10 minute read
Med astrofotografen Göran Strand Reportage
Han siktar mot skyn
Som fotograf är man ofta beroende av ett bra ljus. Men för Göran Strand är det mörker som gäller. Det är då stjärnor och himlakroppar syns som bäst.
Advertisement
Text Peter Wiklund Foto Göran Strand
När börjar egentligen natten? Gränsen kan kännas diffus, men för astrono- mer är den knivskarp: det är när solen befinner sig mer än 18 grader under horisonten. – Då är det så mörkt som det någonsin kan bli. Det är ett astronomiskt mörker, som vi dessvärre inte får uppleva här i Östersund mellan mitten av april och början av september. Så nu får jag vänta några månader innan jag kan fotografera Vintergatan här i trakten igen, säger astrofotografen Göran Strand.
Sina första bilder av stjärnhimlen tog han i mit- ten av 90-talet, när han växlade mellan att montera en modifierad webbkamera och en Olympus OM -1 laddad med diafilm på ett teleskop. –Jag hade varit intresserad av astronomi sedan barnsben, och läst en del på egen hand och via en distanskurs. Jag hade väl lite drömmar om att börja forska i ämnet någon gång, men i slutändan utbil- dade jag mig till systemutvecklare i stället.
Efter hand växte sig fotointresset starkare, och 2002 startade han sin frilansfirma för att börja för- sörja sig på deltid på sin hobby. Sedan 2012 arbetar han som fotograf på heltid med ungefär lika mycket natt- som dagrelaterade uppdrag. – När det gäller nattfoto är det såväl föreläsning- ar och workshoppar som proaktivt fotograferande – många av bilderna säljs från mitt arkiv, när någon ser en bild och blir intresserad.
Till en början var det framför allt själva himlen – med dess stjärnor, himlakroppar och ljusfenomen – som han var inriktad på. Men att ta sådana bilder är relativt tidskrävande; det gäller bland annat att montera och kalibrera det motordrivna stativet som teleskopet står på. (Mer om det senare.) När famil- jens första barn föddes 2007 blev tiden begränsad, och det blev svårt att komma i väg på fototurer som kräver ett par timmars förberedelser innan det ens går att tänka på att ta några bilder. – Det blev naturligt att styra över mot en an- nan inriktning, så jag började använda vanliga objektiv och traditionella stativ. I stället för rena astrobilder började jag ta det jag kallar för nattlandskap, där himlen är huvudmotivet som
GÖRAN STRAND ÅLDER 49 år. BOR Östersund GÖR Fotograf, föreläsare, reseledare med astrofoto som huvudfokus. HEMSIDA astrofotografen.se INSTAGRAM @astrofotografen
kompletteras av till exempel natur eller byggnader, säger Göran Strand.
Han märkte direkt att många tyckte att de bilderna var lättare att ta till sig, och de blev helt enkelt mer populära. –För egen del blev det roligare och mer njutbart att vara ute och fotografera. Jag hade många fler variationsmöjligheter och jag kunde vara kreativ på ett annat sätt.
De flesta av hans nattlandskap är resultat av noggrann planering och rekognosering. – Det kan börja med att jag letar efter intressanta former i naturen på Google Maps. Sedan åker jag ut och kollar hur det ser ut i verkligheten. Därefter är det dags att ta reda på när himlakropparna ligger i ett gynnsamt läge. Då finns det bra digitala verktyg som ger detaljerad förhandsinformation.
Det är som regel enbart en kort stund som han har på sig, alltså när allt faller på plats enligt hans planer. – Jag tycker om att jobba med en tydlig förhandsidé om hur det ska bli, och jag har inget emot att göra det lite svårt för mig själv – till exempel att månen ska ligga i ett exakt läge i relation till en byggnad. Då är det desto roligare när det fungerar.
Erfarenhet och planering är en sak, men sedan gäller det förstås att ha en god dos tur också. – Vädret kan jag varken påverka eller förutspå särskilt noggrant. Det gör det extra spännande! Ö ver till de mer tekniska aspekterna: Till att börja med är förstås den analoga Olympus OM -1 som Göran Strand använde i mitten av 90-talet sedan länge ersatt av digital utrustning. Vid millennieskiftet köpte han sin första digitala systemkamera, en Nikon D70, och numera använder han Nikon D850 och Nikons astromodifierade modell D810A med antingen vanliga objektiv eller monterad på teleskop.
