Digital låtkurs med Jenny Gustafsson Under fyra veckor i januari–februari gick fjolårets digitala låtkurs med Jenny Gustafsson i repris. Jenny Gustafsson är alltså en välkänd riksspelman och
folkmusikpedagog från Västergötland i Sverige, och hon hade spelat in en lång rad lektioner som hon lagt ut på YouTube enkom för Spelmansförbundets kursdeltagare. Undervisningsfilmerna portionerades sedan ut fyra fredagar i rad. I år var vi sex personer som deltog i kursen. Fem låtar och någon stämma fick vi lära oss under kursens gång + en bonuslåt på den avslutande Zoomträffen. Den som är nyfiken på vilka låtar det var kan läsa mer på sidan fem i Fiolen min 1/2021.
Distansundervisning på hög nivå Låtarna var olika till sin karaktär och bjöd på olika utmaningar. Utmaningar som tacklades genom att Jenny spelade låtarna förutom i sitt originaltempo även i mellansnabbt tempo och riktigt långsamt och både med och utan ornamenteringar. Dessutom plockade hon ut olika detaljer så som ornament, stråkföring och snabba passager och gjorde särskilda filmer med genomgång och övning av dem. Det krävs en van och hängiven pedagog för att via kamera och YouTube hantera en utlärningssituation så som Jenny gör. Hon spelar tydligt och uppmärksamt och på just det där speciella sättet som man gör när man lär ut en låt på gehör. Hon lyckas också förmedla en känsla av att hon förstår
och ser att det kanske inte hela tiden går så bra och enkelt. ”Och om det inte gick så bra, så ta de’ igen”, sa hon, följt av ett gulligt leende. Just möjligheten att ta om, och ta om så många gånger man själv vill, är en fin fördel med den här typen av kurs. Den kompenserar lite för avsaknaden av personlig kontakt. Det hjälper förstås också om pedagogen har utstrålning och stark scennärvaro.
Möjlighet till egen studieteknik Undertecknad hade aldrig gått en digital låtkurs tidigare och jag hade egentligen också lite för lite tid att avsätta för övningar, men då gjorde jag så att jag först bara lyssnade med all koncentration jag kunde uppbåda, utan att ta fram fiolen. Jag lät vänstra handens fingrar spela med i luften och eftersom jag satt framför datorn och hade en vanlig datormus till mitt förfogande kunde jag följa stråkföringen på skärmen med kursorn. När jag någon dag senare hade tid att repetera tog jag fram fiolen och såg på videorna igen, och ser man på, då kunde jag nästan låten redan. Det var intressant och kul. Så gjorde jag, men det att var och en satt på sin kammare och filade gav ju alla möjlighet att lära sig på sitt sätt och vad jag förstod var alla rätt nöjda med sin kurs. Ytterligare en bra sak var att vi fick ha kvar tillgången till videorna ända till slutet av april så man har haft gott om tid att gå tillbaka och repetera. Dessutom fick vi nog också noter. Till slut måste jag ännu bara få påpeka att bonuslåten, Vals efter Spelemaja, är en av de vackraste valser jag hört.
Synnöve Svanström
Jenny Gustafsson Foto: Skärmdump
29
