Snobben Det bästa från 1950-1959 by Cobolt Förlag

CHARLES M SCHULZ

Snobben startade 1950 och publicerades utan avbrott i närmare 50 år. Från den första rutan till den sista, skrevs och tecknades serien av en enda person, Charles »Sparky« Schulz (1922–2000). Ett unikt livsverk och en unik serie, läst och älskad av generationer.

I den här boken har vi samlat de roligaste och viktigaste händelserna under seriens första tio år. Urvalet liksom översättning och textning är framtaget speciellt för denna volym. Mycket av materialet publiceras här för första gången på svenska.

Femtiotalet var på många sätt Snobbens mest spännande decennium. Det var under dessa år som seriens centralfigurer utvecklade sina egna, speciella personligheter. Det var då som Karl kraschade sin första drake, Linus fick sin filt, Snobben började gå på två ben, Leonard inledde firandet av Beethovens födelsedag och Gullan för allra första gången ryckte undan fotbollen för lille Karl.

Det bästa från 1950-1959

» Jag föddes nog till att teckna serier.« Charles M Schulz

Det bästa från 1950 -1959

COBOLT ISBN 978-91-87861-17-8

COBOLT

CHARLES M SCHULZ

Det bästa från 1950 -1959

Översättning: Håkan Boström

COBOLT

Om Snobben i Sverige, och det svenska i Snobben Det är inte otänkbart att Sverige var det land där Peanuts-serien först publicerades utanför USA. Så tidigt som 1953, då den fortfarande var ganska förbisedd även i hemlandet, återfanns serien nämligen då och då under titlar som Pelle och Lisa i Fickjournalen, en konkurrent till tidens ledande ungdomstidning Bildjournalen. Kanske attraherades den lilla tidningen just av de formella egenskaper som syndikatet tvingat fram: att Peanuts skulle fungera effektivt även i litet format och lätt kunde redigeras om även till rektangulär eller vertikal publicering när det behövdes. År 1954 dök den även upp som Vårat gäng i serietidningen Blondie från Serieförlaget, troligen importerad tillsammans med annat material från den amerikanska tidningen Tip-Top Comics och/eller United Comics. Inte heller här ägnade översättaren någon större möda åt serien utan gav figurerna oinspirerade namn som Kalle, Pelle och Lillan, medan den lilla hunden växelvis kallades Topsi, Topsy och Beppo.

Vecko-Revyn och Expressen

Då Peanuts kom till Sverige publicerades den först som Pelle och Lisa i veckotidningen Fickjournalen, en ungdomstidning i halvformat som gavs ut av Hemmets Journal/Richters.

Den som gav huvudpersonerna deras klassiska svenska namn – Snobben, Karl, Gullan, Leonard – var Mikael »Mischa«Katz när serien några år senare började i Vecko-Revyn. Katz hade av Albert Bonnier värvats från Expressen för att få ny fart på den krisdrabbade veckotidningen, och även den nya serie som han berömde sig av att »egenhändigt« ha hittat behandlades med omsorg. – Herregud vad vi hade roligt på VR:s redaktion den dan då vi avbröt allt arbete för att döpa figurerna, mindes Katz många år senare i boken Det stora förlaget om Åhlén & Åkerlunds historia. En viktig roll i namngivningsprocessen hade också Björn Grundelius, och själva namnet Snobben lär ha lånats från en hund som Pekka Langer en gång ägt. Det är f.ö. anmärkningsvärt framsynt att även hela serien och inte bara hundfiguren i Sverige nu döptes till Snobben, trots att hunden ännu inte alls hade fått någon dominerande roll i serien! Dagspresserien började i Expressen den 6 juli 1959 – de svenska namnen på figurerna övertogs från Vecko-Revyn, men själva serien kom där under mer än sex år att heta Jätten; ett namn som i introduktionen presenterades som ett alternativt namn på Karl, men som det synes sedan aldrig användes i själva serien. Mannen bakom denna outgrundliga titel lär ha varit chefredaktören Carl-Adam Nycop, men den som översatte serien och sedermera kom att få rollen som dess normerande svenske översättare var Expressens andreredaktör Olle Petrini. Charles M Schulz’ hemstat Minnesota har ju starka band till Sverige och Skandinavien och själv resonerade han ibland i termer av etniskt och kulturellt arv – norskt på mödernet och germanskt på fädernet – när han skulle förklara sin series framgång. Från Tyskland hade han plikttroheten, den målmedvetna disciplin som drev honom att ta sig in på serietecknarbanan och därefter helt på egen hand teckna sin serie under närmare femtio år. Och från moderns skandinaviska sida kunde han kanske ha fått sådant som den rättframt respektlösa, anti-auktoritära humorn och den nyktra blicken för samhällstillvarons konfliktfyllda – för att inte säga grälsjuka – krafter under den sociala kontrollens tvång. – Själv, sade Schulz, identifierar jag mig mer som skandinav än som tysk.

FOTO: ROGER HIGGINS/LIBRARY OF CONGRESS

Charles »Sparky« Schulz vid ritbordet 1956.

SNOBBEN

1950–59

Jag gör ingenting rätt!

Så där säger du inte om Karl!

Jag är en lat odugling!

Vilken lojalitet!

ck! Sma

»I början tecknade jag Karl iförd en liten vit t-shirt, men han stod inte ut från sidan. Så jag gav honom den där taggiga randen … Randen skiljer ut Karl från de andra.« Jag skar mig vid rakningen i morse …

Jag visste inte att du rakade dig, Karl

Det gör jag inte, egentligen …

I själva verket skar jag mig inte heller!

1951 Jag har inte gjort läxan …

Om jag får frågan är det kört! Kan det inte ringa ut någon gång?!

Lille Karl har gråtit hela dagen

Han kanske är missanpassad?

Det ringer på dörren

Kan det vara hans sociala miljö?

Verkar som Bettan är mitt enda hopp …

Kanske är han frustrerad eller hämmad …

Jag ska fråga

Åh, var det du, Karl …

Vem kan det vara?

Psst … Bettan! Försök att dra frågan i långbänk …

Hans skor är för trånga!

Jag trodde det var någon viktig!

Vad gillar du pannkakorna, lille Karl?

Tja, jag har inte precis gjort dem …

Åh … öh … tja … inte så dumma … har du verkligen gjort dem själv?

Jag har bara klippt ut dem ur en filt!

Tugg tugg

Kom! Vi gör stans största skridskobana!

Vi river staketet så får den gå över hela området!

Jag börjar bli trött

Det blir den största banan i landet!

Snön är tung …

gör man den för stor blir den bara svår att hålla ren

1952 Kolla … han ylar mot månen!

Måste du vissla så där hela tiden?

Vi får inte leka med dig längre, Karl

Mitt på ljusa dagen! Har du sett något fånigare?

Jag är glad … gillar du inte det?

Mamma säger att du är en liten buse!

Han ylar inte mot månen … du står på hans svans!

Du är bara glad för att du vinner!

Jag vinner inte … det gör du!

Gör jag?

Säger hon det om mig? Karl? En buse? Jag? Menar ni mig?

Jag?! En buse?

Jag har aldrig sett någon se så lycklig ut

Du behöver inte vara rädd, Gullan … du har ju paraplyet till hjälp

SNOBBEN AV

Jag är rädd!

Det är sant …

Tänk om jag studsar?

Kom igen … hoppa!

Jag tror jag bara blundar och kliver rätt ut

Det vore nog bäst om du slutade nu

Är du galen? Jag är ju en stjärna! Jag kan sväva!

Det funkar! Jag svävar fritt i luften!

Det där måste jag göra om …

Tänk … Jag svävade i luften!

Skönt att jag slapp se det där …

Det här går aldrig väl … bäst att jag sticker …

Här kommer jag!

SNOBBEN

Tigern kröp närmare … och närmare …

Ska jag fortsätta?

JA, absolut! Sluta inte!

Jägaren stirrade tigern i vitögat …

Besten backade sakta … så vände den plötsligt och flydde hals över huvud!

För ni vet, människan är överlägsen djuren!

Berätta dina egna historier i fortsättningen!

Får jag kasta den här snöbollen på dig, l ille Karl?

Jag har tränat!

Varsågod, Gullan … Fl ickor kan aldrig kasta särskilt hårt … De bara …

1953 Jag har övat tio timmar om dagen

Jag kan spela allt av Brahms och Beethoven, och åtskill igt av Bach och Bartok

Tala, Snobben!

Igår såg jag en man på tv som kunde spela piano med näsan …

”Tala”, säger han … ”säg ’vov, vov’” … och vad får jag ut av det?

Milda makter! Vad allt får man inte stå ut med?!

Säg ”vov, vov”

Äsch!

Säkert att det är samma glas jag hade förut?

Jag tänker inte dricka ur DITT glas!

Och när blev DU så kinkig?

Vadå?

Tror du jag vill bl i förgiftad?!

Vilken skymf!

Jag kräver ett rent glas!!

Jag står inte ut!!

Till vilken nytta?

En bit godis som någon annan redan tuggat på!

SNOBBEN

Gullan är landets främsta expert på hopprep

Folk ber mig alltid om råd

AV Charles M. Schulz

Lär oss mer om hopprepets ädla konst, Gullan!

I vissa fall brukar jag rekommendera att man införskaffar två hopprep, så kan två hoppa samtidigt.

Starta i lugnt tempo … hoppa i vindriktningen …

Mycket beror på individen … antingen har man gåvan, eller så har man den inte …

Att hoppa i kastvindar är mycket farl igt …

Hmm … Vi kanske borde anteckna …

Just det … en sak till jag glömde nämna …

Och sen …

Håll bl icken framåtriktad … fokusera på balansen och rytmen …

BRAKA LOSS!

Hoppa aldrig för länge på samma ställe!

Hurra!

NÄ!

SNOBBEN AV

Hallå! Kom tillbaka!

Jag hittar den aldrig …

Hur såg den ut?

Kom tillbaks! KOM TILLBAKS!

Fyra färgade fält, och ungefär så här stor..

Aha …

Vad är det, Gullan?

Kanske försvann den hitåt …

Vinden tog min badboll!

Utan att veta vad som pågår, förstår jag att jag bl ivit förolämpad!

DU tittade PÅ DEM!

1954 Titta här …

Se … TVÅ glas vatten i perfekt jämvikt

Han kan balansera ett glas vatten hur länge som helst

Verkl igen imponerande!

Och han verkar inte tycka att det är ett dugg jobbigt!

Hur någon kan sitta och balansera saker på öronen medan världen står i brand … jag begriper det bara inte …

Måste vara det FÅNIGASTE jag någonsin sett!

Ska vi gå ut, Snobben?

Skönt att gå ut, men förberedelserna gör mig galen!

SNOBBEN

Gullan … det är läggdags!

DU KAN INTE TVINGA MIG

JAG VILL INTE!

NEJ!

VILL INTE!

JAG VILL INTE LÄGGA MIG!

JAG VILL INTE LÄGGA MIG! NEEEJ!!

Pust När jag tänker efter så ÄR jag l ite trött …

SNOBBEN

Vilket fånigt spel!

Det sa du inte när du vann

Jag är less …

Ha! Jag tog två av dina pjäser!

Undrar det …

Jag går och visar honom hur man bygger nåt …

Var är din l illebror?

Han är i sitt rum och leker med klossar

Leker ni aldrig ihop?

Varför skulle vi det? Och han gillar att leka ensam …

Småkillar gillar när stora killar visar hur man bygger … de beundrar stora killar …

en del småkillar beundrar stora killar …

L iNUS! GE HIT FILTEN!

SLÄPP DEN! SLÄPP DEN, SA JAG!

1955 Ska du inte räkna snöfl ingor, Gullan?

Du som försökt räkna stjärnor och regndroppar … varför inte snöfl ingor?

Ettusentvåhundrafyra …

Vad sa du för nåt, Karl?

Kom och se snögubben som Lortis gjort!

Att leka i snön måste ha gjort honom ren, inte sant?

Tvärtom …

Världens lortigaste snögubbe!

Varför får L inus stanna uppe när jag måste lägga mig?

FÖRRÄDARE!

L inus tog en tupplur i dag, det gjorde inte du …

Pyttsan!

Du och din gamla Beethoven!

SÅDÄR!

Leonard struntar i mig … men jag ska allt visa honom!

ATTACK!

Jag bl ir nog aldrig gift …

Vad säger du NU?!

» Att se ett stycke av Beethovens nionde symfoni i tryck gav mig idén till de många episoderna som innefattar Leonards beundran för den store tonsättaren.«

SNOBBEN OJ! Vad högt den flyger!!

Titta, Leonard … ser du vad högt upp den är!

Dags att hala in den? Rätt tänkt … en drake ska inte vara i luften för länge, och särskilt inte så där högt uppe …

Gullan … jag har alltid tyckt du är l ite dum, men den som kan få upp en drake så där högt förtjänar all respekt!

Du gillar mig inte, va, Viola?

ÅH, MILDA MAKTER!

”Ehuru något grov till både utseende och sätt …”

Klart jag gillar dig, l ille Karl … Du är trevl ig och jag gillar dig…

OM DU BARA KUNDE SLUTA TJATA OM DET!

”…gjorde Beethoven ett gott intryck på aristokratin i Wien …”

”…och kom att stå flera av dess mest framstående familjer nära.”

Är det därför du inte gillar mig?

OCH DET MED RÄTTA!

1956 Här hemma är som det mil itära, L inus!

Och du tror att du har problem, Karl?

UPPFATTAT?!

Pappa är kapten, mamma är löjtnant, jag är fänrik och du är MENIG!

Se på mig då!

Jag är enda l illbrorsan i världen som gör honnör för sin syster!

Giii-V-AKT

Hrm!

Lediga!

Milda makter …

Åh, milda makter! Inte nu IGEN!

SNOBBEN

Jag står inte ut …

Sitter draken fast i samma träd igen, Karl?

Gör vad du vill! Jag bryr mig inte! Skrik tills huvudet trillar av, inte gör det mig nåt …

Kan jag inte få SKRIKA åt den? Snälla, låt mig skrika åt den, Karl!

BRA

DUMMA DRAKE! KOM GENAST NER UR TRÄDET!!!

Åh! Ser du vem som kommer … Lortis, den vandrande sandstormen!

SNOBBEN AV

God morgon, Viola … morsning, Karl …

Lortis är den enda jag vet som kan riva upp dammoln från trottoaren! Usch! Host! Host!

MILDA MAKTER! Jag trodde jag hade bl i vit LEVANDE BEGRAVD!

103

Jag vill gärna känna mig behövd …

Visst …

Karl, kom ihåg att människor som behövs bl ir ombedda att göra en massa saker …

Fast jag vill känna mig behövd och ändå inte behöva göra nåt.

1957 Slår vad om att ingen skulle sakna mig om jag försvann i morgon!

Det tror jag inte, Karl …

Nej, det tror jag inte alls …

Inte?

Om du så försvann IDAG skulle ingen sakna dig!

Milda makter! Tror jag förfrusit magen!

VOFF VOFF VOFF

TVi

115

Usch!

Vad är det fåglarna ser i brödsmulor?!

SNOBBEN AV

Beethoven!

BAH! Inget

TJA, HAN BLEV VÄL ALDRIG KUNG, ELLER?

Hur då menar du, inget speciellt?!

speciellt!

HAN BLEV ALDRIG KUNG, ELLER? BLEV HAN DET, KANSKE?

