LÄRA Stockholm#4/2019

#4/2019 STOCKHOLM Göran Christersson Mahlin:

Alla ska ha en plats

TEMA KLIMAT: Hur undervisar man om klimatförändringarna?

|

Goda vanor minskar matsvinnet Groddjur med pedagogiskt värde

Kostnadsfria möbler 0k

r

På stadens nya webbplats Stocket återbruk hittar ni kostnadsfria möbler och inventarier som andra verksam­ heter i Stockholms stad inte längre behöver.

Frigör även utrymme på er skola genom att annonsera ut överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, spara pengar och bidra till ett klimatsmart Stockholm.

Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.

stocket.stockholm.se

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

STOCKHOLM #4/2019 Fem gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ­ ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stock­ holms stad och utkommer med fem nummer per år.

Adress: LÄRA Stockholm, Utbild­ ningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 3A. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se.

Ansvarig utgivare: Sofia Oliv.

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Agneta Berghamre Heins, Johanna Lundeberg, Lina Pilo, Marianne Hühne von Seth, Marika Sivertsson och Ingela Ösgård.

Grafisk form: Blomquist ­Communication — blomquist.se.

Tryck: Åtta.45, Järfälla, 2019.

ISSN: 1654-7330.

Upplaga: 18 500 exemplar.

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

#4/2019 STOCKHOLM

FOTO: MARC FEMENIA

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

För kostnadsfri prenumeration, kon­ takta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@edu.stockholm.se.

26

Pavlina Spanos på Enbacksskolan — här tillsammans med Aisha Hassan — vill att elevernas röster ska höras men har fått kämpa mot den gängse bilden av Tensta. I våras fick hon Berättarministeriets lärarpris Pennsvärdet.

Göran Christersson Mahlin:

Alla ska ha en plats

24

TEMA KLIMAT: Hur undervisar man om klimatförändringarna?

Goda vanor minskar matsvinnet

|

Anna Våg Pääjärvi på Maltesholms­ skolan deltar i utbildningsförvalt­ ningens nätverk för lärare som ­arbetar med nyanlända elever.

30

Hon drömmer om att bli skåde­­­ spe­lare, men än så länge är det sista året på Södra Ängby skola som gäller för 15-åriga Paria Ajnegan.

32

Johanna Lysholm är en av de elever på Östra Reals gymnasium som har möjlighet att erövra ett avancerat diplom i tyska språket.

Groddjur med pedagogiskt värde

Omslag: Specialpedagog Göran Christersson Mahlin på Vinsta grundskola, fotograferad av Ulrica Zwenger.

DESSUTOM ...

Goda vanor minskar matsvinnet

4

”Alla ska ha en plats i klassrummet”

21

Groddjur med pedagogiskt värde

10

Succé för spetsmatte på Engelbrekt

22

Enkät: Tar du upp klimatet i undervisningen?

11

… och ny matteklubb i Bromma

23

”Lärare måste ge ungdomar hopp”

12

Läs, tävla och vinn!

34

Telefonledningar år 1898 — fanns det?

18

300 gymnasister på Fest-i-val

34

Krönikör Pilo om döden och Gretafebern

20

Maria Jernberg: ”Hur många saknas?”

35

TEMA KLIMAT HÅLLBAR SKOLMAT

Noor Hällzon Camargo (till vänster) i 6C är med i skolans matråd som bland annat ger förslag på temaveckor.

Hennes klasskompis Silva B ­ aghdasaryan är också engagerad i att minska matsvinnet.

Goda van ­minskar 4

LÄRA #4/2019

HÅLLBAR SKOLMAT TEMA KLIMAT

nor svinnet LÄRA #4/2019

5

TEMA KLIMAT HÅLLBAR SKOLMAT

Silva Baghadasaryan i 6C gillar tycker att skolmaten är god.

Framför allt får den henne att orka hela skoldagen.

6

LÄRA #4/2019

HÅLLBAR SKOLMAT TEMA KLIMAT

Ett helhetsgrepp om måltiden ska både mätta ­hungriga e ­ lever och ­minska klimat­påverkan. LÄRA besökte Hägerstens­åsens ­skola, där e ­ leverna har bestämt att ­t­isdag är en slängfri dag.

Det har gett gott resultat.

TEXT: JOHANNA LUNDEBERG FOTO: ULRICA ZWENGER

R

estaurang Gyllene Sleven, som ele­verna på Hägerstensåsens skola har döpt sin mat­ sal till, ska strax öppna för lunch. Kökschef Jaana Risberg Lind­ ström rättar till vaserna med libbsticka och blommande purjolök. Växterna är inte bara dekorativa utan visar också på ett pedagogiskt sätt vad libbstickspeston innehåller.

– Genom att vi visar hur libbstickan ser ut blir eleverna nyfikna och vill prova. Vi s­ erverar också kikärtsröra för att på ett klimatsmart sätt ta hand om de överblivna kikärtor som låg kvar i kylen sedan tidigare i veckan, säger Jaana Risberg Lindström.

Hon och hennes tre medarbetare arbetar varje

dag med att både minska matsvinnet och öka elevernas näringsintag.

– Vi serverar grova grönsaker som mättar bra, och vi försöker i första hand att välja rot­ frukter och grönsaker efter säsong och gärna sådant som går att odla här, till exempel vitkål

Under en period vägde de all mat som gick till spillo. På en vecka blev det 64 kilo.

och morötter. Vi omvandlar också traditionella maträtter till vegetariska varianter, till exempel spaghetti med sojafärssås.

Vegetariska alternativ, ekologiskt och närings­ rikt. Allt går hand i hand med Stock­holms stads ändrade riktlinjer för skolmåltider.

– Vi trycker mycket på vikten av helheten i måltiden, att den ska vara god, i­ ntegrerad, triv­ sam, hållbar, näringsriktig och säker. Rikt­lin­jerna omfattar även fysisk aktivitet, att eleverna ska röra på sig minst 60 minuter varje dag. Det är inte så vanligt att ha med i måltidsriktlinjer, men i våra skolor är även den delen viktig, säger Linn-Linn Thun, kostekonom på utbildnings­ förvaltningen.

Silva Baghdasaryan i klass 6C skulle helst vilja ha

pannkakor lite oftare men bekräftar att maten är god och att hon oftast orkar hela skoldagen utan att bli hungrig igen. Hon pratar också med stort enga­ gemang om att äta upp det man har lagt för sig.

– Jag bryr mig mycket om det! En del tar all­ deles för mycket och slänger sedan. Jag brukar ta pyttelite först, om jag inte är säker på att jag tycker om, säger hon.

Hennes klasskamrat Noor Hällzon Camargo >> LÄRA #4/2019

7

TEMA KLIMAT HÅLLBAR SKOLMAT

FOTO: LENNART JOHANSSON

”Maten som serveras i skolan ska vara god, hållbar och näringsriktig”, säger Linn-Linn Thun, kostekonom vid utbildnings­ förvaltningen.

nickar. Hon är med i skolans matråd som har representanter från alla årskurser utom för­sko­le­­ klasserna. Matrådet träffas tillsammans med kökspersonalen några gånger varje termin, och de har för länge sedan kommit bort från diskus­ sionen om hur många köttbullar man får ta.

I stället tar eleverna initiativ till viktiga föränd­ rin­gar. På deras uppmaning har skolan till exem­ pel slutat använda papperstallrikar och plast­ bestick av engångsmodell under i­drottsdagar när maten ska ätas ute. Då tar eleverna själva med sig en picknicktallrik eller plåtlåda hemifrån.

– Vi kommer med förslag på förändringar, inte bara att vi ska slänga mindre utan också hur det ska gå till. Vi i matrådet bestämde att tis­dagar ska vara den slängfria dagen, berättar hon.

Det var en idé som landade väl hos kökets perso­

nal. När eleverna bär sina brickor till d ­ isken möts de av skyltar som påminner om att inte slänga något på tisdagar.

– Vi förbjuder ingen att slänga men vi upp­ manar dem att tänka efter först och att hellre ta om än att ta för mycket. Vi lägger också ett lock på sophinken så att det ska bli jobbigare både att lyfta upp locket och att metallen skramlar, säger Jaana Risberg Lindström.

Åtgärderna har gett resultat. Just på t­ isdagar minskar svinnet med 50–60 procent jämfört med de andra dagarna. Helst ska förstås mat­ svinnet vara minimalt varje dag men, som Jaana Risberg Lindström säger, man måste börja någonstans. Skolan har därför arbetat med olika projekt för att se vad de kan göra för att minska svinnet ytterligare. Under en period vägde de all mat som gick till spillo.

– På en vecka blev det 64 kilo. För att synlig­ göra hur mycket som alla tillsammans hade slängt la vi upp olika matvaror med motsvarande total­ vikt på en vagn och rullade ut i matsalen.

Stockholms stad har som riktlinje att 50 p ­ rocent

av maten som serveras i skolorna ska vara eko­ logisk. Det kan tyckas mycket med tanke på att budgeten är begränsad, men Jaana Risberg Lindström protesterar.

– För mig är det inte budgeten som avgör matens kvalitet, utan det handlar om hur vi tar hand om våra råvaror och att vi är upphandlings­ trogna så att vi får de bästa priserna.

Linn-Linn Thun håller med: – Alla vinner på att tänka klimatsmart, för det som är bra för planeten är också bra för din hälsa. n

KLIMATSMARTA ­TALLRIKAR ■■ Under höstterminen ­deltar Hägerstens­åsens skola och sju andra skolor samt fyra förskolor i staden i ett projekt som utgår från Världsnatur­ fondens (WWF) One Planet Plate.

■■ Två måltider i veckan ska koldioxidberäknas och varje portion får innehålla max 0,5 kg koldioxid­ ekvivalenter.

■■ Tallriksskrapet får i snitt vara 30 gram per dag och elev. Hälften av maten ska vara ekologisk.

■■ Skolorna får möjlighet att bli WWF-certi­fi­e­rade för klimatsmarta måltider.

8

LÄRA #4/2019

Vitlöksdressing, kikärtsröra och ramslökspesto är några av de tillbehör som eleverna kan välja mellan. De väcker elevernas nyfikenhet att prova nya smaker.

HÅLLBAR SKOLMAT TEMA KLIMAT

Jaana Risberg Lindström är kökschef på Hägerstens­ åsens skola. Här arbetar de med slängfria tisdagar och har också provat att väga den mat som slängs, allt för att minska matsvinnet.

LÄRA #4/2019

9

TEMA KLIMAT EKOLOGI I PRAKTIKEN

Groddjur med pedagogisk FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

— Vi har flyttat många salamandrar till dammen så att de kan överleva. Det känns viktigt att få hjälpa till och så lär vi oss mycket om naturen, säger Alexandra Borg.

Hon är en av alla elever på Olovslunds­ skolan i Bromma som deltagit i skolans salamanderprojekt.

Skolans engagemang startade för tolv år sedan efter en förfrågan från Bromma stadsdelsförvaltning och miljöförvaltnin­ gen i Stockholms stad. Ville skolan hjälpa till med att flytta salamandrar till deras lek­vatten i Olovslundsdammen, som l­ igger i en park nära skolan?

En närbelägen och för årstiden t­ orrlagd bassäng med cirka 30 centimeter höga cementkanter hade under salamandrar­nas vårvandring till dammen blivit en döds­ fälla, eftersom de inte klarar att klättra upp för kanterna.

– Vi var inte sena att tacka ja och numera deltar alla våra fjärdeklasser på ­skolan. Varje dag under vårmånaderna går vi grupp­vis ut och letar s­ alamandrar som trillat ner i den torrlagda b ­ assän­gen och gömmer sig i lövhögar som vi iordning­ ställt och även vattnar dagligen. Under de här åren har vi räddat över 1 000 större och nästan 4 000 mindre vattensala­man­drar, berättar läraren Elisabet Söderström, som varit med sedan starten.

Eleverna Alexandra Borg och Matilda

Sjögren är i sin tur snabba med att visa och berätta hur letandet och själva förflytt­­ nin­gen går till: – Vi letar försiktigt i lövhögarna. När vi hittar salamandrar lägger vi dem i en hink med vatten. Sedan häller vi ut dem i Olovslundsdammen, så de kommer i säkerhet. I början var det lite läskigt att hålla i salamandrarna, men nu har vi vant oss, säger de och ser stolta ut.

Christina Lindqvist, arbetslagsledare och ansvarig för verksamheten, berät­ tar att projektet har ett stort pedagogiskt värde, att den kunskap som eleverna får 10

LÄRA #4/2019

Alexandra Borg och Matilda Sjögren på Olovslundsskolan letar efter salamandrar som de sedan flyttar till en damm i närheten.

ENKÄT

FOTO: MARC FEMENIA

tv ­ ärde genom att delta även kommer till stor nytta senare under skolåren.

– Det är väldigt varierad kunskap som vi kan använda oss av i flera olika ämnen.

Bland annat kartlägger vi förflyttningen och för statistik över antalet salamandrar.

Den informationen kan vi sedan använda i matten. Vi har även nytta av kunskaperna vi får om groddjur, som vad ett växelvarmt djur är och att de bara vandrar när det blir tillräckligt varmt på våren, säger hon och fortsätter: — Eleverna får större förståelse för hur

ekosystemet fungerar, att människans påverkan kan utgöra en fara för djur och natur, som i det här fallet med en bassäng med höga kanter, eller att färre våtmarker gör att groddjur kan bli utrotningshotade.

I år har vi pratat mycket om klimatföränd­ ringar, att förra årets varma sommar kan­ ske bidrog till att vi hittade färre salaman­ drar i år än vi brukar göra.

– Det här är ett oerhört tacksamt pro­ jekt, som bidrar till ett ökat lärande under elevernas hela mellanstadietid, säger Christina Lindqvist. n AGNETA BERGSHAMRE HEINS FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

”Vi har räddat 5 000 vattensalamandrar under de tolv år som projektet har pågått”, berättar läraren Elisabet Söderström.

Tar du upp klimatet i undervisningen?

— Jag tar upp klimatfrågan så ofta jag kan i mina ämnen, teknik och NO. Eleverna är engagerade, vill få ny kunskap och diskutera. Många känner stor oro inför klimatutvecklingen, så det gäller även att lyfta fram positiva faktorer.

Sara Rumbutis, Södra Ängby skola

Anahi Escobar, O­lovs­ lund Nockebyhovs skolor — Förutom i NO-under­ visningen har jag tagit upp klimatfrågan via litteraturen. Nästan all litteratur innehåller på något sätt frågor som rör klimat, miljö och hållbarhet, och eleverna uppskattar att få läsa och prata om det.

Christina Kullenberg, Äppelviksskolan — Jag försöker få in ett miljötänkande genom att påminna om att vi ska vara rädda om sakerna i skolan och att inte slänga papper i onödan.

På engelskan har vi också lyssnat på Greta Thunbergs föredrag, som hon höll när hon träffade påven.

Daniel Granström, Södra Ängby skola — Ja, det är tacksamt att ta upp klimatfrågor. Eleverna är väldigt intresserade, och det tar jag till vara.

Mina ämnen, biologi och kemi, lämpar sig också bra för faktagranskning. Vi tittar ofta på texter som eleverna själva letat fram.

Britt-Inger Julin, ­Äppelviksskolan — Vi läser olika faktat­ exter, debattartiklar och böcker i svenskan som på olika sätt berör klimatfrågan. Eleverna är väldigt engagerade och miljömedvetna, så det är tacksamt att ta upp det här i undervisningen.

TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #4/2019

11

TEMA KLIMAT SAMTALET

”Lärare måste ge ­ungdomar hopp” Klimatförändringar är svåra att förstå och svåra att undervisa om. Men med rätt stöd från lärare kan barn ha lättare än vuxna att både greppa fakta och föreslå logiska åtgärder. Det menar tre experter på klimatpedagogik.

TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER

H

ur undervisar man bäst om klimatförändringar? Ämnet är vetenskapligt komplicerat, politiskt laddat och späckat med dilemman. Men tre kli­ matengagerade forskare visar i ett samtal med LÄRA hur man kan lyckas som lärare. Genom att ha respekt för att det finns frå­ gor som inte har säkra svar. Och genom att våga ta itu med målkonflikterna.

I ett varmt och soligt burspråk på Stockholms universitet träffas de: Cecilia Lundholm, profes­ sor i pedagogik här vid universitetet, inriktad på samhällskunskap och särskilt på undervisning i miljökunskap; Alasdair Skelton, professor i geo­ kemi och petrologi, också han vid Stockholms

12

LÄRA #4/2019

universitet; och Maria Wolrath Söderberg, lek­ tor i retorik vid Södertörns högskola med klimat­ argumentation som särskild specialitet.

Medan Cecilia Lundholm och Maria Wolrath Söderberg i lugn och ro arbetat hemma den här fredagsförmiddagen, har Alasdair Skelton stått på Mynttorget med ungdomsrörelsen Fridays for Future. Han har svarat på förbipasserande personers frågor, men inte som representant för universitetet utan som oberoende expert. Att dela torg med en rörelse är alltför politiskt för universitetet, konstaterar han.

Vi ska komma till det politiska. Men vi börjar med grundfrågan: hur kan lärare bäst stärka elevernas kunskaper om klimatförändringarna?

– Klimatfrågan är svår, säger Alasdair Skel­-

>>

SAMTALET TEMA KLIMAT

LÄRA #4/2019

13

TEMA KLIMAT SAMTALET

ton. På Mynttorget anser vissa barn och ung­ domar att världen kommer att gå under om tolv år. Det är fel! Och om vi forskare inte har lyckats ge allmänheten klimatkunskap, hur ska då lärare kunna göra det? Det grundläggande är att lärarna själva har kunskaper: Vad är klimatför­ ändring, vad är tippunkt, vad är återkoppling?

Och vad betyder det om det blir två grader var­ mare, som Parisavtalet siktar på? Här måste lärare kunna förmedla att det finns mycket som vi faktiskt inte vet.

Men vi vet ändå en hel del, säger Cecilia Lundholm: – Att växthusgaser påverkar klimatet har vi vetat sedan Svante Arrhenius tid, på 1890-talet.

Det är konsekvenserna som är mer osäkra. Och framför allt de dynamiska, icke-kausala sam­ banden, som vad som händer när tjälen i tund­ ran tinar.

– Ja, säger Maria Wolrath Söderberg, att hantera den osäkerheten är svårt för lärare.

Läroböcker ger inte utrymme för tvetydighet.

Där har skolan ett upplysningsuppdrag att för­ klara vetenskapens villkor.

Hon refererar till teknikhistorikern Nina Wormbs som har gett ett exempel på hur veten­ skapliga metoder kan misstolkas. För att ge en rättvisande bild av istäckets utbredning över Arktis, måste forskare ta massor av satellitbilder som de sedan sätter ihop till en – och då kan kli­ matskeptiker hävda att den bilden är manipu­ lerad.

– På så vis bjuder vetenskaplig metod in till osäkerhet, och det är skolan dålig på att hantera, säger Maria Wolrath Söderberg.

Hur ska skolan hantera det?

– Skolan måste kunna utgå från vissa axiom – att man accepterar befintlig vetenskap om kli­ matet på samma vis som man gör i till exem­ pel fysik eller samhällsvetenskap, säger Maria Wolrath Söderberg.

Hon tipsar också lärare om att jobba histo­ riskt. Våra föreställningar om atomen har till exempel växlat sedan antiken – ett odelbart klot, en kaka med korinter, ett mikroskopiskt solsystem.

– Där ser man att vetenskapligt arbete inte bara är en rak process mot mer precision. När det sedan gäller just växthuseffekten kan en övning vara att ta reda på vad man faktiskt vet, vad man inte vet och allt däremellan som man har goda skäl att tro. Högstadieelever är heller inte för unga för att begripa vetenskapsteoreti­ kern Thomas Kuhns teori om paradigmskiften.

Faktakunskaper räcker inte, menar Maria Wolrath Söderberg.

14

LÄRA #4/2019

Ändå väljer lärare gärna att ha grupp­ diskussioner. Jag tycker att de oftare ska ge eleverna möj­ lighet att uttrycka sig helt individuellt.

Cecilia Lundholm, professor i pedagogik vid Stockholms universitet.

– Sverige har förmodligen världens mest klimatkunniga befolkning, och även en av de mest klimatengagerade – och ändå har vi ett av världens största ekologiska fotavtryck. Så det finns ett glapp. Hur ska man leva när ens ideal krockar?

Där är det skolans uppdrag att utbilda an­ svarsfulla medborgare, fortsätter hon: – Vi ser i studier att människor är väldigt skickliga på att legitimera sitt agerande, till exempel sina flygresor. Därför måste skolan lära eleverna att ifrågasätta sig själva. Moraliska frågor kan engagera även de yngsta: Ska jag verkligen ha mer än du?

Så hur kan skolan hjälpa barn och unga med sådant avancerat självkritiskt tänkande?

– Lärare måste få elever att tänka på detta innan de har kommit i de åldrarna att de har en massa åsikter om det, säger Cecilia Lundholm.

Hon och hennes kolleger har i en studie sett att yngre barn kan vara mer öppna än äldre.

Forskarna frågade vilka tjänster och aktiviteter som barn och unga i olika åldrar tyckte skulle vara gratis (det vill säga finansierade via skatt) och vad man skulle behöva betala för, till exem­ pel att använda allmänna bilvägar, att bada på anlagda stränder. Tonåringarna sa att det borde vara som det är – gratis – men tioåringarna gav sig in i en diskussion och var beredda på nya alternativ. ”Jag var i Italien och där kostade det pengar att sitta på stranden”, kunde någon säga.

– Åsikter blir läskigare från tonåren och uppåt – då ser man den sociala kontexten i en grupp­ diskussion och inser att vad man säger kan ses som politiskt i negativ bemärkelse. Ändå väl­ jer lärare gärna att ha gruppdiskussioner. Jag tycker att de oftare ska ge eleverna möjlighet att uttrycka sig helt individuellt, säger Cecilia Lundholm.

Maria Wolrath Söderberg nickar.

– Flera nya studier visar hur styrda vi är av grupptänkande. Det är viktigt att träna elever på att bli medvetna om det och på att tänka alter­ nativt. Annars kan gruppdiskussioner bli kontra­ produktiva.

– Ja, säger Cecilia Lundholm, särskilt om eleverna uppfattar att de ska försöka hitta kon­ sensus. Då är det bättre att läraren är tydlig med att de får ha olika uppfattningar.

– Med risk för att det blir polariserat, säger Maria Wolrath Söderberg. Men det finns alter­ nativ till konsensus och polarisering, där man jobbar med motsättningarna och utforskar olika perspektiv utan att landa i extremer.

Att man försöker hitta samtalspartnerns bästa argument och uttrycka dem själv?

SAMTALET TEMA KLIMAT

– Just det. Syftet med diskussionen är då att vidga repertoaren av möjliga tänkesätt för fram­ tiden, säger Maria Wolrath Söderberg.

Så hur tidigt kan man börja undervisa om klimatförändringarna? Kan förskolan ta upp det?

– Det är klart, säger Alasdair Skelton. Vi släp­ per ut för mycket koldioxid i atmosfären och då blir det varmare – enkelt.

Men förskolebarn vet inte vad koldioxid är?

– Det är bubblorna i läsk och det vet de vad det är, säger Alasdair Skelton. Svårare är nog att förstå tidsskalan. Förändringarna sker så lång­ samt. Det är en grad varmare nu än för hundra år sedan. Om vi inte gör något kommer det att vara fyra grader varmare år 2100. Och de för­ ändringar vi skapar kan ta mer än 100 000 år att återställa. Vad betyder det? Barn förstår sådant nästan bättre än vuxna. Det handlar om fantasi­ tider och nioårsåldern är fantasins ålder.

Så hur ska lärare arbeta med till exempel nio­ åringar — konkret?

– Det är bra att skapa en upplevelse kring de här frågorna, säger Maria Wolrath Söderberg.

Ett sätt är att börja jobba med något mer påtag­ ligt, som nedskräpning. Det gör eleverna upp­ märksamma på det egna ansvaret. Sedan kan man vidga det till klimatet.

– Kärnan i didaktik är att möta eleverna där de är, säger Cecilia Lundholm. Det går att visa på en kausal kedja från klimatförändringar till barns livsvillkor här. Efter värmen förra somma­ ren blev till exempel höet dyrare så att ridskolor här i Stockholm tvingades höja avgifterna.

Cecilia Lundholm menar att det inte är så komplicerat som lärare ofta tror.

– Det finns en studie som visar att lärare tycker att till exempel prisbildning är så svårt att de gärna skjuter det framåt i åldrarna. Det tjänar ta mig tusan ingen på.

Själv har hon föreläst för elever i årskurs 5 om utsläppsrätter.

– Vi i Europa har skapat en marknad som gör att det kostar pengar att släppa ut skadliga ämnen – det förklarar jag för femteklassare.

– Det där med utsläppsrätter ger ett mycket bra budskap, säger Alasdair Skelton. Det ger eleverna en känsla av att jag som student – jag vet att ni säger elever, men jag säger studen­ ter för jag vill höja deras status – kan få en idé som kan skapa förändringar. En gång i tiden var den där beslutsfattaren som kom på idén med utsläppsrätter också en student på en skola.

– Det är den sortens hopp vi ska ge! Att det man gör kan betyda något. Inte hoppet att det här kommer politiken eller tekniken att lösa, säger Maria Wolrath Söderberg.

Själv tipsar hon om spel som skolan kan använda – brädspelet Dilemma och kortspelet Klimatkoll, båda lämpliga för tonåringar. Och Alasdair Skelton berättar att han och hans kol­ leger har utvecklat ett spel med olika tyngder – påsar fyllda med sand – som visar hur mycket växthusgasutsläpp olika aktiviteter ger i förhål­ lande till varandra: att flyga till ett visst resmål, att äta en biffburgare.

– Proportioner är svårt, bekräftar Maria Wolrath Söderberg. En del tänker ju att ”jag sopsorterar så jag kan unna mig den här flyg­ resan”. Men du behöver sopsortera i kanske ­trettio år för att komma upp i en Parisresa.

Och om eleverna lär sig det och kommer hem till sina föräldrar, som tänker just att sopsortering kompenserar flygande?

Det Greta Thunberg har gjort är inte att ge hopp, hon har skrämt oss utav helvete. Och rädsla får oss faktiskt att ändra beteenden.

Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik vid Södertörns högskola.

– Så har det varit i alla tider, att den yngre generationen springer före, säger Cecilia Lund­ holm.

Men nu blir det skolan som leder den yngre generationen att springa före?

– Jag tycker att skolan ska uppfostra aktivis­ ter, säger Maria Wolrath Söderberg. Inte okun­ niga och omdömeslösa hejsan-svejsan-aktivis­ ter, men människor med kunskap och integritet att driva viktiga frågor, människor som inte fegar ur.

Alasdair Skelton håller bara delvis med: – Jag tycker att skolan ska ge eleverna kunska­ per att se att om de gör så här på semestern så har det den här effekten och om de gör något annat så kan de minska sina uppsläpp med ett ton.

Hur ska lärare förhålla sig till alla känslor elever har kring klimatförändringar? Ångest och flygskam?

>>

LÄRA #4/2019

15

TEMA KLIMAT SAMTALET

– Lärare måste ge ungdomar hopp, säger Alasdair Skelton. Att tonåringar skapar sig en bild av att om tolv år är det kört hjälper inte.

– Om man känner så mycket ångest att man blir passiv är det inte bra, säger Maria Wolrath Söderberg. Men fokus har länge varit på att ge hopp, exempelvis om att tekniken ska ordna det hela, och det är problematiskt. Det Greta Thunberg har gjort är inte att ge hopp, hon har skrämt oss utav helvete. Och rädsla får oss faktiskt att ändra beteenden. Det gäller även för skam, som har varit så uträknat, visar studier vi gjort.

– Människor känner skam – men de flyger ändå, säger Cecilia Lundholm. Det personliga intresset ställs mot det kollektiva. Det har varit för stort fokus på moral och privat konsumtion i debatten och för lite på hur samhället kollek­ tivt, genom politiska beslut, ska lösa det här.

Miljövänliga varor är fortfarande dyrare. Här har samhällskunskapsämnet en viktig funktion att fylla genom att ge ungdomarna en begrepps­ apparat: styrmedel, subventioner, lagstiftning.

Om eleverna får sådana kunskaper är de be­redda att acceptera att staten ska styra för att minska koldioxidutsläpp.

16

LÄRA #4/2019

Så vad ska skolan förmedla när det gäller den här spänningen mellan individens ansvar och politikens?

– Den motsättningen är en motsättning i huvudet, säger Maria Wolrath Söderberg.

Nivåerna hänger ihop, genom till exempel soci­ ala rörelser. Det har betydelse att individer änd­ rar beteenden och börjar snacka med varandra, det kan förskjuta opinionen och ge en politisk förändring. Det sambandet är välbelagt och det är viktigt att klargöra i undervisningen.

Cecilia Lundholm påpekar, med hänvis­ ning till psykologiforskaren Maria Ojala, att det är viktigt för elever att känna att de inte är ensamma om att engagera sig: – Det kan till exempel vara till hjälp att man går i en skola som inte har så stora koldioxid­ utsläpp. Individen och kollektivet samspelar i närmiljön.

Och Alasdair Skelton påminner om att Sverige och svenskarna är förebilder.

– Vi är världsledande influencers, många ­tittar på Sverige. Om en elev kan få sin familj att minska utsläppen med ett ton så kanske fler följer efter. Om sedan alla i Sverige gör så, så

SAMTALET TEMA KLIMAT

blir det flera miljoner ton. Och om alla i Europa gör det blir det hundratals miljoner ton. Så på så vis kan en elev känna att mitt lilla försök har betydelse.

– Om vi inte själva är villiga att minska våra utsläpp förlorar vi hela vår trovärdighet, säger Maria Wolrath Söderberg. Elever använder ibland problematiska argument som de har hämtat från sina föräldrar, till exempel att det är mer effektivt att sätta in åtgärder i fattiga ­länder. Då har man missat Sveriges roll som influencer.

skolor och samlar in vetenskapligt relaterade frågor som de sedan besvarar under en halvdag när alla elever får komma till universitetets Aula Magna.

– De kommer fram efteråt och tackar artigt.

Jag blir helt rörd!

Men frågan behöver också hanteras mer strukturellt. Möjligtvis borde lärarutbildningarna stärkas. Cecilia Lundholm och några av hennes kolleger jobbar just nu med att gå igenom kurs­ planerna för ämneslärarutbildningarna för att sedan, om det behövs, kunna föreslå föränd­ ringar när det gäller miljö och hållbarhet.

Var går den politiska gränsen för vad en lärare kan säga i sådana här frågor?

– Lärare ska inte dela med sig av sina egna uppfattningar om partipolitik, säger Cecilia Lundholm. Men det är viktigt att lyfta fram att storskaliga miljöproblem som klimatföränd­ ringar kräver politiska beslut.

Hon vill att lärare ska ge eleverna möjlighet att analysera till exempel olika styrmedel, som skatter, subventioner och lagstiftning. Vad är bäst ur olika perspektiv, vad är effektivast och på vilket sätt, vad är mest rättvist och för vilka grupper? Viktigt då är att förmedla att det finns olika teorier om både rättvisa och makt.

Maria Wolrath Söderberg påpekar att även väl belagda fakta kan uppfattas som politiska och provocerande.

– Jag ser på mina studenter att det till exem­ pel finns en stor okunskap om sambandet mel­ lan välstånd och klimatpåverkan. När de läser om det blir de perplexa och tolkar det som ett politiskt påstående, trots att det är otvetydiga fakta att högre välstånd ger mer utsläpp.

Hur ska lärare få de kunskaper de behöver för detta?

– Vi som forskare ska ge dem kunskaperna, säger Alasdair Skelton. Många lärare kommer på fortbildning hos oss på kvällarna, utan att få betalt för det, bara för att de är good citizens.

Lärare kan också få tillgång till expertis genom tjänster som ”Skype a scientist”, tipsar Maria Wolrath Söderberg. Men att stärka klimat­ undervisningen kan inte vara ett ansvar bara för lärarna, menar hon. Hon vill se forskare och studenter vid högre lärosäten ta initiativ för att närma sig skolorna.

– Studenter på utbildningar med anknytning till hållbarhet bör komma ut och träffa skolklas­ ser mer. De kan leda exkursioner, labbar och dis­ kussioner. Eleverna och lärarna lär sig mer och ­studenterna får en chans att göra saker på riktigt.

Cecilia Lundholm berättar om Frågelådan, en satsning från Stockholms universitet. Forskare inom olika ämnen besöker femteklassare på

Krävs även förändringar av kursplanerna för själva skolämnena?

Klimatsystemet är mycket dåligt rep­resenterat i kurs­­planerna. Det borde vara ett eget skol­ämne: klimat och miljö.

Alasdair Skelton, professor i geokemi och petrologi vid Stockholms universitet.

– Ja, klimatsystemet är mycket dåligt repre­ senterat i kursplanerna, säger Alasdair Skelton.

Ett problem är i vilket ämne det ska ligga: kemi, fysik, geografi, samhällskunskap? Nej, det borde vara ett eget skolämne: klimat och miljö.

– Instämmer till 100 procent! säger Cecilia Lundholm. Vi har redan förlorat så mycket tid genom att använda begreppet hållbar utveck­ ling. Det skapades som en diplomatisk kom­ promiss 1992 i Rio och är inskrivet i läroplanen sedan 2011, men det är ett begrepp som ingen människa vet vad det är och det hjälper inte eleverna att förstå miljöproblemen.

Maria Wolrath Söderberg menar att det också krävs ändringar i läroplanen.

– Skolkulturen i dag utbildar elever till att tro att de inte behöver tänka själva. Allt handlar om färdiga sanningar, målfokusering och mätbar­ het. Vi behöver en stärkt pedagogik kring hur vi ska hantera de här svåra målkonflikterna där det inte finns färdiga svar.

– Ja, säger Cecilia Lundholm, som läro­ planen ser ut så är det en brottningsmatch för lärare att ta sig an det som är mer tematiskt.

Naturkunskapslärare har ända sedan 80-talet sträckt ut en hand till samhällskunskapslärarna, och nu vill jag uppmuntra samhällskunskaps­ lärarna att gå dem till mötes och koppla på naturvetenskap till den kunskap de själva har om politik och ekonomi.

– Klimat och miljö som ett nytt skolämne skulle leda till just det, säger Alasdair Skelton.

Den här nya geologiska eran, antropocen, kän­ netecknas av människans påverkan på natur och klimat. Det kräver ett nytt ämne. n

Den 29—30 oktober arrangeras Hållbarhets­ forum på Stockholms universitet. Gå in på su.se för att anmäla dig.

LÄRA #4/2019

17

KÄLLKRITIK

Är bilden v ­ erkligen sann?

När Stockholmskällan kommer till klass­ rummet blir eleverna detektiver som granskar historiskt källmaterial kritiskt. Är Carl August Tholanders målning av Slussen verkligen en sann bild av Stockholm år 1898? Telefonledningar, ånglok, hattar och en mänsklig sökmotor ger viktiga ledtrådar.

– I dag ska ni få vara detektiver. Historie­ detektiver! Här är bilden vi har att jobba med, säger Martin Nyblom, pedagog och redaktör på Stockholmskällan.

Han delar ut färgutskrifter av en målning till klass 4D på Nälstaskolan i Vällingby.

Eleverna arbetar i par och ska fundera på vad det är för slags bild och vad den före­ ställer.

– Det ser gammalt ut, folk går runt i klänning och hatt.

Observationer och gissningar bildar ett

nyfiket sorl. Någon kommer på att man kan vända på papperet. Där finns en eti­ kett med texten: ”Utsikt över Slussen 1898. Konstnär: Carl August Tholander.”

Martin Nyblom går runt och lyssnar.

– De där grejerna som ni tycker är skumma kan ni fokusera på och under­ söka mer!

Klassens ordinarie lärare Suzanne Jansson följer vad som sker. Hon är med i Stock­holms­källans lärarnätverk på Face­ book och nappade på erbjudandet att boka en lektion med någon av dess pedagoger.

Lärare från årskurs 1 till gymnasiet kan FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Martin Nyblom är pedagog på Stockholmskällan.

Vid skolbesöken guidar han eleverna i källkritik.

– Det där ser ut som telefonledningar, fanns det ens då?

– Det är inne i stan, man kan gå upp för en trappa här.

välja mellan tre olika lektioner: om käll­ kritik, historiebruk eller historieskrivning.

– Jag valde källkritik eftersom det är viktigt nu när det sprids olika ”sanningar”.

Jag vill också att eleverna ska få höra andra röster än min, och det är inte alltid möjligt att ta sig iväg från skolan med eleverna, säger hon.

Martin Nyblom bryter för att samla in alla

ledtrådar som klassen har hittat. Han bör­ jar med etiketten på baksidan.

– Vi har fått veta vad bilden sägs före­ ställa, ett årtal och en konstnär. Nu har vi tre sorters information som vi behöver dubbelkolla. Stämmer det?

Det finns många detaljer i bilden som gör eleverna skeptiska. Några svarta streck som ser ut som telefonledningar uppe på hustaken. Ett ånglok och en spårvagn som det kommer rök från. Människor som cyk­ lar och promenerar – men inte en enda bil.

Och märkliga svenska flaggor med något rött i hörnet. Metodiskt går Martin Nyblom igenom en ledtråd i taget. För att spara lektionstid utser han sig själv till Google.

Den första sökningen handlar om när tele­ fonen uppfanns.

– Det var Alexander Graham Bell som uppfann den 1876, förklarar han.

– Men när kom den till Sverige?

– Det är faktiskt så att år 1900 var Stock­ holm den stad i världen som hade flest telefoner per invånare. Det skiljer två år till 1898. Eftersom vi inte har fakta från exakt samma år så måste vi göra en bedömning om det är rimligt att det fanns telefoner i Stockholm två år tidigare.

Hela klassen vill diskutera. Viola Tyskbo räcker upp handen.

– Det måste ju ha börjat med att några hade telefon. Det tar tid att bygga och det var säkert de rika som fick det först.

Elevernas frågor och tankar ­tillsammans

med Martin Nybloms gedigna kunskaper om de historiska sammanhangen för dis­ kussionen framåt, med blicken kvar på 18

LÄRA #4/2019

KÄLLKRITIK

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Fanns det verkligen telefonledningar vid Slussen år 1898?

Viola Tyskbo (till vänster) och Lisa Olsson på Nälstaskolan tar sig en funderare.

Tholanders målning. Detalj efter detalj tycks stämma överens med andra uppgifter om tiden. Hattar var vanligt, ångspår­ vagn ovanligt – men fanns just vid Slussen – ochde konstiga flaggorna beror ju på att Sverige och Norge var i union.

Det som eleverna inte redan känner till fyller Martin Nyblom på med, så att bilden av Stockholm 1898 framträder allt tydligare.

Han har stenkoll på det mesta och kan låta elevernas frågor styra innehållet. Samma lektion har han nu genomfört ett tiotal gånger i olika årskurser.

– Vi använder samma material men anpassar det till elevernas ålder och förut­ sättningar. I årskurs 1 kanske vi lyfter ut en liten del och på gymnasiet lägger vi till, säger Martin Nyblom.

Idén om att komma ut på skolor och hålla i

en av de totalt cirka 30 lektioner som finns i Stockholmskällans lektionsbank kom från en lärare. Det gick så bra att idén fick växa. Ett paket med historiskt källmate­ rial har skickats ut till alla Stockholms sko­ lor, som nu kan boka in någon av de tre lektionerna.

Lektionen på Nälstaskolan börjar gå mot sitt slut. Martin Nyblom har delat ut ett foto från 1896 som föreställer en ång­ spårvagn och visat en karta av Stockholm från slutet av 1800-talet. Det visar sig att strecken på kartan stämmer överens med järnvägsspåret och gatorna på bilden.

Fotot tycks också stämma, om man tar hänsyn till att perspektiv och årstid skiljer sig från målningen. Vid en handuppräck­ ning tycker de flesta elever att uppgifterna om årtal, plats och konstnär tycks stämma.

– De flesta av er är inte helt säkra, men tycker ändå att det är rimligt eller troligt att uppgifterna stämmer. Och exakt så job­ bar vi med källmaterial och historia. Det är sällan man blir 100 procent säker, säger Martin Nyblom.

Han tipsar om att tavlan finns på Stads­ museet som nu har öppnat igen efter flera års renovering. Efter en lång och intensiv lektion har eleverna rast, men flera är fort­ farande på hugget.

– Det var roligt och intressant. Man måste vara uppmärksam och lista ut saker, säger Viola Tyskbo.

– Ja, man kan få så mycket information

bara av att kolla på en liten bild, säger Yosef Abrahimi. Även Suzanne Jansson är nöjd med lek­ tionen.

– Det var oerhört gediget. Jag hade själv behövt lägga ner väldigt mycket tid på att planera en sådan lektion. Men eftersom vi får ha kvar materialet kan jag sprida det till mina kolleger. Jag skulle också kunna ha den här lektionen i andra klasser, säger hon. n ANNELIE DREWSEN

STOCKHOLMSKÄLLAN ■■ En webbplats som berättar Stock­ holms och stockholmarnas historia i ord, bild och ljud.

■■ Här finns även särskilda temaartiklar samt ett 30-tal förslag på lektioner med lärarhandledningar.

■■ Pedagoger från Stockholmskällan kan komma till din skola och hålla i en lektion om källkritik, historiebruk eller historieskrivning.

■■ Gå in på stockholmskallan.stockholm.se/­ skola.

LÄRA #4/2019

19

KRÖNIKA

SIGNERAT: ANNIKA LINA PILO HEDÅS FALK

Över världen sveper Gretafebern

F

ör några år sedan hörde jag talas om en konstnär som hade en kär, nära vän. De delade allt, i många år. Tills han en dag plötsligt dog.

Kvar stod konstnären, ensam, och den som brukade finnas där, lyssna och tänka så klokt, fanns inte längre.

Kanske kunde hon se honom framför sig: hur han skulle ha skakat på huvudet, eller hur hon skulle ha skrattat åt det fåniga i allt.

Nu var ju konstnären en konstnär – och redan i det inte som vem som helst som nöjer sig med att tänka ut fiktiva konversationer. Konstnären gjorde alltså något annat. Hon började samla och spara och ordna och … registrera. I sina digitala gömmor hade hon kvar mejl och chatt­ konversationer, åsikter och tonlägen. Alla dessa reliker laddade hon upp i ett slags program eller robot som sedan kunde leverera de svar som hon behövde från sin vän.

Hur utvecklad denna robot egentligen var vet jag inte. Historien säger oss ändå något om samtiden. Inte för att önskan att överträffa döden skulle vara ny, utan för att möjligheten nu är så nära. Vilken del av mänskligt liv går inte att bevara?

Det har gått drygt ett år sedan den reviderade läroplanen med fokus på att stärka elevernas digitala kompetens började gälla. Skolverket lyfter fram att syftet är att möta behoven hos framtidens medborgare att kunna förstå, han­ tera och kritiskt reflektera över den teknik som finns och används. Det är naturligtvis viktigt, men vilken är egentligen tekniken – och hur kommer den att användas?

De flesta skulle nog i dag argumentera för att en robot inte är levande. Men s­ amtidigt.

Med artificiell intelligens bearbetar den sin omvärld, utvecklas och lär sig. Den har en hjärna som fungerar endast med hjälp av

20

LÄRA #4/2019

små, elektriska impulser. Känns det bekant?

Roboten i sig är snarast en produkt. Men om vi gör som konstnären? Om vi tar ett meningsfullt liv och ger det ny elektricitet så att det kan leva vidare – och även fortsätta att lära och utveck­ las? Är det då samma liv som fanns som lever vidare och vilka mänskliga rättigheter har det livet? Kanske är det frågor som dessa som vi i skolans värld behöver träna oss – och fram­ tidens medborgare – på att reflektera kring. Över världen sveper Gretafebern som en konsekvens av jordens feber. Engagemanget för klimatet springer på ett sätt ur rädslan för undergången. Naturligtvis drivs många också av något så enkelt och svårt som viljan att göra rätt, men i grunden handlar det om att pollet­ ten om vart vi är på väg börjar trilla ner. Vi, mänskligheten, vill inte dö. Vi vill ha luft som går att andas och vatten som går att dricka.

Vi vill kunna älska och föda fram barn vars framtid vi kan tro på.

Vad händer om vi snart inte kan dö som förut? Om robotens metallkropp och kretskort blir vad en pacemaker eller en protes är redan i dag? Om en hjärntumör kan botas med en digital hjärntransplantation? Har vi då kvar vår drift att undgå döden? Är vi lika måna om att skydda det som vi inte tror att vi kan förlora?

Här har vi frågor som framtidens medborgare sannolikt behöver kunna hantera – och stoff till många kritiska reflektioner över tekniken. n

LINA PILO ÄR KOORDINATOR FÖR GYMNASIET PÅ IKT-ENHETEN

Vi vill inte dö.

Vi vill kunna älska och föda fram barn vars framtid vi kan tro på.

DÄRFÖR ÄR JAG SPECIALPEDAGOG

Alla bitar har fallit på plats. Inkludering är Göran Christersson Mahlins sätt att arbeta, och som specialpedagog för­med­­ lar han sina kunskaper till lärarna på Vinsta grundskola. Men det fanns en tid då han bara ville fly från pedagogyrket.

Göran Christersson Mahlin har alltid dra­ gits till elever som inte följer normen, som utmanar vuxenvärlden. Han har varit en sådan själv. När han 2003 rekryterades till skoldaghem, med tre personal och fem elever i årskurs 1—9, hade han fått sitt drömjobb.

— Vi hade förlängd skoldag, med mycket social träning. Jag jobbade där i två år, men sedan sa jag upp mig. Jag klarade det inte, det blev för svårt. Jag träffade varje dag ungar som fått känna att de inte är väl­ komna och som inte hade föräldrar som kunde stötta dem.

Han var 27 år, ännu för ung för den smärtan. Så han flyttade till Barcelona för att göra någonting annat. Men i januari 2007 tog han examen från pecialpeda­ gogutbildningen i Umeå.

I dag är han lite som de där normbry­ tande eleverna, igen. Han utmanar lärare, han gör inte vad de förväntat sig att han ska göra.

— En del kan bli upprörda, jag förstår det.

Det är tuffare i dag, lärare har ökad press från flera håll och de upplever samtidigt att de har elever i klassen som de inte haft tidigare. Och när de kommer till mig och frågar vad de ska göra så har jag inga svar.

Här finns en del av tjusningen i yrket.

Att vara kvar i utmaningen, att fortsätta samtalet och hitta vägen framåt.

— Jag hade en lärare som kom in och sa: ”Jag har de här eleverna, de fixar inte matten.” Vad tänker du göra åt det?

”Ingenting, men jag kan ta din klass och så sätter du dig med de eleverna under tiden. För du är experten”.

Läraren hade ju försökt allt och ville egentligen att Göran Christersson Mahlin skulle ta över de ”svåra” eleverna. Men de började som föreslaget. Därefter tog de itu med anpassningar vid prov, hur klassrum­ met ska möbleras och liknande. Han fick över läraren till sitt arbetssätt.

Göran Christersson Mahlin ­uppskattar alla lärare han arbetar med, de ­använder hans kunskaper om särskilda behov så att fler får rätt stöd. Och han ser hur hans yrkesroll har förändrats till det bättre under de senaste åren.

— Alla ska ha en plats i klassrummet. Vi måste ha en skola som passar för det sam­ hälle vi har, inte en skola som passar för de elever vi har mött tidigare. n

FOTO: ULRICA ZWENGER

”Alla ska ha en plats”

MARIKA SIVERTSSON

Göran Christersson Mahlin är special­ pedagog på Vinsta grundskola i Vällingby.

LÄRA #4/2019

21

SPETSUTBILDNING

Succé för vässad matte — Som lärare måste du vara beredd på att få de mest intrikata frågorna, så det gäller att vara trygg i sin undervisning och inte komma oförberedd till lektionerna. Visst är det en utmaning — men att undervisa de här eleverna är samtidigt väldigt roligt.

Det säger Ylva Modig, matematik- och NO-lärare och dessutom förstelärare med ansvar för spetsmatematiken på Engel­ brekts­skolan. Hon lyser när hon pratar om de tre högstadieklasserna som går spets­ utbildningen i matematik.

Kollegan Henning Lindberg nickar och berättar att skolan har en lång historia av speciella satsningar på matematik och NO. – Redan 1993 införde vi klasser som hade en utökad timplan i de ämnena, och

22

LÄRA #4/2019

— Vi börjar alltid med en skriftlig huvud­

räkningsdel på 30 minuter. Sedan blir det en kortare paus då vi bjuder på något litet

att äta och dricka. Det b ­ rukar släppa på spänningen innan det är dags för en skrift­ lig problemlösning på 90 minuter, berättar Ylva Modig.

– Problemlösningen består av lite klu­ righeter som vi har satt ihop tillsammans, fyller Henning Lindberg i.

20 elever antas direkt på resultatet av antagningsprovet och ytterligare 20 elever får göra ett kompletterande muntligt prov varav hälften blir antagna och hälften får stå på reservplats.

– Men resultatet på provet lämnar vi inte ut. Det är inte bra för självförtroendet. Först på avslutningsdagen i nian får eleverna se sitt antagningsprov, säger Ylva Modig.

Det är riksintag som gäller till ut­bild­ nin­gen. Men nästan alla elever kommer FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Eleverna i spetsmatematik läser mest gymnasieskolans kurser.

Freja Hahn Linusson och ­Maximillian ­Danielsson i årskurs 9 får hjälp av förste­ läraren Ylva Modig.

från hösten 2000 var vi en av åtta grundskolor som deltog i Stockholms stads sats­ ning på profilklasser i matte och NO. I dag är Engelbrektsskolan en av två Stockholmsskolor (den andra är Spånga grundskola) som deltar i Skolverkets för­ söksverksamhet med spetsutbildning i mate­ matik. Ylva Modig och Henning Lind­berg har byggt upp utbildningen som s­ tartade för fem år sedan med antagning till en klass i årskurs 7. För varje år har a ­ ntalet sökande ökat; i våras sökte 167 elever till de 30 platserna. Kravet för att få göra an­tagnings­ provet är minst betyget B i matematik.

SPETSUTBILDNING

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

från Stockholm, de flesta från innerstaden, och varje år kanske två eller tre från just Engelbrektsskolan.

– Generellt är det också fler pojkar än flickor som söker och i klasserna är unge­ fär en tredjedel flickor. Den utvärdering som Skolverket har gjort visar att matema­ tikbegåvade flickor oftare söker till samma skola som sina kompisar än till en spets­ utbildning, konstaterar Ylva Modig.

Matematikbegåvade elever kan behöva extra utmaningar även utanför skolan. Därför finns nu Bromma Matteklubb, en nystartad mötesplats på Äppelviksskolan för matematikintresserade elever i årskurs 4—9.

Att få utvecklas i sin egen takt är det som

gäller för de elever som börjat i spets­­ utbildningsklassen. Redan i sjuan och åttanskriver många det nationella provet för årskurs 9. Och i matematik är det mest gymnasieskolans kurser som gäller. Skolan samarbetar med Norra Real som har ett specialutformat program i matematik, och elever som söker sig dit i gymnasiet kan läsa matematik på högskolenivå.

Ylva Modig påpekar att matematik­ klasserna är högpresterande också i övrigt.

– Niornas meritpoäng ligger alltid högt, förra våren hade min nia som gick ut 313 i snitt av maximala 340.

Maximillian Danielsson och Freja Hahn Linusson går i spetsklassen i årskurs 9 och tycker att det är roligt att gå i en klass där alla både är intresserade av och duktiga i matematik.

– Men det är klart att det var lite kon­ stigt i början att inte vara bäst i klassen i matte, tillstår Maximillian Danielsson.

– Jag tycker att det är roligt att man också kan få hjälp av sina kompisar och att vi kan samarbeta, säger Freja Hahn Linusson.

Henning Lindberg tycks ha en outsin­ lig källa att ösa ur för att göra matemati­ ken både spännande och lustfylld. Nyligen fick eleverna dechiffrera en känd låttext och han utmanar dem att lösa andragrads­ ek­va­tioner. Ett annat sätt är att låta elev­ erna delta i matematiktävlingar. Både enskilda elever och klasserna brukar hålla sig väl framme i tävlingar som till exempel Pythagoras Quest och Sigma Åtta.

För lärarnas del efterlyser både Ylva Modig

och Henning Lindberg mer tid för frukt­ bara diskussioner om undervisningen.

– Bara att kunna besöka varandras lek­ tioner. Att få se någon annan undervisa om samma sak som du själv, men kanske

Lyckad ­satsning på frivillig klubb

Henning Lindberg visar Freja Hahn Linusson hur man kan lösa en andragradsekvation.

på ett annat sätt, säger Ylva Modig.

– Kunskaper i matematik har man också direkt användning av, till e­ xempel i varda­ gen och som ekonom, konstaterar Henning Lindberg. Men genom att lära sig matema­ tik får man också en indirekt användning, eftersom man tränar sitt logiska tänkande och lär sig analysera och jämföra olika metoder.

Samtidigt vittnar de båda om hur roligt det är att undervisa just högstadieelever.

– Som lärare har man möjlighet att göra avtryck, säger Ylva Modig.

Och Henning Lindberg berättar att det händer att han fortfarande får kontakt med gamla elever som i dag är 40 år och äldre.

– Det känns som om det går att ingjuta hopp, säger han. n INGELA ÖSGÅRD

SPETSUTBILDNING ■■ Engelbrektsskolan är en av 20 grund­ skolor i landet som deltar i Skolverkets försök med spetsutbildning.

■■ Utvärderingar visar att både skolorna och eleverna är nöjda.

■■ Försöket pågår till 2024, sedan be­ slutar regeringen om eventuell fort­ sättning.

■■ Skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm (L), vill att spetsutbildningen ska permanentas redan nu, eftersom den varit så framgångsrik.

Under hösten träffas eleverna, som alla går i någon av Brommas kom­ munala grundskolor, en gång i må­ naden utanför sin ordinarie under­ visning för att tillsammans diskutera och resonera sig fram till lösningar och nya matematiska problem.

– Det är en frivillig spetsutbild­ ning i matematik. Hela verksam­ heten ligger utanför elevernas ordi­ narie undervisning och det sker ingen bedömning eller betygsätt­ ning, understryker Emma Berg som är ansvarig skolledare och biträ­ dande rektor på Äppelviksskolan.

I våras gick en inbjudan ut till samtliga föräldrar till elever i års­ kurs 4–9 i Bromma. Inget urval har skett utan alla som vill får delta.

Inbjudan fick ett stort gensvar med 120 anmälda elever. Av dem kom cirka 100 på en första informations­ träff i maj.

– De som inte kom hade anmält förhinder och kommer att delta nu i höst, säger Emma Berg och berät­ tar att matteklubben ursprungligen hade planerat att ha tre matematik­ lärare men nu har utökat till fem.

Lärarna kommer från fyra olika grundskolor i Bromma. Av de 120 anmälda eleverna är knappt två tredjedelar pojkar och drygt en tred­ jedel flickor. 60 procent går i års­ kurs 4 och 5 och 40 procent i års­ kurs 6–9. n INGELA ÖSGÅRD

LÄRA #4/2019

23

NYANLÄNDA ELEVER

Nätverk ger ­värdefullt stöd Undervisning och introduktion för nyanlända i stadens förberedelseklasser är en komplex uppgift eftersom det inte finns någon nationell läroplan att luta sig mot.

Läraren Anna Våg Pääjärvi har stor hjälp av ett nätverk med syfte att stödja och främja arbetet med nyanlända elever.

I ett kreativt klassrum på Maltes­holms­ skolan i Hässelby har sex elever samlats i skolans enda förberedelseklass. Egentligen består klassen av nio elever från årskurs 2 till årskurs 6, men det är sällan alla är på plats samtidigt. Parallellt med introduk­ tionen i förberedelseklassen följer några elever vissa lektioner i de ordinarie klasser som de så småningom ska slussas ut till.

Dagens tema är människokroppen och eleverna arbetar två och två. Läraren Anna Våg Pääjärvi har förberett individuella uppgifter som ska stämma med den kun­ skaps- och språknivå där varje elev befin­ ner sig. − Jag är ensam lärare i förberedelse­ klassen så jag gör all planering själv. Det blir ett smörgåsbord av skol-, språk- och samhällsintroduktion samtidigt som jag med individuella uppgifter får koll på ­elevens ämneskunskaper och tidigare ­skolerfarenhet.

Eleverna arbetar koncentrerat två och två.

Deras enda gemensamma nämnare är just att de är mer eller mindre nyanlända.

Skillnaderna i skolbakgrund och svenska språket är stora. Någon kom förra veckan och kan inte ett ord svenska, andra har varit här ett år och är redan lite hemtama med både språk och den svenska skolan.

Deras livlina är Anna Våg Pääjärvi. Hon är Maltesholmsskolans enda lärare som 24

LÄRA #4/2019

arbetar i förberedelseklass och det är hon som ska bädda för att de nyanlända elev­ erna så snabbt och bra som möjligt kan slussas ut till sina ”riktiga” klasser. Ett an­svarsfullt och svårt arbete som bygger på inlevelseförmåga och improvisation efter­ som någon nationell läroplan inte existe­ rar i förberedelseklassen.

Några elever arbetar i grupp med huden. De färglägger olika skikt med vat­ tenfärg: överhud, läderhud och underhud.

Andra tittar på en film från Utbild­nings­ radion om hur hjärtat fungerar. Ett annat populärt verktyg är ett klassiskt memory­ spel.

Anna Våg Pääjärvi beskriver hur eleverna

får det bästa av två världar: dels får de lugn och mycket stöd här inne i förbere­ delseklassen, dels får de öva sig i ett litet sammanhang. − Jag försöker hitta rätt nivå utifrån vad jag vet om var och en: lite matte här, lite engelska där. Är det för lätt? För svårt?

Svenskan är förstås i fokus hela tiden, och dessutom vill jag få in lite NO och SO. Hon konstaterar att de nyanlända elev­ erna behöver bygga upp både sitt vardags­ språk och ett skolspråk parallellt. − De har helt enkelt inte tid att vänta med skolspråket. Även om hon har stor glädje och nytta av att ingå i ett arbetslag med erfarna kolleger, är hon i slutänden ändå ensam med sina arbetsuppgifter. Därför var det självklart för henne att anmäla sig till det nätverk som vänder sig till just andra­ språkslärare och lärare som arbetar med nyanlända elever. − Vi har haft två nätverksträffar per termin. Målet är att öka likvärdigheten

Abdi Salaan tränar ordförståelse med hjälp av memoryspel.

Här spelar han med läraren Anna Våg Pääjärvi.

för nyanlända, och nätverket är en mötes­ plats där vi får utbyta tankar och idéer. Vi får också ta del av den senaste forskningen och jag blir en informationskanal till mina kolleger på Maltesholmsskolan, säger Anna Våg Pääjärvi.

Hon berättar att deltagarna i nätverket

oftast också gör en praktisk övning som de sedan kan använda både i sin undervis­ ning och som en del i det kollegiala läran­ det ute på skolorna. − En övning gick ut på att individuellt spåna fram nya idéer som vi sedan disku­ terar och poängsätter. Om jag omsätter den i min egen undervisning kan jag till exempel fråga eleverna: ”Vilka regler ska vi ha i klassrummet?”. Flest poäng vinner.

Hennes auktoritet bland kollegerna på

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Vi vill ­berätta om ditt ­arbete #1/ 20 19 STOC KH OL

#2/ 20 19 STO CK HO LM

Robotis e

d Mia Hasselbla

M

Maria Alm

ra mera eblad Ave

na:

Alla ble v vinna re på Kv ”Lärarna arnback ska inte ta a Möt Åre den deb ts gymnas atten” Ed ieskolledar holm vil e l se kunsk apsfoku s

Med blick för varje elev

|

|

#3/2 019 STO CKH OLM rörda” många upp ”Självklart blev anläsning fullt fokus ential i rom apande ger Enorm pot dat Musiksk na större man Hon vill ge lärar

|

|

Klass 5D i Enske

de skola

Bäst i Sverige!

Viktigt med tidig a insatser Rörel se bra för både Priset sätter fart kropp och knop på läsningen ”De p flesta grät vid första samtalen”

|

hemmaplan har stärkts, tycker hon, och det är lättare att ta plats när hon bidrar med nya kunskaper och kan orientera om den senaste forskningen och nyheter från utbildningsförvaltningen. − Tack vare nätverket har jag kom­ mit i kontakt med kolleger i förberedelse­ klasserna på andra skolor i Hässelby och Vällingby. Det finns så otroligt mycket att lära av varandra.

Nätverket för lärare i förberedelseklass

drivs av Kristina Ansaldo och Annica Gärdin, som är samordnare för nyanlän­ das lärande på utbildningsförvaltningen.

De har kartlagt dels vilka utvecklingsom­ råden som förvaltningen ska arbeta med, dels vilket stöd eleverna och skolorna behöver.

− Arbetet med nyanlända är ett av utbildningsförvaltningens ­prioriterade områden och nätverket syftar till att skapa en plattform för erfarenhetsutbyte, sprid­ ning av forskning och annat som är på gång, exempelvis nya direktiv från Skol­ verket, säger Kristina Ansaldo.

Hon konstaterar att denna lärargrupp har olika förutsättningar för samverkan och erfarenhetsutbyte på sina skolor och att nätverket fyller en viktig funktion i arbetet med ökad likvärdighet både i mottagande och undervisning av nyan­ lända elever.

Drygt 100 lärare på över 60 grund­ skolor ingår i nätverket, och Kristina Ansaldo tror och hoppas att antalet ska fortsätta öka. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

|

Arbetar du med något lyckat ­­­ pedagogiskt projekt som kollegerna runtom i ­stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?

Kontakta redaktionen och b ­ erätta vad ni har gjort och hur det p ­ å­verkade elevernas lärande — e ­ nklast via mejl till tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se.

Välkommen!

LÄRA LÄRA #4/2019

25

PROFILEN

”Jag vill visa hur bra vi är”, säger förste­ läraren Pavlina Spanos, här tillsammans med eleven Kumba Njie på Enbacksskolan i Tensta.

26

LÄRA #4/2019

PROFILEN

Höga krav ger resultat Pavlina Spanos vill att elevernas röster ska höras, men hon måste kämpa mot den bild samhället skapat åt dem. För sitt outtröttliga arbete belönades hon i våras med Pennsvärdet.

— Jag har fått så mycket kärlek, så kanske kan jag tro på att jag duger nu.

TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

S

kott, knark, rån, brott. Det här är vad folk som bor utanför förorterna tänker om oss. De ser, de hör, de tror, men det är bara lögn på lögn på lögn. När ska de börja se oss från den ljusa sidan. Vi är trötta på att ständigt framstå som skurkar. När ska vi få våra röster hörda?”

Orden tillhör Ilyas Mohammed i årskurs 6 på Enbacksskolan och är upptakten till hans som­ marprat, där han berättar om att bo i Tensta.

Vid tolv års ålder har han omvärldens syn på hembygden fast förankrad i sin egen självbild.

Han vet. När andra ser på honom ser de någon annan, inte den han verkligen är.

Hans röst är självsäker, samtidigt trevande – och lyckas inte riktigt överrösta de enstaka ljud som uppstår i ett klassrum med 40 elever. Men orden sitter där de ska, med en klangbotten av livserfarenhet.

– Varför ser ni inte det positiva som händer här? avslutar han.

>>

LÄRA #4/2019

27

PROFILEN

Klassen applåderar.

– Vi måste se till så att din röst hörs, säger Pavlina Spanos och sväljer darret på rösten.

Det här är skola på största allvar.

Pavlina Spanos är lärare i svenska, svenska

som andraspråk, SO och engelska. Hon har arbetat på Enbacksskolan i Tensta i 20 år och belönades i våras med Berättarministeriets pris Pennsvärdet för att hon ”gör allt och lite till för att ge eleverna utlopp för sin kreativitet” och ”inger hopp om att det alltid är möjligt att påverka”. Det är andra året som Pennsvärdet delas ut till en lärare som i ett utsatt område undervisar med språkutveckling och elevernas förmåga till kreativitet och kritiskt tänkande i fokus.

I årskurs 6 undervisar Pavlina Spanos tillsam­ mans med kollegerna Elsa Luthman och Lars Häggström.

– Ibland kallar vi oss för treenigheten. Pavlina är Gud! säger Elsa Luthman och skrattar till.

Humorn hos lärartrion märks även i klass­ rummet. De är tre vuxna som tycker om varan­ dra och sina elever. Efter flera år med samma laguppställning är de väl samspelta och har ett ständigt pågående samtal om undervisning, med plats även för det personliga. Som födelse­ dagar. Det visar sig att Elsa Luthman fyller år i dag, vilket Pavlina glömt.

– Jag dör! Vad jag skäms, säger hon och ger kollegan en stor kram.

– Pavlina ska alltid fixa saker när man f­ yller år. Nu kommer hon att ha ångest i en vecka, säger Elsa Luthman med vänskaplig skade­ glädje.

Anledningen till den bortglömda födelsedagen

är gårdagens prisutdelning av Pennsvärdet med utbildningsminister Anna Ekström (S) samt efterföljande mingel och middag.

– Jag brukar inte använda ordet magiskt.

Men det var magiskt! säger Pavlina Spanos.

Förutom den högtidliga festligheten och bro­ schen formad som ett pennsvärd har hon fått 25 000 kronor till fortbildning.

– Jag sa till min rektor att jag ville gå en ut­ bildning, men då sa hon: ”Det ska du göra ändå.”

Hon ser verkligen till att vi får utvecklas.

En annan tanke Pavlina Spanos har haft är att besöka Eskilstunaläraren Kerstin Dahlin för en del av prispengarna.

28

LÄRA #4/2019

Som lärare är jag kärleksfull och vägledande.

Det är eleverna som ska göra jobbet. Jag ska visa dem hur.

– Hon har en Facebookgrupp som heter Utmanande undervisning och är en otrolig inspi­ rationskälla och pedagog. Hon sätter ofta ord på det jag känner och jag hade velat se henne in action, men just nu är hon tjänstledig för att skriva läromedel.

På sikt vill Pavlina Spanos läsa specialpedago­ gik, inte för att lämna klassundervisningen utan för att bli bättre på just det. Hon trivs bra i den stora dynamiska klassen, där hon tycks ha sten­ koll på det mesta. På fredagar samtalar hon på tu man hand med alla i klassen. Eleverna har skrivit en reflektion om veckan och det går snabbt att stämma av hur det gått.

Sedan kommer de svåra frågorna om att vara människa, klasskamrat, kompis. Konflikter som ska redas ut, perspektiv som ska mötas och stötas.

Eleverna har olika bilder av vad som hänt, men de öppnar sig för Pavlina. De lägger fram sina liv och hon lyssnar.

– Som lärare är jag kärleksfull och vägledande.

Det är eleverna som ska göra jobbet. Jag ska visa dem hur. Det gäller i allt jag gör, förklarar hon.

Hennes egen skolgång var fin. På Hagnässkolan

i Kungsängen fanns mellanstadieläraren Anders Svensson – en förebild i relationsbyggandet.

– Han såg vad vi behövde och var bra på att skapa relationer. Vi brukade prata om travhästar efter skoltid. Han har inspirerat mig mycket.

På gymnasiet blev det hotell- och restaurang­ linjen, men efter studenten hade Pavlina Spanos siktet inställt på att bli antingen barnmorska eller lärare. Budskapet från föräldrarna var tyd­ ligt: bli vad du vill, så länge du pluggar vidare.

– Jag bestämde mig för lärarutbildningen efter att ha vikarierat i ett halvår på min gamla grundskola.

Under praktiken på en skola i Rinkeby visste hon att det var i mellanstadiet och i ett flersprå­ kigt område hon ville jobba. Första lärarjobbet efter examen blev på Enbacksskolan.

– Det är väldigt gemytligt och familjärt, många har jobbat här länge. För sex, sju år sedan var jag nära att byta skolan. För sakens skull. Men min mentor Kenneth Eriksson frågade vad jag skulle se som inte finns här. Så jag stannade kvar.

Förutom att undervisa är Pavlina Spanos för­ stelärare i elevinflytande, vilket bland annat innebär att hon håller i elevråd, matråd och för­ äldrakurser på kvällstid.

– Jag har superhöga krav på mig själv och

PROFILEN

är helt slut när jag kommer hem på kvällarna.

Mycket av min energi lägger jag på jobbet. Jag är inte alls lika bra mamma som jag är lärare, men som tur är har jag en bra man.

Hon funderar mycket på undervisningen och vill alltid vara väl förberedd. I klassrummet är rutinerna väl inarbetade och förväntningarna höga. Grunden läggs när lärarna tar emot en ny klass.

– På hösten i årskurs 4 lägger vi mycket undervisningstid och är med i klassrummet alla tre hela tiden. Vi är ganska hårda och krä­ ver mycket av eleverna. Det vi sår ska vi kunna skörda senare – vilket vi kan.

Minst lika viktigt som rutinerna för studierna är att det sociala fungerar.

– Vi har jobbat jättemycket med att man ska vara ärlig. Man kommer att göra fel hela livet, men då måste man vara ärlig. Att kunna lita på varandra är A och O, säger Pavlina Spanos.

Hon vill att eleverna ska vara stolta över sitt Tensta, vilket ibland innebär att slåss mot en bild som det omgivande samhället har skapat av för­ ortens invånare.

– Jag vill hela tiden visa hur bra vi är. Folk ska se att den bild de har av Tensta inte stämmer.

På utflykter vill jag att eleverna ska prata med låg röst och lämna plats åt andra. Det händer att folk fnyser och säger elaka saker till dem när vi är ute, men de ska inte behöva höra sådant.

En nyckel i identitetsbygget är språket. Just nu

pågår finslipningen av elevernas sommarprat, som snart ska spelas in. Eleverna har fått stöd att skriva retoriskt starka texter om sina egna tan­ kar och erfarenheter och ska börja öva på att läsa dem högt. Orden måste ligga rätt i munnen.

– Jag vill att de ska vara kreativa, kritiska och tro på sin egen röst. Jag måste hela tiden få dem att våga lita på sig själva och att de duger, säger Pavlina Spanos.

Hon slår sig ner mittemot en elev och fångar upp blicken för att inleda ett samtal. Hennes händer rör sig som hos en dirigent. Ett pincett­ grepp nyper fast en idé i luften. Högerhandens fingrar spretar när en tanke växer. Båda handfla­ torna stiger som lysande solar mot det som snart ska komma.

Ett ensamt finger stryker under en rad på surfplattans skärm.

– Det här är bra. Men det här behöver du läsa högt. Vad vill du säga? n

PAVLINA SPANOS Aktuell: Mottagare av Berättarministeriets pris Pennsvärdet 2019.

FOTO: KATE GABOR

Gör: Lärare i svenska, svenska som andraspråk, SO och engelska på Enbacksskolan i Tensta.

Förstelärare med fokus på elevinflytande.

Bor: Brunna i Kungsängen, Upplands-Bro kommun.

Gillar: Möjligheten att göra skillnad.

Ogillar: När jag inte kan göra tillräckligt.

På lediga stunder: Åker med familjen till vårt smul­ tronställe i Dalarna.

Läser: Just nu ”Bränn alla mina brev” av Alex Schul­ man.

Lyssnar på: Lärarpoddar, blandad musik på radio.

Pennsvärdet delades ut av utbildningsminister Anna Ekström (S) under en ceremoni på Hallwylska museet i våras. Priset delas årligen ut till en lärare i något av Berättarministeriets upptagningsområden.

Bästa lärarminne: Den fantastiska uppskattning och kärlek jag fick i och med Pennsvärdet.

LÄRA #4/2019

29

MIN SKOLA

”Vi lär oss tänka ­utanför ramarna”

30

LÄRA #4/2019

MIN SKOLA

FOTO: MARC FEMENIA

PARIA AJNEGAN, 15 Södra Ängby skola ”Det känns konstigt att det är mitt sista år i grundskolan. Jag började på Södra Ängby i sjuan och trivs jättebra. Tack vare att skolan har fokus på hur vi elever mår, har jag klarat att prestera bättre än tidigare. Lärarna för­ står att vi elever lär oss mer om vi inte är för stressade. Alla lärare bryr sig om oss elever och vi kan alltid prata med dem om nästan allting. Har man en jobbig dag kan man säga det. Det betyder jättemycket. Lärarna är duktiga på att stötta varje elev och anpassa uppgifterna.

Något annat som är superbra är att jag alltid blir lite extra utmanad. Sedan jag bör­ jade på Södra Ängby skola har jag lärt mig att tänka utanför ramarna. Vi får ofta ’öppna’ uppgifter, där vi själva kan välja hur vi ska nå fram till svaren. Lärarna tror på att vi elever klarar saker och det stärker självkänslan.

Därför tycker jag att det är roligare i skolan nu och är mer motiverad. Jag gillar också att det är ett snällt klimat på skolan och att alla bemöter varandra på ett vänligt sätt. Det gör att man känner sig trygg.

Teknik och idrott är mina favoritämnen och på rasterna spelar jag fotboll så ofta jag kan. På fritiden simmar och styrketränar jag.

Nu i nian kommer jag att försöka utmana mig själv mer, men inte så att det blir för stressigt. Det viktigaste för mig är att försöka må så bra som möjligt.

När jag tänker på framtiden, drömmer jag om att bli skådespelare, för då får man möj­ lighet att alltid utmana sig själv.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #4/2019

31

INTERNATIONELLT SAMARBETE

Språkdiplom öppnar ­tyska dörrar Få elever väljer att läsa tyska på gymnasiet.

Men på Östra Real får den som studerar tyska chansen att erövra ett avancerat ­diplom i tyska språket som öppnar dörrar till studier och jobb i Europa och övriga världen.

Snart väntar en efterlängtad studieresa till Berlin för de elever på Östra Reals gymna­ sium som avslutat tyska 4 inom ramen för Deutsches Sprachdiplom (DSD). Det erbjuds över hela världen och är en kvali­ tetssäkrad examen i tyska språket som ut­­ arbetats och certifieras av kulturministeriet i Tyskland.

Tyskläraren Erik Nilsson går den här dagen igenom det program som hans elever ska genomföra i Berlin en vecka senare och han möts av entusiastiska frågor och tankar. Två och två ska gymnasisterna vid ett kyrkogårdsbesök göra en presentation av en avliden tysk kulturpersonlighet, som de i förväg ska läsa in sig på.

Johanna Lysholm och Adam Genlott går på ekonomiprogrammet och tillhör den mino­ritet som valt tyska i stället för den populärare spanskan. De planerar ett anförande om politikern och journalisten Johannes Rau, vars grav de ska besöka i Berlin. − Jag har valt att läsa tyska för att språket är användbart i arbetslivet och det sticker ut, säger Johanna Lysholm.

Diplomet ger generellt inte svenska 32

LÄRA #4/2019

universitetspoäng, med undantag för Göteborgs och Stockholms universitet där vissa kurser kan räknas tillgodo.

Adam Genlott fortsätter precis som Johanna Lysholm med tyska 5 under ­hösten för att ta det åtråvärda diplomet DSD 2, som ger behörighet att studera på tyska vid tyska universitet. − När jag pluggar tyska på en hög nivå lär jag mig ett nytt språk på riktigt. Om jag hade läst franska hade jag nog ändå inte kunnat prata språket ordentligt efter fyra år. Det är en stor fördel att vara tysksprå­ kig när jag kommer ut i arbetslivet, säger Adam Genlott.

Precis så resonerar också hans lärare Erik

Nilsson, som även är behörig i spanska och engelska. Men hans hjärta finns hos tyskan och intresset väcktes tidigt efter en ferie­ vistelse i en tysk familj i ungdomsåren. − I dag finns ett stort och nyväckt intresse för Tyskland, och särskilt Berlin, bland svenska ungdomar. Tyskland är vår främsta handelspartner och tysk kultur är framstående. Som tyskspråkig öppnas dörren för intressanta jobb och studier i hela världen.

Hittills har 290 svenska elever e­ rövrat DSD1, och 48 elever har sedan gått vidare och tagit DSD2 som man läser inom ramen för tyska 5 enligt svensk ämnesplan.

Internationellt kan nivån för DSD2 närmast jämföras med det mer kända

Cambridge Proficiency i engelska. Svenska skolor har möjlighet att få ekonomiskt, språkligt och pedagogiskt stöd genom satsningen ”Deutsch – ditt val” som Tysk­lands ambassad och Tysk-Svenska handels­kammaren står bakom. Östra Real och Södra Latin ansökte och blev god­ kända, vilket innebär att elever som läser tyska på dessa skolor har möjlighet att ta en DSD-examen. I hela Sverige deltar totalt 15 skolor.

Erik Nilsson har arbetat med Deutsches

Sprachdiplom i många år och säger att de skolor som kan erbjuda den utbildningen har en konkurrensfördel eftersom den ­håller så hög kvalitet och är likvärdig över hela världen. Han beskriver sin arbets­

INTERNATIONELLT SAMARBETE

situation som väldigt privilegierad i och med stödet från Tysklands ambassad, TyskSvenska handelskammaren och Goetheinstitutet i Stockholm. − Som lärare har jag också stöd från en tysk språkkonsulent, anställd av tyska sta­ ten och bosatt i Sverige. Jag får prata tyska hela tiden, jag får fortbildning och kan gå på seminarier. Språkkonsulenten kommer också ut i undervisningen och jag har all­ tid någon att vända mig till, det är en fan­ tastisk service, säger Erik Nilsson.

Berlinresan hade inte varit möjlig utan ekonomiskt och praktiskt stöd från Tysklands ambassad, i form av bland annat ett studiebesöksprogram i Berlin, konstaterar han. − Att läsa ett främmande språk grund­

ligt och lära sig om landets kultur, politik och samhälle är också en demokrati­fråga.

Man blir en del av något annat och får nya perspektiv.

Intresset för att läsa tyska är mindre i

Sverige än i många andra länder, och på Erik Nilssons önskelista står en medve­ ten satsning från skolans huvudmän på att få fler att välja tyska. Enligt statistik från Skolverket har bara en halv procent av eleverna läst tyska 5 på gymnasiet. − I dag finns inget stort intresse för moderna språk, särskilt inte för tyskan.

Det beror bland annat på att språk blivit ett frånvalsämne efter årskurs 1 på gym­ nasiet. Kan man välja bort något får det genast lägre status, säger Erik Nilsson.

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Sistaårseleverna Love Ström (till vänster) och Vilgot Högström Schnee diskuterar ungdomsromanen ”Tschick” med sin tysklärare Erik Nilsson.

Han anser att studier i främmande språk behöver uppvärderas.

Språkkonsulenten som han kan luta sig mot heter Kathrin Drygala de Oliviera och är anställd av de tyska utlandsskolorna.

Hon förklarar tyska statens engagemang med att Tyskland och Sverige av hävd står varandra nära, både geografiskt, kulturellt och ekonomiskt och att det ligger i allas intresse att öka utbytet, och där är språket en viktig pusselbit. − Vi arbetar för att öka intresset för tyska språket i Sverige. Jag vill försöka slå hål på myten att tyska språket är så svårt.

Enligt min mening är det lättare att bli fly­ tande i tyska än i spanska eller franska, säger hon. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

LÄRA #4/2019

33

VINN BIOPRESENTKORT

VI VAR DÄR

Makt och matfilosofi för gymnasister Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter.

Lycka till!

1. Vad kännetecknar luncherna på Hägerstensåsens skola varje tisdag?

1. Slängfri dag.

X. Bara vegansk mat.

2. Eleverna bestämmer menyn.

2. H ur många sökte i våras till Engelbrektsskolans spets­ utbildning i matematik?

1. 67.

X. 167.

2. 267.

3. I vilka ämnen brukar läraren Sara Rumbutis ta upp klimat­ frågan?

1. Svenska och SO. X. Slöjd och teknik.

2. Teknik och NO. 4. H ur har ­Olovslundsskolans elever hjälpt tusentals­ ­salamandrar genom åren?

1. Matat dem med maskar.

X. Flyttat dem till en damm.

2. Hållit en bäck ren från skräp.

5. Vilken utmärkelse fick läraren Pavlina Spanos tidigare i år?

1. Pennsvärdet.

X. Årets Järvahjälte.

2. Årets engelsklärare.

Skicka din tipsrad senast den 15 oktober till tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm.

Ange var du arbetar och din hem­ postadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 3/2019 blev Eva Bromé, Mariaskolan, Pernilla Lagergren, Hjulsta grundskola, och Annika Lindmark, Rödabergsskolan.

Rätt rad var 1, 2, 2, 1, 2.

34

LÄRA #4/2019

I slutet av augusti arrangerade utbildningsförvaltningen och Stockholms universitet den andra upplagan av Fest-i-val.

Gymnasister från fyra kommunala skolor deltog i en heldag om demokrati, politik och samhälle.

Hörsal 6 på Stockholms universitet var proppfull när 300 gymnasieelever kom­ mit för att lyssna på 15-minutersföreläs­ ningar med några forskare. Först ut var Louise Wallenberg, docent i modeveten­ skap, som utifrån begreppet powerdressing gjorde en historisk exposé över hur kläder har uttryckt makt och tillhörighet. Med avstamp i medeltidens förbud mot att klä sig över sin egen klass – siden var endast för adeln! – gick hon vidare till 1700-talets överdådiga dräkter för båda könen och landade i 1800-talet, då kostymen blev manlig norm.

Louise Wallenberg konstaterade att kostymen numera är en politikeruniform för både män och kvinnor. Ett videoklipp med reaktioner på när USA:s president Barack Obama valde en beige kostym på en presskonferens illustrerade den snäva normen.

– Hur kunde han? Det är inte president­ likt! frustade kommentatorerna.

Filosofiprofessor Henrik Lagerlund serve­

rade smakprov från sin kurs om matens filosofi. Genom att koppla fakta om livs­ medelsindustrin till etiska frågor, ville han få eleverna att reflektera över sina egna matval. Hans första exempel handlade om hållbarhet.

– Livsmedelssektorn bidrar med nästan en tredjedel av världens koldioxidutsläpp.

Av det kommer 58 procent från djur. Om man verkligen vill bidra med något är det bra att skära ner på köttkonsumtionen.

Mänskliga rättigheter är ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Livsmedelssektorn pressar priserna för konsumenter men är beroende av billig arbetskraft.

– Matbutikerna är inte så bra på att hjälpa oss att göra etiska och hållbara val.

Men om jag inte vill bidra till brott mot mänskliga rättigheter, då väljer jag mat som är i överensstämmelse med den över­ tygelsen, sa Henrik Lagerlund och upp­ muntrade gymnasisterna att bli filosofiska foodies för att kunna orientera sig i sina matval utifrån kunskap och filosofiska argument.

Ett litet glädjetjut hördes från publiken när

Maria Jansson, docent i statsvetenskap, talade om lön efter kön och om sexuella trakasserier. Hon inledde med att förklara vad feministisk teori är.

– Samhället genomsyras av en könsord­ ning som underordnar kvinnor. Det som särskiljer den feministiska teorin är att den ordningen anses vara illegitim och behö­ ver förändras.

Utifrån aktuell statistik illustrerade och problematiserade hon könsordningen i Sverige. Kvinnor tjänar exempelvis i snitt 3 900 kronor mindre i månaden än män.

Något som i hög grad påverkar ung­ domars liv är risken för sexuella trakasse­ rier. År 2017 utsattes drygt tio procent av kvinnorna men bara knappt två procent av männen.

– Siffrorna talar för att det finns en maktstruktur. Det finns grund för att känna rädsla. Bland kvinnor mellan 20 och 24 år uppger 22 procent att de varit utsatta för sexualbrott, sa Maria Jansson.

Efter föreläsningspasset bildades klungor med frågvisa elever kring fors­ karna. Norea Mellin Heidenborg från Kungsholmens gymnasium var nöjd.

– Det var många perspektiv på makt som jag inte hade tänkt på tidigare. Det är mest politiska ungdomsförbund som riktar sig till oss ungdomar, så det var bra att få fakta från akademiker för att kunna skapa sig en egen bild. n ANNELIE DREWSEN

FOTO: ULRICA ZWENGER

n Sjöängsskolan i Älvsjö har fått

utmärkelsen Ett skolbibliotek i världsklass. Vi har träffat skol­ bibliotekarie Heléne Törnfeldt. n Nytt samarbete med Cinema­ teket ger mer film i skolan. n Bo Hejlskov Elvén i samtal om lågaffektivt bemötande. n Thorildsplans gymnasium ­ satsar på återbruk av möbler. … och naturligtvis mycket mer.

Ute hos dig 26 november.

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD © Maria Jernberg jernbergmaria@gmail.com LÄRA #4/2019

35

Livslång lust att lära I Stockholms stads förskolor och skolor läggs grunden för en livslång lust att lära. Vi som arbetar här sätter en ära i att varje dag få bidra till lärande, trygghet, utveckling och framtidstro.

Stockholm växer snabbt och vi vill ständigt bli bättre.

Det nya Skolprogrammet pekar ut riktningen för hur vi skapar en riktigt bra skola för alla unga stockholmare.

Läs Skolprogrammet i sin helhet på intranätet eller Pedagog Stockholm.