Vardagen

Vardagen

Våldet har påverkat de ungas vardag på olika sätt, men gemensamt för alla är att de upplever att våldet har påverkat deras vardag negativt. Alla de barn och unga som vi har intervjuat berättar enhetligt att deras tillvaro har präglats av otrygghet, rädsla, oro och ohälsa. Ungdomarna beskriver deras vardag som otrygg och delar längtan efter en närmare relation till vuxna som lyssnar och visar omtanke.

”Efter ett övergrepp så är det viktigaste att man är omringad av människor som bryr sig om en. Att bli flyttad till ett HVB med massa okända människor, fuckar lite med mitt huvud och jag mådde bara sämre. Fick panikångestattacker och mitt självskadande eskalerade.” – Cajsa

”Jag har väldigt svårt att känna trygghet och kärlek i min vardag på grund av min barndom. Så det är svårt. För jag har fått klara allt själv och fått gå igenom allt själv. Och det är hemskt att få bära på allt själv.”– Sara

De unga som har goda exempel från när vardagen som har varit bra handlar om när det har funnits trygga vuxna som visar omtanke och lyssnar. Sara har bott på två olika HVB-hem, under första boendet fanns det inga trygga vuxna som visade omtanke och hennes psykiska hälsa blev sämre. På det andra HVB-hemmet blev hennes vardag till det bättre. Främst eftersom hon blev omringad av vuxna som visade att de brydde sig om henne så hon kunde känna att hon var på en trygg plats.

”Trygghet eller kärlek i vardagen är A och O för alla barn, men särskilt för barn som har varit utsatta för våld. Mitt andra hem var mycket bättre. På det första ignorerade de en medan på andra hemmet var de lyhörda och bemötte en bra.” – Sara

Vissa av ungdomarna berättar att deras vardag har varit konstant präglad av våld.

”Jag bor ju på HVB-hem så man har ju sätt mycket slagsmål och så det hör ju liksom till.” – Cajsa

Lisa som har erfarenhet av bo på flera SiS-hem berättar om hur normaliserat våldet är på ungdomshemmen, vilket gör att våldet blir en naturlig del av vardagen. Det bristande stödet och bemötandet utifrån hennes NPF har triggat henne så att hon själv har haft ett utåtagerande beteende. Det har lett till att hon regelbundet hamnar i våldsamma situationer på SiS. Lisa berättar om hur personalen är våldsam och hur våldsamma ingripanden i form av ”avskiljningar” var en integrerad del av vardagen.

”Jag har försökt förklara för dem (soc) att man inte mår bra på SiS. Om man inte själv är våldsam så kommer man själv att utsättas för våld, för att man ser våld på annat sätt. Man blir utsatt för våld på SiS och då om man kommer från en uppväxt med bara våld typ det är funkar inte liksom, man är i försvars- och överlevnadsläge. Och så hamnar man på SiS och så blir det tusen gånger värre. Hamnar man på SiS så blir man utsatt för våld på ett eller annat sätt.” – Lisa

Många ungdomar beskriver att deras tillvaro präglas av att försöka hantera en oförutsägbar vardag, där man inte vet varför man är placerad, vad som ska hända eller hur man ska få skydd från hot och våld. Cajsa berättar om hur bristande information om ens placering skapar stress i vardagen, som gör att man inte kan landa och börja bearbeta sina trauman efter våldet. Hon blev flyttad från sitt familjehem till ett HVB-hem efter våldtäkten. Hon vet inte riktigt varför hon blev placerad på ett behandlingshem, men hon tycker att det känns som att det är en konsekvens av att hon blev våldtagen.

”Dom säger att anledningen till placeringen var för att jag skulle göra en neuropsykiatrisk utredning men jag undrar fortfarande över den här placeringen. Vet inte om det beror på att jag blev våldtagen, men det känns som att det beror på det. Myndigheter vet inte vad de ska göra med mig. Just då ville jag bo kvar i familjehemmet. Jag visste aldrig när jag skulle flytta, var jag skulle flytta eller var jag skulle hamna. Det var bara stress och kaos. ” – Cajsa

Många av de ungdomar vi har talat med berättar om hur våldet i vardagen har härlett till vårdsammanbrott, vilket har haft stor inverkan på deras vardag. De ungdomar som har erfarenhet av vårdsammanbrott beskriver att flyttarna har blivit en del av vardagen som har en negativ inverkan på ens psykiska mående.

”Så fort jag har kaosat, något litet hänt där så har jag varit tvungen att flytta därifrån. Och då var det ofta tillbaka till SiS. Så till slut såg jag till att bli inlåst igen. Sen blev det bara värre och mitt psykiska mående gick åt helvete.” – Lisa

Flera ungdomar som har erfarenhet av flyttar inom samhällsvården har även erfarenhet av skolsammanbrott som ofta har lett till skolmisslyckanden.

”Mest utsatt i skolan och lite hemma. Jag har flyttat runt så mycket, det har inte hunnit bli så mycket våld. När det har hänt har jag flyttat.

Det har blivit våldsamt och då har jag flyttat. Gick inte i skolan på 4 år. Var mobbad. Utsatt för hot och våld.” – Georg

”Jag tappade massa i skolan, jag höll på att läsa upp matematik innan men nu skulle jag göra det på distans och det gick inte.” – Cajsa

Flera av ungdomarna beskriver även hur de tappade kontakten med vänner i samband med att de blev placerade. Sara berättar om hur att det var svårt att hålla kontakten med vänner, vilket har varit tufft eftersom det är när man har varit utsatt för våld som man behöver vänner som mest.

”All kontakt med gamla kompisar dog ut och det blev jag jätteledsen för.” – Sara

Ungdomarna har skilda upplevelser av hur kontakten till ens biologiska föräldrar har påverkats efter våldet. Några av de ungdomar som inte har blivit utsatta för våld i hemmet upplever att de har fått bättre kontakt med deras föräldrar efter våldsutsattheten.

”Med min pappa fick jag faktiskt bättre kontakt. Han ringde och kom och hälsade på mig på behandlingshemmet. Han fick liksom reda på mer än vad han visste innan och var orolig för mig.” – Cajsa

Flera av de ungdomar som har vuxit upp med våld i hemmet har brutit kontakten med sina föräldrar.

”Vi hade kontakt ett tag men det gick inte, så jag sa upp kontakten helt med mamma.” – Sara

Georg berättar om att han ville säga upp kontakten med sin pappa men att han var tvungen att fortsätta att ha kontakt.

”Jag har behövt ha kontakt med min pappa trots att han varit våldsam till exempel när papper måste skrivas under. Önskar att jag sluppit det.” – Georg

DE UNGAS ÖNSKEMÅL

• Boendepersonal och familjehem ska visa att de bryr sig om en.

• Boendepersonal och familjehem behöver lyssnar på barn.

• Socialtjänsten måste lyssna på barn vid en placering.

• Stöd till en fungerande vardag.

• Att känna sig trygg är en förutsättning för att kunna få en bra vardag

• En vardag med struktur där man vet vad som kommer hända

• Tydlig information om när, var och hur man kommer flytta • Undvika vårdsammanbrott och i stället arbeta med vård och stöd

• Undvika skolsammanbrott i samband med flyttar inom samhällsvården