BLEV HAN NÅNSIN KUNG KANSKE? BLEV HAN DET? VA?!

Milda makter!

Vad är så ”speciellt” med någon som inte ens bl ir kung?

SNOBBEN AV

Du kan l ita på fallskärmen, Karl, jag har gjort den själv…

Tyget är tungt och kraftigt och repen också…

Sätt på mig mössan, tack?

Sådär… hoppa från stubben och gl id långsamt ner mot marken…

Nog bäst att jag går hem och ser vad som är på TV

Precis vad jag fruktade… han tappar modet!

133

Har du nånsin sett en pingvin, Karl?

Bara på bild…

Det är lustiga fåglar… de går upprätt, och de ser ut l ite grann som…

Ja, just det… ungefär så där…

Enda pingvinen i världen med långa svarta öron!

1958 ”Pingvinen är en social fågel…”

”Pingvinen är en orädd och nyfiken fågel…”

”Ibland synes den rentav välkomna mänskl ig närvaro på sitt revir.”

”Den är sällan skygg.”

NU RÄCKER DET!!

”Den kan ibland gå fram till en människa och närgånget granska honom …”

riktiga pingviner fryser inte om fötterna!

141

SNOBBEN AV

NU HÄNDER DET, KARL! DET HÄNDER, PRECIS SOM DE har sagt!!

Visst händer det… det snöar… inte så konstigt, det är ju vinter!

Snöar?

Åh… jag trodde det var radioaktivt nedfall!

SNOBBEN AV

Oj, vad den där tjejen kan dansa! Vilket energiknippe! Vilken fl icka!!

Synd hon inte är hund…

OBBEN SN

143

Vad är detta?

Det ska hjälpa dig att bli en bättre människa nästa år …

Det är en lista jag gjort över ALLA dina fel…

Fel? Kallar du det här fel?! Det är inga fel …

Hur har du mage att gå och dela ut listor över folks fel?

Jag har höga ideal, lille karl …

Det är karaktärsdrag!

Jag vill göra världen till en bättre plats för mig!

1959 Inte alla som uppskattar att få sina fel utpekade …

Läste just att försteoboisten ofta är den bäst betalde i en orkester…

Hej tjockis!

Suck

Kan man tänka sig något mer romantiskt än att vara gift med en rik oboist?

ingenting gör honom svartsjuk!

Tjockis? Jag är inte tjock!

165

Min mage har bara mognat!

Här smyger den grymma puman fram genom gräset…

SNOBBEN

Här skuttar den smidiga puman graciöst genom undervegetationen…

Plötsligt ser han någon nalkas!

Här tronar den stolta puman på toppen av en klippa…

Han hukar bakom klippan och avvaktar…

SPRÅNGET!!

RIV! SLIT! HUGG!

HOPP HOPP HOPP HOPP

käre brevvän, på väg hem från skolan idag blev jag överfallen av en puma. jag undkom utan allvarligare skador.

SUCK

Klockan är fem… dags att mata hunden…

SNOBBEN AV

Varsågod, Snobben… här har du…

Jajamensan, middagsdags!

ÅH, DET ÄR MIDDAGSDAGS! MIDDAGSDAGS!

Det är mid-mid-midmid-middagsdags! Det är middagsdags! Det…

Middagsdags! Middagsdags! Middagsdags!

DET RÄCKER!

Milda makter!

ÄT!

AKTA! Lägg av nu! Se dig för!

Åh, det är middagsdags! Middagsdags!

Vad är det för fel med att göra måltiden till en fest?

» Jag tror att Snobben var den första seriehunden som började tänka i repliker, i pratbubblor, medan han stod på två ben. Ett betydande antal tecknade djur har numera lärt sig det tricket.«

189

CHARLES M SCHULZ

Det bästa från 1950-1959

» Jag föddes nog till att teckna serier.« Charles M Schulz

Det bästa från 1950 -1959

COBOLT ISBN 978-91-87861-17-8

COBOLT