7 minute read

Han synliggör det sydösterbottniska

Tom Forsman, till vardags journalist på Vasabladet och medlem i folkmusikgruppen I fäälan, är tjänstledig under året för att kunna arbeta med projektet "Folkmusik i Sydösterbotten" som lyfter fram och levandegör folkmusik från trakten. I den här intervjun från mitten av oktober berättar han om projektet.

vaD Har I fäälaN På gåNg, och hur det ser ut med forskningen kring den sydösterbottniska folkmusiken?

Advertisement

– Nu senast höll vi en menuettkurs vid folkmusikcentret LAFO och i helgen ska vi hålla en kurs på en folkhögskola i Härnösand, berättar Tom. Själv har jag varit tjänstledig sedan första februari för att kunna gräva i arkiv och transkribera låtar. Projektet erhöll finansiering från Frans Henriksons testamentsfond för ett års heltidsarbete för en person, så projektets första fas börjar snart vara klar. Bakom projektet står en arbetsgrupp bestående av Tom Forsman, Mats Granfors och Ann-Mari Häggman.

Det skulle vara angeläget att få en fortsättning på projektet, och just nu söks finansiering för det. Tom konstaterar att det finns massvis med material att arbeta vidare med. Under projektets första skede har fokus legat på insamlande av material, under ett andra skede skulle materialet tillgängliggöras på olika sätt.

– Vi vill få ut materialet till allmänheten och levandegöra det för vår tid. Det kunde ske på många olika sätt.

Avstamp i Ann-Maris arkivmaterial

Merparten av det låtmaterial som Tom transkriberat har han funnit i Svenska litteratursällskapets arkiv. Här finns också en del av upprinnelsen till hela projektet.

– Ann-Mari Häggman påtalade att det finns en mängd orört material i arkivet, som hon och andra samlat in från och med 1950-talet och framåt. Längre söderut har man under de senaste decennierna aktivt utövat folkmusik, till exempel i Tjöck spelmanslag, medan det i bland annat Närpes saknats traditionsbärare på senare tid. Ann-Mari gladdes därför åt vårt initiativ.

En stor del av tiden har gått åt till att gå igenom det arkivmaterial som finns i SLS arkivs folkmusiksamlingar.

I början satt Tom ofta i arkivets forskarsal på Handelsesplanaden 23 i Vasa. Han gick igenom register, lyssnade på ljudfiler och tecknade ner arkivkällor. Därefter beställde han digitala kopior på materialet. Detta var smidigt, eftersom han då kunde fortsätta arbetsprocessen hemma i Kalax by i Närpes, istället för att dagligen köra in till Vasa. Materialet är brett och kommer inte enbart från SLS arkiv.

Det är mest ljudinspelningar med folk som spelar, samt en del intervjuer. Jag har också samlat in material på annat håll, till exempel från privata notarkiv och lokal-TV:s arkiv. I Sveriges Radios arkiv hittade jag en inspelning med en spelman från Närpes. Jag har ännu flera intressanta källor som jag arbetar vidare med.

Folkmusiken i Sydösterbotten

Den äldre sydösterbottniska folkmusiken har delvis varit bekant för Tom sen tidigare. Hans pappa var med i Närpes Spelmansgille och bakåt i släkten har det funnits flera spelmän, bland annat farmors bröder. Att spela med I fäälan har gett möjligheten att fördjupa sig i den äldre spelmansmusiken.

– Man kan säga att min egen folkmusikkarriär hittills varit kort och intensiv. Jag har också börjat lära mig att spela fiol. Detta har jag haft stor nytta av när jag transkriberat låtar.

När det gäller den äldre sydösterbottniska folkmusiken kan man hitta intressanta lokala särdrag. I det område som idag utgörs av Närpes, Petalax och Korsnäs spelas till exempel en brudmarsch som inte återfinns längre söderut.

– Det verkar ha varit en skarp gräns mot söder. Det finns inga menuetter från Närpes medan det i Tjöck, som är närmaste granne, spelats mycket menuetter.

Tidsmässigt har Tom fokuserat främst på material från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det äldsta materialet är upptecknat av Otto Andersson och är publicerat i musikdelarna i samlingsverket Finlands svenska folkdiktning.

– Otto Andersson var mest intresserad av polskor och menuetter, samtidigt som man märker att de nästan helt försvunnit från de yngre spelmännens repertoarer, som dominerades av polka, schottis och vals.

Historien är fylld av många färgstarka och speciella spelmän. Vid sidan av låtmaterialet försöker Tom ta vara på de berättelser och anekdoter kring spelmännen som ibland hittas i gammalt intervjumaterial.

– Många spelmän vet vi inte så mycket om men ibland dyker det upp överraskningar, till exempel att det fanns inspelningar med Oskar Granström från Övermark, som lärt sig spela fiol av Johan Petter Ragvals.

Att levandegöra materialet

Projektet kommer att publicera materialet i olika format. En del låtar har redan lagts ut som videor på Youtube. I planerna ingår också att iscensätta sånglekar i någon form, ge ut en bok samt skapa en webbplats som skulle fungera som resursbank. Där kunde ingå artiklar, noter och bildmaterial.

– Vi har också diskuterat möjligheten att ordna kurser på temat, kanske i samarbete med Lafo folkmusikcenter, hembygdsföreningar och skolor. Materialet ska inte bara flyttas från ett arkiv till ett annat, utan göras relevant för vår nutid.

En sak som man bör tänka på vid publicering av material är förstås frågan om upphovsrätt. Ifall upphovsmannen är känd måste det gå 70 år efter hens död innan materialet kan publiceras fritt. För inspelningar av melodier där upphovsrätten gått ut eller man inte kunnat fastställa vem upphovsmannen är – så kallade traditionella melodier – gäller utövarens rättigheter i 50 år från inspelningstillfället, så ”tradlåtar” som är inspelade innan 1972 är fria. Att publicera material som ännu har upphovsrätt i kraft är omständligt.

– Jag skulle säga att 95 procent av låtarna i arkivet är traditionella låtar, men merparten av inspelningarna i arkivet är skyddade. Vi kan inte publicera inspelningarna men vi kan transkribera låtarna och publicera dem som noter.

Hittills har Tom hunnit transkribera hela 183 låtar från Närpes! En del, 41 stycken, är dubbletter eller varianter av samma låt, men mängden är ändå imponerande. Därtill kommer 83 låtar från Petalax och 16 låtar från Korsnäs. Förmodligen blir det ännu fler, eftersom projektet pågår fram till februari 2023.

– Räknar man ytterligare med det material som finns i Finlands svenska folkdiktning så kommer man sammanlagt upp i över 500 låtar. Tyvärr har jag hittat förvånansvärt få låtar från Korsnäs, så jag tar gärna emot tips och information om alternativa källor.

Transkribering och låg stämning

När det gäller transkriberingen av materialet är Tom systematisk. Först lyssnar han noggrant igenom inspelningen och sedan tecknar han på gehör ner låten i ett notprogram. Tidsåtgången beror på ljudkvaliteten och det blir knepigt i synnerhet om det är flera som spelar.

– En lång brudmarsch med drillar, där spelmännen ville briljera, kan ta en hel dag att transkribera medan en enkel polka kan vara klar på 15 minuter.

För att kunna teckna ner låtar så här effektivt krävs gehör och musikaliskt kunnande. Tom har studerat musik bland annat vid Vasa övningsskola, Lappfjärds folkhögskola och Bollnäs folkhögskola. Redan under studietiden sysslade han med transkribering. Tidigare har han ägnat sig mycket åt jazz, vilket säkert finslipat gehöret ytterligare.

– Jag brukar inte använda instrument när jag transkriberar låtar, utan jag lyssnar och skriver. En sak som under- lättar är att man enkelt kan sakta ner tempot och ställa pitchen i ljudediteringsprogrammen. Själv använder jag Finale och VLC.

Ett brudfölje i Norrnäs i Närpes, med spelmannen längst fram med klarinetten. Att förmedla traditionerna som hörde till spelmansmusiken är en viktig del i projektet.

När vi diskuterar pitch konstaterar Tom att det förut var vanligt att fiolerna medvetet stämdes lågt, ibland till och med ett helt tonsteg lägre än normalt. En spelman i Närpes ansåg att ju sämre en fiol var desto lägre behövde man stämma för att den inte skulle låta skrikig. Det fanns förstås inga stämapparater på den tiden så spelmännen fick förlita sig på gehöret.

– En lågt stämd fiol var inget problem när man spelade ensam, utan ljudet blev mjukare och fylligare. Om flera skulle spela tillsammans kunde det däremot bli utmanande att stämma fiolerna lika.

Några stora hits

Folkmusik i Sydösterbotten fokuserar främst på spelmansmusik. Överlag ingår inte visor och sånger i projektet, men det finns några undantag.

– På en inspelning sjunger Ivar Holmström från Närpes en önskevisa med många verser, som man traditionellt sjöng åt brudparet. Holmström fick för övrigt Gås Anders-medaljen 1959.

En annan speciell låt som har många olika textvarianter är Skräddarpolskan, samma låt som Otto Andersson kallade Fackeldansen. Detta är en av de mest nedtecknade polskorna i både Finland och Sverige.

– Detta är den låt som jag har hittat flest varianter av, och jag har tänkt studera dem närmare. Det fanns olika textversioner i nästan varje socken och by. I Närpes sjöng man att "Märren ha vinka i tjärre".

Vuxna brukade sjunga denna visa för barnen och den är därför en av få polskor som överlevt, och också spelats av yngre spelmän. När det gäller dylika låtar har Tom också dokumenterat texterna. Ett annat exempel är den polka som i Korsnäs och Petalax heter Oppin poppin. Den här låten som brukar kallas ”All världens polka” har också väldigt många olika textvarianter. Via sociala medier och lokala facebookgrupper har Tom efterlyst dessa texter.

– Intresset har varit stort och folk har hört av sig, till och med ättlingar i Amerika.

Ragvals, Taklax och knutdanser

De genom tiderna mest kända spelmännen från Sydösterbotten är förmodligen Johan Petter Ragvals från Övermark och Johan Erik Taklax från Korsnäs. Både på finskt och rikssvenskt håll känner man till dem.

– Det har varit spännande att studera originaluppteckningar. Där fanns låtmaterial av Ragvals och Taklax som inte tidigare blivit publicerat.

När det gäller urvalet av material för projektet har Tom varit tvungen att begränsa sig.

– Jag har dragit ett streck vid nulevande kompositörer, men har inte haft någon gräns bakåt i tiden. Det äldsta materialet som jag samlat in är från 1700-talet. Jag har också valt bort modernare musik, såsom tango och foxtrot, och fokuserat endast på äldre spelmansmusik.

En ambition som Tom har är att också sätta in musiken och spelmännen i en historisk kontext. En stor del av spelmansmusiken är kopplad till bröllop och andra festtraditioner, och då kan man till exempel ställa sig följdfrågan: hur såg det ut när man dansade?

– Förr ordnade man knutdanser. Ungdomar kunde samlas i en övergiven stuga eller utomhus på någon gård. Det fanns också "uppsitor" där man handarbetade, snickrade, lekte och spelade. Vi försöker få med levnadsförhållandena och alla anekdoter som hör ihop med spelmansmusiken.

Tacksam för tips

Mer information om projektet Folkmusik i Sydösterbotten hittar du bland annat på facebook.com/folkmusiksyd samt på YouTube. Tom tar väldigt gärna emot tips via facebook, e-post (tomforsman@live.com) eller telefon (050 533 1271).

Han vill också passa på att tacka Synnöve Svanström för all ovärderlig hjälp han fått på SLS arkiv i Vasa.

Här ett exempel på noter som Tom har transkriberat från en inspelning med Granström.

This article is from: