Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. • 3/2023 • Årgång 54
Spelmansstämma på ett somrigt Åland Sidan 10
Finlandssvensk riksspelman – skulle det vara nå´t? Sidan 8
Kaustby leverar igen Sidan 18
Fiolen min 3/2023 Spelmanssommar och -höst............................................. 3 Aktuellt............................................................................ 4–7 Finlandssvensk riksspelman–skulle det vara nå´t?... 8–9 Spelmansstämma på ett somrigt Åland.................. 10–17 Kaustby levererar igen...............................................18–25 Nya skivor................................................................... 26–27 Rivet ur arkivet................................................................. 27 Händelsekalender............................................................. 28 Pärmbild: Patricia Antman – med sitt barn i famnen – spelar med Östra Nylands Spelmansgille vid Badhuspaviljongen i samband med årets spelmansstämma. Foto: Jessica Westerholm
www.spelmanforbundet.fi kansliet@spelmansforbundet.fi Ordförande: Synnöve Svanström 050 545 7264 ordforande@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Bjarne Lundsten 0400 872 044 bjarnelundsten@gmail.com Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 10–14 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Tobias Elfving 050 563 1533 tobias.elfving@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi
Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479 Ansvarig utgivare: Synnöve Svanström Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida (183x257 mm): 270 euro Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro 1/4 sida (89x126 mm): 100 euro 1/8 sida (89x63 mm): 70 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer kommer ut i månadsskiftet november-december 2023. Deadline för material är 15.10.2023 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden. 2
Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Antonia Nyström 044 066 1012 antonia.nystrom@gmail.com Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Henrica Westerholm 040 169 3399 henrica.westerholm02@gmail.com Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com JÖMÄRKT MIL
4041 0955 Trycksak
Spelmanssommar och -höst Redan i början av sommaren, den10 juni, bar det av mot folkhögskolan Kredu i Nykarleby för en Folkmusikworkshop i rikssvenska låtar för barn och ungdomar och likasinnade med Sven Midgren från Skåne som lärare. Johanna Lönngren hade tagit initiativ till workshopen som ordnades i samarbete med Spelmansförbundet. Vi var åtta deltagare och det visade sig att vi ”likasinnade” var något fler än barnen och ungdomarna och att Sven Midgren var en skicklig spelman och inspirerande pedagog. För deltagaravgiften fick vi fem lektioner, trevlig samvaro, en lunch med pizza och sallad samt några trevliga låtar att ta med hem.
Juni & juli Några veckor senare var det dags för Spelmansstämma på Åland. Efter att i månader ha sett fram emot sommarens spelmansstämma och hjälpt till med en del praktiska förberedelser var det skönt att se stämman förverkligas. Det blev tre fina dagar på Åland. Deltagarna verkar ha trivts och jag fick höra positiva kommentarer både under och efter stämman. Jag vill än en gång tacka alla som bidrog till att stämman blev lyckad, både dem som jobbade med arrangemangen – så väl före som under stämman – och alla stämmodeltagarna. Själv var jag stundvis i jobb för Finlands svenska folkmusikinstitut som på lördag kväll både ordnade den lilla konserten Traditionshörnan och hade en infopunkt på plats, men visst hann jag också spela lite under stämman. Jag var med på allspelslåtarna och hade några riktigt fina spelstunder med olika medspelmän. Och mycket fin musik hörde jag! En av de åländska deltagarna som inte varit med på våra spelmansstämmor på många år noterade att spelmansgruppernas antal gått ner, men att kvaliteten gått i motsatt riktning (min egen sammanfattning av diskussionen). Hon tyckte också att man ser många riktigt skickliga spelmän nuförtiden. Läs mer om spelmansstämman på sidan 10.
I anslutning till festivalen ordnades på fredagen en kongress och ett nätverksmöte på Lappfjärds folkhögskola. Temat för sammankomsten var ”Hur blir vi starkare tillsammans” och representanter för olika musik- och folkmusikaktörer från när och fjärran slöt upp. Representerade var Finlands svenska folkmusikinstitut, ICH North, Folkmusikforum i Österbotten, KulturÖsterbotten, KulturÖsterbotten/Luckan Sydösterbotten, Österbottens Barnkulturnätverk BARK, Yrkeshögskolan Centria, ICH North, Folkmusikforum i Österbotten, Västernorrlands museum, Konstuniversitetet, Kuula institutet, Yrkeshögskolan Novia, Folkmusiksällskapet, Lappfjärds folkhögskola och Finlands svenska spelmansförbund. Förutsättningarna för att man ska kunna göra något tillsammans verkar goda med tanke på att flera av de närvarande var involverade både i EU-projektet ICH North (se Fiolen min 1/2023) och i projektet Folkmusikforum i Österbotten (se sidorna 5 och 7).
September & oktober När den här tidningen landar i postlådorna är det bara någon vecka kvar till Skärikursen på Sälgrund. Sedan kommer SpelmansFolk i Åbo. Anmälningstiden har redan gått ut, men på sidan 6 berättar vi hur du ska göra för att kunna vara med i Åbo.
Vi ses i Åbo! Synnöve Svanström, ordförande
Juli & augusti Två veckor senare sammanstrålade igen en stor skara finlandssvenska spelmän. Då var vi i Kaustby på Lilla spelmansstämman. Det var som vanligt en fin och gemytlig dag som vår redaktör berättar om på sidan 18. Sedan dess har också den första LaFolk festivalen sett dagens ljus i Kristinestad och Lappfjärd, fredag–lördag 11– 12 augusti. Ett väldigt trevligt evenemang som vi kommer att rapportera om i nästa nummer av tidningen. Vi hade gärna skrivit om festivalen redan i det här numret, men den ägde rum för sent för att hinna med. 3
Huutokatrilli dansas i samband med ett tidigare Folklandia. Fotograf: Elian Seppälä
Folklandia
12–13.1.2024 M/S Baltic Princess Åbo – Kapellskär – Åbo Folklandia är en årligen återkommande vinterfestival ute till havs – en 22 timmar lång kryssning fullspäckad med folkmusik och folkdans. Kryssningen i januari 2024 blir den 27:e i ordningen och hålls på omtyckta M/S Baltic Princess. Fartyget lägger ut kl. 18.30 på fredag och återvänder kl. 16.30 på lördag. Vill du med på en av vinterns mest händelserika evenemang? Finlands svenska spelmansförbund är en av medarrangörerna och har även i år reserverat ett antal platser till kryssningen. Anmälningar med namn, födelsetid, kontaktuppgifter och hyttönskemål skickas till kansliet@spelmansforbundet.fi fortast möjligt, dock senast 31.10.2023. Platserna fylls i den ordning anmälningarna kommer in.
4
För att få speltid förutsätter att man fått sin hyttplats bekräftad. De som reserverat speltid före utgången av augusti månad garanteras speltid. Spelmansförbundet kommer som tidigare år att reservera speltid för Allspelslaget, så möjlighet att uppträda finns fastän man inte kommer som ett helt spelmanslag. På ett så pass stort fartyg som Baltic Princess finns det också många möjligheter till buskspel och flera öppna scener. Läs mera om kryssningen på förbundets webbplats www.spelmansforbundet.fi
Skärikurs på Sälgrund 22–24.9.2023 Anmälningstiden för skärikursen har passerat, men hör dig för om lediga platser till kansliet@spelmansforbundet.fi Som lärare i år fungerar Piia Kleemola-Välimäki på fiol samt Thomas ”Tommie” Black-Roff på dragspel. Kursen lämpar sig för alla som har lite spelvana. Läs mer om kursen på förbundets webbplats www.spelmansforbundet.fi
Hej alla spelmän! Är du också på väg till NORDLEK 2024 den 16–21 juli i Arendal i Norge? Vi i Nordleks folkmusikutskott har fått ta del av det preliminära programmet och vi ser att man nu verkligen har gjort en stor satsning på program för spelmännen. Man kan spela tillsammans, till dans och till folkdans samt delta i tävling. Här är några programpunkter:
• Polskan i Norden – Syftet är att visa skillnader mellan ländernas polskor (ingen ledd dans, spelmannen bestämmer) • Nordiskt mästerskap i dansespel – Man tävlar i att spela den bästa dansmusiken • Kompositionstävling • Pubjam/Buskspel
Fotograf: Åsa Lillhannus
• Nordisk SpelMix – organiserad låtutlärning från vart land på torsdag och fredag med målet att spela till- sammans till dans på lördagkväll • Onsdag-torsdag-fredag tränar vi de nordiska samspels- och samdanslåtarna • Möjlighet att spela till nattdans
Kom med och bygg ett tvåspråkigt folkmusiknätverk tillsammans! VI LETAR EFTER SÄTT att förstärka folk-
musikens levnadskraft i vårt område. Utbildningsmöjligheter, sammankomster, stöd för pedagoger och andra aktörer – dela gärna dina tankar med oss genom att delta i vår enkät via QR-koden. Mera info om projektet och kommande nätverksträff: FolkmusikForum i Österbotten https://net.centria.fi/hanke/folkmusikforum-i-osterbotten/
• Festtåg – spelmännen har landsvisa fasta spelplatser längs med festtåget
Vi ser fram emot att träffa dig i Arendal 2024 Nordleks folkmusikutskott
Helen (SE) , Arne (DK), Nina (NO) o Linnea (FI)
För mera information följ med NORDLEK 2024:s hemsida www.nordlek2024.no
Projektkoordinator:
Anni Järvelä | +358 50 3462206 | anni.jarvela@centria.fi
5
Kvällsjam på Restaurant Göran under SpelmansFolk 2022. Fotograf: Simon Gripenberg
SpelmansFolk i Åbo 6–7.10.2023 Anmälningstiden till årets SpelmansFolk har passerat, men hör du av dig till kansliet@spelmansforbundet.fi snarast så hinner du också med. Förhandsanmälningar behövs med tanke på kurserna, serveringen och kvällsprogrammet på Kåren under lördagen, samt för eftermiddagens spelningar i Hansa. På fredag kväll folkmusikjammar vi tillsammans med VS-kamu (Varsinais-Suomen Kansanmusiikkiyhdistys, Egentliga Finlands folkmusikförening) och för det behövs ingen förhandsanmälan, men hör gärna av dig ändå så vi kan meddela dig exakt tid och plats. Lördag 7.10 10.00–12.30 Kurser på Kåren - Allspelslåtar på gehör med Kenneth Nordman - Kaustbylåtar med Anni Järvelä 12.30–14.30 Lunch på Kåren 13.00–16.00 ”Folkmusik på stan”, Hansakvarteret 16.30–18.30 Kvällsbuffé på Kåren 19.00– Spelmanskonsert på Kåren 22.00– Dans och jam i Kårens knutar och vrår Mera info hittar du i Fiolen min nr 2/2023 på sidorna 6–8 samt på förbundets webbplats www.spelmansforbundet.fi Allspel vid Hansakvarteret på SpelmansFolk 2022. Fotograf: Simon Gripenberg
6
Folkmusikforum i Österbotten samlar tankar om folkmusik och utbildning Folkmusikforum i Österbotten är ett av projek-
ten som hör till Svenska kulturfondens strategiska satsning Skapa. Dessa projekt siktar på att förbättra tillgänglighet och jämlikhet av konstundervisning på svenska i Finland. Folkmusikforum i Österbotten vill stödja folkmusikundervisningen genom att öka kunskap med hjälp av tvåspråkiga studiestigar för folkmusikintresserade. Projektet befinner sig som bäst i en förberedande fas där man samlar tankar och önskemål från fältet, det vill säga läroanstalter, professionella folkmusikaktörer samt folkmusikintresserade i allmänhet. Projektets första nätverksträff skedde vid Lappfjärds folkhögskola i mars och den andra nätverksträffen ordnades i Kaustby under folkmusikfestivalen.
Under projektets gång har man både kartlagt den nuvarande situationen med folkmusikundervisningen och tittat utåt för inspiration. I Kaustby fick deltagarna höra om systemet i Shetland, där den traditionella musiken undervisas bland annat som en del av skoldagen. Även en kort presentation om Näppäripedagogik ingick i den korta men effektiva seminariedagen. Projektgruppen består av representanter från Centria, LaFo, Folkmusikinstitutet i Kaustby, KulturÖsterbotten samt Mellersta-Österbottens konservatorium. Det är ännu möjligt att delta och påverka i projektets innehåll genom att besvara den korta enkäten om utbildningsmöjligheter inom folkmusiken här: https://link.webropolsurveys.com/ S/76BE49BDC73A59B8 eller via QR-koden i annonsen (på sidan 5) i denna tidning!
Anni Järvelä, projektkoordinator
Lewie Peterson från Shetland Islands Council berättade hur man tar vara på den berömda musiktraditionen i Shetland i den andra nätverksträffen under Kaustby folkmusikfestival i juli.
Fotograf: Annika Mylläri
7
Finlandssvensk riksspelman – skulle det vara nå´t? Spelmansförbundets styrelse undrar om det bland de finlandssvenska spelmännen finns någon som skulle vilja bli riksspelman på sin egen finlandssvenska tradition och vi undrar hur många som skulle vara intresserade.
Zornmärket i silver. Fotograf: Andreas Svensson
8
Vi som haft kontakt med spelmän i Sverige har inte
kunnat undgå begreppet riksspelman. Det är en titel man kan erhålla genom uppspelning för Zornmärkesjuryn som avgör om spelningen har sådan kvalité att den leder till ett diplom, ett bronsmärke, ett diplom efter brons eller ett silvermärke. Om man får ett silvermärke kan man titulera sig riksspelman. För att hålla mig kort skriver jag nu inget om hur, var och när uppspelningarna ordnas eller om hur de går till. Den och mycket annan information presenteras bättre på folkdansringen.se/riks/var-verksamhet/zornmarket samt på www.zornmarket.se På adressen https://www.musikisydchannel.se/sv/reportage/zornmarkesuppspelning finns därtill en trevlig liten film om en uppspelning för Zornjuryn.
Hittills i Svenskfinland Det har vid olika tillfällen diskuterats huruvida en finlandssvensk spelman skulle kunna spela upp för Zorn-märket och bli riksspelman och det har faktiskt hänt en gång. Det var 1977 när fiolspelmannen Gösta Östman från Uppsala, med rötter i Vörå, fick märket ”för livfullt spel i österbottentradition”, men över lag har man från Zornmärkeshåll ansett att man inte har beredskap att bedöma finlandssvenskt spel. För några år sedan började Stefan Kuni (dåvarande ordförande i Spelmansförbundet) fundera på om man också kunde ordna uppspelningar för finlandssvenska spelmän. Tillsammans träffade han och professor Ann-Mari Häggman representanter för Zornmärkesorganisationen och lade fram sina tankar kring en eventuell möjlighet till uppspel i Svenskfinland. ”Vi har ju gemensamma musikaliska rötter i vår folkmusiktradition, fast musiken senare utvecklats i olika riktningar. Folkmusiken i Sverige är inte heller likadan överallt. Estlandssvensk folkmusik får ju också framföras och blir bedömd av juryn, så varför inte finlandssvensk folkmusik?” resonerade de. Diskussioner fördes, men tystnade av någon orsak. På förbundsdagen i Borgå 2022 förde jurymedlemmen Christina Frohm – som var på plats som spelman på danskursen – saken på tal igen, men av olika orsaker gick inte diskussionen vidare då heller. Men så i mars i år kontaktade Zornmärkesnämndens ordförande Anderas Svensson Spelmansförbundet och undrade om vi är intresserade av att diskutera eventuella möjligheter för finlandssvenskar att spela upp.
Vad tycker du? Skriv till mig på adressen ordforande@spelmansforbundet.fi och berätta: – Tycker du att en finlandssvensk spelman borde få möjlighet att bli riksspelman? – Skulle du själv vilja testa att spela upp? I Sverige är det vanligt att man spelar upp mer än en gång innan man får sitt märke. Uppspelningen fungerar nämligen också som ett tillfälle när man får feedback och konstruktiv kritik av sakkunniga personer vilket utgör ett stöd när man sedan jobbar vidare med sitt eget spel.
Argument... På folkmusikfältet i Sverige har det ibland höjts kritiska röster gällande uppspelningarna och hela riksspelmansidén. Man har talat om likriktning och konservering med mera, men de facto har verksamheten sporrat många spelmän att träna upp sitt solistiska spel och fördjupa sig i sin tradition så att de ensamma kan stiga upp med sitt instrument och spela för publik och till dans. Så är det inte hos oss där lagspelet har kommit att helt dominera scenerna och sammanhangen. Personligen skulle jag gärna se mer solistiskt spel i Svenskfinland. Dessutom har riksspelmanstiteln blivit känd också utanför spelmanskretsarna i Sverige och ger spelmannen prestige och spelmansmusiken mer synlighet.
På tapeten Intressant vad gäller uppspelningsplanerna är att nästa sommars uppspel blir i Umeå som ligger på andra sidan Kvarken från Vasa sett – Vasa där spelmansstämman kommer att hållas – och det spånas på om man kunde... Ja, desto mer kan jag inte säga om den saken i det här läget, men...
Som sagt, skriv till mig! Synnöve Svanström, ordförande
Läget I Spelmansförbundets styrelse har vi nu behandlat ärendet på ett par möten, men slutligen ärligt konstaterat att vi inte vet hur stort intresset på fältet skulle vara. Vi önskar därför att medlemskåren ska ge sin syn på saken. 9
Spelmansstämma på ett somrigt Åland
Text och foton : Simon Gripenberg
Veckoslutet 30.6–2.7 sökte sig många spelmän ut till Åland. Sommarens höjdpunkt, spelmansstämman, arrangerades då i Mariehamn. En del av programmet var utlokaliserat till Degerby på Föglö, så stämmodeltagarna hann uppleva mycket på några få dagar.
10
Vi som kommer från det finska fastlandet sluter på fredagsmorgonen upp vid Vikingterminalen i Åbo. De flesta anländer med någon av de tre spelmansbussar som under natten och morgontimmarna samlat upp spelmän från olika delar av Svenskfinland. Någon anländer också med husbil, för att efter helgens stämma fortsätta färden till några av de rikssvenska spelmansstämmorna.
Ålandsfärja och festtåg Efter incheckningen sätter de flesta resenärerna sig ner i terminalen för att invänta ombordstigningen. Här och där i folkmängden urskiljer jag genast många finlandssvenska spelmän. Snart får vi stiga ombord på M/S Viking Glory. Det buskspelas bland annat på bakre ytterdäck och i uteserveringen Viking Terrace, där Stefan Lindfors stora rostfria skulptur "Vatten och vind" hänger i bakgrunden. Det känns som att resan går snabbt. Vi promenerar iland och stiger på bussarna som tar oss till inkvarteringsplatserna: Gästhem Kronan, Hotel Adlon, Hotel Esplanad, Hotel Savoy och Hotell Cikada där de flesta bor. Flera av inkvarteringarna ligger på kort promenadavstånd från färjan men det är ändå skönt att inte behöva släpa på alla väskor och instrument. Efter incheckningen hinner vi byta om och sträcka på benen en kort stund innan det är dags för stämmans första programpunkt, festtåget som startar från torget. Spelmansförbundets fana fladdrar i vinden. Musiken startar, festtåget sätts i rörelse och ringlar sig framåt längs grusgången
i mitten av den allé av lindar som ligger mellan Norra Esplanadgatan och Storagatan. Festtåget är långt och ställvis glest så det är svårt att få alla att fastna på en och samma bild. Det är varmt och svettigt och jag kan bara föreställa mig hur varmt det är att bära folkdräkt. Drygt halvvägs längs allén passerar festtåget det ryska konsulatet. Solrosor och fredssymboler är placerade framför konsulatet, där den åländska pensionärsbataljonen dagligen klockan fem samlas för att demonstrera mot Putins anfallskrig i Ukraina. Ett kvarter bort ligger lämpligt nog stiftelsen Ålands fredsinstitut. Festtåget svänger 90 grader styrbord in på Havsgatan och sedan 90 grader babord vid Norragatan, passerar Sveriges generalkonsulat och svänger åter babord för att nå slutdestinationen: Badhusparken.
Middag, konsert och dans Genast efter att vi anlänt till Badhusparken börjar en del buskspela, medan de flesta söker sig in i Badhuspaviljongen där middagen redan står framdukad. Det serveras trattkantarellsoppa, med eller utan sidfläsk, och mörkt bröd. Mums. Efter middagen sätter vi oss ner på de träbänkar som står uppradade i sluttningen utanför paviljongen. Sten Eriksson, den lokala stämmoarrangören, öppnar stämman och välkomnar oss alla. Han sammanfattar kort helgens program och sedan får vi höra några hälsningsord av förbundsordförande Synnöve Svanström. – Senast 2019 var vi här i samband med Förbundsdagen
Allspel under ledning av Siv Ekström på torgscenen i Degerby på Föglö.
11
och Vinterstämman och 2015 var vi här på spelmansstämma. Vi på fasta Finland är förstås intresserade av det som händer här på Åland och kommer gärna hit. Det känns fint att få ta del av den vackra naturen och den starka spelmanskulturen, konstaterar Synnöve. Den åländska gruppen Ålstars bjuder på några låtar, bland annat Kom lunkom. Därefter får vi höra en välkomsthälsning av Fredrika Sundberg som är fritids- och kulturchef på Mariehamns stad. Hon välkomnar oss till "de tusen lindarnas stad" och betonar att kultur och musik till och med kan ha en större hälsoeffekt än motion. Folkmusiklaget Kvinnfolk kliver upp på scenen och Siv Ekström greppar mikrofonen. – Vi fick i uppdrag att spela två låtar och det ska vi göra, men de sitter ihop som en. En schottis och en polkett flätas samman. Efter Kvinnfolks framträdande blir det allspel. Scenen fylls snabbt med spelmän och vi som stannar kvar i publiken utgör nu en klar minoritet. Innan Siv Ekström startar allspelet berättar hon att man egentligen kan säga att det var en ålänning från Vårdö, nämligen professor Otto Andersson, som i tiderna hittade på allspelet. Efter spelmanstävlingar bad han deltagarna stämma sina fioler likadant och tillsammans spela några låtar. Låtarna i kvällens allspel har alla en koppling till Föglö: Bröllopsmarsch efter Ragnar Helin, Lotsvalsen efter Egil Johansson, Föglöschottis och Egils polkan. Innan sista låten passar Synnöve på att rikta ett stort tack till Sten Eriksson och hans närmaste som varit med och ordnat stämman. Siv tackar allspelarna. – Vi kör samma låtar imorgon på Föglö och får se detta
som en generalrepetition, kompletterar hon. Det bjuds nu på välkomstkaffe och äkta ålandspannkaka med grädde och plommonsylt och efter en stund ljuder spelmansmusiken i Badhuspaviljongen enligt ett planerat spelschema. Första delen av programmet har vikts för konsert med de Åländska spelmans- och folkmusikgrupperna innan kvällens dansspelningar tar vid. När jag senare sätter mig en stund vid ett bord på utsidan kommer jag i samspråk med spelmannen Pär Hyberg från Röstånga i Skåne. Det är inte så vanligt att utomstående deltar i Spelmansförbundets stämmor så jag är nyfiken på vad som förde Pär till Mariehamn. Han berättar att han tidigare deltagit i en kurs som ordnades på Musiklinjen Kapellsberg vid Härnösands folkhögskola. Lärarna på kursen var Kenneth Nordman och Mats Granfors, kända från gruppen I Fäälan. – Det var roliga låtar som vi spelade och det var intressant att bekanta sig med den finlandssvenska musiken och de skillnader som finns jämfört med musiken i Sverige, speciellt när det gäller menuetter. I Finland har ni en obruten tradition, vilket vi inte har i Sverige, berättar Pär. Jag frågar om stämmorna i Sverige. Pär nämner bland annat Bingsjö och Degerberga men berättar också om den skånska spelmansstämma som ligger honom själv närmast hjärtat: stämman på Gamlegård i Billinge, som ligger i Eslövs kommun. Pär håller färdigt i mandolinen och jag passar på att fotografera medan han spelar en skånsk vals efter Enar Lönn. Buskspelen och dansspelningarna fortsätter i sommarnatten.
Festtåget avancerar längs allén.
På väg mot Badhusparken.
Allspel vid Badhuspaviljongen.
Pär Hyberg från Skåne deltar i stämman för första gången.
12
Förmiddag på Föglö Efter lördagens morgonmål stiger vi på bussarna och skjutsas ut till Svinö och skärgårdsfärjan M/S Skarven som tar oss ut till Föglö. Överfarten är inte lång och snart skymtar vi hamnen i Degerby, som är centralort i Föglö kommun. Degerby har gamla anor och var centralorten i Ålands skärgård innan Mariehamn grundades. Under förmiddagen hålls två spelkurser, en kring Föglölåtar och en kring bröllopsmusik. Från början av dagen inleds också spelningar på Restaurang Seagrams scen. Vinden är något kylig på uteterassen intill scenen, men nu som då tittar solen fram och värmer publiken. Då Sibbo spelmanslag spelar Smeden slår en ung spelman taktfast i sin triangel för att illustrera smedens slag i smedjan. Bergmans spelmanslag är näst i tur och spelar bland annat Schottis från Brunnsdäld, Sydänperä-Josefs polka och Planetvalsen. Spelmännen är inte ensamma i Degerby. Det är mycket folk i farten. På torgscenen öppnas Föglödagen som samlat många ortsbor, turister och mathantverkare till centrum. Kommunfullmäktiges ordförande Gun-Britt Gullbrandsson riktar ett stort tack till alla föreningar och byalag som ställer upp frivilligt. Sammanhållningen verkar vara stark, vilket förstås är naturligt när man bor på en ö. Som exempel nämner hon frivilliga brandkåren, som nyligen släckte en skogsbrand. Vi får ta del av en förevisning av Föglös folkdräkt i olika versioner och får bland annat lära oss att vit fetknopp är en karaktäristisk del av mönstret i delar av kvinnodräkten. Vi får också veta att Otto Andersson, som i tiderna grundade för-
eningen Brage (som upprätthåller Brages dräktbyrå) också dokumenterade folkdräkter på Åland och att den som är intresserad av folkdräkter kan kontakta Marthaförbundets hemslöjdssektion. Efter de programinslag som hör till öppnandet av Föglödagen fortsätter programmet på Torgscenen med uppträdanden av olika spelmansgrupper.
Lunch, shantysång och mera musik Mellan 11 och 14 serveras lunch vid Restaurang Seagram för dem som beställt. Där står fiskbordet uppdukat med delikat fisk i alla de former: grillad, gravad, halstrad, rökt, inlagd… Har man beställt spelmanslunch med köttfärslimpa serveras man vid bordet… allt medan spelmansgrupperna avlöser varandra på scenen utanför. Också på Torget fortsätter stämmoprogrammet. När jag kommer tillbaka efter lunchen avslutar Tjöck spelmanslag som bäst sin spelning med Gärdebylåten. Närpes spelmansgille inleder i sin tur med Lördagsvalsen, vilket passar utmärkt i och med att det är lördag. Bakom torgscenen, på gräsmattan bakom sjöbodarna, intill gästbryggan hålls en kurs i Shantysång. Simon Påvals, som är klädd som en gammaldags sjöman, har riggat upp rep, taljor och block för att deltagarna på riktigt ska få leva sig in i hur man sjöng Shantyvisor samtidigt som man reste segel och lossade last. Efter några korta instruktioner drar deltagarna koordinerat och rytmiskt i repet samtidigt som de sjunger "Heave away, haul away! We're bound for South Australia!". En av deltagarna agerar "broms" i andra ändan av repet.
Spelmän och cyklister går ombord på M/S Skarven.
Clownnäsa på livbåt..
Sibbo spelmanslag spelar vid Restaurang Seagram.
Simon Påvals håller en workshop i Shantysång.
13
Det krävdes att Shantyman hade en kraftig röst framom musikalitet. Tempot i Shantysången kunde variera beroende på lastens tyngd. Tematiken i texten varierade också. Shantyvisan Reuben Ranzo handlar till exempel om en skomakarlärling, som aldrig tidigare varit på sjön. "Ranzo" var benämningen på fripassagerare. De stod lågt i kurs och sattes oftast i hårt arbete. Visan Randy Dandy-O handlar å andra sidan om en snobbig person – en "Dandy" – som gick i land och roade sig. När man gick till sjöss kunde man vara borta i många år. Att vara ombord på ett segelfartyg var som att leva i en bubbla. Kursledare Påvals jämför Shantyvisorna med arméns gamla marscher. Där var det ytterst viktigt att "The Drummer Boy" höll takten så att marschsteget alltid blev det samma. På så sätt kunde man enligt antalet verser räkna ut hur långt man hade gått. Det var otroligt viktigt att hålla koll på avstånd och position och därför sågs marschmusikerna som extra viktiga personer, som ofta sköts bort av fienden i en krigssituation. Det finns även rodd-shanties som ofta användes i båtar med åtta roddare. Ett exempel på en sådan är A drop of Nelson's blood, även känd som Roll the old chariot along. Visan handlar om hur kapten Nelsons kropp efter hans död vid slaget vid Trafalgar sänktes ner i en tunna med rom för att kunna transporteras tillbaka till England – och om huruvida det vore skadligt att dricka av rommen. Kursen i Shantysång uppskattas av deltagarna och lockar också till sig förbipasserande. På torgscenen fortsätter programmet. Ålandsfolk avslutar sin spelning med Luffarmazurkan, en låt som Siv Ekström berättar att hon hittat på ett kasettband från Sverige. Gyrit & The Boys består av Gyrit Hagman på dragspel och gitarr samt "pojkarna" på dragspel och fiol. Mellan låtarna berättar Gyrit roliga anekdoter som uppskattas av publiken. Gruppen Rött-
Stämmoarrangören Sten Eriksson pratar på öppningen av Föglödagen i Degerby.
14
ren tar över scenen och spelar bland annat Hästlunkarvalsen och en brudmarsch efter Robert Kevin. Sommarsolen gassar, många söker skydd i skuggan och det jammas och buskspelas mellan sjöbodarna. När programmet på Föglö är slut promenerar vi åter ombord på M/S Skarven och många av oss söker sig upp till övre däck där det fläktar skönt. Att på Svinö kliva in i den solvarma bussen är som att stiga in i en bastu, men luftkonditioneringen ser till att temperaturen snart snabbt är behaglig. En välbehövlig och uppfriskande regnskur vattnar landskapet på vägen tillbaka till Mariehamn.
Kväll i Mariehamn Lördagens middag serveras i Badhuspaviljongen och buskspelet tar vid vartefter spelmännen ätit färdigt. Småbönders spelmanslag börjar buskspela intill promenadstråket högre upp i parken och några åländska spelmän ansluter sig till sällskapet. Inne i Badhuspaviljongen kör kvällsprogrammet i gång. Sten Eriksson öppnar konserten och berättar att varje grupp har tolv minuter var till sitt förfogande. Röttren spelar bland annat "Schottis från Lojo" medan Vörå Spelmansklubb som avslutning på sin spelning bjuder oss på en "importerad kulturskatt från Estland" med sång på estniska: "Saaremaa valss". En liten flicka längst fram vid scenkanten klappar händerna och hoppar, hon skulle gärna ha hört mer. I paviljongens tak hänger färgade lampor och genom paviljongens fönster skymtar Pommerns master mellan stora ståtliga tallar. En idyllisk sommarkväll, helt enkelt. Tjöck spelmanslag står nu på scenen. De spelar bland annat "Vals från Mörtmark" och "Skänklåt från Dala Järna". Bergmans spelmanslag bjuder på "Vårvals" och avslutar med "den knäppaste låten av alla låtar", "Knäpparpolskan".
Buskspel och Traditionshörna Utanför paviljongen buskspelas det på flera ställen. Spelmansstämmans program är gediget och det går inte att bevaka allt. Jag väljer att promenera över till Doktorsvillan, en stor gul gammal träbyggnad högre upp i parken. Där pågår Traditionshörnan, som arrangeras av Finlands svenska folkmusikinstitut (FMI) som är en del av Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS). Stämningen är gemytlig i rummet där Kenneth Nordman och Johan Lillhannus för tillfället spelar Annandags menuett från Tjöck. Duon, som i några av låtarna får förstärkning av Linnea Holmberg, avslutar med två låtar efter spelmannen Viktor Hinds: en polska samt Lyckönskan, en låt som spelats i både Tjöck och Lappfjärd. – För ungefär ett år sedan hittade jag en inspelning med Viktor Hinds. Jag kan spela ett litet intro utgående från den, berättar Kenneth. Musiken klingar av och konferencieren Niklas Nyqvist från FMI passar på att marknadsföra SLS arkiv. Han konstaterar att det finns mycket material i arkivet och att det är fint när det återupptäcks av dagens folkmusiker. Nästa grupp som uppträder i Traditionshörnan är Duo Patina från Degerby i Ingå. Duon, som består av Tommi Pietiläinen och Kristoffer Albrecht, spelar i huvudsak låtar från Västnyland. De instrument som används är mandoliner och oktavmandoliner, vilka frekvent kräver stämning. – Halva tiden går åt att stämma och andra halvan åt att spela falskt, skämtar Kristoffer. Vi i publiken känner dock att stämningen är god – på alla plan. Duon inleder med Vals från Bromarv och följer upp med en vals efter Fredrik Vestin från Pojo. Vi får även höra en polska, en masurka, ett par menuetter och en schottis. Spelningen avslutas med Polka nr. 45 från Ingå. Duon är tvungen att snabbt plocka ihop sina instrument och skynda vidare. Både Tommi och Kristoffer spelar också i Ingå spelmansgille, som just nu inleder sin konsert i Badhuspaviljongen. – Det var alltså därför ni spelade så snabbt på slutet, skojar Niklas Nyqvist, och konstaterar samtidigt att det är roligt att märka att det finns olika varianter av många av de traditionella låtarna. Efter Duo Patina tar en annan duo vid, nämligen Camilla Nordlund och Kalle Teir från Kristinestad. Camilla står för sången medan Kalle ackompanjerar på gitarr. Vi får höra många fina visor, bland annat ur den traditionella sångboken "Nu ska vi sjunga", som är bekant för många finlandssvenskar. Först får vi höra ett par visor av Zacharias Topelius och Alice Tegnér. Efter det kommer Skålmarsch, nedtecknad av Otto Andersson. Det är för övrigt denna melodi som Alexander Slotte utgick från när han skrev Men liljorna de växa upp om våren. Duon avslutar med några vackra duetter som passligt knyter an till Ålands sjöfartshistoria: Vinden drar, skeppet far och Vem kan segla förutan vind. Jag går tillbaka till Badhuspaviljongen där Ingå spelmansgille som bäst spelar en masurka och dansparen glider
över golvet. Enligt det preliminära stämmoprogrammet skulle det ha funnits en öppen scen vid Pub Bastun, som ligger nedanom paviljongen, men den spelplatsen föll i slutändan bort. Det finns dock gott om buskspelsplatser på området och jag lyssnar en stund till en grupp spelmän som jammar på gräsmattan ovanom paviljongen medan sommarnatten sänker sig över spelmansstämman.
Söndag och hemresan Efter söndagens morgonmål går jag ner mot Pommerns brygga och håller utkik efter bygdespel som enligt programmet ska ske där. Ingen spelman är dock i sikte, så jag promenerar in till torget där några spelmän är på gång att börja spela vid torgscenen. Fler ansluter sig vartefter. En del spelmän har också deltagit i förmiddagens spelmansmässa i Sankt Olofs kyrka i Jomala. Allt roligt har ett slut, likaså en spelmansstämma. Spelmännen packar ihop sina instrument och vi stiger på bussarna, som färdigt står parkerade längs Stora gatan. Färden till Västra hamnen tar endast några minuter. Efter incheckningen håller vi noga reda på skyltarna i terminalen så att vi inte av misstag hamnar i Stockholm utan kommer ombord på Viking Grace som tar oss tillbaka till Åbo. En del buskspelar också på hemresan, men de flesta är förmodligen trötta efter alla upplevelser och intryck. Väl framme i Åbo kliver vi på bussen som startar norrut. På morgonnatten stiger jag av i Jakobstad och tänker på spelmännen i Småbönders spelmanslag som inte får krypa till sängs riktigt ännu. Resan från Österbotten till Åland är lång men definitivt värt besväret. Vi fick vara med om många fina upplevelser som vi kommer att minnas för en lång tid framöver.
Nöjd arrangör När stämman är över och det är lugnare passar jag ännu på att ställa några frågor åt arrangören Sten Eriksson. Han känner överlag att allt rullade på bra och att de lyckades riktigt bra med det mesta. Sammanlagt deltog ca 140 personer i spelmansstämman, varav ålänningarna utgjorde ett 30-tal. Sammanlagt deltog 18 spelmanslag och -grupper samt därtill några duon. Hela sex av spelmanslagen var åländska, däribland det nyuppväckta Föglö spelmanslag, som har gamla traditioner i Föglö. – Det känns bra för min del. Höjdpunkten var väl ute i Degerby, tack vare det fina vädret blev det precis som jag hade tänkt mig.
15
Instrumenten plockades fram även på ytterdäck.
Buskspel på Viking Terrace.
Gruppen ÅlStars spelar vid Badhuspaviljongen.
Östra Nylands Spelmansgille på scenen i Badhuspaviljongen.
Ingå spelmansgille spelar till dans.
Bergmans spelmanslag uppträder på Seagrams scen.
Allspel i Badhusparken. I bakgrunden syns Doktorsvillan.
Siv Ekström leder allspelet på torgscenen i Degerby..
16
Närpes spelmansgille på torgscenen i Degerby.
Gyrit Hagman på gitarr.
Buskspel på båtbrygga i Degerby.
Småbönders spelmanslag tar initiativ till buskspel i Badhusparken.
Camilla Nordlund och Kalle Teir uppträder i Traditionshörnan.
Vörå Spelmansklubb i Badhuspaviljongen.
Buskspel med Kenneth Nordman, Kristoffer Albrecht, Pär Hyberg och Tommi Pietiläinen.
Tjöck spelmanslag spelar i Badhuspaviljongen.
17
Kaustby levererar igen Text och foton : Simon Gripenberg
Kaustinen Folk Music Festival arrangerades som vanligt i mitten av juli. Lilla spelmansstämman, d.v.s. den finlandssvenska programhelhet som ordnas i samarbete med Finlands svenska spelmansförbund, hölls sedvanligt på festivalveckans onsdag som detta år inföll den 12 juli – en hel dag fylld med finlandssvensk folkmusik. När jag på morgonkvisten anländer till Kaustby har
endast ett fåtal andra bilar hunnit parkera på festivalens provisoriska parkeringsområde. Jag löser ut mediapasset vid festivalkansliet vid musikgymnasiet och promenerar in på festivalområdet. Den första jag stöter ihop med är Sten Eriksson från Åland, som jag träffade några veckor tidigare på spelmansstämman i Mariehamn. Ett stort gäng åländska spelmän har rest till Kaustby detta år för att delta i Lilla spelmansstämman. Vi hinner kort byta några ord innan det är dags att söka sig till Wiljamiscenen, där dagens första spelningar inleds klockan tio.
Tre konserter på Wiljami-scenen Först ut är Småbönders spelmanslag, som inleder med tre låtar som är nya på repertoaren: Schottisen Klacksparken, Vals från Pajala och Polska från Terjärv. Det är alltid trevligt när 18
en grupp övat in nya låtar och jag föreställer mig att det även är roligt för medlemmarna med variation och att utmanas med nytt material. Spelmanslaget består idag av tio spelmän, varav tre är nya ansikten för mig. Efter fartfyllda Onnis Polka blir det lugnare tempo i form av valsen Fiolen min och som avslutning spelas Onnis gånglåt. Gruppen Ålandsfolk spelar inledningsvis två låtar som tecknats ner på Kökar. Den ena av dem, Kökar brudmarsch, är en låt som förr spelades när maten bars in på bröllop. – Vi spelar förstås gärna låtar från Åland, men också internationellt. Nu blir det tre nordiska låtar. En från Norge, en från Danmark och en från Sverige. Det finns en text till den danska låten men den lämpar sig inte i så här fina miljöer, säger Siv Ekström, som leder gruppen. Vi får således höra Norska polkan, Danska polkan samt Luffarmazurka från norra Sverige. Åländska låtar går nästan alltid i dur. Siv konstaterar att man måste gå utanför Åland
Allspel i samband med onsdagskvällens evenemang i Soittosali.
för att hitta låtar i moll. Följande låt som spelas är således Kyrklåt av Arne Modén medan sista låten blir Vestermarkarn. Publiken är med och klappar takten. Ålandsfolk tågar ut från scen och Pietarsaaren Spelmanslag installerar sig. Innan jag promenerar vidare hinner jag höra deras tre första låtar: en känd brudmarsch från 1860-talet, Mosters vals och Målar-Frans schottis – den sistnämnda låten härstammar från Terjärv.
Pressinfo med Showcase-grupper Orsaken till att jag gick tidigare från spelningen vid Wiljami är att dagens pressinfo inleds klockan elva vid musikgymnasiet med årets tre Showcase-grupper: Pelkkä Poutanen, Hurja Halla och Polenta. De två första finska namnen kan bägge lustigt nog härledas till väderlek. Översatt till svenska betyder "Pelkkää poutaa" ungefär "endast uppehållsväder" medan "Hurja halla" betyder "rejäl frost" (fritt översatt). Artistnamnet "Pelkkä Poutanen" syftar förmodligen på att det handlar om sångaren och låtskrivaren Petra Poutanens solo-projekt – med andra ord "endast Poutanen". Grupperna framför turvist varsin låt och pitchar sedan sig själva genom korta presentationer. Ett fåtal andra reportrar är på plats och vi kommer därför artisterna mycket nära – själv sitter jag ungefär fem meter ifrån. Först ut är "Pelkkä Poutanen". Hon använder endast sin röst och med hjälp av mikrofon och en elektronisk loopmaskin bygger hon upp
röstslingor som effektfullt överlappar varandra i olika tonhöjd. Jag imponeras av hennes röstomfång, allt från djup strupsång till ljusa sirliga toner. Helheten är effektfull och Poutanens musik har av kritikerna beskrivits bland annat med ord och termer som akrobatisk röstanvändning, jordbävning och hypnotisk. Hennes debutalbum Pyhä veri vuotaa (2022) var nominerat till både Etno Emma- och Teostopris. Trion Hurja Halla från Joensuu komponerar egen musik med inspiration från nordisk natur och mytologi. Debutalbumet Riitti (2022) är dedikerat till skogen, och det har spelats på radiostationer över hela världen. Gruppen startades som en duo men består idag av tre personer: Liisa Haapanen på cello, Janne Ojajärvi på blåsinstrument samt Eve Pietarinen på rytminstrument – alla tre sjunger dessutom. När Polenta presenterar sig får vi först veta att gruppens namn inte åsyftar italiensk matkultur utan polkett-dans och att målsättningen är att få publiken att stampa med fötterna. Kaustinen Turbo (2021) var gruppens debutalbum och en ny skiva är redan på gång. När det är dags att pitcha sig själva konstaterar de att deras koncept handlar mer om demokrati och delaktighet än individualism, och de bjuder in publiken till en "tasty feast" ("läcker gemensam måltid") på Kallioklubi. När det gäller instrument är Polenta en kombination av tre fioler och en gitarr. Presstillfället avslutas och en dam intill mig från YLE 19
informerar ännu om att Showcase-gruppernas spelningar på Kallioklubi kommer att filmas. – Allt ni säger kommer att spelas in, konstaterar hon med glimten i ögat.
