Fotografer utomland

MARIE CHRISTINE THORSLUND

Fotografer som flyttat utomlands

Hur får ni jobb? Hur ser statusen ut för fotografer? Vi frågar några utlandssvenskar.

ULRIKA WALMARK BOR Aten, Grekland. HEMSIDA ulrikawalmark.com

Var arbetar du och hur länge har du gjort det? – Jag har varit fotograf i över 20 år. Började som vikarie på Kvällsposten och Sydsvenskan. Sedan frilans i Malmö och Stockholm innan jag flyttade till Berlin och så småningom Aten där jag bor nu. Inom vilket område arbetar du? – Främst inom bildjournalistik med reportage och porträtt för tidningar och magasin. Jag har ofta ett eget bildprojekt vid sidan om som kan bli böcker och utställningar. Har du tidigare arbetat i Sverige? Kan du jämföra? – Jag måste fixa allt själv, som att ordna viktiga tillstånd från myndigheter och kontakta intervjupersoner. Det hela brukar falla på plats i sista minuten och då är det inte sällan en ketchupeffekt som man får eftersom man har helgarderat sig så. Det kan vara svårt att boka in möten lång tid i förväg. »Ring igen några dagar innan du kommer« blir oftast svaret. Men folk tar sig tid om de vill och vill gärna först träffa dig innan de bestämmer sig. Kan du säga något om statusen för fotografer där du bor nu? – Väldigt låg. Medierna fungerar främst som propagandakanaler för de olika politiska partierna. Journalister och fotografer arbetar inte sällan utan kontrakt för månadslöner på 500 euro. Detta för att lätt kunna bytas ut. Då blir det svårt att göra ett bra jobb. Trots detta finns det journalister och fotografer som gör ett fantastiskt arbete. Om du har hållit på ett tag: Ser du skillnader? Bättre? Sämre? – Den stora skillnaden är att det oftast är jag själv som kommer på jobbidéerna och kontaktar tidningar. Det är på sätt och vis roligare men kräver också mer energi och engagemang. Det är svårt att ta betalt för allt arbete som jag lägger ner. Vad krävs för att vara fotograf där du är verksam? – Det krävs att jag är påläst om vad som hela tiden sker och att jag har ett kontaktnät. Det går att arbeta här utan att kunna språket men det blir så mycket lättare ju mer grekiska jag lär mig. Hur gjorde du för att etablera dig? – Jag läste på om Greklands historia och studerar nygrekiska. Och låter människor dela med sig av sina erfarenheter och hur det är att leva här.

CARL VON SCHEELE BOR Paris, Frankrike. HEMSIDA scheelephoto.se

Var arbetar du och hur länge har du gjort det? – Jag flyttade till Paris för sju månader sedan. Min sambo, som är konstnär och svenskfransyska, blev headhuntad till Svenska skolan i Paris som bild- och fransklärare. Hon har ett nätverk av vänner i Paris, vilket underlättade flytten. Inom vilket fotografiskt område arbetar du/har du arbetat? – Med reportage. Jag har till exempel bevakat de gula västarnas demonstrationer åt GP och gjort reportage för fackförbundspressen. Uppdragen skiftar. Ena dagen fotografering av den berömda ekonomen Thomas Piketty, en annan dag reportage om en porträttmålare i Montmartre. Paris ligger bra till för resor. Jag har fått uppdrag i Holland och Belgien. Vid sidan om har jag ett eget projekt om ensamkommande afghanska flyktingar som fått nej till asyl i Sverige och dragit till Paris. Kan du säga något om statusen för fotografer där du bor nu? – Bara allmänt sett. Foto och övrig bildkonst har mycket högre status i Frankrike än i Sverige. Här finns ett fantastiskt intresse för foto. När jag besökte Paris Photo i höstas sprang franska presidentfrun bokstavligen på mig. Hon var intresserad av samma porträtt som jag tittade på. Vad krävs för att vara fotograf där du är verksam? – Eftersom jag enbart jobbar mot svenska uppdragsgivare är det som att jobba hemifrån, fast mycket mer spännande. Allt är nytt, från hur man beter sig i olika situationer till hur pressen behandlas. Men jag har hittills varit dålig på att marknadsföra mig, inte minst för att jag har ägnat mycket tid åt att lära mig franska, vilket är viktigt om man ska förstå samhället här. Hur gjorde du för att etablera dig? – Jag kan inte klaga på inkomsterna under mina sju första månader, tack vare att jag både arbetar som fotograf och skrivande journalist. Jag har kontakt med en fransk bildbyrå och med ett kollektiv i mediebranschen, som gärna vill ha en fotograf med. Jag har också haft ett samtal med en fransk kurator, som förmedlade kontakter till tre franska tidningar efter att ha sett mina bilder från mitt projekt med ensamkommande afghanska killar.

