Musik för miljoner by Daniel Åberg

P R O V L Ä S N I N G

Bildförteckning Anders Barke 37, 103, 106 (t h), 136

Hagströms arkiv/Anders Barke 12

Anders Hanser/Premium Publishing 129

Hasse Mattsson 140

Anders Roth/Premium Publishing 108

Jan Runefelt (målning) 4, 7

Arne Johansson 38, 42 (nederst), 51, 52, 53, 61, 62, 67, 88, 89, 90 (överst, nederst t v), 91 (nederst), 95, 131, 135

Kent Pehrzon 11

Bons Nisse Andersson 141 Caj Högberg 124, 126, 127 Claes af Geijerstam 128 Columbia Records (Aerosmith) 72

P R O V L Ä S N I N G

EM Nordic 137 (nederst t v & t h) EMA Telstar 101 Franz Ferdinand 144 Frituna Prod 97 (nederst) Georg Wadenius 133 Gunnar Holmberg 57 Hagströms arkiv 13, 14, 15, 16, 17, 18, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 29, 30, 31, 33, 34, 35, 36, 39, 40, 41, 42 (överst), 43, 45, 46, 47, 49, 60, 63, 64, 65, 66, 68, 69, 70, 74, 76, 79, 85, 86, 87 (överst, nederst t v), 90 (nederst), 91 (överst), 92, 93, 98, 99, 100, 102, 105, 106 (t v), 110, 111, 112, 113, 114, 115, 116, 118, 121, 122, 130, 137 (mitten t h)

Lennart Runnding 87 (nederst t h) Mattias Edwall 142 Metronome Records 83 Michael Ochs Archives/Redferns 84 Mikael Jansson 73, 81, 94, 125, 138 Neutron Records (ABC) 72 Owe Thörnqvist 82 Paolo Proserpio 137 (mitten t v) Posten Frimärken 134, 139 RCA Records 96 Sloan Music (överst) 137 Sundazed Records 97 (överst) Sven Magnusson 48, 50, 54 Søren Solkkær Starbird 143 Torbjörn Calvero/Premium Publishing 132 Virgin/EG Records (Roxy Music) 72 Älvdalens hembygdsförening 44

Hagströms arkiv (Los Atilas) 72

Musik för miljoner © 2006 Författaren och Uppsala Publishing House AB Adress: Uppsala Publishing House, Box 2070, 750 02 Uppsala Tel: 018-55 50 80, Fax: 018-55 50 81 e-post: info@uppsala-publishing.se, www.uppsala-publishing.se Omslagsbilder: huvudbild: EM Nordic (gitarrhuvudet), små bilderna: Hagströms arkiv (Carl Jularbo, Albin Hagström), M. Ochs/Redferns (Elvis Presley), Caj Högberg (ABBA), Anders Barke (Frank Zappa) Omslag: Daniel Åberg Författarfoto omslagets baksida: Kent Pehrzon Grafisk form: Daniel Åberg Upplaga: 1:2 ISBN-13: 978-91-7005-321-4 Tryckeri: Bulls Graphics, Halmstad 2007 Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Mikael Jansson

Musik för miljoner

P R O V L Ä S N I N G

Summary in English An English summary of this book, incl. captions, is available as a downloadable pdf format file at http://www.uppsala-publishing.se Engelsk sammanfattning En engelsk sammanfattning av denna bok, inkl. bildtexter, finns tillgänglig som pdf-fil på http://www.uppsala-publishing.se

År 2004 gav Posten ut en serie postkort med Hagström-gitarrer som motiv. Uppsala Publishing House AB 3

Innehåll

FÖRORD

P R O V L Ä S N I N G

1905–1929

Spelade på danser

Bortskrapad adressetikett

Från cyklar till kastruller

Oslo första utlandsfilialen

Radiosändningar och danslokaler

Ökad efterfrågan på instrument

Butikskedjan expanderar

Utbildade påläggskalvar

Fabriker i Falun och Orsa

Hagström Musikskola utbildade 70 000 svenskar Dalarna ett dragspelslandskap Erik Frank (1915–2005)

49 58 60

1950–1959

Förgiftad av gammalt vaccin Skötte firman per telefon

1930–1939 Många långvägare

Aktiv kommunikation

Jularbos butik Hagströms första

Specialbyggen för dragspelskungen 30 Köpte upp konkurrenten

USA-kontor i Rockefeller Center

Carl Jularbo (1893–1966) Eberhardt ”Ebbe” Jularbo (1915–1991)

