Utreda brott

Utreda brott

Ungdomarna vi har talat med har skilda upplevelser av polisen och hur man har utrett det våld som man har varit utsatt för. Många av de unga vi har talat med har polisanmält våldet, men har skilda erfarenheter hur de har blivit bemötta och om det har lett till en utredning eller dom.

”Poliser? De flesta har gjort ett bra jobb. Det är från polis till polis. Är polisen stressad då fattar jag att han kanske är lite sämre just den dagen. Bemötande från bägge håll viktigt. Alla är fortfarande människor.” – Georg

Cajsa har goda erfarenheter från sin kontakt med polisen efter våldet. Hon upplever att polisen bemötte henne på ett respektfullt och att man lyssnade på henne i förhöret.

”När familjehemspappan ringde och polisanmälde skickade de hem en kvinnlig polis till oss. Jag tyckte det var väldigt bra att det var en kvinnlig polis eftersom det rörde sig om ett övergrepp. Tror att det är viktigt att det sker i en trygg miljö, även om det skedde i hemmet så var det fortfarande en trygg miljö för mig.” – Cajsa

Flera av ungdomarna berättar att de har ett bristande förtroende för polisen då de upplever att de inte har blivit trodda när de har polisanmält och i förhör.

”Jag har polisanmält våld två gånger. Första gången blev det förhör men det blev ingenting och andra gången blev det ingenting alls. Man tror inte på barn och ingenting tas vidare. Jag har tappat hoppet om polisen.” – Sara

Lisa berättar om hur hon känner sig som en rättslös i mötet med polisen. Hon berättar om att hon inte blev trodd av polisen och rättsväsende när hon anmälde att hon misshandlats av en boendepersonal. Hon blev själv dömd för misshandel när hon var den som blev utsatt för våldet.

”Då från ingenstans kommer han och brottar ner mig. Och då hade jag backat och var på väg ut, och då kom han och brottade ner mig. I början är jag helt lugn. Jag hade inte gjort något fel. Jag nuddade honom inte, jag sa åt honom innan – han vet att han inte ska skrika på mig. Har sagt det flera gånger innan. Och jag är lugn i början och min kompis ser också. Jag ber honom släppa mig. Men han släpper inte mig. Jag får ju panik när han håller i mig. Till slut får jag en värre ton, men jag är ändå lugn i 2–3 minuter. Men sen börjar jag skrika, släpp mig. Han ringer till polisen och sen kommer polisen och sen blir det att jag hamnar på häktet den natten och sen blev jag dömd för misshandel.” – Lisa

Vera polisanmälde aldrig våldet hon var utsatt för men var i kontakt med polisen vid ett tillfälle när hon var 10 år. Det här gången tillkallades polisen av en utomstående vid en våldsam situation. Hon tror att våldet hade kunnat upphöra här om polisen hade uppmärksammat att något var fel, ”grävt lite mer” och inte släppt henne efter det.

”En kille på gatan såg mig fajtas med en kille för att jag inte ville följa med. Kunde polisen gjort mer? Det är svårt för jag ville inte berätta. Det hade varit bra om de hade försökt dra i andra trådar. Till exempel kunde de ha kollat med skolan och hemma.” – Vera

Flera ungdomar berättar att de inte har fått information om hur det har gått efter polisanmälan.

”Efter förhöret hörde jag ingenting och hade typ släppt att det skulle bli något mer. Men sen en typ månad innan rättegången blev jag meddelande om att det skulle bli en rättegång. Alltså jag tror att det var bra att jag inte fick någon information eftersom jag mådde så dåligt. Men tror att andra hade vilja bli informerade i alla fall att polisen borde fråga barn om de vill ha information om hur det går med utredningen.” – Cajsa

”Första gången fick jag hem ett papper på att förundersökningen lades ner, andra gången hände ingenting. Jag önskar att de hade de tagit på större allvar men de trodde inte på mig för jag fick minnesförlust för jag hamnade i chock. De skämtade liksom bort det som att jag ljuger om det. Jag hade önskat att de tog det på mer allvar. Så det var liksom det.” – Sara

”Jag har anmält och blivit anmäld. Polisen har för lite resurser och befogenheter. När föräldrar inte skriver på papper om anmälan så fick jag inte ut skadestånd. Det var en grov misshandel.” – Georg

För Cajsa ledde förhöret till rättegång och hon berättar om sina goda upplevelser av rättsväsendet. Hon betonar att känna sig lyssnad på, trodd och bli visad omtanke samt att vuxna är tydliga och ger information om processen är nyckeln till hennes goda upplevelser.

”Innan rättegången fick vi reda på hur och var alla skulle sitta, att det skulle filmas och jag fick välja om förövaren skulle sitta på plats eller i annat rum. Men jag valde att han skulle vara på plats för jag ville att han skulle höra mig.” – Cajsa

”Mitt målsägandebiträde var jättebra. Hon berättade allt och lyssnade på mig. Vi pratade mycket efter rättegången. Under rättegången såg hon på mig att jag tyckte att det var väldigt jobbigt så då fick vi pausa rättegången. Hon var väldigt sympatisk och bra. Man märker när någon bryr sig” – Cajsa

”Han blev dömd till 200 timmars samhällstjänst och det kändes bra. För jag hade fått reda på innan att många blir frigivna. Så det kändes bra att folk hade lyssnat på mig. De hörde mig”. – Cajsa

DE UNGAS ÖNSKEMÅL:

• Ge polisen mer resurser så att de kan utreda fler brott.

• Om polisen kommer i kontakt med utsatta barn är det bra om de undersöker mer eller anmäler oro.

• Lyssna mer och tro på barn och unga som anmäler brott.

• Återkoppla till oss efter polisanmälan och polisförhör även om brott läggs ner.

• Var tydliga och flexibla och möt barnet efter dennes behov, anpassa information, förhör på trygg plats och visa omtanke.

• Låt inte boendepersonals ord väga tyngre än barns ord.

• Förbered oss inför rättegångar så att vi vet hur det kommer att gå till.