Vinterstämma och Förbundsdag i Ekenäs
Sidan 7
Ingolf från Ingå lever för musiken
Sidan 13
Att lära fiolspel
Sidan 19
Fiolen min 2/2024
Med uppkavlade ärmar..................................................... 3
Aktuellt........................................................................... 4–5
Spelmanslaget / StämmBandet........................................ 6
Vinterstämma och Förbundsdag i Ekenäs............... 7–10
Styrelse, utskott och arbetsgrupper................................ 11
Ingolf från Ingå lever för musiken........................... 13–16
Spelmän ombord på M/S Aurora Botnia 17
Att lära fiolspel........................................................... 19–21
Spelfolk Live..................................................................... 22
Maria Kalaniemi invald i hedersgalleriet Fame........... 23
Nya skivor......................................................................... 22
Händelsekalender............................................................ 24
Pärmbild: Ingolf Backman spelar dragspel på en resa till Leros i Grekland 2022.
Foto: Jessica Westerholm
Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479
Ansvarig utgivare: Synnöve Svanström
Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Annonser:
Helsida (183x257 mm): 270 euro
Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro
1/4 sida (89x126 mm): 100 euro
1/8 sida (89x63 mm): 70 euro
Kontakta kansliet för bokning
Nästa nummer kommer ut i månadsskiftet augusti–september 2024. Deadline för material är 15.7.2024
Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi
Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden.
www.spelmanforbundet.fi kansliet@spelmansforbundet.fi
Ordförande:
Synnöve Svanström 050 545 7264 ordforande@spelmansforbundet.fi
Vice ordförande:
Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi
Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 10–14
Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi
Styrelseledamöter:
Tobias Elfving 050 563 1533 tobias.elfving@gmail.com
Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi
Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com
Klas Nyström 050 379 3154 klas.nystrom@arcada.fi
Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com
Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com
Göran Jonsson 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi
Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com
Med uppkavlade ärmar
På förbundsdagen i ekenäs gick det inte som jag hade tänkt. Trots valberedningens idoga arbete hade man inte lyckats hitta en ny ordförande. Med löfte om ett års sparring på viceordförandeposten av vår tidigare ordförande Åsa Lillhannus axlade jag därför ansvaret för ännu ett år. Åsa efterträder Bjarne Lundsten som förra året ställde upp på samma sätt när ingen annan trädde till; tack Bjarne. På sidan elva redogörs för vem som ingår i årets styrelse samt i de utskott och arbetsgrupper som styrelsen tillsatt.
Kass kassa
Något latmansår har vi – varken förtroendevalda eller anställda – inte framför oss. Kulturen får huka sig när regeringen i sin strävan efter att uppnå en framtida balans i ekonomin går loss med sina saxar och osthyvlar utan att skona vare sig fattiga eller sjuka. Alla kulturens aktörer får nog räkna med att hårda år ligger framför oss. I Spelmansförbundet har vi redan fått smaka på den beska medicinen i och med att vi i år blev helt utan statsunderstöd på grund av en omstrukturering i handläggningen av de statliga kulturanslagen. Ett tillfälligt bakslag får vi hoppas.
Dessvärre brukar statsbidraget utgöra nästan hälften av alla våra bidragsmedel och nu har både styrelsen och i synnerhet ekonomiutskottet fått kavla upp ärmarna för att hitta olika sätt att spara så att vi kommer genom det här året utan ett alltför stort minus i bokslutet. Förutom att hålla hårt i plånboken behöver vi också sträva till att få in mera pengar. Därför har vi i de nyligen utskickade medlemsavgiftsfakturorna öppnat upp möjligheten att stöda förbundet med en liten (eller stor) slant i samband med betalningen. Den som missade möjligheten eller vill bidra ytterligare hittar en liten ruta om saken på sidan fyra.
Tunnare tidning
Ett av förbundets sparobjekt håller du som bäst i handen. Fiolen min kommer från och med det här numret och tre nummer framåt att vara fyra sidor tunnare och ha tunnare papper i inlagan. Det blir en inbesparing som motsvarar cirka tio procent av pengarna vi saknar i år. Av den normala medlemsavgiften om 33 euro går i vanliga fall cirka 27 euro till direkta utgifter för tidningen vilket gör att man verkligen får valuta för pengarna när man betalar sin medlemsavgift (även om den för en del av oss kan kännas hög). Sex euro blir då över till den övriga verksamheten och administrationen. När tidningen blir tunnare sjunker dess andel av medlems-
avgiften till under 25 euro och lite mer blir över till annat. Eftersom vi i styrelsen anser att vi har en fin och informativ tidning som är viktig för medlemmarna vill vi ändå inte göra större ingrepp än så här.
Spelande spelmän
Av tradition har spelmän inte ansetts låta ekonomin dominera tillvaron. Spelandet har kanske fått gå före arbete och de materiella omständigheterna. I förbundets verksamhetsplan får vi lov att gallra lite och ta det säkra före det osäkra, men spelmansstämman i Korsholm och Vasa, Lilla spelmansstämman i Kaustby och Skärikursen på Sälgrund kommer att genomföras som vanligt. Ett par kurser i allspelslåtar hoppas vi också kunna ordna under hösten.
Folkmusiklägret i Nykarleby som hade planerats till augusti har styrelsen däremot bedömt som ett alltför osäkert kort i det här skedet, så det uteblir.
Vårt långsiktiga projekt för att ge ut låtarna i våra allspelslåthäften som videor på YouTube hör till verksamhet som fortsätter och nu har vi redan både Östra Nylands Spelmansgilles och Närpes spelmansgilles bidrag ute på nätet. Man hittar länkar till deras inspelningar på vår webbplats på sidan Musik.
Så långt denna gång, vi ses på spelmansstämman i Korsholm och Vasa!
Synnöve Svanström, ordförande
Lilla spelmansstämman i Kaustby 9–10.7
Den 9–10 juli hålls Lilla spelmansstämman, den finlandssvenska helheten i Kaustinen Folk Music Festival. I år sträcker sig programmet över två dagar och hela åtta spelningar är inbokade i detta skede.
Preliminärt kommer följande finlandssvenska folkmusikgrupper att medverka: Bag of Music, Fiddlarna, Karlebynejdens spelmansgille, Pietarsaaren spelmanslag, Småbönders spelmanslag, Stensöta, TärjäFolk och Vestersundsby spelmän. Dessutom framträder Kronoby Sångkör och projektet Kronobys byar (deltagare från Karlebynejdens spelmansgille, TärjäFolk, Kronoby sångkör och Purpuridansarna).
Spelplatserna är de samma som under tidigare år: Soittosali, Kiestikievari, Juhlapiha, Wiljami, Pelimannitalo och PH Nordgren-salen.
Lilla spelmansstämman avslutas med allspel i Soittosali, denna gång på torsdag kväll.
25.6–29.7
i Nylands, Åbolands och Ålands skärgård
Wasa Teater i oktober Åbo Svenska Teater i november klockrike.fi
Missa inte heller spelningen med den finlandssvenska gruppen I Fäälan.
kaustinen Folk Music Festival 8–14.7
Antalet anmälda grupper är rekordstort detta år: över 700 stycken! Temat för årets festival är Kylässä. Som vanligt består programmet av en blandning av nationella och internationella artister och grupper.
Mer information finns på kaustinen.net
STÖD DITT SPELMANSförbund!
I år kunde man addera ett valfritt belopp till medlemsavgiften, men du kan också göra en skild inbetalning till förbundets konto FI3849580010138877. Skriv ”För verksamheten” i meddelandefältet.
Läs mer om förbundets ekonomi och verksamhet på sidan tre.
Inte fått någon faktura? Sök ett mejl från Desky –vid behov också i e-postprogrammets skräpkorg.
Hittar ändå inte? Kontakta kansliet!
Skärikurs på Sälgrund
20–22.9.2024
Skärikursen börjar med en ca 10 minuters båtfärd från Kaskö fiskehamn på fredag ca 18.30. Flest lektioner hålls på lördag, men två hålls preliminärt redan på fredag kväll.
I övrigt fylls kvällarna av jam, trevligt umgänge, bastubad och korvgrillning. Kursen avslutas efter lunch på söndag, med båtavfärd från Sälgrund ca 14.00.
Lärarna
Även i år har kursen två lärare; en på fiol och en på dragspel. Alla deltagarna tar del av bådas undervisning.