33 33

Svenska underleverantörer Film- och fotbollsintresserad 4

Dansbaneeländet

Butiker från Kiruna till Malmö

Dragspelen ut – elgitarrerna in! Lånade från flygplanet Draken Prisvärda alternativ

66 68

71 71

Entreprenören Albin Hagström – passion, kommunikation och sparsamhet 74 Uppsala – den svenska elgitarrens vagga 78 Owe Thörnqvist 81

1960–1969

Bra kvalitet till rätt pris

1940–1949

Ett års väntetid på gitarrer

Idéer och kreativitet

Började utveckla elektronik

Ljudprov tvärs över älven

91 92

Schism gav konstruktörsbyte

James D ́Aquisto (1935 –1995) Elvis Presley (1935–1977) Jimi Hendrix (1942–1970) Noel Redding (1945–2003) Björn Skifs Ingvar Karlsson (Sven-Ingvars) Frank Zappa (1940–1993)

1970–1983

93 94 96 98 98 100 102 104

109

Sista dragspelen grävdes ned

109

Såväl Thorleifs som Hoola Bandoola

110

Scenljud i stereo

112

Swede-gitarren största framgången 113 Syntarna gör sitt intåg PR-succén sålde dåligt

115

Stort utländskt distributionsnät

116

Gigantisk omstrukturering

117

Exportandelen minskade

118

Avknoppningsföretag startade

119

Från 15 till 1 500 000 watt ABBA och Hagström Claes af Geijerstam Rutger Gunnarsson (ABBA m fl) Larry Coryell Georg Wadenius

120 124 127 129 130 133

1984–2006

135

Albin Hagström står staty

136

Hagströmpris och -stipendier

138

Frimärken och postkort

139

Japanska prototyper

141

P R O V L Ä S N I N G

Magnus Sveningsson (The Cardigans) 142 Tore Johansson 143 Nick McCarthy (Franz Ferdinand) 144

LITTERATUR

146 5

FÖRORD

P R O V L Ä S N I N G

tatsminister Per Albin Hansson skapade folkhemmet, Ikeas Ingvar Kamprad möblerade det – en gammal men likafullt fyndig formulering. Man kan med fördel lägga till att Albin Hagström och hans företag försåg det med musik. Musik för miljoner. Musik för miljoner kronor – inte minst på export. Musik för miljoner musikutövare i form av instrument och tillbehör. Och som resultat av detta: Musik för miljoner och åter miljoner lyssnare. Albin Hagström (1905–1952) har hamnat litet i skuggan av många andra av det förra seklets stora svenska entreprenörer. Han var inte en traditionell verkstadsindustrialist, utan han skapade en alldeles egen och totalt dominerande industri i en alldeles ny bransch och kompletterade den med en detaljistkedja i samma nya bransch och därtill ytterligare ett antal servicefunktioner kopplade till dessa. Det är inte ett vågat påstående att säga att i stort sett alla svenska amatör- eller yrkesmusiker över 35–40 år någon gång har ägt eller använt ett instrument eller annat stycke musikutrustning som antingen tillverkats, importerats eller sålts av företaget Hagström. Undertecknad började själv sitt aktiva musicerande runt 1970 med en ljusblå Hagströmtillverkad Kent-bas samt en 50-watts Selmer-förstärkare och -högtalare importerade av Hagström. Mitt första band innehöll även bland annat ett Pearl trumset, en Gibsongitarr och en Fenderförstärkare, också de importerade av Hagström, samt en ljudanläggning bestående av en Selmer-förstärkare, en Kent ekoapparat och två pelarhögtalare, allt från Hagström! Utrustningen i de andra banden i hemstaden var ungefär likartad, vill jag minnas.

När Hagström var som störst på 1950-talet hade själva tillverkningsoch försäljningsföretaget bort emot 500 anställda. Till dessa kommer alla tim- och extraanställda i över 40 butiker – kanske lika många de – samt alla de timanställda som arbetade som lärare i Hagströms Musikskola och därtill något hundratal personer främst i Älvdalsbygden som hemarbetade med att montera och färdigställa olika detaljer till dragspelen. Det började med dragspelsimport i liten skala på 1920-talet, fortsatte med egen tillverkning från 1930-talet och när dragspelets betydelse avtog och rock- och popmusiken tog över på 1960-talet, den som fordrade mer avancerad elektronisk teknik, då klarade Hagström av även det teknikskiftet. När företagets musikverksamhet upphörde 1983, hade omkring 700 000 Hagströmdragspel kommit ut på marknaden (ett antal av dessa var dock importerade), och närmare 130 000 elbasar och -gitarrer byggts. Det här är berättelsen om den driftige entreprenören Albin Hagström, som blott tonårig lade grunden till detta svenska musikimperium, vars fäste fanns i Älvdalen i norra Dalarna. Bygderna väster och norr om Siljan är klassiska svenska entreprenörsbygder – som dock ofta hamnar i skuggan av Småland. Men här fanns eller finns, förutom Hagström, en mängd småföretag kring skinnframställningen i Malung, snickeriföretag i Dala-Floda och på andra orter, postorderlegender som Clas Ohlson och J P Åhlén i Insjön. Eller cykelfabriken Kroon i Vansbro, Frost Matts Mattsson i Mora som grundade ett VVS-imperium och Finn Anders Andersson som startade knivsmidet i Mora. Många företag är sprungna ur nödvändigheten av att komplettera ett magert jordbruk och små skogslotter med ytterligare inkomstkällor. I dag talas det ofta om ”det svenska musikundret” och ”den svenska musikexporten”. Det handlar då inte minst om populära mångmiljonsäljande skivartister som ABBA, Roxette och The Cardigans, om producenter/kompositörer/arrangörer som Tore Johansson eller Max Martin eller om gitarristexporter som Georg Wadenius, Yngwie Malmsteen och Ulf Wakenius. Praktiskt taget alla dessa har någon form av relation till Hagström.

P R O V L Ä S N I N G

Den svenska kommunala musikskolan anses ha stor del i det svenska musikundret. Sannolikt köpte många av dess elever sitt första instrument i en Hagströmbutik. Men innan de kommunala musikskolorna kommit ur startgroparna gav Hagströms egen musikskola över 70 000 svenskar en första start, oftast på dragspel till irritation för de finkulturella, men även på andra instrument. När Hagström var som störst försåg företaget musikanter världen över med bra verktyg till rimliga priser. Merparten av Hagströms produktion, vissa år upp emot 90 procent, gick på export, huvudsakligen till övriga Europa och till Nordamerika, men även till Asien. Hagström befann sig i utvecklingens framkant redan under dragspelsepoken, såväl tekniskt som designmässigt. Företaget var under 1970-talet också bland de första att försöka koppla samman traditionell teknik (gitarr) med spetsteknik (synthesizer), liksom att bygga för sin tid avancerade anläggningar för scenljud i stereo. Namnet och varumärket Hagström lever vidare, ett kvartssekel efter att företagets musikverksamhet upphört. Gitarrerna är eftertraktade samlarobjekt. Hagströminstrument ställs ut på museum och Albin själv har blivit staty. År 2005 började ett amerikanskt företag att producera Hagströmgitarrer, byggda i Kina men godkända av familjen Hagström. Denna bok gör inte anspråk på att berätta allt om företaget. Till det skulle behövas fyra, fem tjocka volymer. Min ambition är att översiktligt skildra en enastående svensk entreprenör och ett framgångsrikt svenskt exportföretag, satt i ett kultur- och nöjeshistoriskt sammanhang. Dessutom finns eller är under arbete ett antal mer vetenskapligt forskningsinriktade skrifter, uppsatser och avhandlingar, som bland annat berör dragspelsoch gitarrproduktionen samt musikskolorna. Jag vill rikta några särskilda tack till personer och organisationer utan vars stöd denna bok inte hade kunnat bli av: Karl Erik Hagström, som vänligt och generöst delat med sig av både minnen och material, och hans gästfria hustru Maria. Älvdalens kommun, genom näringslivschefen Gunnar Barke och IT-samordnaren Anders Barke, som har stöttat detta bokprojekt. Albins sonson Karl Erik Hagström Jr och Albins dotter Kärstin Heikkinen Hagström. Stefan Nyqvist, Hagströmentusiast i Älvdalen, Hasse Mattsson, mångårig Hagströmanställd i Uppsala, Ulf Zandhers i Göteborg och Arne Johansson i Östersund,

båda Hagströmgitarrsamlare, och naturligtvis också alla de personer – före detta anställda, entusiaster och artister – som nämns i boken och som vänligt ställt upp för intervjuer. Förlaget Uppsala Publishing House med Lars-Olof Naessén, dragspelande redaktör för denna bok, Kajsa Forsberg Lindroth som granskat manus med falkögon och Daniel Åberg, grafisk formgivare. EM Nordic som har bistått med material kring de nya gitarrerna. Sparbanksstiftelsen i Dalarna, vars stipendium gjorde det möjligt för mig att skriva denna bok. Min arbetsgivare Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som gav mig tjänstledigt för att kunna skriva. Sist men inte minst min familj: min fru Margaretha och mina söner Henrik och Gabriel, som har stått ut med mig under min skrivande period. Uppsala hösten 2006 Mikael Jansson

P R O V L Ä S N I N G

Carl Jularbo – Sveriges genom tiderna störste dragspelskung.

1930–1939

ed 1930-talet kom depressionen och de utländska valutorna var inte längre så gynnsamma i kurs i förhållande till den svenska kronan. Att importera dragspel med förtjänst blev allt svårare, och det var då som Albin Hagström började leka med tanken att sätta upp en dragspelsfabrik hemma i Älvdalen. Våren 1932 meddelade han sina planer att starta fabrikstillverkning av dragspel. Detta var ju en mycket djärv tanke, eftersom vare sig chefen själv eller den arbetskraft som fanns att tillgå på orten hade så mycket praktisk erfarenhet av fabriksdrift och fabriksarbete. Men en mycket typisk reaktion från Albin Hagström: inget var omöjligt och problem var till för att lösas. Just detta problem löste Albin genom att efter en tid hämta upp två italienska dragspelsbyggare, Virgilio Verri och Orlando Gratti. Med dessas hjälp kunde Hagström i nybyggda lokaler om två plan plus källare, uppförda på en nyss inköpt tomt i centrala Älvdalen, sätta upp en fabrik med alla de avdelningar som verksamheten behövde. Älvdalen var vid denna tid en ganska typisk svensk ort i brytningstid. Porfyrindustrin hade passerat sin höjdpunkt, De första dragspelen som Carl Jularbo anjordbruket bestod i huvudsak av skaffade från Hagström var av det italienska mindre gårdar och torp, märket Ranco.

P R O V L Ä S N I N G

Sveriges genom tiderna Erik Frank –Carl denJularbo svenska– dragspelsjazzens störste dragspelskung. konung, som skrev Novelty Accordeon.

1940–1949

id ingången av 1940-talet var Hagström en stor arbetsgivare, med flera hundra anställda i fabriker och butiker (många butiksanställda var dock anställda av butiken direkt). Albin Hagström förefaller också ha varit en för sin tid framsynt arbetsgivare, även om han nog inte lade bort titlarna med all sin personal, utan för flertalet var ”direktör Hagström”. Kanske kan man beskriva honom som en modern brukspatron som hade rötterna, inte i en ärvd förmögenhet, utan i sitt starka entreprenörskap. Tack vare Albin Hagström hade Älvdalen också växt från en liten kyrkby till ett fabrikssamhälle, där dragspelsfabriken i många stycken hade tagit den roll som de gamla järnbruken hade på bruksorterna. Wilbert Grund, som också började som 14-årig budpojke i företaget men avancerade och bland annat fick ansvar för att sätta upp HagBarnens dag i Älvdalen i början av 1940-talet – och det är klart att Hagström fanns med i kortegen.

P R O V L Ä S N I N G

Kursavslutning i Borlänge i slutet av 1940-talet – dragspelandet var närmast en folkrörelse.

Kursdeltagare blockerade växeln Magnusson minns att när Hagström skulle ha sin första dragspelskurs i Karlskrona i slutet av 1940-talet så satte man in en liten annons i Blekinge Läns Tidning. Det lokala Musikerförbundets artistförmedlare hade lovat att ta emot anmälningar, men han blev så till den grad nedringd att Televerket tvingades att tillfälligt stänga av hans telefon – inte mindre än 300 intresserade ville gå denna kurs! ”Dragspel var ett ungdomens instrument, ett riktigt popinstrument, vid den här tiden. Men motståndet var också stort, och det var inte alltid ansett som fint. Jag spelade själv en del i radio, och då skulle man i förväg skicka in programmet man skulle spela. Och man fick bara spela kultis på dragspel i radio – vals, hambo, schottis – inte ens Taubemelodier godkändes, vill jag minnas. Så radion styrde också ”finkulturens” negativa bild av dragspels-

musiken genom att stoppa alla försök att spela något annat än kultis, låt vara att man som soloartist kunde få spela något av Frosini eller Deiro”, säger Sven Magnusson.

