SpelmansFolk intog Åbo centrum

I månadsskiftet september–oktober (30.9–2.10) samlades finlandssvenska spelmän i ett höstligt Åbo för att delta i årets SpelmansFolk. Det är andra året SpelmansFolk ordnas och redaktören är ute på uppdrag.

tågBIljetterNa fråN BeNNäS (stationen heter numera officiellt Jakobstad-Pedersöre) till Åbo är bokade, tur och retur. Jag sätter på mig ryggsäcken och gränslar cykeln. Cykelvägen är bred och fin, och avståndet från Jakobstads centrum till tågstationen i Bennäs är endast tio kilometer. Bilparkeringen på stationsområdet är oftast fylld till bristningsgränsen, så därför brukar jag ibland lämna bilen stående hemma och istället unna mig en stund av billig och klimatvänlig vardagsmotion. Jag kan inte låta bli att nynna på M.A. Numminens legendariska låt "Att cykla är nödvändigt" medan jag susar fram genom Sandsund. Jag rullar in på perrongen och låser fast cykeln.

Via S/S Bore till Restaurang Göran

Efter tågbyte i Tammerfors är vi snart framme i Åbo. Jag promenerar genom centrum och följer sedan ån västerut. Innan kvällens program kör igång på Restaurang Göran hinner jag checka in på Laivahostel S/S Bore. Jag får en hytt längst mot aktern av det permanent förankarade museifartyget. Det är nära till nödutgången ifall vi av någon anledning plötsligt skulle sjunka.

Det är endast ett par hundra meter till sjöfartsmuseet Forum Marinum, som inhyser Restaurant Göran. På vägen noterar jag att det hålls en större festlighet på två av finska marinens flaggskepp, minfartygen Hämeenmaa och Uusimaa, som ligger på motsatta sidan av Aura å. En stormbåt patrullerar längs ån för att hålla ett öga på potentiellt oinbjudna gäster. Stämningen känns speciell med tanke på de sprängningsattentat som nyligen gjorts vid bägge Nord Stream-gasledningarna. Beredskapen är förmodligen högre än normalt.

Enligt det preliminära programmet inleds fredagskvällen med middag och musik klockan aderton, men eftersom restaurangen är reserverad för oss hela kvällen har deltagarna ingen brådska. Folk droppar in vartefter och tar sig tid att prata och umgås en stund innan middagen. Kenneth Nordman och Janeta Österberg greppar fiolen respektive dragspelet och bjuder på skön musik medan vi äter förrätt från stående bord. Vid vårt bord diskuterar vi – förmodligen inspirerade av det maritima temat – "den seglande spelmansstämman" som Bosse Mellberg och Marianne Maans nu arrangerat för tredje året i rad. Intill vårt bord står en fin restaurerad motorseglare. På akterdäck ligger ett antal av Göran Schildts böcker utplacerade. I samband med att jag hämtar efterrätt och kaffe passar jag på att studera båten närmare och noterar namnet "Daphne". Först nu inser jag att detta faktiskt är den riktiga "Daphne" som Göran seglade runt med på Medelhavet! Jag har tidigare med stor behållning läst ett flertal av hans böcker. Tänk vad trögtänkt man kan vara ibland. Jag borde genast ha förstått varför restaurangen heter Göran.

Bergmans spelmanslag, jam och allspelslåtar

Efter kaffet ger Bergmans spelmanslag från Pargas en liten konsert. Gruppen har en mjuk och charmig framtoning och trevliga låtar. Karaktäristiskt för dem är det stadiga gammaldags kompet på fioler och altfiol. Spelmanslaget trakterar under konserten fyra fioler, en altfiol samt mandolin, bas och gitarr. På kvällens repertoar står bland annat "Janssons schottis" efter Carl Jansson från Föglö, "Vårvals", som Heidi och Pernilla Bergman komponerat, och "Pargas polka". Det har skett generationsbyten men alla i spelmanslaget heter (eller har hetat) fortfarande Bergman och är släkt med varandra, förutom Andréas Rantala som är gift med Jessica. Vi får också höra Andréas egen låt "Schottis från Brunnsdäld", en hambo från Åland, en polka av Folke Bergman, "Planetvalsen", "Sydänperä-Josefs polka", Heidis och Pernillas låt "Infallet", med mera. Efter rungande applåder spelar Bergmännen avslutningsvis "Gärdebylåten "på begäran av en i publiken. Konserten blir gemytlig med inslag av samtal med publiken om ”gamla tider”. Bergmans spelmanslag var värdlag för spelmansstämman "Partaj" som ordnades i Pargas 2002 men har under senare år inte varit så synliga i Spelmansförbundets verksamhet. Alla är glada att återse spelmanslaget, som dröjer sig kvar i aulan för en pratstund innan de måste vidare.

På restaurangsidan jammar Kenneth Nordman och Janeta Österberg. Synnöve Svanström presenterar kort lördagens program och därefter spelar alla tillsammans igenom allspelslåtarna ett varv. Spelmännen får tränga ihop sig intill Spelmansförbundets rollup för att rymmas. Kenneth konstaterar att det nu är omvända coronaregler som gäller: avståndet till varandra ska vara mindre än två meter.

När jag blickar ut genom mörkret ser jag fortfarande att marinens stormbåt patrullerar längs ån. Jag fylls av både värme och vemod. Det känns som att ån drar en gräns mellan två perspektiv: det konstruktiva och det destruktiva hos människan. Här möts vi genom kultur samtidigt som ökade militära spänningar fjärmar människor från varandra. "Jeposmetton" rycker tag i mig och tar mig tillbaka till verkligheten. Övningen fortsätter med "Vestermarkarn", "Menuett från Helsinge", "Brännvinspolska" och "Mazurka från Gunnarstrand". Jag stiger upp och beundrar det mästerliga hantverket i motorseglaren "Daphne", och drömmer mig bort till Medelhavet. Jag kan inte låta bli att jämföra Görans långsamma bildningsresor med den moderna nutidsturistens planlösa kringflaxande. Vissa saker var bättre förr. "Fuxasvalsen" avlöses av "Finska polkan"… Hej! Jag njuter en stund av det fortsatta jammet innan jag promenerar till S/S Bore. Efter visst krångel med kortnyckeln lyckas jag ta mig in i hytten och somnar sött.

En blöt morgonpromenad och folkmusik i Hansakvarteret

När jag drar isär hyttgardinerna möts jag av regntunga skyar över Åbo slott. Det är därför skönt att dröja sig kvar en ordentlig stund på däcksplanet ovanför receptionen, där morgonmålet serveras. Fylld av hostelfrukost-energi promenerar jag in mot centrum. I vanliga fall brukar jag hålla mig uppdaterad med väderappar men för en gångs skull tar jag dagen som den kommer – och tajmar min promenad med det mest intensiva skyfallet. Jag konstaterar att min friluftsjacka inte mera håller tätt och att det finns förvånansvärt få tak att söka skydd under längs med ån. Som en genomdränkt katt huttrar jag under Kvarnbron en stund innan jag resolut promenerar den sista biten till Hansakvarteret. Innan de första spelningarna kör igång hinner jag torka upp en aning genom att vanka av och an mellan hyllorna vid Stockmanns Akademiska bokhandel. Jag ser färdigt ut några böcker som jag bestämmer mig för att köpa nästa dag på vägen till tåget. Vid den östra ingången av Hansakvarteret, på Thaliatorget intill Åbo Svenska Teater, hittar jag de finlandssvenska spelmännen. Klockan tio inleder Synnöve Svanström och Kenneth Nordman med att framföra några låtar. Några unga pappor stiger tillsammans med sina barn ut ur den intilliggande godisaffären och stannar till för att lyssna. På den stora digitala reklamskärmen lyser orden "Hansa ilmiö" och jag tänker mig att det är SpelmansFolk som är dagens fenomen.

Kurser på Kåren och fler konserter i centrum

Kyrkslätts spelmän står näst i tur vid Hansakvarteret. Jag lyssnar på några låtar, men promenerar sedan vidare mot Kåren för att också hinna bevaka de kurser som ska äga rum under förmiddagen. Ett Pasi-militärfordon korsar Aurabron samtidigt som jag. Ett par soldater tittar ut genom takluckorna. Förmodligen vill militären visa sin närvaro med anledning av flottans besök eller spänningen kring Nord Stream. Jag kan inte bestämma mig för om deras närvaro gör mig trygg eller olustig till mods.

Stämningen höjs genast när jag stiger in på Kåren. Från övre våningen hörs fioltoner från kursen med Siv Ekström från Åland. Jag smyger uppför trappan, knäpper några bilder och tassar vidare längs korridoren till Argentinasalen där Esbobon Pekka Pentikäinen instruerar deltagarna på dragspelskursen. Innan lunchen serveras hinner jag sätta mig ner en stund i en fåtölj mitt mellan Sivs och Penttis kursutrymmen, och får således en genuin stereoupplevelse av folkmusik.

Under lunchpausen hinner jag prata en stund med Siv, som känner sig upprymd. Så sent som igår deltog hon i en spännande konsert på Alandica i Mariehamn. Tillsammans med Gävle symfoniorkester och under ledning av Karl-Johan Ankarblom fick hon vara med och framföra åländska spelmanslåtar.

Efter lunchen promenerar jag tillbaka till Hansakvarteret där det är dags för Ingå spelmansgille att spela. Det passar bra att inleda med "Spelmanshälsning". Sedan får vi höra "Matildas hambo" av mästerspelmannen Erik Dannberg. Linnea greppar mikrofonen och presenterar på svenska och finska evenemanget SpelmansFolk, och uppmuntrar publiken: "saa tanssia jos haluaa!". Spelmansgillet avslutar sin konsert med "Runars polka" från Åland, en mazurka av Erik Dannberg och "Vintervals". Linnea bjuder avslutningsvis in publiken till kvällsevenemanget på Kåren för att dansa, eller bara lyssna …

Näst i tur är Antonia och Klas Nyström, dotter och far, på fiol respektive dragspel. Duon spelar bland annat en schottis av Gösta Bergström, en låt som Klas personligen har fått lära sig av Gösta. När "Finska polkan" ljuder hörs plötsligt ett högt och glatt "Hej!" från intilliggande Roberts Coffee, där några spelmän från Ingå förfriskar sig med kaffe efter sin egen spelning.

Kyrkslätts spelmän påbörjar sin andra spelning för dagen. Det blir först en polkett och en polska, därefter två schottisar – en finsk och en rikssvensk. Kyrkslätts spelmän är en annan grupp som inte syns så ofta i Spelmansförbundets verksamhet och det är en trevlig upplevelse att höra deras behagligt arrangerade musik och omväxlande repertoar. Det är mer folk i rörelse nu under eftermiddagen, och åhörarna är därför fler. Det är konsekvent omkring 20–30 personer åt gången som stannat upp för att lyssna, många av dem är barnfamiljer och flera nyfinländare hänger också med i rytmerna, och är på väg att börja dansa. Många tar selfies med spelmännen, och i bakgrunden sticker en stor båge av färgglada ballonger fram. En man från en intilliggande pub berörs starkt av musiken, och stiger flera gånger upp för att filma. Jag noterar att en väktare som, trots att hen bevakat ingången till köpcentret hela dagen, ser mer road än uttråkad ut. Det är sympatiskt att spelmansmusiken kan skänka glädje åt så många!

Eftermiddagen vid Hansakvarteret avslutas av Allspelslaget. Det blir både brudmarsch, mazurka, polka, vals och schottis.

Spelmanskonsert och dans på Kåren

Efter middagen, som också den äts på Kåren, tar kvällsprogrammet vid. Klockan sju stiger Synnöve Svanström upp på scenen i stora festsalen och välkomnar oss till spelmanskonserten. Först får vi höra några smakprov på vad deltagarna lärt sig under förmiddagens fiolkurs med Siv Ekström. "Svartsmara-polkan" visar prov på att man övat både melodi och komp. I en schottis från Kökar har deltagarna tränat på glid-effekter. Som avslutning får vi höra "Vestermarkarn".

Näst i tur är Janeta Österberg som ensam intar scenen med sitt dragspel. Hon inleder med några egna låtar: "Svirarpolska" samt en menuett som handlar om slaget i Oravais 1808. Då Janeta skämtsamt konstaterar att det börjar kännas ensamt på scenen ansluter sig Kenneth Nordman med fiol. Som duo spelar de bland annat "Brudmarsch från Lappfjärd. Därefter följer en vacker dansuppvisning av Marcus Blomberg och Heidi Palmu som framför sin egen bröllopsmenuett. Genom att vara klädda i svart respektive vit kostym kontrasterar och komplementerar de varandra på ett visuellt och symboliskt intressant sätt.

Kyrkslätts spelmän, som till vardags utgör en grupp inom medborgarinstitutet, uppträder med fyra låtar från både när och fjärran: en schottis efter en amerikansk spelman, "Annas vals", hambo efter Elis Sundelin och låten "Regn på sommaren".

Efter en kort paus i programmet inleder Ingå spelmansgille den andra halvan av spelmanskonserten med en vals av Konsta Jylhä och fortsätter med en polka. Tangon "Regatta" för oss till Hangö. Efter "Pappas gånglåt", komponerad av Ingolf Backman, blir det "Lill-Jans hambo" som sista låt.

Klas och Antonia Nyström gör, liksom Ingå spelmansgille, sin andra spelning för dagen. Denna gång får vi njuta av "Gladan", en mazurka från Utö samt två schottisar. Det är fascinerande att iaktta hur samspelta far och dotter är.

Gränsöverskridande samarbete är alltid bra och visst är orkestern Turku Folks! Åbo Folks! en fräsch färgklick i programmet. Det är ett stort gäng som just och just ryms på scenen. Konceptet påminner om Orivesi All Stars, där vem som helst är välkommen med och spela. Omkring 180 medlemmar är med på orkesterns e-postlista. Ikväll uppträder 20 personer, varav hela åtta är nya. Först blir det ett schottismedley med musik från området Åbo–Laihela och därefter får vi höra bland annat valsen "Om jag hade ett vingpar" och en vacker menuett från Nagu. Vid sidan av mer traditionella instrument spelas det på trumpet, tvättbräda och sked. Orkesterns lekfullhet och energi ger mig associationer till den legendariska finska musikgruppen Ultra Bra.

Så är det dragspelarnas tur. Pekka Pentikäinen berättar att man vid förmiddagens kurstillfälle hann öva på tio låtar, alla från Esbo spelmanslags nya skiva, och att man nu framför fem av dem. "Marsch från Övergård", "Olivias vals" (komp. av Pekka själv), en mazurka, "Tvåtaktspolskan" samt "Brudmarsch från Esbo". Endast sex takter av brudmarschen fanns bevarade, så Pekka har komponerat resten och arrangerat helheten.

Spelmanskonserten knyts ihop med allspel . "Hejsan grabbar", "Vals från Kumlinge", "Kotofias polka", menuetten "Komber an na meir", "Skålpolska", "Visslanvalsen", "Jeposmetton" och förstås "Finska polkan" …

Kvällen avslutas med dansspelningar av Åbo Folks! och Ingå spelmansgille. Man kan inte påstå att dansgolvet var fullt men några dansglada hade hittat ut och man såg att de njöt av att få dansa.

Vägen hem

Det känns som evigheter sedan jag senast var i Åbo. På vägen från Kåren tar jag därför en omväg via nostalgiska bryggerirestaurangen Koulu för att släcka törsten med ett stop "Lehtori" innan jag promenerar vidare till S/S Bore.

Jag har bokat biljett till ett av söndagens eftermiddagståg. Därför hinner jag i lugn och ro besöka Forum Marinum. Jag kan varmt rekommendera museet åt andra. I biljettpriset ingår också ett besök på S/S Bores styrbrygga. Fartygets översta delar fungerar idag som museiutrymmen, och illustrerar historien bakom den första storskaliga kryssningstrafiken mellan Finland och Sverige. I andra delar av Forum Marinums utrymmen kan man bland annat bekanta sig med fartygsbygge, minor och missiler, samt en enorm samling av utombordsmotorer och fiskedrag.

På vägen till järnvägsstationen viker jag in vid Akademiska bokhandeln för att inhandla de böcker jag sett ut på lördagen och stöter därefter ihop med spelmannen Jan-

Anders Barkar. Vi konstaterar att vi uppenbarligen ska åka hem med samma tåg. När jag senare sätter mig ner på min plats i tågvagnen märker jag att Jan-Anders sitter i sätet framför mig. Min bänkgranne råkar vara en finlandssvensk lärare, så jag passar på att berätta om SpelmansFolk och Spelmansförbundet. När tåget rullar in på perrongen i Jakobstad-Pedersöre inser jag att det är mörkt ute och att jag glömde cykellampan hemma. Jag får väja för cykelledens tjälsprickor i mörkret, men fascineras åter en gång över vilket snabbt och smidigt fortskaffningsmedel cykeln är. Medan bilarna köar för att komma ut från parkeringen kan jag kryssa ut från stationsområdet och hinner halvvägs till Jakobstad innan jag blir omkörd av tågbussen. Trots avsaknaden av framlyse kommer jag lyckligt hem, ännu en folkmusikupplevelse rikare.

Simon Gripenberg

PS. Eftersom jag denna gång reste med lätt packning valde jag att lämna systemkameran hemma. Ifall du reagerar på att bildkvaliteten i detta reportage är avvikande beror det med andra ord på att bilderna är tagna med mobiltelefon.