Kaptenens förtrogne, professor Philip Mortimer, har trots de överväldigande bevisen svårt att tro att Blake skulle förråda sitt land. Mortimer inleder sin egen undersökning och blir på kuppen också han efterlyst av Scotland Yard. Snart är hela den brittiska poliskåren engagerad i jakten efter de två vännerna. Spåren leder till Ardmuir Castle, ett ödsligt beläget slott i Skottland, och till en man med sex fingrar på ena handen.
Blake och Mortimers äventyr
Kapten Francis Blake, chef för det brittiska kontra spionaget, leder utredningen om en misstänkt »mullvad« inom underrättelsetjänsten MI5, då den chockerande sanningen avslöjas: allt pekar på att det är Blake själv som spionerar för främmande makt! Misstankarna tycks bekräftade då Blake med våld lyckas göra sig fri från männen som ska gripa honom, vilket blir inledningen på en spektakulär flykt genom London.
BLAKE OCH MORTIMERS ÄVENTYR efter EDGAR P. JACOBS
JEA N VAN HAMM E • TED B EN OIT
50%
JEAN VAN HAMME • TED BENOIT
Blake och Mortimers äventyr är en klassisk franskbelgisk äventyrsserie, skapad av belgaren Edgar P. Jacobs (1904 –1987). Jacobs var under 1940-talet Hergés närmaste medarbetare, bl.a. på Tintinalbumen De sju kristallkulorna och Solens tempel, men kom senare att helhjärtat ägna sig åt sin egen serie om de två vännerna Francis Blake och Philip Mortimer. Tillsammans upplever de äventyr som spänner över allt från kriminalgåtor till storpolitik och science fiction. Albumet är översatt av Tintinkännaren Björn Wahlberg som också har skrivit ett informativt förord om serien och dess skapare.
COBOLT
COBOLT
COBOLT
COBOLT
BLAKE OCH MORTIMERS ÄVENTYR baserade på figurer skapade av EDGAR P. JACOBS
TEXT: JEAN VAN HAMME • BILD: TED BENOIT FÄRGLÄGGNING: MADELEINE DEMILLE
50%
ÖVERSÄTTNING & FÖRORD: BJÖRN WAHLBERG
FRANCIS BLAKE
Francis Percy Blake föddes i staden Llangollen i Wales, där han växte upp på familjegodset Rowan House. Som son till överste Aneurin Blake och lady Milicent Roche fick han en klassisk uppfostran och utbildning på Eton. Med sin stoiska och disciplinerade läggning utgör Blake själva sinnebilden av den perfekte brittiske gentlemannen. Till skillnad från sin mer temperamentsfulle vän Mortimer är kapten Blake en tankfull och kontrollerad hjälte, vars militära utbildning lärt honom att alltid agera inom förnuftets ramar oavsett vilken fara som lurar. Efter en karriär inom Royal Air Force blev han chef för det brittiska kontraspionaget MI5. Han har förärats flera utmärkelser, bland annat Viktoriakorset och DSO (Distinguished Service Order), och han erhöll senare överstes grad av kung Georg VI som även passade på att förläna honom titeln baronet. När Blake inte är ute på militära uppdrag världen över hittar man honom säkrast på Centaur Club i centrala London, där han underhåller klubbmedlemmarna med historier om sina fascinerande äventyr. Han tycker även om att spela golf och hästpolo. Blake delar en paradvåning med Mortimer på 99B Park Lane, mittemot Hyde Park. Den fysiska förebilden till Blake var Jacobs gode vän, illustratören Jacques Laudy, vars mustasch och finlemmade drag passade perfekt till den brittiske underrättelseofficeren.
PHILIP MORTIMER
Philip Edgar Angus Mortimer föddes i Shimla, den brittiska kolonialmaktens sommarhuvudstad i nordvästra Indien. Hans far, Archibald Aeneas Mortimer, var chef för garnisonen och inpräntade i sin son både självständighet och respekt för traditioner. Hans mor, Eileen Hunter of Pitlochry, var älskvärd och impulsiv, och det är från henne som Mortimer fått sitt temperament och sitt sinne för humor. Familjen återvände till England där den unge Philip började skolan. Han var en lysande elev som inriktade sig på naturvetenskapliga ämnen; han kom att studera kärnfysik vid MIT i Massachusetts för att sedan övergå till molekylärbiologi vid MRC i Cambridge. Han är dessutom en skicklig uppfinnare och hans mest kända konstruktion är det mystiska supervapnet Svärdfisken. Liksom Blake har han förärats Viktoriakorset och DSO. Philip Mortimer är en jovialisk, levnadsglad och impulsiv person med en omättlig nyfikenhet på främmande kulturer och vetenskapliga upptäckter, särskilt inom favorithobbyn arkeologi. Han är även road av idrott och utövar såväl boxning, judo och karate som golf och shinty (en skotsk variant av landhockey). Tilläggas bör att man ytterst sällan ser honom utan pipa i munnen. Den fysiska förebilden till Mortimer var Jacobs barndomskamrat, författaren Jacques Van Melkebeke, som var lite kraftigt byggd och rödhårig, även om han inte bar skägg.
OLRIK
Olrik är en gåta insvept i ett mysterium. Denne självutnämnde överste och ständige antagonist till Blake och Mortimer har en sällsam förmåga att dyka upp i de mest oväntade s ammanhang. Olrik framstår som en berest och belevad herre som bör ha fått en gedigen u tbildning. Han är en skurk med tusen ansikten, expert på förklädnader och främmande d ialekter. Dessutom uppvisar han stor vapenskicklighet och en närmast dåraktig envishet. Enligt vissa källor skulle Olrik vara identisk med en viss Ulrich von Hohenstauff, Sturmbannführer i tyska SS och senare verksam vid Junkerschule i Bad Tölz, en officersskola inom Waffen-SS. Andra källor hävdar att han hörde till »Utländska sektionen« inom Sovjetunionens säkerhetstjänst GPU under namnet Kirlof. Åter andra källor hävdar däremot… Den fysiska förebilden till Olrik (som Jacobs höll som sin favoritfigur) var den äventyrlige Henri Auguste Quittelier, tidigare gift med Jeanne som sedermera blev Jacobs andra hustru; Jacobs såg Quittelier som sin »rival«. Själva namnet Olrik lär enligt Jacobs själv vara uppbyggt av OL från den legendariske skådespelaren Laurence Olivier, RI från Henri Quittelier och K från ingen mindre än järnkanslern Otto von Bismarck! Olrik är och förblir en gåta insvept i ett mysterium…
5
HISTORIEN OM EN ÅTERKOMST Edgar P. Jacobs ville till skillnad från sin vän Hergé att hans serier skulle leva vidare med nya äventyr. I juni 1986 grundades Studio Jacobs med detta uttalade syfte. I dag är det förlaget Éditions Blake et Mortimer som vakar över rättigheterna, och hittills har det publicerats tolv nytecknade äventyr signerade några av den franskbelgiska seriebranschens främsta namn.
© Le Lombard / C. Robin
J
Jean Van Hamme (f. 1939), belgisk journalist och författare som bl.a. skrivit manus till serierna Thorgal, XIII, Largo Winch.
© Rita Scaglia
acobs sista färdigtecknade Blake och Mortimer-album utk om 1977 och bar titeln Les 3 Formules du Professeur Satō. Det var den första delen av två, men han kom aldrig att färdigställa den andra volymen. Vid sin bortgång 1987 lämnade han dock efter sig ett seriemanus med samtliga repliker och grovt skissade sidupplägg. Jacobs ville själv att albumet skulle slutföras utifrån hans manus och skisser, och han önskade att Hergés forne vapendragare Bob De Moor skulle åta sig uppdraget. Med viss tvekan gjorde De Moor det och albumet utkom till sist 1990. Kritiken var reserverad, vilket kanske mest berodde på att Jacobs egen tecknings- och berättarstil hade utvecklats och avsevärt förändrats sedan guldåldern på 1940- och 1950talet. Men experimentet hade ändå visat att det var möjligt att arbeta vidare på Blake och Mortimer, att det gick att återskapa Jacobs livfulla teckningar utan att hemfalla åt vilsekomna karikatyrer. Uppdraget att skriva manus till ett helt nytt äventyr gick till den erfarne manusförfattaren Jean Van Hamme. Han hade läst Blake och Mortimer sedan barnsben och var en stor beundrare av serien. Han visste att Jacobs hade skapat en värld med rika möjligheter att utveckla nya historier och skapa dramatik och spänning i en klassisk, tidlös anda. Valet av tecknare stod klart redan från början: ingen kunde teckna i Jacobs klara linje-stil med sådan begåvning och konstnärlig finess som Ted Benoit. Arbetet inleddes i januari 1993 med att Van Hamme och Benoit träffades för att diskutera vad för slags historia de ville berätta. En tidig insikt var att inte förlägga handlingen i modern tid, utan att låta historien utspelas under samma mytiska tidsepok som mästerverket Det gula tecknet – i mitten av 1950-talet. Både Van Hamme och Benoit var stora beundrare av brittiska och amerikanska filmer från 30-, 40- och 50-talet, och en del av stämningen i äventyret påminner om Alfred Hitchcocks filmklassiker De 39 stegen (1935). Handlingen
Ted Benoit (1947–2016), fransk illustratör och serietecknare som bl.a. skapade serien Ray Banana.
i båda verken kretsar kring ett främmande spionnätverk och utspelas i England med upplösningen förlagd till de skotska högländerna. Van Hamme ville respektera Jacobs berättarstil men samtidigt sätta sin egen prägel på språket. Istället för Jacobs omständliga och nästan maniskt noggranna textbeskrivningar över vad som sker i bilden, valde Van Hamme att hellre berätta hur rollfigurerna upplever olika situationer. Han ville även bibehålla den brittiska tonen i språket och infoga typiska uttryck som »By Jove« och »Goddamn«. I september 1993 var manuset i stort sett färdigt. Ted Benoit kom att ägna tre år åt att teckna färdigt hela äventyret på 66 seriesidor. Det var ett arbete fyllt med utmaningar som tog dubbelt så lång tid som planerat, men perfektionisten Benoit kunde inte arbeta på annat sätt. Han studerade noggrant Jacobs teckningar för att få kläm på ansiktsuttryck, gester och grafiska lösningar med närbild, avståndsbild osv. Han gjorde studier över de viktigaste rollfigurerna. Han besökte London och tog tusentals foton på byggnader, parker, järnvägsstationer. Och han gjorde överskådliga planlösningar till Blake och Mortimers lägenhet, Virginias korsvirkeshus, Ardmuir Castle med mera. Det färdiga albumet gavs ut i september 1996 och trycktes i en gigantisk upplaga på 500 000 exemplar. Mottagandet blev överväldigande positivt och succén var ett faktum. Jean Van Hamme och Ted Benoit började genast på ett nytt äventyr, L’Étrange Rendez- vous, som kom ut 2001. I skrivande stund består Blake och Mortimers äventyr av 24 album, varav de första 12 är av Jacobs. Av de följande 12 står Yves Sente (manus) och André Juillard (teckningar) för 7 album, och nya titlar är under produktion.
Faktaboken L’Héritage Jacobs (2016) ger en heltäckande bild av arvet efter Edgar P. Jacobs och de nytecknade äventyr med Blake och Mortimer som publicerats sedan 1996.
6
När den här historien börjar njuter Londonborna av en osedvanligt varm och solig junimånad, samtidigt som en oroväckande nyhet når de anställda i City på väg till sina arbeten.
Extraupplaga! En arresterad spion avslöjar existensen av ett nätverk av främmande agenter på brittiskt territorium!
I samma ögonblick äger ett mycket viktigt möte rum hos Intelligence S ervice i Scotland Yards lokaler. Det råder en spänd stämning i rummet.
Köp Daily Mail! Kan det finnas en ”mullvad” i underrättelsetjänsten?
Mina herrar, nu är måttet sannerligen rågat…
Överste Dorian Cartwright, chef för Intelligence Service, vädrar öppet sin bitterhet… I flera månader har vi försökt upplösa det där förbaskade nätverket, hittills utan minsta framgång…
… inför den vakande blicken hos den ärevördige Harold Doyle-Smith, understatssekreterare vid inrikesministeriet och ansvarig för koordinationen av poliskåren, samt polismästaren sir Charles Garrison, kommissarie vid Scotland Yard. Men nu när pressen lyckats sticka sin näsa i den här affären, och Gud vet hur det gick till, kommer vi snart att göras till allmänt åtlöje i hela kungariket.
Jag behöver resultat, mina herrar! Och snabba resultat, dessutom!
Utan att låta sig nedslås tar kapten Francis Blake, chef för MI5, enheten för kontraspionage, till orda och svarar lugnt sin överordnade.
Överste, ni glömmer väl inte att identifieringen av det här nätverket har högsta prioritet på min avdelning…
Olyckligtvis är det så att varje gång som vi tror oss ha fått upp spåren efter de där kanaljerna lyckas de försvinna i tomma intet, som om de på något mystiskt sätt blivit förvarnade om våra intentioner. Kapten Blake, menar ni verkligen att tanken på en ”mullvad” inom underrättelsetjänsten, som jag trodde var rena fantasier, skulle kunna överensstämma med verkligheten?
7
Det är en hypotes som vi inte gärna kan avfärda, herr undersekreterare. Det hela rör sig förmodligen om en serie olyckliga sammanträffanden, men det är faktiskt möjligt att en välplacerad person inom vår krets förvarnar de främmande agenterna om våra planer.
Blakes ord följs av en allvarlig tystnad, som till sist bryts av representanten för inrikesministeriet.
David Honeychurch, Blakes adjutant, tar i sin tur till orda.
Det är en oerhört allvarlig misstanke, mina herrar. Och det skulle stå vår regering mycket dyrt om den visade sig vara korrekt. Har inte mannen som ni arresterat gett några som helst upplysningar i ärendet?
Personen ifråga heter Larry Jennings och är bara en simpel kurir, sir. En budbärare. Han vägrar tala med oss, men vi tvivlar på att han vet särskilt mycket av värde. Ni känner säkert till hur noggrant avdelat ett spion nätverk är till sin struktur.
Vad i hela friden är en ”död brevlåda” för något, Honeychurch?
Ni har uppenbarligen väldig otur, mina vänner. Jag föreslår därför att ni ska förhöra Jennings på nytt. Och den här g ången tänker jag personligen medverka vid förhören. Den där karln måste berätta allt han vet.
Det är en yrkesterm, sir. Den betecknar en i förväg bestämd obetydlig plats, där en hemlig agent kan lämna ett meddelande: en lös tegelsten i en mur, ett hål i en trädstam eller, som i det här fallet, en spricka i sockeln till en staty i en offentlig park.
Vi tillfångatog honom när han skulle hämta ett meddelande i en ”död brevlåda” som vi hade identifierat: sockeln till en staty i St James’ Park. Men innan dess hade två av mina agenter med teleobjektiv lyckats fotografera alla personer som befunnit sig i närheten av statyn. Det är möjligt, och även troligt, att en av dessa personer kan vara vår ”mullvad”.
Det är av yttersta vikt att upplösa det här spionnätverket så fort som möjligt, mina herrar. Inrikesministern ser allvarligt på den här affären, eftersom den inte bara berör vår prestige utan även vår nationella säkerhet. God middag, gentlemen!
Vad hände med alla de där fotografierna som togs, David? Filmen blev tyvärr skadad till följd av ett hanteringsfel. Labbteknikerna arbetar med att få ut något av den, men jag är rädd för att de inte är särskilt hoppfulla.