Planerade USA-kurs Kursverksamheten var så framgångsrik redan från start att Hagström till och med hade planer på att dra i gång kursverksamhet i svenskbygderna i USA, berättar Sven Magnusson som fick erbjudande av Albin själv om att åka över Atlanten för att ta hand om den verksamheten. Av olika skäl realiserades dock aldrig dessa planer. Däremot hölls Vår yngste elev, vad blev av den gossen? Jo, ”Nippe” Sylvén är en det kurser både i Norge och Danmark.

av landets finaste jazzorganister, känd bl a från 70-talsgruppen ”Vi startade också gitarrkurser. De få Gimmicks och som kapellmästare gitarrskolor som då fanns var mest in- i olika TV-program.

riktade på klassiskt melodispel, inte på ackordsackompanjemang. Sådant var det bara Frälsningsarmén som sysslade med på den tiden, och de var väl självlärda”, säger Sven Magnusson. Många av butikerna startade också kurser i andra instrument. Sven Magnusson skrev själv kursböcker för elorgel, som var populärt på 1960-talet, och senare även för keyboard. Och i Växjöbutiken jobbade tidvis bland andra den kände dansbandskapellmästaren Ingmar Nordström som saxofonlärare. Med tiden började Hagström Musikskola att samarbeta med olika bildningsförbund lokalt. Dessa kunde, till skillnad från Hagström, uppbära statsbidrag för kursverksamheten.

P R O V L Ä S N I N G

Illa sedda av kultureliten Men Hagström Musikskola var ofta illa sedd av musiklärare och studieledare både inom bildningsförbunden och inom kommuner och stat. Skälet var, vilket de inte stack under stol med, att Hagströms utbildning hade sin

P R O V L Ä S N I N G

Inte bara dragspel ... Arne Domnérus testar Graftons altsax i plast.

Företaget rullade på, dragspelen utgjorde ännu ryggraden i verksamheten och när svenska folket dansade så var det, inte minst på landsbygden, fortfarande ofta dragspelsmusik och gammaldans som hördes runt dansbanor och festplatser, även om jazz och swingmusik hade börjat smyga sig in i den moderna dansmusiken. Ett tidens tecken var också att Accordia-fabriken i Råsunda slog igen i mitten av 1950-talet. Försöken med tillverkning i Finland och USA hade också slagit fel, mycket på grund av den protektionistiska byråkrati som grasserade strax efter andra världskriget. Men eftersom Hagström sålde även sträng-, blås- och slaginstrument, musikelektronik och noter så var företagets dominans ohotad.

Dragspelen ut – elgitarrerna in! Äldste sonen Karl Erik Hagström fick ännu stå på tillväxt, men efter avslutad skolgång och värnplikt kom han in i företaget 1955. Bland hans tidigare uppdrag var att 1958 resa till USA för att sälja dragspel, för att lära sig den internationella musikbranschen och för att, som man skulle säga i dag, sköta omvärldsbevakningen. Helt i linje med den sparsamma inställningen fick han med sig ett antal spel att sälja, och det var förtjänsten av denna försäljning som också skulle bekosta hans uppehälle 16

P R O V L Ä S N I N G Den allra första annonsen för Hagströms elgitarrer, publicerad i bl a Teknikens Värld, en tidning som lästes flitigt av unga män.

i USA. Så ”over there” köpte han en begagnad Plymouth och började resa runt på den amerikanska kontinenten, ”jag besökte alla delstater utom Alaska och Hawaii” – men att sälja dragspel var inte längre så enkelt, visade det sig. Som han själv drastiskt konstaterar: ”jag höll på att svälta ihjäl”. Kanske en lätt överdrift, men han kunde vid sin 17

P R O V L Ä S N I N G

En amerikansk kung och en svensk Viking – Elvis och Hagström.

1960–1969

drygt 30 år hade dragspelen utgjort fundamentet för Hagströmkoncernen, men med 1960-talet stundade nya tider. Karl Erik Hagström hade erfarit under sina USA-resor att elgitarrerna höll på att överta dragspelens dominerande roll, och han hade fått den övriga ledningen i Älvdalen med på noterna: elgitarrtillverkningen var på väg in, dragspelsfabrikationen på väg ut. Att det dessutom behövdes tre, fyra gånger så mycket arbetskraft för att framställa ett dragspel som en elgitarr påverkade ju också lönsamheten. Hagström tillverkade i Sverige aldrig några egna akustiska gitarrer, även om man då och då ser sådana med Hagströmlogotypen på. Dessa gitarrer kommer alla från den skånska instrumentfabriken Bjärton, som grundades strax efter kriget av Sigvard Nilsson i Bjärnum utanför Hässleholm, och som fram till dess huvudsakligen tillverkat kontrabasar. Omkring 1960 hade Bjärton också försökt sig på att bygga några elgitarrer, med pickupchassin som man köpt från Hagström. Hagström Karl Erik Hagström och Roland Beronius visar upp Hagströms gitarrer på musikmässan i Frankfurt, troligen 1961. Gitarren de håller i är en Bjärton elgitarr med pickuper från Hagström.

P R O V L Ä S N I N G