Att stoppa våldet

Att stoppa våldet

Ungdomarna i rapporten har varit utsatta för våld i hemmet, i skolan och/eller på institution. De menar att för att våldet ska kunna stoppas behöver barnets situation uppmärksammas av någon vuxen. Det kan handla om att uppmärksamma hur familjen har det, hur barnet mår eller mobbningssituationer i skolan. De unga är överens om att den som kommer att utöva våldet ofta inte slutar av sig självt och barn berättar oftast inte, om inte någon frågar. Barnet förstår inte alltid att det som händer är fel och kan vara orolig för att situationen ska förvärras om man berättar.

”Det här området är så svårt för det sker oftast bakom stängda dörrar. Barnet som blir utsatt gömmer det ofta väldigt bra. Så det är väldigt svårt. Det är där det är som svårast.”– Sara

”När jag var liten trodde jag att det var en del av uppväxten och jag trodde att alla hade det så. Då har man blivit ganska traumatiserad och så. Det är svårt att just som barn att förstå att så här ska det inte vara. Det är ganska svårt.” – Sara

Att prata med barn om våld kan vara ett sätt att uppmärksamma dem på att det som sker är fel och på så vis ge dem förutsättningar att själva kunna agera genom att exempelvis berätta eller be om hjälp. Saker som kan vara bra att prata med barn om är vad våld är, att det finns barn som utsätts för våld och att man inte alltid ”hatar sin förövare”. Vera som utnyttjades sexuellt av en person hon stod nära, la under flera år skulden på sig själv i stället för på förövaren.

”Jag blev sexuellt utsatt. Jag hade hört att det var fy, fy. Men jag tyckte om min förövare och det var det aldrig någon som sa. I min hjärna blev det som att jag bidrog till det. Barn kan också känna en nyfikenhet, att det känns skönt. Allt ansvar blev mitt, jag tyckte om honom, han var de enda som lyssnade. Det hade jag behövt höra. Om man berättar att vuxna inte ska röra en så kan man säga att det inte är fel att det kan kännas intressant, skönt och roligt. Och att det inte är konstigt.” – Vera

”Det är en trappa innan det händer. Skolan kan se den trappan av hot och trakasserier. Prata om det från en tidig ålder. Hot och trakasserier är också våld.” – Georg

De unga är överens om att de vuxna i deras närhet egentligen borde ha förstått mer om hur de hade det i föräldrahemmet, i skolan och under placering och på så vis kunnat stoppa våldet tidigare. Om de vuxna i barnets närhet bara hade stannat upp, sett barnet, lyssnat och funnits där. Uppmärksammat små förändringar, som exempelvis att barnet sluter sig alltmer.

”Vara öppensinnad och se saker som inte är jättetydliga hela tiden. Men inte blunda för det. Verkligen fråga och försöka se om någon drar sig undan mer, börjar förändras som person.” – Lisa

Flera av de unga återkommer till skolans viktiga roll. I skolan finns barnet i vardagen och skolan har ofta kontakt med både barn och föräldrar på regelbunden basis och har därför goda förutsättningar för att kunna se om något är fel.

Synen på socialtjänsten varierar. En del av de unga menar att de borde ha mer kontroll, men samtidigt så vågar de unga ofta inte själva berätta om hur de har det på grund av att de saknar en relation till socialsekreterare och att tilliten inte finns. Kontrollen borde vara inbyggd i systemet på ett annat sätt än vad det är idag.

”I vissa fall finns det risker mot vissa personer, vissa vuxna borde ha körkort för att få barn. Det finns jättemånga som inte ska ha barn, där barn blir väldigt utsatta.” – Sara

”Familjehem är så lite kontrollerade. Jämfört med HVB-hem. Det känns som att vem som helst kan bli familjehem. Jag har bott i familjehem som var före detta uteliggare och före detta knarkare. Så ska det inte vara. Det behövs mycket mer kontroll.” – Georg

Georg har upplevt våld både på institution och familjehem, men har känt sig mer utsatt i familjehem där familjerna inte bara saknade kunskap om NPF, utan också saknade grundläggande kunskap om hur man möter och hjälper barn i allmänhet och särskilt barn med utmaningar som våldserfarenhet och funktionsnedsättning. I ett familjehem fanns det flera äldre ungdomar som utsatte Georg för våld och hans upplevelse var att ingen lyssnade. Kunskap om NPF och ett gott bemötande är ofta avgörande för att stoppa våld innan det händer – hemma, i skolan och under placering.

”Skolan är inte alltid NPF-anpassad. Skolan behöver vara trygg för alla. Jag gick t ex inte i skolan på 4 år. Var utsatt för våld både i hemmet och i skolan.” – Georg

Saknas det kompetens och personlig lämplighet kan det gå riktigt illa och om kunskapen och lämpligheten finns så kan det göra hela skillnaden. Lisa berättar om en personal som kunde se när

hon började varva upp; situationer som vanligtvis eskalerade till utbrott och inte sällan avskiljningar, fasthållning och annat fysiskt våld. När den personen arbetade så blev aldrig Lisa utagerande och även övriga i personalgruppen fick hjälp att hantera utmanande situationer.

”Det fanns en personal som alltid avstyrde avskiljningar, både från min sida och från personalens sida. Han tog bort mig från personalen som inte visste hur de skulle hantera mig när jag blev stissig till exempel, för jag kanske blev uttråkad och började hoppa på väggarna. Och dem bara ”du får inte, du måste sitta stilla bla bla” ”håll käften, annars blir du inlåst” liksom. Och då såg han till så att situationen inte blev att jag blev våldsam eller att personalen blev våldsam mot mig. Och det var jättebra, för han kunde läsa av mig redan innan det spårar ur. Han kunde se det på mig och han förstod varför jag gjorde som jag gjorde, tog sig tid, lyssnade.” – Lisa

Lisa säger att om hon hade fått hjälp med sina utbrott, som om av personalen ovan så hade hon kanske inte ens behövt bli placerad från första början. Då hade hon inte blivit sådär arg och hennes föräldrar hade fått hjälp innan det gick för långt.

DE UNGAS ÖNSKEMÅL

• Uppmärksamma om barnet förändras och våga fråga om hur barnet har det.

• Prata med barn om att våld kan vara olika saker och kan kännas på olika sätt, men att det aldrig är barnets fel.

• Relationer är viktiga! Det måste finnas närvarande vuxna som barnet vågar anförtro sig åt.

• Placera inte barn i familjehem som är olämpliga.

• Kontrollera familjehem och institutioner noga.

• Var noga med att de familjehem och institutioner som tar emot barn med NPF och erfarenhet av våld har relevant kunskap.