ANN JOHANSSON BOR Los Angeles, USA. HEMSIDA annjohansson.com

JÖRGEN AXELVALL BOR Tokyo, Japan. HEMSIDA jorgenaxelvall.com

Var arbetar du och hur länge har du gjort det? – Jag har bott och arbetat inom fotobranschen i Los Angeles i ungefär 25 år. Jag tog några fotoklasser på Santa Monica College här i Los Angeles och ett par workshoppar men jag har ingen formell utbildning. Det mesta har jag lärt mig själv»på jobbet« under resans gång. Inom vilket område arbetar du? – Jag plåtade produkter i några år innan jag hittade det jag ville göra och har nu jobbat som pressfotograf i 20 år. Jag har både redaktionella kunder och företagskunder. Hur gjorde du för att etablera dig? – Jag började som lärling i en stor studio och jobbade sedan som assistent och produktfotograf innan jag tog mig över till pressfotografsidan. Jag reste i fyra månader i Asien för att bygga upp en portfolio (jag hade faktiskt ingen aning om vad som krävdes). Portfolion tog jag till Los Angeles Times där jag fick frilansjobb. Sedan har det rulllat på med jobb åt Los Angeles Times, Associated Press, The New York Times, Getty Images med flera. Kan du säga något om statusen för fotografer där du bor nu? – Om jag jämför europeiska med amerikanska kunder så betalar europeiska kunder bättre. När man jobbar för New York Times är folk imponerade så det är status. Du kan göra samma jobb för ett företag och då har folk mycket mindre tid trots att vi fotografer tjänar mycket mer. Att plåta kändisar är också status. Folk frågar om man har plåtat kändisar men de frågar väldigt sällan om intressanta ställen och människor man träffat här eller på andra ställen runt jorden. Under de år som jag har jobbat så har statusen för pressfotografer blivit sämre. Ekonomiskt så har det blivit svårare med färre redaktionella jobb och inget värde i stockbilder längre. Vad krävs för att vara fotograf där du är verksam? – Att man ligger på och att man är uthållig. Det krävs en massa »hustle« för att jobba som fotograf här. Det är inte lätt att ta bra betalt. Jag får nya kunder genom tidigare kunder. Dessutom så kör jag med marknadsföringskampanjer när jag har något nytt att visa upp.

Var arbetar du och hur länge har du gjort det? – Jag har jobbat i Japan sedan 2011. En gång i tiden gick jag på fotoskola i Lund men det mesta har jag lärt mig som assistent. Först i Stockholm och sedan i NYC , där jag bodde i 15 år. Inom vilket område arbetar du? – Jag arbetar med egna konstprojekt. Människor fascinerar mig och jag tar porträtt i gränslandet av vad jag skulle betrakta som konst. Vad har du för kunder? – Jag tillhör Ken Nakahashi Gallery i Tokyo så mina kunder är väl främst konstsamlare. Ofta försöker jag även engagera företag både med mindre och större utställningar och projekt. Kan du säga något om statusen för fotografer där du bor nu? – Generellt sett god, mitt yrke respekteras. Japan är väldigt fixerat vid ungdomskultur. I fjol fick jag mer än en gång frågan om vad jag tänker syssla med sedan, underförstått: eftersom jag är lite äldre nu. Det förstod jag inte – jag har alltid varit fotograf och det är inget jag kan sluta med. Om du har hållit på ett tag: Ser du skillnader? Bättre? Sämre? – Dagens förutsättningar gör det tuffare. Ingen blir fotograf för att tjäna pengar nuförtiden. Vad krävs för att vara fotograf där du är verksam? – När jag bodde i New York jobbade jag en del med Patti Smith och hon gav mig ett råd, som hon i sin tur hade fått av William S. Burroughs: »Keep your name clean. Don’t make compromises. Don’t worry about making a bunch of money or being successful.« Det är lättare sagt än gjort när man är hungrig, men i slutändan kommer alltid maten. När man inte är uppväxt eller har gått i skola här, och landar som nykomling, hjälper det även att vara överdrivet social. Hur gjorde du för att etablera dig? – Jag hade inte speciellt mycket kontakter i konstvärlden när jag först kom till Japan. Jag visste att jag ville göra utställningar och böcker och letade upp dem jag ville jobba med, bokformgivare, gallerister med flera. Att göra utställningar och böcker är ett bra sätt att visa upp sig och hitta en publik.

»Det krävs en massa ›hustle‹ för att jobba som fotograf här. Det är inte lätt att ta bra betalt.«