SAMLADE ÄVENTYR 1
Text av Pierre Christin Bild av Jean-Claude Mézières Färgläggning av Évelyne Tranlé Förord av Stan Barets Översättning av Björn Wahlberg
3
”HEJ! JAG HETER LINDA…” År 2007 inleddes utgivningen av Samlade verk i Frankrike, och Christin och Mézières kunde se tillbaka på sitt verk som
erfarna
serieskapare.
Mer än fyrtio års arbete, 23 album som sammanlagt sålt i 2,5 miljoner exemplar i hemlandet. Lägg därtill översättningar till ett tiotal språk och
Det var bä†re! nu smälter vi lä†are in i miljön!
en animerad tv-serie. Med sin rika fantasi, sitt grafiska överflöd, sin humor och sin allestädes närvarande satir har
okej, okej… kom nu!
serien om Linda och Valentin förärat sina skapare stora utmärkelser, till exempel ett
Det gäfier kort sagt a† sticka in huvudet rakt i monstrets gap¡ men Slomp borde väl vara välbevakat¿
Grand Prix på Europas största seriefestival i Angoulême 1984 och ett Special Award från European Science Fiction Society 1987. Man kan med fog hävda att Linda och Valentin blivit en klassisk serie. Men
viktigare ändå: serien har blivit en del av sina läsares liv. I dag är det till och med möjligt att med lite tur träffa på en riktig Valentin (på franska Valérian) och en riktig Linda (på franska Laureline). Enligt statistiken är det sedan 1970 faktiskt 1 852 pojkar i Frankrike som fått namnet Valérian, och motsvarande siffra för Laureline är 2 062. Mézières berättar: ”Ibland när jag sitter hemma och tecknar händer det att telefonen ringer. Och när jag svarar är det en röst som säger: ’Hej! Jag heter Laureline…’ Tro mig, det är förbaskat trevligt!” Lindas metamorfos genom tre album: från den lilla bondflickan i medeltiden till en hippie på 1980-talet och slutligen till en elegant ambassadör i framtiden…
9
LINDA
OCH
VALENTIN
DE ONDA DRÖMMARNA
År 2720, Galaxity, jordens huvudstad och huvudvärlden i Det jordiska Galaktiska Imperiet. Sedan den ögonblickliga tele porteringen av materia i tid och rum uπtäcktes år 2314, har begreπet arbete i praktiken försvu‘it från planeten. Endast några hundra rumtidsagenter och teknokrater på Rumtidstjänsten har e† verkligt arbete a† utföra. agenterna patrufierar genom historien för a† bekämpa tidsresande pirater, och de utforskar avlägsna planeter för a† säkerstäfia nya resurser tifi jorden. teknokraterna är vetenskapliga administratörer av vilka de mäktigaste, teknokraterna av första kretsen, utgör den enda formen av planetär och interplanetär myndighet. resten av mänskligheten ägnar sig enbart åt drö’andets förströelser under kontrofi av Drömtjänsten, vilken organiserar själva programmeringen. Civilisationen tycks ha uπnå† e† tifistånd av harmoni; klockan är 15.03 jordisk tid… 15.06 jordisk tid, på den artonde planeten kring duBbelstjärnan arcturus…
15.04 i Rumtidstjänstens stora kontrofirum… Alarm! De†a är post 416, Galaxitys De†a är Laarqvist, rymdhamn… e† rumtidßkeπ har på forskningsuπdrag tifi dematerialiserats utan star†ifistånd. stjärnkonstefiationen skeπets registreringsBjörnvaktaren… nu’er är… … relästationen i tredje egyptiska dynastin anropar Galaxity…
Galaxity anropar Valentin… rumtidstjänsten anropar Valentin…
15.05 på avdelningen för rumtidstjänstens direktör och hans teknokrater av andra kretsen… e† rumtidßkeπ har försvu‘it…
16
Jag vet! Jirad! Kontakta omedel bart vår bästa tifigängliga agent. Lerka, ta reda på namnet på den som lagt beslag på skeπet. Om han har tagit sig in i rymdhamnen utan särskilt tifistånd kan det endast röra sig om en teknokrat av Galaxitys första krets. Och du, Helgor, stäm av med centraldatorn ifafi det har uπstå† några anomalier någonstans…
?
LINDA
OCH
VALENTIN
DET
SVATTNETS TIGANDE STAD
på Xombuls inbjudan lämnar gruπen laboratoriet och börjar vandringen ner i jordens i‘andömen…
plötsligt låtsas Schroeder snubbla…
oj! så halt det är här!
… och låter e† mystiskt föremål glida ner i handen på Valentin…
… och i skydd av ko®idorens mörker viskar han Kvickt… kasta den här när jag säger tifi… vi måste fly… jag är på er sida…
åh! förlåt…
… ända tifis de når fram tifi en ofantlig underjordisk gro†a.
84
… och som om inget hänt fortsä†er de båda mä‘en sin vandring tifisa’ans med resten av gruπen…
Schroeder har tifi och med testat maskinen genom a† förminska en levande bisonoxe!
ser du den här aπaraturen, Valentin?… De†a är M.I.M., den första molekylära miniatyrisatorn!
… på en Kvi‘a! Din vän Linda ska bli mi† första försöksobjekt! ni två, för he‘e dit bort! Schroeder, tifi din post!
om jag försöker ingripa nu ko’er jag a† bli grifiad i‘an jag ens hu‘it lyfta e† finger.
ti†a på den, är den inte söt?… men det är ingenting! nu ska jag nämligen använda maskinen på en mä‘iska, efier rä†are sagt…
var inte rädd, lifia fröken! Det rör sig endast om en trivsam miniatyrisering! Den ko’er a† ske i flera etaπer tifis ni blivit så här stor. och när jag hela tiden håfier er fången i min ficka, då tror jag nog a† er vän Valentin ko’er a† vara sy‘erligen samarbetsvifiig! Ha ha!
I e† märkligt blågrönt sken…
… börjar Linda…
… a† krympa…
… i succeßiva faser.
85
I‘e i kontrofiru’et riktas afias blickar på det märkliga skådespelet, vars avslutande fas närmar sig. xombul är helt fascinerad och glö’er bort a† vara uπmärksam…
plötsligt ropar Schroeder…
NU, VALENTIN!
kontrofiru’et fyfis av öronbedövande ljudvågor. xombul och robotarna spra†lar omkring som marione†dockor.
I förvi®ingen som uπstår stänger Valentin av miniatyrisatorn…
I kontrofiru’et fortsä†er det infernaliska oljudet…
… och skyndar sig ut för a† rädda Linda.
LINDA!
86
Nu räcker det! slå sönder den i‘an vi blir döva!
hur mår du, Linda?… tala tifi mig. säg något!
Linda¡
jag talar tifi dig, idiot! jag kan inte skrika högre¡ gör någonting, då! jag börjar trö†na på a† det afitid är vi tjejer som ska drabbas på det här sä†et!
under tiden…
nå, vad tycker ni om min lifia aπarat? Direkt anpaßad efter xombuls elektroencefalogram. både han och hans hejdukar är knockade för e† ögonblick. men vi måste paßa på a† förstöra robotarnas elektriska kretsar, för a† slutgiltigt oskadligGöra dem.
tifi sist…
så där ja. nu är de definitivt hjärndöda!
och jag då, vad ska det bli av mig mi† i afitihop?!
uπfa†at… Det fixar jag.
m’… Det är verkligen förargligt. vår M.i.M. fungerar endast åt ena håfiet…
… men eftersom proceßen aldrig avslutades, ko’er du a† återfå din normala storlek lite i taget. Det kan tifi och med gå ganska fort…
Där ser du, afit ko’er a† ordna sig!
vi måste hur som helst sticka härifrån. Det enklaste är väl a† vi går tifibaka tifi helikoptern! Sun Rae, om du tar Xombul så går vi…
vänta! Du är säkert nöjd över a† ha fångat di† byte… men jag tror nog a† jag sta‘ar Kvar här…
87
LINDA
OCH
VALENTIN
DE TUSEN
PLANETERNAS RIKE
en liten stund senare…
vi måste skynda oß tifibaka tifi rymdhamnen. na†en fafier fort på Syrten och jag har en känsla av a† vi är förföljda… förföljda av vem och varför då? INcidenten med klockan är ju fånig!
ser du de där två roddbåtarna? De har följt efter oß en bra stund… vi måste skaka av oß dem!
Gondoljär! sväng in i kanalen tifi höger, fort!
och i Syrtens mörka na† utspelas en förvi®ad strid…
118
motståndarna är afitför många och Linda och Valentin blir snaBbt överma‘ade och tififångatagna…
på morgonen…
åH, mi† hUvud… var är vi¿
ombord på e† fartyg med solsegel. vi har tydligen brå† a† ko’a iväg…
… genom en växtlighet som blir afit frodigare.
och snart börjar fartyget få fart. med solarna högt vid horisonten stävar det fram längs Syrtens kanaler, med afia segel uπe…
en lång stund senare befrias Linda och Valentin av en vakt…
Vakterna är stu’a, så det är ingen risk a† de avslöjar vad det är man vifi oß…
… går den lifia gruπen över den utfäfida landgången…
och under stränG bevakning…
… och fortsä†er in i kä‘arnas heliga tempel.
Valentin! e† ödsligt tempel! precis likadant som dem våra automatsonder raπorterade om… H’… Det enda man vet om templen är a† kä‘arna bor där. men nu ska vi väl lyckas ta reda på lite mer…
119
med en enkel rörelse aktiverar en av vakterna mekanismen tifi den tunga entrédö®en…
medan dö®en stängs bakom dem…
och…
… förs de vidare av vakterna…
… tifis Linda och Valentin har nå† fram tifi traπans krön.
äsch… jag slår vad om a† någon ko’er a† fråga mig vad Klockan är…
120
Du och din Klocka! Det är förmodligen på grund av den som vi hamnat här…
efter en stunds väntan i tystnad…
Den fråga jag vifi stäfia tifi dig, unga dam, är noG knaπast den som du förväntar dig. Deßutom vet jag redan svaret:
ÄR NI JORDLINGAR?
neka inte! Den här klockan och det faktum a† ni vißte vad den används tifi har avslöjat er…
vi vet inte varför ni har ko’it hit tifi Syrten, men det lär vi snart uπtäcka… vi håfier redan på a† undersöka ert rymdskeπ…
ni ko’er aldrig a† lyckas ta er in i vårt skeπ. jag har nämligen aktiverat låsets självförstörare!
TIG MED ER!
jag kä‘er mycket väl tifi er jordlingar och ert högmod, er envishet och er dårskap!
FÖRDÖMDA RAS! vår hämnd ska bli fruktansvärd¡
bravo, Linda! nu har Hon sa† oß i en skön knipa…
smart, Valentin!… snacka om hemligt uπdrag…
Ha ha! man måste vara en jordling för a† köpa e† dylikt föremål. och man måste vara oku‘ig om a† samtliga invånare i Syrtensystemet har perfekt medfödd fysiologisk kä‘edom om tiden…
Hämnd?… men varför då? vi är inte här som fiender… Det räcker! ni blir kvar här som våra fångar! Ingen ko’er någonsin få veta vart ni tog vägen. för ögonblicket har vi fortfarande behov av er, men sedan…
med deßa hotfufia ord försvi‘er kä‘aren in i mörkret, samtidigt som den kraftiga skyddsDö®en börjar sänka sig…
Nu efier aldrig, Linda¡
121