Budskapet tycks mig vara entydigt. Som ni förstår, överste, står Scotland Yards resurser till ert förfogande, om det skulle behövas. Stort tack för det, sir Charles.
Efter mötets slut går kommendör William Steele, chef för MI6, under rättelsetjänsten för inhämtning av information i utlandet, fram till Blake. Well, bäste kollega, det verkar som om ni har fullt upp just nu.
Stämmer det att ni redan har förlorat en agent i den här affären? Olyckligtvis, ja! Det var Fielding, en av mina bästa mannar. Han försvann för en vecka sedan, när han försökte infiltrera det där förbaskade nätverket.
Det kan man lugnt säga!
Jag fruktar tyvärr det värsta för hans del.
Den risken löper alla vi soldater i det fördolda, gamle vän. Och det är något som de där äggskallarna till politiker aldrig kommer att förstå. Lycka till, Blake! Ni lär behöva det!
8
Samma kväll återfinner Blake sin gamle vän professor Mortimer i en av salongerna på Centaur Club.
Jag förstår. Men du kan väl åtminstone upplysa mig om en sak: hur är det ens möjligt att etablera ett spionnätverk i ett land vars gränser är så väl skyddade som våra?
Tala inte om eländet, old chap…
Hello, Francis! Om man får tro tidningarna lär det dröja länge innan du är redo för pensionering.
Helt enkelt tack vare sovande agenter… Ert glas sherry, sir. Det sista vi behöver just nu är att pressen lägger sig i den här historien… Tack så mycket, James.
Skål på dig, Francis. Apropå den där beryktade ”mullvaden”… Ledsen, Philip, men det är ett ämne som jag inte har rätt att närmare gå in på. Inte ens med dig. Cheerio!
Sovande agenter?… Män och kvinnor som skickas iväg av en främmande makt och immigrerar till oss på helt laglig väg. De bosätter sig lite varstans i landet och får ofta brittiskt medborgarskap. De utövar ett beskedligt arbete i åratal utan att dra till sig någon uppmärksamhet… Ända fram till den dagen då de behövs för ett mycket specifikt uppdrag.
De blir sedan ”aktiverade”, som vi säger på fackspråk. De får sina instruktioner enligt en förutbestämd kod och är redo att orubbligt tjäna sitt ursprungsland som spioner eller bedriva någon annan form av subversiv verksamhet. Det kan finnas tusentals sådana agenter, Philip. Och det är omöjligt för oss att upptäcka dem så länge de förblir inaktiva. Det är ju skrämmande! Men kan det inte också finnas infödda brittiska medborgare bland dessa spioner?
Eh… jovisst, vilket onekligen komplicerar saken ytterligare. Det händer tyvärr att några av våra landsmän blir förrädare på grund av ideologiska skäl, av egenintresse eller av någon annan orsak. Som mullvaden inom underrättelsetjänsten?
Det finns inga bevis för mullvadens existens, Philip. Du förstår, svårigheten att avslöja de här nätverken är att medlemmarna själva inte känner till varandra. Var och en av dem har endast en eller två ”kontakter” och tar emot eller sänder sina instruktioner enligt en procedur som regelbundet ändras. Att följa en sådan tråd är som att vira ett nystan av ett garn som kan gå av när som helst.
Men det som bekymrar mig allra mest i hela den här affären är mitt intryck att nätverket ifråga har aktiverat ett onormalt stort antal sovande agenter. Det är som om fienden förbereder sig för en viktig manöver…
Just då avbryts Blakes förklaringar av butlern på Centaur Club. Middagen är serverad, gentlemen. Utmärkt, James, vi kommer meddetsamma!
Vad menar du med det?
9
Och de båda vännerna beger sig till klubbens matsal. Nu räcker det med spionprat, old chap. Jag behöver något annat att tänka på. Naturligtvis, Francis. Jag lovar att inte ta upp saken igen.
En timme senare, efter en utmärkt middag som sköljdes ner med en Pomerol 1947, tycks det som om Blake har skakat av sig all den spänning som han känt av de senaste dagarna. Men du, Philip, verkar vara på ett oerhört gott humör. Går du möjligen i semestertankar?
Mortimer plockar leende fram en broschyr ur fickan och ger den till Blake.
Ha ha ha! Jag tvivlar på att min blygsamma inkomst som forskare tillåter dylika extravaganser! Nej, jag har blivit inbjuden till en vetenskaplig konferens nästa vecka på just den där platsen.
Närapå, min vän, närapå… Ta en titt på det här!
Lyckliga du! Och var är detta Ardmuir Castle beläget?
Ardmuir Castle! Det var som tusan! Säg inte att du funderar på att köpa ett slott?
Längst upp i norr i de skotska högländerna, vid västkusten. En trakt som är helt magnifik nu i juni. Slottet har hyrts för det här ändamålet av Adrian Deloraine.
Deloraine? Låt mig se… det namnet låter faktiskt en aning bekant…
Du har säkert hört talas om honom. Han är en rik affärsman, stor konstälskare och hängiven den vetenskapliga forskningen. Han bidrar ekonomiskt till C.S.I.R.* där jag arbetar, och han har fått idén att samla de tjugo främsta vetenskapsmännen i landet för ett möte på högsta nivå. Jag måste tillstå att jag ser fram emot att få träffa mina kolleger och utbyta kunskap inom våra respektive discipliner.
Vill herrarna ha kaffe i röksalongen? Nej, tack. Om du inte har något emot det, Philip, så vill jag helst dra mig tillbaka. Det är en tuff dag som väntar i morgon. Sannerligen, det skulle inte skada om jag gick lite tidigt till sängs.
En kort stund senare småpratar de båda vännerna under en kort promenad längs Piccadilly. Vilket underbart väder!… Men du har ingen semester i sikte, Francis? Du om någon förtjänar ledighet.
Men om jag kunde smita undan några dagar så vet jag vart jag skulle resa: till min kusin Virginia i Yorkshire. Hon har länge velat bjuda in mig… Jaså?… Jag visste inte att du hade en kusin…
Jag tvivlar på att det ordet ens existerar i MI5:s vokabulär, Philip.
Jag har flera stycken, precis som alla andra. Men den här har fördelen att hon äger ett fantastiskt korsvirkeshus på landet i utkanten av byn Seanberry vid floden Swale… HALLÅ, TAXI!
* Centre for Scientific and Industrial Research.
10
En taxi kommer från Regent Street och stannar på Blakes uppmaning. En idealisk plats för att hålla sig undan bekymmer, tro mig… 99B Park Lane, chauffören!
Yes, sir.
Följande dag blir spionen Jennings på nytt förhörd i Intelligence Services lokaler under överinseende av överste Cartwright, undersekreterare Doyle-Smith, kommendör Steele och kapten Blake. Men den handbojförsedde mannen vägrar envist att yppa ett enda ord.
För sista gången, Jennings: vem skulle ni lämna meddelandet till?
I samma ögonblick kommer en labbtekniker in i rummet och överlämnar ett kuvert till Blakes adjutant. Tack, Stanley.
Ställd inför sitt misslyckande överlägger Honeychurch med sina överordnade. Han är rädd, helt klart. Vi får inte ur honom något. Om han ändå inte hade hunnit förstöra meddelandet som han kom för att hämta, då hade vi haft en chans att få veta något mer.
Honeychurch ställer snabbt i ordning en projektor med förstoringsu trustning och riktar den mot duken som kommendör Steele rullar ut på väggen…
Vi måste absolut få honom att tala. Även om han är en simpel kurir måste han ju ha några kontakter i nätverket.
… utan att lägga märke till hur Blake, som plötsligt verkar väldigt nervös, går och ställer sig bakom fången.