Kursavgift
I kursavgiften ingår undervisning, boende (inkl. sängkläder) och mat, samt båttransport. Egna handdukar medtages!
För medlemmar i Finlands svenska spelmansförbund: Boende i 2-bäddsrum i huvudbyggnaden: 190 €/person
Boende i Lax-lägenheten med 6 bäddar: 160 €/person
Boende i 2-bäddsrum i stugan: 160 €/person
Boende i 6-bäddsrum i stugan: 150 €/person Icke-medlemmar betalar ytterligare 20 euro.
Anmälan
Skicka din anmälan till kansliet@spelmansforbundet.fi senast fredagen den 6 september 2024. Platserna är begränsade och fylls i den ordning anmälningarna kommer in. Kom ihåg att meddela eventuell specialdiet samt vilket instrument du spelar under kurshelgen.
Läs mer på förbundets webbplats www.spelmansforbundet.fi
Fiolen min rättar!
I nr 1/2024 stod på sidan fem: ”Under festivalen framträder också den finlandssvenska gruppen I Fäälan, som blivit utsedd till Årets grupp flera gånger.”
Där borde ha stått: ”Under festivalen framträder också flera gånger den finlandssvenska gruppen I Fäälan, som i år blivit utsedd till Årets grupp.”
Detta rättas i Fiolen min på webben.
Folklandia
10–11.1.2025
M/S Baltic Princess
Åbo – Kapellskär – Åbo
Folklandia är en årligen återkommande vinterfestival ute till havs – en 22 timmar lång kryssning fullspäckad med folkmusik och folkdans. Kryssningen i januari 2025 blir den 28:e i ordningen och hålls på omtyckta M/S Baltic Princess. Fartyget lägger ut kl. 18.30 på fredag och återvänder kl. 16.30 på lördag. Ingen landstigning i Kapellskär.
Vill du med på en av vinterns mest händelserika evenemang? Finlands svenska spelmansförbund är en av medarrangörerna och har även i år reserverat ett antal platser till kryssningen.Anmälningar med namn, födelsetid, kontaktuppgifter och hyttönskemål skickas till kansliet@spelmansforbundet.fi fortast möjligt, dock senast 31.10.2024. Platserna fylls i den ordning anmälningarna kommer in.
För att få speltid förutsätts att man fått sin hyttplats bekräftad. De som reserverat speltid före utgången av augusti månad garanteras speltid. Spelmansförbundet kommer som tidigare år att reservera speltid för Allspelslaget, så möjlighet att uppträda finns fastän man inte kommer som ett helt spelmanslag. På ett så pass stort fartyg som Baltic Princess finns det också många möjligheter till buskspel samt flera Open Stages.
Kryssningspriser
B-innerhytt för 2 pers.: 208 euro/person
B-innerhytt för 3 pers.: 198 euro/person
I priset per person ingår rederiets bränsleoch utsläppstillägg på 14 euro samt Spelmansförbundets serviceavgift på 10 euro.
StämmBandet spelar i Jugendsalen i Jakobstad i samband med fjolårets Vinterstämma.
StämmBandet
-Vet ni vilken den mest omtalade elbilen är? frågar plötsligt vår trummis Börje, när han sitter vid bordet och avnjuter sitt te. Ingen av oss medlemmar svarar direkt, utan fortsätter att njuta av den varma drycken med tilltugg. Vi har haft ett effektivt övningspass i Per-Henriks bastukammare och nu passar det bra med en paus.
För dryga tio år sedan grundades StämmBandet. Den första tiden övade vi på Folkhälsans Retrobazar i Smedsby, Korsholm. Sedan flyttades övningarna till Peters och Birgittas vardagsrum, och nu övar vi som sagt i en bastukammare.
Namnet StämmBandet är ett genomtänkt val. Vi är ett Band, som deltar i spelmansstämmor, därav namnet. Vår musikstil är blandad. Vi spelar gärna spelmansmusik, folkmusik, dansbandsmusik och egen producerad musik.
Vi tycker också om att omarrangera låtar så att de får en personlig touch. För närvarande är vi sju spelande medlemmar.
Birgitta Beijar-Österberg
PS! Svaret på Börjes fråga får ni nästa gång vi ses. DS.
Serien ”Spelmanslaget” presenterar olika spelmanslag och -grupper. Om man framöver vill vara med kan man meddela sitt intresse till Fiolen min.
Sommaren närmar sig och med den årets spelmanstämma.
sista anmälningsdagen är den 31 maj, men har man missat att anmäla sig kan man också komma oanmäld till de offentliga programmen och betala in sig som publik.
Mera information om stämman finns i förra numret av Fiolen min samt på Spelmansförbundets hemsida: spelmansforbundet.fi
Välkommen på spelmansstämma!
Foto: Simon Gripenberg
Ekenäs bjöd på både vårsol och morgondimma. I hamnen höll vintern på att släppa sitt grepp.
Vinterstämma och Förbundsdag i Ekenäs
Text och foton: Simon Gripenberg
Spelmansförbundets mest aktiva och spelsugna medlemmar strålade den 23–24 mars samman på Motel Marine i Ekenäs för årsmöte och gemensamt spelande.
Jag fick ett generöst erbJudande om bilskjuts från Jakobstad till Vasa, varifrån en mindre spelmansbuss startade mot Ekenäs, men eftersom jag råkade ha ett annat arbetsuppdrag i Helsingfors i slutet av veckan valde jag att åka ner till södra Finland med tåg. Från Helsingfors åker jag vidare till Karis, varifrån det smidigt går att att ta rälsbussen i riktning mot Hangö och stiga av i Ekenäs. Det är fint när kollektivtrafiken fungerar på lokal nivå.
Eftersom det fortfarande är några timmar till välkomstkaffet tar jag en promenad i centrum. Ett kvarter öster om torget fångar en speciell byggnad min uppmärksamhet. Det visar sig vara det nybyggda konstmuseet Chappe, som finansierats av Albert de la Chapelles stiftelse. Av ren nyfikenhet betalar jag för en biljett och får se en spännande utställning som handlar om ull, kvinnokraft och hållbarhet. För
samma inträdesbiljett får man samtidigt besöka Raseborgs museum, som är sammanlänkat med Chappe via en underjordisk korridor. Där finns en avdelning med verk av Helene Schjerfbeck, som hade sina rötter i Ekenäs och också själv bodde i staden under en period. Jag kan varmt rekommendera ett besök till Chappe för dig som planerar att besöka Ekenäs.
Välkomstkaffe och årsmöte
Dagen har hittills varit grå och mulen, men då jag efter incheckningen på Motel Marine stöter ihop med medlemmar från Spelmansförbundet bryter solen fram. Vi samlas klockan tre i mötesrum nummer 32 för välkomstkaffe, tal och musik. Vi välkomnas av värdarna, som uppmanar oss
att förse oss med kaffe och smörgås. "Inte tar vi kaffe innan ni börjar spela", konstaterar någon, varpå Tenala spelmanslag kör igång.
Anders Walls, ordförande för Raseborgs kommunfullmäktige, betonar i sitt välkomsttal kulturens betydelse och hur Raseborg aktivt satsat på just kultur. I Karis har Kulturhuset Fokus – som är ett samarbetsprojekt mellan staden, tredje sektorn och företag – nyligen öppnat och i Svartå har staden byggt ett allaktivitetshus. Tanken är att slå ihop olika typer av verksamheter så att de ska kunna bibehållas och ha stöd av varandra. Anders nämner också Chappe, som öppnade dörrarna i april 2023 och redan under första året hade kommit upp i omkring 60 000 besökare. Museet finansierades helt av Albert de la Chapelles konststiftelse.