Han använder en väldigt bred arsenal med brännvidder för sina bilder: från 8 till 2000 mm. I hans uppsättning vanliga kameraobjektiv kan han komma upp till 1200 mm (600 mm med konverter), därefter är det teleskop som gäller. – Det är ofta jag använder någon av ytterligheterna, alltså ett fisheye på 8 mm eller ett teleskop på 2000 mm. En 14 mm vidvinkel sitter också på en hel del, och då lägger jag ofta samman fyra eller fem bilder för att få ett panorama – himlafenomenen brukar vara större än vad de flesta tror.
När det gäller kameran är bra brusegenskaper ett av de viktigaste kraven vid astrofoto. – Jag hamnar ofta på höga ISO -tal; för norrsken kan det vara från ISO 800 och uppåt, och om jag ska fotografera Vintergatan så kan jag vara uppe på ISO 12000.
För även om han använder ett riktigt stadigt stativ så finns det en begränsning i hur långa expo
TIPS PÅ APPAR
Lokalisera planeter, stjärnor och stjärnbilder: • SkySafari
Planera fotograferingen utifrån var bland annat solen och månen befin- ner sig: • PhotoPills • The Photographer’s
Ephemeris
neringstider det kan vara. Anledningen: att jorden roterar.
Om exponeringstiden blir för lång blir stjärnor- na utdragna i stället för punktformade.
Tumregeln för att veta var gränsen går är att utgå från talet 500 och dividera det med brännvidden (för fullformat). Kvoten blir antal sekunder som det går att exponera utan att jordens rotation ger någon synlig påverkan. Det vill säga: med ett 50 mm-objektiv på en fullformatskamera blir maxexponeringen tio sekunder (500/50=10). – Det där är den regel som brukar nämnas i så- dana här sammanhang, men enligt min erfarenhet är det är säkrast att lägga sig en bit under de tider som den ger, och kanske räkna med talet 400 istället, säger Göran Strand.
Här kommer det där motordrivna stativet in i bilden. Det kalibreras för att följa jordens rota- tion. Då går det att använda riktigt långa expone- ringstider utan att det blir några släp-effekter på stjärnorna.
Ett alternativ är att använda en kameravridare som ersätter kulleden på ett vanligt stativ. Den fungerar på samma sätt, men klarar inte lika tung utrustning som ett komplett motordrivet stativ för astrofoto. – En kameravridare kan kanske bära upp till fem kilo, men det gäller också att ha marginal – minsta
»Stativet kalibreras för att följa jordens rotation. Då går det att använda riktigt långa exponeringstider.«
lilla vibration kan påverka bilden. Jag har två motordrivna stativ som kan ta upp till 15 respektive 30 kilo.
En fotografering med vridande kamera är ändå inte optimalt i alla lägen, bland annat när man har med något annat än stjärnhimlen – det som står på marken blir förstås oskarpt av att kameran sakta rör sig. – Jag brukar ofta ta ett stort antal bilder – till exempel 60 stycken med en minuts exponering istället för en enda exponering i en timme – som jag sedan lägger ihop med hjälp av DeepSky Stacker och PixInsight. Det gör ju också att jag kan välja bort vissa bilder om det behövs, till exempel om det passerar ett flygplan på himlen.
Ytterligare en specialteknik, som kommer väl till pass för djuprymdsbilder på galaxer och nebulosor, är att ta fyra monokroma bilder. Tre av bilderna tas med olika filter som blockerar IR -ljus: rött, grönt, blått. Den fjärde är en luminansbild som tas helt utan filter för att fånga detaljerna – inte färgerna – i en bild. – Enkelt uttryckt utnyttjar man varje pixel i sensorn till fullo på det sättet. Och genom att lägga ihop de fyra exponeringarna kan man få otroligt detaljrika bilder. Man får förstås färglägga dem själv i efterbehandlingen.
Göran Strand använder dock sällan den så kallade LRGB -tekniken, berättar han.
• EN HÅRTORK ÄR BRA ATT HA VID ASTROFOTO? Det bildas lätt kondens på linsen under fuktiga nattfotograferingar. En 12 volts-driven hårtork löser problemet. De flesta astrofotografer använder annars värmeband som lindas runt fronten på objektivet. Då bildas en värmebubbla som håller fukten borta även när kameran riktas rakt upp under flera timmar.
• EN DEL AV »STADSLJUSET« GÅR ATT FILTRERA BORT VID FOTOGRAFERINGEN? »Ljusföroreningar« kallas det när den naturliga natthimlen störs av belysningen från bebodda områden. Den orangegula »bubbla« med artificiellt ljus som bildas över städer kan reduceras kraftigt med hjälp av ett specialfilter, antingen på objektivet eller framför sensorn.
– Det kräver ju fyra gånger så lång tid att ta bilderna, och låt säga att jag har en exponeringstid på en timme … Här är det helt enkelt som regel för dåligt väder för att kunna få till det.
Det var alltså intresset för astronomi som ledde till Göran Strands bildskapande, men numera är det både vetenskapliga och konstnärliga ambitioner som driver honom. – Ja, det är nog en rätt jämn blandning. Jag gillar fortfarande den vetenskapliga aspekten och kan
fascineras av att det går att dra astronomiska slutsatser ur bilderna. Ibland kan jag ändå dra åt det mer estetiska hållet, och inte nödvändigtvis låta bilden visa hur det såg ut i verkligheten för att få folk att bli nyfikna och stanna upp. Men det måste alltid stämma rent astronomiskt, jag skulle till exempel aldrig lägga in två Karlavagnar på himlen.
Den kombinationen av vetenskap och estetik lär vara en av anledningarna till att hans bilder har uppmärksammats i en rad vitt skilda sammanhang de senaste åren. NASA väljer varje dag ut en bild – antingen ur deras egna produktion eller någon annans bild – som presenteras som »Astronomy picture of the day«. För sju år sedan fick Göran Strand med en av sina bilder i det urvalet, och till dags dato har han haft hela 17 publiceringar i NASA :s flöde.
Han har också blivit kontaktad av Postnord som lät producera ett häfte med fem frimärken med några av Göran Strands norrskensmotiv. – Det kändes jättekul, för frimärken är något som engagerar överraskande många fortfarande. Jag fick till och med sitta och signera frimärkena när de släpptes.
En helt annan påringning kom från ett internationellt produktionsbolag som hade sett en av hans norrskensfilmer på Youtube. – Jag fick inte reda på några detaljer om hur filmen skulle användas innan kontraktet var klart – och då visade det sig att den skulle användas i en filmproduktion för Coldplay.
Bandet skulle stå i en amfiteater och spela alla sina låtar från albumet Ghost stories. När de spelade A sky full of stars projicerades Göran Strands film mot bakgrunden. Sedan började Coldplay också använda norrskensfilmen på samma sätt när de spelade låten på sina konserter. – Det var fantastiskt att se. Och det gav många ringar på vattnet för mig. G öran Strand håller sig ofta i Jämtlandstrakten när han tar sina nattlandskap. Både för att det är praktiskt när han utgår från hemmet, men även för att det är ett område med bra förutsättningar för den typ av bilder han vill göra. – Östersund ligger isolerat, med Sundsvall som närmsta större stad 18 mil bort. Så jag behöver inte åka så långt för att komma till en riktigt mörk himmel om jag vill slippa ljuset från bostäder och gator.
Ibland åker han dock väldigt långt från Jämtland, framför allt då när han leder resor med inriktning på astrofoto. För två år sedan hade han med sig en grupp till Brasstown Valley Resort i Georgia, USA , för att fotografera när det var solförmörkelse. – Då gäller det verkligen att vara förberedd – och att ha tur. Den totala solförmörkelsen skulle pågå i två minuter och 20 sekunder. Då får inget gå fel. Fast när det nästan var dags började ett stort moln närma sig … men som tur var ändrade det riktning, och skymde aldrig solen.
Nu i sommar är det dags för en ny resa med sikte på solförmörkelse. Den här gången leder han en grupp med 50 personer i Chile, som alla vill lyckas hinna ta en bild under de två minuterna med total solförmörkelse den 2 juli. – Vi kommer i alla fall att vara på en plats som har 350 molnfria dagar per år, så det känns ju lovande, säger han.
