SÄSONGSAVSLUTNING!
DRIFTZONE
Säsongen börjar att lida mot sitt slut. Vart har tiden tagit vägen? Säsongen har bara visslat förbi.
REDAKTÖR
I årets sista pappersupplaga av DriftZone är det dags att summera de serier som är färdigkörda. I Swedish Drift Championship har det till stora delar handlat om en kamp mellan bröderna Linus och Victor Joensuu. Inför finalen i Sundsvall var det helt öppet om vilken av bröderna som skulle ta hem den ärofulla SM-titeln. Den som drog det längsta strået var Linus med Victor på andra plats. Richard Loord svarade för en stark säsongsavslutning vilket gjorde att han tog hem SM-bronset. I JSM segrade Victor Joensuu strax före Felix Lindvall som imponerade med att vinna de två sista deltävlingarna i SDC. SM-bronset lade Herman Jansson beslag på. När jag skriver detta är inte den sista deltävlingen i Gatebil Drift Series avverkad. Men allt tyder på att Johan Andersson kommer att ta hem totalsegern då han leder storstilat inför deltävlingen på Mantorp. Till sist rekomenderar jag att man läser Christer Hägglunds krönika i slutet av tidningen. Det är en bra sammanfattning av vilka vibbar som råder inom svensk tävlingsdrifting. Jag och vi övriga inom DriftZone hoppas på ett trendbrott som gör att vi enat kan lyfta driftingen till den nivå som den bör ha inom svensk motorsport.
Stefan Lindgren
WEBREDAKTÖR
Christer Hägglund
SKRIBENTER
Stefan Lindgren Christer Hägglund Erika Näsberg Nina Josefsson Björn Billsten Henrik Andersson Emil Åhman Helge Myrseth Annicka Tengquist Elin Molander Amanda Ewesson
FOTOGRAFER & FILMARE Stefan Lindgren Christer Hägglund Erika Näsberg Björn Billsten Henrik Andersson Emil Åhman Göran Röjhagen Stian Molberg Wilfried Butin Dennis Flink Anastassia Samoilova Mattias Laago Alen Demirovic Robert Strandberg
REDAKTIONEN
redaktionen@driftzone.se
EKONOMI
Kaggservice AB
ANNONS
stefan@driftzone.se
HEMSIDA
www.driftzone.se Stefan Lindgren Redaktör DriftZone stefan@driftzone.se
www.facebook.com/driftzone
INSTAGRAM @driftzone.se
Henrik Isaksson vinnare i Gymkhana Drift 2019 Efter att ha pausats 2018 så var nu alltså Gymkhana Drift tillbaka. I all sin prakt, i all sin ära, genomfördes tävlingen liksom 2017 på Östersunds Skidstadion, som även detta år pryddes med banderollen som deklarerade att arenan är Man tar enNational ung kille. KastarArena”. in en del nyfiken”Swedish Drifting het,en del ambition och lika stor del talang. Resultatet blirunder nästa upptakten intervju. En vars Förarna hade förkille tävlingen namn vi alla lägga på minnet: meddelats attdriftfrälsta temat för bör årets tävling var Felix Lindvall!! ”Spräng Östersund”, och nog gjorde arrangörerna, förarna, publiken, funktionärerna Grattis vinsten i JSM!sitt Hur kännsför det? och alla till andra närvarande yttersta att uppfylla detta mål. - En vinst i JSM var väldigt stor för mig, jag hade faktiskt ens tänkt atthåll det Kritiska rösterinte somriktigt kunde höras påpå sina var något jag kunde vinna! Det känns grymt, kunde till exempel tycka att man från arjag är hungriginte på vinst nästa år också! rangörssidan utvecklat arrangemanget,
utan man körde på ”precis som tidigare”. Du är ju en ny stjärna på drifthimlen. Berätta lite om vem Felixinte är. är helt fel, men Något som kanske förvisso å andra sidan har man ett mycket välutvecklat -Felix är en 18-årig kille som till för och fungerande koncept som utbildar fungerarsig både tävlingstekniker på Ring Knutstorp, jag bor i en de som är insatta i driftingvärlden och för de liten by i Skåne som heter Killeberg. som upplever drifting för första gången.
Och kvällen var onekligen väl fungerande. Första ekipage ut, Emil Vikman, kanske tog ”Spräng Östersund” lite för bokstavligt eftersom hans bil fattade eld på vägen ut ifrån banan. Funktionärer och andra från depåhåll var snabbt på plats och assisterade vid släckning och assisterade Vikman, samtidigt som ”pausunderhållningen”, två stunt-motoryklister, snabbt kom ut på banan för att underhålla publiken och för att låta funktionärerna arbeta med Vikmans bil utan att för den sakens skull vara i allas blickfång. Förutom detta löpte dock kvällen vidare utan större incidenter. Till skillnad från 2017 (Dennis Wikberg) och 2016 (Alexander Granlund) så var det exempelvis inga däck som skiljdes åt från sin bil. Inte heller var det någon bil som fick lyftas, eller bärgas ut från banan, vilket man får se som en stor framgång! Men förutom vad som INTE hände så kan man ju tala om vad som faktiskt hände denna kväll. Konceptet med att köra drifting på tid med tangeringspunkter som sänker totaltiden för förarna är något som uppskattas både hos publik och förare.
Många förare träffade tangeringspunkterna utan större svårigheter, medans vissa andra fick offra både baklysen och kofångare mot den hårda betongen. När samtliga förare hade kört sina två omgångare hade vi förärats med en top åtta som skulle få köra head to head med varandra för att ta sig upp till prispallen. Snabbaste man för dagen, Jens Stark ställdes mot Henrik Isaksson, där Isaksson gick segrande ur striden. Mattias Johansson mötte Linus Joensuu, Johansson vidare. Finalrundornas enda norrman, Christian Bakkerud gick head to head mot Jim Olofsson och gjorde vad som krävdes för att ta sig vidare. Siste par ut, Alexander Granlund och Viktor Joenssu blev ännu en tuff fight där Granlund gick vidare till top 4.
Det blev en kort paus med underhållning från Fredrik ’Frog’ Berggren och Victor Marcusson medans Johansson fick skruva ihop bilen innan vi kunde få fighten om tredjeplatsen mellan honom och Bakkerud. Här blev det dock en liten platt historia, Johansson körde sin runda, men tyvärr hände något med Bakkeruds bil redan i början av rundan, och han körde ut från banan utan att kunna avsluta sin körning om tredjeplatsen.
Även top 4 blev en spännande historia. Isaksson mötte Johansson där Johansson var lite för närgången med betongen vilket ledde till en rakkörning, och därmed tog sig Isaksson med sin snabba tid vidare till kvällens final. Även fighten mellan Bakkerud och Granlund blev en spännande historia, där Granlund var den som drog längsta strået och tog sig vidare till final.
När Isaksson därmed äntrade banan kunde man därmed få hylla årets Gymkhana-konung i samband med att han korsade mållinjen, utan att behöva fundera över vilken som var den snabbaste tiden. Kanske en liten avtrubbad avslutning på en i övrigt högt flygande kväll, men vi fick ändå en välförtjänt trio på pallen!
Och, tro det eller ej, men ungefär detsamma hände under finalen mellan Isaksson och Granlund. Granlund påbörjade sin körning, men även här händer något som tvingade honom att avbryta och lämna banan.
Text: Erika Näsberg Foto: Robban Strandberg
Foto: Henrik Andersson & Stefan Lindgren
Hallå där....Henrik Isaksson! Stort grattis Henrik Isaksson, årets segrare av Gymkhana Drift!
Trodde du att det skulle gå så här bra när du kom hit?
-Tack!
-Vi satsade faktiskt på det, förra året blev vi fyra och då rasade diffen och vi fick bryta, så den här gången så jag och min tjej att den här gången tar vi det.
Hur känns det? -För en gång släpper det, och man kommer vidare utan att saker går sönder eller att man haft diskussioner från domare. Här är det tid, så snabbast är snabbast!
Blir det andra raka nästa år? -Haha! Det vet man aldrig.
Är det en rolig tävlingsform?
Återigen, stort grattis!
-Ja, helt fantastiskt, jag pratade med Olle (Olsson, arrangör, reds.anm) att det borde anordnas fler sådana här tävlingar.
-Tack!
-Det kommer otroligt mycket folk och det blir rättvist när det är på tid. Ingen är kompis med domaren eller med ”den”, utan alla kör på samma villkor.