Tenala spelmanslag spelar några låtar och därefter förflyttar vi oss till motellets restaurang där förbundsdagen inleds strax efter klockan fyra – för att vara exakt är klockan 16:08 när ordförande Synnöve Svanström slår klubban i bordet och öppnar årsmötet. Åsa Lillhannus väljs till mötesordförande och Anders Holmberg till vice ordförande för mötet. Pia-Stina Sarin väljs till mötesskreterare medan Kim Lönnroos och Greger Lindell utses till protokolljusterare och rösträknare. Mötet konstateras vara lagligt sammankallat och beslutfört. Synnöve redogör för verksamhetsberättelsen för 2023, som godkänns utan invändningar. Pia-Stina går igenom ekonomin under §5 i föredragningslistan, och angå-
ende bokslutet finns inte heller några frågor. Åsa sammanfattar revisionsberättelsen genom att läsa högt de första och sista styckena. Inte heller här finns några invändningar. Den avgående styrelsen beviljas ansvarsfrihet och mötet går vidare till §7: verksamhetsplan för 2024. Det konstateras att Dragspelsförbundet har lagt ner sin verksamhet, vilket innebär att detta samarbete avslutas. Spelmansförbundet grundade dock förra året ett dragspelsutskott som är tänkt att fånga upp dragspelare – så många som möjligt. Verksamhetsplanen godkänns utan omskrivningar. Medlemsavgiften bibehålls på samma nivå och i §9 presenterar Pia-Stina och Synnöve budgeten för 2024. Det konstateras att ekonomin blir en stor utmaning. Statsunderstödet som utgör en stor del av budgeten uteblev i år eftersom handläggningen överförts från Undervisning- och kulturministeriet till Centret för konstfrämjande. Om detta hade informerats endast på finska. Enligt språklagen borde information också skickas ut på svenska, så förbundet har lämnat in en begäran om omprövning till Undervisnings- och kulturministeriet. I protokollet antecknas att "detta är ett avvikande år" när det gäller ekonomin.
Det är så dags för §10: val av ordförande och vice ordförande samt ledamöter och personliga ersättare. Anders Holmberg redogör för valberedningskommitténs arbete. Eftersom Synnöve i god tid meddelat att hon tänkt stiga åt sidan har kommittén vidtalat cirka 20 personer – vilka alla
Tenala spelmanslag spelar efter välkomstkaffet.
Årsmötet hålls i restaurangen på Motel Marine.
Ordförande Synnöve Svanström läser ur verksamhetsberättelsen.
Buskspel på Motel Marine.
Förbundsdagen hölls på Motel Marine, där spelmännen också övernattade.
Ekenäs är känt för sina fina gamla trähus och smala gator.
tyvärr hade tackat nej. Valberedningen hade därefter kontaktat både förbundets tidigare ordförande Åsa Lillhannus och Synnöve och frågat ifall den förstnämnda kunde tänka sig att ställa upp som vice ordförande och vara ett stöd för Synnöve och om Synnöve i så fall skulle ställa upp som ordförande. Båda hade ställt sig till förfogande för en sådan lösning. Mötet godkänner enhälligt detta förslag. Det betonas dock att detta upplägg gäller endast ett år, så redan nu bör medlemmarna börja fundera på vem som kunde vara intresserad av att axla ordförandeskapet nästa år.
Att inte lyckas välja en ordförande på ett årsmöte är ett scenario man helst vill undvika, vilket Anders Holmberg själv kan intyga. Inför årsmötet 2003 fanns ingen kandidat och ingen intresserad, men strax innan mötet lät han sig motvilligt övertalas att åta sig ordförandeskapet. Han såg det som en nödlösning för att rädda förbundet och konstaterar att det förmodligen innebär en förenings undergång om den inte lyckas välja ordförande under ett årsmöte.
Tidigare styrelsemedlemmar och ersättare återväljs med följande undantag: Klas och Antonia Nyström byter plats med varandra så att Klas blir ordinarie. Henrica Westerholm slutar och ersätts av Göran Jonsson. Maarit Aarvala blir hans ersättare. På Åland kommer Nina RosenbackHolmström in som suppleant.
Åsa tackar valberedningen för deras arbete och därpå följer en allmän diskussion om ordförandeskap. En av de som tackade nej på förfrågan med det klassiska svaret "inte
Allspelslåtarna är avklarade och diverse buskspel tar vid
Birgitta Beijar-Österberg leder genomspelningen av allspelslåtarna.
just nu, men kanske om några år" konstaterar skämtsamt att om några år finns det säkert en lång kö av kandidater. Tankar om tidsbestämda ordförandeskap på till exempel 2–3 år ventileras. Eventuellt skulle det vara lättare att hitta intresserade om man redan på förhand tydliggör att ordförandeskapet gäller för en begränsad tid.
Mårten Vikberg återväljs som revisor och hans ersättare blir fortsättningsvis Benita Öhling. Valberedningen återväljs men det betonas att det är precis alla medlemmars ansvar att fundera på och söka efter ny ordförande. Efter några små övriga ärenden slås klubban i bordet och förbundsdagen avslutas 17:08. Mötet blev alltså exakt en timme långt.
Middag på Motel Marine och spel på Svenska klubben
Efter avslutat årsmöte är det skönt att sträcka på benen. En del medlemmar söker sig till foajén och snart är det ett gemytligt sorl i lokalen. En mindre grupp stannar kvar i restaurangen för att spela. Den låga kvällssolen bryter fram genom de bakomliggande fönstren och ger hopp om att efter vinter(stämma) kommer vår. Personalen dukar fram inför middagen och efter en stund sätter vi oss alla till bords. För att undvika trängsel hämtar vi mat systematiskt, bord för bord. Det bjuds på mustig köttgryta med ris samt kaffe och kaka till efterrätt. De glutenfria får glass.
Det utlovas kvällsprogram i Bryggerigårdens restaurangbyggnad som allmänt går under benämningen Svenska klubben. Avståndet är under en kilometer och eftersom jag inte har några instrument att bära väljer jag att promenera. Trots att det är lördag är det väldigt lugnt i centrum. Jag möter några ensamma själar vid torget och passerar Chappe, som jag besökte tidigare under dagen. Att hitta till Bryggerigatan är inget problem, men när jag slår in gatunumret på mobilen känns det som att jag kommer för långt mot sydväst, där det endast finns egnahemshus. Jag irrar konfunderad omkring en liten stund innan jag noterar att spelmansbussen, Lindell Travels minibuss, också verkar ha problem, den backar och vänder om. Jag stannar bussen, som är fylld med glada spelmän, och åker med de sista 50 meterna – vi hittar Svenska klubben bland Bryggerigårdens gamla insdustribyggnader. "Svenska klubben" är en anrik gammal träbyggnad där det bedrivits restaurangverksamhet i flera repriser. I hallen möts vi bland annat av en fin gammal riddarrustning, upphängd på väggen.
Instrument plockas fram och notställ monteras upp i stora salen. Kvällen inleds med en genomgång av allspelslåtarna inför sommarens spelmansstämma i Korsholm och Vasa. Birgitta Beijar-Österberg från gruppen StämmBandet håller i trådarna och instruerar kring vissa detaljer i låtarna. Först repeteras Brudmarsch från sydöstra Korsholm, ursprungligen upptecknad av Bror Mattbäck och nu med arrangemang av Oskar Hellman. Birgitta berättar att denna
brudmarsch spelades för 30 år sedan när hon och Peter gifte sig och de gick ut ur kyrkan. Nästa låt blir Bordsdamens vals, som komponerats av Birgittas son Victor. Han skrev den till en årsfest i Åbo och den var ämnad att spelas efter middagen när man bjuder upp sin bordsdam till dans – föreställ dig Wienervals och långklänning. Tredje allspelslåten är Tallinnschottis, skriven av Per-Henrik Lithén och arrangerad av Victor. Birgitta instruerar: "När jag stampar ska basen vara tyst". Övningen avslutas med Polka från Kvevlax, en snabb traditionell låt som lämpligt höjer stämningen i lokalen ytterligare. Snart börjar några spontant spela Finska polkan hej!
Förfriskningar dukas fram på ett bord och efter en stund inleder Ingå spelmansgille kvällens dansspelning med låten Silvertårar. Danstillställningen är öppen för allmänheten och några folkansare som blivit kvar efter en danskurs som hållits under dagen dansar ivrigt till spelmansmusiken. Det buskspelas på några ställen, bland annat på vindsvåningen. När Vörå Spelmansklubb ska upp på scen har de tagit förstärkning av några extra spelmän, bland annat Klas och Antonia Nyström. Stämningen är uppsluppen och spelglädjen stor. I köket värmer Linnea Holmberg knackorv som fiffigt serveras i pappersmuggar med fem korvar för tre euro. Ännu en Vinterstämma går mot sitt slut. Jag känner mig tacksam för att få ha varit med och tänker att Spelmansförbundets styrka ligger i det småskaliga sociala sammanhanget.
Tenala spelmanslag spelar på Svenska klubben.
Vörå spelmansklubb med förstärkningar från söder.
Ingå Spelmansgille spelar till dans.
Varningsskylt för varm mat utanför Svenska klubben.
Styrelsen för Finlands svenska spelmansförbund fr.o.m. 23.3.2024
Ordförande: Synnöve Svanström, Vice ordförande: Åsa Lillhannus
Styrelsemedlemmar
Region: Ordinarie:
Norra svenska Österbotten Tobias Elfving
Mellersta svenska Österbotten Birgitta Beijar-Österberg
Södra svenska Österbotten Kenneth Nordman
Åboland
Klas Nyström
Åland Sten Eriksson
Västra Nyland Linnea Holmberg
Mellersta Nyland Göran Jonsson
Östra Nyland Emil Antman
Sekreterare: Pia-Stina Sarin
Skattmästare: Emil Antman
Utskott och arbetsgrupper
Personlig suppleant:
Jan-Anders Barkar
Johanna Lönngren
Sven-Erik Bernas
Antonia Nyström
Nina Rosenback-Holmström
Carita Aminoff
Maarit Aarvala
Kim Lönnroos
Styrelsens arbetsutskott fungerar vid behov som beredande organ för styrelsen samt fattar i brådskande fall beslut med fullmakt av styrelsen. Arbetsutskottet består av ordföranden, vice ordföranden och organisationssekreteraren. Arbetsutskottet sammankallas av ordföranden. Medlemmar 2024: Synnöve Svanström, Åsa Lillhannus och Pia-Stina Sarin
Ekonomiutskottet kontrollerar förbundets ekonomi och arbetar för att förbättra den. Utskottet har minst tre medlemmar varav förbundets skattmästare är en.
Medlemmar 2024: Synnöve Svanström (ordf.), Emil Antman, Åsa Lillhannus, Göran Jonsson, Klas Nyström och Kent-Ole Qvisén.
Stämmoutskottet samlar på erfarenheter från hållna stämmor och bistår de lokala stämmoarrangörerna med råd. Utskottet har minst två medlemmar.
Medlemmar 2024: Linnea Holmberg (ordf.), Birgitta Beijar-Österberg, Kim Lönnroos och Anders Holmberg.
Kaustbyutskottet har som uppgift att i samarbete med Pro Kaustinen r.y. planera och utforma programmet för Lilla spelmansstämman under Kaustbyfestivalen.
Medlemmar 2024: Tobias Elfving (ordf.), Jan-Anders Barkar och Kenneth Nordman.
Kurs- och lägerutskottet planerar och leder förbundets kurs- och lägerverksamhet.
Medlemmar 2024: Kenneth Nordman (ordf.), Mats Granfors och Linnea Holmberg.
Dragspelsutskottet planerar verksamhet för förbundets dragspelare.
Medlemmar 2024: Klas Nyström (ordf.), Bengt Enroth, Bjarne Lundsten, Sven-Erik Bernas och Emil Antman.
Redaktionsrådet planerar och drar upp riktlinjerna för tidskriften Fiolen min i samarbete med redaktören. Redaktionsrådet består av ordföranden och organisationssekreteraren samt två medlemmar.
Medlemmar 2024: Synnöve Svanström och Pia-Stina Sarin samt Linnea Holmberg och Tobias Elfving.
Arbetsgruppen för Skärikursen ansvarar för att hitta lämpliga lärare till kursen.
Medlemmar 2024: Kenneth Nordman (sammankallare och kontaktperson), Stefan Kuni, Åsa Lillhannus och Janeta Österberg.
Arbetsgruppen för barn- och ungdomsverksamheten planerar verksamhet för barn och unga.
Medlemmar 2024: Synnöve Svanström (sammankallare och kontaktperson, Johanna Lönngren och Jacob Sundström.
Valberedningen inför förbundsdagen 2025: Greger Lindell, Anders Holmberg och Sven-Erik Bernas.
Ingå spelmansgille 50 år
Jubileumsprogram 2024 i Ingå
Jamkvällar på Gammelgården , kom och spela med oss
11.6. kl. 19-21
2.7. kl. 19-21
30.7. kl. 19-21
Jam= betyder att spela tillsammans i relativt fria former, ingen press på att alltid spela rätt. Viktigast är att njuta av att få spela tillsammans och eventuellt lära sig nya låtar på gehör eller med noter.
Vi kommer att låta göra ett jamhäfte med noter på låtar som vi tycker om eller som vi vill lära oss tillsammans med just dig.
Jubileumskonsert och dans på Hembygdsgården 9.11.
Kl 17 Välkomna på jubileumskonsert på Hembygdsgården
Programmet består av musik framförd av Östra Nylands spelmansgille, Ingå spelmansgille, The Hobs, Susann och Kenneth Sonntag, Röttren, och Duo Patina
Ca kl 20 bjuder Ingå spelmansgille och Östra Nylands spelmansgille upp till dans på Hembygdsgården
Ingolf från Ingå lever för musiken
Under olika evenemang stöter jag spontant ihop med förbundets medlemmar. Som redaktör förväntas jag bevaka helheter och då finns det inte alltid tid för långa samtal på plats och ställe. Under Folklandiakryssningen träffade jag bland annat Ingolf Backman.Vi hann utbyta endast några ord innan han skulle upp på scenen för att spela. Fiolen min bestämde sig för att kontakta Ingolf för ett längre samtal.
efter att ha konstaterat att såväl ljud- som videokontakten fungerar i våra datorer inleder vi med att fundera på hur allt började. När väcktes intresset för musik?
– När jag var omkring 6 år fick jag en plastelorgel av märket Magnus i julklapp. Den ersattes så småningom av ett piano. Senare, under lågstadietiden, tog jag pianolektioner. Jag spelade för en kantor i Sjundeå, vilket kändes ganska torrt och tråkigt i den åldern, berättar Ingolf.
Det som däremot väckte intresse var ett dragspel som stod på en serveringsvagn hemma hos en kusin. När Ingolf fick syn på det och dessutom fick testa att spela var han såld. Senare gjordes ett besök till en musikaffär i Hangö och där köptes ett eget illgrönt dragspel av märket Hohner, som han kunde börja spela på.
– Jag fick mina första lektioner i dragspel av Rolf Sonntag i Ingå, men i övrigt är jag mestadels självlärd.
Under 70-talet spelade Ingolf aktivt i Ingå ungdomsorkester och på repertoaren fanns en hel del folkmusik. Rolf frågade om Ingolf också var intresserad av att spela bas, och på den vägen lärde han sig att behärska även det instrumentet. Rolf drev en trädgård och före körkortsåldern spelade Ingolf en hel del tillsammans med sin goda kamrat Tom, Rolfs son, bland blomlökar och krukor i familjeföretagets packrum. Numera är det huvudsakligen dragspelet som gäller, men Ingolf plockar fortfarande fram basen
Foto: Privat
Ingolf sjunger på farsdagsdansen i Ingå 2017. Till vänster Linnea Holmberg på fiol.
ibland. Under drygt 35 år spelade han bas (och dragspel) och sjöng i flera dansorkestrar.
– Vi beskrev oss inte som ett dansband utan uttryckligen som en dansorkester, eftersom vår repertoar var bredare än enbart traditionell dansbandsmusik, förtydligar Ingolf.
Folkmusiken fanns alltså med från början och efter att först ha varit medlem i Ingå Ungdomsorkester på 70-talet blev Ingolf aktiv i Ingå Spelmansgille 1978. Under 80- och 90-talet spelade han även mycket och ofta tillsammans med Thomas Katter i grupper som De tre Musketörerna och Las Vegas. År 1996 och 1997 var de med och spelade in skivor för Yles talangjakt för barn, Stjärnskottet. En annan orkester i vilken Ingolf spelade hette Nattsuddarna.
– Det var mycket dansorkester på 80–90-talet. Jag spelade också i Rolf Sonntags egen orkester i nästan tio år. Där spelade vi mycket schla gers och evergreens, samt gammel dansmusik.
När det gäller musikstilar kon staterar Ingolf att han inte är någon fackidiot, utan tycker det är viktigt att lära sig spela olika typer av låtar.
– Hon som normalt brukade kompa skulle åka till Irland för ett år och efter det blev det så att jag fortsatte spela till folkdans.
Numera arrangeras kurser i juniorfolkdans i Ingå medborgarinstituts regi. Ingolf spelar för både junior- och seniorfolkdansgrupper samt för gammeldansarna. Dessutom fungerar han som ansvarig spelman för seniorerna inom hela Finlands Svenska Folkdansring. En annan typ av folkmusik som ligger nära hjärtat är countryn. När den förra basisten i gruppen Country Express slutade år 1997 tillfrågades Ingolf. Han var genast med på noterna och spelar fortfarande i bandet. Country Express grundades 1974 och har liksom Ingå Spelmansgille 50-årsjubileum detta år.
– Det finns många platser som jag kanske inte skulle ha besökt utan musiken, till exempel Tinden i Lofoten, Leros i Grekland och Mexico. Musiken har helt klart berikat livet.
Från folkdans till country
Förutom att medverka i ett flertal grupper spelar Ingolf också ensam ibland, som när han ackompanjerar folkdansarna. Detta började redan 1986 då han under ett år hoppade in som vikarierande spelman för Virkby Dansgille inom en kurs i medborgarinstitutet i Karis.
– Tyvärr är ingen av de ordinarie medlemmarna kvar i bandet, då den sista aktiva gick bort för två år sedan. Vi håller hur som helst gruppen vid liv och vill föra musiken vidare. Huvudsaken är att det ska vara roligt på spelningarna. Gruppen firar genom att hålla spelningar här och där. På långfredagen ordnade de ett evenemang på Karis Brankis tillsammans med två andra band. I höst blir det spelning i Bromarv och på vintern i Borgå. Kimito är också inbokat. Vi reflekterar vidare kring lokala perspektiv och konstaterar att låtar på dialekt verkar ha fått ett uppsving, åtminstone i Österbotten.
– På 90-talet spelade jag en del tillsammans med Uffe Enberg & Hemmalaget, som gjorde dialektala låtar på lokala teman. Projektet uppstod från en revy som ordnades i Ekenäs och resulterade i att låtar spelades in på både CD och kassett. Det var många kända låtar av bland annat Creedence Clearwater Revival som fick texter på västnyländska.
Foto: Privat
Country Express spelar på Savoy 2018.
Privat
Foto: Privat
Ingolf och elorgeln Magnus.
Musik som terapi
Till vardags är Ingolf egenföretagare inom husbyggnad och renovering, vilket gör att han i stor utsträckning kan styra över sin tid. Han ser musiken som sin terapi och en bra kontrast till byggnadsarbetet. Att han spelar mycket på danskurserna för ungdomar inom Folkdansringen fungerar samtidigt som terapi för andra.
– Vi har haft olika projekt för ungdomar för att hålla kvar dem som vill dansa lite mera och lära sig svårare danser. De tre senaste projektgrupperna har haft namnen "Dansglädje", "Danskompassen" och "Dans-schacket". Som en morot för att hålla ungdomarna kvar brukar vi arrangera uppvisningar i sam band med kurserna och projekten avslutas med att besöka en festival utomlands. Vi har till exempel be sökt Tyskland två gånger och det senaste projektets, Dans-schack ets, resa är fortfarande under pla nering. Ungdomarna anförtror sig åt oss och vi har ofta suttit uppe sent och pratat. Det känns bra att kunna fungera som en vuxen stödperson för unga som har det jobbigt.
Notläsning, komposition och improvisation
När jag hör hur aktivt Ingolf spelar tänker jag att han vid det här laget säkert kan en hel del låtar utantill.
– Visst finns det en stor repertoar som alltid fungerar, en "dansbank" med låtar. Jag brukar ha med mig noter på min Ipad men spelar ändå ofta ur minnet – uppskattningsvis till 60-70 procent.
Danskurserna och dansprojekten planeras och leds av dansinstruktör Heidi Palmu inom Folkdansringen. Som spelkollega på alla tre projekt har Ingolf haft Linnea Holmberg. Västra Nylands folkdansdistrikt har också en egen projektgrupp där Linnea och Ingolf fungerar som spelmän.
Ingolf är ändå intresserad av notläsning och skulle gärna lära sig mer. Som yngre studerade han till en viss del musikteori och noter när han tog pianokurser och senare hade lektioner tillsammans med Rolf. Några teorikurser på Medborgarinstitutet i Ingå blev det också i ett skede.
I viss mån skriver Ingolf även egna låtar. Flera av spelmansförbundets medlemmar känner säkert igen "Pappas gånglåt" och "Måndagsschottis". Sammanlagt har det blivit ett tiotal låtar och han brukar ta hjälp av bland annat Linnea Holmberg med renskrivningen.
Att improvisera är också något som tilltalar Ingolf. Detta får han utrymme för bland annat när han ensam ackompanjerar Ingå folkdansare.
– Min fru Cilla drar folkdanskursen. Hon har fri fantasi och brukar ibland be mig att spela till exempel någonting med "moln" eller "fåglar". Då kan jag fritt leka fram en melodi, bara jag ser att tempot håller. Nu senast under måndagens övning frågade Cilla vad det var för melodi som jag spelade. Jag kunde inte svara eftersom den kom till mig i stunden.
Foto: Privat
Farsdagsdansen med Ingå Spelmansgille 2021.
Foto: Jessica Westerholm
Danskurs i Ingå.
Ingå Spelmansgille fyller 50 år
Ingolf är född i Degerby och fortsättningsvis Ingåbo, vilket gör att han är extra engagerad i Ingå Spelmansgille där han även fungerar som spelledare. Rolf Sonntag var spelledare från starten och däremellan leddes spelmansgillet av Anders Holmberg tills Ingolf tog över för fem år sedan.
Spelmanslaget kommer att fira sitt 50-årsjubileum bland annat med några öppna jamkvällar på Gammelgården i Ingå samt med en spelning på Ingådagen den 29 juni. Dagen före fars dag kommer spelmansgillet att arrangera en jubileumskonsert med dans på Hembygdsgården (se mera info i annonsen på sid 12).
– Farsdagsdansen är en gammal tradition som vi vill hålla fast vid. Traditionen startades i början på 80-talet av Ingå gammeldans- och lekgille och har sedan tre till fyra år tillbaka varit i spelmansgillets regi. Vi kommer att göra ett låthäfte för jamtillfällena, som ordnas dels för att visa vad vi gör, dels för att locka med nya medlemmar.
Ingå Spelmansgille strävar efter att ha en blandad repertoar så att det finns något för alla. De försöker balansera mellan både lättare och svårare låtar. Ingolf ser mångsidighet som spelmansgillets starka sida. De har lyckats få med några nya medlemmar under de senaste åren, så spelmansgillet har breddats med flera mandoliner, fioler och gitarr. En utmaning är, liksom för de flesta spelmansgrupper, att få med ungdomarna.
– Spelmanslagen mår inte så bra. Det skulle behövas nya medlemmar, gärna yngre.
Som spelledare betonar Ingolf samarbete. Han ser inte sig själv som någon ledartyp utan tycker att alla ska få synas och vara delaktiga, att alla ska känna sig bekväma och att det ska vara en njutning att spela. Enligt responsen verkar det fungera bra, eftersom folk är på gott humör. Ingolf tycker att man ska kunna gå hem från en övning med ett leende på läpparna.
– Ensam åstadkommer man ingenting, men genom att samarbeta kommer man långt. Vissa personer är det extra
lätt att arbeta tillsammans med. När vi gjorde Folkdansringens instruktörshäfte och under två dagar bandade 74 melodier i studio fungerade till exempel samarbetet med Linnea Holmberg och Henrica Westerholm mycket bra – de har båda det driv som behövs.
En annan folkmusikgrupp som Ingolf medverkar i är Röttren. Gruppen spelar folkmusik från västra Nyland arrangerad av Erik Dannberg.
Framtiden
Förutom att ackompanjera så dansar Ingolf gärna själv när tillfälle ges, men då gärna gammeldans och pardans, och inte så mycket folkdans. När det gäller dans är han inte så pigg på att improvisera, utan tycker om struktur.
– I lågstadieåldern dansade jag "minifolkdans" och jag har också gått på kurser i gammeldans. Det är en förutsättning att man själv kan dansa för att man ska kunna ackompanjera – det handlar om rytmer och fraseringar. Man kan som dragspelare göra små betoningar för att underlätta dansarnas steg. Detta är speciellt viktigt när det gäller nybörjare. Intervjun går mot sitt slut och jag ställer den klassiska avslutande frågan: vilka är dina framtidsplaner?
– Jag kommer att spela där jag behövs och trivs. Efter att ha spelat i dansorkestrar i 30–35 år kunde det samtidigt vara intressant att spela i ett band som en medlem utan desto mera ledaransvar – kanske främst då bas och inte nödvändigtvis renodlad dansmusik. Tyvärr förstörde coronan en del. Idag är det svårare att få ut folk på spelningar. Dessutom vill tiden just nu inte riktigt räcka till.
Sista orkesterprojektet före coronan hette ViKungarna. I viss mån hoppar Ingolf också in som frilansmusiker i olika sammansättningar men för tillfället är de viktigaste projekten Ingå Spelmansgille, Country Express samt folkdansarna och dansgrupperna.
Några exempel på affischer.
Spelmän ombord på
M/S
Aurora Botnia
det Var ett gäng förväntansfulla spelmän och folkdansare, som träffades i terminalen i Vasklot söndagen den 17 mars 2024. Då M/S Aurora Botnia öppnat dörrarna för passagerare, gick vi ombord. Väl på plats blev vi visade till ett konferensutrymme där vi kunde lämna ytterkläder och väskor.
När vi plockat fram instrumenten och pluggat i förstärkarna, började vi spela. Det var lätt att hitta gemensamma låtar, och resan till Umeå gick snabbt.
I god tid innan avgång från Sverige, kom spelmän från Umeå ombord. Det blev ett kärt återseende, det är trots allt flera år sedan vi senast träffades.
En timme efter avgång samlades alla spelmän på scenoch dansgolv, för att uppträda med gemensamma låtar. Den första, Drömmen om Elin, som Flash Mob, och de övriga som härligt allspel. Musiken ljöd under hela resan
från Umeå. Spelmännen visade stor respekt för varandras spelstilar och man lyssnade och/eller jammade med. Publiken dansade flitigt och folkdansarna uppvisade spännande varianter av traditionella danser.
– Hördu Birgitta! Nu har vi dansat alla sorters danser idag, men ingen mazurka. Kan du fixa det?
Det blev Tenala mazurkan som fick avrunda spelet i dansbaren.
När M/S Aurora Botnia anlände till Vasa avtackades passagerarna vid utgången med musik av Umeå spelmanslag. Ett mycket trevligt avslut på en fin spelmanskryssning.
Text och bilder:
Birgitta Beijar-Österberg
Umeå Spelmanslag.
Spelmän från finska sidan.
Stefan Sandqvist och Dagny Pada.
Rikssvensk spelman med nyckelharpa..
Arkivpresentation, öppet hus och Traditionshörna hos SLS i Vasa
Tidpunkt:
Lördag 27.7.2024
Adress:
Handelsesplanaden 23, Vasa
Arkivpresentation
Kl. 13.30–14.30
Välkommen till SLS i Vasa för en presentation med fokus på folkmusikmaterial i arkivets samlingar. Målet är att deltagarna får en bild av hur man söker, vad man hittar, hur man kan ta del av materialet i våra forskarsalar i Helsingfors och Vasa och vad som gäller om man vill ha kopior av arkivmaterial.
Vi kommer också att kort presentera sökportalen sls. finna.fi i vilken man hemifrån kan bekanta sig med samlingarna och ta del av och ladda ner en del av vårt folkmusikmaterial!
Anmälan
Eftersom antalet sittplatser i forskarsalen är begränsat ska man anmäla sig i förväg, om man vill delta. Ett kryss för ändamålet fanns på spelmansstämmans anmälningsblankett, men om man missat den möjligheten hittar man också ett anmälningsformulär på adressen www.sls.fi/sv/evenemang.
Öppet
hus
Kl. 14.30–16.30
Efter arkivpresentationen öppnar SLS arkiv dörrarna för alla som vill bekanta sig med vår kundtjänst, se vårt bibliotek och prata med arkivarierna som finns på plats.
Då kan man också köpa våra folkmusikutgåvor, botanisera i vår dubbletthylla där allt är gratis och kanske fynda bland utdelningsexemplar som dukats upp.
Traditionshörna
Kl. 20.00
Som ett komplement i stämmoprogrammet bjuder Finlands svenska folkmusikinstitut som vanligt på en Traditionshörna där mindre grupper och ibland också solister får stå i rampljuset. Konserten ordnas i våra kundutrymmen som för kvällen omvandlas till konsertsal. Kvällens artister bekräftas senare under våren. Gratis inträde, ingen anmälan behövs.
Varmt välkommen!
Foto: Kai Martonen/SLS
Att lära fiolspel
Två texter, skrivna var för sig och ur två olika perspektiv, vävs samman
när Catarina Harjunen och Synnöve Svanström berättar om att lära sig och att lära ut fiolspel.
Synnöve – Catarina kom som vikarie till SLS arkiv i Vasa där jag jobbar som arkivarie. Vi hade tidigare studerat folkloristik vid Åbo Akademi samtidigt, men jag mest på distans och som vuxenstuderande och tjugo år äldre än mina medstuderande. Efter studierna hade vi endast träffats någon gång när hon kom till vår kundtjänst och forskade för sin doktorsavhandling.
Catarina – När jag i september 2021 började arbeta på SLS arkiv var jag inte särskilt bevandrad i ämnet folkmusik. Någon enstaka folkmusikgrupp har jag väl lyssnat på och jag har sjungit mycket i skolan. När jag började arbeta med folkmusiksamlingarna, blev jag varse den finlandssvenska spelmanstraditionen som jag inte heller var bekant med från förr.
Med folkmusikutövarna hade jag inga beröringspunkter annat än ett folkloristiskt intresse och den beundran jag känner för vilken person som helst som kan traktera ett instrument. Själv hade jag aldrig har spelat något instrument. Jag har inte särskilt stort tålamod, och blir lätt frustrerad, så jag har tänkt att det inte är för mig.
Synnöve – När Catarina kom till SLS fick jag tillfälle att lära känna henne bättre. Hon hade inte så mycket erfarenhet av folkmusik så jag ville förstås genast dra in henne i folkmusikens fantastiska värld. När min missionsiver blev för stor bromsade hon mig och förklarade att hon ju inte kommer att börja spela fiol bara för att hon jobbar hos oss en tid.
Spelmansstämman
Catarina – Under våren 2023 blev det bestämt att jag skulle dokumentera spelmansstämman på Åland för SLS arkivs del. Jag tog mig an uppgiften med iver och spänning: hur såg en stämma ut? Vad skulle hända? Skulle jag bli tokig till slut på all spelmansmusik? Jag såg ändå fram emot helgen, nyfiken som jag är på det mesta.
Synnöve – På spelmansstämman på Åland skulle vi från SLS som vanligt hålla Finlands svenska folkmusikinstituts Tra-
Foto: Annika Pastuhov
Catarina, Synnöve och katten Märta.
ditionshörna, informera om SLS arkiv och om folkmusikinstitutets verksamhet och dokumentera. Catarina, som den forskare hon är, tog ett fräscht grepp vad gäller vår insamling och intervjuade olika stämmodeltagare och skrev fältdagbok. Lite orolig var jag nog för att det skulle bli för mycket av det goda med två dygn spelmansmusik på raken.
Catarina – Det var en fullspäckad helg. Värdarna hade gjort ett fint arbete med arrangemangen, vädret var tillmötesgående, och jag fick föra många intressanta musiksamtal. På lördagskvällen satt jag i Badhusparken och lyssnade på ett gäng jammande spelmän, och Synnöve kom och satte sig bredvid mig. Jag har en minnesbild av att hon frågade mig vad jag tyckte om min första stämma, och jag sa "Jag vill nog lära mig spela fiol". Och Synnöve svarade genast att jamen det ordnar sig! Jag trodde inte riktigt mina öron men jag förstod ändå att hon menade allvar. Vi kom överens om att vänta tills efter semestrarna och kolla läget sedan, kanske skulle mitt plötsliga begär blekna.
Fiolundervisning
Synnöve – Efter spelmansstämman fick jag semester, men inte Catarina som åkte i väg till folkmusikfestivalen i Kaustby tillsammans med vår kollega Annika för att informera också där. I augusti var vi båda tillbaka på jobbet och döm om min förtjusning när Catarina undrade om jag menat det där med att lära henne spela fiol. Javisst hade jag det!
början mest som ett kärt besvär: det var ju roligt att spela, men samtidigt var det svårt att ge upp av min tid för någonting som jag tyckte avancerade så långsamt. Men det blev snabbt en rutin. Jag försöker öva varje dag. Ibland lyckas det, ibland inte, då livet också innehåller annat. Ungefär varannan, var tredje gång vi träffas får jag en ny låt. Ofta jobbar vi med knepiga fraser men ibland bara spelar vi, jag melodin och Synnöve stämmor. Vårt samarbete funkar bra, tycker jag. Synnöve är lyhörd för mina behov och fattade snabbt hur jag funkar och hur jag ska motiveras. Vill jag ha en ny låt får jag det, och vill jag öva en vecka till på den senaste gör vi så. Hon gör ingen sak av att jag så ofta spelar illa inför henne, något som orsakar mig stor frustration då jag vet att jag kan bättre. Det är som om stråken gnisslar mot strängarna lite extra så fort hon är i rummet. Är alla elever så nervösa för att spela inför sina lärare?
"Och när båda fiolerna sjunger som de ska är det ju en så mäktig upplevelse!"
Catarina – Jag var drabbad. I mitten av augusti kom Synnöve hem till mig en dag efter jobbet. Med sig hade hon en fiol till låns. Vi inledde vad jag trodde skulle bli veckor av knäppande och teori, men ack så fel jag hade. Efter två-tre barnvisor, ett par, tre veckor in i spelandet, var det dags för min första "riktiga" låt, som blev Bröllopsmarsch från Kökar. Jag undrar om alla spelmän känner något speciellt för den första låt de lärt sig spela? Bröllopsmarschen från Kökar är kanske inte min favorit att spela, eller som melodi, men den är ändå speciell för mig.
Efter någon vecka började vi också titta på noter och jag fick ett exemplar av Allspelslåtar. Jag läste inte noter från förr även om jag var bekant med dem från skolsjungandet. Nu läser jag dem behjälpligt, lite som ett främmande språk, sakta men säkert. Nu kan jag från noterna tyda melodin om jag inte minns exakt hur den ska gå, men jag upplever nog att jag lär mig bättre med gehörsspel, och uppskattar den praxisen inom spelmanstraditionen. Noterna är ändå ett stöd som behövs.
Att passa in spelandet i mitt veckoschema var till en
Vi spelar oftast på torsdagar, så i början av veckan brukar jag fråga, "Visst spelar vi på torsdag?". I början frågade jag om vi ska ha lektion, men nu spelar vi tillsammans, även om det fortfarande är en lärare-elev-situation. Jag tror att det handlar om att jag fått en förståelse för det där arkivmaterialet som jag förr kände att inte talade med mig. Nu har jag själv en roll i traditionsöverföringen och är en i en lång rad människor som drabbats av spelandet, som lärt sig av andra och kanske även lärt vidare. Vi spelar alla tillsammans. Visst tycker jag att det är roligt att ta fram fiolen och spela för mig själv, öva låtarna jag lärt mig, nöta på den nyaste som inte riktigt sitter ännu, lära mig hantera fiolen och tala dess språk. Men det är någonting helt annat att spela tillsammans med någon annan, i synnerhet någon som kan tala om för mig varför det låter som det gör, hur jag ska få det att låta bättre. Och när båda fiolerna sjunger som de ska är det ju en så mäktig upplevelse!
Synnöve – Det är så kul att undervisa Catarina. Jag tycker över lag om att undervisa i fiolspel. Varje människa har ju sina speciella förutsättningar och svårigheter när hon ska lära sig något, och när jag försöker förstå vad den andra behöver för att komma vidare på bästa sätt, just där och då, glömmer jag tid och rum. Att sedan se och höra när det funkar och att uppleva framstegen känns fint.
Det är stor skillnad mellan att undervisa barn och att undervisa vuxna nybörjare. Med vuxna kan man prata om saker och få dem att förstå hur saker ska göras, se ut, kännas och låta. Å andra sidan har många vuxna spärrar i form av olika föreställningar (ofta obefogade) om begränsningar hos dem själva. Catarina har inte sådana hinder och från yogan är hon van att utföra medvetna rörelser med stor precision
vilket är till nytta, särskilt vad gäller stråkföringen. Dessutom är hon skärpt och målmedveten. Ett exempel är notläsningen. Ganska fort lämnade hon bort siffrorna som vi skrev in för fingersättningen, och en gång – ganska i början – skrev hon självmant ner noter till en melodi som hon lärt sig på gehör. Notvärdena fattades men tonhöjderna var rätt. Inför julen förklarade jag hur hon skulle transponera melodin Koppången till en bekvämare tonart och det gick hur bra som helst.
När det gäller repertoar föreslår jag låtar som jag tycker ligger rätt just då, men det är förstås extra roligt om Catarina själv tycker om dem också. Mitt mål är att bygga upp ett förråd av låtar som hon kan spela med andra och där är Allspelslåtar-häftena grunden. Sedan kryddar vi med lite annat som till exempel den norska reinländern Immelan Grimmelan och Koputuspolkka som hon hade hört på spelmansstämman och föreslog själv.
Vi spelar mest på gehör, men noterna finns där bredvid så att Catarina kan gå tillbaka på dem när hon övar för sig själv. Nya låtar får hon dessutom spela in på telefonen. Vill hon kunna spela prima vista får hon lära sig det själv (eller av någon annan). Jag kommer bara att lära henne spela låtar på fiol.
Första jammet
Catarina – En fredagskväll i mars var jag med på en träff om kulturarv, folkmusik och turism som ordnades i Norra Vallgrund av nätverket ICH North. Kvällen skulle avslutas med jam, mitt första. Hela dagen hade jag varit så nervös inför detta att jag nästan backade ur när jag såg vilka andra som deltog. Inte kunde ju jag spela med dessa duktiga spelmän! Jag som bara kan spela sex-sju låtar, och väldigt långsamt dessutom, hur skulle det se ut? Samtidigt förstod jag att det skulle finnas förståelse för mitt nybörjarskap, att ingen skulle kritisera mig eller tycka att jag var dålig då jag spelade fel. Fiolen åkte alltså fram och det blev några låtar ur min repertoar. Skulle jag vara hård mot mig själv skulle jag inte alls vara nöjd med mitt spelande den kvällen, jag träffade antagligen inte en enda ton rätt. Men jag deltog, jag spelade med andra, jag vågade, jag gjorde mitt bästa, det gick, jag kunde, om än illa! Det var med blandade känslor jag körde hem genom mörkret. Å ena sidan var jag frustrerad över att jag inte spelat bättre, jag spelar ju bättre hemma hela tiden! Å andra sidan drabbades jag igen, precis som på stämman i somras. Det är roligt att spela med andra! Åh, den som finge syssla med detta hela tiden! Det var en lärorik kväll.
Synnöve – Eftersom tanken på att få spela och ha roligt tillsammans med andra var det som från början hade väckt Catarinas intresse tog hon modigt med sig fiolen till ICHNorths träff med avslutande jam. Gissa om jag var glad när
jag såg att hennes fingrar visste vart de var på väg i de låtar vi hade lärt henne. Det är ett stort steg från att spela med mig hemma i köket i lämpligt tempo till att delta i ett jam!
Framtiden
Synnöve – Jag lär Catarina spela fiol för att jag tycker det är roligt. Undervisningen sker inte i någon läroinrättning, vi håller ”lektion” hemma i hennes lilla mysiga stuga. Jag tar inte betalt, men jag har fått squash som hon odlat i sin trädgård och ett par underbara yllesockor som hon stickat i traditionell Björkömodell och i samma färger som Oravais folkdräkt. Tidigare när jag undervisat har det varit ett avlönat om än roligt arbete, men det här känns så rätt just nu. Det är mera kravlöst och vi vet båda att vi gör det här för att det är roligt.
Catarina – Jag fortsätter spela. Jag fortsätter framför allt att lära mig och vara nyfiken på den svenska spelmanstraditionen i Finland, på musiken, på instrumentet. Fiolen börjar kännas som en vän där den ligger i lådan och stundom kräver stämning stup i kvarten för att sedan ljuda perfekt i ett par veckors tid utan att jag rör stämskruvarna. Jag blev medlem i Spelmansförbundet i slutet av mars och hoppas snart ha modet (och tiden) att delta i kurser. I sommar blir det stämma i Vasa där jag bor, och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att delta, denna gång som medlem i förbundet (jag kan inte riktigt kalla mig själv för spelman än). Jag har egentligen inga planer för mitt spelande, inga mål utöver att fortsätta spela så länge det känns roligt och givande. Jag hoppas att det ska kännas roligt länge.
Undervisningen sker hemma hos Catarina.
Foto: Annika Pastuhov
Spelfolk Live – en arena för levande folkmusik
sPelfolk är en förening som ordnar månatliga folkmusikevenemang så som konserter och folkmusikjam. Föreningen har stark förankring i skärgården och skärgårdsmusiken, och vill med sin verksamhet främja folkmusikutövningen i Åboland. Föreningen vill skapa tillfällen där folkmusik kan höras, utövas och samla intresserade, samt aktivt föra fram folkmusik i det allmänna musikutbudet.
Föreningen har ordnat Spelfolk Live-kvällar på olika orter i Åboland med koncentration till Pargas stads område och Åbo. Evenemangen inleds ofta med en konsert, med musik av någon ensemble eller artist. Därefter fortsätter kvällen med folkmusikjam, där artister och spelmän spelar samman i inspiration och utbyte av låtar.
Sedan föreningens start i slutet av 2021 har sammanlagt 26 Spelfolk Livekvällar hållits. Evenemangen ordnas ofta i samarbete med restauranger på olika orter, allt från skärgården till Åbo centrum. Exempel på artister som uppträtt är Turku-Folks! orkester, Folkrörelsen, Jimmy Träskelin, Andreas Rantala m.fl.
Varje evenemang är ett unikt tillfälle att få höra folkmusik i varierande sammansättningar och stilar. Folkmusikens många ansikten representeras av allt från mera nybörjande musikanter till garvade professionella. Scenerna och jammen är idag viktiga arenor för dagens ”byspelmän”, sångare och musiker. Folkmusiken har en unik kapacitet att skapa stämningar som förenar på många plan. Den kan vara både traditionell och nyskapande vilket är berikande och ger spännande och intressanta nyanser.
Följande evenemang går av stapeln i maj, då Johanna Lönngren & Rie intar scenen under Kulturkrock Korpoström -evenemanget i Korpo, samt i slutet av juni då tolv spelmän med sina allmogebåtar bjuder på spelmansmusik och allsång på Brännskär, även det i Åbolands skärgård.
Spelfolk rf:s verksamhet finansieras med hjälp av bidrag och vid konserter finns det möjlighet att betala frivilligt inträde till förmån för föreningens verksamhet. År 2024 stöds verksamheten av Konstsamfundet, Martha och Albin och Löfgrens kulturfond, Pargas stad och Svenska kulturfonden.
Marianne Maans
Spelmän med allmogebåtar arrangeras följande datum:
24.6 Brunskär, Pargas
25.6 Aspö, Pargas
26.6 Nötö, Pargas
28.6 Gullkrona, Pargas
29.6 Brännskär gästhamn, Pargas (kl. 19.00 SPELFOLK LIVE)
30.6 Korpoström, Korpo, Pargas
Foto: Barbi Laine
Maria Kalaniemi invald i hedersgalleriet vid Musikmuseet Fame
Under 2024 firar dragspelskonstnären Maria Kalaniemi sitt 60-årsjubileum. Bland annat ordnades en jubileumskonsert tillsammans med hennes spelvänner i Sellosalen i samband med RotFest – som hon själv är med och arrangerar.
Under sin långa karriär har Kalaniemi fått ta emot många utmärkelser. År 1983 segrade hon i tävlingen Kultainen Harmonikka (gyllene dragspelet) och blev därigenom känd på nationell nivå och har därefter kommit att fungera som en förebild för yngre musiker.
Under 2018 utnämndes hon till medlem av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm och erhöll dessutom statspriset i musik. Kalaniemi har genom åren – som dragspelare, kompositör och producent – samarbetat med många olika musiker,
Midnattsorkestern/ Yllefilt
eN DrÖMMANDE och MELANKolisk ljudvärld byggs upp med hjälp av skickligt arrangerad musik och en speciell klang i sångsolistens röst. David Löfberg har skrivit musik och text och har enligt deras hemsida samlat ihop en drömbesättning. Midnattsorkestern grundades 2009 i Göteborg och består av Malvakvartetten (2 violiner, viola
till exempel Timo Alakotila och Eero Grundstöm. Tillsammans med Elina Leskelä och duon Hoivapelimannit mottog hon under årets Folklandia-kryssning utmärkelsen "årets fenomen".
Maria Kalaniemi har nu, som första dragspelsmusiker, valts in musikens hedersgalleri vid Musikmuseet Fame i Helsingfors.
och cello), Gustav Jullander (gitarr) Johan Bengtsson (kontrabas), Löfberg själv på dragspel och sångaren Elina Ryd.
Så här har de skrivit på sin hemsida: Skivan vann nyligen Manifestpris i kategorin "Årets visa", Manifestgalan 2024 med följande motivering: ”För sina självklara melodier och lekfulla texter, inramade av ett musikaliskt följsamt komp med blinkningar till bland annat Taube, klezmer och jazz. Precis som titeln antyder, en skiva som sluter sig varmt kring lyssnaren och får honom att drömma sig bort till öst, väst och ända ut i kosmos.”
Musikens arrangemang är intressanta; varje gång jag lyssnat på LP:n har jag hittat något nytt och många olika ljudbilder uppstår t ex folkligt, slaviskt, jazzigt, klezmer och som om man sku vara på en söderhavsö. Det jag också gillar är att de olika instrumenten får solodelar och plats i berättelserna i de sju låtarna på skivan. Sätt därtill texter som är värmande, drömmande och beskrivande så har man en komplett berättelse i både ord och toner. Elinas röst är som tagen ur en jazzklubb för länge
sedan. Visan Rosorna dansar på taken i natt, är så finurlig att man måste lyssna på den flera gånger för att komma underfund med allt som händer i den t ex tempoväxlingar för att inte tala om alla oväntade tonbrytningar i både melodi och harmoni och de olika instrumentens små extra pärlor. Signaturmelodin Yllefilt känns nog som om man har en värmande melankolisk filt runt sig, fungerar säkert som vaggvisa även för vuxna bara man inte börjar koncentrera sig allt för mycket på texten och arrangemanget som är så bra.
En skiva värd att lyssna på för att t ex kunna varva ner efter en hektisk dag, Linnea Holmberg
material till Nr 3/2024 är
Foto: Elina Brotherus
Avs. Finlands svenska spelmansförbund
Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM
Händelsekalender
24.6 Spelmän med allmogebåtar, Brunskär, Pargas.
25.6 Spelmän med allmogebåtar, Aspö, Pargas.
26.6 Spelmän med allmogebåtar, Nötö, Pargas.
28.6 Spelmän med allmogebåtar, Gullkrona, Pargas.
29.6 Spelmän med allmogebåtar, kl. 19.00 SPELFOLK LIVE, Brännskär gästhamn, Pargas.
30.6 Spelmän med allmogebåtar, Korpoström, Korpo, Pargas
8–14.7 Kaustinen Folk Music Festival, Kaustby
9–10.7 Lilla spelmansstämman, Kaustby
16–21.7 NORDLEK 2024, Arendal, Norge
25.7 Folkmusikkväll vid Skorpan med Lapua-Uusi-Guinea och Marianne Maans (kl. 18–20), Jakobstad
26–28.7 Spelmansstämman 2024, Korsholm och Vasa
15.8 Folkmusikkväll under Konstens natt med Johanna Lönngren & Rie, Vasa
15.8 Spelmän går i Karnevalståget under Konstens natt, Vasa
28.7–2.8 Folkmusikläger på Kyrkogårdsö, Åland (arrangör Antons Vänner r.f.)
9.11 Ingå spelmansgille firar 50-års jubileum, Hembygdsgården i Ingå (mera information kommer senare)
Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi