FRAMTIDENS ARAB 3 COBOLT
ISBN 978-91-87861-59-8
Riad Sattouf
Den sanna berättelsen om en ljushårig cimmerier och hans familjs liv i Hafez al-Assads Syrien.
Riad Sattouf
FRAMTIDENS
ARAB3 En barndom i Mellanöstern (1985–1987)
COBOLT
Efter att ha följt med sin make Abdel-Razak först till Libyen och sedan till Syrien, har Riads mamma Clémentine fått nog av livet i byn Ter Maaleh. Hon vill återvända till Frankrike, ju förr desto bättre. Eller åtminstone flytta till en riktig stad, som Damaskus eller Aleppo. Riad ser hur fadern slits mellan vad hans fru önskar och vad familje traditionen kräver av honom. Under tiden går livet i byn vidare. Riad har flyttat till en nybyggd skola för pojkar, där han är bäst i klassen och oftast slipper stryk. Han bråkar med sin lillebror och tar djupt intryck av filmen Conan barbaren. Han har också börjat fundera mycket kring omskärelsens mysterier. Är det sant att det bara är judar som inte är omskurna?
Riad Sattouf
FRAMTIDENS
ARAB 3 En barndom i Mellanöstern (1985–1987)
***
Översättning: Björn Wahlberg
Cobolt
Jag heter Riad. 1985 var jag sju år gammal och oerhört märkvärdig. Luktar gott av kamomillschampo från Frankrike
Mörkblont, vågigt hår
Sjätte skolväskan av kartong
Aningen för självbelåten min Extremt prydlig
Spinkig till följd av magbesvär
Jag bodde fortfarande kvar i Ter Maaleh i Syrien, tillsammans med mina föräldrar och min lillebror.
Invändigt hade rummen målats i en ljusblå färg och mamma hade hängt upp tavlor på väggarna i vardagsrummet. Hon var äntligen färdig med väggbonaden
Huset hade inte förändrats utvändigt
Pappa brukade då och då använda glasögon.
Han undervisade fortfarande några timmar i veckan i Damaskus
Den tog mig tre år att göra, men nu är den på plats.
De här glasögonen har jag bara för att vila ögonen! Jag ser jättebra utan. Jag har utmärkt syn... Han hade åldrats lite
KRANVATTNET ÄR ALLDELES BRUNT! VAD SKA POJKARNA FÅ ATT DRICKA?
R JAG SETUÅT iNT RE! LÄNG 7
Mamma förebrådde ofta pappa för våra levnadsförhållanden. Vad kan jag göra åt det? Jag får väl köpa vatten på flaska! Jag har fått nog Jag har satt upp tavlor, jag har målat väggarna! Du skulle inte kunna få ett lika fint hus i Frankrike!
av det här! Jag vill bo i en stad! Man kan inte uppfostra barn under såna här förhållanden!
EN BiL?!? VET DU VAD EN MERCEDES KOSTAR? JAG SKiTER i EN MERCEDES! KÖP EN PEUGEOT!
EN FRANSK BiL?!?
ALDRiG!
JAG ViLL HA EN BiL!
Låt mig i alla fall få bärga in två fruktskördar ute på fältet, sedan lovar jag att vi bygger villan!
NEEEJ!
Jag vill bo i en stad! DAMASKUS! ALEPPO! Eller åtminstone HOMS! Jag står inte ut med att leva här längre!
Det är hela tiden strömavbrott, och barnen är jämt sjuka...
Okej, det skulle bli en över raskning, men eftersom du envisas kan jag väl säga det. Jag har blivit god vän med en mycket högt uppsatt person. Är det sant?
Snifff
Han står i nära förbindelse med president Assad. Han ska hjälpa mig att bli gästprofessor, så jag kan tjäna mer pengar. Vem är det? Det är hemligt.
8
Du ska få se att han snart bjuder hem oss! Då kommer du att se vilka mäktiga män jag umgås med! Det behövs bara LiTE TÅLAMOD.
Men ni fransyskor, ni vill jämt ha allting på en gång. Syriskorna, däremot, ställer inga sådana krav. De lyder sin make och allt blir bra.
Pappa försökte gärna framhäva sin auktoritet, men mamma skrämde honom och han fick lov att anstränga sig för att göra henne nöjd igen. Vi ska besöka Damaskus med min vän! Det vore på tiden! Vi har inte lämnat den här hålan på tre år!
Har du glömt våra semestrar i Latakia, vid Medelhavet, i Palmyra? Du snackar! Vi har inte hört ett ljud från generalen, trots att han bor 200 meter härifrån!*
Och dessutom får jag hela tiden syn på din före detta svåger mördaren genom fönstret, och det gör mig illa till mods!**
Och jag vill inte besöka Damaskus, jag vill BO där!
När mina föräldrar grälade brukade jag gå in på vårt rum.
Min bror Yahya var fullständigt likgiltig och ovetande om vad som hade inträffat.
* Se Framtidens arab, del 2, s. 52ff.
9
Det bästa jag visste var att förnedra honom. STOPP! DU FÅR iNTE RÖRA MiNA LEKSAKER, FULA KNÄPPiS!
** Se Framtidens arab, del 2, s. 157.
Mamma har sagt att du inte får kalla mig för knäppis. Det är elakt!
KNÄPPiS.
Jag förolämpade honom tills han började gråta. Jag hatar dig, din fula tjockskalliga knäppskalle!
Min bror hade växt till sig, men ännu inte börjat skolan. KNÄPPIS KNÄPPIS KNÄPPIS! KNÄPPIS KNÄPPIS!
Han var alltid så makalöst snäll och outhärdligt gullig.
DU ÄR EN KNÄPP SiNNESSJUK GROBiAN OCH EN KNÄPPiS!
Riad kallade mig för knäppis igen !
MEN VAD HÅLLER HAN PÅ MED?!?
Springer du och skvallrar igen, FÖRRÄDARE!
Fegis DET ÄR DU SOM LJUGER! R JAG HUR OFTA HA iNTE DU T AT SAGT Di FÅR RETA N BROR! Jag sa inget, han ljuger!
Det förvånar mig inte att du tror på honom, du tror på allt han säger!
Han är ju kelgrisen.
Jag måste vara adopterad.
10
Jag var snart klar med mitt tredje år i byskolan. Vi hade flyttat till en ny byggnad, som var reserverad för pojkar.
Alldeles ny sprucken betong
Pappas fält låg här borta
Övergiven cementhög
En port men ingen mur
Det luktade urin och tall
Flickorna gick kvar i den gamla skolan, som låg alldeles intill. Jag såg dem gå förbi på långt håll…
Precis som alla de andra pojkarna hade jag ingen kontakt med flickorna, och det struntade jag blankt i. Jag var fortfarande kompis med Saleem
När vi sjöng nationalsången på morgonen var vi numera ackompanjerade av en kassettradio längst fram. HEMLANDETS FÖRSVARARE, FRiD VARE MED E R! VÅRA STOLTA SiNNEN KOMMER EJ KUNNA KUVAS!
Jag försökte sjunga högre än alla andra 11
Vår lärare var som en dubbelgångare till James Dean med mustasch – och vi avgudade honom. Då så, ta fram era läxböcker, så ska jag granska dem en i taget! FORT!
Jag var bäst i klassen, precis som pappa hade sagt åt mig att vara. Saleem var också duktig. Vi satt j'ämt tillsammans allra längst fram Det var ingen annan som ville sitta bredvid oss
Men jag tänker inte granska deras läxor: ingen idé. De har säkert gjort dem helt perfekt.
Titta allihop på Riad och Saleem! Här sitter de i all ödmjukhet med sina läxböcker uppslagna innan jag ens hunnit be om det, och väntar försynt på att jag ska rätta dem.
Besvikna över att inte få beröm för sitt arbete
Eleverna hade blivit förhärdade av alla slag med käppen. Och de gillade inte oss ett dugg.
Vilka är det som inte har gjort sina läxor? De som erkänner direkt behöver bara få smaka ett slag med käppen.
Obevekligt stirrade de på oss och jag hade verkligen ingen lust att möta deras hårda blickar
12
Bara två? DET HÄR ÄR SiSTA CHANSEN. Om jag kommer på någon som inte gjort sin läxa och som inte erkänt det frivilligt, så är han DÖDENS LAMMUNGE.
Det var länge sedan jag hade fått stryk med käppen. Det räckte helt enkelt att göra precis som läraren sa åt en att göra.
VA? DU HAR iNTE GJORT LÄXAN OCH DU HAR iNTE ERKÄNT?
DiN HUND! DU HADE SÖNDER MiN KÄPP MED DiN ÅSNESKALLE!
13
HUND! SMOCK! HUND! SMOCK! HUND! SMOCK! HUND! SMOCK!
Jag förstod inte varför de inte lydde läraren. Det var så enkelt och mycket mindre smärtsamt än att hela tiden vara olydig. Visa nåååd f ör Guds skul l
Riad! Vi måst tala om en sak för dig! Vi har hört oss för om franska snoppar som fortfarande har kvar förhuden...
Sjävklart är jag säker på det!
Är du säker på att din mamma inte är judinna?
Men vi har fått veta att de enda snoppar som har förhuden kvar...
Hon är fransyska.
... det är JUDiSKA snoppar!
61
Pappa sa att det är helt normalt, att alla snoppar ser ut så från början...
... men att man en dag klipper bort förhuden, så att man sedan får en snopp som ser ut som era. Jaså? Jag har inget minne av att man har klippt bort någonting på mig... Inte jag heller...
Riad! Tänk om din mamma är judinna utan att hon vet om det?!?
Omöjligt! Pappa skulle aldrig gifta sig med en judinna. Det är sant.
Hela den här historien med snoppen gjorde mig väldigt bekymrad. Mina kusiner trodde på min uppriktighet: doktor Sattouf kunde inte gärna ha gift sig med en judinna.
Men skulle de andra barnen tro på mig på samma sätt? Det var ingen annan som hade sett min snopp. ... jag är en judisk snopp...
Jag ska tala om en hemlis...
62
Vid den här tiden på året var konstbevattningen ännu inte tillgänglig. Hur länge ska vi behöva hålla på med det här? Så länge det Jag har fått nog! är varmt om dagarna!
Så snart mörkret föll gick hela familjen ut för att vattna träden ute på fältet. Man måste ta hand om träden så länge de är unga.
Det var glapp i kontakten och den slocknade med jämna mellanrum.
Vi hade allihop med oss vattenflaskor. Pappa hade dessutom en liten ficklampa för att lysa upp vägen.
AAAARRRGH! ViLKEN SKRÄPLAMPA!
iCK KLiCK KL KLiCK KLiCK
Där borta är det, rakt fram!
Jag fryser! Lyssna inte på mamma, Riad, utan häll ut vattnet vid foten av trädet!
63
Det lönar sig att ha en fruktträdgård! Alla gillar ju frukter!
Hi hi!
KLiCK!
Pappa synade noggrant vartenda träd.
Han såg inga frukter och hans ansikte blev alltmer bekymrat.
Han kisade inte längre
Jag vågade inget säga utan tittade på natthimlen.
Man ser ju ingenting med den här ficklampan som bara lägger av hela tiden!
Då så, nu har vi vattnat färdigt. Då är det bara att vänta på att det ska börja växa. Vi går hem.
’’Jag önskar bli rik så fort som möjligt.’’
Har ni sett på alla stjärnor! Himlen är i alla fall mycket vackrare här än i Frankrike!
Ett stjärnfall! Skynda er att önska något!
64
Om vi alla önskar samma sak ökar våra chanser tre gånger om!
Den muslimska kalendern är baserad på månens faser. Den börjar år 622, det år då Muhammed lämnade Mekka.
År 1986 var det år 1407 enligt muslimsk tideräkning.*
Läraren hade slagit sönder sin käpp igen
Månkalendern räknar med tolv månader.
SMOC
Du där! Får jag se på din käpp, den verkar bra.
K
Räck fram handen.
De som inte behöver Under den månaden är det fasta är gravida kvinnor, förbjudet att äta och dricka från gryningen till solnedgången. sjuklingar och små barn som ännu inte fyllt sju år. Den... är bra, Hördu! magistern Sover ... du?
* Ett muslimskt år är ca 354 dagar och skillnaden mellan den muslimska och västerländska tideräkningen har successivt minskat från 622 till 579 år.
65
Det är en utmärkt käpp, Riad, men den är lite för stor att hålla med en hand!
Den nionde är månaden för ramadan. Jaha? Hur var käppen?
Han fick stryk utan anledning!
I min klass firade varenda en av eleverna ramadan. Riad! Ta ut honom så han får luft! JA, MAGiSTERN.
Varenda en av eleverna... utom jag (men det berättade jag inte). Åh, store Gud, vad jag är törstig... Det... det är bäst jag går tillbaka...
Precis som i den gamla skolan fanns det varken toalett eller matsal i den nya. Eleverna tog med sig sin lunchmat och åt i klassrummet.
NU HAR Ni EN TiMMES RAST!
Själv sa jag att jag måste gå på toaletten, men jag skyndade mig hem för att äta lunch. Ta det lugnt! Hinner inte...
Men under ramadan satt alla kvar på sina platser och gjorde ingenting. 45° varmt i klassrummet
Sedan sprang jag tillbaka till skolan och gick in i klassrummet helt förskräckt, som om jag vore alldeles utsvulten.
66
Varje elev ville att de andra skulle se honom, så att alla fick veta att han fastade. Vissa elever spottade ut saliven istället för att svälja den, för att imponera på sina kamrater
Jag kände på mig att ingen trodde på mig. Så varmt...
Han hade svårt att Sedan somnade han få på sig sin jelabah. läsandes Koranen.
Pappa firade också ramadan. Han var helt slut när han kom hem från universitetet och kastade sig ner på soffan.
AAAAAAH STORE GUD
Han stod och tittade på solnedgången från balkongen. Solen har inte gått ner bara för att den inte syns bakom husen.
Han tömde hela flaskan i ett enda svep rakt ner i halsen utan att svälja.
Vattnet flödade ner som i en tratt
Plötsligt svepte en vind genom byn...
Och nu är det dags för grillkungen!
Utan ett ljud!
67
... och pappa rusade fram till vattenkranen.
Och i samma ögonblick spreds den ljuvliga doften av grillat kött över hela byn.
FRAMTIDENS ARAB 3 COBOLT
ISBN 978-91-87861-59-8
Riad Sattouf
Den sanna berättelsen om en ljushårig cimmerier och hans familjs liv i Hafez al-Assads Syrien.
Riad Sattouf
FRAMTIDENS
ARAB3 En barndom i Mellanöstern (1985–1987)
COBOLT
Efter att ha följt med sin make Abdel-Razak först till Libyen och sedan till Syrien, har Riads mamma Clémentine fått nog av livet i byn Ter Maaleh. Hon vill återvända till Frankrike, ju förr desto bättre. Eller åtminstone flytta till en riktig stad, som Damaskus eller Aleppo. Riad ser hur fadern slits mellan vad hans fru önskar och vad familje traditionen kräver av honom. Under tiden går livet i byn vidare. Riad har flyttat till en nybyggd skola för pojkar, där han är bäst i klassen och oftast slipper stryk. Han bråkar med sin lillebror och tar djupt intryck av filmen Conan barbaren. Han har också börjat fundera mycket kring omskärelsens mysterier. Är det sant att det bara är judar som inte är omskurna?