Analys och slutsats

Analys och slutsats

”Det viktigaste är att barn får känna sig älskade. Om man inte får kärlek hemma eller någonstans, så har man inte de trygga vuxna att gå till” – Ungdom från Ung dialogs expertgrupp

AV DE SAMTAL UNG DIALOG HAFT med ungdomar är det tydligt placerade barn med NPF är en särskilt utsatt grupp. Placerade barn med NPF har en stor risk för att utsättas för våld, psykisk ohälsa, skolmisslyckanden och utanförskap . Placerade barn och unga, i synnerhet de med NPF riskerar också vårdsammanbrott, vilket försvårar möjligheten att bygga tillitsfulla relationer med vuxna i sin närhet. Många av de unga vi har talat med beskriver våldet som en integrerad del av vardagen. Vi vet att barn som har varit våldsutsatta har lättare att hamna i destruktiva miljöer och relationer och här är barn och unga med NPF särskilt sårbara då de ofta har bristande impulskontroll och kan ha svårare att reglera sitt beteende, tolka signaler och kommunicera sina behov.

TROTS ATT BARN OCH UNGA MED NPF är överrepresenterade inom hela samhällsvården brister ofta kunskapen om funktionsnedsättningarna i de verksamheter som möter de unga, till exempel socialtjänst och på HVB-hem. Vi menar att bristfällig kunskap och även bristande personlig lämplighet kan leda till vårdsammanbrott och våldsamma situationer, då man som professionell saknar grundläggande förståelse och verktyg för att hantera de ungas särskilda behov. Vi vet till exempel att den grupp som återkommande drabbas av avskiljningar på SiS är de unga flickorna mellan 12–13 år med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning. En målgrupp som redan är särskilt utsatt, som ofta har tidigare trauman, varit utsatta för våld och sexuella övergrepp. En avskiljning för dessa barn blir skadlig i dubbel bemärkelse på grund av de tidigare erfarenheterna och den sårbarhet ens funktionsnedsättning innebär. För att förebygga våld behöver man kvalitetssäkra och öka kunskapen om NPF inom hela samhällsvården, så att man likt fungerande LSS-verksamheter börjar bemöta funktionsnedsatta barn lugnt och lågaffektivt, med förståelse och utifrån barnets behov.

ETT BARN SOM HAR VARIT UTSATT för våld behöver hamna i en trygg miljö där de bemöts av vuxna som lyssnar och visar kärlek och omtanke. De behöver vård och behandling och stöd för att få en fungerande vardag. Utifrån de intervjuer vi har haft med ungdomarna inför den här rapporten och de 100 röster från placerade barn och unga med NPF i Ung dialogs rapport ”Var ska jag hamna?” så är det tydligt att samhället här ofta brister. Flera av de placerade unga vittnar om att de saknar förutsättningar för att känna sig trygga i sitt boende och i relation till vuxna. De som till slut har placerats i ett hem som präglas av kunskap och trygghet, vittnar om att det stöd som de har fått där har varit avgörande för att kunna utvecklas och till slut få en fungerande vardag.

”Våra upplevelser vittnar om ett systemfel. Alla familjehem och HVB är inte dåliga, tvärtom så har de som är bra blivit vår vändpunkt och det som har räddat oss. Men om familjehem och boendepersonal inte hanterar situationer som uppstår utifrån ett NPF-perspektiv är omsorgen dömd att misslyckas.” – Ungdomar från Ung dialogs expertgrupp, Göteborgsposten 26 april 2021

SKOLAN ÄR EN INSTITUTION som samtliga unga lyfter som helt avgörande för att stoppa och upptäcka våld. I skolan finns vuxna som de unga kan bygga tillit till i sin vardag, vuxna som kan uppmärksamma hur barnet mår och ställa frågor om våld och hur barnet har det hemma. Till exempel skolsköterskan under de återkommande hälsosamtalen. Därför är det extra bekymmersamt att ingen av de ungdomar vi har intervjuat har haft en stabil skolgång. De har varit utsatta för mobbing, haft flera skolbyten och långa perioder av skolfrånvaro. Det är därför viktigt att arbeta för alla barn, oavsett placering och funktionsnedsättning ska ha en fungerande skolgång.

DE UNGA BERÄTTAR OM EN LÄNGTAN efter att bli lyssnade till och en avsaknad av delaktighet i kontakt med socialtjänst, boenden, psykiatri, rättsväsende och polis. Och att de, när det getts förutsättningar till delaktighet äntligen lyckats tillgodogöra sig den vård, behandling och stöd som flera av dem ändå erbjudits. Att ge barn och unga förutsättningar till delaktighet och inflytande i rättsprocesser, i kontakt med föräldrar, vid placering och i behandling är därför helt centralt för att de insatser som ges ska göra skillnad.

FÖR ATT GE BARN ÖKAD MÖJLIGHET att våga berätta om våld samt ge dem en stark röst i placerings- och rättsprocesser vore det därför bra om samtliga placerade barn har minst en vuxen som helt och hållet finns där för dem, ett oberoende barnombud.

Fanny Eklund Jacqueline Treschow

Ung dialog, Riksförbundet Attention

Stockholm 2021-12-13