Spelningar i Pelimannitalo Under pressinfotillfället har Småbönders spelmanslag börjat spela i Pelimannitalo så jag hinner endast höra deras sista låt, Terjärv brudmarsch. Rummet är fullpackat men innan duon Stensöta sätter igång frigörs lämpligt nog en sittplats längst bak. Stensöta består av Amanda Harald och Jacob Sundström med rötterna i Nykarleby respektive Karleby. Amanda spelar fiol och altfiol, Jacob gitarr, bouzouki och fiol. Båda sjunger. Duon inleder med en visa från Esse och schottisen Karolinas-Matt. Som tredje låt får vi höra en gammal menuett som spelats av Amandas farfarsfar i Socklot. Efter Fuxasvalsen och en menuett från Oravais avslutar Stensöta med en ny låt som de skrev för endast tre dagar sedan. – Vi vet inte ännu om detta är en menuett eller en polonäs. Ni får välja, konstaterar Amanda. Efter den fina konserten påminner konferencieren om att Stensöta kommer att uppträda på nytt i PH Nordgrensalen klockan halv fem. Sedan är det dags för Ålandsfolk att spela igen. Siv Ekström berättar att detta är en grupp som har roligt tillsammans och spelar utan noter. Spelningen inleds med en vals från Kumlinge och en marsch från Kökar.
– Hoppas ni inte är hungriga nu, för den här marschen spelades när man kom in med maten, berättar Siv. Låtarna är de samma som under förmiddagens spelning på Wiljami-scenen: Norska polskan, Danska polkan och Luffarmazurka. Efter de fartfyllda låtarna och innan sista låten konstaterar Siv skämtsamt att "nu får vi nog tänka på blodtrycket och sänka tempot" och betonar att Arne Modéns Kyrklåt ska spelas långsamt. I andra ändan av Pelimannitalo finns ett litet café, där duon The Låtmores strax ska spela. Alla sittplatser är upptagna och folk sitter redan på golvet så jag får luta mig mot cafédisken. The Låtmores, som består av Janeta Österberg på dragspel och Paul Sinclair på fiol, kombinerar nordisk och keltisk folkmusik på spännande sätt. Förra året hade de också en spelning i precis samma utrymme, så detta blir en favorit i repris. Vi får bland annat höra låtarna The joy of it, Båtmanspolka och en jig från Skottland. Musiken är medryckande och publiken visar stor uppskattning. På vägen ut noterar jag att storstugan, där programpunkten "Mestarisoitto" nu pågår är fullsatt. Siv Ekström är en av de mästerspelmän som ska spela.
Menuetter i Maunon makasiini Utomhus steker solen när jag promenerar ner till huvudarenan där Näppärit spelar. Stämningen är mäktig när hundratals barn, iklädda färgglada t-skjortor, entusiastiskt gnider på sina små fioler. De backas upp av äldre ungdomar och mer Johanna Lönngren & Rie spelar schottis i Maunon makasiini.
20
Karlebynejdens spelmansgille spelar i PH-Nordgrensalen.
erfarna musiker, på scenen står till exempel ett gäng vuxna som spelar basfiol. Vid tältet Kestikievari inleds Lilla spelmansstämmans följande programpunkt med spelningar av Karlebynejdens spelmansgille, Pietarsaaren Spelmanslag och TärjäFolk. Eftersom jag redan tidigare under dagen har sett eller senare kommer att se dessa spelmanslag söker jag mig så småningom till Maunon makasiini, där gruppen Johanna Lönngren & Rie inleder en dansspelning klockan halv fyra. Den glesa träbyggnaden är charmig. Solljuset silar in genom springor i brädfasaden. Folkdansare från Vörå medverkar med menuettdans i programmet och baktill i magasinet griper även festivalbesökare chansen att dansa. Låtar som spelas är till exempel God afton, god afton, Algots schottis och Polska från Lappfjärd. Näst på Lilla spelmanstämmans program är spelningar i PH-Nordgren-salen med Karlebynejdens Spelmansgille, Stensöta och TärjäFolk.
Skön konsert i PH-Nordgren-salen Utanför festivalområdets södra port, intill musikgymnasiet, ligger PH-Nordgren-salen. Salen är en skön kontrast till det stimmiga festivalområdet. Här är det svalt och rofyllt och eftersom ingen annan bakgrundsmusik hörs är det lättare att lyssna fokuserat. Karlebynejdens Spelmansgille spelar många bekanta låtar som tidigare funnits med på deras spellista, bland annat Galopp över stock och sten. Publiken klappar takten och någon visslar uppskattande. Jag får lyssna på Stensöta för andra gången under dagen. Denna gång är både miljön, akustiken och repertoaren annorlunda så det blir en ny upplevelse. Först får vi höra en polka från Munsala, sedan en låt från Kovjoki, en menuett från Karleby och Slängpolska från Sverige. Därefter skruvar Jacob Sundström på stämskruvarna. – Det här instrumentet är en bouzouki och på grekiska
betyder det "alltid lite ostämd", skämtar han, och tillägger på Kokkoladialekt att "he e gårr roulit ti stamp i de här golvi", samtidigt som han rytmiskt stampar några gånger i scengolvet. Vi får höra Himlapolska, som Jacob själv skrivit utgående från psalm 492, Jag lyfter ögat mot himmelen. Sista låten är Lyckönskningsvisa från Karleby. Tredje i tur på PH-Nordgren-salens scen är TärjäFolk, som liksom Karlebynejdens Spelmansgille under eftermiddagen värmde upp med en spelning i Kestikievari-tältet. De medlemmar som dessutom är med i Småbönders spelmanslag får verkligen mycket speltid under en och samma dag. Inledningsvis spelar TärjäFolk en brudmarsch från Jossgårka i Esse. Sen får vi höra Annas gånglåt av Leif Göras, Östervåla kyrkmarsch och Västanfjärdsvalsen. Konserten knyts ihop med ännu en låt från Esse, denna gång en gånglåt. Man märker att publikens applåder värmer musikerna. Jag kan föreställa mig glädjen i att spela inför publik. Utanför konsertsalen hinner jag säga hej åt Amanda Harald och Jacob Sundström. Vi funderar preliminärt på att göra en skild intervju längre fram när vi har mera tid till förfogande. Så höll ögonen öppna, det kommer förmodligen ett inslag om Stensöta i något framtida nummer av Fiolen min.
Menuettworkshop och Soittosalin iltamat Uppe vid Kalliopaviljonki, på trägolvet mellan Kalliokrouvi och Kallioklubi, pågår en dansworkshop under ledning av Jessica Krohn. Hon lär ut menuetter från Oravais och Jeppo medan grupperna I Fäälan och Johanna Lönngren & Rie står för musiken. Det är trångt och ont om utrymme, men Jessica är en entusiastisk danslärare som har lätt att motivera deltagarna. Stämningen är god och dansarna är ivriga. Kvart över sju inleder Småbönders spelmanslag kvällens konsertblock, "Soittosalin iltamat", med bland annat Terjärv brudmarsch och Edvins schottis. Stensöta har sin tredje 21
spelning för dagen. Duon spelar en schottis från Övermark efter Johan Petter Ragvals och en version av den klassiska fredslåten Where have all the flowers gone. Jacob Sundström har skrivit en text på Kokkola-dialekt och låten har därmed titeln Va ha ni gjort me blomona. I dagens polariserade samhällsklimat kan vi inte påminnas för mycket om vikten av att prata om fred. Förutom Galopp över stock och sten spelar Karlebynejdens Spelmansgille Fuxasvalsen och Talmanspolkan. Det finns lite tid över så vi får ännu höra Purpurivalsen. Salen är så fullsatt att några är tvungna att stå. Folk lutar sig också mot dörröppningen. Mellan gruppernas spelningar stiger några upp och går vidare men de tomma stolarna fylls genast. Näst i tur är Pietarsaaren Spelmanslag, som också haft flera spelningar tidigare under dagen. Denna gång får vi höra tre brudmarscher, varav två äldre och en nykomponerad: Håkan Storbackas Brudmarsch från Jossgårka, som faktiskt hade sitt uruppförande i Kaustby förra året. Spelmännen från Jakobstad tågar ut och in kommer Ålandsfolk. Dörren ut från scenen är liten så bytet tar en stund. Siv Ekström, som är gruppens ledare, passar på att återge hur speakern skämtsamt presenterade ålänningarna då de för några år sedan deltog i festivalen, och promenerade in i en lång rad som inte verkade ha något slut: "Hjälp! Här kommer hela Ålands befolkning, hur ska de rymmas in?". – Om ni lyssnade på oss tidigare idag kan det vara att ni känner igen någon av låtarna som vi nu ska spela, säger Siv, innan musiken sätter igång. Själv känner jag igen Luffarmazurkan men Sjutti-schottis efter spelmannen Johan Sjutti är ny för mig. TärjäFolk kliver in på scen efter ålänningarna och spelar några låtar. Avslutningsvis blir det allspel.
Fin konsert med I Fäälan Klockan nio startar en konsert med I Fäälan i PH-Nordgrensalen. Trions medlemmar är alla erfarna musiker, men det är ändå roligt att se hur gruppen utvecklats under de senaste åren. Efter den intervju som ingick i nr. 1/2021 av Fiolen min har mycket hänt. Bland annat har den ursprungliga fiolduon fått en tredje medlem i Tom Forsman på gitarr. Jag lyssnade själv på deras spelning förra året i Pelimannitalo. Den konsert som nu hålls i PH-Nordgren-salen är samtidigt gruppens skivreleasekonsert. Konserten öppnas med en menuett från Oravais som följs upp av en egenkomponerad menuett från den nya skivan. Trion är oerhört samspelt. Följande låtar blir Lappfjärds brudmarsch, en gammal polska från Alfred E. Stares notbok och Menuett från Vanda. Därefter spelar Kenneth och Mats en polska efter Johan Petter Ragvals och en gammal schottis från Tjöck. Som återförenad trio spelas bland annat Nordmannen, en låt som Mats och Tom skrev som present åt Kenneth när han fyllde år. 22
Innan konserten tänkte jag att det kan vara rätt utmanande för vem som helst att hålla liv i en entimmes-konsert. Så fel jag kunde ha. Låtvalen ger kontrast och variation, och att kasta om mellan trio och duo skapar också spänning. Publiken vet inte vad som kommer härnäst. Tom går åt sidan för en stund medan Slumrande toner framförs som duo, och stiger upp på scenen igen för att medverka i Brudpolka från Replot och polska efter Johan Erik Taklax. Kenneth tackar publiken och meddelar att skivan finns till försäljning direkt efter konserten. Publiken svarar med massiva applåder och gruppen flätar som bonus avslutningsvis ihop två polskor: Kärringpolska och en triolpolska. En mycket fin konsert!
Kalliopaviljonki och menuettnatt Eftersom jag på pressinformationen tidigare under dagen kom att fascineras av artisten Pelkkä Poutanen promenerar genom den ljumma sommarkvällen upp till Kalliopaviljonki, där hon ska uppträda klockan elva i Kallioklubi. Där hinner jag höra de sista låtarna som Polenta spelar. Deras musik är mycket mer medryckande i detta sammanhang än under förmiddagens pressinfo. Urtavlan visar 22:35 så jag kliver in på intilliggande Kalliokrouvi och sätter mig ner en stund och lyssnar koncentrerat på några av artisten Nina Kaikarantas fina visor. På Kallioklubi ligger förväntan i luften och snart kliver Pelkkä Poutanen in på scenen, iklädd en silverfärgad jacka. Musiken kör igång. Visst är det effektfullt och annorlunda, men jämfört med uppträdandet på pressinfon känner jag en viss besvikelse. Nu känns det som om effektmakeriet och den höga ljudnivån förstör upplevelsen. Kanske var mina förväntningar för högt uppskruvade eller så är jag bara trött efter en lång dag med många musikintryck. Jag avlägsnar mig och promenerar via Keskipohjanmaa-arenan och tittar en stund på menuettnatten, där Jessica Krohn med grupperna I Fäälan och Johanna Lönngren & Rie medverkar, och söker mig sedan hemåt mot Jakobstad.
Kraften i duor och trior Tillsammans med familjen besöker jag Kaustby också på fredagen. Vi strövar omkring rätt planlöst och under tidig eftermiddag hamnar vi i PH-Nordgren-salen för att lyssna på konsertserien "Kaksikon voimaa" (fritt översatt: Duons kraft). Den finska duon Hakasalo & Suvanto har med hjälp av ett stipendium från Svenska kulturfonden kunnat fördjupa sig i finlandssvensk folkmusik. Det är spännande att få de traditionella låtarna tolkade från ett utanförperspektiv. När man hör mellanpratet inser man i sin tur hur fascinerade dessa finska musiker är av den finlandssvenska folkmusiken. De har grävt djupt i gammalt arkivmaterial och hittar många skatter. Den andra duon som uppträder är Korphåla från Sverige, som består av en dragspelare med rötterna i
Menuettnatt på Keskipohjanmaa-arenan.
Finland och en rikssvensk gitarrist. Gruppen spelar låtar ur samlingen "Äldre dansmelodier" samt svensk och finsk folkmusik från Finnskog – med andra ord mellersta Sverige och sydöstra Norge. Speciellt låten Tretton år av Hazelius Hedin berör mig starkt. Det lönar sig att läsa festivalprogrammet noggrant. Merparten av det finlandssvenska programmet är koncentrerat till onsdagens Lilla spelmansstämma, men man kan också hitta finlandssvenska guldkorn under de andra dagarna. Jag höll nästan på att missa Sammuls 2.0 som snart ska spela på scenen vid Mondo. Denna konsert arrangeras i samarbete med SLS/Finlands svenska folkmusikintitut. Sammuls grundades redan 1999 av Mikael Fröjdö och Niklas Nyqvist. Som duo hann de ge ut hela tre skivor. Sammuls 2.0 är en uppdaterad version, numera en trio bestående av Mikael Fröjdö och Peter Enroth – bägge på fiol och gitarr – samt Marcus Söderström på kontrabas. Frödjö står även för sången och (mellan)snacket. Gruppen bjuder på många godingar och klassiker, såsom Fuxas valsen. Musikerna är professionella, speciellt Mikaels jazz-aktiga fiolspel sticker ut. Att fritt improvisera på fiol känns ovanligt och tekniskt utmanande.
Kvällskonserter på Keskipohjanmaa-arenan Kring klockan sju bänkar vi oss under den stora tältduken vid huvudarenan för att lyssna på Hudaki Village Band. Den färgglada och fartfyllda musikgruppen består av nio musiker från Karpaterna i sydvästra Ukraina, som ligger nära gränsen mot Ungern och Rumänien. Hudaki kallas en folk-
musiker som spelar i områdets bergsbyar – därav gruppens namn. Musiken bygger på slaviska sångtraditioner, romska melodier och judiska rytmer. Tempot är högt uppskruvat och energin enorm. På raderna framför oss sitter några ukrainska familjer. Man kan anta att en del av dem flytt undan kriget. Den bekanta musiken rycker med dem upp på dansgolvet och snart dansar en stor skara. Flera vecklar ut ukrainska flaggor. Samtidigt som jag känner medkänsla blir jag oerhört glad och rörd över att dessa människor för en stund får känna frihet och stolthet över sin kultur – och glädjas genom musiken. De dansande barnen får växa upp här i Finland, på tryggt avstånd från kriget i hemlandet. Efter Hudaki Village Band uppträder Scandinavian Music Group, som 2002 grundades av några medlemmar ur Ultra Bra. I centrum står gitarristen Joel Melasniemi och solisten Terhi Kokkonen. Joel komponerar melodierna medan Terhi Kokkonen skriver texterna. En tredje medlem från Ultra Bra, trummisen Antti Lehtinen, är också fortfarande med i svängarna. I övrigt är bandmedlemmarna nya, även Terhis syster Pauliina Kokkonen medverkar som sångare. När det gäller Ultra Bra, kan som kuriosa nämnas att politikern Anni Sinnemäki, numera biträdande borgmästare i Helsingfors, i tiderna skrev en stor mängd av gruppens texter. Scandinavian Music Group är alltså en grupp med erfarna musiker och bandet har hunnit ge ut hela tio album. Konserten är fin och framöver kommer jag definitivt att bekanta mig mer med gruppen via Spotify. Även denna års festival kommer att etsa sig fast i minnet, och jag ser redan fram emot nästa sommar. 23
Småbönders spelmanslag i Pelimannitalo.
The Låtmores spelar i caféet i Pelimannitalo.
TärjäFolk i PH-Nordgrensalen.
Pelkkä Poutanen.
Sähköpaimen.
Stensöta.
Menuett-workshop i Kalliopavljonki.
Småbönders spelmanslag.
24
Pietarsaaren Spelmanslag i Soittosali.
Ålandsfolk.
I Fäälan spelar i PH-Nordgrensalen.
Pelkkä Poutanen på Kallioklubi.
I Fäälan samt Johanna Lönngren & Rie spelar på menuettnatten.
Duon Hakasalo & Suvanto.
Sammuls 2.0 på Mondo-scenen.
Hudaki Village Band väcker starka känslor.
25
Nya skivor
I fäälan/ THRE I Fäälan är en trio bestående av
Kenneth Nordman, Mats Granfors och Tom Forsman. Gruppen började som en duo med Kenneth och Mats på fioler och nyckelharpa men utvidgades 2020 då Tom kom med på gitarr och luta. Albumet THRE är den första skivan de släpper som trio, vilket man syftar på i titeln. Alla tre medlemmar har rötterna i de södra delarna av Österbotten och musiken de spelar är starkt förankrad i just den sydösterbottniska traditionen. Dialektuttrycket ”i fäälan” betyder ”i fotspåren” och att ”fälas” betyder att färdas. Detta återspeglas i deras repertoar. Merparten av låtarna är polskor och menuetter, något som är typiskt för den äldre österbottniska folkmusiken. I delar av Österbotten har menuetten levt kvar i obruten tradition ända sedan 1700-talet, till skillnad från i övriga Norden där den under 1800-talet snabbt avtog i popularitet. På skivan finns ett varierat utbud av låtar och det bjuds på många pärlor ur den finlandssvenska folktraditionen. Som exempel kan nämnas Eklund Majas menuett, Lappfjärds brudmarsch och polska efter Viktor Hinds. Likaså framförs musik efter de lokala tungviktarna Johan Petter Ragvals (1856–1924) och Johan Erik Taklax (1856–1948). Ragvals,
26
som var hemma från Övermark, anses vara en av de mest kända spelmännen från trakten och betraktades av många som traktens skickligaste spelman. Taklax har också blivit en av våra mest uppmärksammade spelmän från äldre tid och hans låtar uppskattas både runtom i Finland och utanför landet. Förutom musik från södra Österbotten görs även avstickare till andra orter i Svenskfinland. Några exempel är Replot, Oravais, Åbo och Helsinge som ligger i dagens Vanda. Det bidrar (är, blir) till en fin helhet. Förutom traditionella låtar framför gruppen även sina egna kompositioner. Riktigt bra låtar, ofta med rikssvenska undertoner. En del av de nya kompositionerna har bakgrund i historiska händelser. Ett exempel är Pipare Lustigs Afsked, som inspirerats av historien om Johan Gullberg som flyttade från Stockholm till Närpes under 1700-talet som klarinettist (pipare) i svenska armén och rotesoldat i Böle by. Han gick under soldatnamnet Lustig och gifte sig senare med Toms avlägsna släkting. Ett annat exempel är Bötbergsgåbbin som inspirerats av en gammal skröna om en märklig gubbe med horn och svans som bodde vid Bötombergen. Bötbergsgåbbin ska bl.a. ska ha hjälpt en flicka att göra klart en halvfärdig låt som hon trallade på medan hon gick runt i skogen. Samtliga låtar på skivan framförs i stiliga, lätta och smakfulla arrangemang. Moderna inslag integreras i de traditionella låtarna, samtidigt som respekten för traditionen hålls intakt. Några låtar framförs enbart på två fioler, vilket ger en fin kontrast till helheten. Samspelet mellan musikerna är klanderfritt och arrangemangen kantas av fina stämmor och harmoniseringar. En eloge bör också ges till gitarristen som förgyller musiken med ackordvariationer, rytmiska inslag och melodistämmor som kompletterar både motstämmorna och melodierna. Som helhet är skivan välbalanserad, högklassig och framför allt levande. Gammalt blandas med nytt och det finns alltid nya detaljer för lyssnaren att ta fasta på. Med den fysiska skivan följer även ett häfte med information om musiken. Det ger verkligen mervärde och utrymme för personliga inslag även där.
THRE är sammanfattningsvis en skiva som verkligen kan rekommenderas, speciellt om man är intresserad av finlandssvensk folkmusik.
Janeta Österberg
Johanna Lönngren & Rie/ Dans uppå log Johanna Lönngren & Rie har kommit ut med sin andra CD-skiva Dans uppå log. Rie består av Martin Nybacka på gitarr, Egon Veevo på kontrabas, Valter Söderbacka på slagverk och Johanna som själv spelar fiol, tvåradigt dragspel, 10-strängad kantele och udu på skivan. På skivan finns tio spår och på dem ryms 14 låtar tack vare tre medleyn som består av tradlåtar. I övrigt är låtarna komponerade av Johanna. Arrangemangen är till största delen gruppens gemensamma kreationer. Några av låtarna bär spår av andra arrangörers hand. Skivan inleds med sången Kom ta min hand som sjungs av Isabella Lindell, en av skivans eminenta gästartister. I Maijan katrilli spelar Johanna kantele och i mina finlandssvenska öron låter den alldeles finsk. CD:ns längsta låt om 5:04 minuter är Hildas vals. Den har fått namn efter Johannas dotter och är en vacker skapelse i moll. I låten medverkar skivans andra gästartist Jarmo Romppanen på mandolin. Tack vare det omväxande arrangemanget blir valsen inte lång utan gungar på fint och nätt.
Att Johanna trakterar tvåradigt dragspel var en överraskning för mig och hennes Valssi kaksirivisella – även den i moll – är fin och här har Johanna lagt på en fiolstämma som grädde på moset. Min favoritlåt är ändå Johannas Tuckormenuetterna (Tuckor är en by i Vörå) vilket är lite oväntat. Jag känner mig nämligen sällan övertygad av nyskrivna menuetter, men det här funkar för mig. En fin dansvänlig melodi, smyckad både med traditionella små melodislingor och flyktiga nyanser av ett modernare tonspråk. Till låten finns också en vacker video på YouTube. Skivomslaget är en uppföljare till den första skivans omslag, men nu på svart botten i stället för på vit. Jag brukar gilla informativa skivomslag och medföljande texthäften, men här har man valt en enklare variant med endast den nödvändigaste texten på omslaget och ett litet instucket infoblad med foton av de medverkande. Vackert och egentligen ganska sympatiskt. Som helhet skulle jag säga att skivan är ”lätthörd” – hade den varit ett vin hade jag kallat den ”lättdrucken”. Musikens karaktär är lätt och arrangemangen balanserar charmigt mellan det vedertagna och det lekfulla och jag tycker mig höra en underfundig humor ibland. Troligen skulle den också gå alldeles utmärkt att dansa till. I Rie har Johanna hittat medmusiker som inte bara är skickliga utan dessutom kan matcha hennes egen bekymmerslösa spelstil med lätta stråk och snabba fingrar. Skivan kan köpas i musikaffären Jakobstads musik och via hemsidan www. pimujamu.fi
Rivet ur arkivet
Synnöve Svanström
Deadline för material till Nr 4/2023 är
15.10.2023 Material skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Gammal spelman på Föglö (1905). Fotograf: Otto Andersson/ Svenska litteratursällskapet i Finland
27
Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM
2024
2023
Händelsekalender 22–24.9
Skärikurs på Sälgrund
6–7.10
SpelmansFolk, Åbo
3.11
Folkmusikkonsert på Doo-Bop Club, Vasa
4.11
Folkmusikdagarna Mobilt, Vasa
12–13.1
Folklandia, Åbo-Kapellskär-Åbo
16–21.7
NORDLEK 2024, Arendal, Norge
26–28.7
Spelmansstämma i Vasa
Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi