1 minute read

Britt-Mari Andersson

17.9.1961–13.10.2022

Den 13 oktober fick jag sorgebudet att min vän Bitti hastigt lämnat oss. En stor chock för oss alla. Bitti hade varit sjuk sen 2013 i en autoimmun sjukdom, men det här var inte väntat. Britt-Mari växte upp i Jeppo. Redan i unga år började hon spela fiol med sin pappa Alfred Källman. 1974 kom hon med i Jeppo bygdespelmän, och redan 1975 var hon på sin första förbundsdag till Borgå och på spelmansstämma till Pargas. Britt-Mari var även ordförande för Jeppo bygdespelmän 1985–1986 tills hon flyttade till Jakobstad där hon började spela med Vestersundsby spelmän.

Advertisement

Våra vägar möttes 1986 när jag själv gick på sjätte klass och hon kom som vikarie till Vestersundsby skola. Britt-Mari fick mig att upptäcka folkmusikens underbara värld. Hon tog emot många fiolelever på kvällarna, men mig tog hon sig extra an och lät mig komma med på spelmansstämmor, förbundsdagar och kurser.

Britt-Mari hade ett stort hjärta och brydde sig om alla. Hon var en god lyssnare och en sann djurvän. Hon utbildade sig till massör och var egenföretagare några år. Därefter blev hon sekreterare vid Mentalvårdsbyrån.

2009 tog hon studenten vid Vasa aftonläroverk och fortsatte vid sidan av jobbet vid Mentalvårdsbyrån att studera till psykiatrisk sjukskötare vid Novia i Vasa. Hon jobbade vid Mentalvårdsbyrån tills hon blev sjukpensionerad.

Det blev några år då det inte spelades så ofta, men i augusti 2017 var vi till Norrvalla och lyssnade på Orsa spelmän, Jepokryddorna och Vörå spelmansklubb. Vi såg oss omkring i publiken och såg så många trevliga spelmän som vi inte sett på länge. Vi njöt av musiken och konstaterade: "Nåo e vi duomb om vi int böri spela igen." Redan samma kväll ordnade Bitti så att vi fick börja spela med Jeppo bygdespelmän veckan därpå. Hon hann spela några år igen tills sjukdomen satte stopp för det.

Bitti har gett mig så mycket och jag kommer att vara henne evigt tacksam. Britt-Mari sörjs närmast av maken Harry samt döttrarna Elin och Nina och barnbarnet Nestor.

Vila i frid min vän.

Michaela Lassus

This article is from: