n

HALLÅ DÄR … … Christer Oja, utvecklingsledare och ansvarig för Spring i benen.

Vad ser ni för resul­ tat av projektet?

— Vi hör från skolorna att det har ­blivit mycket lugnare på lektionerna och att eleverna är mer koncentrerade. En annan kommentar är att anmälda kränkningar minskar när skolan lägger in regelbunden fysisk aktivitet.

Hur många skolor deltar?

— Ungefär 145 skolor är aktiva. Jag har aldrig varit med om ett projekt med så stort intresse! Det visar att fler och fler förstår att fysisk aktivitet är viktig på så många sätt. Skolorna har själva bidragit med exempel på aktiviteter. I vår aktivi­ tetsbank kan de se vad grannskolorna gör och lära av varandra. Därmed vilar Spring i benen både på vetenskaplig grund och på beprövad erfarenhet, ­precis som läro­ planen förespråkar.

Hur utvecklar ni projektet vidare?

— Vi har inlett ett samarbete med en forskare på Idrottshögskolan i Stockholm som genom att analysera de enkät­ undersökningar vi har gjort ska ta reda på vilka faktorer som gör att en skola ökar eller inte ökar den fysiska aktiviteten. Från Skolverkets satsning på en hälsosam­ mare skola har vi fått ett bidrag på 9,5 mil­ joner kronor. Tack vare det har vi kunnat anställa åtta handledare som besöker de skolor som vill ha hjälp att komma vidare.

Hittills har de besökt 50 ­skolor. n JOHANNA LUNDEBERG

LÄRA #3/2019

9

RÖRELSE I SKOLAN

”Det är inte ­läskigt längre” Idrottslärarna Charles Carayol och Soner Sahin på Elinsborgsskolan i Tensta brinner för rörelseglädje. För ett år sedan startade de en simskola för elever i årskurs 6 och nyligen öppnade de en frukostklubb i idrottshallen för alla skolans elever.

— De har verkligen tagit detta till nya höjder, säger rektor Terhi Sörensen.

– Simskolan har gett snabba resultat.

Tack vare simkunnighet når nu fler elever målen i idrott och hälsa. Dessutom blir de som deltar i frukostklubben lugnare och koncentrerar sig bättre på lektionerna, konstaterar Charles Carayol och hoppar ner i bassängen för dagens första sim­ lektion, tillsammans med kollegan Soner Sahlin och några elever.

– Oroväckande många elever i vår skola kan inte simma. Det gör vi något åt nu, konstaterar Charles Carayol och upp­ muntrar Ebubekir Erzurum att ta stora FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

”Oroväckande många elever i vår skola kan inte simma. Det gör vi något åt nu”, säger idrotts­ lärarna Soner Sahlin och Charles Carayol.

10

LÄRA #3/2019

bentag och låta armar och ben jobba till­ sammans.

Det började som en ideell satsning för drygt ett år sedan. Charles Carayol och Soner Sahin hade då funderat över hur de skulle få eleverna att nå målen i idrott och hälsa i sexan, där krav på simkunnig­ het ingår (200 meter varav minst 50 meter ryggsim).

– Flera av våra elever i sexan var inte simkunniga och klarade därmed inte målen. Det kändes oroande, inte bara med tanke på betyg och skolresultat. Att kunna simma är en säkerhet och ofta en förut­ sättning för att våga följa med på utflykter till sjöar eller simhallar. Det handlar också om självkänsla för enskilda elever, säger Soner Sahin.

Charles Carayol berättar att r­ esultaten av

simskolan är så positiva att skollednin­gen från den här terminen i stället har schema­ lagt simningen under skoltid. I bassängen kämpar sex elever för fullt. Två av dem ser ut som om de alltid har k ­ unnat simma, men Christian Bashier berättar stolt att det knappt är en termin sedan han lärde sig.

– Jag älskar att vara i simhallen, men till sommaren ska jag simma i en sjö, säger han bestämt.

– För många handlar det helt enkelt om att få möjlighet att träna simning.

Flera elever saknar helt vattenvana, där­ för börjar vi väldigt försiktigt i en lekbas­ säng och bygger på steg för steg. Lana till exempel vågade inte ens doppa fötterna i vattnet när vi kom hit första gången, berättar Soner Sahin.

Efter en termin i simskolan går Lana Abdallas glädje i bassängen inte att missta sig på. Hon skrattar och ler oavbrutet, den gröna simdynan är ett tryggt stöd ­liksom Soner Sahin som hela tiden håller ett vakande öga på henne och instruerar och berömmer.

RÖRELSE I SKOLAN

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

– Jag är så glad för att jag lärt mig simma. Snart klarar jag det utan dyna också, säger hon och berättar att hon ­tidigare tyckte det var väldigt otäckt med vatten.

– Det är helt fantastiskt att se elevernas utveckling i bassängen. Det ger så mycket tillbaka, säger Soner Sahin och Charles Carayol är inte sen att hålla med.

Av de 28 elever som hittills gått i simskolan

har drygt hälften lärt sig simma och där­ igenom också förbättrat sina betyg i idrott och hälsa.

– Även de elva elever som är kvar i simskolan kommer garanterat att klara betygsmålen innan terminen är slut, säger Charles Carayol och fortsätter: – Förutom simkunnighet ser vi hur vik­ tigt det är med rörelseglädje i stort. Därför har vi även startat en frukostklubb en gång i veckan i idrottshallen. Alla elever i års­ kurs F–6 är välkomna dit en timme innan skolan börjar. Efteråt får de en frukt, men jag hoppas att vi snart kan erbjuda riktig frukost – och ännu fler rörelsetillfällen i veckan.

– Jag är även klasslärare i årskurs 3 och har märkt att de elever som startar med fysisk aktivitet på morgonen koncentrerar sig bättre i klassrummet resten av dagen, något som även andra lärare på skolan intygar, säger Soner Sahin.

Och nu har Efe Candemir kämpat sig fram ytterligare en längd i bassängen.

– Jag blir trött av simningen och måste jobba upp min kondition lite mer. Men det bästa är att jag inte tycker det är läskigt med vatten längre.

Rektor Terhi Sörensen konstaterar i sin tur

”Jag är glad och stolt över att jag lärt mig simma”, säger Lana Abdalla i årskurs 6 på Elinsborgsskolan i Tensta.

att rörelse är ett prioriterat mål på skolan.

– Våra idrottslärare har verkligen tagit detta till nya höjder. Simskolan är ett fantastiskt initiativ av Soner Sahin och Charles Carayol. Vi märker tydligt att rörelse ökar prestationsförmågan, vilket gör att fler elever lättare hänger med i undervisningen.

– Många barn rör sig alldeles för lite, så vi eftersträvar att rörelse ska vara en naturlig del av skolan varje dag, säger Terhi Sörensen. n AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #3/2019

11

SKOLFAM

Med fokus på barnets bästa Skolfam är en förebyggande insats som ska få barn i familjehem att lyckas i skolan genom en tät samverkan mellan s­ ocial­tjänst och skola. Just nu omfattas 120 elever på ett 70-tal skolor i Stockholm av insatsen.

— Skolfam blir ett specialteam bredvid eleverna som ser till att ingen hamnar ­mellan stolarna, säger Jenny Hedin, special­pedagog på Herrängens skola.

I en hylla i ett enkelt konferensrum på Skolfam l­ igger en katt och väntar. Pälsen är mjuk och morrhåren spretiga. En tyngd i bakdelen gör att den känns som en riktig katt när man lägger den i knät.

– För vissa barn kan det vara betryg­ gande att hålla i katten under mötet hos oss, säger Eva Lindström, m ­ etodutvecklare på Skolfam, en verksamhet inom social­ förvaltningen som ger stöd till barn i ­familjehem.

Namnet Skolfam är en sammandrag­ ning av ”skolsatsning inom familjehems­ vård” och målet är att fler elever ska bli behöriga till gymnasiestudier och därmed få förutsättningar att lyckas i livet.

Det är socialtjänsten som placerar barn i

familjehem, som tidigare kallades foster­ hem. Kerstin Almgren är biträdande en­­ hets­chef på Skolfam och har arbetat länge in­om familjehemsvården.

– Orsakerna till att barn placeras i familjehem kan vara våld i familjen, för­ äldrars grava missbruk, allvarlig psykisk ohälsa eller sjukdom, sexuella övergrepp, föräldrar i fängelse eller annat som gör att de inte kan ta hand om sitt barn.

Generellt för de här barnen är att de har trauman och separationer av olika slag bakom sig vilket skapar en otrygghet.

Dessutom har barn som placerats av 12

LÄRA #3/2019

socialtjänsten ofta hälsoproblem som de inte fått hjälp med, vilket även det kan påverka inlärningen. Kontakten med skol­ hälsovården och tandhälsan har ofta varit bristfällig.

— Det är viktigt för pedagoger att känna till

att barn som är placerade i familjehem i stort sett alltid har väldigt svåra trauman med sig, separationer och anknytnings­ skador från tidigt barndom. Det kan hindra inlärningen, säger Kerstin Almgren.

Skolan har visat sig vara en viktig faktor för hur det går senare i livet för de familje­ hemsplacerade barnen. Det finns också studier som visar att de underpresterar i förhållande till sin kognitiva förmåga.

Mot denna bakgrund startade Skolfam i Helsingborgs kommun 2005. Modellen infördes i Stockholm 2013 och är numera en permanent verksamhet. Hittills har resultaten varit mycket goda. Av de barn i Stockholm som gått ut grundskolan och fått stöd av Skolfam har samtliga tagit sig vidare till gymnasiet.

I Stockholm finns drygt 500 barn upp till 18 år som placerats i familjehem.

Skolfam ska vara förebyggande, så där skrivs endast barn mellan sex och tolv år in, men stödet finns kvar under hela grundskoletiden. Just nu omfattas 120 elever på ett 70-tal skolor i Stockholm av insatsen.

På Skolfam arbetar tolv personer, varav

fem psykologer och fem specialpedago­ ger. Varje barn knyts till en psykolog och en specialpedagog. Tillsammans med två socialsekreterare från stadsdelsförvalt­ ningen, den ena med ansvar för barnet och den andra som stöd åt familjehemmet, bildar de ett team för varje barn.

SKOLFAM

ILLUSTRATION: MALIN ROSENQVIST

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Metod­­utvecklare Eva Lindström (till vänster), biträ­ dande enhetschef Kerstin Almgren och specialpedagog Ingela Byman, alla på Skolfam.

Till lokalerna i närheten av Globen kom­ mer barnet tillsammans med föräldrarna i familjehemmet för att göra en pedagogisk och psykologisk kartläggning. Dessförinnan har psykologen och specialpedagogen varit på besök i familjehemmet för att berätta vad som ska hända, haft möte med skolan och samlat information från socialtjänsten. Efter två år görs en ny kartläggning.

På Skolfam prövas den kognitiva förmå­ gan och barnets ordförråd och kunskaper i matematik, läsning och skrivning. Barnets styrkor och behov av stöd i skolarbetet analyseras. Sedan åker teamet hem till familjehemmet för att berätta för barnet och familjehemsföräldrarna vad de kom­ mit fram till. Fokus är på barnets styrkor.

Därefter kommer teamet till barnets skola för ett dela med sig av resultaten.

– Kartläggningen är otroligt genuin,

vilket gör att vi på skolan kan börja arbeta på en gång utifrån elevens behov, säger Åsa Haglund, biträdande rektor på Herrängens skola som har samarbetat med Skolfam sedan 2015.

På mötet görs en plan för elevens skol­

gång. För varje insats bestäms vem som har ansvar för att den genomförs. Ungefär var åttonde vecka följs planen upp med skolan, teamet från Skolfam och familje­ hemmet. På mötet finns även lärare, fritids­ hemspersonal, skolpsykolog och special­ pedagog med.

– Det är verkligen ett gediget arbete där vi pratar igenom elevens skolgång.

Eftersom det är personal från Skolfam som håller i mötet, skriver minnesanteckningar och gör upp planen så blir det en avlast­ ning för oss på skolan. Min roll är att vara >> LÄRA #3/2019

13

SKOLFAM

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Specialpedagog Ingela Byman tar emot ett familjehemsplacerat barn för att göra en ­pedagogisk kartläggning.

Både hon och Åsa Haglund tycker att sam­

arbetet mellan skolan och socialtjänsten fungerar bättre när Skolfam är med.

– Det brukar annars vara stängda dör­ rar mellan socialtjänsten och skolan, men här känner vi inte det. Man gör det man kan utifrån sin profession och alla vill elev­ ens bästa, säger Åsa Haglund.

Stockholms socialborgarråd Jan Jönsson (L) har följt Skolfam sedan s­ tarten.

– Det är en verksamhet som bidrar till att några av våra mest utsatta barn får mycket bättre förutsättningar att klara av skolan. Vi kommer nu att bygga ut med ytterligare ett team. Jag är också nyfiken på om samma arbetssätt skulle kunna användas för andra barn inom socialtjäns­ ten, till exempel barn som varit på institu­ tion, säger Jan Jönsson. n ANNELIE DREWSEN

14

LÄRA #3/2019

Skolan är nyckeln till familjehemsplacerade barns framtid. Om det går dåligt i skolan är riskerna för olika slags problem senare i livet mångfaldigt större än för andra barn.

— Det enda som kan förutsäga att det kommer att gå hyggligt är att de inte har misslyckats i skolan, säger Bo Vinnerljung.

Bo Vinnerljung är professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet och står bakom mycket av den forskning som Skolfam bygger på. I flera omfattande studier har han undersökt sambanden mellan skolresultat och hur det går senare i livet för barn som vuxit upp i familjehem.

– För de här barnen går det mycket dåligt i skolan och de underpresterar jämfört med jämnåriga. Det kan vi se genom att jämföra skolbetyg med deras kognitiva förmåga.

Orsakerna är flera.

FOTO: HELENA ÖSTLUND

med och besluta och se till att det finns resurser, säger Åsa Haglund.

Jenny Hedin är specialpedagog på Herr­ängens skola och tycker att teamet är ett bra stöd.

– Vi kan bolla idéer på mötena med per­ soner som har koll på elevens situation från olika håll. Det hjälper oss att utforma undervisningen. Det blir även en kontroll­ funktion som följer upp att vi verkligen har gjort det vi ska.

Hon tror att nyckeln till att det fungerar så bra är långsiktigheten och det systema­ tiska arbetet.

– Även om personalen på skolan skulle bytas ut finns teamet på Skolfam kvar och kommer att följa eleverna tills de går ut.

Det gör att ingen kan falla mellan stolarna, säger Jenny Hedin.

”Skolframgång kan vara livsviktig”

En dålig start i livet ger ett mindre ord­ förråd. Många av barnen har tidigt halkat efter när det gäller läsning och räkning. Vanligtvis ökar gapet till jämnåriga över tid, trots att skolan ska Professor Bo Vinner­ vara kompensato­ ljung, Stockholms uni­ risk. Barnen möts versitet. även av låga för­ väntningar från lärare, socialsekreterare och föräldrarna i familjehemmet.

– Man tror att de är lågbegåvade och nöjer sig med det. Men när vi testar dem är det inte alls så, säger Bo Vinnerljung.

Tiden i grundskolan kan vara avgörande för barnens framtid. Skolframgång är en starkt förutsägande faktor för hur det går senare i livet.

– Låga skolbetyg som riskfaktor är star­ kare för de placerade barnen än för andra barn. Det gäller oavsett om vi tittar på bidragsberoende, kriminalitet, missbruk, tonårsföräldraskap, självmordsbeteende eller psykisk ohälsa, säger Bo Vinnerljung.

I Socialstyrelsens ”Social rapport” från 2010 presenteras överrisker för de familje­ hemsplacerade barnen som kan få vem som helst att höja på ögonbrynen: sex­ faldigt högre risk för självmord, sjufaldigt högre risk för narkotikamissbruk och all­ varlig kriminalitet samt närmare tiofaldigt högre risk att behöva ekonomiskt bistånd senare i livet.

Det kan verka nedslående, men skolans

betydelse gäller även omvänt. Bra betyg kan skydda mot ett liv i marginalen.

– Vi har undersökt vad som utmärker de barn som det går bra för, utifrån olika definitioner som att man försörjer sig själv eller har en utbildning efter grundskolan.

Det enda som kan förutsäga att det kommer att gå hyggligt är att de inte har misslyckats i skolan, säger Bo Vinnerljung.

Resultaten vittnar om att familjehems­ vård inte förbättrar barnens förutsättnin­gar på det sätt som det är tänkt.

– Tanken med att samhället tar hand om barn är att man ska göra det bättre för dem än om de bor hemma, annars är det inte så stor vits med att ta hand om dem.

En rad olika insatser har därför t­ estats för att se hur barnen kan få en bättre start i livet. En sak är tydlig: ju tidigare insatserna görs, desto större är chansen att få goda resultat. Tillsammans med Helsingborgs kommun tog Bo Vinnerljung initiativ till Skolfam, i ett försök att kom­ pensera för bristerna i barnens liv.

Resultaten har varit goda och arbetet har spridit sig till ett 40-tal kommuner. För de elever inom Skolfam som gått ut års­ kurs 9 är betygen nästan i nivå med riks­ genomsnittet för alla elever.

– De goda resultaten beror på systema­ tiken när det gäller att erbjuda effektiv och individualiserad hjälp för de här barnen.

En annan viktig komponent är att man följer deras utveckling över tid, på ett sätt som är självklart inom till exempel sjuk­ vården, säger Bo Vinnerljung. n ANNELIE DREWSEN

KRÖNIKA

SIGNERAT: KATARINA LYCKEN RÜTER

Kommer ni ihåg fröken Rosén?

D

en allra första s­ vensklektionen brukar mina elever få möta fröken Rosén. Hon är en högst fiktiv gymnasie­lärare i svenska i Ellen Mattsons roman ”Poetens liv”, och vi läser om hennes möte med en ny klass på uppropsdagen. Alla längtar ut till solen och friheten, men fröken Rosén låter inte sensom­ marvärmen bestämma agendan. I stället för att som brukligt ha upprop, dela ut scheman och sedan låta klassen gå, håller hon e­ leverna kvar i klassrummets kvalm för att, som hon uttrycker det, ”klargöra syftet med vårt sam­ arbete här”. Hon talar om att tänka, att tänka grundligt och att det hon kräver av sina elever är mycket mer än att skriva ”en prydlig liten uppsats och fylla i en blankett”. Det hon för­ väntar sig är inget mindre än en ”vilja att utforska språkets hela väldiga komplexitet och en lust att upptäcka alla dess möjligheter”.

Ellen Mattson lyckas med små medel ges­ talta hur känslan av kombinerad tveksamhet, olust och oro sprids i klassrummet. Orden från katedern är både uppfordrande och utmanande och ställer krav på nån sorts respons. Frågan är vilken. Skulle man verkligen vilja samarbeta med fröken Rosén?

Vi brukar resonera om det, mina nya elever och jag. Och vi är nog rätt ense om att det finns mycket med henne som ingen av oss gillar. Den ironiska tonen, de blixtsnabba replikerna som riskerar att såra mer än stötta – det finns inget tilltalande med det. Men det finns något i frö­ ken Roséns sätt att uttrycka vad svenskämnet är, det undersökande upptäckaridealet och det som handlar om att ta kommando och bli den som själv äger makten över kunskapan­ det som lockar. Om det verkligen är det som

svensk­ämnet är, då är det ju ett ganska spän­ nande samarbete vi har framför oss?

Det händer då och då under läsårets gång att någon – oftast jag, men ibland någon elev – fnissar till när vi läser, hör eller diskuterar något. Kommer ni ihåg fröken Rosén? Och det gör vi. Men oftast är det en av hennes elever vi minns ännu mer, en rödhårig flicka som för­ söker argumentera mot frökens Roséns defini­ tioner, men som inte riktigt hittar orden. Efter att ha försökt, kommit av sig och försökt igen avbryter hon sig, tittar sin lärare stint i ögonen och säger ”Jag återkommer”. Vi försöker hålla fast vid det förhållningssättet i mina klassrum.

Tankar tar tid. Man kan behöva återkomma.

Sällan blir jag så glad som när en elev lånar den där repliken för att liksom stanna kvar i sin egen utveckling och inte ge sig.

Nu när läsåret snart är slut har vi kommit en bit på väg i vårt upptäckande och ägande av språkets möjligheter. Fast bara en bit. Den lätt yrvakna känslan av att kursen tar slut fast vi just påbörjat horisontvidgandet och fall­ gropsbemästrandet är inte oväntad men ändå mycket märklig. Det verkar ju som om också den stora betygsutredningen kommer att landa i den slutsatsen, och förorda ämnesbetyg i stäl­ let för kursbetyg. Det gläder mig. Syftet med vårt samarbete, mina elevers och mitt, är långt ifrån begränsat till snäva kursmål. Visst hörde ni ordet bildning och tänkte det som en eman­ cipatorisk process? Vi återkommer. n

Vi försöker hålla fast vid det för­ hållnings­sättet i mina klassrum.

Tankar tar tid.

KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ ANNA WHITLOCKS GYMNASIUM

LÄRA #3/2019

15

SAMTALET

”Viktigt med ­tidiga insatser” Strukturerna. Det är dem Mara Westling Allodi, ­professor i ­specialpedagogik, närstuderar i sin forskning. Och de struk­turer som styr skolan är ofta inte gynnsamma för ­elever med stort behov av stöd, menar hon.

— Alla borde inte behöva nå samma mål samtidigt.

TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: SUSANNE KRONHOLM

16

LÄRA #3/2019

SAMTALET

I

utkanten av Stockholms universitets Frescatiområde, i ekbackarna ner mot Brunnsviken, ligger en grupp äldre bygg­ nader i rött tegel där forskare i pedagogik, psykologi och närliggande ämnen huse­ rar. Mara Westling Allodi har tillbringat morgonen med att svara på mejl i sitt arbetsrum och ska ägna eftermiddagen åt ett seminarium med masterstudenter i special­peda­gogik, men nu har hon vikt några förmiddagstimmar åt ett samtal om det ämne som har engagerat henne i hela hennes yrkesliv: pedagogik som kan få alla, oavsett förutsättningar, att komma till sin rätt.

Finns det något i din uppväxt som har fått dig att intressera dig för specialpedagogik?

– Jag växte upp i Parma i Italien och hade en betydelsefull lärare i årskurs 1. På den tiden skrev man med blyerts först och sedan med reservoar­ penna. Det var svårt och jag hade en billig penna.

Det gick hål i pappret och mina händer blev smutsiga. Min lärare gjorde ingen stor affär av det, men hon såg det och hon kom hem till mig med en penna – en fin, med gulddetaljer. Med den gick det väldigt lätt för mig att skriva. Jag var ingen favoritelev, men hon var rättvis. Det räddade mig från undergången. Jag skulle inte ha varit professor i dag utan hennes hjälp.

Du har ju intresserat dig för en rad områden inom specialpedagogik, från förskolebarn till gymnasieelever, elever med funktionsnedsätt­ ningar, elever med psykisk ohälsa och elever som är sämre rustade socioekonomiskt. Vilken är den gemensamma nämnaren för det som engagerar dig?

– Jag är intresserad av policyer, av struktu­ rerna som påverkar verksamheterna där dessa grupper finns. Det har funnits starka ambitioner att förbättra mycket, men de har inte alltid varit ändamålsenliga. Läroplanen 1994 orsakade till exempel problem eftersom den så tydligt satte upp en gräns som alla måste klara för att kunna gå vidare. En ganska hög ribba.

– Utbildningssystemets målsättningar är goda, men systemet är decentraliserat och då kan kommunerna tolka dem som de vill. Och för mycket ansvar läggs på eleverna. Vad som behövs är konkreta och realistiska riktlinjer som lyfter fram de stödmodeller som fungerar bäst.

Men systemet gör det svårt att utvärdera vilka modeller det är. Statistik är inte lätt att få fram.

Jag har försökt få fram siffror över om de spe­ cialpedagogiska insatserna har ökat eller inte, men inte ens sådan statistik finns.

LÄRA #3/2019

>>

17

SAMTALET

Övergångarna mellan olika stadier i skolan är viktiga. Vad kan göras för att övergången mel­ lan förskola och skola ska bli bättre för barn med särskilda behov?

– Jag har studerat det i en kunskapsöversikt för Kungliga Vetenskapsakademien. En slutsats är att det är viktigt för eleverna att de inte behö­ ver uppleva något misslyckande i början av skol­ gången. Förskolebarn med en funktionsnedsätt­ ning kan få insatser genom habiliteringen, men när de börjar i förskoleklassen övergår ansvaret till elevhälsan och det verkar inte alltid fungera – tidiga insatser är svåra att få till. Och de är vik­ tiga, det visar internationell forskning.

– Jag har sett ett bra exempel på hur det kan göras i Gävle och Sandviken. De har infört en modell som innebär att barnhälsovården, för­ skolepedagogerna, specialpedagogerna och elevhälsan samarbetar om fyra–sexåringarna.

I Finland gör man också skattningar redan i för­ skolan och förmedlar dem till lärarna så att de kan göra rätt insatser. Man tillåter inte att barn misslyckas.

– Den svenska förskoleklassen innebär gene­ rellt en väldigt svag övergång till skolan. Man tänkte inte på elevernas bästa när man inrättade den, den är en ö mellan två system. Det är till exempel inte bra att eleverna har så många olika lärare under de där tre åren då de går från för­ skola till skola.

Och många elever verkar bli besvikna, de väntar sig mer skola när de kommer till för­ skoleklassen?

– Just det, de lär sig inte läsa. Det blir kanske ändring nu när förskoleklassen har blivit obliga­ torisk, men det är inte säkert att kommunikatio­ nen mellan förskola och skola förbättras.

Hur ser det ut vid övergången från grundskolan till gymnasiet då?

– Det är ett problem att över 15 procent inte blir behöriga till ett nationellt program. Det innebär att utslagningen är inbyggd i systemet.

Vi har skapat en struktur som stressar eleverna.

Det finns många teorier om lärande och kogni­ tion som visar att extern motivation, som betyg, inte är det bästa för att få till stånd ett autentiskt lärande. Och kraven blir också ett tak – elever som vill nå högre kan inte det inom vårt system.

Hur skulle vi kunna minska stressen?

– Alla borde inte behöva nå samma mål samtidigt. Ambitionerna kan vara jättehöga, men alla elever ska kunna arbeta i sin takt. När man presenterar sådana idéer är det många som säger att man sänker kraven och kvalite­ ten, men jag tror att med mer flexibilitet kan det bli tvärtom. Den finländska läroplanen 18

LÄRA #3/2019

Ambitionerna kan vara jättehöga, men alla elever ska kunna arbeta i sin takt.

ger utrymme för lärarna att vara mer flexibla ­gent­emot varje elev. Betygen i nian är inte lika viktiga där, i stället har man examen i slutet av gymnasieskolan. Och i Nya Zeeland har man tydligt definierat vilka kunskaper alla elever har rätt till före 25 års ålder. Det är ungefär i nivå med svenskt gymnasium, fast inte så teoretiskt. Även de som har en funktionsnedsättning har rätt till det.

– I Sverige har vi ett parallellt skolsystem, ­särskolan, för en grupp elever som vi anser av­­ viker från normen. Det innebär att denna så kall­ ade norm kan fortleva i det ordinarie systemet.

Man kan fortsätta att handla som om alla övriga elever passar in i samma mall. Det gör att skolan inte får tillräcklig motivation att ta hänsyn till allas behov.

Den inkludering du förespråkar, gäller den alla elever, även dem med svårare funktions­ nedsättningar?

– Det beror på vad man menar med inklude­ ring. Som jag använder ordet så betyder det inte att alla elever ska vara i samma klassrum hela tiden, utan att alla ska få en så likvärdig utbild­ ning som möjligt och att det ska finnas resur­ ser för det. Det ger stora fördelar. Det tvingar till exempel alla elever att anpassa sig och utveckla bra värderingar.

Vilka fördelar finns för eleverna som har en funktionsnedsättning?

– Barn lär sig mycket av varandra. För att utvecklas behöver de träffa jämnåriga i en natur­ lig kontext. Men det måste göras en bedömning från fall till fall, det får inte tvingas fram. I Italien

SAMTALET

jobbade jag i en klass i årskurs 1, där en elev ännu inte hade något talat språk och även hade motoriska funktionsnedsättningar. Han ville gärna vara med de andra eleverna i klassrum­ met. Hur ska vi få detta att fungera? tänkte jag.

Men antalet elever i klassen minskades, så att vi var minst två vuxna på 14 elever. Vi la mycket tid på att planera gemensamma aktiviteter med olika svårighetgrader så att alla kunde delta. På det viset blev det bättre kvalitet för alla.

Barns och ungas psykiska hälsa verkar försäm­ ras. Hur ser du på skolans roll där?

– Det där kan bero på olika samhällsfakto­ rer. Vi har ju många likheter med Danmark och Norge, men svenska ungdomar mår sämre, så det måste finnas något i vårt system som för­ klarar det, kanske vårt utbildningssystem. Det kan vara så att den svenska skolan är mer byggd på konkurrens och att risken för utslagning är större. Är det så? Är den svenska skolan mer kon­ kurrensinriktad?

– Den norska läroplanen är mer flexibel, den innehåller en del som kan skräddarsys så att eleven klarar av sin utbildning. I Norge prö­ vas och införs också riksomfattande program som syftar till att förbättra arbetsklimatet i sko­ lan och förebygga psykisk ohälsa hos eleverna.

Och i Danmark har de infört ett centralt innehåll i läroplanen som handlar om elevers välbefin­ nande och hälsa.

– Mitt intryck är att den svenska skolans läro­ plan inte har utvecklats utifrån vad vi vet om den variation som finns i barns sociala, emotio­ nella och kognitiva utveckling. Läroplanen ger inte utrymme för anpassningar. Det finns också exempel på målsättningar i olika ämnen som man kan förvänta sig bara av någon som har djup expertis i ämnet. Det är orealistiskt ha det som krav i grundskolan. Det är skadligt för våra barn och ungdomar, det kan knäcka dem eller förstöra deras engagemang.

Du driver ett forskningsprojekt om det sociala och emotionella klimatet i skolan. Jag har själv minnen av grova mobbningssituationer på låg­ stadiet och av hur lärare och andra vuxna såg vad som hände, till exempel i matsalen, men inte ingrep. Det var på 70-talet och jag före­ ställer mig att det ändå är bättre nu. Eller?

– Vi vet inte. Det finns mer kunskap och mer förståelse, men risken att bli utsatt är fort­ farande stor, det visade sig i en kunskapsöversikt vi gjorde för några år sedan.

förmedlar att vissa elever inte har något intres­ sant att säga så ger läraren tillstånd för eleverna att till exempel trakassera. Och elever berättar ofta att lärare säger en viss sak, till exempel att alla elever måste bete sig respektfullt mot sina kamrater, men att läraren sedan inte följer upp det. Lärarna måste ha tilltro till sin förmåga att vara goda ledare som kan förändra. Ibland kan också en specialpedagog behöva göra en insats för hela gruppen – analysera situationen och föreslå förändringar. Jag har påbörjat en studie kring hur det bäst kan göras.

Den svenska för­ skoleklassen inne­ bär generellt en väldigt svag över­ gång till skolan.

Den är en ö mellan två system.

Finns det ett samband mellan lärarauktoritet och socialt klimat?

– Det finns inte så mycket forskning om det, men det finns ju ett ledarskap mittemellan laissez-faire – låt-gå-inställningen där det kan upp­ stå elevhierarkier och mobbning – och det som är så auktoritärt att det inte ger läraren något utrymme att ens lyssna på eleverna. Ett demo­ kratiskt ledarskap, auktoritativt säger man väl, precis som i arbetslivet. Det kan vara det bästa även i skolan.

Det finns ju en rad yrken inom skolan som är inriktade på att öka möjligheterna för elever med särskilda behov. Hur samspelar de?

– Även här saknas det kunskaper, men det man kan säga är att speciallärare och special­ pedagoger är två delvis likartade professioner som man kan misstänka ofta får samma roller.

Det kan bero på att många skolor saknar tjänster för båda. Sedan finns det ibland problem med att skolor tycker att specialpedagogisk kompe­ tens tillgodoses genom elevassistenter.

Assistenterna kan lösa praktiska situationer, genom att vara extra vuxna. Men de kan ibland faktiskt också innebära ett hinder för inklude­ ring, om det alltid finns en vuxen mellan eleven som har en assistent och de andra eleverna. Och lärare kan uppleva att de inte behöver engagera sig lika mycket för en elev som har en assistent.

– Elever som behöver stöd ska ha en peda­ gogisk plan för vad de har rätt till – en assistent får inte bli en ersättning för det. Det finns bra exempel på när det fungerar, som inom försko­ lan här i Stockholm där assistenterna får träning av habiliteringen. Men även där hänger det på assistenterna, förskollärarna känner ofta att de inte behöver vara så aktiva.

Vilken betydelse har läraren här?

Olika former av utsatthet kan förstärka varan­ dra så att till exempel funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa hos barn förvärras av ­socioekonomiska problem. Vilken är skolans roll då?

– Det som händer i klassrummet är alltid lärarens ansvar, aldrig elevernas. Om läraren

– Då är kvaliteten i pedagogiska miljöer otro­ ligt viktig. Flera internationella studier har visat

>>

LÄRA #3/2019

19

SAMTALET

En skola kan ha kommunens lägsta betygsvärden men ändå vara den som har gjort den största förbättringen.

att en förskola av hög pedagogisk kvalitet kan göra sårbara elever motståndskraftiga. Det är från dessa studier idén om tidiga insatser har fått sina starka argument. Det kostar förstås, men utbildningsekonomer har räknat ut att det lönar sig på sikt. Förutom att det självklart är bättre för individerna själva – som vuxna får de bättre utbildning, bättre inkomst och bättre hälsa.

Vilken betydelse har skillnaderna i likvärdighet mellan skolor i olika delar av staden?

– Det är en viktig fråga. Svenska skolor var tidigare väldigt likvärdiga, men nu har vi förstört det systemet för att skapa större variation, med till exempel elitskolor, ofta privata. Jag vet inte hur man kunde tro att det skulle gynna kvalite­ ten i skolsystemet som helhet.

I en studie från 2013 har du undersökt vilken roll konkurrensen på skolmarknaden spelar här.

Kan du berätta om det?

– Konkurrensen har lett till att vanliga skolor inte får incitament att ta emot elever som behö­ ver särskilt stöd. Får de sådana elever så dröjer de med insatser och hoppas bli av med dem. Då specialiseras i stället en del skolor på de här elev­ erna och det bidrar till en segregering. Man tap­ par bort idén om tidiga insatser och en skola för alla. Vi ser i studier att insatserna – åtgärdspro­ gram och annat – ökar mer i de högre årskur­ serna än i de lägre.

Vad kan man göra för att öka likvärdigheten?

– Ett sätt är att höja lönerna i svåra områ­ den, så att det blir lättare att rekrytera de bästa lärarna dit. Ett annat sätt är att ge erkännande och belöningar som inte bara är i form av lön, och ge mer tid för planering. Och ge lärare och rektorer ett ansvar som är i nivå med deras

20

LÄRA #3/2019

professionalitet. Sedan borde man göra utvärde­ ringar som omfattar inte bara elevernas genom­ snittliga betygsvärden utan även inkludering och likvärdighet.

– Jag har gjort en studie i en kommun där de hade en skola som de bedömde var problema­ tisk. Där bytte de rektor, men sedan hade de inte tillräckligt tålamod utan krävde goda resultat redan efter ett år. Så fort går det inte. Det kan behövas mycket tid för att förändra en skola, flera år.

– Den skola jag studerade tog störst ansvar av alla skolor i kommunen för elever med flera funktionsnedsättningar, och den var också väl­ digt duktig på att ta hand om elever som riske­ rade att bli dropouts – men den fick inget erkän­ nande för det. När rektorn försökte förklara för revisorerna vad de låga betygen berodde på fick han höra att han hade för låga förväntningar och att det var fel inställning. Det är en retorik som inte är sund. En skola kan ha kommunens lägsta betygsvärden men ändå vara den som har gjort den största förbättringen och kanske också vara bäst när det gäller att uppnå de demokra­ tiska målen.

Föreställ dig att du skulle bli utnämnd till utbildningsminister, vad är det första du skulle besluta?

– Jag skulle ta fram ett sätt att kartlägga och utvärdera hur specialpedagogiska insatser ska definieras och vilka sådana insatser som görs.

Och så skulle jag försöka etablera en mer realis­ tisk kultur inom pedagogiken, en kultur som inte förnekar att det finns skillnader mellan elever och som inte är så ängslig när det gäller special­ pedagogiska insatser. n

DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

FOTO: MARC FEMENIA

”Jag vill ro alla i land” När eleverna ser att Leila Nilsson tycker om att vara i klassrummet, tillsammans med dem, är hälften vunnet. Hennes ­arbetsglädje skapar bättre förutsätt­ ningar för hela klassen. Nu inspirerar hon på Instagram med budskapet att läraryrket är mycket av allt, och i första hand är det roligt.

Vid sju års ålder skriver Leila Nilsson i ”Första boken om mig” att hon vill bli lärare. Omkring 25 år senare är hon F—6-lärare på Eriksdalsskolan. Läraryrket var aldrig ett val, det var en barndoms­ dröm som gick i uppfyllelse. Lycka är numera att höra hur en elev knäcker läs­ koden — hur ljudandet plötsligt övergår i ett ord, en förstådd betydelse.

Efter åtta år som lärare delar hon nu med sig av sin egen arbetsvardag för att inspirera andra. Leila Nilsson har ett eget inspirationskonto på Instagram, ”Froken

Leila”, och hon har nyligen bidragit med mikrofilmer från sina arbetsdagar i utbild­ ningsförvaltningens serie ”When you are lärare” på Instagram.

När hon bjöd in till frågestund blev gen­ svaret enormt: hur mycket jobbar hon, hur dokumenterar hon, hur ligger lönen?

Idén med engagemanget i sociala medier är att lyfta fram att läraryrket är roligt, att visa att kontakten med eleverna är lustfylld: — ”When you are lärare” handlar om att nyansera bilden av vårt yrke. Det är på olika sätt tungt, det kan vi inte bortse ifrån. Det finns kamper vi måste fortsätta föra, och det handlar om allt från löner till hur vi ska inkludera elever med neuro­ psy­kiatriska funktionsnedsättningar. Men elever ska ha undervisning varje dag, vi ska fortsätta arbeta med det, och det kom­ mer alltid att vara roligt!

I arbetsvardagen ställer sig Leila

Nilsson ständigt frågan vad hon vill uppnå med det sammanhang hon befinner sig i för ögonblicket.

— Sedan jobbar jag därefter. Jag väljer att fokusera på elevernas måluppfyllelse i klassrummet. Vi har en tydlig väg som läroplanen pekar ut åt oss, vi har många sätt att nå målen, och jag är den som ska styra skutan åt rätt håll.

Som lärare är hon djupt engagerad.

Hon vill ro alla i land. Att det är viktigt att ha roligt under tiden kan låta banalt, men det är ur hennes perspektiv egentligen inte lärarens ensak. Lärarens arbetsglädje påverkar klassens lärande.

— När jag har roligt känner sig eleverna trygga: min kropp visar att jag tycker om att vara där. Då är hälften vunnet. Sedan hoppas jag också att jag för vidare en upp­ fattning om att kunskap är roligt. n MARIKA SIVERTSSON

Leila Nilsson är lärare på Eriksdalsskolan på Södermalm.

LÄRA #3/2019

21

ÄMNESINTEGRERAT ARBETSSÄTT

Läraren som vill integrera mera Vad har haikudikter och skalbaggar ­ge­men­samt? Nobelpristagaren Tomas ­Tranströmer! Ämnesintegrering är ­modellen på Skanskvarnsskolan.

— Eleverna får större chans att se sam­ band mellan vad de lär sig i skolan och ­samhället i stort, säger försteläraren Lili Kapper.

Lili Kapper heter elevernas klasslärare. Hon

är också förstelärare på skolan i matematik, NO och programmering. Och f­ ramför allt: en varm förespråkare för ämnes­integrering.

22

LÄRA #3/2019

FOTO: ULRICA ZWENGER

– Jag tänker mig att mitt flygplan kan ta med mat och medicin och rädda män­ nis­kor på otillgängliga ställen när det har hänt någon katastrof. Som till exempel i Hima­laya. För inte så längesedan var det ju jordbävning där. Allt som behövs kan släppas ner i fallskärm.

Harry Palmer-Schönfeldt i klass 6B på Skanskvarnsskolan i Årsta visar stolt upp flygplanet som också har medar undertill om det skulle behöva landa. Harryfood AB kallar han sitt företag som ska hjälpa människor i nöd.

Han är inte ensam om att ha gjort en fyndig uppfinning. På bänkar och bord i klassrummet står prototyper uppställda som eleverna tillverkat för att visa hur de tänkt sig olika lösningar på temat ”Ett pro­ blem, en idé”.

Tea Uggla vill försöka lösa problemet med att komma ur sängen på morgonen.

Hennes modell består av ett rum med en säng och en lampa.

– Sängen har en inbyggd motor som långsamt lyfter upp huvudändan samtidigt som lampan lyser upp rummet allt star­ kare. Till slut är man tvungen att gå upp, förklarar hon.

– För mig innebär det en sammanflät­ ning av hur tänkande och görande till­ sammans med kommunikation leder till lärande. Eleverna får större chans att se samband mellan vad de lär sig i skolan och i vardagen och hur samhället i stort funge­ rar, fastslår hon.

Nobelpristagaren Tomas Tranströmer har Lili Kapper använt sig flitigt av i sin undervisning, både på skolor där hon arbe­tat tidigare och nu på Skans­kvarns­skolan.

I höstas fick hennes klass skriva haiku­ dikter, precis som Tomas Tranströmer bru­ kade göra. De har också målat akvareller som är inspirerade av hans dikter.

I matematik- och NO-undervisningen har hon tagit fasta på Tomas Tranströmers intresse för insekter, särskilt skalbaggar.

Med en bild på en tornbagge som förlaga har eleverna fått beräkna skalor och byggt både stora och något mindre tornbaggar i gips och lera.

– Elever är kreativa och de är entre­ prenörer. Det är viktigt både för dem, för föräldrar och för skolan att de på olika sätt får visa upp sina arbeten, understryker Lili Kapper.

Närmast är ett läsprojekt på gång. Elev­er­na

i klass 6A har varit i skolans bibliotek och lånat böcker lämpliga för sexåringar. Om någon vecka ska alla i årskurs 6, som är ­skolans äldsta elever, sitta tillsam­mans med de yngsta i förskoleklasserna och hjälpa dem att läsa.

Hiab Tesfagabreal visar upp två böcker med titlarna ”Micke och Molle” och ”Kanel och Kanin och alla känslorna”.

– Båda handlar om vänskap och lite om kärlek. Jag tycker att det passar för sex­åringar, förklarar hon.

Maia Bolstad har hittat ”Super-Charlie”

Mauro Blomström Haglunds universalmedicin kan bota olika sjukdomar.

ÄMNESINTEGRERAT ARBETSSÄTT

FOTO: ULRICA ZWENGER

Sahar Alhomsi i års­ kurs 6 visar Lili Kapper sin modell av hur det skulle kunna se ut på alla gator, med bussar och bilar i var sitt körfält.

och ”Karlsson på taket går på födelse­ dagskalas”.

– De var några av mina favoriter när jag själv var sex år, berättar hon.

Lili Kapper undervisar gärna äldre och yngre elever tillsammans i kreativa sam­ manhang. Läsprojektet kommer att kom­ bineras med att alla elever får måla och teckna.

– Även det är ju en form av kollegialt lärande. Inte bara när vi lärare möts och lär av varandra.

Före lunch är det dags för matematik­

FOTO: ULRICA ZWENGER

Harry Palmer-Schönfeldt tänker sig att hans företag, Harryfood AB, ska kunna flyga in mat och mediciner till människor i katastrofområden.

lektion i klass 6A. Eleverna håller på med ett större arbete där var och en fått i upp­ gift att via internet ta fram fakta om någon känd matematiker. Här har Lili Kapper kopplat samman digitalisering med matematik.

– Fokus har varit att eleverna ska lära sig att sovra fakta när de söker på internet, förklarar hon.

Projektet innebär också träning i till exempel svenska och muntlig framställ­ ning. Inför klassen får var och en av elev­ erna göra en liten presentation av mate­ matikern. Uppgiften avslutas med att eleven skriver ett kort, personligt brev till sin matematiker.

Lili Kapper är också mån om att till­ sammans med sina elever ta sig utan­ för skolan och utnyttja Stockholms stora utbud av till exempel museer och parker.

– Klassrummet är trots allt inte den avgörande platsen för elevernas lärande.

I mycket större utsträckning behöver vi kliva ut i stadens rum och undervisa i olika miljöer. n INGELA ÖSGÅRD

LÄRA #3/2019

23

PROFILEN

”De flesta grät vid första samtalen” Första dagen på nya jobbet blev en chock. Drömarbetsplatsen ­visade sig vara full av konflikter och tilltufsade medarbetare. Men den nybakade enhetschefen Elin Brunell red ut stormen och blev Årets ledare 2018.

TEXT: MARIANNE HÜHNE VON SETH FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

24

LÄRA #3/2019

I

det idylliska 1600-talskvarteret intill Stadshuset låg en gång ett glasbruk och här finns i dag u ­ tbildningsförvaltningens enhet för ersättning och skolplikt. Här klev Elin Brunell in genom dörren för snart tre år sedan. Hon hade fått sitt första chefs­ jobb efter ett antal år som jurist på Skolverket.

Full av förväntningar förberedde hon några entusiastiska ord inför första mötet med sina 16 medarbetare.

Det blev inte precis som hon hade tänkt sig.

Ingen hade berättat att det fanns stora arbets­ miljöproblem. − Min självbild att jag var född till ledare fick sig snabbt en knäck, säger Elin Brunell och skrattar.

Då fanns inte på kartan att hon några år senare skulle stå i rampljuset på Vasateaterns scen på Framtidsgalan och få applåder som ”Årets ledare”.

Att det fanns problem på enheten blev Elin Brunell varse redan under första mötet med medarbetarna. Ingen verkade vilja möta hennes blick och alla såg antingen betryckta eller arga ut. − De två följande veckorna hade jag enskilda samtal med alla. En sa upp sig och de flesta grät över arbetssituationen. Omfattande och svåra konflikter hade tillhört vardagen i många år.

Hon bestämde sig för att lägga stora resurser på

att förändra arbetsmiljön och för det k ­ rävdes tillit i gruppen. Därtill att skapa stolthet över enhetens arbete, och att alla också skulle vara stolta över både sina egna och sina kollegers arbete. Men det skulle kosta ännu många tårar, och nu var det hennes egna det handlade om. − Nästan varje morgon under första halvåret hoppade jag av t-banan i Gamla stan och ville åka hem igen. Men det slutade alltid med att jag tog ett djupt andetag och åkte till jobbet.

>>

PROFILEN

”Jag kommer nog att jobba med skolan i många år. Skolans kom­ pensatoriska uppdrag motiverar mig och varje dag på jobbet känns ­viktig”, säger enhets­ chef Elin Brunell.

LÄRA #3/2019

25

PROFILEN

De stora för­­ ändring­arna kom när mina med­ar­betare såg att jag stod kvar.

ELIN BRUNELL Aktuell: Utsedd till Årets ledare 2018.

Gör: Chef på enheten för ersättning och skolplikt på utbildningsförvaltningen.

Bor: Lägenhet med uteplats i Hammarbyhöjden.

Gillar: Att vara på landet tillsammans med familjen.

Ogillar: Småsinthet, människor som inte låter andra växa.

På lediga stunder: Pro­ menerar och lyssnar på bok, tränar yoga för att hålla stressen i schack.

Läser: Boken ”Man — i ljuset av #metoo” som min bror Calle Brunell har skrivit.

Lyssnar på: Helst sånt som jag kan skråla med i när jag kör bil, gärna smäktande ballader som ”Shallow” med Lady Gaga.

Bästa skolminne: När jag på en musiklektion plötsligt knäckte koden till hur man spelar några ackord på gitarr.

26

LÄRA #3/2019

Väl på jobbet genomförde Elin Brunell stora förändringar och hon började med att få med­ arbetarna att prata med varandra. − Vi hade arbetsplatsträff varannan vecka, två och en halv timme varje gång. Ibland var det uppgifter att lösa, ibland samtal på teman som ”Vad får dig att trivas på jobbet?”.

En första framgång blev en heldagskonferens i början av 2017. Temat var att identifiera en­ hetens mål och hur man skulle nå dit. Inget om de arbetsmiljöfrågor som hade stått på dag­ ordningen så länge. − Jag hade satt ihop små arbetsgrupper utan hänsyn till vilka motsättningar som fanns mellan individerna. Folk som normalt inte ­pra­tade med varandra fick nu samarbeta i små grupper.

Ett syfte var att skapa förståelse för de vitt skilda arbetsområden som finns inom enheten.

De som jobbade med ersättningar eller skolplikt fick därför prata om uppgifter som handlade om skolskjuts och vice versa. − Ja, det är ett kapitel för sig, enhetens upp­ drag och vad de innebär. Vi betalar exempelvis ut ersättning till skolor med andra huvudmän än Stockholms stad och som har elever som är skrivna i Stockholm, förklarar Elin Brunell.

Att arbeta med skolpliktsfrågor är komplext och kan innebära allt från att bevaka elevers rätt till utbildning till att se till att också plikten att gå i skolan efterlevs.

Om temadagen i början av 2017 innebar en

vändpunkt för medarbetarna, kom hennes egen vändpunkt i augusti samma år. − Då hade vi också jobbat fram hur vi ska vara mot varandra. Om inte det följdes hade jag korrigerande samtal och sa: ”Detta var inte vad vi kommit överens om”. Och jag tror att medar­ betarna köpte det, trots öppenhjärtiga och tuffa enskilda samtal.

Hon vände sig tidigt till personalavdelningen och företagshälsan och bad om hjälp, vilket var ett stort stöd. Hon fick en coach och även annan konsulthjälp. − Men första tiden var det inte så mycket coachning utan mest terapi eftersom jag bara grät och kände mig uppgiven.

Mötena med indelning i grupper blev till en

rutin och Elin Brunell införde individuella månadsavstämningar med alla där hon alltid frågade ”Vad kommer du att göra för att för­ bättra arbetsmiljön?”, vilket ledde till att med­ arbetarna fick ta eget ansvar.

Kvittot på att det fungerade har kommit i utvärderingarna där medarbetarna pekat på sät­ tet att arbeta som ett framgångsrecept. − Jag tror att de stora förändringarna kom när mina medarbetare såg att jag stod kvar, trots att det var så stökigt, vilket ledde till att de också valde att engagera sig. Jag var också jättetydlig med att alla måste delta i arbetsmiljöarbetet.

En dag förra året landade ett mejl i Elin Brunells inkorg. Det var garnerat med en massa glitter och guld och det stod ”GRATTIS”. Hon

ELINS TIPS TILL ANDRA CHEFER ■■ Lös inte allt själv. Lita på att medarbetarna har lösningar på olika problem.

■■ Bjud på dig själv. Medarbetarna blir gladare om du visar att du är mänsklig och bjuder på dina egna misstag och dråpligheter.

■■ Nätverka utanför organisa­tio­ nen. Jag får jättemycket inspi­­ ration av att träffa chefer inom andra sektorer än min egen.

PROFILEN

hade blivit nominerad till den rikstäckande tävlingen ”Årets ledare” som arrangeras av organisationen Framtidsverket, som har i uppdrag att lyfta fram goda exempel inom offentlig förvaltning.

En titel som hon sedan erövrade i hård kon­

kurrens efter bedömning av en jury som ställde den obligatoriska frågan till henne: ”Om du vinner, var är du om två år?”. Hon svarade: ”Hur tråkigt det än må låta tror jag att jag är kvar. Jag utvecklas själv tillsam­ mans med mina fina medarbetare och är inte färdig att gå vidare på länge.” − Det låter kanske som att jag beskri­ ver en övernaturlig enhet och inte en

kommunal arbetsplats. Men så klart att det går upp och ner hos oss också. Det skulle väl vara jättekonstigt om folk bara sjunger och skrattar hela dagarna.

Priset som Elin Brunell själv har betalat har varit och är högt. Jobbet har spillt över på fritiden och viljan att få saker att hända ”här och nu” får konsekvenser, och det kan fortfarande innebära att hon svarar på jobbmejl på kvällarna eller tar ett samtal från LÄRA på fjällsemestern. − I min drömvärld kommer det delade ledarskapet att vara vanligare om tio år än i dag. Man blir klokare och lite modigare tillsammans, och jag tror att det i sin tur gynnar medarbetarna. n

Behöver du orkesterpop eller en robotdiktator?

Det finns massor av kulturaktiviteter att välja bland på kulan.stockholm.se.

Där kan du som är pedagog i Stockholms stad boka med en premie som gör det billigare. Du hittar bland annat upplevelser och workshoppar som passar allt från förskolan till gymnasiet.

På enhetsmötena arbetar medarbetarna oftast med teman och i små grupper.

Läs mer på pedagog.stockholm.se/kulan

LÄRA #3/2019

27

VÅR SKOLA

VALDEMAR HOLMQVIST OCH HANNA WETTERQVIST 5D, Enskede skola ”Vi går i en fantastisk skola! Här är alla lärare bra och vi lär oss jättemycket varje dag.

Det är därför vi i klass 5D vann Vi i femman i år — och det var verkligen hela klassen som vann. När vi blev Sverigemästare i tävlingen ­kändes det overkligt. Vi var tvungna att hålla tyst om det tills riksfinalen sändes på teve. Men det var först när vi själva såg programmet som vi verkligen förstod att vi vunnit. Då blev det extra stort.

Nu har vi firat i flera veckor. I klassrummet hänger ballonger och vimplar. Sveriges Radio kom hit och grattade med fika och biobiljetter till hela klassen. Även skol- och finansborgar­råden kom hit och bjöd på tårta. De var nästan ännu stoltare än vi. De be­-­ rättade att vi är den första Stockholmsskolan som har vunnit tävlingen sedan 70-talet.

Andreas Gustafsson, som är världens bästa mentor, har tränat klassen inför Vi i fem­ man i ett helt år. Varje vecka har vi haft frågesport i olika ämnen och nutidsorienteringar.

Vi pluggade en del extra inför tävlingen, så nu känns det skönt att allt är som vanligt igen.

Vi har tur som går i en så bra skola, stämningen är väldigt kamratlig och alla känner sig trygga här.

På söndagar är det lätt att gå och lägga sig, för man längtar alltid till skolan efter hel­ gen. Enskede skola är en F—9-skola, vilket betyder att vi får gå här tills vi ska börja gym­ nasiet. Dit känns det långt. Det är bra, för då får vi fortsätta vara med våra kompisar och ha kvar våra lärare på skolan många år till.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

28

LÄRA #3/2019

VÅR SKOLA

FOTO: MARC FEMENIA

”Det kändes helt overkligt”

LÄRA #3/2019

29

LITTERATUR I SKOLAN

Almapriset sätter fart på läsningen Varje år arbetar eleverna på Hjulsta grund­ skola med Almapriset — världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Under vårterminen sprudlar det av aktivitet kring läsning och litteratur på hela skolan.

LÄRA Stockholm var med när klass 2B fick veta vem som får 2019 års pris.

FOTO: ULRICA ZWENGER

– Kan ni gissa vad som hände i går klockan ett? frågar Cilla Dalén, skolbibliotekarie på Hjulsta grundskola.

De flesta eleverna i 2B skakar på huvu­ det, men en pojke räcker upp handen.

– De berättade vem som får Almapriset.

Rätt svar! Dagen före lektionen tillkän­ nagavs att 2019 års Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne (Alma) tilldelas den flamländske författaren Bart Moeya­ert.

– Det kommer att ta tid innan jag kan stava hans efternamn, skrattar Cilla Dalén.

För sjätte året i rad ska Hjulsta grund­ skola arbeta med Almapriset. Det instif­ tades av den svenska regeringen och har sedan 2003 delats ut till författare, illus­ tratörer, berättare eller läsfrämjare som gör ett arbete av hög kvalitet och verkar i Astrid Lindgrens humanistiska anda.

– Den formuleringen betyder verkligen något. Hos pristagarna märks en huma­ nism och tilltro till barns och ungas kom­ petens som läsare och tänkare, säger Cilla Dalén som är spindeln i nätet för arbetet.

Hon tycker att kvalitetskravet borgar för intressanta läsupplevelser.

– Det är garanterat böcker som är vär­ defulla att jobba med i skolan. Man kan ta vilken bok som helst i hyllan och det händer saker!

stort utrymme lämnas åt lärarna att knyta an till sina ämnen och årskurser.

Heidi Gavelfält är förskollärare och har arbetat med flera olika pristagare i försko­ leklassen. Två favoriter är bilderböckerna ”Petit, monstret” och ”Numeralia” av den argentinska bilderbokskonstnären Isol som fick Almapriset 2013.

– När vi jobbade med ”Petit, monst­ ret” blev eleverna väldigt fascinerade och pratade mycket om att man kan vara två personer. Ibland är man en arg och svart person och ibland positiv och vit. Sedan gjorde vi profilbilder av eleverna med en svart och en vit sida, säger Heidi Gavelfält.

Hon tycker att arbetet med Almapriset alltid blir språkutvecklande, men hon bru­ kar även hitta ingångar till andra ämnen.

I år kommer hennes klass att arbeta med

30

LÄRA #3/2019

Resultatet kommer sedan att visas upp på

skolans årliga Almafest dit elever, vård­ nadshavare och andra intresserade bjuds in. Eleverna visar då vad de har arbetat med under våren i en stor utställning.

De senaste åren har pristagaren också besökt skolan. Elever i årskurs 7 får då möta författaren som berättar om sig själv och svarar på frågor. Dessutom blir det en samling för alla klasser i idrottssalen.

Eleverna håller i det mesta – från utsmyck­ ning av lokalen till underhållning.

När den läsfrämjande organisationen Praesa från Sydafrika fick priset 2015 var Kristina Erikssons elever i årskurs 6 konfe­ rencierer.

– De hade samlat information om orga­ nisationen på svenska och engelska. Några av dem stod på scenen och presenterade Praesa, så det blev som en muntlig presen­ tation, säger Kristina Eriksson.

Hon är lärare och mentor i årskurs 6 även

Under vårterminen sprudlar det av akti­

viteter kring Astrid Lindgren, läsning och pristagarnas litteratur i nästan alla klasser på skolan. Några aktiviteter återkommer varje år, som skolans egen tävling för skri­ vande, läsfrämjande och berättande. Men

bilderboken ”När kommer bussen?” av 2005 års pristagare Ryôji Arai kopplad till musik, bild och svenska.

– Boken handlar om en pojke som vän­ tar på en buss som aldrig kommer. Vi ska gå till vår egen busshållplats, ta foton och låta samma sak ske här. Eleverna kommer att få arbeta med sin närmiljö och vi kom­ mer även att försöka hitta musik som lik­ nar ljuden i boken.

Många av Astrid Lindgrens böcker finns i bib­ lio­teket på Hjulsta grundskola, andra är lånade från Mångspråksbiblioteket inför årets arbete med Almapriset.

detta läsår, men hon tror inte att klassen kommer att kunna lägga ner lika mycket arbete som tidigare. De nationella proven tar mycket tid.

– Jag känner inte till Bart Moeyaert ännu, men vi har haft skrivarverkstäder för att eleverna ska kunna arbeta på sina bidrag till tävlingen. Det är värdefullt för dem att känna att de kan skriva för att underhålla andra. De känner att deras ord är viktiga, säger Kristina Eriksson.

LITTERATUR I SKOLAN

FOTO: ULRICA ZWENGER

Cilla Dalén, bibliotekarie på Hjulsta grundskola, tillsammans med Zaid Al-Khaqani och Kinda Kanbar som har läst böckerna om Ronja Rövardotter.

Deras lärare läste kapitelboken högt för klassen och eleverna har läst den tecknade serien på egen hand.

Förra årets pristagare Jacqueline Wood­ son kom till skolan och hennes böcker blev populära. Många av dem gestaltar rasism, segregation och utanförskap, inte minst den prosalyriska självbiografin ”Brun flicka drömmer”.

– När vi läste hennes böcker reflekte­ rade eleverna över levnadsvillkor i olika delar av världen. Här har de sin lilla värld där de är trygga, men så fort vi åker någon annanstans märks det att Stockholm är seg­ regerat. Böckerna gör att man kan prata om det som är nära via någon annan. Det är lättare att prata om en situation med orättvisa och förtryck via böcker än utifrån sig själv, säger Kristina Eriksson.

Av årets pristagare Bart Moeyaert finns

bara två böcker på svenska. De är svåra att få tag på, men Cilla Dalén har lyckats och läser hans bilderbok ”Afrika bakom stake­ tet” för tvåorna. På tavlan projicerar hon Anna Höglunds illustrationer.

Berättaren i boken är en liten pojke, som betraktar sin granne Desirée medan hon river sitt uthus, gräver en grop och börjar blanda lera i trädgården – till gran­ narnas förtret. Cilla Dalén frågar eleverna vad de tror att hon ska göra.

– Göra geggamoja!

– En pool!

– De kanske ska bygga ett hus?

– Ni är något på spåren, säger Cilla Dalén och läser vidare.

Hon har beställt de böcker som finns att få tag på, mest på tyska och flamländska, och hoppas att någon kollega ska kunna hjälpa till att översätta. I en flerspråkig skola som Hjulsta grundskola brukar språkbarriärer sällan utgöra något hinder för att möta litteraturen.

Tack vare Almapriset har lärarna och eleverna fått ännu ett författarskap att upp­ täcka. En som verkligen har blivit intresserad är Zaid Al-Khaqani i 2B, pojken som visste vilken dag Almapriset tillkännagavs.

– Min lillebror och jag har pratat mycket om det hemma. Det är spännande att veta vem som får priset. Och Bart var jättebra som började skriva när han var 14 år! n ANNELIE DREWSEN

ALMAPRISET ■■ Världens största barn- och ungdoms­ litteraturpris med en prissumma på fem miljoner kronor.

■■ Alma står för Astrid Lindgren ­Memorial Award.

■■ Priset delas ut till författare, illustra­ törer, berättare och läsfrämjare.

■■ Mer information och läsnycklar till många av pristagarnas böcker hittar du på alma.se.

■■ På världensalma.se kan du läsa om Hjulsta grundskolas arbete med Almapriset.

LÄRA #3/2019

31

LÅGAFFEKTIVT BEMÖTANDE

De smittar med lugn ”Backa, släpp kraven, smitta med lugn.”

Så kan man sammanfatta hur skolans ­personal bör handla i de ögonblick när en elev är utagerande och tappar kontrollen.

— Om man minskar stressen för de här eleverna, kommer man lättare åt inlärnin­ gen, säger psykolog Hanna Kviman.

Lågaffektivt bemötande är metoden som Kungsholmens grundskola satsar på för att ge lärare och annan personal bättre möjlig­ heter att hantera elever som utmanar om­giv­ningen genom bristande självkontroll.

– I en klass med 26–30 elever finns kan­ ske två eller tre som har koncentrations­ svårigheter och blir utagerande på ett sätt som lärare och personal har svårt att han­ tera, konstaterar Marina Ljung, special­ pedagog som länge varit förespråkare för det här förhållningssättet.

Nu har hon också fått hjälp av psykolo­ gen Hanna Kviman som har lång erfarenhet av lågaffektivt bemötande i skolan. Redan

i höstas fick skolans personal lyssna till en föreläsning om metoden och under våren har Hanna Kviman handlett fritidshems­ personalen i årskurs F–3 i lågaffektivt bemötande.

Handledningsgrupperna består av sex, sju personer. Till sin hjälp har de en bok om problemskapande beteende som också innehåller ett arbetsmaterial.

– Vi läser ett kapitel i taget och tar med oss det in i våra diskussioner och kopplar det till vardagen, berättar Hanna Kviman och konstaterar att personalen är bra på att beskriva elevernas styrkor och eventu­ ella svårigheter.

Det kan handla om att eleven har svårt att

komma överens med klasskompisarna på rasten eller inte kan anpassa sig till lek­ tionsstrukturen och lärmiljön och därför behöver stöd för att lyckas. Ett vanligt pro­ blem är att eleven har svårt att koncen­ trera sig när läraren har en genomgång FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Psykolog Hanna Kviman (till vänster) och specialpedagog Marina Ljung på Kungsholmens grund­ skola tycker att förhållningssättet med lågaffektivt bemötande redan har givit resultat.

32

LÄRA #3/2019

och i stället stökar omkring och kanske provocerar klasskamraterna.

– I den här akuta fasen hjälper det knap­ past att skälla eller ställa krav. Kommer man med tillsägelser ökar elevens affekt­ nivå. I stället gäller det att kunna backa, släppa på kraven och smitta genom att vara lugn och till exempel säga: ”Blev det jobbigt för dig nu, kan jag hjälpa dig på något sätt?”.

– Ett förebyggande lågaffektivt be­mö­ tande handlar om att förstå och kartlägga hur en individ fungerar. Och det gäller inte bara elever med neuropsykiatriska diagnoser som adhd och autism. Metoden passar alla som är känsliga för krav och stress eller har andra sårbarheter. Dess­ utom kan elever som har samma diagnos vara helt olika. Varje sårbarhet kräver sin handlingsplan, betonar Hanna Kviman.

– De här eleverna behöver tydlig struk­ tur och möjlighet att veta vad som händer under dagen, till exempel genom bildstöd, fyller Marina Ljung i. För lärare och perso­ nal gäller det att skapa en bra relation till eleven och att förstå vilka svårigheter och sårbarheter eleven har – och också vilka styrkor. Eleven ska känna tillit och trygg­ het även vid ett misslyckande.

Redan har förhållningssättet och den nya

insikten bland personalen på Kungs­hol­ mens grundskola givit resultat.

– Det är klart att det fortfarande händer saker, men utbildningen har inneburit att de vuxna inte lika lätt hamnar i affekt utan har kontroll över sig själva. Genom att det är omgivningen som kompenserar för elev­ ens brister får eleven också en ökad känsla av självkontroll, säger Marina Ljung.

Hon påpekar också hur viktigt det är att personalen sinsemellan har en bra kom­ munikation och ställer upp på varandra.

