LÄRA Stockholm #2/2020

#2/2020 STOCKHOLM

Sandra Aadalen:

”Eleverna är experter” |

Tillit och inflytande gav resultat Satsning på klimat och globala mål

|

”Ingen kommer med tom ryggsäck” Bättre fokus med fysisk aktivitet

Forska på din undervisning Har du och dina kolleger en didaktisk utmaning som ni vill utforska? Har ni er­ farenheter av något som eleverna har särskilt svårt att lära sig? Inom Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS) har du nu möjlighet att delta i ett ämnesdidak­ tiskt ramprojekt. Anmäl dig senast 15 april.

Läs mer på Pedagog Stockholm (sök på ”undervisning och lärande”) eller kontakta funktion.stls@edu.stockholm.se.

Foto: Marc Femenia

pedagog.stockholm

FOTO: ULRICA ZWENGER

STOCKHOLM #2/2020 Sex gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ­ ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stock­ holms stad och utkommer med fem nummer per år.

Adress: LÄRA Stockholm, Utbild­ ningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 3A. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se.

Ansvarig utgivare: Sofia Oliv.

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Agneta Berghamre Heins, Johanna Lundeberg, Marianne Hühne von Seth, Eva-Lotta Sigurdh, Marika Sivertsson, Karin Södergren, Ida Westin och Ingela Ösgård.

Grafisk form: Blomquist ­Communication — blomquist.se.

Tryck: Åtta.45, Järfälla, 2020.

ISSN: 1654-7330.

Upplaga: 18 500 exemplar.

Tidigare LÄRA-nummer hittar du på pedagog.stockholm/lara.

Sandra Aadalen:

”Eleverna är experter” |

Tillit och inflytande gav resultat Satsning på klimat och globala mål

|

”Ingen kommer med tom ryggsäck” Bättre fokus med fysisk aktivitet

Omslag: Sandra Aadalen, lärare och specialpedagog på Globala gymnasiet, fotograferad av Ulrica Zwenger.

4

Tillit, gemensamma mål och ökat inflytande för både elever och medarbetare — så ser Gubbängs­ skolans framgångsrecept ut.

14

Hon var en av dem som skapade svenska som andraspråk. Nu är det dags för ett integrerat svensk­ ämne, menar Monica Axelsson.

FOTO: ULRICA ZWENGER

#2/2020 STOCKHOLM

FOTO: ULRICA ZWENGER

FOTO: ULRICA ZWENGER

För kostnadsfri prenumeration, kon­ takta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@edu.stockholm.se.

8

Norra Reals gymnasium har i många år haft en särskild miljöprofil där geografiämnet står i centrum. Efter exa­ men vill eleven Lina Ingstrand fördjupa sig i hur vår konsumtion påverkar ekologin på andra platser på jorden.

20

På Husbygårdsskolan har rep­ hoppningen förbättrat elevernas lärande. Dessutom utvecklas deras självkänsla under träningen.

DESSUTOM ...

Konkret miljöarbete på schemat

10

”Använd poesins kraft i skolan”

28

Ida Westin om ett avgörande besök

13

Här hittar du de bästa böckerna

32

”Jag drivs av barnens utveckling”

19

Enkät: Vem är den bästa läraren du haft?

33

Hon har samtalet som yrke

22

Eleverna växer mycket med UF

34

Joakim, 12, gillar sin lyxiga skola

26

Maria Jernberg tecknar skolans värld

35

KVALITETSUTMÄRKELSEN

Kulturskifte gav resultat Gubbängsskolan prisades för sin röda tråd och tydliga vision när Stockholms stad delade ut Kvalitetsutmärkelsen 2019 till några av ­stadens mest framgångsrika verksamheter. Tillit, gemensamma mål och ökat inflytande är skolans recept.

TEXT: INGELA ÖSGÅRD FOTO: ULRICA ZWENGER

4

LÄRA #2/2020

E

gentligen fanns mycket av det vi gör nu på papperet redan förut. Men då var det bara just pappersprodukter till skillnad från i dag då det är väl förankrat i vår verksamhet.

Det säger Susanne Jonsson, SOlärare och förstelärare på Gubbängsskolan, när hon försöker förklara varför den skola där hon har arbetat i 20 år i höstas vann Stockholms stads Kvalitetsutmärkelse.

– Jag tycker att det också tidigare på skolan har pågått mycket utveckling i klassrummet.

Men nu är det en bredd, vi har gemensamma mål och vi utvärderar tillsammans. Det finns en genuinitet och en känsla av sammanhang i det vi åstadkommer. Något som också eleverna upp­ lever, fortsätter hon.

Och kollegan, speciallärare Freddy Åkesson, fyller i: – Det har skett ett kulturskifte. Rektor och hela skolledningen har åstadkommit en tillitsfull atmosfär genom sin vilja att ge inflytande och lita på personalen. Tidigare hade skolan dåligt rykte och det fanns en misstänksamhet och rädsla, också bland eleverna. Nu finns respekt, hjälpsamhet och vänlighet. Eleverna vet att vi är här för dem och att utbildning är viktigt, säger han.

Deirdre Cronin Olsson är Gubbängsskolans rektor sedan fem år. Det var hon som tog initia­ tivet till att skolan skulle delta i Kvalitets­ut­­mär­ kelsen 2019.

– Här finns ett engagemang och en vilja att utvecklas som jag gärna ville vara med att lyfta fram. Och ansökan har också givit oss anledning

>>

KVALITETSUTMÄRKELSEN

Susanne Jonsson håller historielektion i klass 8B. Alla hjälps åt att tolka en målning projicerad på väggen som föreställer skotten i Sarajevo. Längst fram Mattias Calderon Gil och bakom honom Leo Almblad och Ludvig Karlsson Schibort (till höger).

LÄRA #2/2020

5

KVALITETSUTMÄRKELSEN

Skol­­ledningen har åstadkommit en tillitsfull atmo­ sfär genom sin vilja att ge in­fly­ tande och lita på personalen.

Gubbängsskolans stolta skolledning bakom det erövrade diplomet. Från vänster Pernilla Karlsson, biträdande rektor, Karl Hagström, administrativ chef, Deirdre Cronin Olsson, rektor, Bengt Berg, biträdande rektor, och Josefine Lannemar, biträdande rektor.

att reflektera över verksamheten, säger hon.

Det har krävts en hel del arbete för att formulera sig och reflektera över de frågor om kvalitetsarbete och kvalitetsutveckling som Stock­holms stad vill ha svar på. Allt finns nedtecknat i ett 45-sidigt dokument som beskriver skolan med sina drygt 700 elever från förskoleklass till årskurs 9. Hur organisationen ser ut, hur ledningen arbetar med mål, uppföljning och utvärdering, hur skolan arbetar med elevinflytande och inte minst hur medarbetarnas engagemang och kompetens tas tillvara.

KVALITETS­ UTMÄRKELSEN ■ Stockholms stads årliga pris för att uppmärksamma framgångsrik verksam­hets­­ utveckling. Fyller 25 år i år.

■ Föranmäl er snarast till kvalitetsutmarkelsen­ @stockholm.se om ni vill delta i Kvalitetsutmärkelsen 2020. Tävlingsbidraget ska vara insänt den 17 maj.

■ Du hittar mer information på intranätet.

■ Prisutdelningen äger rum i Blå hallen i Stadshuset.

6

LÄRA #2/2020

Systematik och rutiner är ledord som Deirdre Cronin Olsson ser som avgörande för att få till stånd en skola med kvalitet. En viktig del i det är att Gubbängsskolan inför varje läsår utarbetar ett kvalitetshjul och ett trygghetshjul.

I kvalitetshjulet framgår vad som ska ske ­må­nad för månad i skolans vardagsarbete. Åter­ kommande är till exempel att i början av terminen har alla elever som går sitt sista läsår i års­ kurs 9 ett enskilt samtal med skolledningen.

Regelbundet återkommande är också att skol­ ledningen tillsammans med arbetslagen deltar i resultatdialoger om elevernas resultat, mål­ uppfyllelse och utveckling.

Trygghetshjulet är motsvarigheten där elevinflytande och trygghet står i fokus. Månad för

månad tas upp vad som ska ske, till exempel arbete med klassrådshandböcker, utbildning av elevskyddsombud och elevenkäter, både interna och Stockholms stads brukarenkäter. Här framgår också när uppföljningar och utvärderingar ska göras.

– Effekten av att alla var delaktiga i ansökan är också att vi har blivit mer medvetna om hela processen. Allt har blivit mer synligt och det har inneburit att också lärarna själva och arbetslagsledarna uppmärksammar nya områden och vad som kan förbättras, berättar Josefine Lannemar, biträdande rektor i årskurs F–3.

– Exempelvis var några lärare på lågstadiet och lyssnade på en föreläsning om kooperativt lärande, sedan bildades en pilotgrupp och nu några år senare arbetar vi frekvent med kooperativt lärande i undervisningen.

Lektionsdesign är ett annat begrepp som Gubbängsskolans lärare intresserat sig för. Det är myntat av gymnasieläraren och specialpedagogen Helena Wallberg som skrivit en handbok i ämnet. Hon vill ersätta ordet lektionsplanering med lektionsdesign, eftersom hon ser planering mer som ett färdigt upplägg som eleverna ska ta emot, medan ordet design i stället sätter i gång en process.

– Det ingår ju i sammanhanget kollegialt lärande som vi redan ägnar oss åt. Vi har haft en

KVALITETSUTMÄRKELSEN

första föreläsning och använder hennes bok som underlag. Nu diskuterar vi hur lärarna ska pröva sig fram och sedan träffas vi om några veckor igen, berättar Josefine Lannemar.

Det är rast på Gubbängsskolan och vid ett runt

bord i trapphallen sitter en grupp högstadie­ elever och spelar kort. Spelet sker under lågmält samtal och mycket skratt; det råder en vänlig stämning. Några av eleverna sitter med luvan uppdragen eller en mössa på huvudet. Någon har keps.

För några år sedan hade huvudbonad inomhus varit en omöjlighet; kepsförbud var inskrivet i ordningsreglerna.

– Men elevrådet tog upp frågan och vi fick rösta i klasserna och alla ville ta bort förbudet mot att ha mössa på sig inomhus, berättar Agnes Engström i klass 8B. Rektor Deirdre Cronin Olsson bekräftar att det var elevernas representanter som förde fram frågan till skolledningen. Och argumenten för att ta bort förbudet var övertygande. Som att många elever har lättare att koncentrera sig med en mössa och att luvtröjan är ett klädesplagg.

Mattias Calderon Gil, som själv varit elevrådsrepresentant, tycker att det är lätt att prata med rektor och att hon lyssnar. Precis som klasskamraten Agnes Engström har han gått i Gubb­ ängsskolan sedan förskoleklassen.

– Fast i slutet av sexan pratade min mamma och jag om att jag eventuellt skulle byta skola.

Men jag ville fortsätta, för lärarna och skol­ ledarna är bra här, säger han.

– Det finns så många olika saker som är bra med Gubbängsskolan, fyller Agnes Engström i.

Hon berättar att skolan alltid har en temadag runt Alfred Nobel. Förra året fick grupper av yngre och äldre elever tillsammans bygga uppfinningar med fokus på samhällsnytta och hållbar utveckling. Sedan blev det en ceremoni i aulan där rektor delade ut priser i olika kategorier.

– Och på alla hjärtans dag brukar också äldre och yngre göra något tillsammans, säger hon.

För några år ­sedan hade ­huvudbonad ­inomhus varit en omöjlighet.

ängs­skolans idrottsförening hjälpa till med att ordna aktiviteter för de yngre eleverna på fritis.

– Det kanske blir spökboll eller basket. Vi får kolla vad som finns och vad de vill göra, säger hon och berättar att de äldre eleverna vid förra årets terminsslut belönades med att få bowla och äta hamburgare.

– Kvalitetsutmärkelsen är ett kvitto på att vi är på rätt väg, summerar Deirdre Cronin Olsson och uppmanar fler skolor att söka.

Förutom det fina diplomet med Stockholms stadsvapen i guldtryck har skolan fått en check på 200 000 kronor.

– Pengarna ska vi använda till att fortsätta utveckla verksamheten, men än har vi inte bestämt till vad, säger rektor. n

De båda berättar även om Gubbänglarna,

som skolans kamratstödjare kallas. Tre elever från nian är utsedda och har bland annat rast­ aktiviteter med mellanstadieeleverna.

– Alla som ingår i elevrådet och Gubbänglarna och skyddsombuden får också utbildning som vi har tillsammans med Hökarängsskolan och Farsta grundskola, säger Mattias Calderon Gil. Just i eftermiddag är dessutom Agnes Eng­ ström en av de ansvariga för att genom Gubb­

Linnea Goganis och Ville Hassle i klass 8B poserar under Gubb­ ängs­skolans ledord som alla på skolan va­ rit med om att ta fram.

LÄRA #2/2020

7

SKOLAN OCH KLIMATET

Fördjupning för framtiden På Norra Reals gymnasium är hållbar ut­ veckling mer än bara miljökunskap. Det handlar om kvinnors och fattigas rättig­ heter i andra delar av världen — och om att ifrågasätta människans rätt att alltid stå i centrum.

Under sina snart tre år på Norra Reals gymnasium har eleverna i klassen med det komplicerade namnet NA17Mi pratat klimatpolitik med miljöminister Isabella Lövin och klafsat längs Östersjön för att hämta vattenprover att analysera. Snart ska de till Gotland och skyffla gödsel och mata flasklamm, men nu står de i ett klassrum på skolan och rattar var sin presentation om hur vår förkärlek för soja och jätteräkor påverkar livsvillkoren i Amazonas regnskog och i mangroveträsken längs kusterna i Ecuador och Bangladesh.

Det är sista lektionen en måndag eftermiddag efter ett två timmar långt svenskprov. Lysrören är skoningslösa och lärarna redo att sätta betyg.

– Jag tror att de flesta här har ätit en ­jätteräka, säger Linda Öqvist och visar en bild på en sushibit toppad med ett rosa djur.

Temat är, som så ofta när lärarna Göran Dessen och Rolf Klinth undervisar, intresse­ konflikter. Hur de rika ländernas an­pråk på allt större delar av jordens resurser slår mot de fattiga ländernas invånare – och i förlängningen, när klimatförändringarna och andra miljöeffekter förvärras, också tillbaka mot världens högkonsumenter.

Norra Real har haft en miljöprofil ända sedan mitten av 1990-talet. Rolf Klinth har undervisat här sedan dess, medan Göran Dessen kom till läraryrket och hit till skolan från designbranschen för drygt tio år sedan.

Geografi är miljöprofilens nav, säger Rolf Klinth: – Det är ett otroligt bra basämne som omfattar klimat, vatten, livsmedelsproduktion, konsumtion ...

8

LÄRA #2/2020

– ... import, export, globala perspektiv, lokala perspektiv. Och även om vi inte använder blindkartor för att drilla platsnamn så är platsanalyser viktiga, fortsätter Göran Dessen.

Han undervisar även i biologi och Rolf Klinth i religionskunskap.

– Att jag är samhällsvetare och Göran naturvetare ger rättvisa åt ett så tvärvetenskapligt ämne som hållbar utveckling är, säger Rolf Klinth.

Norra Real kallar formellt profilen för

miljö, men Göran Dessen och Rolf Klinth menar att hållbar utveckling hade varit en bättre beteckning.

– Det är större än miljö, det omfattar också sociala frågor som har att göra med jämställdhet och jämlikhet, säger Göran Dessen.

Och etik. Ett exempel kan vara begreppet ekosystemtjänster, flitigt använt av ­ele­verna under presentationerna om regnskog och mangrove. Begreppet känne­teck­ nar alla produkter och tjänster som naturen ger människan och som bidrar till vårt ­välstånd – men det är inte oproblematiskt eftersom det förutsätter att människans väl är ett mål i sig.

– Det kan ses som antropocentriskt, och det tar vi upp när vi läser miljöetik inom religionskunskapen. Är det nödvändigt att människan alltid är i fokus? säger Rolf Klinth.

Under många år var skolans miljöprofil knuten till naturvetenskapsprogrammet, men sedan 2018 finns den även för samhällsvetarna. I höst kommer det att finnas en miljöklass i varje årskurs på natur- och samhällsvetenskapsprogrammen, vilket ger skolan nära 200 elever med inriktning på hållbarhet.

Göran Dessen och Rolf Klinth undervisar alltid tillsammans i klassrummet.

Läroböcker använder de helst inte, stati­ stiken blir så snabbt förlegad, utan i stället

”Man ska inte underskatta elevernas förmåga att skapa mening av samspelet mellan individ, samhälle och miljö”, säger Rolf Klinth, här tillsam­ mans med eleverna Linnea Thodenius och Linda Öqvist samt kollegan Göran Dessen (till höger).

vänder de sig direkt till forskningen och forskarna. Stockholms universitet, KTH, Stockholm Environment Institute (SEI) och Svenska miljöinstitutet (IVL) är några institutioner de tar hjälp av.

Ofta tar de med sina klasser på föreläsningar eller bjuder in forskare till skolan.

– De kommer i 99 fall av 100, säger Göran Dessen.

Detta kommer hela skolan till del.

Eleverna på miljöprofilerna ordnar varje höst en temadag där de bjuder in forskare att föreläsa för alla elever i årskurs 2 på program utan miljöprofil. Didaktiker från Stockholms universitet med särskild inriktning på miljö fortbildar också skolans lärare i många olika ämnen.

En forskare som Göran Dessen och Rolf

Klinth jobbar med är humanekologen Mathias Gustavsson, som har varit bollplank för just klass NA17Mi. I projektet om intressekonflikter har eleverna kunnat prata med honom via webben. Ibland har han svarat på deras samtal från en palmoljeplantage i Asien där han har studerat hur vår konsumtion av palmolja påverkar befolkningen på plats.

SKOLAN OCH KLIMATET

energiomställning och cirkulär ekonomi.

När elevernas presentationer är avklarade uppstår ett samtal om just vilka känslor utbildningen väcker. Elvira Larsson berättar att hon var med i Miljöpartiets ungdomsförbund Grön Ungdom när hon började gymnasiet, men att hon slutade.

– Det blev för mycket av allt, jag fick nästan ångest. Jag var vegan också, men nu äter jag kött.

Hennes klasskamrat Lina Ingstrand har valt motsatt väg: hon engagerar sig mer.

– Jag är vegan, jag handlar second hand och jag köper aldrig plastpåsar. Då får man lite mindre ångest. Och jag har skrivit under namninsamlingar och skickat mejl till politiker.

Lina Ingstrand har också genom sitt

FOTO: ULRICA ZWENGER

Varje vår tar Göran Dessen och Rolf Klinth med en klass till Gotland. Eleverna bor u ­ tspridda på gårdar över ön där de får jobba några dagar med djurskötsel och vårbruk men också analysera ett livsmedels väg från jord till bord – eller baklänges, från elevens kylskåp hemma och tillbaka till ursprunget.

Klassen var också inbjuden när regering-

ens expertgrupp Klimatpolitiska rådet förra året överlämnade sin första rapport till miljöministern. En elev blev oförberett framkallad till talarstolen för att sammanfatta vad som sagts vid ceremonin.

– Då fick man nästan en tår i ögat, säger Rolf Klinth.

Radarparet Dessen-Klinth har även internationella kontakter. Ett antal elever grupparbetar via webben med gymnasieungdomar i amerikanska Boston. Temat är Arktis och klimatförändringarnas konsekvenser där.

Göran Dessen och Rolf Klinth har även försökt hitta en skola i Indien att samarbe­ta med på liknande sätt, men det har inte gått i lås. Än, får man tillägga.

– Allt vi gör är dynamiskt, det händer

mycket, man kan hela tiden gå utanför ramarna, säger Rolf Klinth.

Miljöprofilen innehåller en fördjupning som heter Politik och hållbar utveckling. Många av sakfrågorna är laddade.

Ett exempel kan vara om flygets klimatpåverkan ska bromsas genom flygstopp, flygskatt eller miljövänligare flyg. Hur hanterar man den typen av frågor?

– Vi håller oss till det som FN:s klimatpanel och annan forskning förespråkar, utan att lägga några politiska värderingar i det, säger Göran Dessen.

Rolf Klinth fortsätter: – Det kan förstås finnas olika vetenskapligt stöd för olika slutsatser. Där skärskådar eleverna partiernas klimat­ politik och ställer dem mot väggen.

Och hur hanterar ni elevernas känslor av skam och skuld inför de allt värre miljö­problemen?

– Hållbar utveckling är förknippat med både väldigt starka känslor och väldigt stort allvar, säger Rolf Klinth. Skam och skuld är kanske inte alltid helt fel, men eleverna måste ha verktyg för att hantera det. Det får de här, både personligt och strukturellt, när de lär sig om till exempel

engagemang i elevkårsstyrelsen försökt påverka skolan att införa en vegetarisk dag i matsalen och ordna sopåtervinning i stället för de skräptunnor där nu till och med pantflaskor hamnar. Men kåren har fått höra att det är omöjligt, bland annat på grund av stadens upphandlingsregler.

Så här inför studentexamen funderar eleverna i avgångsklassen förstås över möj­liga yrkesval. Elvira Larsson vill plugga ekonomi medan Lina Ingstrand skulle vilja fördjupa sig i hur människors val här påverkar ekologin på andra platser och mänskliga processer som till exempel ­klimatflykt.

– Det vi har lärt oss här kommer att vara jättebra att ha med sig, oavsett vad man väljer i framtiden. Och så har det ­varit r­ oligt, säger Lina Ingstrand. n KATARINA BJÄRVALL

DOING GEOGRAPHY ■ Seminarieserie för mellanstadie-, högstadie- och gymnasielärare som vill utveckla sin geografiundervisning.

■ Deltagarna presenterar egna under­ visningsexempel som gruppen disku­ terar utifrån forskning och beprövad erfarenhet.

■ Arrangeras av ”SO-didaktik i centrum”, ett initiativ inom Stockholms stad som ger seminarieserier även i historia, samhälls- och religionskunskap.

■ Mejla so-didaktik@globala.se för mer information.

LÄRA #2/2020

9

SKOLAN OCH KLIMATET

Undervisning utifrån ­globala mål FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

På en gräsplätt på skolgården samlas elev­ erna för en lektion i konkret miljöarbete.

Här ska tio odlingslådor senare i vår grön­ ska av kryddväxter, blommor och grön­ saker. Thorildsplans gymnasium satsar på praktisk tillämpning av det miljö- och håll­ barhetstänkande som utgör grunden för skolans vision att vara ”Skolan för fram­ tidens samhällsbyggare”.

Odlingslådorna är ett av många e­ xempel på hur Thorildsplans gymnasium låter FN:s globala hållbarhetsmål genomsyra stora delar av undervisningen. Tanken är att eleverna under sina gymnasieår ska ­utveckla ett naturligt engagemang och ansvarstagande för miljön och en förståelse för hur den påverkas av vårt sätt att leva.