Vi lämnar Isaksson i full färd med att leta efter en penna för att skriva kvällens autografer. Röken på arenan har lagt sig, men stämningen är fortfarande hög och för många väntar den efterlängtade efterfesten. Och jag då? Jag längtar redan efter nästa års tävling. Text: Erika Näsberg Foto: Robban Strandberg
ANDERS HAY “Bäste svensk i NEZ-finalen i Riga”
De svenska framgångarna uteblev när NEZ körde sin sista deltävling för året på Bikernieku Trase i Riga. Tävlingen kördes, som vi berättat om tidigare, i den så kallade häxkitteln, Witch Kettle, som är en mytomspunnen del av banan. Banan är omgiven av skog, och publiken sitter i skogen nära banan. I kvalet var det litauern Donatas Macpreiksas som var vassast, och blev kvaletta med 88 poäng, före Lauri Heinonen, Finland och Kestutis Kelpsa, Litauen. Hay var bäste svensk och kvalade in på en trettonde plats med 72 poäng, Fredrik Westring kom på 30:e plats med 48 poäng och Elias Broström fick noll poäng i båda sina kvalrundor och kvalade därmed inte in.
I stegen blev det respass direkt för Anders Hay i battlen mot lettländaren Kristians Burkows, och detsamma blev det för Fredrik Westring i battlen mot kvaltrean Kestutis Kelpsa, Litauen. Hay blev därmed bäst placerade svensk i tävlingen. Därmed är årets NEZ slut och vårt mål är att följa upp Anders Hay, Fredrik Westring och Elias Broströms insatser i serien under off season och höra lite om nivån i serien och om det går att skönja några planer för säsongen 2020. Text & Foto: Christer Hägglund
Fredric Aasbø blir programledare i norska Top Gear Den norske driftingstjärnan Fredric Aasbø kommer att vara en av programledarna när Discovery och BBC nu börjar producera avsnitt av Top Gear Norge. Förutom Fredric Aasbø kommer Petter Schjerven och Esben Selvig att leda programmet, som kommer att sändas på TVNorge. -Det här blir fantastiskt roligt! Top Gear är ett av världens mest kända TV-format, och nu är vi alltså så priviligierade att få möjligheten till att skapa en helnorsk version, med norska programledare som vi själv har handplockat. Magin med Top Gear är programmets förmåga till att fånga inte bara bilentusiasterna, utan också de som inte vi skillnaden på en Lada och en Lamborghini. Det här är innehåll som är skapat för både Dplay och TVNorge, och vi glädjer oss att få presentera Top Gear Norge under 2020, säger Eivind Landsverk, nordisk programdirektör på Discovery Networks till den norska nättidningen Nettavisen.no.
Även vi i Sverige kommer att kunna avnjuta en egen Top Gear-version med start 2020, dock helt utan driftingkoppling. Programledare i den svenska versionen blir rutinerade radio- och tv-programledaren Adam Alsing, artisten Marko ”Markoolio” Lehtosalo och speedwaylegendaren Tony Rickardsson. I Sverige kommer serien att sändas på Kanal 5 och Dplay. Det välkända engelska originalet till serien har de senaste åren varit en formidabel berg-och-dalbana av fiaskon, succéer och turbulens kring programledare. Totalt har serien sänts under 27 säsonger och mellan 2002 och 2015 leddes serien av Jeremy Clarkson, James May och Richard Hammond. Text & Foto Christer Hägglund
Autumn Drift Fest i Piteå med Sverigecupen Sverigecupens 4:e och sista deltävling innan finalen på Mantorp Park har gått av stapeln i helgen. På ingen annan plats än anrika Pite Dragway där motorsports intresserade har vallfärdat för olika motor kavalkader sedan urminnes tider. Molnen låg lågt på himlen och hotade om regn, men det var inget som stoppade publiken från att komma och fylla ut läktarna på bredden och höjden. Stämningen var på topp och folk kunde omöjligen blivit besvikna på showen de bjöds på denna höst-iga Lördag på Långnäs. Vi blev bjudna på inresta talanger som Viktor Andersson från Växjö i vad jag objektivt kallar den snyggaste e92an, Henrik Kåre i en e46 från Gröndal och Joacim Söderlund från Sundsvall. Effektivt sett så var det 3 tävlingar som pågick denna dag, Sverigecupen för förarna registrerade där, sen lokala distriktstävlingar för Modified och Semi-Pro förarna. Sverigecupen förarna tävlade i Semi-pro klassen och Modified körde sitt eget race. Intressant kuriosa är att Zakarias Berggrens silverfärgade e46:a ställde upp med 2 förare och 2 klasser.
Eftersom dom behövde smalare däck för Modified så krävdes det lite organisation för att se till att rätt förare åkte ut med rätt däck och i rätt tid. Men publiken fick verkligen se vilken skillnad däckstorleken gör för en bil. Tävlingen var spännande in i det sista och vi fick se många extremt bra battles, Pite Dragway bjuder på extremt tekniskt körning och det är lite av en konst att köra bra twin på banan. Duggregn mot slutet av tävlingen gjorde allting lite extra hårresande men inget faktiskt regn bröt ut under tävlingen, det sparade vädergudarna till prisutdelningen. Första plats i modified togs hem av Magnus Basmange Larsson som körde i sin vanliga stil, kontrollerat, metodiskt och cleant. Andra plats gick till William Rönnberg som körde Zakarias bil, och tredjeplats gick till Robin Renman i sin svarta e36:a. Semi-Pro vinnaren var Zakarias Berggren, Piteå MS tätt följd av Viktor Andersson, Wäxjö MS och på tredje plats har vi Henrik Kåre, Gröndal MSK. Text & Foto: Emil Åhman
Regnvåt final på Bus1 på Mittsverigebanan Det blev en till en början mycket regnvåt final när Bus1 hade avslutning på året på Mittsverigebanan idag. Klockan 10 öppnade grindarna för publiken och då regnade det en del och prognoserna pekade på att det skulle fortsätta större delen av dagen. Så blev det som tur var inte, utan vid 14-tiden drog sig regnet undan och de som var kvar kunde få se lite däckrök lägga sig över banan.
Bland driftarna var det de egna ”husbusarna” Jim Nordquist och Herman Jansson, samt SM-kollegan John Martinsson som stod för tyngd på meritlistan. Därtill ett gäng frejdiga gräsrötter i allt från Volvo 240 till BMW E30. På grund av den vädermässigt tråkiga inledningen av dagen uteblev tyvärr de stora skarorna publik som brukar komma till finalen. Bus1 Grand Finale är varje år en lördag som avslutar den körning som varje onsdag hålls på Mittsverigebanan för motorcyklar, banracingbilar och driftingbilar. Text & Foto: Christer Hägglund
Pawel Korpulinski tvåa i Gymkhana Grid Det blev en stor framgång för Pawel Korpulinski med team när Gymkhana Grid avgjordes i Polen i helgen. Inför fullsatta läktare och en stor publik framför TV-skärmarna runt om i världen avgjordes årets Gymkhana Grid i Warsawa, Polen. Monster Energy och Ken Block hade inte sparat på något utan lagt en bana som var lång och riktigt utmanande för förarna. I det här formatet byggs banan i två halvor, där förarna kör samtidigt på varsin halva, vilket gör det otroligt lätt att följa med och se vem som ligger bäst till. Svenskbekantingen och fd svenske mästaren Pawel Korpulinski kom till tävlingen med gott självförtroende efter framgången senast i Drift Masters European Championship-deltävlingen i Ferropolis, där han blev trea.
Att kvala in till Gymkhana-tävlingen är riktigt bra gjort, då konkurrensen är stenhård av duktiga förare och förare som specialiserat sig på gymkhanaformatet och byggt bil därefter. På sin väg fram mot finalen slog Pawel bland annat ut kvalettan Stephen Baggsy Biagioni, för att i finalen ställas mot den helt okände litauern Mantas Sliogeris. I första åket skiljde det en halv billängd mellan Pawels BMW 1M och Mantas Mazda Miata. I andra åket var det jämnt ända till sista rundningsmärket, då Pawel gjorde ett litet misstag vilket gav Mantas segern med ca 0,7 sekunder totalt. Ytterligare en fin framgång för Pawel Korpulinski, och vi väntar med spänning på besked om han ska köra finalen i DMEC på Mondello Park 21-22 september.
SM-Guldet till Linus Joensuu Det blev Linus Joensuu från Driftbrothers Sweden som tog hem SM-titeln, efter en regnig avslutning på Sundsvall Raceway.