– Din kollega måste vara införstådd med att hon eller han kanske får klara resten av klassen på egen hand en stund, medan du ägnar all din tid åt en utage­ rande elev som behöver ditt stöd.

Metoden att möta utagerande elever

ENKÄT

FOTO: MARC FEMENIA

genom att backa har fått en del kritik.

Några menar att det snarare skapar mer konflikter än om personalen genast tar tag i problemet.

De båda tar kritiken med ro.

– Det är ett missförstånd att det bara skulle handla om att backa och släppa kra­ ven, säger Marina Ljung. Det vore att svika eleven. I stället gäller det att lära sig att förstå just den här elevens svårigheter och styrkor och lägga upp en handlingsplan.

Det måste finnas en beredskap både för utvärdering och förändring om metoden ska fungera.

— Dessutom är det en humanistisk metod

som lätt går att väva in i skolans värde­ grund. Och det övergripande målet är att alla elever ska lyckas under hela sin skol­ dag, säger Hanna Kviman.

– Om man minskar stressen för de här eleverna, kommer man lättare åt inlär­ ningen, tillägger hon.

Roxanna Rosius, biträdande rektor på Kungsholmens grundskola, vill gärna se en fortsättning på satsningen som en del i skolans främjande och förebyggande kvalitetsarbete.

– Tanken är att gå vidare också på mel­ lan- och högstadiet. Det är viktigt att alla får ett gemensamt språk och förhållnings­ sätt till elever som är utagerande. n INGELA ÖSGÅRD

LÅGAFFEKTIVT BEMÖTANDE ■■ Ett förhållningssätt för att i en akut situation kunna hantera utagerande elever utan att trappa upp konflikten.

■■ Psykologen Bo Hejlskov Elvén ­betonar vikten av att utvärdera o ­ rsaker till konflikten och hitta verktyg som ­förhindrar en ny konflikt.

■■ Försök sedan förändra genom att bli tydligare och skapa mer struktur under skoldagen.

Vad är det bästa med läraryrket?

— Det är helt klart relationerna till eleverna. Det är häftigt när man märker att eleverna förstår och kan sätta kunskaper i ett sammanhang. Att få vara delaktig i ungdomars liv och utveckling är fantastiskt.

Andreas Gustafsson, Enskede skola

Natalie Bertling, Ham­ marbyskolan Södra — Att man håller sig ung i sinnet och alltid måste vara på tårna.

Det är positivt att ingen dag är den andra lik, man vet aldrig vad som väntar. Dessutom är läraryrket roligt, kreativt och utmanande.

Clas Gordon, Katarina Södra skola — Relationerna till elev­ erna. Läraryrket är väldigt variationsrikt, varje dag innehåller nya möjlig­ heter. Att börja med ett nytt ämnesområde inom SO är alltid lika spännande. Då känns det att man undervisar.

Birgitta Christensen, Katarina Södra skola — Mötet med eleverna!

Att få vara med och ­på­verka framtida gene­ rationer och ge dem bra förutsättningar, bland ­annat genom att för­­ medla ämneskunskaper och kunskaper om omvärlden.

Cajsa Petersson, ­Långbrodalsskolan — All positiv feedback från eleverna och att få följa dem i deras utveck­ ling. I rollen som lärare kan jag hjälpa eleverna att vidga sina vyer, det känns roligt. Och så det dagliga mötet med mina trevliga kolleger!

TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #3/2019

33

VINN BIOPRESENTKORT

BOKPROVNING 2019

Nu gör barnen uppror i böckerna Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter.

Lycka till!

1. Vilken utmärkelse har Elin Brunell fått?

1. Årets ledare.

X. Årets förnyare.

2. Årets lärare.

2. V ar växte Mara Westling Allodi upp?

1. I Frescati.

X. I Spanien.

2. I Italien.

3. Vilka vänder sig Skolfam till?

1. Barn med skyddat boende.

X. Ensamkommande barn.

2. Familjehemsplacerade barn.

4. V ilket tema utmärker, bland annat, 2018 års barnoch ungdomsböcker?

1. Normkritik.

X. Källkritik.

2. Naturintresse.

5. Vad heter satsningen som ska inspirera till puls­höjande aktiviteter?

1. Myror i brallan.

X. Stå aldrig still.

2. Spring i benen.

Skicka din tipsrad senast den 14 juni till tomas.bannerhed@ stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm.

Ange var du arbetar och din hem­ postadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 2/2019 blev Sara Holmeros, Björkhagens skola, Lena Moser, Gärdesskolorna, och Ida Söderberg, avdelningen för ekonomi och styrning. Rätt rad var 1, X, X, X, 2.

34

LÄRA #3/2019

Samhällsengagemang, aktivism och normkritik. Det är tre tydliga tendenser i 2018 års utgivning av barn- och ung­ domsböcker. I slutet av mars presenterade Svenska barnboksinstitutet sin statistik.

Ett slags litteraturhistoria i mikroformat kallar Svenska barnboksinstitutet (SBI) sin årliga Bokprovning. Genom att läsa och diskutera alla barn- och ungdoms­ böcker som ges ut kan SBI presentera en samlad bild av utgivningen. Under 2018 blev det totalt 2 308 böcker, vilket är 224 färre än föregående år. Det motsvarar en minskning med nio procent. Trendbrottet kommer efter en stadig ökning av utgiv­ ningen sedan 2010. Däremot ökade för­ säljningen av barn- och ungdomslitteratur med drygt åtta procent under 2018, enligt Svenska förläggarföreningen.

Ett framträdande tema i litteraturen för barn och unga är samhällsfrågor och möj­ ligheten för barn att förändra, protestera och göra uppror.

– Det återspeglar hur det ser ut i verk­ ligheten. Barnlitteraturen är snabb på att fånga upp sådant som händer i samhället, säger Kajsa Bäckius, bibliotekarie på SBI. Flera skönlitterära böcker gestaltar sociala

skillnader och orättvisor. I Emma Adbåges bilderbok ”Gropen” får en vildvuxen grop synliggöra den ojämna maktfördelningen mellan generationer. Barnens behov av lek och fantasi mot vuxenvärldens vilja att kontrollera och ordna tillvaron. I Milena Bergquists och Amanda Erikssons ”Lilla Na och djurkuppen”, en kapitelbok för mellan­ stadieåldern, släpps djuren i en djuraffär fria av tre barn. Serieromanen ”Närmare kommer vi inte” av Anneli Furmark och Monika Steinholm handlar om kärlek och aktivism för hbtq-personers rättigheter. Även faktaböckerna tar upp sam­ hällsfrågor och demokrati. Både ”Så fun­ kar Sverige” av Matilda Westerman och Johanna Kristiansson och ”Berättelsen om Sverige: texter om vår demokrati” av Patrik Lundberg har som ambition att

beskriva det politiska systemet och möjlig­ heterna att påverka genom det.

En hel rad böcker lyfter fram framgångs­ rika kvinnor genom historien. De flesta är översättningar från andra språk, men här finns även ”Drottningsylt: helt sanna sagor” av Josefin Johansson och Jonna Björnstjerna som presenterar svenska drott­ ningar från Vikingatiden till nutid.

– Det här visar hur utbudet styrs av marknaden. Boken ”Godnattsagor för rebelltjejer” som kom ut 2017 sålde väldigt bra. Då fattade man att det fanns ett sug efter sådana böcker, säger Kajsa Bäckius.

Sagans form är fortsatt stark, både med återberättade sagor och nyskrivna para­ fraser. Mest populär är Rödluvan som kom ut i sex olika versioner, varav flera norm­ kritiska omtolkningar. I ”Blinda Rödluvan och vargen” av kinesiska Han Xu får berät­ telsen en ny twist med en blind huvudper­ son. Även normer kopplade till hudfärg, kroppsstorlek, genus och ålder utmanas i flera böcker. Särskilt i bilderböckerna märks en strävan efter att normalisera olika slags kroppar.

För den som arbetar med litteratur i sko­

lan kan Bokprovningen ge överblick och ingångar att arbeta vidare ifrån.

– Man kan hitta teman att jobba med, både utifrån skönlitteratur och fakta. Vi lyfter även fram svåra ämnen. Förra året kom till exempel flera böcker om död och självmord som man skulle kunna läsa och prata om i skolan, säger Kajsa Bäckius.

När hon ska sia om framtiden tror hon på fler böcker om klimatet.

– Under 2019 har det redan kommit två böcker om kyla, ”Så jävla kallt” av Lova Lakso och ”Kyla” av Therese Henriksson. n ANNELIE DREWSEN

På barnboksinstitutet.se finns hela rapporten från årets Bokprovning att ladda ner. Där publiceras även filmade föreläsningar.

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

n När Stockholmskällan kommer

till klassrummet blir eleverna detektiver som granskar histo­ riskt källmaterial kritiskt. n Stort forskarsamtal om skolan, eleverna och klimatet. n Lyckat nätverk för lärare som arbetar med nyanlända. n Tyskt språkdiplom ger bättre ­färdigheter på Östra Real. … och naturligtvis mycket mer.

Ute hos dig 3 oktober. Till dess: Skön sommar!

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD © Maria Jernberg jernbergmaria@gmail.com LÄRA #3/2019

35

Livslång lust att lära I Stockholms stads förskolor och skolor läggs grunden för en livslång lust att lära. Vi som arbetar här sätter en ära i att varje dag få bidra till lärande, trygghet, utveckling och framtidstro.

Stockholm växer snabbt och vi vill ständigt bli bättre.

Det nya Skolprogrammet pekar ut riktningen för hur vi skapar en riktigt bra skola för alla unga stockholmare.

Läs Skolprogrammet i sin helhet på intranätet eller Pedagog Stockholm.