SÄSONGSFINAL!
DRIFTZONE
En lång säsong är snart över! I månadsskifter augusti/september avgjordes Swedish Drift Championship.
REDAKTÖR
I SM-klassen blev det som jag förutspådde redan i mars. Det blev en rejäl kamp mellan den regerande svenska mästaren Pawel Korpulinski och den comebackande Johan Andersson. Dessa två herrar har bjudit på körning av yttersta toppklass under hela säsongen. I finalen på Sundsvall Raceway klev Andersson om i sammandraget och blev svensk mästare för andra gången i sin karriär. Snöpligt för Korpulinski som ledde inför den sista deltävlingen, nu fick han nöja sig med en fin andra plats. På tredje plats hamnade Joakim Grahn som skuggat bakom dessa två under hela säsongen. I RM blev Joakim Andersson mästare efter en magnifik avslutning på säsongen. Grymmare utveckling på en förare har jag aldrig sett. Från att slutat på en 27:e plats året innan slog han till med att bli mästare 2018! Jag hoppas verkligen att han tar klivet upp i SM till nästa år, farten och attacken har han i sin Mercedes. GDS har inte hunnits att avgöras när jag skriver det här. För stunden leder Ørjan Nilsen efter sergern på Rudskogen i den tredje deltävling. I GDS har det varit norsk dominans under hela säsongen och mycket talar för att de även kommer att ta hand om topplatserna i den sista deltävling på Mantorp i september.
Stefan Lindgren
WEBREDAKTÖR
Christer Hägglund
SKRIBENTER
Stefan Lindgren Christer Hägglund Erika Näsberg Nina Josefsson Björn Billsten Henrik Andersson Emil Åhman Helge Myrseth
FOTOGRAFER
Stefan Lindgren Christer Hägglund Erika Näsberg Andreas Harrisson Björn Billsten Henrik Andersson Emil Åhman Christoffer F Pettersson Amelie Abrahamsson Göran Röjhagen Stian Molberg Wilfried Butin
KRÖNIKÖR
Mattias Jönsson
REDAKTIONEN
redaktionen@driftzone.se
EKONOMI
Kaggservice AB
ANNONS
stefan@driftzone.se
HEMSIDA
www.driftzone.se Stefan Lindgren Redaktör DriftZone stefan@driftzone.se
www.facebook.com/driftzone
INSTAGRAM @driftzone.se
Glöm inte att styla upp din transportbil. Du vill väl inte skämmas i depån?
www.transportstyling.se 0520-22 14 80 | order@transportstyling.se
Ørjan Nilsen ny ledare av GDS Den 25 augusti avgjordes den tredje deltävlingen i Gatebil Drift Series på Rudskogen. Segrade gjorde Ørjan Nilsen, som i finalen slog kvalettan Øyvind Bogen. Inför tävlingen ledde Joakim Johnsen med två segrar, före Ørjan Nilsen, som i vår intervju sa att han skulle ge allt för att gå ikapp Johnsen. Nilsens väg till finalen gick via Anders Hay i top 16, Daniel Sævik i top 8 och Mårten Stångberg i top 4. Där ställdes han alltså mot gårdagens kvaletta, Øyvind Bogen, som tagit sig till finalen genom att i turordning slå ut Joachim Waagaard, Ole Morten Davanger och Odd-Helge Helstad. I finalen var det Ørjan Nilsen som gjorde det bättre jobbet och som därmed kunde ta hem segern. I och med att serieledaren Joakim Johnsen kom på femte plats gick Nilsen också om i totalen och leder nu inför den sista deltävlingen.
Bäste svensk blev Mårten Stångberg från Team Lovetap med en fjärde plats. Denna placering är den bästa Mårten nått i Gatebil Drift Series. De tre övriga svenskarna, Anders Hay, Jimmy Gustafsson och Tony Averstedt blev alla utslagna i top 16. Placering 1. Ørjan Nilsen 2. Øyvind Bogen 3. Odd-Helge Helstad 4. Mårten Stångberg 5. Joachim Johnsen 6. Emil Andre Bogen 7. Daniel Sævik 8. Andreas Øvergaard 9. Alvin Lægreid 10. Ole-Morten Davanger 11. Marcus Furberg 12. Christian Bakkerud 13. Jimmy Gustafsson 14. Tony Averstvedt 15. Anders Hay 16. Joachim Waagaard Den sista deltävlingen i årets Gatebil Drift Series körs på Mantorp Park 14-15 september. Text: Christer Hägglund Foto: Wilfried Butin
ONLY 15
Vissa förare vi möter kör bara för att det är roligt. Andra har ett tydligt mål med sitt tävlande, och en av dessa är 15-årige Viktor Andersson från Växjö.