Skolan har 1 500 elever med både yrkesförberedande och högskoleförberedande program.

Gunvor Plougsgaard Sundholm är för­ ste­lärare på teknikprogrammet och har upp­draget att tillsammans med bibliote­ karien Tehres Lindskog Boström utveckla undervisningen för hållbar utveckling tvärvetenskapligt.

Hon börja­de tidigt fundera på hur elevernas intresse för hållbarhetsfrågor skulle väckas. Det är inte helt självklart i en tid då många ungdomar tillbringar sin mesta tid inomhus. Själv naturälskare kom hon fram till att första steget måste vara att låta eleverna möta naturen och få en känsla för den.

Kärlek till naturen är en förutsättning för engagemang, menar hon.

– Då menar jag allt i naturen, som ­växter, skogen, jorden och rymden, men också människan och vår roll.

Gunvor Plougsgaard Sundholm t­ og med

eleverna till parker och natur­reservat och de övernattade också i Tyresta nationalpark. Vid en mässa uppvaktade hon Naturhistoriska riksmuseet med f­ örslag på samarbete och det resulterade i elev­utställ10

LÄRA #2/2020

Moa Viklund, Julia Rönner och Alex Haghvardian i klass TE18D söker information inför sitt odlings­ projekt. Förstelärare Gunvor Plougsgaard Sundholm och bibliotekarie Tehres Lindskog Boström (till höger) bistår med goda råd.

ningar där både 2017 och 2019. Några av verken förra året f­ okuserade på återvinning genom förbättringar av exem­pelvis en stols design. Eleverna an­vän­de också återvunnen plast och för­pack­ningar för att till­ verka kläder, lampor och fågelholkar.

En liknande idé genomfördes nyligen i ett samarbete med second hand-verksamheten Myrorna under projektnamnet Remake prydnadssak.

– Uppgiften var att välja en vara hos Myrorna och sedan förädla den till en nydesignad present tänkt för en s­ peciell mottagare. Resultatet blev en samling unika föremål som fick ett nytt liv.

Men den här februaridagen på gräsplätten nedanför skolbyggnaden huttrar andra­års­eleverna i klass TE18D. De har

lite svårt att se framför sig hur det just här ska växa fram en prunkande oas som ska locka till besök och ge glädje och inspiration för besökarna, men Gunvor Plougs­ gaard Sund­holm förklarar entusiastiskt hur projektet ska genomföras.

Eleverna ska få börja med att analysera

behov och målgrupp, för att sedan skissa på hur odlingslådorna kan se ut, vad de vill odla och hur odlingen ska planeras. − Ni ska arbeta två och två med att ­designa en odlingslåda, som ska få plats på en yta på maximalt två kvadratmeter, instruerar hon.

Hon och bibliotekarien Tehres Lindskog Boström har etablerat ett nära samarbete för undervisningen och efter utflykten till

SKOLAN OCH KLIMATET

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

den blivande Trädgård Thorildsplan fortsätter lektionen i biblioteket där Tehres Lindskog Boström introducerar verktygen som eleverna ska arbeta med i den inle­ dande analysfasen med informations­ insamling och källkritik.

Eleverna ska helt enkelt ta reda på nödvändiga fakta som behövs för att kunna genomföra uppgiften: Vad är en odlings­ låda? Hur och var placerar man en odlings­ låda? Vilka globala mål berörs i projektet och på vilket sätt?

Källkritiken står i centrum och Tehres

Lindskog Boström påminner om vikten av att hitta trovärdiga källor och kontrollera fakta. Till sin hjälp har eleverna också en handledning som bland annat ringar in viktiga frågor att besvara: Vad bör finnas i en trädgård för att man ska få biologisk mångfald? Vilken typ av trädgård ska vi skapa på Thorildsplans gymnasium?

Vid ett av borden sitter eleverna Moa Vik­lund, Julia Rönner och Alex Haghvar­ dian och grunnar på uppgiften. Ingen av dem har någon större erfarenhet av trädgårdsarbete men alla är intresserade av hållbar­hetsfrågorna och entusiastiska inför möj­lig­heten att själva bidra konkret till minskade utsläpp. − Jag har inte odlat tidigare och tycker att det ska bli coolt att få lära mig något nytt, säger Alex Haghvardian.

Den strukturerade satsning på miljö och hållbarhet som nu genomförs har blivit verklighet efter en omorganisation på skolan. Gunvor Plougsgaard Sundholm beskriver strukturen: − Jag och Tehres ansvarar för det kollegiala lärandet i en grupp lärare. Där arbetar vi med att utveckla undervisningen så att de globala målen och klimatmålen genomsyrar både vår dagliga undervisning och våra större projekt, tvärs över ämnesgränserna.

Ett exempel på detta är ett samarbete med trafikkontoret i Stockholms stad som går ut på att unga röster ska bli hörda och få inflytande när staden planerar för framtidens Stockholm. Förra året fick teknikprogrammets arkitektelever designa utemöbler för strandpromenaden vid sjön Magelungen i Farsta, möbler som nu finns på plats efter högtidlig invigning av trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP).

Thorildsplans gymnasium har också

Eleverna Moa Viklund och Julia Rönner diskuterar med Gunvor Plougsgaard Sundholm hur deras odlingsruta ska kunna ta form i den blivande trädgården.

varit pilotskola för We change, ett projekt där skolor kan söka medel via Allmänna arvsfonden för hållbarhetsprojekt i undervisningen.

Skolan satsar bland annat på att bjuda

in attraktiva föreläsare, och rektor Anna Ceder är stolt över att skolan i januari i år lyckades engagera den eftertraktade grafiska designern Jakob Trollbäck som

föreläsare. Han har bland annat skapat den grafiska formen för FN:s globala mål. − Vi är den första gymnasieskola som han föreläser på. Hans sätt att berätta om processen att forma målen, och inte minst delmålen, utgör avstamp för vårt tvärvetenskapliga arbete där våra teknikprogram har en viktig roll, säger Anna Ceder. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

LÄRA #2/2020

11

Kostnadsfria möbler Pedagog Sthlm

0k

r

På stadens nya webbplats Stocket återbruk hittar ni kostnadsfria möbler och inventarier som andra verksam­ heter i Stockholms stad inte längre behöver.

Frigör även utrymme på er skola genom att annonsera ut överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, spara pengar och bidra till ett klimatsmart Stockholm.

Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.

stocket.stockholm.se

KRÖNIKA

SIGNERAT: IDA WESTIN

Nej, det här var inte Nils Ferlin

J

ag skyndade från klassrummet där fransklektionen hade avslutats ­tidigare än vanligt. Min lärare hade tipsat oss om att en författare, Christine Falkenland, skulle komma och prata i biblioteket om en ­liten stund. Jag hade inte hört talas om henne men ville ju se en livs levande författare. Jag sprang nedför den breda stentrappan i den gamla Wargentinskolans västra flygel och svängde av mot skolbiblioteket.

Klappret av klackskor överröstade ett lågmält sorl.

Där, framför mig i korridoren, stack en lång, iögonfallande människa upp ur havet av elever och lärare som var på väg till eller från olika klassrum. Denna människa hade inte bara höga svarta klackstövlar, hon hade svarta nätstrumpbyxor, en svart kort kjol som täckte hälften av de långa låren, en svart, tajt topp som till största delen var insvept i ljusa, långa dreadlocks.

För någon sekund tänkte jag att jösses, hoppas att den där punkaren inte skämmer ut oss jämtlänningar nu när vi har finbesök av en FÖRFATTARE. Men så var jag framme i skolbiblioteket, stolar hade ställts fram vid ett litet podium där ingen mindre än den högklackade, svartklädda, extremt synliga människan satt. Jag sjönk ned på en stol, och vi fick veta att Christine Falkenland just hade kommit med en ny bok.

Detta var en solig vårvinterdag 1996.

Snart började den iögonfallande att läsa. Min mamma hade just gått bort. På det stora hela var alla åthävor meningslösa i min värld. Men så började dikter strömma ur den stora, rödmålade munnen: Jag är villig till underkastelse nu Att falla hårt är en skelögd viljeakt

Att ligga stilla är lättare Återgälda smärtan: Låt det inte gå över Hela kudden var röd Och vid den öppna graven kunde man stanna Ur ”Huvudskalleplatsen”

Va? Slagen till marken! Och som hon läste!

Betoningarna på göteborgska var lika vågade som hennes yttre. Bilderna var starka: blodig kudde. Så motvalls: vilja ha kvar smärtan? Och stanna vid graven? Det var ju precis vad jag själv hade erfarit. Där: i sorgen, kroppsligen nära, ville jag vara. Nej, det här var inte Nils Ferlin eller Dan Andersson. Det här var poesi som rörde min tid, min värld, mitt kön.

Kanske tar jag i när jag säger att författar­ besöket var en avgörande vändpunkt för mig.

Men det spelade absolut in när jag sedan bestämde mig för att inte bli biolog utan plugga humaniora efter gymnasiet. Där fanns en profession som kunde utforska människodjupen.

Jag lägger ingen värdering i ämnesvalet; bio­ logi och kunskap om naturen är förstås en grund­läggande del av vår gemensamma värld.

Jag nämner det mer för att det finns en viktig poäng med att låta starka författarskap levandegöras för unga människor.

Visst är andelen godkända elever viktig i skolans bokföring, men i varje människas bok är det ändå mötet mellan tankar, framburna av kroppar, som berör och skapar mening. n

Det var ju precis vad jag själv hade erfarit. Det här var poesi som rörde min tid, min värld, mitt kön.

IDA WESTIN ÄR BIBLIOTEKARIE VID STOCKHOLMS STADSBIBLIOTEK

LÄRA #2/2020

13

SAMTALET

14

LÄRA #2/2020

SAMTALET

”Ingen ­kommer med tom ryggsäck” Hon var en av dem som skapade svenska som andraspråk som eget skolämne på 90-talet. S ­ edan dess har ämnet fått ständig kritik. Nu är ­tiden ­mogen för ett integrerat svenskämne, anser ­tvåspråkighetsforskaren Monica Axelsson.

I

januari rapporterade Skolinspektionen om grava brister i ämnet svenska som andraspråk (sva). Katastrofalt låg mål­ uppfyllelse, stor andel obehöriga lärare och bristande uppföljning. Bland annat.

Kritiken denna gång gällde högstadie­ skolor. Men i stort sett samma brister har p ­ åtalats i olika stadier och skolformer gång på gång genom åren. Ändå tvekar inte Monica Axelsson när hon får frågan om det går åt rätt håll.

– Absolut!

Hon är professor emerita i tvåspråkighet med inriktning på svenska som andraspråk. Efter 35 år som forskare har hon nyligen röjt ur sitt rum på Institutionen för s­ pråkdidaktik vid Stockholms universitet. Vi träffas d ­ ärför i Monica Axelssons våning i Röda bergen i Vasastan. På k ­ öksbordet har hon dukat fram några av de böcker hon med­verkat i genom åren. Då och då under s­ amtalet pekar hon på någon, e­ xempelvis ”Bygga broar och öppna dörrar”, ”Stärkta t­ rådar” eller ”Nyanlända och lärande”, för att förstärka sitt resonemang.

I höst fyller hon 70 år. Det senaste projektet handlade om flerspråkiga elevers meningsskapande i fysik och biologi. Engagemanget för de flerspråkiga eleverna har inte svalnat.

– Ingen kommer till Sverige med tom rygg-

säck! Vi måste börja titta mycket mer på vad de har i den där ryggsäcken, vara nyfikna på det, trots att det inte ser likadant ut som det vi har i våra svenska ryggsäckar. Det som finns där måste accepteras och värderas.

TEXT: KARIN SÖDERGREN FOTO: ULRICA ZWENGER

Om du ser tillbaka på alla dina forskningspro­ jekt, är det något du tänker på som sticker ut?

– Jag började forska om vuxna sfi-inlärare och har efter det jobbat mest med g ­ rundskolan.

Men så här efteråt tycker jag att projektet om förskolan känns särskilt viktigt. Om man får till ett bra tvåspråkighetsarbete i förskolan kan det betyda väldigt mycket för barnens fortsatta språkutveckling. När jag började 2005 var det få språkforskare som hade studerat förskolan. Jag var ute på fem förskolor där i stort sett alla barn var tvåspråkiga. Det jag såg var att man redan hade kommit långt.

På vilket sätt?

– Man jobbade mycket och medvetet med det svenska språket, med berättelser och med att på olika sätt öka barnens litteracitet. Däremot var många lite rädda för modersmålet, bland annat för att föräldrarna tyckte att det blev för mycket av det i förskolan.

– Men i dag har man fått en bättre balans mellan modersmålet och svenskan. De a ­ nvänder

>>

LÄRA #2/2020

15

SAMTALET

till exempel appar där barnen kan hitta i­ nspelade berättelser på modersmålet som man sedan jobbar med också på svenska och d ­ ramatiserar. Det hör jag av mina kolleger som jobbar med förskolan i dag, till exempel Karin Wallin i Stockholms stad. Är det lika bra överallt i förskolan?

– Nej, de bästa ställena är ofta i Rinkeby, Tensta och Husby. Där är de mest medvetna och har väl utbildad personal. I de stadsdelarna köpte de tidigt kurser i språkutvecklande arbete av oss på Centrum för tvåspråkighet, framför allt till förskollärarna.

– Och det är likadant i grundskolorna. I om­råden med många flerspråkiga elever har man kommit längst. I de andra skolorna tror man inte att det här arbetet behövs på samma sätt. Men jag tror inte det finns en enda lärare i Sverige i dag som inte har en flerspråkig elev i sin klass. Så det här synsättet på språk behöver alla lärare ha.

Vad kännetecknar skolor som har bra under­ visning i svenska som andraspråk?

– Där har sva-lärarna ett väl utvecklat samarbete med ämneslärarna. Det kan ske genom att sva-läraren har ”kurser” för ämneslärarna eller på andra sätt. Sva-lärarna kan visa hur man kan arbeta med de svåra ämnestexterna, med ordförrådet och hur man kan ta hjälp av andra språk i undervisningen.

Du brukar tala om tegelstenar och murbruk, vad menar du med det?

– Tegelstenarna är de ämnesspecifika orden, medan murbruket är de små orden d ­ äremellan. Ämneslärarna är bra på tegelstenarna, men mur­ bruket kan vara nog så viktigt för att man ska förstå en text. Andraspråkselever som ska lösa ett mattetal kan falla på att de inte förstår ordet mellan.

Behövs det en andraspråkskompetens även i ämneslärarnas utbildning?

– Absolut. Det finns inte i dag och nu hoppas vi att en kommande statlig utredning ska f­ öreslå just det.

Anser du att det trots all kritik ändå har gått framåt i språkfrågorna sedan du började forska om flerspråkighet på 80-talet?

– Ja, det tycker jag absolut. De flesta lärare i dag är medvetna om att de behöver jobba språkoch kunskapsutvecklande och att de måste arbeta med språket också i ämnena.

Skolinspektionen pekar i sin senaste granskning på bristande uppföljning av flerspråkiga elever.

De som en gång har börjat läsa sva fortsätter med det genom hela grundskolan. Hur kommer det sig?

– Det bara rullar på, det görs sällan en ny 16

LÄRA #2/2020

Ämneslärarna är bra på tegel­ stenarna, men ­murbruket kan vara nog så viktigt för att man ska ­förstå en text.

bedömning på högstadiet. Men det kan också vara tvärtom, att man först i årskurs 9 upptäcker en elev som skulle haft stor nytta av sva, men som genom hela grundskolan läst vanlig svenska.

Vad behöver göras för att det inte ska bli så?

– Det behövs fler behöriga lärare som kan hantera Bygga svenska. Det är ett jättebra bedömningsmaterial från Skolverket. Men det gäller att man lägger tid på det. Jag tror inte att en lärare utan sva-kompetens klarar att använda det på rätt sätt.

Svenska som andraspråk är det enda ämnet i grundskolan som är behovsprövat. Hur fung­ erar det?

– Vi har haft behovsprövning sedan 90-talet och det har inte fungerat alls. Så nu behöver vi lägga ner det. I stället behövs tydliga kriterier för vilka som ska ha sva och inte.

Och vilka elever är det som ska ha sva?

– Alla som inte klarar de högre nivåerna i bedömningsverktyget Bygga svenska. Men även de som klarar dem kan behöva stöd av en sva-­ lärare och då ska de få det.

Hur kan den där mixen av sva-stöd se ut?

– Jag var ute i en skola i Stockholm och följde undervisningen om andra världskriget i en vanlig högstadieklass. De som nyss hade flyttat över från förberedelseklass fick egna timmar med sva-läraren. Där gick de i förväg igenom texter och relevanta begrepp och tränade på att prata.

I och med det klarade de nyanlända att vara

SAMTALET

med i alla delar av undervisningen i den ordinarie klassen och kunde även göra proven. Men det fordrades förstås ett tätt samarbete mellan historieläraren och sva-läraren. Och förförståelse är helt avgörande för de här eleverna.

Måluppfyllelsen är låg i sva. 35 procent av elev­ erna får F. Vad behöver förändras för att det ska blir bättre?

– Vi behöver bland annat en ämneskombina­ tion i lärarutbildningen med sva också i de lägre årskurserna. I dag kan man inte utbilda sig till svalärare på lågstadiet. Så där tappar man tre år. Men det gäller också att rektorerna förstår vikten av att ge bra förutsättningar för lärarsamarbeten.

Sva-lärare, studiehandledare och modersmålslärare, alla behöver vara med i planeringen.

Rektorerna kan också visa med schema­lägg­nin­ gen vilken vikt och status man ger olika ämnen.

Samfälld forskning visar att tvåspråkiga elever som behärskar sitt modersmål väl lyckas bättre i skolan över lag. Vad ska lärare och skolledare dra för slutsatser av det?

– Att man tar in modersmålet som en resurs i alla ämnen och att skolledarna organiserar skolan så att modersmålslärare och studiehand­le­dare får goda förutsättningar. Bara en sådan detalj som var modersmålslärarna har sin u ­ ndervisning och på vilka tider kan spela stor roll. För de två­språkiga eleverna är studiehandledning på modersmålet ofta ovärderlig för att de ska hänga med. Men tyvärr finns det skolor som inte tycker sig ha råd med det. Ibland blandas också moders­ målsundervisning och studiehandledning ihop och det är inte heller bra.

Ditt senaste projekt handlar om hur ­eleverna utvecklar språket i fysik, biologi och samhälls­kunskap. Varför är det en viktig forskningsfråga?

– För att det tar lång tid att lära sig ett språk.

Det tar mellan ett och två år att lära sig ett vardagsspråk som fungerar i umgänget med kompisar. Men ett ämnesspråk som man behöver för att klara skolan tar mellan fyra och åtta år att utveckla. De vet vi av forskningen.

Hur kan lärarna hjälpa eleverna att få ett ämnes­ språk?

– Genom att jobba med språket även i ämnena.

Med ordförrådet och de specifika ämnesorden.

Hur ser du på risken att man i sin iver att hjälpa de tvåspråkiga eleverna sänker nivån för elev­ erna med svenska som modersmål?

– Jag tycker inte man ska vara så orolig för det eller ha dåligt samvete för förstaspråks­ eleverna. Alla elever har nytta av ett språkmedvetet arbetssätt.

Det har kommit fram att en del lärare sänker kraven för andraspråkseleverna så att de inte

får en helt åldersadekvat undervisning. Vad kan man göra för att undvika det?

– Det kan ligga nära till hands att hamna där om man inte ser upp. Det gäller att stötta eleven språkligt under själva inlärningen av området men i slutredovisningen ha samma krav som på alla andra och följa kunskapskraven för ämnet.

2016 kom skärpningar i lagen som bland annat innebär att de nyanländas kunskaper ska kart­ läggas inom två månader, att tiden i förberedelse­ klass ska vara begränsad och att man är nyanländ elev i högst fyra år. Vad har det betytt?

– Det var bra att det reglerades, men i b ­ örjan blev många rektorer och kanske också lärare rädda för att ordna förberedelseklasser och lät i stället de nyanlända gå ut i ordinarie klass direkt.

Men det blev en ren katastrof för de eleverna, för det kan ingen klara.

Varför blev det så?

– Det finns en tendens i det svenska utbildningssystemet att gå från en extrem till en annan.

Förberedelseklasser och direkt in i ordinarie klass är klara motpoler. Man trodde kanske att man var demokratisk och framför allt likvärdig.

Vad händer när en nyanländ går direkt in i en ordinarie klass?

– Vi kan ju fundera på vad som skulle hända om vi själva kom till en skola i Kairo och satte oss i en arabisktalande klass. Efter ett kort tag skulle vi stänga våra öron. Vi skulle inte förstå någonting. Och då blir man trött. Det var precis vad som hände: de nyanlända stängde sina öron och lärde sig absolut ingenting.

De bästa ställena är ofta i Rinkeby, Tensta och Husby.

Där är de mest medvetna och har väl utbildad personal.

Det blev vanligare efter 2016 menar du?

– Ja, under en tid. Men min bedömning är att det har lugnat sig. Nu har man på många håll förstått att nyanlända behöver undervisning i svenska som andraspråk i en egen grupp till en början.

Hur skulle det bästa mottagandet i skolan se ut?

– Jag förespråkar en flexibel modell där de nyanlända både kan gå i en egen grupp där de får svenska som andraspråk och samtidigt t­ illhör en ordinarie klass. Tiden i den ordinarie k ­ lassen kan öka successivt allteftersom de lär sig svenska.

Men det måste hela tiden vara en individuell bedömning av behoven.

Många flerspråkiga elever blir tysta när de kom­ mer från förberedelseklassen till den ordinarie klassen. Vad kan en lärare göra för att under­ lätta den övergången?

– En av lärarna vi mötte i vårt senaste forskningsprojekt jobbade mycket med pararbete och små grupper. Då vågar eleverna prata på ett annat sätt. Det är ju förstås svårt för en lärare att uppmärksamma 30 personer. Men det finns

>>

LÄRA #2/2020

17

SAMTALET

ändå mycket man kan göra för att underlätta för dem som har svårt med språket.

Vilken nytta kan eleverna ha av sina kompisar med samma språk?

– Det är en fantastisk möjlighet för läraren om det finns flera elever med samma språk! Om man exempelvis har en grupp arabisktalande, kan man låta dem använda sitt modersmål för att diskutera en uppgift. Sedan ska de förstås redovisa på svenska. Då får de nytta av sitt modersmål och kan stödja varandra.

– Självklart ska slutprodukten vara på svenska för att den svensktalande läraren ska kunna bedöma den. Det är jättebra med transspråkande – att använda modersmålen mer i klassen – men vi får inte tappa bort att det till syvende och sist handlar om att eleverna ska lära sig svenska och att det är på det språket de ska bli bedömda i slutänden. Men på vägen dit, använd modersmålet så mycket det går!

Elever som kommer till Sverige i högstadie­ åldern har samma krav på sig som alla andra för att få godkänt, även i svenska som andraspråk vars kursplan liknar den vanliga svenskans. Det innebär att de många gånger bara har två, tre år på sig att lära sig svenska, etablera sig socialt i ett nytt land och lära sig allt som hör till kun­ skapskraven i alla ämnen. Är inte det väl höga krav?

– Jo, det kan man tycka. Men jag tror tyvärr inte det går att göra något åt. Däremot kan man göra betydligt mer för att hjälpa dem på traven.

Man kan framför allt utnyttja deras modersmål mer. De skulle kunna skaffa sig en hel del kunskap som vi i dag bara lär ut på svenska via sitt modersmål i stället.

Hur skulle det gå till?

– Genom mer samarbete mellan vanliga lärare och behöriga sva-lärare och studiehand­ ledare. Det är ingen omöjlighet. Ända sedan sva blev ett eget ämne har det fått återkommande kritik för ungefär samma saker.

Men inget verkar hända. Vad behöver göras?

– Jag tror inte vi kan bygga ut sva-lärarutbildningen mer. Jag och mina kolleger på Nationellt centrum för svenska som andraspråk är nu framme vid uppfattningen att det vore bättre med ett enda integrerat svenskämne, där all kunskap från svenska som andraspråk också finns med. Vi behöver ha kvar ett ämne som heter svenska som andraspråk, men bara för nyanlända elever, alltså under max fyra år.

Hur skulle förändringen till ett integrerat svenskämne gå till med tanke på att det inte finns särskilt många svensklärare som också har sva-kompetens i dag?

18

LÄRA #2/2020

Vi kan ju fundera på vad som skulle hända om vi själva kom till en skola i Kairo och satte oss i en arabisktalande klass.

– Det skulle krävas en förändring av lärar­ utbildningen så att en svensklärare i framtiden får dubbel kompetens. Här tror jag att utbildningsdepartementet behöver gå in och styra så att det blir en helt ny utbildning i svenska på alla läro­säten, så att de två ämnena verkligen går ihop och integreras överallt.

Hur skulle ett integrerat svenskämne fungera i praktiken ute på skolorna?

– Sva-lärarna kommer att behövas även i framtiden när det gäller att bedöma vilket stöd varje andraspråkselev behöver, vilket kommer att variera. De elever som kommer till Sverige med lång skolbakgrund kan gå in i det integre­ rade svenskämnet snabbare än fyra år. För elever som inte kan läsa och skriva när de kommer kan det ta längre tid. Men även i ett integrerat svenskämne ska det finnas möjlighet att få extra stöd i sin språkutveckling.

Hur ser din nya tillvaro som professor emerita ut? Har du lämnat de flerspråkiga eleverna åt sitt öde nu?

– Nej, jag är fortfarande sakkunnig, det vill säga jag läser och bedömer andra forskares t­ exter före publicering, så kallad prereview. Jag ska också skriva en bok tillsammans med Britt Jakobson om det så kallade Femprojektet – om hur flerspråkiga elever tar till sig språket i naturvetenskap. Det ska bli kul.

– Annars är det inte svårt att fylla tiden. Efter att i alla år ha jobbat väldigt mycket är det under­ bart att gå på Konserthuset en vanlig v­ ardag och äntligen ha tid att läsa skönlitteratur. n

DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

Sandra Aadalen är lärare och special­ pedagog på Globala gymnasiet och har arbetat i tio år som lärare i Stockholms stad. Efter en master siktar hon nu på att fortsätta forska parallellt.

Att just hon skulle välja lärarbanan var helt otippat. Med en sådan talängslan? Aldrig.

Men så fick Sandra Aadalen jobb på en förskola och kände att hon kunde bidra till barnens utveckling. Och tio år in på lärar­banan är det den känslan som driver henne att utvecklas.

— När jag får vara med om att en elev överträffar de egna förväntningarna på vad hen förmår … den betydelse jag har som lärare kan jag känna stor ödmjukhet inför, säger hon.

Den egna utvecklingen är prioriterad.

Magisteruppsatsen som blev klar 2012 handlade om vilka faktorer i undervis­ ningen som påverkar elevers delaktighet.

I masteruppsatsen från i fjol redde hon ut arbetslagsledarens roll. Det visade sig att praktiken skiljer sig mycket från uppdrags­ beskrivningen, och att skolans nuvarande organisation, med flera nya roller, kräver bättre samordning.

— Jag såg att det inte räcker vad en lärare gör i klassrummet, därför valde jag att studera skolutveckling och utbildnings­ ledning i min master. Det kan handla om att hela skolan behöver förändras.

Nästan hela tiden har Sandra Aadalen arbetat heltid och studerat på halvtid. Att hantera en krävande yrkesroll parallellt med studier på forskarnivå har varit tufft.

Stor envishet i kombination med lyhörda

rektorer har varit en nödvändig förutsätt­ ning. Och samtidigt har det varit idea­ liskt att hålla arbetsliv och studier i gång samtidigt.

— Drömmen är att få göra båda de­ larna, en halvtid vardera. Jag tänker mig att jag ska forska framöver. Och med ena benet i undervisning och den andra i forsk­ ning kan jag få praktik och teori att mötas.

Hon poängterar att mycket av hennes lärande sker inom skolan.

— Jag behöver bara lyssna på vad elev­ erna säger. De är experter på sina egna behov. Och skolutvecklingsforskningen visar att de mest framgångsrika skolorna ger utrymme för pedagogiska diskus­ sioner. Också i mötet lärare emellan sker utveckling. n

FOTO: ULRICA ZWENGER

”Jag drivs av barnens utveckling”

MARIKA SIVERTSSON

Sandra Aadalen har skrivit en master­ uppsats om arbets­ lagsledarens uppdrag i gymnasieskolan.

LÄRA #2/2020

19

RÖRELSE I SKOLAN

Fysisk aktivitet ger bättre fokus På Husbygårdsskolan har en rolig fritids­ aktivitet även fått god inverkan på elev­ ernas lärande. Bättre resultat i engelska samt ökad förmåga att koncentrera sig är några effekter. Dessutom utvecklas elev­ ernas självkänsla under träningen.

Det är fredag eftermiddag. På Husby­gårds­ skolan strömmar hiphopmusik ur hög­ talarna. Elevernas fötter dunkar rytmiskt i takt till musiken när de tar avstamp från golvet. I luften hörs svischande ljud från vinande hopprep. Skolans hopprepsklubb är i full träning, och det svänger.

Här dröjer eleverna sig kvar tre efter-

middagar efter skolan, och ibland går de hit och tränar även på rasterna. Många övar dessutom hemma, ensamma eller tillsammans med kompisar. Men Husby­gårds­ skolans hopprepsklubb handlar inte bara om att ha kul på fritiden, utan det finns också andra värden med verksamheten.

– Stressnivån sjunker när man rör sig.

Dessutom måste man i hopprep kombinera rörelse med koncentration. Då uppstår ett slags brainpower, en hjärnkraft, säger Lucie Buissereth.

När hon för två och ett halvt år sedan bör­jade arbeta som lärare i engelska på Husby­gårdsskolan introducerade hon FOTO: ULRICA ZWENGER

”Hopprep utvecklar både höger och vänster hjärnhalva”, säger Lucie Buissereth, som tagit initiativ till hopprepsklubben. Här tillsammans med Eyad Gabriel Alqaisi i 4C.

20

LÄRA #2/2020

också den hopprepsklubb som sedan dess har vuxit sig större och engagerat allt fler elever. I november 2017 kom fem, ibland tio, elever till de första träningstillfällena.

Men nyfikenheten på en i Sverige relativt ny sport väcktes, och ryktet om träningen spred sig snabbt. I dag är de runt 80 elever i årskurs 4–6 som tränar regelbundet, både pojkar och flickor.

Lucie Buissereth började hoppa rep i vux-

en ålder, för 15 år sedan, medan hon fortfarande bodde i New York, innan kärleken fört henne till Sverige, och i dag kan hon titulera sig trefaldig världsmästare. Men i skolans hopprepsklubb handlar det inte främst om prestation. Några elever har visserligen varit utomlands och tävlat, och de som har varit med länge är så skickliga att de till och med får de mest avancerade momenten att se lätta ut.

Men lika viktigt är budskapet som pryder väggarna, att eleverna ska göra sitt bästa och vara snälla. Och varje gång en grupp har hoppat klart möts den av applåder från de andra eleverna. Här peppar och stöttar de varandra och bygger självförtroende tillsammans.

– Eleverna får lära sig att lyssna, att följa instruktioner och att visa respekt för varandra. Vi jobbar mycket med självkänsla, att de alltid ska känna att vad det än gäller så kan de med rätt fokus nå sina mål.

Pulshöjande inslag i skoldagen har blivit ett populärt sätt att minska stillasittande, och det är något som utbildningsförvaltningen uppmuntrar, bland annat genom rörelsenätverket Spring i benen. Många skolor har organiserad pulshöjande rastverksamhet, och flera lärare involverar även rörelse under lektionen. Ett så kallat brain break, ett kortare inslag av problemlösning

RÖRELSE I SKOLAN

FOTO: ULRICA ZWENGER

Eleverna turas om att gruppvis hoppa kortare sekvenser medan kamraterna hejar fram dem. Från vänster Mulki Adan Daar, 5C, Salma Muse Mohamed, 5A, och Welid Abdelkarim Abdelnor, 6A.

i kombination med fysisk rörelse, är ett sätt att tillföra energi under lektionen.

Att hoppa rep har samma effekt, menar Lucie Buissereth. När deltagarna får instruk­tioner att till exempel korsa armarna samtidigt som de hoppar är det en rörelse som kräver tydlig koncentration och därför inte bara utvecklar muskler och kondition.

– Hopprep utvecklar både höger och vänster hjärnhalva. Man måste koppla sam­ man händer, ögon och f­ otkoordination med tanken. Det gör att man också blir bättre på problemlösning, säger Lucie Buissereth.

Waliid Yussuf går i 6A och har hoppat rep

sedan november förra året, då han blev medlockad av sina vänner.

– Det är roligt, och träningen är bra för kroppen. Jag tränar också jujutsu, och jag märker att jag då har nytta av hopp­ repsträningen. Jag är starkare, jag svingar snabbare och framför allt har jag bättre kondition.

Dessutom märker han resultat även i skolarbetet.

– Vi pratar bara engelska här, och den har förbättrats mycket sedan jag började hoppa. Jag pratar mycket bättre nu, säger han.

Hans klasskamrat Fatou Jammeh instämmer. Hon började hoppa rep för unge­ fär ett år sedan, framför allt för att hon ville ha något att göra på fritiden utöver jujutsu och dans som hon också tränar.

– Jag har lärt mig bättre engelska och fått bättre kondition. Och vi lär oss att visa respekt.

Framför allt, berättar hon, koncentrerar hon sig bättre när hon har hoppat, och det har haft effekt på skolarbetet. Proven går lättare nu.

Lucie Buissereth upplever samma sak.

Hopprepsklubben har haft en bra inverkan på elever som tidigare har upplevt stress och på dem som haft det svårt på engelsk­ lektionerna.

– De som kommer hit och hoppar har också förbättrat sig i språket. Det märks tydligt. n JOHANNA LUNDEBERG

LÄRA #2/2020

21

EN DAG PÅ JOBBET

Samtalet som yrke Reyhaneh Ahangaran uppskattar att hon får dela vardagen med eleverna och har ­möjlighet att arbeta förebyggande. Vi följde med henne under en dag på Sjöängsskolan i Älvsjö.

TEXT: INGELA ÖSGÅRD FOTO: MARC FEMENIA

H

ur många diagnoser tror du att det finns?

– Jag har ingen aning, men det finns några böcker där alla diagnoser står med, så det skulle man ju kunna räkna på, svarar Reyhaneh Ahangaran, skolpsykolog på Sjöängsskolan, där hon står framför klass 6C. Och inte bara pojken som ställde frågan är nyfiken; från hela klassen följer ett b ­ atteri av frågor om känslor och tankar som elever i mellanstadieåldern kan ha:

22

LÄRA #2/2020

– Tror du att det finns diagnoser som ingen vet om?

– Varför får man en panikattack?

– Hur vet man att man har ångest?

Reyhaneh Ahangaran ritar upp ett diagram på tavlan med tiden på den vågräta axeln och graden av ångest på den lodräta.

Och förklarar sedan: – Om man till exempel vet att man ska ha ett prov på onsdagen kan man redan på måndagen känna oro och stress, som på tisdagen övergår i ångest. Sedan kommer kanske känslan av panik, det är som

Att hon trots allt får skratta mycket är ett av skälen till att skol­ psykolog Reyhaneh Ahangaran trivs så bra med sitt arbete.

EN DAG PÅ JOBBET

kraftig ångest. Men när kroppen märker att man klarar av situationen så går det över.

Reyhaneh Ahangaran fortsätter med att förklara att det ibland kan vara positivt att reagera med ångest- och panikkänslor.

– När man ska korsa en gata där det varken finns övergångsställe eller trafiksignaler är det bra att kroppens alarmsystem drar i gång så att man blir alert, säger hon – och mitt i meningen drar Sjö­ängsskolans brandlarm i gång på riktigt.

Någon panik utbryter inte, men eleverna reser

sig hastigt och försvinner ut för att tillsammans med resten av s­ kolans elever samlas vid fotbollsplanen en bit bort. Reyhaneh Ahangaran och några kolleger rör sig snabbt genom trapphus och korridorer och kollar att varken elever eller personal finns kvar i byggnaden. Sedan ställer de sig på vakt utanför skolans alla ingångar så att ingen kan passera in.

Det visar sig att en fläkt i en annan byggnad har gått sönder och börjat ryka. Brandmän är på plats och snart återgår allt till skolvardag igen, om än med en viss tidsförskjutning.

Reyhaneh Ahangaran kan återvända till sitt arbetsrum i korridoren där också rektors­ expeditionen med vaktmästeri håller till. I snart två år har hon jobbat på Sjöängsskolan.

Först på halvtid och under de senaste terminerna på 75 procent. Det är hennes första anställning som skolpsykolog, men hon har lång erfarenhet som psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin (bup), senast på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

I jobbet på bup hände det ofta att hon skrev eget material och delade ut till sina klienter. Så småningom fick hon idén att samla allt i en bok som vänder sig direkt till barnen: ”Allt som händer inuti”. Den är uppbyggd i kapitel från A till Ö och tar, med både allvar och humor, upp frågor om ångest, kompisrelationer, ensamhet och mobbning.

– Tanken är att den som läser ska bli peppad LÄRA #2/2020

>>

23

EN DAG PÅ JOBBET

Jag tror att det känns bra för eleverna att de kan samtala om det här med någon som inte ska betygsätta dem.

och känna stöd men också få tips om vad man kan göra själv, och inte minst det som står under bokstaven V: att våga berätta för en förälder eller vuxen när man behöver hjälp, understryker hon.

Till Reyhaneh Ahangarans bakgrund hör

också att hon har gjort en samtalsserie för strömningstjänsten Storytel, där barn i mellanstadieåldern fått svar på sina funderingar om kropp och knopp. I en serie på Utbildningsradion har hon svarat på frågor om sex och samlevnad, och som ännu yngre var hon skolinformatör för RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.

Också detta har Sjöängsskolan kunnat använda sig av genom att Reyhaneh Ahan­ garan haft lektioner om sex och samlevnad med eleverna i årskurs 8.

– Jag delade upp varje klass i en grupp med tjejer och en med killar. De fick skicka frågor till mig anonymt och på lektionen drog jag frågorna slumpmässigt och vi kunde prata om dem. Jag tror att

det känns bra för eleverna att de kan samtala om det här med någon som inte ska betygsätta dem.

Hon tycker om att arbeta med barn och ungdomar. Kanske har hon inspirerats av sin mamma, som arbetade i mer än 30 år som barnskötare. Och i tonåren jobbade hon själv extra i förskolan.

– En anledning är också att man får skratta lite mer med barn och ungdomar än när man möter vuxna inom psykiatrin.

I skolan har hon fått många och varierande arbetsuppgifter. Dit hör förstås regelbundna möten med skolans tre elevhälsoteam, ett för varje stadium, och dessutom

samtal med både elever, lärare och föräldrar. Ibland kan hon gå in i en klass, framför allt på lågstadiet, och hjälpa någon lärare att observera en elev. Eller, som i dag, samtala med hela klassen och svara på ­frågor om känslor.

– Det bästa med det här jobbet är att få dela vardagen med så många barn och ungdomar och att jag kan arbeta förebyggande. Jag känner mig väldigt ödmjuk inför att stötta och hjälpa lärare som har eleverna inpå bara huden hela dagen.

Och arbetet som skolpsykolog kan kännas extra bra vid vissa tillfällen. Som när hon i samtal med en elev lyckas förstå vad det är som inte fungerar och sedan kan för­ medla det till läraren och de tillsammans kan sätta in rätt resurser.

– Eller om jag bollar ett problem med elevhälsoteamet och vi kommer fram till att en lärare ska testa en metod och hon ­eller han senare spontant kommer och berättar för mig att det faktiskt har fungerat.

När Reyhaneh Ahangaran inte har besök är dörren till hennes rum nästan a ­ lltid

10.33

08.00

Dörren står nästan alltid öppen när hon ägnar sig åt skrivarbete framför skärmen.

24

LÄRA #2/2020

Ett av dagens enskilda elevsamtal för skolpsykolog Reyhaneh Ahangaran. Högstadiets elever ­behöver inte ha föräldrarna med.

EN DAG PÅ JOBBET

­ ppen. I korridoren utanför passerar högö stadieelever till och från sina lektioner.

Några t­ ittar bara in och hejar, men nu kommer en pojke som ska ha ett enskilt samtal och vi får lämna rummet.

Efter kanske en halvtimme öppnas dörren

och de två har pratat färdigt: – Det känns jättebra att komma hit och att Reyhaneh är här för mig. Ibland p ­ ratar vi också om sådant som jag inte pratar med mina föräldrar om, säger pojken innan han går.

Reyhaneh Ahangaran betonar dock att de högstadieelever hon har enskilda samtal med alltid blir informerade i förväg om att det är hon som avgör om det är något de berättar för henne som också föräldrar­ na måste veta.

Det är inte bara eleverna som har nytta av skolans psykolog. Inne i rektor Angela Svenssons rum har skolledningen, som också består av tre biträdande rektorer, haft möte.

– Att ha Reyhaneh här gynnar oss alli-

11.47

Det blir ofta besök i skolans elevcafeteria ­och möjlighet till samtal med både elever och ­personal.

hop, vi har glädje av hennes breda erfaren­ h­et. Hon har hållit föreläsningar inte bara för all personal på skolan utan också för föräldrar. Vi har fått lära oss vad vi ska vara extra observanta på bland elever som kanske mår dåligt. Dessutom får vi råd om hur vi som personal kan ta hand om oss själva för att bättre kunna hjälpa de här eleverna, berättar Angela Svensson.

Mobiltelefonen har Reyhaneh Ahangaran

med sig vart hon än går på skolan. Inte så ofta för samtal, men för sms: en påminnelse till någon lärare, att det är dags för möte med en elev eller ett svar på någon fråga. I matsalen och elevcaféet är det inte bara de vuxna utan också elever som kommer fram och vill byta några ord.

På eftermiddagen har hon ytterligare ett elevsamtal och sedan ett inbokat möte med Catarina Blomberg, skolans studieoch yrkesvägledare, som behöver hennes stöd vad gäller några elever som går ut nian i år.

– Jag har samtal med alla nior om vad de tänker sig för yrkesval eller gymnasieval. Och när jag märker att det handlar om andra saker än bara detta, att de till exempel är deprimerade, så kan jag rådgöra med Reyhaneh. Det känns som en lyx att ha henne här. Annars hade jag fått gå genom bup, säger Catarina Blomberg.

Reyhaneh Ahangaran har nyligen skrivit färdigt manuset till en ny bok som ska heta ”Känsloboken – för dig som går på lågstadiet”.

– Boken är mindre problematiserande och ger mer konkreta tips. Meningen är att föräldrar ska kunna läsa den för och med sina barn. Jag har märkt att det behövs. n

REYHANEH AHANGARAN Gör: Arbetar som skolpsykolog på Sjö­ ängsskolan och skriver på sin andra bok.

Bor: Hornstull.

På lediga stunder: Umgås med vänner och mina gudbarn. Försöker vara lite kulturell också.

Bästa skolminne: När teatergruppen Ung utan pung kom till Husbyskolan där jag gick på högstadiet. Deras föreställ­ ning var en perfekt blandning mellan att få frågor tagna på allvar och att få gråta av skratt.

13.25

15.52 I klass 6C får Reyhaneh Ahangaran svara på många frågor om stress, ångest och olika psykiska diagnoser.

Handledningssamtal med elevassistenten ­Johanna Olwig och läraren Annamaria Penn­ heim (till höger).

De fick skicka frågor till mig anonymt och på lektionen drog jag frågorna slumpmässigt och vi kunde prata om dem.

LÄRA #2/2020

25

MIN SKOLA

”­Jättekul med ­lyxig skola”

26

LÄRA #2/2020

MIN SKOLA

”Det är jättekul att få gå i en helt ny och lyxig skola. Bäst är att det inte ekar och att man inte blir störd av ljud utifrån. Alla klassrum är väldigt tysta med ljuddämpande väggar.

Här finns inget gammal trasigt som man stör sig på. Speciellt gillar jag bildsalen, där det är högt i tak, och slöjdsalarna med coola maski­ ner. Det är ljusare i den här skolan än i min förra, det gör att jag blir mindre trött och kan koncentrera mig bättre.

Det bästa jag vet är fotboll, och idrott är mitt favoritämne. Idrottshallen är helt ny och min idrottslärare Chris Avered är jättebra.

De tre dagar jag har idrott i skolan är mina bästa dagar. Men jag gillar slöjd, matte och NO också. Att få göra experiment i kemin är spännande. Av SO-ämnena gillar jag geografi mest. Alla lärare på skolan är schysta och jag

känner mig trygg här och får alltid hjälp ­ om det är något jag inte förstår. Mina lärare brukar säga att ingen fråga är för dum för att ställas. Det tycker jag är bra.

En annan sak som är mycket bättre här än i min förra skola är maten, till och med ­fisken är jättegod! Några dagar i veckan går jag till skolans fritidsklubb på eftermidda­ gen. Där finns massor att göra, det bästa är att det finns en bra whiteboard som jag kan använda för att teckna av bilder. Eftersom jag gillar att rita så kanske jag ska bli arki­ tekt när jag blir stor och rita fina skolor, som den här. Men helst skulle jag förstås vilja bli fotbollsproffs, som Zlatan eller Tankovic i Hammarby.” n

FOTO: MARC FEMENIA

JOAKIM FLYGAR NIBBLER, 12 Sjöviksskolan i Årstaberg

BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #2/2020

27

PORTRÄTTET

”Det viktigaste är att man som lärare förmedlar till sina elever att man är på deras sida”, säger författaren Athena Farrokhzad.

28

LÄRA #2/2020

PORTRÄTTET

”Använd ­poesins kraft i skolan” Poeten, dramatikern och skrivläraren Athena Farrokhzad trivs bättre bland ovana läsare än i den litterära offentlig­heten och efterlyser en mer lekfull inställning till poesi i skolan.

— Det finns en enorm vördnad inför dikten som kan vara ett problem.

TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ALEXANDER MAHMOUD

D

et har regnat i Bagarmossen och en vindpust får vatten­ dropparna att rasa ner från trädkronorna. En äldre herre står lutad mot en stolpe och läser, och på en bänk sitter och kvinna och skruvar på en rasslande radio. Över torget kommer Athena Farrokhzad gående.

Efter att ha flyttat runt mellan olika andrahands­ lägenheter har hon och sambon köpt en bostadsrätt i ett av stadsdelens mer homogena områden – ”fast vi inte ville”. Varje morgon tar de därför en extra promenad med dottern till en förskola där barn och föräldrar har en mer varierad bakgrund.

– Det är viktigt för oss. Segregationen leder till ett kunskapsproblem. Jag vill att hon ska gå i förskolan där det finns barn som ser ut på olika sätt, med olika slags familjer, flera språk och ­föräldrar med många yrken. Det är minst lika viktigt kunskapsmässigt som det hon får lära sig av pedagogerna.

Kollektivet som grund för lärandet går igen i det mesta Athena Farrokhzad gör. Hon ser sig själv som folkbildare, en roll som rymmer arbetet som poet, dramatiker och lärare på Nordens folkhögskola Biskops-Arnö. I tio år har hon undervisat på Författarskolan där.

– Hela undervisningen bygger på textsamtalet som pedagogisk modell. Det är ett otroligt

>>

LÄRA #2/2020

29

PORTRÄTTET

Låt eleverna ­närma sig dik­ terna som språk.

Läs dem högt till­ sammans, prata om hur de låter eller vad de gör med språket.

ATHENA FARROKHZAD Aktuell: Med diktsamlingen ”I rörelse”, antologin ”Berör och förstör” och pjäsen ”Kri­ gerska” som nyligen hade urpremiär på Backa Teater i Göteborg.

Gör: Skriver och läser.

Lärare vid Författarskolan på Biskops-Arnö.

Bor: I Bagarmossen.

Läser: Judith Kiros’ diktsam­ ling ”O” och Adam Westmans diktsamling ”Taberg”.

Lyssnar på: Mina vänner.

Bästa skolminnen: Skolk, syslöjd och svensklektioner.

30

LÄRA #2/2020

bra sätt att lära sig och en intim form av kunskapsproduktion. Alla kommer med samma insats och alla lämnar något. Det är ett förtroende och alla anstränger sig för varandra.

Hon är dubbelt bokaktuell. Dels med sin tredje

bok ”I rörelse”, dels med antologin ”Berör och förstör” som hon har varit redaktör för tillsammans med Kristofer Folkhammar. Antologin är ett slags uppföljare till ”Kärlek och uppror – 210 dikter för unga människor” som kom 1989 och därefter har tryckts i åtskilliga nya upplagor.

– ”Kärlek och uppror” har haft sjukt stor inverkan på vår läsar- och författargeneration.

Den handlade inte alls om läsförståelse, utan det var bara dikterna, löst tematiskt ordnade, och ett förord, säger Athena Farrokhzad.

Hon kan fortfarande citera förordet av Siv Widerberg: ”Läs gärna med stor respekt, men ta det inte för respektfullt” – en uppmaning vars eko hörs i Athena Farrokhzads egen poesi.

Diktsamlingen ”I rörelse” står i förbindelse med såväl historien som samtiden, med döda och levande poeters verk. Här finns kärleksfulla parafraser som leker med föregångare som Karin Boye och Göran Palm. Humorn är framträdande i flera av dikterna och referenserna många – men inte nödvändiga att kunna identifiera för att få en läsupplevelse.

– Man behöver inte veta vem Karin Boye är för att läsa Karin Boye-parafrasen.

Athena Farrokhzad trivs utanför de vanliga litterära sammanhangen, i möten med människor som inte ägnar sig åt litteratur till vardags. Hon gör en hel del författarbesök på skolor, mest på gymnasiet. Där försöker hon förmedla poesins kraft.

– Poesi är ytterst en lek med språket, en undersökning. Jag försöker komma ifrån det där läsförståelseparadigmet som poesin oftast underordnas och förmedla en annan relation till poesi. Det storslagna i poesi är att det är ett annat sätt att vara i språken än det vardagliga, vetenskapliga eller journalistiska språket.

Hon tycker att det är synd att poesin betraktas som smal och kanske också svår men är samtidigt övertygad om att det inte beror på något inneboende i poesins natur. Tvärtom skulle den kunna vara bred och folklig.

– Poesin är kort, ofta lekfull i förhållande till språket och den kan adressera något omedelbart, vilket gör att människor verkligen skulle

kunna förhålla sig mycket mer till poesi i sin vardag.

Hon vill att skolelever ska få närma sig dikter utan alltför mycket handledning eller instruktion.

– Mitt tips om man ska läsa eller skriva dikter med elever är att närma sig dikterna som språk.

Läs dem högt tillsammans, prata om hur de låter eller vad de gör med språket. Närma er dikterna som faktiskt språkmaterial i stället för som representation för något annat.

Poesin bygger enligt Athena Farrokhzad på något som finns intuitivt hos människor från barndomen, att lägga märke till sådant som låter roligt, knasigt, rim och ramsor, felsägningar, sludder eller stamning.

– Det är därför jag säger att poesin skulle kunna vara större. För mig hänger det ihop med barns språk. Alla har varit barn i språket och poesi är att vara barn i språket.

En ambition med antologin ”Berör och förstör” är att den ska fungera som introduktion även för ovana läsare.

– Den innehåller många olika typer av dikter och man kan hitta en författare eller stil som man gillar och leta sig vidare. Det räcker att man går i gång på en rad. Jag läser många diktsamlingar, ofta bara hundra sidor, fastnar för fyra rader och sedan kan jag leva med de raderna i en livstid.

Athena Farrokhzad föddes i Irans huvudstad

Teheran och växte upp i Göteborg. Fram till sjätte klass bodde hon i miljonprogramsområdet Hammarkullen. Det var 80-tal och i skolan gick barn med föräldrar från Latinamerika, Mellan­ östern och Sydafrika. Snart skulle krigen i Jugo­ slavien tvinga fler familjer norrut.

– Skolan i Hammarkullen var en väldigt fin kontext. Det var ett väldigt …

Hon lutar sig tillbaka en lång stund, tänker efter noga innan hon hittar rätt ord: – … integrerat område och en fin plats att växa upp på. Väldigt många var barn till socialister och politiska flyktingar, och det fanns en kraft i det. Även bland lärarna fanns ett stort samhällsengagemang. På samlingen sjöng de sånger av den chilenske vissångaren Victor Jara. Athena Farrokhzad minns särskilt läraren Eva Olivia Samuelsson, en ukulelespelande, antiauktoritär förebild som på allvar intresserade sig för sina elever och föräldrarnas bakgrund.

PORTRÄTTET

– Hon hade ingen idé om att hon skulle komma till förorten där alla invandrare bodde och assimilera oss, utan hon respekterade våra familjer som kunskapsbärare. Hon var på vår sida. Det är det viktigaste, att som lärare förmedla till sina elever att man är på deras sida.

Lärande ska inte ske i något slags opposition eller av tvång, utan vi genomgår en process tillsammans.

Kollektivet, återigen. Athena Farrokhzad värjer

sig även mot bilden av poeten som ett ensamt geni och talar i stället om att skriva sig in i andra människors skrivande. Hon föreslår att lärare ska låta sina elever skriva svar på dikter, eller låna en befintlig form för att skriva något eget.

– Välj en dikt som du tycker är bra, dålig, obegriplig eller för att den väcker något. Sedan kan man bestämma ett sätt att svara. Man kan låna formen och skriva meningar som börjar på samma sätt, eller skriva en motdikt om man tycker den är dålig eller inte håller med. Man kan ställa upp orden i alfabetisk ordning för att se vad dikten består av, kanske blir det en dikt i sig. Om en dikt beskriver en plats kan man ställa upp orden så att de liknar den platsen. Man kan göra precis vad som helst!

Athena Farrokhzad rycker på axlarna och skrattar till, kanske åt språket som självklar lekplats. Hon förklarar att skriv­övningar som är konkreta och mycket begränsade ofta ger störst utrymme för lekfullhet.

– Om man får en regel eller ram kan man börja tramsa loss inuti den och överskrida den.

Samtidigt vill hon att poesin ska få ta plats i andra ämnen än svenska.

– En del av historieämnet handlar om att läsa om Förintelsen, och det finns otroligt mycket fantastisk poesi som står i relation till Förintelsens erfarenheter.

Däremot tror hon inte att läsning betyder särskilt mycket för den empatiska förmågan.

– Nej, jag är skeptiskt till att litteratur bygger empati. Det är en instrumentell syn på litteratur.

Bevisligen finns det jättemånga människor som har stor förmåga att läsa och skriva men inte är så himla rätt ute i världen.

Athena Farrokhzad förklarar att hon hellre ­talar om solidaritet än empati, och riktar med sitt ordval om samtalet till en mer politisk dimension. Samma sak gör hon när den svenska skolan kommer på tal.

– Den har inte längre samma funktion som den en gång hade: att vara en möjliggörare av klassresor.

På frågan vilka förväntningar hon har när dottern så småningom börjar skolan blir svaret kort.

– Jag hoppas att personalen får möjlighet att verkställa sina pedagogiska idéer utan att behöva betala priset med sin egen hälsa. n

Antologin ”Berör och förstör” finns på Cirkulationsbiblioteket. Det gör även Athena Farrokhzads debutdiktsamling ”Vitsvit” från 2013.

LÄRA #2/2020

31

LÄRAS BOKSIDA

Här hittar du bästa böckerna Varje år kommer drygt 2 000 nya barnoch ungdomsböcker och det kan vara svårt att hitta guldkornen. LÄRA kommer därför att bjuda på några väl valda boktips framöver, liksom nyheter om litteratur och läsdidaktik för dig som arbetar i skolan.

LÄRAs boksida blir ett komplement till den litteraturrådgivning och s­ ervice som redan finns i u ­ tbildningsförvaltningen, till exempel genom Cirku­la­tions­biblioteket.

Med klassuppsättningar av cirka 1 000 skön­ litterära böcker är det ett nav för läsningen i Stockholms skolor. Lärare kan mejla eller ringa för att få boktips, till exempel om ett givet tema som vikingatiden.

– Vi har precis köpt in en bok som heter ”Kolvinge” av Kerstin Lundberg Hahn och Maud Mangold. Det är en tidsresa från nutid till vikingatid, säger bibliotekarie Emelie Kellnberger.

På cirkbloggen.se finns fler boktips på riktigt bra böcker, samt katalog och formulär för beställning.

Genom satsningen Läsning pågår kan skolor boka författarbesök till ett subventionerat pris i årskurs 5, 8 och på gymna­ siet. De aktuella författarnas böcker finns att låna på Cirkulationsbiblioteket. Tävlingen ”En bok i världen” erbjuder läsupplevelser från hela världen för klasser upp till årskurs 6. Årets tema är ”Tillsammans” och alla tävlingsbidrag ställs ut på stadsdelsbiblioteken.

– Det är ett bra sätt att hitta nya för­fat­­tar­skap och nya sorters b ­ erättelser. En favo­­ritbok är ”En hund, en katt och en mus” av den färöiske b ­ ilderboksförfatta­ren Barádúr Oskarsson. Hans bildspråk är speciellt och den h ­ andlar om svårigheterna med att leva tillsammans, säger Kia KnutssonNorberg på Cirku­lationsbiblioteket.

För flerspråkiga elever erbjuder Mång­ språksbiblioteket böcker på 65 språk. ­Be­ställning görs av skolbibliotekarien och böckerna ska komplettera skolans egna ­inköp. I Mångspråksbiblioteket finns både facklitteratur och skönlitterära titlar. n ANNELIE DREWSEN

32

LÄRA #2/2020

”Modersmål”

Mona Monasar, Natur & Kultur, 2019 Diktjaget är uppvuxet i Tensta med Harry Potter i bok­ hyllan och ”en flisa av Somalia” i sig. Drömmarna når långt ut i rymden, men verklig­heten präglas av segre­ gation, misstänksamma blickar och för­domsfulla frågor.

En stark debut om att växa upp i Sverige som muslimsk tjej. Passar på högstadiet och gymnasiet.

”Min längtan kvar. Dikter om kärlek — tappad och hittad” Mårten Melin, Rabén & Sjögren, 2019 I Mårten Melins nionde diktsamling utvecklas en kärlekshistoria längs raderna.

Men katastrofen lurar under ytan och snart faller både hjärtat och orden isär.

Det är enkelt och äkta och fångar stora känslor genom små detaljer. Passar på mellanstadiet samt för äldre elever som föredrar få ord.

”Folk: främlingar och vänner — nån du kanske känner” Emma Adbåge och Lisen Adbåge, Natur & Kultur, 2019 Uppföljaren till ”Halsen rapar, hjärtat slår” myllrar av folk. En bilderbok att njuta av om man går på lågstadiet eller om man gillar ord och rim. Missa inte musikern Britta Perssons album ”Folk — dikt och toner om personer” med tolv av dikterna tonsatta och texter som växer bortom boksidorna.

”Rurrú camarón. Antología de poetas latinoamericanos” Urval av Ana Garralón, illustrationer av Rebeca Luciani, Bambu, 2018 Dikter på spanska om alla möjliga djur — hundar, katter, krabbor och syrsor! En av de kortaste är skriven av Jairo Aníbal Niño från Colombia: ”¿Qué es el gato?

El gato es una gota de tigre.” (”Vad är en katt? Katten är en droppe tiger.”) Fina illustrationer och dikter som passar för alla barn.

Ibland pratar vi så mycket om att barn ska läsa böcker, att vi glömmer bort vad böcker är.

Vad hände med lusten? Vad hände med ­äventyren, ­sagorna och lägereldarna?

— Emma Karinsdotter, barnboksförfattare, DN den 11 oktober 2019.

ELEVENKÄT

TÄVLING

FOTO: MARC FEMENIA

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter.

Lycka till!

1. Vilken av stadens skolor vann Kvalitetsutmärkelsen 2019?

1. Gubbängsskolan.

X. Anna Whitlocks gymnasium.

2. Eriksdalsskolan.

2. V ad handlade gymnasie­ läraren Sandra Aadalens masteruppsats om?

1. Skolans värdegrund.

X. Arbetslagsledarens roll.

2. Likvärdig bedömning.

Vem är den bästa läraren du haft?

— Jag har två favoritlärare: min mentor Anna Josefsson och Anna Rud­ berg som jag har i SO. De är bra på att förklara så man förstår. Alla lärare på den här fina skolan är bra. Det känns som att få gå i typ Vita huset.

Ludvig Möllander, årskurs 4, Sjöviksskolan

Batu Demirel, år 1, Stockholms transportoch fordonstekniska gymnasium (STFG) — Hasan Tümtürk är en väldigt bra lärare sam­ tidigt som han är som en kompis. Han peppar oss alltid jättemycket att plugga och svarar direkt när man behöver fråga om något.

Michal Sarzynsici, år 1, Stockholms transportoch fordonstekniska gymnasium (STFG) — Lars-Åke Brodin, vår lärare i fordonsteknik på skolan. Han har lång erfarenhet inom yrket och kan allt som vi behöver lära oss. Han och Hasan Tümtürk är bäst på att lära ut saker.

Karin Åslund, år 3, ­Globala gymnasiet — Niklas Smith här på ­Globala. Han är väldigt kamratlig samtidigt som han håller fast vid sin lärarroll. Han inkluderar alltid alla och skapar intresse även för frågor som ligger utanför själva ämnet.

Edit Ahlström Larsmark, år 3, Globala gymnasiet — De finns här på Globala.

Niklas Smith, men också Diana Wallhager. Hon är väldigt strukturerad och det är ordning och reda på hennes lektioner. Hon brinner för sitt ämne, det är väldigt inspire­ rande.

3. Vilken författare besökte Ida Westins gymnasieskola 1996?

1. Christine Falkenland.

X. Kristina Lugn.

2. Sara Lidman.

4. V ilken fritidsaktivitet har främjat lärandet på Husbygårdsskolan?

1. Innebandy.

X. Hopprep.

2. Jazzdans.

5. Vad drömmer Joakim Flygar Nibbler, 12, om att bli?

1. Fotbollsproffs.

X. Idrottslärare.

2. Chefredaktör.

Skicka din tipsrad senast den 3 april till tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm.

Ange var du arbetar och din hem­ postadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 1/2020 blev Håkan Olsson, P A Fogelströms gymnasium, Christina Sjöblom, förskoleavdelningen, och Mari Warenius, Sofia skola. Rätt rad var 2, 2, 2, 2, 2.

TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #2/2020

33

UNG FÖRETAGSAMHET I SKOLAN

”Eleverna växer enormt” FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Entreprenörskapsläraren Carl Lilja har aldrig sett maken till engagemang. Nu är han beredd att skjuta upp sin annalkande pension några år för kicken han fått av att bli UF-lärare: — Här får eleverna driva företag på rik­ tigt och de växer enormt. Det största pro­ blemet är att de ibland jobbar för mycket!

Det råder full aktivitet i klassrummet på Kungsholmens gymnasiums UF-lektion denna torsdagsförmiddag som framför allt präglas av förberedelser inför den stora mässan Entreprenörskap på riktigt. Just nu befinner sig eleverna mitt i produktionsfasen, som handlar om allt ifrån att invänta beställningar från leverantörer till att klura ut hur de ska nå ut till marknader och kunder på bästa sätt.

– Kursen går ut på att eleverna startar, driver och avvecklar ett företag under ett helt läsår. Det här är verkligen entreprenörskap på riktigt, bekräftar Carl Lilja, som nu är inne på sitt fjärde år som UFlärare.

Det som särskiljer UF (Ung företagsamhet)

från annan undervisning i skolan är främst att allt är på riktigt, att det eleverna lär sig tillämpas direkt i verkligheten. Det gör också att undervisningen till största delen så att säga är omvänd, förklarar Carl Lilja.

– Efter min introduktion undervisar eleverna sig själva väldigt mycket. De lär sig det de behöver för att kunna få fram och sälja sina produkter och efterfrågar då sådan information som krävs i stunden.

Eftersom det finns en så tydlig praktisk til�lämpning upplevs undervisningen oftast som väldigt meningsfull.

Förutom att UF, som här på skolan genomförs inom kursen entreprenörskap, innebär att eleverna får en massa kunskaper om ekonomi, marknadsföring och försäljning på köpet så växer de enormt som personer, framhåller Carl Lilja.

– De måste ta stort eget ansvar och i detta ligger stort mod. De måste våga ta kontakt med folk, våga sälja, våga prata i telefon. Detta utvecklas de av och det i sin tur ger ökat självförtroende.

34

LÄRA #2/2020

Eleverna Alva Poletti och Jordan Melin i diskussion med Carl Lilja inför den stora mässan.

Men den allra största fördelen med UF är att alla elever får chans att blomma, menar Carl Lilja. De företag som lyckas bäst är de som består av flera olika personlighetstyper och kompetenser, vilket gör att elever som kanske annars har svårt att komma fram får blomma ut och visa sin förmåga.

– Sedan är det förstås viktigt att alla i ett och samma företag har samma ambitionsnivå och mål med företaget för att de ska nå verklig framgång, tillägger han.

En drivkraft för många UF-företag är

att tävla. Carl Lilja lyfter fram exemplet Mathjälp UF, som med sin affärsidé att ta tillvara den enorma mängd mat som slängs och via hjälporganisationer ge till behövande vann första pris i den nationella tävlingen Årets hållbara UF-företag 2019. Ett ärofullt pris som de lyckliga vinnarna Alexander Strand och Aran Berzingi tackar både skolan och sig själva för: – Vi hade precis samma mål och var båda beredda att jobba massor. Den gemensamma grunden och samstämmigheten gjorde att vi kunde fokusera på själva uppdraget och inte på att komma överens och sådant, säger de samstämmigt.

– Sedan betydde friheten vi fick mycket, att vi kunde gå på kundmöten även på skoltid. Men det handlade förstås också

om att veta vad juryn var ute efter och det hade vi koll på, ler de.

På frågan om vad de lärde sig under sitt UF-år kommer svaren snabbt: – Initiativförmåga och självständighet, säger Aran Berzingi.

Alexander Strand fyller i: – Att sälja in idéer och sätta sig in i kundernas perspektiv. Man måste tänka utanför boxen!

För de skolor som ännu inte valt att satsa på Ung företagsamhet är Carl Liljas råd glasklart: – Gör det! Du får glada och engagerade elever och det ger bra reklam för skolan. n EVA-LOTTA SIGURDH

UNG FÖRETAGSAMHET (UF) ■ En politiskt obunden, ideell utbildnings­ organisation som är en del av den globala organisationen Junior Achievement.

■ Sedan 1980 har Ung företagsamhet ut­ bildat gymnasieelever i entreprenörskap genom utbildningen UF-företagande.

■ Sedan 2010 arbetar Ung företagsamhet även på grundskolan.

■ Ung företagsamhet ger barn och ung­ domar möjlighet att träna och utveckla sin kreativitet, företagsamhet och sitt entreprenörskap.

FOTO: ULRICA ZWENGER

n Toura Hägnesten (bilden) är

en hängiven språkutvecklare för stadens grundskolor sedan mer än tio år. n Alviksskolans hörselklasser — ett nav av kompetens. n Digitalt berättande på Södra Ängby gav förstapris. n Animerat samarbete med ­mer­smak på Örbyskolan. … och naturligtvis mycket mer.

Ute hos dig 25 maj.

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD © Maria Jernberg jernbergmaria@gmail.com LÄRA #2/2020

35

Livslång lust att lära I Stockholms stads förskolor och skolor läggs grunden för en livslång lust att lära. Vi som arbetar här sätter en ära i att varje dag få bidra till lärande, trygghet, utveckling och framtidstro.

Stockholm växer snabbt och vi vill ständigt bli bättre.

Det nya Skolprogrammet pekar ut riktningen för hur vi skapar en riktigt bra skola för alla unga stockholmare.

Läs Skolprogrammet i sin helhet på intranätet eller Pedagog Stockholm.