Och så snart mannen gått sin väg…
Goda nyheter, gentlemen! Det verkar som om labbet trots allt har lyckats få ut någonting av filmen som jag talade om i går.
MI5-agenternas fotografier, som är av mycket dålig kvalitet, avlöser varandra på projektorduken.
DÄR! Den där silhuetten som böjer sig ner mot sockeln! Det ser ut som den lägger någonting där!
Det kan faktiskt vara vår man. Jag ska se om det går att förstora bilden.
… och fram träder till allas stora förvåning bilden av ingen mindre än kapten Francis Blake!
Vid maximal förstoring uppenbaras en mänsklig gestalt på duken. Den är ännu suddig, men Honeychurch reglerar skärpan…
11
Förbluffade vänder sig de fyra männen mot Blake, som märkligt nog tycks ha tappat fattningen… För höge farao, Blake! Vad ska Heavens, Blake! det här betyda, egentligen?! Jag… jag förstår inte… Det… det här är ju löjligt…
… inför kollegernas anklagande blickar.
Men Blake, som vanligtvis är så lugn och behärskad, blir alltmer bekymrad. Det… det där fotot är av dålig kvalitet… Det måste vara någon som liknar mig…
Efter alla dessa år vore jag böjd att hålla med er, min käre vän…
Kan det verkligen vara möjligt att NI är förrädaren som informerar våra fiender?!?… Det har jag svårt för att tro…
… men jag föredrar att inte ta några risker. Steele! Honeychurch! Arrestera omedelbart kapten Blake!
Men just som Honeychurch ska gripa tag i honom…
Jag är ledsen, kapten, men…
Håll dig alldeles stilla, David! Och rör mig inte!
Var inte en sådan idiot, Blake, ni kommer inte långt! Det är det vi får se. Upp med er, Jennings! Vi sticker härifrån!
12
Sorry, gentlemen! Jag hade helst velat slippa det här, men ni ger mig inget val under rådande omständigheter. Seså, upp med händerna och backa undan!
Blake skyndar sig ut ur rummet, åtföljd av fången som är helt förvirrad efter den oväntade händelseutvecklingen, och låser dörren efter sig.
Kaptenens förtrogne, professor Philip Mortimer, har trots de överväldigande bevisen svårt att tro att Blake skulle förråda sitt land. Mortimer inleder sin egen undersökning och blir på kuppen också han efterlyst av Scotland Yard. Snart är hela den brittiska poliskåren engagerad i jakten efter de två vännerna. Spåren leder till Ardmuir Castle, ett ödsligt beläget slott i Skottland, och till en man med sex fingrar på ena handen.
Blake och Mortimers äventyr
Kapten Francis Blake, chef för det brittiska kontra spionaget, leder utredningen om en misstänkt »mullvad« inom underrättelsetjänsten MI5, då den chockerande sanningen avslöjas: allt pekar på att det är Blake själv som spionerar för främmande makt! Misstankarna tycks bekräftade då Blake med våld lyckas göra sig fri från männen som ska gripa honom, vilket blir inledningen på en spektakulär flykt genom London.
BLAKE OCH MORTIMERS ÄVENTYR efter EDGAR P. JACOBS
JEA N VAN HAMM E • TED B EN OIT
50%
JEAN VAN HAMME • TED BENOIT
Blake och Mortimers äventyr är en klassisk franskbelgisk äventyrsserie, skapad av belgaren Edgar P. Jacobs (1904 –1987). Jacobs var under 1940-talet Hergés närmaste medarbetare, bl.a. på Tintinalbumen De sju kristallkulorna och Solens tempel, men kom senare att helhjärtat ägna sig åt sin egen serie om de två vännerna Francis Blake och Philip Mortimer. Tillsammans upplever de äventyr som spänner över allt från kriminalgåtor till storpolitik och science fiction. Albumet är översatt av Tintinkännaren Björn Wahlberg som också har skrivit ett informativt förord om serien och dess skapare.
COBOLT
COBOLT
COBOLT
COBOLT