Vilka driftingförare ser du mest upp till?
Hur hamnade du bakom ratten på en driftingbil?
Favoritbana?
- Efter att ha kört gokart sedan 3-års ålder så sökte vi något nytt alternativ och vi hade länge sneglat mot crosskart eller drifting. Det kändes som driftingen hade mest att ge. Vilka har du med dig i ditt team? - Hela familjen samt några av brorsans kompisar på helgerna. Varför blev det en BMW Compact? - Vi letade länge efter ett bra nybörjar objekt. BMW Compact chassit tillsammans med 330 motorn kändes som ett bra första objekt. Har du en drömbil som du skulle vilja bygga om för drifting? - Drömmen just nu är en Hgk gt86.
- Alexander Granlund, Fredric Aasbø och James Deane.
- Eftersom jag har inte har kört så länge så får det bli drömbanor att köra på, och de är Long Beach, för att den är snabb och utmanande, och Irwindale är bara Irwindale. Vad har du för mål med ditt körande? - Klättra så högt som möjligt och helst komma till Formula Drift Vi önskar Viktor stort lycka till med sin satsning och hoppas att vi snart får se honom i någon av de svenska driftingserierna. Fakta Namn: Viktor Andersson Ålder: 15 Bor: Växjö Bil: BMW e36 Compact Text & Foto: Björn Billsten
STARK INSATS AV STÅNGBERG I den tredje deltävlingen av GDS nådde Mårten Stångberg och Team Lovetap sin hittills största framgång i Gatebil Drift Series. I kvalet körde Mårten djupt i zonerna så konerna flög all världens väg. Stångberg och hans crew fick delarna att hålla så att han kunde prestera på sin favoritsektion av Rudskogen. Hur hade ni förberett er inför GDS på Rudskogen? - Inför Rudskogen var de tänkt att bli lugna förberedelser men pga en oförutsedd resa till Redbull DriftShifters, i Liverpool, där jag var mekaniker för Fredric Aasbø så blev det endast tre kvällar tillgängliga. Under dessa kvällar så var det stora arbetet att flytta inspänningen på kopplingen för att säkerställa att vi inte skulle få kopplingsslir. Annars var det egentligen bara den vanliga genomgången utav chassit med åtdragning och rengörning som gjordes, utöver det så kändes bilen redo. - Våra tidigare problem med drivaxlar verkar ha blivit lösta efter vi började köra begagnade knutar med mer spel i, alla de andra vi testat har varit nya och de vi kommit fram till är att de nyper för att spelet är för tight. Pga vi lagt så mycket pengar på att testa olika knutar i sommar så får vi fortsätta med begagnade tills vi kan köpa riktiga motorsport knutar som tillverkas med mycket mer spel i under vintern.
Vet att den delen av banan som ni tävlade på är en favorit för dig. Hur tyckte du clippingpoints och zoner var placerade jämfört den linjen som du vill hålla när det är friåkning? -Ja, precis detta är en del av min favoritsektion på Rudskogen-banan, bra flyt och hög fart är vad som gör den rolig! Jag tycker flytet i tävlingslinjen var väldigt bra, den första ytterzonen är placerad för att komplicera linjen lite, men absolut inget som förstörde flowet för mycket. Vad tar du med dig för erfarenheter från denna framgång? -Jag tar med en härlig känsla utav att vi har visat att vårt chassi och team är konkurrenskraftiga även i toppen av skandinavisk drifting! Nu behövs bara mer sätestid och att fortsätta jobba för få till driftsäkerheten på bilen, vi tar små steg framåt mellan varje event! Det som vi har lidit mest med hela året är en alldeles för liten budget och det gjorde att vi kasta in handduken till finalkörning i Sundsvall. Pengarna för resa, däck, soppa och hotell fanns inte just nu men jag ska kriga på för att få ihop tillräckligt med pengar för att kanske kunna delta i sista Gatebil Mantorp i september. Text: Björn Billsten Foto: Wilfried Butin
JAMES DEANE HAR KOPPLAT GREPPET OM DMEC Drift Masters-tävlingen i Torún i Polen blev händelserik. Banan och dess murar och däckbarriärer skördade sina offer. Redan under ett träningspass tidigt på dagen drabbades Jim Olofsson av det som inte fick hända: ännu en krasch. Jim beskriver händelsen själv på sociala medier på följande sätt. “Hamnade djupt mot muren och fastnade utanför asfalten och slets upp mot muren! Så tyvärr är helgen över för oss, men jag mår superbra och har inga skador alls.”, och fortsätter hoppfullt “Nu ska vi försöka skruva ihop den så vi kan lasta och åka till hem till Umeå och försöka laga den.” Tuffa battles i Top 32 Redan i top 32 började de galna battles som vi blivit vana vid. Denna gång hade vissa toppförare lyckats ganska dåligt i kvalet, vilket gav att flera battles i top 32 innehöll topplacerade och namnkunniga förare. James Deane fick börja mot Bartosz Stolarski. Juha Pöytälaakso fick en byerun efter Jim Olofssons krasch tidigare på dagen. Conor Shanahan kvalade dåligt och fick därmed möta femtekvalade Ahmed Daham från Jordanien. Tyvärr fick Conor smaka på banan på ett sätt han inte önskade och Daham gick vidare. Brodern Jack Shanahan mötte Krzysztof Romanowski och båda åkte in i muren under Jacks lead.
Domarna bedömde att Jack var ansvarig och Romanowski gick vidare till top 16. Dock fick Romanowski såpass allvarliga skador att det redan här stod klart att han inte skulle stå på startlinjen under top 16. Top 16, galenskapen fortsätter James Deane fick ta sig an Juha Pöytälaakso i top 16, en fight där båda körde riktigt bra men där Deane hade en bättre proximity i sin chase och gick vidare. Grzegorz Hypki mötte Andrius Vasiliauskas, och även där avgjorde proximity i chasen till Hypkis fördel. I Daham mot Zalewski drabbades Daham av ett avkrängt däck och kunde inte fullfölja, vilket gjorde att Red Bull-föraren från Jordanien fick lämna tävlingen och den unge polacken gick vidare. Pawel Korpulinski fick möta norrmannen och succéföraren från första deltävlingen Tor-Arne Kvia. Kvia gjorde en mycket bra chase på Pawel och i andra åket hamnade Pawel lite fel och touchade in bakdelen i däcktraven, bilen studsade in med fronten och battlen var över. Red Bull Driftbrothers möttes i top 16, bröderna Joe och Eli Hountondji har tränat massor mot varandra, och nu var det skarpt läge. Battlen slutade med att Eli sögs in i däcktraven och blev stående. Joe Houndtondji vidare.
Top 8, tighta battles och ett antiklimax
Battle om tredjepris och final
James Deane och Grzegorz Hypki, förra deltävlingens finalpar och ettan respektive tvåan i serietabellen, möttes här i top 8. Den fighten var mycket bra, men enligt domarna vann Deane både lead och chase och är vidare till top 4.
I battlen om tredjepris mellan Borkowski och Przygonski gjorde Przygonski ett bra chaseåk bakom en säker Borkowski.
En mycket viktig battle för mästerskapet, där Deane får chans att rycka. Mellan Pawel Borkowski och fjolårsmästaren Adam Zalewski var det Zalewskis tur att besöka däcktraven. Vinsten till Borkowski. I Kvia mot Przygonski kom kvällens kanske största antiklimax. Kvia drabbades av ett bränsleläckage och fick inte starta. Przygonski vidare till top 4 efter byerun nummer två och endast en battle. Mellan Pawel Trela och Joe Hountondji avgjordes battlen i ett par små misstag, där en rättning av Joe i hans leadåk blev viktig. Pawel Trela vidare med två domarröster, den tredje ville ha en one more time. Top 4, tre polacker och en irländare gör upp Deane mot Borkowski, kvalettan mot kvalfyran, där dyker Borkowski in på Deane direkt i dennes leadrun. Tappar lite mark ett tag men när man passerar inledningen till mittenövergången på banan så ligger förarna framhjul mot framhjul och pressar. I sista kurvan ligger förarna Deane mot Borkowski, i Deanes leadåk låg Borkowski mycket nära tidvis, men gjorde ett par misstag. Det fanns inte mycket att säga om Deanes leadåk. Även Borkowskis leadåk var mycket bra, och Deane, som en av världens bästa chaseförare, låg vid dörren större delen av vägen runt. Vinsten och en plats i finalen till James Deane. I den andra semifinalen stod Pawel Trela mot Jakub Przygonski, båda från Polen. Efter en bra battle med småmisstag från båda förarna blev domarna tvungna att ta till en one more time. I one more timen hamnad Przygonski fel i sitt chaseåk och hamnade på fel sida banan i slutet. När man vände på ordningen blev det ungefär samma sak, och en svår nöt för domarna att knäcka. Till slut blev i alla fall Pawel Trela vinnare och gick vidare till finalen.
När det vände såg det fint ut hela vägen, fram till att Borkowski kom ur linjen i sista kurvan. Trots detta gick tredjeplatsen till Pawel Borkowski. Dags för final mellan serieledaren James Deane och en av förarna som var favorit till mästerskapet innan säsongen, Pawel Trela. I Deanes leadåk låg Trelas Opel GT mycket nära James Deanes klassiska Nissan S14 hela vägen. Deanes leadåk var fantastiskt, med stabil linje och djup i zonerna. I Trelas leadåk låg Deane faktiskt inte lika nära som Trela gjorde. I ingången till sista kurvan hamnade Trela i däcktraven och finalen var därmed självklart avgjord. James Deane tar i och med segern ett rejält grepp om årets Drift Masters European Championship. Den främsta utmanaren Grzegorz Hypki blev utslagen i top 8, och övriga topplacerade förare låg längre ned i mästerskapet, vilket ger Deane ett grepp jag inte ser att han kommer att släppa. Sammanfattning Ett mycket bra event är slut och Drift Masters lyckas återigen skapa en otrolig stadion för drifting. Några saker att notera från min synvinkel är lämpligheten att ha däcktravar som barriär. Jag tycker mig ha sett ett antal krascher som hade kunnat undvikas helt och blivit lite skrapade bakändar istället, eller som blev mycket mer allvarligare än de hade behövt vara, tack vare att däcktravarna vid kontakt suger in bilens framände in i barriären på ett helt annat sätt än vad en betongmur gör. Jag tycker också att det är noterbart att det inte var jättemycket publik på plats i Torún. Tävlingen gick sent och att döma ifrån livestreamens bilder så tappade man publik längre fram på kvällen. Text: Christer Hägglund Foto: Stefan Lindgren
Drift Tryout på Lunda blev lyckad I mitten av augusti kördes det en Drift Tryout på Lunda, Uppsala. Vädret var bra och det var en hel del förare som passade på att köra, banan i Lunda är en bra bana för att träna och utveckla sig och sin bil. 35 st bilar dök upp för en dag fylld med körning, SWR Motorsport hade dagen till ära hand om evenemanget tillsammans med S.T.A Drifting. Det var samtidigt finalkörning för Landracings Streetrace SM, på andra sidan vägen. Vi tog kontakt med Peter “Elvis” Sandström på SWR Motorsport, och frågade han om hur dagen hade gått. – Jag hade fyra dagar på mig att promota eventet DriftTryOut Lunda, vilket är namnet på de enklare drift event vi gör inom swrmotorsport. DriftTryOut har vi bla kört på Sviestad, Arboga flygfält, Lunda flygfält och Gelleråsen innan.
- Med 4 dagars förberedelse och en av mina trogna funktionärer Pontus Åhlund så kokade vi soppa på en spik och det blev som jag säger svinväl, säger “Elvis” och fortsätter. – 35 bilar är vad man kan köra max på Lunda, det är en svår bana att köra runt runt på så vi släpper på bilarna en och en och twin när de vill. Pontus Naeslund har lagt en riktigt fin slinga på Lunda som är riktigt ball för förare och publik. Låter som en trevlig dag, Peter vill även passa på och tacka. – Förutom förare, team och fotografer vill jag tacka Pontus Åhlund för en bra insats med eventet och min gamla vän och evenemangskollega Glenn Ocklund Landracing.se för chansen att återigen göra Lunda rökfyllt. Text & Foto: Henrik Andersson
COMEBACKEN LEDDE TILL SM-GULD Årets upplaga av SDC - Swedish drift championship är till ända. Vi träffade den nykrönte kungen av svensk drifting i hans depåtält på Sundsvall Raceway, märkbart tagen och rörd efter en final som innehållit allt från mekaniska problem till att kliva upp på segrarpallen. Johan Andersson från Generation Sideways, vår nya svenska mästare! Du har svarat för årets comeback i år! Vinst i sista deltävlingen Johan, vilket innebär att du tog SM-titeln! - Ja, äntligen! Vilken hård säsong det har varit. Det har sett mörkt ut, det har sett ljusare ut, och nu står vi här i Sundsvall med förstaplatsen vilket känns helt obeskrivligt. Jag är nästan mållös fortfarande. Det var mycket känslor vid prisuttdelningen, hur gick tankarna? - Det är så oerhört mkt slit bakom de här pokalerna och serievinsten, det går inte att beskriva. Grabbarna som hjälper med, de är de bästa på hela jorden. Utan dem hade jag inte stått här. Ni har fått kämpa ganska hårt under finalhelgen för den här segern?
- Ja verkligen, bilen har strulat med idag än vad den gjort under hela säsongen. Det började med att vi tog sönder en diff, sedan en drivaxel, och en drivaxel till - jag har åkt bärgningsbil för första gången på flera år! Det var flera gånger man trodde att ‘där var säsongen över’, men grabbarna, igen alltså, de lägger sig under bilen vad det än är och vi kommer ut på banan igen. Där är det ju upp till mig att göra det bästa av situationen. Du passerade Korpulinski när han åkte ut i topp 8, men när kände du att du hade greppet om tävlingen? - Min spotter sa att nu åker Pawel ut. Han sa inte så mkt mer än det. Jag tänkte att då måste ju jag vinna det här för då är det ju ganska klart. När jag satt i kön sedan för att åka ut och köra så började min händer domna av ren nervositet, jag satt nästan och skakade innan vi skulle köra. Jag värmde däcken och när jag kom fram till startlinjen så sa de att banan skulle sopas så jag fick rulla bakåt igen. Frustrerande! Man ville ju bara komma igång och fortsätta köra. Varje battle idag har varit skittuff, ja genom hela säsongen faktiskt, så jag är lyckligt lottad. Man ska ha det där lilla flytet för att komma hela vägen. Text: Erika Näsberg/Stefan Lindgren Foto: Emil Åhman
ANDERSSON SPURTADE TILL SIG RM-GULDET Direkt efter finalen i RM klassen, på Sundsvall Raceway, så passade DriftZone på att ta en intervju med Joakim, som avslutade säsongen storstilat med att vinna. Vad säger du om finalen? - Det var både upp och ner, men körningen kändes stabil. Kvalresultaten var 84 i första och 91 i andra. Hur tuff var finalen? - Alla man möter i RM är hårda att möta, konkurrensen är fruktansvärt hög med tighta battles.Värst var det nog inför Top32, jag var så nervös så att jag nästan schabbla bort mig själv. Ju närmare finalen jag kom desto bättre kändes det. Publikens applåder och allt kändes fränt. Denna vinsten betyder att du även tog hem totalen i RM, vad säger du om det? - I och med att Knutsson åkte ut i Top32 så har det spelat oss i händerna, han var ju det största hotet och låg 40 poäng före deltävling 4. Vi räknade på det i teamet och sen hängde det på hur det gick för Häggblom. Jag förväntade mig nästan att han skulle stå brevid mig i finalen,
i och med att vi var på varsin sida av stegen och han såg så stabil ut hela helgen. Han gjorde väl bort sig och åkte ut vilket resulterade i en andra plats. Konkurrensen är verkligen hög. Top 10 i RM är redo för att kliva upp i SM, det syns på kvalresultat och körning. Vi backar bandet ett år, vad har hänt? Du har gjort en enorm utveckling. Kanske tom den största utvecklingen bland alla förarna. - Förra året slutade jag på en 27 plats i RM, det var riktigt dåligt, men jag lovade att lära mig att köra bil under DriftZone Award och nu har jag lärt mig att köra bil. Sen har vi haft tur att bilen har hållit under säsongen. Vi hade visserligen strul under början av säsongen, men vi hann reda ut allt innan alla tävlingar. Jag har lyssnat på alla som är bättre på att köra, tittat och kört mycket - En sak jag har lärt mig är att våga gasa, det är helt enkelt bara att fälla ner.Körningen i Tyskland är också en viktig del. Det var mycket träning mot bra föraren. Text: Björn Billsten/Stefan Lindgren Foto: Emil Åhman
HÄGGLUNDS SM-KRÖNIKA SM-klassen i Swedish Drift Championship har bjudit på god underhållning under året. Det hela började redan i mars. Eller skulle ha börjat i alla fall. Den traditionella Påsksladden skulle i år få SM-status och vara en rekordtidig start på säsongen. Det meddelade SBF:s driftingutskott redan i september. Många stressade för att få sina bilar klara, andra gjorde klart med lånebilar och fixade till gamla trotjänare för att hjälpligt kunna delta i tävlingen. Med väldigt en tidsfrist om endast några dagar så tvingades man dock ta beslut om att vädret var för osäkert för att låta tävlingen ha SM-status. En tävling ströks därmed och fem deltävlingar blev fyra, och Påsksladden kördes som vanligt som en fristående showtävling. Istället blev det nu klassiska Dotz Drift Break på Mantorp Park 27-28 april som blev premiär, då både för SM och RM. Nytt för året var en helt ny bansträckning, i den sydvästra delen av banan, den så kallade Mjölbykurvan, genom den trånga F2-kurvan och vidare på rakan vid depåinfarten. En bansträckning som SM-förarna klarade bra. Tyvärr blev vädret inte det bästa, med regn som avtog och sedan tilltog igen i kvalet, och regn under i princip hela elimineringen. SM skulle under säsongen köra en 16-bilarsstege. Att vädret spelade in ser man inte minst i resultatlistan där kvalplaceringarna 1, 2 och 3 samtliga åkte ut i top 16, vilket är mycket ovanligt.
En som alltid är duktig på att anpassa sig till rådande förhållanden är Pawel Korpulinski. Pawel tog hem första deltävlingen före Jim Olofsson. På tredje plats hittade vi årets comeback, Johan Andersson, och på fjärde Dennis Wikberg. Sedan skulle det dröja hela två månader, till 29-30 juni, innan det var dags för ett event som många pratade om innan säsongen, ARN Racings City Drift. Som uppföljare till Coop City Drift något år tidigare skulle den populära tävlingen nu få SM-status. Skara Sommarland ställde upp med en parkeringsyta för bana och depå, och ARN byggde en liten, tight bana med mur hela vägen runt. Vädret var strålande vackert, publiken kom till tävlingen och många av förarna trivdes bra, så vi får nog säga att den mycket hajpade tävlingen motsvarade förväntningarna. Som jag skrev tidigare så var Johan Anderssons återkomst till serien årets comeback. Johan hade efter ett SM-guld och något silver tagit ett lite break från tävlingsdrifting. Nu klev han in i getingboet igen och siktade högt. Och banan i Skara verkade passa Johan mycket bra, som tog hem segern i tävlingen efter en final mot Kim Fors. Trea blev Pawel Korpulinski och fyra Jocke Grahn. Efter halva säsongen var nu SM-tabellen mycket tät i toppen, med Pawel Korpulinski och Johan Andersson med varsin vinst och varsin tredjeplats.
Tredje deltävlingen i SM avgjordes på GTR Motorpark i Eskilstuna. En på alla sätt klassisk bana för alla med driftingintresse i Sverige. Men, för att göra det hela lite mer spännande så valde man att köra banan åt det som brukar kalla raceriktningen, allt medsols istället för som brukligt är motstols. Det här rörde om lite i leden, men man fann sig snart till rätta. Kvalfantomen Mathias Johansson blev kvaletta, men tyvärr så spelade vädret förarna ett spratt igen, och när elimineringen kom på söndagen blev det ett ihållande regn som gjorde banan svårkörd och ibland till och med omöjlig. Utgången av flera battles blev mycket chansartad. När den sista kvasten av regnvatten från bilarnas bakhjul lagt sig så var det återigen experten av att anpassa sig till rådande förhållanden, Pawel Korpulinski, som fick ta emot förstapriset. I finalen mötte han, inte helt oväntat, Johan Andersson. Trea kom Kim Fors och fyra Jocke Grahn. Det här innebar att inför den sista deltävlingen i Sundsvall så hade Pawel en mycket liten ledning i tabellen, endast fem poäng före Johan Andersson. Jocke Grahn skuggade på tredje plats, såpass nära att allt skulle stå på spel under sista tävlingen. Den sista SDC-helgen var för året lagd till Sundsvall Raceway. Här skulle det nu, liksom 2016, avgöras vem som skulle få ta emot pokalen som svensk mästare. I vanlig ordning arrangerade SHRA Sundsvall en uppskattad fri träningsdag på torsdagen för alla som ville. Tillsammans med träningstiderna under fredagen och lördagen gav det förarna en god möjlighet att träna på banan med den fruktade muren. När fredagskvällen kom satsade RM-förarna lite över sina förmågor och satt tidvis som en hel frimärkssamling i muren. SM-förarna hade bättre kontroll och samtliga undvek närkontakt med betongen. I kvällsolen stod det så klart att det var Mathias Johansson som tagit förstaplatsen i kvalet, före Victor Joensuu, Johan Andersson och Pawel Korpulinski. På tävlingsdagen sken solen över Sundsvall Raceway och publiken strömmade till. De långa träningspassen hade gett resultat och körningen i SM-klassen beskrivs av många som den bästa som setts på länge i svensk drifting. När röken stillat sig så var det Johan Andersson som knep vinsten i finalen mot Jim Olofsson. I fighten om tredjepris vann Jocke Grahn över Victor Joensuu, och på femte plats hittar vi kvalettan Mathias Johansson och på sjätte Pawel Korpulinski.
Det innebar att slutställningen i SM, topp 8, blev följande: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.
Johan Andersson Pawel Korpulinski Jocke Grahn Jim Olofsson Mathias Johansson Kim Fors Dennis Wikberg Anders Hay
En ytterligare sak som är värd att nämna är Mathias Johanssons kval under säsongen. Med placeringarna 2, 7, 1 och 1, samt ett specialpris vid banketten för årets högsta kvalpoäng, 96 poäng i sista kvalet, har han lyckats synnerligen väl med att plocka fram det bästa när det behövs. Tyvärr har vädret ställt till det vid ett par tillfällen, men med en femteplats i totalen har Mathias gjort en synnerligen fin säsong. Speciellt om man tar med i beräkningen att han under halva säsongen, deltävlingarna tre och fyra, kört med en gipsad hand. Vad som kommer att hända 2019 är än så länge okänt. Det pratas om att ha ett möte på Gatebil i september där SBF Drifting kommer att avslöja sina planer för kommande säsong. I så fall finns vi där och rapporterar. Inför 2018 fick vi ett ganska stort antal avhopp från SM-serien. Mästaren från 2016 Mikael Johansson tog ett uppehåll för att köra in en ny bil, ett projekt som inte alls slutat väl för Mikael med flera motorhaverier. Alexander Granlund, som slutade tvåa i SM 2017, tog också ett uppehåll. Andra som av olika anledningar försvann efter 2017 är Jens Assarsson, Jens Stark Junttilla, John Juhlin, Axel Hjalte, Tobias Olofsson, Jesper Fager, Magnus Johansson, Erik Kagg, Patric Andersson och Christer Andersson. Vi hoppas att vi får tillbaka några av dessa till SM 2019 och att avhoppen inte blir lika många efter den här säsongen.En sak som jag nämnde i min rapport från kvalet på Sundsvall Raceway var antalet startande i den deltävlingen. Endast 18 av de 27 tävlande som tagit poäng i SM under säsongen fanns på plats. Det är för dåligt och åsidosätter rättvisan i tabellen som helhet. Om man har tagit på sig att delta i en serie så ska man köra alla deltävlingar, om inte bilen är trasig. Ett tack till alla SM-förare, team, arrangörer, funktionärer och SBF Drifting som bjudit på god underhållning under hela säsongen! Vi ses igen 2019! Text: Christer Hägglund Foto: Stefan Lindgren
HENRIK ANDERSSON SAMMANFATTAR RM Säsongen avslutades i Sundsvall, med intressanta battles och en del omkastningar i tabellen som följd. Detta samt en tillbakablick av årets RM säsong ska vi nu ägna oss åt. Vi har fått följa förarna, på en lång och stundtals grym resa från deltävling 1 på Mantorp Park, till finalen på Sundsvall Raceway. 4 st deltävlingar där vi har haft turen, att få se en klass med hungriga och framförallt jämna förare. Under säsongen så har det konstant varit många anmälda till klassen, och det har körts topp 32 stegar på nästan samtliga deltävlingar, detta är riktigt kul och framförallt så ser vi ljust på framtiden för drifting. Vi tänker nu gå in lite på en del av årets händelser, det är många men vi försöker hålla det kort. Deltävling 1 som kördes på den anrika banan Mantorp Park, gav förarna en helt ny bansträckning och varierande väder, med mest regn och blött underlag. Dessa nyheter och väder gjorde att alla var nya med slingan. Banan började efter Mjölbykurvan, upp över ett krön, snabb initiering och en lång vänster, som sen blev en tvär höger. Denna tvära höger hade många förare problem med under tävlingen.
Vinnare här blev Jonas Knutsson, före tvåan Patrik Freij, trea blev Felix Lindvall. En stor snackis blev det efter tävlingen, det var Jonas Knutssons motor som stod i fokus, den gick sönder rejält med lagerras. Detta riskerade att stoppa säsongen för Jonas, han och många andra kämpade hårt för att få ihop bilen till deltävling 2. Deltävling två gav oss en intressant tävling, arrangörer var ARN Citydrift. Platsen blev Skara Sommarlands parkering, här hade man byggt upp en temporär bana med betongsuggor som banmarkering. En riktigt tight och vass bana mötte förarna, till publikens förtjusning. Förarna själva tyckte också om denna nya tävlingsplats, även fast en hel del hälsade hårt på muren under helgen. Vinnare blev Pontus Hartman, tvåa blev Jonas Knutsson (som lyckligtvis fick låna en bil, teamet hann inte få ihop motorn), trea kom Johan Ingvaldsson. Denna deltävling visade, man kan bygga upp tillfälliga banor som ger både publik och förare valuta för pengarna. Mer av dessa typer av tävlingar, det vill vi se!
Här kommer deltävling 3, den körs på en bana som de flesta, om inte alla förare i dessa klasser har kört på. Tävlingen kördes på GTR Motorpark, men till denna tävling så körde man inte banan åt det håll som driftingen brukar köra. Istället så körde man samma håll som banracingen kör, det gav många förare en helt ny bana att lära in sig. GTR Motorpark är en teknisk bana, som blev än mer teknisk denna helg. Vinnare här blev Johan Ingvaldsson, tvåa blev Patrik Freij, trea kom Zakarias Berggren. Nu är vi framme vid den sista deltävlingen, och det är tight i toppen då Knutsson leder före Freij med 22 poäng, men likväl så är det två till som jagar, Albert Häggbom på tredje plats och Joakim Andersson på fjärde. Dessa kan också ta sig högt upp, allt beroende på vilken placering som toppen av RM kör till sig. Banan som förarna fick bekanta sig med, var teknisk och tight. Men samtidigt följsam och inbjudande, publiken fick se mängder med grymma repor av RM killarna som i många fall håller samma klass som “stora SM klassen”. Den största segern under helgen, står Joakim Andersson för. Han var fyra i tabellen inför denna tävling, kommer till Sundsvall och kvalar in som etta. Kör stenhårt och går hela vägen till final, där vinner han deltävlingen. Samtidigt som Jonas Knutsson slås ut tidigt i stegen, samma sak med Patrik Freij som oturligt nog inte kvalade in till stegen. Så Joakim Andersson tar hem serien före Albert Häggbom, trea blev Pontus Hartman, fyra kom Zakarias Berggren och femma blev Jonas Knutsson. Vi passade på och frågade topp tre i RM om nästa år, kommer dom att gå upp i SM klassen, eller stanna i RM? - Jocke Andersson säger att om det blir Sverige nästa år så blir det SM. Han vill kliva upp för att samtidigt ge plats åt Sverigecupen-förarna att komma in i RM.
- Albert Häggbom, mer tveksam till att kliva upp. Han trivs i stämningen och sammanhållningen man har i RM, och dessutom har han ett bilkoncept som i teorin inte borde räcka ens till RM, men som bevisligen gör det och håller bra. Till SM håller det dock inte alls enligt Albert. - Pontus Hartman lovade redan på scenen under prisutdelningen att han skulle upp och stångas med SM-förarna nästa år. När jag frågade honom så sa han att det var självklart att gå vidare, och fortsätta utvecklas. Det kördes även en tävling i tävlingen, detta var Juniorklassen. Felix Lindvall vann före Dominik Schulze, trea kom Felix Broström. Stort grattis till alla inom RM och Juniorklassen. Det var en suverän finaltävling som Sundsvall bjöd på, grymt väder och ännu grymmare körningar i en klass som under året, verkligen visat sig vara jämn och tight. Vad ska vi säga om årets RM serie då? har allt varit kanon? finns nåt att förbättra? Serien som sådan har varit över förväntan, det har varit många anmälda, vi har fått sett topp 32 stegar i 3 av 4 deltävlingar. Vi har även sett bra körningar både i kvalets singelrepor, men också i stegens twinkörningar. Så när det kommer till förare och bilar, då finns det inte mycket att orda om, bara hoppas att 2019 blir minst lika bra! Men, det finns alltid ett men. Vi önskar att information kring evenemang blir bättre, framförallt marknadsföringen inför en tävling, men också snabba upp publiceringen av resultat efter kval - och efter avslutad tävling. Kan vi få till det, så höjer vi intresset mer och såklart lockar mer publik till tävling - vilket är ett måste om vi ska kunna ta driftingen till högre nivåer. Vi på Driftzone, väntar redan på nästa säsong!
Text: Henrik Andersson Foto: Stefan Lindgren
Foto: Bjรถrn Billsten
SMÖ
RJTE
KNIK
NOR E.Vik DEN AB man INFO Moto fått ä @SM r ORJT s p nnu m ort sa EKNI K.SE er po tsar s oljor 077-1 wer. från t 23456 ort o 7 G S ch Su mörj i v den e e t v tekni is väl p r xtrem k. Ett jer Em an har a pre v il ock in stand så i å an än nande ko r ncep da ne t som r i as får falten .
www.smorjteknik.se