Även Victor har visat bra jämnhet, där hans placeringar varit 1, 4, 5 och 7, vilket ger totalpoängen 358.
Förutsättningarna var goda för Linus inför sista deltävlingen. Lillebror Victor lurade förvisso endast sex poäng bakom, men steget ned till trean Johan Ingvaldsson var ganska långt. Linus höll för trycket och tog sig fram till top 8, där han blev utslagen och därmed femma i tävlingen. Eftersom Victor tvingades bryta i top 8 och var sämre kvalad än Linus, stod det helt klart att Linus höll undan i toppen.
Det är helt klart en styrka hos Driftbrothers Sweden att matcha fram sina förare till en dubbelseger i SM, och teamchefen Peter Joensuu har ägnat några år åt att bygga upp ett starkt team.
Med placeringarna 2, 3, 4 och 5 har Linus visat en enastående jämnhet under säsongen, och visar återigen att man inte behöver vinna tävlingar för att vinna mästerskapet. Totalt blev det 368 poäng. Tvåa blev Victor Joensuu, som också tog hem JSM-guldet som vi ska prata mer om i en senare artikel.
Inför säsongen tog teamet in varsin spotter till förarna, där Daniel Hägg har hjälpt Linus och Fredrik Lindberg har hjälpt Victor. Det är viktigt att han en bra spotter, det pratar vi ofta om, och att den spottern fungerar bra ihop med sin förare. Linus och Victor är ganska olika personligheter och jag tror därför att det krävs olika spotters för att få det att fungera bra. Dessutom har man duktiga mekaniker och annat folk runt teamet, något som krävs för att få det att fungera under en hel säsong.
Richard Loord klättrade en plats efter finalen och kom därmed upp på en bronsplats med 308 poäng. Andraplatsen i finalen blev Richards bästa resultat, och han hade även en pallplats i första deltävlingen på Mantorp Park, där han blev trea efter mycket trassel med bilen. Johan Ingvaldsson, som kört jämnt och stabilt under säsongen, kom på delad fjärde plats med 252 poäng, tillsammans med seriens unge kometförare Felix Lindvall. Efter blygsamma placeringar i de första två deltävlingarna, 17:e och 24:e plats, tog Lindvall hem segrarna i de två avslutande.
I finalen var han dessutom kvaletta med en 95 poängsrunda! Den Felix Lindvall vi har sett under andra halvan av säsongen har en lysande framtid som förare, och vi hoppas att han får förutsättningar att fortsätta utvecklas. I en intervju med DriftZones livestream berättade Felix spotter Jesper Fager att deras samarbete kommer att fortsätta även under nästa säsong, men att man inte bestämt ännu var Felix kommer att köra. Fredrik Persson, Martin Frejd, Andreas Lilja, Henrik Åkeson och Pontus Naeslund avslutar topp 10 i årets SM. En komplett tabell kommer att presenteras så snart en sådan finns från officellt håll. Text : Christer Hägglund Foto: Robban Strandberg
Universal RWDS Sequential gearbox
Universal RWD H pattern gearbox Utilising same strength ingredients as the RWD Sequential, this is a lower cost transmission without sequential shifting, but with the well known and tested H pattern shifting. Bellhousings and Clutchshafts are easily interchangeable between the Sequential and H pattern, allowing you to upgrade at any time. GEARBOX RATIOS:
KIT CONTAINS: • 4, 5, 6 speed (plus reverse) full sequential gearboxes; • solid aluminium casing; • has a transfer or reduction gear; • torque rating up to 1400 Nm, depending on options; • special steel X300 clutch shaft; • straight cut teeth, 5 dogs design; • big range of different clutch shafts and bellhouses like for Nissan, Toyota, BMW, Ford, Mazda, Opel, Volvo, Honda, Subaru and etc; • dry weight 38 kg; • drift, drag, rally, rally raid, rally cross, circuit.
I II III IV
2,462 1,800 1,471 1,250
3,000 2,000 1,500 1,190
2,462 1,647 1,250 1,000
I II III IV V
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000
3,000 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087
2,462 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962
2,462 1,647 1,250 1,000 0,875
I II III IV V VI
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,471 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,760
3,000 1,800 1,500 1,250 1,087 0,962
Transfer or reduction gear ratios:
• 0,700 • 0,840
GEARBOX RATIOS: I II III IV
2,462 1,800 1,471 1,250
3,000 2,000 1,500 1,190
2,462 1,647 1,250 1,000
I II III IV V
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000
3,000 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087
2,462 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962
2,462 1,647 1,250 1,000 0,875
I II III IV V VI
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,471 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,760
3,000 1,800 1,500 1,250 1,087 0,962
• 0,870 • 0,920
• 0,962 • 1,000
• 1,040 • 1,087
• 1,143 • 1,250 • 1,333
Transfer or reduction gear ratios:
• • • •
0,700 0,840 0,870 0,920
• • • •
0,962 1,000 1,040 1,087
• 1,143 • 1,250 • 1,333
Samsonas Motorsport UAB Pramonės g. 19A, LT-28216 Utena, Lithuania martynas@samsonas.com deividas@samsonas.com +370 68752942, +370 67923011
Slutställningen i JSM 2019 Förutom det ordinarie svenska mästerskapet så arrangerar Svenska Bilsportförbundet även ett junior-SM för våra duktiga ungdomar. Såhär gick det i år! Tävlingen har i år körts i stora SM, där man helt enkelt gett de förare som är med i JSM poäng utifrån den ordning man kom i SM-deltävlingen. Förra säsongen kördes JSM tillsammans med RM. Årets JSM-mästare blev Victor Joensuu, representerande MSK Hammaren och Driftbrothers Sweden. Victor började säsongen med en seger på Mantorp Park i månadsskiftet april-maj, vilket även var en seger i stora SM. Det följdes upp med ytterligare en JSM-triumf på Färila Raceway i juni. I augusti drog hela cirkusen för första gången ned till Hultsfred, där det blev en fjärdeplats för Victor, innan det var finaldags i Sundsvall, där det också blev en fjärdeplats. Ett fint resultat och, som vi nämnt tidigare, ett styrkebevis av Driftbrothers Sweden att ta båda sina förare fram till varsitt SM-guld. Det ska bli spännande att se var teamet kör nästa säsong.
För tvåan och regerande JSM-mästaren Felix Lindvall, Älmhults MK, såg säsongen annorlunda ut. Efter en svagare inledning så avslutades serien på bästa sätt; två segrar, både i JSM och i stora SM. Felix lyfte sin körning rejält under den senare halvan och i en intervju efter SM-finalen i Sundsvall berättar spottern Jesper Fager att han kommit in i teamet mitt i säsongen, och att han kommer att följa Felix vidare framåt. En spännande utveckling för en lovande förare! Trea i JSM blev Herman Jansson, tävlande för SHRA Örnsköldsvik. Med jämna och fina resultat har Herman visat sig vilja tillhöra toppen, och avslutade med en andraplats i JSM-deltävlingen. Även Herman har satsat på teamet under säsongen 2019. Spottern Tony har följt Herman under flera säsonger, men under 2018 och 2019 har teamet utökats och det har märkts på vissa tävlingar när det har varit krångel med bilen, så har teamet kunna lösa dem och Herman tävla vidare. Ett stort grattis till prispallen i Junior SM 2019! Det ska bli spännande att se var ni tar vägen till 2020. Text: Christer Hägglund Foto: Robban Strandberg
Hultsfred Drifttrack – ”2019 har varit en lyckad säsong”
Hultsfred Drifttrack genomför sitt sista event för detta året, End of Season pågår för fullt och medans bilarna avverkar varv efter varv runt banan så sätter jag mig med Linuz Ericsson och Tom Dastas Johansson, i Linuz Touareg, för att prata om säsongen som varit. Inför årets säsong så har man bland annat asfalterat delar av banan, fått två läktare samt en gångbro för en säkrare transport för åskådarna, media mfl. Läktarna sponsrade av Ad Bildelar i Växjö och gångbron sponsrade E.K plåtprodukter i Överum med. De berättar att det har varit en lyckad säsong. Jämfört med förra året, som endast innehöll frikörning, så har det varit något färre fordon som kommit under eventen. Detta beror delvis på att Hultsfred Drifttrack blev tillfrågade om de ville arrangera en av deltävlingarna i Sverigecupen samt en deltävling i SM. Sverigecupen blev inte vad man hoppats på samt förarna som hade möjlighet till frikörning, under samma event, kom inte på grund av att det blev något mindre körtid. Tom och Linuz betonar dock vikten av att få visa upp sin bana för drifting-Sverige och vilka potential de har som förening. De har samma funktionärer som ställer upp i vått som torrt under alla evenemang. När föreningen valde att tacka ja till att arrangera deltävlingarna så talades det dock om ett deltagarantal på 60 förare till SM-klassen, vilket halverades när säsongen drog igång.Bredden på förarna som besökt banan är stor. Tack vare att banan är liten och tight så behövs det inte 1000 häst. Med liten budget kan man komma och träna varv efter varv.
Detta syns tydligt när man besöker deras event. Det är inte ovanligt med lättade BMW bilar med original motorer som är först ut på banan och sist in i depån. Under denna säsongen har flera SM-förare besökt banan inför SM-deltävlingen. Även några danska förare har kommit under två dagars eventen. Inför en av deltävlingarna i Drift Masters var även Christian Erlandsson på plats för att testa bilen. Många av hemmaförarna har placerat sig högt i SM, de kommer och kör på var och varannat event. Kanske är möjligheten till mycket körtid en av anledningarna till placeringarna i SM? Årets säsong är snart över men tanken är att fortsätta med ett event per månad även under nästa år. Det vill säga att man startar säsongen i maj och avslutar den i september. Upplägget är dock inte klart men det finns tankar, frågetecken och även frågor utifrån på intressanta event. Planer och tankar finns det gott om, men de får rätta sig efter ekonomin men med de medel som finns så tänker Hultsfred Drifttrack inte sluta växa. Att kunna asfaltera hela banan, göra parkeringen bättre samt bredda depåområdet är några mål för framtiden. Inför nästa säsong är tanken att fräscha upp och se över möjligheterna till att få ett permanent spottertorn. Ingen har lämnat ett event på Hultsfred Drifttrack och sagt att de inte fått tillräckligt med körtid. Text & Foto: Björn Billsten
Krönika: Får jag be om största… möjliga… enighet Med referens till cirkusdirektören Francois Bronett tänkte jag be om största möjliga enighet inom driftingsverige. Dock utan övriga referenser mellan drifting och cirkus och jag ska strax förklara varför jag ber om detta. Jag vill börja med att lämna två brasklappar. Det här gäller tävlingsdrifting, så slipper jag få den kastad i ansiktet. Igen. Det andra är att jag är i allra högsta grad medveten om att jag inte har någon bakgrund själv inom drifting. Jag har inte kört och jag kommer inte från någon förening utan min väg in i sporten har varit via mediasidan. I vissa fall tror jag att den historielösheten kan vara bra. Vi har haft ett år där vi tappade många tävlingsförare i våra SBF-sanktionerade nationella serier. Orsakerna till det var många, men det slutade i alla fall med att vi gick från att ha 98 tävlingsförare som tog poäng i SM, RM och Sverigecupen 2018 till 43 i SM och Sverigecupen 2019. Jag väljer att bara redovisa de som tagit poäng, då det bland nollpoängarna förvisso finns vissa som kört tävlingar men nollat, men även sådana som inte blivit klara sina bilar i tid, inte varit med på en enda tävling och därmed inte kan anses ha varit med i serien.
98 till 43. Det är ett stort tapp, men givetvis måste man analysera tappet lite innan man drar för stora slutsatser av det. Vi har sett att renodlingen i förarnas satsningar har blivit tydligare 2019 än vad den var 2018. Då var det flera som körde både SM och Gatebil Drift Series (GDS). Jim Olofsson lyckades till och med klämma in tre serier, med Drift Masters European Championship. I år ser vi att förarna väljer en serie och satsar på den. Av de anmälda till GDS är det bara en som också varit anmäld till SM. Det här är en utveckling som vi tror är bra. Det är väldigt, väldigt få som har ekonomi att åka på åtta tävlingshelger eller fler på ett år, om man ska göra en vettig satsning. Men många av dessa 55 förare har haft ett mellanår. Några har kört lite olika event, andra har mer eller mindre lagt av, någon satsar på att låta nybygget ta lite extra tid för att bli riktigt bra. Några har kört andra alternativa tävlingar, enstaka eller serier. Det som är tråkigt är att jag tycker mig se och höra att orsakerna till att man valt att lämna tävlande under SBF i bästa fall är väldigt oklara och i många fall direkt felaktiga.
Det finns några personer som har röster som väger extremt tungt i vår lilla ankdamm. Det de här personerna säger blir per automatik en sanning, oavsett i vilket sammanhang det sagts eller vilka syften som kan finnas med ett uttalande. Man bör vara ganska källkritisk innan man hänger på ett drev, som i förlängningen kan leda till stora negativa förändringar av vår sport, och gärna ta reda på fakta innan man bildar sig en egen uppfattning. Flera äldre förare är förebilder för yngre förare. Med all rätt dessutom, vi har sett en hel del talangfulla förare köra i Sverige och Europa under en handfull år, förare som nått framgångar i tuff konkurrens i NEZ, Drift Allstars, Drift GP, med flera. Med att vara förebild kommer också ett ansvar. Ett ansvar att i första hand inte snacka ner sin egen sport. Att lägga på yngre förare sin egen bitterhet mot SBF, bedömare, sponsorer eller vem det nu är, hjälper ingen framåt. Att vi har en nyanserad diskussion om hur vi ska ha det i framtiden är självklart A och O. Vi lever i en demokrati och det gäller i allra högsta grad även idrotten. Men var ska man då föra sådana diskussioner? Det lämpliga är ju att man tar upp det i sin klubb, som via distriktet lyfter frågor till SBF. Att sitta i mer eller mindre öppna grupper på Facebook och spy ur sig galla på seriesystemet, arrangörer, driftingutskottet leder ju exakt ingenstans. Det är definitionen på raka motsatsen till konstruktiv kritik. När det gäller förare som kört SM eller har för avsikt att köra SM nästa år så kommer det även i år att hållas ett möte i samband med Gatebil på Mantorp Park i september. Det är ett synnerligen lämpligt tillfälle att väcka frågor om kommande års seriesystem. Det gäller alltså dig som tidigare kört SM, som tidigare kört RM, förare från Sverigecupen 2018/2019, eller som på annat sätt anser dig vara kvalificerad att köra SM. Om du överväger en seriös satsning på SM 2020, men inte ska köra Gatebil, så är en resa till Mantorp Park för att vara med och påverka en mycket liten utgift i sammanhanget. Så ta chansen! Sitt inte hemma efteråt och säg att du inte fick möjlighet att göra din röst hörd!
Har inte SBF:s driftingutskott ett ansvar också då? Jo, givetvis. Jag tycker att det är SBF:s uppgift att skapa förutsättningar för lugn och ro i sporten. Till 2018 kom Sverigecupen till för att komplettera ett överfyllt RM. I september 2018 meddelade man att inför 2019 slog man ihop SM och RM, och många såg ”sin” serie försvinna. Det fanns rimliga orsaker till att det blev såhär, men målet måste vara att ganska snart frysa seriestrukturen i 2-3 år, och när man ser att det finns behov av att ändra seriestrukturen, annonsera det MINST ett år i förväg så att förarna har möjlighet att anpassa sig efter detta. Detsamma tycker jag gäller för det tekniska reglementet, som bör frysas under några år, möjligen med undantag för internationellt antagna ändringar. Återigen så ramlar en viss del av ansvaret tillbaka på förarna. Sverigecupen är i år det tydliga exemplet, där 30 förare finns på den lista vi har tillgång till. Första deltävlingen blev inställd på grund av för få anmälda, och efter tre körda deltävlingar är det endast tio av dessa 30 som har tagit poäng. Arrangörerna tar höjd för att få upp till 30 förare till en tävling, men i Sundsvall, som är den deltävling som hittills haft flest serieanmälda förare, var man åtta, i Hultsfred sex och i Piteå fyra. Jag själv tror på en spännande säsong 2020. Jag tror att vi kommer att få se minst en stor arena börja arrangera driftingtävlingar under året, en arena som dessutom visat sig kunna leverera storpublik till de få arrangemang som varit hittills. Dessutom tror jag att vi kanske kan utöka vår representation i internationella serier med någon eller några riktigt vassa satsningar. Men det återstår lite ännu innan vi avslutat säsongen 2019 och blickar mot 2020. Det viktigaste av allt är ändå att vi inte snackar ner vår egen sport inför varandra, sponsorer och publik! Vi ses! Text & Foto: Christer Hägglund